Skip to main content

Full text of "Öfversigt af Kongl. vetenskaps-akademiens förhandlingar"

See other formats


(tid 
vy 


MA 


fa é . 
FALLEN 
FÖR ULPA Å 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. | 
VETENSKAPS-AKADEMIENS 


FÖRHANDLINGAR. 


TOLFTE ÅRGÅNGEN. 
18353. 


Med tretton taflor. 
/S 


STOCKHOLM, 1856. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
Kongl, Boktryckare, 


= 


Far 
X 


MO 
"vå 
4 Vb) (AE 
: ös 
,;: 


bösatr. I 


Innehåll. 


ÅsDERssoN, om slägtet Apluda . 4 
== om de Fed Saccharum beslägtade Eker AN gr re VR pa JAR 


BJjörLting , integrering af en differentialequation . 


Boeck, om muskelcontractionerne . SR 
— om Planternes Indsugning 08 Hddkustnins är Vänd: FÖRE 


Eborusp, om en dubbel-telegraf-apparat é 
EnGströmM, ref. L. Svanberg, om oxaminsyrade Salter BANER SRS LITA 
Erpowass, Vattenståndet i Saltsjön och Mälaren & KIGT. NANO Je FORE EO MA REKO 
— — Utö jernmalmsfälts geologiska beskaffenhet « + . + > 144. 
PN (Gamla vattenmärken vid .s; Stäket + «dc erfor 200929; 
ForsseLL, om Ronneby badgyttja S : 21: 
Fries, E., om en i Sverige funnen art af tryffel » SANS Fe ra 
BatSöö fan Me, Ulktans"lalvegetationdis 42" sAsaratp sa eder 13: 
KinBErG, Nya slägten uchsarter sa fvAnnelider ok... I sJreN mrs OSA: 
Krevcer, om stormen den 3—5 Oct. 1854 115: 
Litsesorc, Hafs-Crustaceer vid Kullaberg -«. co eo or 177. 
Lispström, Östersjöns invertebratfauna . sr RDS 
FEN ven af en. Peltogaster=art + js. sigeoge Försgus se BOT 
— — utvecklingen af Sertularia pumila + «= « so « 365. 
NövEN, S:, utvecklingen af en 'Chiton=arbl + "=+ 04 par se 5 169. 
NycAnpDer, skilnaden ella svampar .ochalafvar se pss sf Fö 
Retzius , Är Cranium af Pampas-indian . SS 1. 
ESöm "Antrum pylori hos menniskan” sf ec 219. 
— — = om snäckhögar och ruiner i Skåne . «+ « » +» » 231. 
— — = nekrolog öfver Duversor =. FÅ Bor 
StennAmMArR och Fropnerus, Pulsatilla patens fureR Gottland SON: 
Står, Hemiptera från Cafferlandet =>. «me Ce 6 sv SAR QANLOD: 
NR H SHS MIplerat 0 sc coed cs RÅ a kö ERE 181. 
—  entomologiska notiser . Flik 343. 
— Cimex Stockerus och C. an VE NW RARISO 
Taowson, svenska arter af Oxypoda 193. 
— -— Sveriges Cyphonider Sklus 
— — Sveriges Trichopterygier + +. SRNANOE. SAD NE Rn SDS 
WaucBerG, J. A., bref från södra Aila STAN. 1 ERSNN: 
i epga fögel-artera. seed ns Rn LEE 213. 
WaucBerc, P., nya blodigel-arter . - : AS 
— — — nytt växtställe för hvita ryffeln AE > 0 NÄ RÄSor 
WaLLENGREN , Lyczna argus och L. calliopsis Fran i SD 
LP 


Waiwmsteot, Clausilia plicata på Gottland 


Iy 


Inlemnade skrifter: BJÖRLING, 235; BURMAN, 47, 1638; ERDMANN, 168; 
Förvaltn. af Sjöärenderna 235; Hormcres, 100, 168, 355, 364; 
KreUuGerR, 168; V. ScHEELE, 100; SUNDEVALL, 327, 3643; THomson, 168. 

Med döden afgångne ledamöter: DE tra Becre, 235; Duversor, 245; Fi- 
sCHER, 47; FORsELLES, 3553; GAUsSs, 168; Hormström, 355; MAGENDIE, 
395; NorpbBun, 355; RATHKE, 168; Trorte Bonpe, 47; WaLu- 
MARK, 364. 

Invalda ledamöter: Anvsov, 395; Brume, 364; Canino, 364; Kiuc, 473 
LEVvErRRIER, 3953 MALMSTEN, 395; MURCHISON, 395; Sans, 364; SPARRE, 
215; Weser, 47. 

Sekreterarens berättelse på högtidsdagen. =» . . = so s = « 215. 

Flormanska priset tilldelas Hr BorcKk + . cs sa so - « « « 1035. 

Skänker till Akademiens Bibliothek: 12, 74, 114, 174, 235, 256, 288, 
342, 355, 356, 375, 395, 

Skänker till Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 88, 150, 204, 236, 
316, 358, 376, 398. — Botaniska afdelningen: 26, 204, 304, 
359, 376, 400. — Mineralogiska afdelningen: 204, 376, 400. — 
Ethnografiska afdelningen: 150, 204, 399. 

Meteorologiska observationer: 237, 328, 377, 4041. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENNSKAPN-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. 12. 1855. MI. 
Onsdagen den 10 Januari. 


Föredrag. 


1. Crarium af Pampas-Indian. — Ur A. Rerzus 
förevisade ett särdeles väl bibehållet och karakteristiskt cranium 
af en såkallad Pehuenches, eller Puelches från sydliga delen af 
republiken Buenos-Ayres. Detta specimen hade blifvit hemfördt 
och öfverlemnadt till det anatomiska museum af vår landsman, 
Hr Joman WinBerm Smitt. Egare af tvenne större Estancias i 
Banda Oriental, vid nedre delen af Uruguay-floden, emellan 
småfloderna Arenal, San Salvador och Espenillo, nära staden 
San Salvador, har Hr Smitt. alltsedan 1840 oafbrutet vistats 
inom de såkallade confedererade Plata-republikernes områden 
och flere år i Paraguay. Han har derigenom varit i tillfälle 
att inhemta vigtiga upplysningar om de vilda folkstammarne 
samt andra föremål och förhållanden inom dessa, af oss ännu 
föga kända länder. Det cranium, som här är i fråga, tillhörde 
en medelålders Indian-man från södra delen af Pampas, hvilken 
bade företagit flere vandringar uppåt landet till nejden af 
Buenos-Ayres och blifvit derstädes ihjelstucken på ett närings- 
ställe. Värden, som hade uppdrag af Hr Smitr, att skaffa ett 
cranium af en Pampas-Indian begagnade tillfället, gjorde sig 
till egare af hufvudet och öfversände detsamma till Hr Smitt. 
Detta förbållande anföres här endast såsom ett bevis för huf- 
vudskålens äkthet. 

Vi hafva redan förut varit i tillfälle att taga närmare 
kännedom om kroppsbildningen af denna Indianstam, genom det 


RT NE: at 


individuum som framlidne Generalkonsuln Tarras medförde från 
Montevideo och hvaröfver en beskrifning af Hr Retzius är medde- 
lad jemte ett porträtt, ritadt af Hr Winnerm von Wricnt, i Hr 
Tarras intressanta underrättelser om Indianstammarne + Plata 
och Oriental-republikerne”). Derjemte var Hr Rerzus sjelf i tillfälle 
att under sitt vistande i Paris 1833, se tvenne höfdingar med 
familjer af de så kallade Charruas-Pampas-Indianerne, som af 
General Rivera blifvit tillfångatagne under hans utrotelsekrig 
mot denna och närbeslägtade stammar. 

År Smitrs uppgifter rörande Pehuenches-Indianers utseende 
öfverensstärmmer fullkomligt med hvad Hr Rertzis sjelf funnit vid 
nämnde tillfällen, nemligen, att växten är medelmåttig, hullet magert, 
men kroppsbyggnaden temligen stark. Håret groft, rakt, svart, 
glänsande.  Hudfärgen olivgrå stötande i chokoladfärg. Ögonen 
snedt ställde, såsom hos Malayer, irides mycket mörka; händer 
och fötter mycket små. Pehuenches-Indianerne sträcka sig 
långt ned i Magelbaens land och komma till en betydlig del 
derifrån upp till de södra Pampas. 

Cranium, hvaraf här figurer meddelas i en fjerdedels stor- 
lek, visar den brachycephaliskt prognathiska formen, kort längd- 
diameter, i förhållande härtill betydlig höjd, utstående ok-knölar 
och något framstående fram-tand-alveoler. Bottenstycket af 
nackbenet mycket stupande och hvalfvet emellan detta samt 
kilbenets gomvingar mer än vanligt högt. 

Hufvudets tak är temligen platt, utan rygg: pannan nästan 
låg, i förhållande till det öfriga, men icke smal. De bågfor- 
miga linierna, som utmärka gränserna för tinning-tuggmuskel- 
aponeurosernes fästen, gå ända upp på hjesstaket (fig. 3), och 
bilda på några ställen en låg kam, hvaraf man kan sluta till 
en stark utbildning af tinning-tuggmusklerna. Ögonbrynsknö- 
larne temligen stora.  Hufvudskålens största bredd infaller öfver 
trakten af vårtutskotten och hjessknölarnes nedåt stigande ytor, 


liksom dess största höjd äfven är i den trakt, som ligger emel- 


lan samma knölar. 


+) Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1845. 


Se Aa 
5 


Hjessbenen bilda endast en liten del af hufvudskålens tak, 
emedan de böja sig nästan tvärtstupande mot occiput. I när- 
heten af pilsömmens slut mot kronsömmen är en liten upphöj= 
ning (fig. 1); likaså äro sidoytorna af hjessbenen ganska stu- 
pande. De nyss omnämnda, högt uppgående bågformiga tin 
Dinglinierna sträcka sig äfven på ett ovanligt sätt bort i planet 
för occiput, så att de mot spetsen af lambdasömmen närma sig 
på ett afstånd af sex centimeter eller omkring två och ett halft 
tum till hvarandra (fig. 3). 

Occipitalplanet är platt, mycket stupande. Spetsen af 
lambdasömmen sträcker sig högt upp (något öfver midten (fig. 3) 
på occipitalplanet). Öfver de större bågformiga linierna går ett 
par andra dylika (fig. 3), i närheten af lambdasömmens spets. 
Dessa linier äro sannolikt märken efter ovanligt starkt utbildade 
nackafdelningar af musculus epicranius (musculi occipitales). I 


EG ST ME SA 


denna trakt är nacken något utskjutande liksom i en nackknöl, 
hvilket förhållande synes sådant på fig. 4, men denna utskju- 
tande del är icke såsom en vanlig nackknöl hoptryckt på si- 
dorna, utan går nästan tvärt öfver nedre delen af nackplaret. 
De båda skålar af nackbenet, som bära lilla hjernan (recepta- 
cula cerebelli) ligga uppåt occipitalplanet. Öfver föreningen af 
de stora bågformiga linierna är en liten, men stark nacktagg. 
Nära det stora nackhålet är i midten en liten kam (crista oc- 
cipitalis externa), på hvars sidor äro tvenne starka gropar. 


Såväl groparne som upphöjningarne för underkäkslederna 
äro ovanligt platta. Yttre hörselöppningarne (meatus auditorii 
externi) ovanligt trånga, i form af en stående smal böna, något 
stupande ofvanifrån bakåt nedåt. 


Nackbenets ledutskott äro nästan plana, framtill jemnt ned- 
skjutande, så att broskytan slutar i deras främsta hörn. På 
insidan, der sidobanden för andra halskotans tandutskott varit 
fästade, äro de knöliga och gropade, hvaraf man torde kunna 
sluta att dessa band varit starkt ansträngda. Underifrån sedt, 
visade detta cranium nästan fyrkantig form, med nästan större 


bredd än längd. 


Ögongroparne äro temligen stora, näsroten smal; näsbenen 
bilda en smal skarp rygg och äro temligen framstående; yttre 
näsöppningen stor, uppåt tillspetsad, päronformig; undre nästag- 
gen starkt utstående. 


Hålen för infra orbital-nerverna stora; straxt under undre 
orbitalranden voro några bentaggar, liksom efter starka muskel- 
fästen för öfverläppens upplyftare; kindgroparne breda. 


De flesta tänderna i öfverkäken saknades. De qvarsit- 
tande voro de bakre förkindtänderna (d. premolares posterio- 
res) och de egentliga molares. De voro alla små, temligen 
mycket slitna. Hvarje d. molaris bade en djupstående "fåra 
på utsidan, motsvarande rötternas delning ofvanför, äfven, som 
fortsättande sig innåt, öfver midten af taggytan. Den tredje 


UN > 0 


kind- eller vishetstanden på båda sidor var mer än vanligt 
utbildad, både till rot och krona. De öfriga tändernas rötter 
voro ej stora. Alla kindtänderna stupade mycket utåt. Emal- 
jen var mer än vanligt tjock, ganska hvit, men hade på yttre 
sidan en tjock brun beläggning i närheten af tändernas halsar. 
Gomhvalfvet är baktill temligen högt och de deri förekommande 
fyra bågformiga tänderna bilda upphöjda kammar. Underkäken 
saknas. 


Mått. 


Fronto-occipital-längden, från glabella 

till spetsen af sutura lamboidea . . 0,135. 
Nedre delens af nacken utskjutande 

bakom denna punkt . . 0,030. — 


Hann bretidentiså 55 —t- I p0T SE XAnuU RT ÖS 
Nackbroddendä5 1135: i siste, sne rrani ÖA 
(ÖMIERE(SPrSERNE "OSA sa SR tage 10 
Höjd ifah;s bn kad fer 
Längd af ryg gmergashålet. . ES FS DIMA LAN SR 
Bredd AINSANNRA elbil de en sk OSO 
Okbensvidden . . . 0,145. 
Ölverkäkshöjden, från päsroten till ale 

 veolarranden . . .« 0,078. 


Ögongroparnes höjd och bredd lika 7 0039; 


Den här meddelade beskrifning på det af Hr Smitt öf- 
verlemnade Pehuelches-craniet kan anses såsom ett fullständi- 
gande af uppgifterna om den förutnämnda, i Akademiens Hand- 
lingar beskrifona Pampas-indianskan. 


Redan vid ett föregående tillfälle ") hade Hr Rerzws fästat 
uppmärksamheten på den allmänna fördelningen af de brachy- 
cephaliska och  dolichocephaliska  Indianstammarne i Amerika; 
enligt denna äro de dolichocephaliska rådande i den östra, de 
brachycephaliska i den vestra delen af den långsträckta ameri- 
kanska continenten. Åt östra sidan träffa vi dolichocephaler 
redan i Labrador och norra Canada, såsom Eskimåer, längre 


+) Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres femte Möde 
der Holdtes” i Kiöbenhavn fra den 12 til den 47 Juli 1847. Bil. 
L.  Frenologien bedömd från anatomisk ståndpunkt af ÅA. Retzius. 


TR de 


ned såsom talrika stämmar af så kalläde röda Indianer, fordom 
på vestindiska öarne såsom Caraiber, och ännu såsom sådane i 
Guiana samt Guaranis i Brasilien och Paraguay. Åt vestra si- 
dan förekomma de brachycephaliska invånarne på Kurilerna, 
och troligen i hela det ryska Amerika, Chenoukerna i Oregon- 
landet, Aztekerna i Mexico, Incas i Peru, Araucanerna i Chili, 
Fuegierna på Eldslandet. Ett serskildt förhållande eger dock 
rum med Magelhaens land och republiken Buenos-Ayres, hvilkas 
Indianstammar alla äro brachycephaliska. 


Efter jemförelser af cranierna af dessa tvenne, hvarandra 
motsatta former, med andra länders, finner man, att flertalet af 
de östra Indianstammarne närmar sig i form till Guanchernas på 
Teneriffa och de atlantiska folken i Afrika; de från vestra de- 
larne af landet mera de malajiska och mongoliska folkstammarne. 


Denna fördelning får dock ej tagas i den strängaste me- 
ning. Många stammar hafva sträckt sig i motsatta riktningar, 
såsom de dolichocephaliska Aymaras och Huanchas i Peru, som 
sannolikt kommit dit öfver från Brasilien, äfvensom Creeks, 
Natches och flera andra brachycephaliska folk öster om bergs- 
kedjan, som sannolikt ditkommit från Mexico och Kalifornien. 


MEAN ob 


2. Om den systematiska skillnaden emellan 
svampar och lafvar. — Sekreteraren meddelade följande 
af Hr D:r Wictctam NytcaAnver insända uppsats. 

»Länge bafva 'lafvarne i de botaniska systemerna' blifvit 
bänförde, såsom en - underafdelning, till algerna samt till följe 
deraf benämnde Alge terrestres, Aörophycee m. m., men en 
uppmärksammare undersökning af deras organisation har sed- 
nare visat deras långt större slägtskap med svamparne. Laf- 
varne förete nemligen, förmedelst grupperna Lichenece och Col- 
lemec "), en endast skenbar aflinitet med vissa alger, men der- 
emot genom Graphidee och Verrucarie en verklig öfvergång till 
några svampslägten, såväl bland Pyrenomycetes som Discomycetes. 

Hvad lafvarnes förhållande till algerna vidkommer, måste 
likvisst anmärkas, att sistnämnde växtklass, i hänseende till de 
former, som närma sig slägtena Iphebe och Gonionema bland 
lafvarne, ingalunda är skarpt begränsad; ja måhända några af 
dessa former, såsom Scytonema och Sirosiphon, med skäl kunde 
anses för ofullständiga, arter af nämnde två lafslägten tillhö- 
rande utvecklingstillstånd eller degenerationer, motsvarande de 
såkallade Leprarie af laffamiljen Lichenacem.  Scytonema står 
i ett sådant förhållande till Gonionema, alldeles på samma sätt 
som Stirosiphon till Ephebe. Thallustrådarne af Gonionema 
velutinum (Acn.) skilja sig svårligen från Scytonema flexuosum 
Mes., och de yngre grenarne af Ephebe pubescens Fr. öfver- 
ensstämma fullkomligt med Sirosiphon sazicola NG. Svårare 
är att antaga Nostocs öfvergång till Collema. Men alla dessa 
tvetydiga bildningar äro alltid sterila, eller åtminstone har ej 
någon fruktifikation hos dem blifvit : med säkerhet konstaterad 
och beskrifven med behörig noggrannhet. 

Helt annorlunda är det med slägtskapen emellan lafvar 
och svampar, ty bär utgöras de former, som närma sig hvar- 


”) I en nyligen uti Bulletin de la Société botanique de France intagen 
uppsats har jag förenat till en gemensam familj, Collemacee, både 
Lichinew (med slägtena: Gonionema, Ephebe, Lichina, Pterygium n. g.) 
och Collemewe. 

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg 12 N:o 1, den 10 Januari 1855. 


SNS: 


andra och så godt som sammansmälta, af växter med fullt ut- 
bildade frukter, eburu visserligen tillhörande de lägsta länkarne 
af de begge klassernas formserier. Denna slägtskap är så stor, 
att det i några fall är omöjligt att bestämdt afgöra om en art 
(eller åtminstone det exemplar man vill bestämma) hörer till 
den ena eller den andra af dessa klasser. Denna omständighet 
kan likväl ej utgöra ett tillräckligt skäl för att sammanslå dem, 
ty i alla fall äro deras beröringspunkter endast undantag. Så- 
väl lafvarne som svamparne erbjuda sin egna typ, sinsemellan 
väsendtligen olik hos hvardera klassen betraktad i dess totalitet. 
Dessutom kan jemförelsen dem emellan endast sträcka sig, hvad 
de sednare angår, till deras med sporsäckar försedda represen- 
tanter (Thecaspori Lev.), ty svamparne med nakna eller på 
basider uppburna sporer (Clinospori Liv.) hafva ingenting mot- 
svarande ibland lafvarne; och hellre än att antaga med Turasne 
pycniderna ”), som man stundom träffar uppå deras thallus, 
för ett slags supplementärfrukt, förekommande hos en del lafvar 
och svampar, kan man måhända med större skäl betrakta dem 
som små fungösa parasiter, beslägtade eller identiska med My- 
cologernas Diplodia, Phoma och Cytispora. 

Ofverhufvud taget kan sägas, att lafvarne skilja sig ifrån 
svamparne genom en thallus, innehållande bland dess elementer 
chlorophyll eller såkallade gonidier, samt ett hymenium genom- 
trängdt af en gelativös stärkelseartad substans, egenskaper som 
saknas hos de sednare. Men härvid måste genast observeras, 
att ej sällan lägre lafvar förekomma med blotta frukter sak- 


nande egen thallus, detta antingen tillfälligtvis, såsom »Stictis 


lichenicola» Fr. et Moxzr. (af Urceolaria scruposa Acn.), »Scu- 
tula Wallrothi» Tur. (af Lecidea vernalis Acn.), eller normalt, 


”) Det som TurtasseE beskrifver såsom spermogonier af Peltigere är 
enligt min åsigt endast pycnider. Upplysningsvis må tilläggas i 
förbigående, att Conidium uttrycker en fruktform med nakna spo- 
rer fästade på cylindriska basider (stylospore Tur.); Pyenis en frukt 
med dylika stylosporer, men inneslutna inom ett conceptaculum 
clausum eller perithecium. Benämningen sterigma torde kunna 
reserveras för de mer eller mindre utdragna celler, som uppbära 
och utveckla spermatierna. 


AN 


såsom Epithallia oxyspora (Abrothallus Tur), Arthonia para- 
semoides Nyr., Endococcus, hvilkas apothecier lefva parasitiskt 
på andra lafvars thallus ”). Åter i andra fall saknas ej en 
thallus med tydliga gonidier, men apotheciernas gelatina hyme- 
nea färgas ej blå eller röd vid tillsats af en jodlösning, utan 
gulnar endast ibland, alldeles som det inträffar, utan kändt un- 
dantag, hos svamparne. Hit höra Licluina, Synalissa, Dirina, 
Lecidea citrinella o. s. v. En del Verrucarie med thallus 
hypopbleodes, men hvars tillvaro sällan med säkerhet kan mi- 
kroskopiskt konstateras, äro tvifvel underkastade, huruvida man 
bör räkna dem till lafvarne eller till svamparne. Sådane äro 
t. ex. Verrucaria mnitida, epidermidis, oxyspora, samt Åstro- 
thelia, Trypethelia, några till Ustalia och Lecanactis hänförda 
exotiska arter. 

Reaktionen med jod visar ännu några nyanser, som öka 
svårigheterna. Så t. ex., ehuru jag visst ej hos någon svamp 
sett hymenium dermed färgas blått, såsom det i allmänhet eger 
rum hos lafvarne, företer sig likvisst hos Hysterium elatinum 
Fr. alldeles samma omständighet som hos arterna af slägtet 
Graphis ”"), nemligen att ehuru gelatina hymenea förblir ofär- 
gad eller gulnar endast obetydligt under inflytande af detta 
reaktionsmedel, sporerna deremot antaga genast en mörkblå 


+) Bland de talrika små parasit-svampar som lefva uppå lafvarnes 
dels thallus, dels apotbecier, finnas åtskilliga, som lält förvexlas 
med analoga Lichener. Hymenobia insidiosa Nyt, är en sådan li- 
ten svamp, som utan tecken till eget conceptaculum förekommer 
endast med knippen af sporsäckar Säga i hymenium af Lecidea 
jurana Scher. Ännu besynnerligare är förekommandet af nakna 
sporer, spridda i mängd på flere (isynnerhet sten-) lafvars yta; 
dessa sporer äro spolformiga och innehålla vanligen två större olj- 
droppar. Måhända härröra de af ännu okända pycnider. — Den 
största delen af de såkallade Spiloma-arterna bildar likaså en grupp 
af parasiter (analoga med Uredineerna), utvecklande sig på en 
mängd lafvars thallus eller frukt. Den allmännaste deribland är 
den jag kallat Spilomium Graphidearum och som träffas på flere 
Graphideer, oftast på Opegrapha lyncea T. et B: 

”") Till detta slägte höra följande europeiska arter: 1) Graphis elegans 
ÅcH., 2) Gr. anglica Nr. (scripta Leicut.), 3) Gr. scripta (L.), 
4) Gr. dendritica Acu., 5) Gr. Smithit Lricat,, 6) Gr. Lyellii Acn. 


= Å 0 = 


färg. Är detta en utllräcklig orsak för att närma nämnde »Hy- 
sterium» till Graphidéerna? Jag kan ej afgöra denna fråga, åt- 
minstone för det närvarande, men tror den ej vara oberättigad. 
Hysterium Prostii Dus. kan troligen ej skiljas ifrån slägtet 
Opegrapha; den öfverensstämmer med Op. varia såväl till 
yttre form som till anatomisk och kemisk sammansättning, en- 
dast sporerna äro brunaktiga, såsom hos min Op. monspelien- 
sis. Dock måste tilläggas, att jag ännu ej sett någon thallus 
hos den såkallade Hystervum Prosti”). 

Många lafvar visa i detta afseende en egenhet, hvarigenom 
de blott föga skilja sig ifrån den allmänna mycologiska regeln: 
deras hymenium färgas icke af jodlösningen, utan blott den 
vätska (protoplasma), som innehålles i sporsäckarne (jemte spo- 
rerna) blir deraf rödgul, t. ex. Myriangium, Glyphis, en liten 
parasit, som måhända kan föras till slägtet Endococcus. Hos 
andra färgas endast sjelfva sporsäckarne, det är den del af ge- 
latina hymenea som omger dem, i rödgult: Sticta, Thelotrema ; 
i blått: Phlyctis. 

Hos andra åter färgas gelatina hymenea obetydligt, såsom 
hos Ephebe pubescens, Lecidea pezizoidea Ac. (non Herr.), 
abietina Fix., Acn., Gyalecta carneolutea (Turn.), Opegrapha 
lyncea Turn. et Borr., Parmelia aleurites, ambigua, ofta hos 
Lecanora cinerea var. calcarea och hos unga frukter af Leptogia. 

Oaktadt således många undantag och variationer förefinnas 
i afseende på ifrågavarande kemiska karakter, inträffar det lik- 
väl med de vida flesta lafarter, att deras hymenium vid berö- 
ring med jod får omedelbart en tydlig och oftast indigo-blå 
färg. Detta eger rum så allmänt, att man ej kan underlåta 
att dervid fästa vigt, och att antaga hymenii stärkelsel:alt som 


") Agyrium rufum Fr. är utan tvifvel en laf, hvilket tydliga gonidier 
under apothecierna och ett stärkelsehaltigt bymenium utvisa. Denna 
art är beslägtad med Xylographa, hvarföre jag numera förenar dem 
till en tribus benämnd Xylographidee. Xylographa är analog med 
Opegrapha, Agyrium rufum med Arthonia. — Peziza Mougeothii PErs., 
kallad af Prof. Fries Biatora campestris, är deremot ovedersägligen 
en svamp, såsom jag varit i tillfälle att öfvertyga mig om genom 
analys al Persooss original-exemplar i D:r Moucrots herbarium, 


a vs JE 


en bland de mest karakteristiska lafnaturen tillhöriga egenska- 
per. Samma fruktdel hos svamparne deremot undergår ej nå- 
gon sådan färgförändring, såsom redan blifvit antydt. 

Må dessa af jod förorsakade färgförändringar endast anses 
som ett adjuvans till öfriga karakterer, de äro icke dess mindre 
af nytta der det är svårt att afgöra, om en växt bör räknas 
till den ena eller den andra af ifrågavarande två klasser. Thal= 
lus och gonidier äro utan tvifvel vigtigare kännetecken för laf- 
varne, det medges gerna, men de kunna äfven saknas, dels 
normalt, dels tillfälligtvis, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, och 
ingenting är vanligare än de så kallade forme ecrustacew af 
de flesta allmänna lafarter. Då är man nödvändigtvis inskränkt 
till de differentiella anvisningar, som analogien af fruktdelarne 
med andra kända former både i anatomiskt och kemiskt afse- 
ende erbjuda, och hvilka med uppmärksamhet uttydda torde 
sällan vara otillräckliga till att med temlig säkerhet lösa de 
problemer man möter, oftare kanske på detta, än på andra 
gränsområden emellan de stora afdelningarne af växtriket. . 

Min mening i denna fråga är följaktligen i korthet uttryckt: 

I vetenskapens närvarande tillstånd är det omöjligt att 
uppdraga en absolut gräns emellan lafvarne och svamparne. De 
utgöra två skilda växtklasser, öfvergående i hvarandra förme- 
delst vissa former af en ofullkomligare organisation.  Lafvarne 
karakteriseras i allmänhet, äfven på dessa beröringspunkter, ge- 
nom en med gonidier försedd thallus och ett hymenium, som 
oftast antingen helt och hållet eller till en del färgas af jod 
blått, violett eller rödt. Svamparne sakna gonidier och deras 
bymenium gulnar endast lindrigt vid tillsats af en jodsolution. 
Få fall torde finnas, der ej dessa olikheter visa sig nog märk- 
bara för att medgifva en temligen säker diagnos. Det är klart, 
att då andra kännetecken eller antydningar derjemte förekomma, 
såsom analogier i yttre och inre struktur, de böra tagas i be- 
traktande och kunna bidraga till här afsedda diagnostiska pro- 
blemers lösning. 


a HD 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-A1kademiens Bibliothek. 


Af Kejserl. Franska Regeringen. 
Annales des Mines 1854. Livr. 1, 2. 8:0. 


Af Kungl. Nederländska Regeringen. 
Flora Batava. Aflev. 175. 4:0. 


Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. 
Öfversigt af Förhandlingar 1, 1838—41853. Helsingf. 1853. 4:0. 


Af Royal Geographical Society i London. 


Address, by the Earl of Ellesmere. Lond. 1854. 38:0. 
Accessions to the library, to May 18353. 8:0. 


Af Geological Society i London. 


Quarterly Journal. N:o 40. 8:0. 
Address, by Epow. Forees. Lond. 1854. 38:0. 


Af Kais. Leopold-Karolinische Akademie der Naturforscher i Breslau. 


Abhandlungen. Band: 16. Abth. 2. 
Fest-Bericht des Vereins deutscher Arzte in Paris. Breslau 1854. 4:0. 


Af Författarne. 


Fesicia, Risponso sulle malattie delle viti e degli olivi. Napoli 1854. 8:0. 

Scnerer, Ueber Psevdomorphoser, 3:e u. 4:e Fortsetzungen. 38:0. 

ScHott, Nymans et Korsur, Analecta botanica I. Vindob. 1854. 8:0. 

BasraGE, General plan of the great calculating engine. Fol. med en 

detalj-teckning. 4:0. 

— Royal Society. Morality of its members. Lond. 1854. 8:0. 

— On the statistics of Lighthouses. Brux. 1854. 4:0. 

— Of the constants of Nature. Ib. 1854. 40. 

— Laws of mechanical notation. S. L. 1851. 4:0. 

Nordmass, tretton plancher hörande till: Paläontologie Säd-Russ- 
lands. Fol. 


Af Utgifvaren. 
Nya Botaniska Notiser. Utg. af Tuevextus 1854. N:o 9 et 10. 8:0. 


PES EA 


3. Om Ukräns Laf-vegetation. — Sekreteraren 
meddelade följande uppsats af Hr Mag. Tu. M. Fries”). 

»Hvarje Lichenolog, som äfven blott flygtigt betraktar 
Europas karta, kan ej undgå att förvånas öfver de strängt be- 
stämda gränser, af hvilka det, hvad kännedomen om lafvarnas 
geografiska utbredning beträffar, delas i tvenne nästan lika stora 
hälfter. Den östra af dessa, innefattande hela ryska riket, Grek- 
land och Turkiet, är nemligen i detta afseende fullkomligt obe- 
kant, om man undantager trakten kring Petersburg och några 
få punkter af Finland, som på sednare tider blifvit undersökta, 
under det den vestra, innefattande det öfriga Europa i allmän- 
het, är ganska noga känd. Med rätta yttrar derlföre SCcHerer 
i sin Enum. crit. Lich. Eur. pag. XXIV, sedan han omnämnt 
Skandinavien, England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Schweitz 
och Italien: »Reliqu&e Europe terre, preter Bosniam, ubi Sendt- 
nerus aliquas species collegit, quoad lichenum cognitionem, quan- 
tum scio, plane inculte jacent». Endast i reseberättelser ”) och 
dylika arbeten kan man uppleta några spridda uppgifter om 
någon af de allra allmännaste arternas förekomst i ett eller 
annat af dessa länder. Sannt är visserligen, att det inre Ryss- 
lands slätt- och stepp-trakter ej kan för Lichenologen er- 
bjuda en större massa utmärktare arter, men att hvarje lands 
flora, huru fattig den än må vara, alltid är intressant att 
känna, torde ingen förneka, och att äfven der ganska anmärk- 
ningsvärda former förekomma, skall jag i det följande visa. 


I en remiss, som Kejserl. Vetenskaps Akademien i Peters- 
burg för närmare granskning: tillsände min fader, fanns äfven 
en till volumen ganska diger samling lafvar från Ukrän, hvilka 
han öfverlemnade åt mig att bestämma. Såsom utan åtskillnad 
samlade af en med lafvarne, såsom det tycktes, föga bevandrad 
person, fanns deribland naturligtvis af de allmännaste en massa 


”) Härtill tab. I. 


++) Hvad södra Ryssland beträffar eger man i Voyage dans la Russie 
méridionale et la Crimée par M:r ÅnsAtoceE Deminorf en förteckning 
på de arter som D:r LéveiurÉ der samlat. 
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12, N:o 1, den 10 Januari 1855. 


SER 


exemplar, hvadan art-antalet ej blef så stort, som jag i början 
förmodat. Då emellertid ett bidrag till kännedomen om ryska 
steppernas laf-vegetation, huru litet det än må vara, i växt- 
geografiskt hänseende ej torde sakna allt intresse, har jag tagit 
mig friheten att meddela en förteckning å de arter, som funnos 
i nämnda remiss. Namnen på de ställen, der de blifvit sam- 
lade, funnos visserligen antecknade, men då de voro skrifna 
med för mig obegripliga ryska bokstäfver, kan jag ej meddela 
dem. Enligt hvad jag trott mig kunna sluta, äro de emellertid, 
om ej alla, dock till största delen från trakten kring Charkow; 
insamlaren är Botanices Professorn derstädes B. M. CzErnIiaJey, 
hvilken äfven för mykologiens studium en tid vistats här i 


Upsala. 


Då man genomläser den nedanföre meddelade förtecknin- 
gen, finner man lätt, att största delen utgöres af sådana van- 
liga slätt-lafvar (t. ex. Usnea burbata p) lurta, Evernia pru- 
nastri, Ramalina calicaris, Parmelia pulverulenta, stellaris, 
parietina, ciliaris och scruposa, Opegrapha varia m. fl.), till 
hvilkas förekomst derstädes man redan på förhand kunnat gissa, 
äfvensom af några mot söder mera allmänna arter t. ex. Par- 
melia Åcetabulum, perlata och caperata. Mera oväntad är 
deremot förekomsten af Cladonia botrytes, Lecidea myrmecina, 
Calicium brunneolum m. fl. En kär påminnelse om våra 
svenska klippor är det dessutom att på erratiska granit-block 
derstädes finna den hos oss högst allmänna Parmelia cinerea, 
som för öfrigt endast sparsamt förekommer i Europa. 

Efter dessa anmärkningar torde jag få öfvergå till upp- 
räknande af de arter, som nämnda samling innehöll. De äro: 


1 


Usnea barbata Fr. Sterila former af &) florida (L.) och 8) hirta (L.) 

jemte mellanformer; en del på björk. 

2. Evernia prunastri (L.). En mängd sterila former med bredare och 
smalare . bladflikar, af hvilka en ganska utmärkt laciniis subtereti- 
bus, granuloso-pulverulentis. 

3: Ramalina calicaris Fr. 0) fråxinea (L.). Såväl den bredbladiga, 


fruktificerande formen, som en yngre steril med mycket smala 
flikar. - 


16. 


18. 


35. 
36. 


AS 5 SR 


- Ramalina pollinaria Acu. Den mindre utmärkta trädformen, men 


dock fruktbärande. 


. Cetraria pinastri (ScareB.). Steril, men utmärkt vacker och stor; 


på tallbark. 


. Peltigera canina (L.). Såväl typisk, som förkrympt genom en liten 


parasit-svamp. Äfven var. pusilla (Dinr.). 


. Sticta pulmonacea (L.). . Steril. 
. Parmelia perlata (L.). Steril, men stor och vacker. 


— —  tiliacea (Enru.).  Steril, 

— —  sazalilis (L.). Steril såväl på träd som sten. 
— —  physodes (L.). Steril på tallbark. 

— —  Acetabulum (NecK.). 


, 


— —  olivacea (L.). På björk, typisk och med frukt; deremot 
på lönn (?) steril laciniis latis, etate farinoso-pulverulentis. 
— —  caperata (L.). Steril på träd och mossa. 


— —  conspersa (Enru.). Några få blad bland P. sazatilis. 
— —  parietina (L.) a. 

— — »pusilla» Ace. . På bark (af Acer campestre?) (Obs. 1.). 
— —  ciliaris (L.). Vacker. 

— — stellaris (L.) a. Vacker. 

— — cesia (Horrnm.). Steril, på träd. 

— — pulverulenta (Scares.). 

— — obscura (EnrB.) &. På bark. 

— — murorum (Horrm.) oa. Vacker på tegel. 

— — cinerea (L.) a. På granit, 


— — confragosa (Acu.) var. pinmicola (Acm.). Fr. S. V, Sc. I, 
pag. 107. På tallbark. 


— — sSubfusca (L.) 8) distans (Acu.). På asp-bark. Var. Hageni 
(AcH.), acrustacea, på murken ved. 


— — albella (Horrm.) £) angulosa (AcH.). På rönn(?)-bark. 

— —  pallescens (L.). På gammal björk-bark. 

— — sophodes (Acu.)? Några få (4—5) apothecia på jord bland 
Lecidea sabuletorum. 


— — varia (Enru.) var, apolheciis carneis, biatorinis. På mur- 
ken ved. 


— —  vitellina (Eurt.). På ved. 

— — cerina (Hepow.). Några apothecia bland Biatora aurantiaca. 
= — scruposa (L.). Vacker på jord; äfven parasitisk på thallus 
af en Cladonia, men ej helt och hållet saknande egen crusta. 


« Cladonia fimbriata (L.) &) på jord och bland mossa; B) tubeformis 


Fr. på träd, 
= — botrytes (Hac.). 
— — furcata (Scnerer.). 


37 
38. 
STA 
40. 
41. 
42. 
43. 
44. 
45. 


46. 
47. 
48. 
49. 


50. 
51. 
52 
53 


54. 
ÖS 
30. 
57. 
58. 
30; 
60. 
61. 


62. 


63. 
64 


2 NR a 


Cladonia squamosa (HorFw.). 

— —  rhangiferina (L.).  Steril. 
Biatora polychroa n. sp. På bark af Acer campestre. (Obs. 2). 
— — luteola (Scirap.). Några få, små apothecia på bark. 

— — sanguineo-atra (WurLF.). På mossa. 

— — erysibe Fr.? (crusta). På tegel och murbruk. 

— — aurantiaca (LicetF.). Mycket liten på asp. 
Lecidea sabuletorum Fr. På jord vid Charkow. 
— — pilularis (Dav.). Till denna art hörer troligen en form 
på tegel. 
— — myrmecina Fr. På murken ved. 

— — enteroleuca AcH. På bark. 

— — punctata Åca. På rutten ved. (Obs. 3). 
Opegrapha varia Pers. På ask-bark; monstrositeten arthonioides 
äfven på bark. 

— — = atra Pers. Några få apothecia. 

— — scripta (L.). 
Årthonia impolita (Eara.). På ek(?)-bark. 
Trachylia tigillaris (AcH.) var. Notarisii (Acolium Notarisii Tur. Mém. 
sur les Lich. pag. 81). På ek(?)-ved. (Obs. 4). 

— — lucida n. sp. På tallbark. (Obs. 5). 
Calicium trichiale Acn. crusta leprosa. På murken ved. 

— — trachelinum AcB. På bark. 

— — brunneolum Fr. På murken ved. 

— — roscidum Fri. På ved. 
Coniocybe furfuracea (L.). På murken ved. 
Ferrucaria rupestris Acu. Tvenne former på kalk. 
Pyrenothea aphanes Borr. (enl. orig. exempl. och Lricat. Ang. Lich. 
Tab. XXVIII, fig. 7). På bark. 
Byssus aurea L. Utmärkt vacker. 


»Variolaria communis» ACHE. 
»Lepraria flava» Acu. 


| Obser vationes. 
Obs. 14. Parmelia pusilla Acn., habitu peculiari sat insignis, mi- 


nime est species propria, sed, ut in Fr. Lich. Eur. pag. 62 monetur, 
status Imbricarie cujusdam mortuus et semi-putridus. Ob defectum 
apotheciorum, que numquam sunt inventa, non audeo quidem pro certo 
dicere, ad quam speciem sit referenda, sed mihi videtur potissimum a 
P. olivacea originem ducere. Planta Ucranica Joco humido videtur ha- 
bitasse. 


Obar2. 


Obs. 2. Biatora polychroa n. sp.: crusta contigua, granuloso- 
verrucosa, rugoso-plicata, virescenti; apotheciis adnatis, nudis, decolo- 
rantibus, primum urceolatis, dein planis atque convexis, excipulo cu- 
pulari, margine tenui demum evanescente; sporis luteis, praelongis, infra 
caudatis, multi-locularibus. — Fig. 1. 

Habitat in Ucrania ad corticem Aceris campestris. 

Est e stirpe Biatore& decolorantis sectionis Micaree Fr. S. V. Sc. 
I, pag. 112. — Crusta hypothallum album obtegens, contigua, e gra- 
nulis rugoso-verrucosis, cinereo-virentibus contexta. Excipulum thallo 
adnatum, cupulare, extus primum e carneo-rubro luteolum, dein fer- 
rugineo-fuscum et tandem spadiceum, intus aliquanto pallidius. Discus 
extus excipulo vwoncolor vel parum pallidior, intus primo albidus et de- 
nique fusco-brunneus, marginem tenuem, primo involutum, unde obtu- 
«sus videtur, excludens. Occurrunt pråeterea apothecia intus extusque 
(morbose) atra et alia, sporis destituta, extus pallide carneo-lutea, intus 
albida. Spore lutex, mature 0,036—60 millim. longe et 0,005—56 
millim. late, graciles, apice obtuse, infra in caudam attenuate, 5—12 
loculares. 

Ab omnibus mihi cognitis Lichenibus optime distincta. Biatore car- 
neole (Acu.), quacum etiam sporis longis, multi-locularibus congruit ”), 
sine dubio est proxima, sed preter majorem omnium partium (sporis 
exceplis) magnitudinem differt tum cruste et apotheciorum structura 
quum variis horum coloribus, unde etiam nomen polychro& ei imposui. 
Prelerea cum nulla nisi B. luteola et (forma apotheciis atris) B. sangui- 
neo-alra comparanda, sed notis jam allatis facillime dignoscitur. 


Locis humidis variat crusta leviori et obscuriori, sed characteres 
preterea servat. 


Obs. 3. Parva hec planta, in Suecia ad truncos cariosos pini 
frequentissima, vix et ne vix quidem ad Lecideam parasemam potest 
referri. Est quidem species ignobilis et proletaria, sed tamen vulgarior, 
quam ut omnino possit pretervideri. Sporis gaudet luteis, simplicibus, 
ellipticis, 0,008 millim. longis et dimidio circiter angustioribus. 


Obs. 4. Trachylia tigillaris (Acu.) var. Notarisii (Acolium Notarisii 
Tur.) a forma primaria difert crusta crassiore, apotheciis aliquanto ma- 
joribus et pråecipue sporis multi-locularibus, forma maxime variis. Quod 
ad differentias duas priores attinet, minoris sunt momenti, quum ex. 
gr. Tr. tympanella (Acu.) apotheciis majoribus minoribusve et crusta 
crassissima vel subnulla variet. Character autem e sporarum forma 
gravior quidem primo obtutu videtur esse, sed re vera non est. Hanc 
enim e luxurie plante crusteque crassitudine pendere me docuere 
forme Tr. tympanelle crusta crassiore, in quibus sporas quasdam 3—4 
loculares inveni, quum in aliis erusta minus evoluta instructis sporas 
modo biloculares vidi. -Quin etiam apud Tr. tigillarem veram, quum 
latas occupat plagas, apothecia sporas modo biloculares foventia reperi, 


") Differunt tamen in eo, quod spor&e Biat. carneole utringue sunt 
altenuate, 0,042—72 millim. longe et 0,004—5 millim. lata. 


Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 1. 2 


AE ARE VR 


quum crusta esset tenuis, xeque autem multiloculares ac apud Acolium 
Notarisii Tur., quum esset crassior, His rebus adductus, non possum 
non banc pro varietate vel polius lusu Tr, tigillaris (Acn.) habere. — 
Sporarum determinare magnitudinem ob varias earum formas non est 
facile; una autem ex iis, »qu&e cruciatim 4-loculares occurrunt et pre 
ceteris symmetria, qua pollent, oculos alliciunt», 0,024 millim. erat 
longa et 0,014 millim. lata. Genuina Tr. tigillaris sporis (bilocularibus) 
gaudet 0,020 millim. longis dimidioque angustioribus. 

Ob bunc sporarum nisum maxime preterea convenit hec varietas 
cum Tr. viridula Fr., cujus sporarum form& omnino similes sunt. Spora 
4-locularis hujus speciei 0,010—14 millim. est longa et 0,008—9 
millim. lata. 

Quum Tr. tigillarem examini microscopico subjeci, inveni etiam 
spermogonia hujus lichenis. ApPotheciis sunt immixta, iis vulgo paullo 
majora magisque elevata, habitu fere Lecidee et innumera spermatia 
elliptico-oblonga, lutea, 0,005—6 millim. longa et 0,002 millim. lata 
condentia. 


Obs. 5. Trachylia lucida n. sp.: crusta areolato-squamulosa, ci- 
trina; apotheciis sessilibus, adnatis, airis, etate sxepius proliferis; exci- 
pulo cupulari crasso, corneo; disco tenui, mudo, atro, intus albido, mar- 
ginem tumidulum primitus albicantem demum &Xquante; sporis maturis 
nigro-fuscis, bilocularibus. — Fig. 4. 

Habitat in Ucrania ad corticem Pini. 

Crusta nitide citrina, colore fere Biatore& lucide, ex areolis squa- 
mulosis vel primitus verrucosis constituta, late effusa, crassior nec tam 
contigua quam Tr. tigillaris, quam preterea primo obtutu refert. Exci- 
pulum quam in ulla' alia specie hujus generis crassius, nigrum vel in 
olivaceum vergens colorem, thallo modo adnatum nec immersum, mar- 
gine tumidulo, primum albicante, dein nigro. Discus cum excipulo 
extus concolor, intus albicans, marginem demum 2quans, tenuis. Pre- 
cipue memorabilis est fabrica apotheciorum fere omnium vetustiorum; 
quum enim sporX& jam sunt disseminate, ex excipulo emergunt excipula 
1—3 nova, discos novos foventia nec semper orbicularia sed etiam in- 
terdum  lirelle-formia et varie flexuosa. Spore in asco quodam 8, e 
quibus suprema primum matura, elliptice et medio parum contract, 
primo lutexe, dein nigro-fusce mnucleosque duos continentes, longit. 
0,012 millim., latit. 0,006 millim. Asci elongati, sporas arcte am- 
plectentes; paraphyses longe, filiformes, liberze. 

Ab omnibus huc usque cognitis speciebus hujus generis abunde 
diversa et omnium facile pulcherrima. Tr. tigillari, ut jam dixi, primo 
obtutu ob colorem cruste citrinum similis quidem, sed re vera Tr. 
tympanelle ob marginem albicantem excipulumque crassum magis affi- 
nis; ab utraque vero tam cruste quam apotheciorum indole eximie di- 
stincta. Ab omnibus preterea mirabili dignoscitur apotbeciorum proli- 
ficatione, quam quidem antea accidentaliter vidi apud Parmeliam tarta- 
ream et Lecideas quasdam, numquam autem tam constantem nec apud 
lichenes Calicioideos. Cfr. preterea Fr. Lich. Eur. pag. LXIX, ubi mo- 
netur: »tales lusus ommnes accidentales sunt; attamen, ubi hic nisus ante- 
pollet, non pretervidendus. — Disco levi et satis duro, parum vel om- 


= 0 


nino non atro-inquinante, facile hac species'pro Lecidea hbaberi potest, 
sed preterquam quod toto habitu ad Trachylias trahitur, cum iis etiam 
ascorum, paraphysum et presertim sporarum structura omnino convyenit. 

Comparationis gratia addo quoque icones species ceteras, quas vidi, 
generis Trachylie illustrantes, quwe preter species, de quibus supra 
mentionem feci, sunt: Tr. tympanella (Acu.), sporis plerumque bilocu- 
laribus, longit. 0,016 millim., latit. 0,008 millim.; Tr. stigonella (Acu.) 
sporis bilocularibus, 0,014 millim. longis dimidioque angustioribus, et 
Tr. saxatilis Fr. (Scuer. Lich. exs. 240) sporis 0,011—2 millim. lon- 
gis, 0,005—56 millim. latis. 

Quas non vidi species quarumque figuras ideo non possum addere 
sunt Tr. Neesii (Vv. Fw.), cujus autem sporas non rite esse evolutas af- 
firmat Cel. Fresesius (in Bayre. Uebers. der Moose und Flechten des 
Taunus pag. 90), Tr.? chlorina STtesu., cujus apothecia non vidi, et 
Tr. negleeta Bayru., mihi plane incognita, cujus autem icon adest in 
Barven. Einig. ber Lichenen tab. III, fig. 11. 


Expheatwo tabule I. 


Fig. 1. Biatora polychroa n. sp: a. apothecia sub variis etatibus; 
b. spore. 

— 2. Biat. carneola (Acu.): a. apothecia; b. spore. 

— 3. Trachylia tympanella (Acn.): a. apothecia; b. spore biloculares 
juniores; c. exdem maturX, e quibus una nucleum eji- 
ciens; d. spore 3—4 loculares. 

— 4, Tr. lucida n. sp.: a. apothecia; b. eadem prolifera; c. asci et 
paraphyses; d. spore immature; e exdem mature, e quibus 
due germinantes. 

— 5. Tr. tigillaris (Acn.) var. Notarisii (Tur.): a. apothecia; cetere 
figure sunt nonnulle minus composite ex innumeris spo- 
rarum formis, que in uno apothecio occurrunt. ; 

— 6. Tr. tigilaris (Acu.): a. apothecia; b. spermogonia; c. spore 

” bi-loculares immaturge; d. exedem mature et una germi- 
nans; e spore multiloculares; f. spermatia. 

— 7. Tr. stigonella (Acu.): a. apothecia; b. spora immatura; c. Sp. 
mature; d. sp. nucleum ejiciens. 

— 8. Tr. saxatilis Fr.: a. apothecium; b. spora. 

— 9. Tr. viridula Fr.: a. apothecia; b. spore. 


PAS: 


Levibus his observalionibus jam typis expressis, per litteras me 
certiorem fecit preclarissimus Prof. A. Massaronco Trachyliam lucidam 
supra descriptam eandem esse ac Åcolium viridulum DNrTrRs Frammenti 
Lichenogr. pag. 11. Eam autem toto coelo a rarissima Trachylia viri- 
dula Fr., specie fere microscopica, in ligno alneo vetusto obvia, esse 
diversam primo obtutu perspicitur. An vero Calicium viridulum SCHER. 
ad hanc vel illam pertineat non audeo dijudicare, quum specimen hujus 


NN 


lichenis in Lich. ejus exsicc, N:o 295 in exemplari hujus collectionis, 
quod unicum vidi, desideretur, sed secundum descriptionem ad Tr. lu- 
cidam potius pertinere videtur, quamquam margine aureo differat. In- 
terea necesse est speciem Suecanam nomen viridule servare aliudque 
(lucide) plante Notarisian&e et presenti imponi. 

Determinat preterea idem Celeberrimus Lichenologus Biatoram, 
quam sub romine polychroe supra descripsi, esse Lichenem corneum E. 
B. (Baudia MAsSsAL.) quod equidem non assentior. Praterquam enim 
quod ab omnibus fere hoc nomen maxime vagum ad Biat. carneolam 
ut synonymon ducitur, affirmat etiam Cel. Leicutos (Angioc. Lich.) has 
plantas esse diversas. Sporidia enim Lich. cornei E. B. in tab. XIV, 
fig. 4 depicta omnino habent formam B. carneole utrinque attenuatam, 
quamquam apothecium non nihil B. polychroam refert. Nomen Lich. 
cornei preterea ad varias ducitur species, ut ad Biat. mixtam nec non 
Gyalectam cupularem (Cfr. Fr. Lich. Eur. p. XIV). 


Ra de 


4. Om Ronneby bad-gyttja. — Hr Adjunkt N. E. 
Forsseur i Skara hade insändt följande meddelande: 

»De många olika gissningarne öfver orsaken -till den olid- 
liga klåda och stickning, som uppkommer i huden efter Ron- 
neby »gyttjebad» gåfvo /mig anledning till nedanskrifne under- 
sökningar. De uppdaga säkerligen ingenting nytt, men då de 
äro gjorda på stället utan all ledning eller afskrifning af fö- 
regående undersökningar, kunna de möjligen vara af något in- 
tresse vid jemförelsen med andra och bättre, som förut finnas 
beskrifna. På uppmaning af ställets läkare har jag derföre 
trott mig böra öfverlemna dessa rader. 

Stället der badgyttjan hemtas är beläget blott några fam- 
nar från »helsokällan» tätt intill badhuset, och således på en 
fjerdedels mils afstånd från hafsredden och en åttondedels mil 
från Ronneby köping, nära kanten (cirka tio famnar) af den å, 
som flyter genom köpingen ut till hafvet. På några bundrade 
alnars afstånd från ån, och parallelt med denna löper en tem- 
ligen hög, skogbeväxt bergskedja (granit) från köpingen nästan 
ända fram till redden. Oaktadt brunnens lågländta belägenhet, 
vid foten af en hög bergssträcka 'och 'brädden af en å, är 
platsen likväl ingalunda sank, hvilket äfven synes deraf att de 
två å fyra alnars djupa gyttjegroparne vid brunnen: hålla sig 
fria från vatten. Brunnsplatsen är på tvenne sidor begränsad 
af bördiga åkrar, på tredje sidan af en privat trädgård och på 
fjerde af Ronneby å, vid hvilkens strand en smalare körväg 
leder till köpingen. Vägens höjd öfver å-vattnets niveau tyckes 


vara cirka två å tre alnar. På några få ställen är vattnet 
vid åkanten rostfärgadt synnerligen der myrmalmen ligger 
i dagen. 


Vid betraktandet af gyttjegroparne befinnes, att jorden är 
stratifierad i fem serskildta lager, som visserligen till mägtig-" 
het, färg och sammansättning variera något i olika gropar, men 
likväl vanligen öfverensstämma" följande förhållanden: 

1:o Öfversta eller matjords-lagret utgöres af s. k. mylla, 
och är sammansatt af en mängd förmultnade organiska ämnen 

Öfvers. af K. Vel. Akad. Förh., d. 10 Jan. 1855. 


ie) TG 


(humus) samt sand, qvartskorn, glimmer 0. s. v. samt genom- 
trängd af rötter från den på ytan grönskande gräsmattan, som 
mestadels består af Poa annua, Polygonum auriculare och dy- 
likt.  Jordlagret är blott af cirka en fjerdedels alns mägtighet. 
Färgen rödaktigt brun. Vid cirka 400 gångers förstoring visar 
den sig bestå af kantiga, bruna eller färglösa korn utan be- 
stämd form. Vid upphettning för blåsröret luktar den nästan 
som torfrök och förlorar temligen mycket i vigt. Den varierar 
mycket både till färg och sammansättning. 


2:o Andra eller ler-lagret ligger omedelbart och temligen 
skarpt begränsadt, under det förra. Det utgöres af en hvitgul, 
fin lera, blandad med några halft förmultnade, vegetabiliska äm- 
nen, såsom qvistar, grässtrån etc. samt genomträngd af fibriller 
från de i öfversta lagret befintliga, lefvande växterna. När- 
mast omkring sådana ämnen är leran vanligen starkt rostfär- 
gad. Den har i öfrigt likhet med vanlig åkerlera både vid 
undersökning för blåsröret och mikroskopet, men med den skill- 
nad, att Ronneby-leran innehåller skal af kiselinfusorier — i 
vissa prof träffas en oerhörd mängd deraf — i andra ytterst 
få.  Lerans hufvudmassa består jemte lerjorden af kantiga sand- 
eller qvartskorn. Lagret är cirka åtta tum mägtigt. 


3:o Tredje eller sphagnum-lagret har utseendet af mörkt 
rostgul, lucker lera. ” Vid upphettning utvecklar den stark torf- 
rök, förlorar mycket i vigt, samt efterlemnar en mörkbrun eller 
gråsvart aska. Under mikroskopet visar den sig till största 
delen bestå af brungula, rundaktiga korn, liknande cellbildnin- 
gar efter förmultnad sphagnum. Massan är icke homogen, utan 
blandad med en mängd västpartiklar, såsom pinnar, trädrötter, 
barkar, 0. s. v. stundom helt och hållet förmultnade och ge- 
nomträngda af den jord hvari de legat, stundom ganska hårda 
och oförmultnade. Vissa prof visa sig äfven rika på kiselsköl- 
dar. Lagret är omkring en balf aln djupt. 


4:0 Fjerde eller gyttje-lagret är det lager hvaruti bad- 
gyttjan förekommer och är således det märkvärdigaste. Det 


SE NNE 


är från två till flere fot mägtigt. Den närmast sphagnum-lagret 
liggande gyttjan är vanligen gröfre och blandad med en mängd 
säf, långa gräslika blad (antingen af Molinia maxima, som växer 
i ymnighet i ån eller sannolikare af Zostera marina från haf- 
vet) äfvensom andra vegetabiliska substanser, till och med tyd- 
liga stycken af vegetabiliskt kol. Ett eller annat qvarter dju- 
pare ligger den egentliga badgyttjan. Nyss upptagen bildar 
den en gråbrun, för känseln något sträf, ytterst fint fördelad, 
kort (icke seg eller klibbig) och lätt massa af en, mineral- 
vattnet liknande, smak och en svagt svafvelaktig lukt, som till 
och med förmärkes sedan gyttjan länge legat soltorkad. Ehuru 
icke belägen vid egentliga hafskusten har den likväl alla ka- 
rakterer af s. k. hafsgyttja och liknar, bland dem jag varit i 
tillfälle att undersöka, mest dem från Nordsjökusten (Lysekihl), 
med undantag af att Ronneby-gyttjan innehåller jern, hvilket 
jag eljest icke funnit i annan hafsgyttja än i den från Norr- 
telje.  Ronneby-gyttjan krymper högst litet vid torkning, men 
förlorar mycket i vigt. Den torra gyttjan förlorar deremot vid 
glödgning högst obetydligt i vigt och utveoklar nästan ingen 
torfrök. — Soltorkad har den till förgen mycken likhet med fin 
aska. Efter stark glödgning drager färgen mera i rödt än 
grått. Då den nyss upphemtade våta gyttjan hårdt pressas 
genom tätt linne, utsipprar ett, nästan färglöst, vatten, som 
har något hepatisk lukt och ger samma reaktioner för jern som 
mineralkällans vatten. 

Under mikroskopet visar det sig, att denna gyttjas nästan 
uteslutande består af hela eller krossade sköldar efter, må- 
hända sedan årtusenden döda, wfusorier och möjligen äfven af 
skal efter crustaccer 'ur ordn. Entomostraca. Många sköldar 
visa sig hela i sina praktfulla, symetriska former, men största 
delen äro så söndersplittrade, att de nästan se ut såsom fina 
skärfvor af krossadt glas eller qvarts, men de regelbundet ord- 
nade streck, taggar, punkter etc. på dessa skärfvor, antyda 
likväl tydligt att de äro fragmenter af organiska väsen. Att 
de bestå af kisel eller någon silikatföreving visar sig derpå al Sr; 


bo > ok 
af ant 
4 fr Tpl mer 
SN CN 
VETE 


/ är = 


de i glödgning icke förstöras eller förändras, och att de icke 
upplösas i mineralsyror, hvilka profver jag flere gånger repe- 
terat och alltid med samma resultat. I saknad af EHrRENBERGS 
»Die Infusions-Thierchen» samt alla andra arbeten i denna väg, 
är jag urståndsatt att närmare redogöra för de iakttagna djur- 
formerna. Det förekommer mig dessutom att nogare forsknin- 
gar öfver Sveriges kiselinfusorier ännu utgöra ett vidt fält för 
talrika och intressanta upptäckter, emedan, såvidt det är mig 
bekant, ingen svensk EmHrEnzerG egnat sin uppmärksamhet bäråt, 
eller gifvit sina rön i tryck tillkänna, utom Hr Prof. A. Retzius, 
som mikroskopiskt analyserat och beskrifvit kiselinfusorierna i 
Degerforss-bergmjölet. 

Beträffande de medicinska verkningarne af Ronneby- 
gyttjan, tala äfven dessa för naturen af hafsgyttja. Den verkar 
som ett kraftigt hudretningsmedel (rubefaciens). Den badande 
förnimmer i buden en plågsam stickning eller klåda, liknande 
den efter brännässlor, åtföljd af oro, ängslan, kallsvett etc. fort 
farande från några timmar till några dagar, stundom förorsa- 
kande ett kliande utslag liknande miliaria. 

Som gyttjan består af fiut fördelad kisel i form af nålar. 
taggar, skärfvor etc. är det klart att dessa vid gyttjebaden in- 
gnidas i hudens porer, hvadan klådan är en följd af en helt 
och hållet mekanisk retning, som måhända i någon mån förökas 
genom gyttjans halt af jernvitriol, alun och andra salter. 

Häraf förklaras äfven hvarföre ingen klåda förmärkes efter 
begagnandet af gyttjebad vid t. ex. Hinmelskällan (nära Skara) 
och andra badorter med sötvattens- eller torfgyttjor. Dessa 
innehålla ofta inga kiselnålar eller bestå åtminstone alltid till 
sin allra största mängd af förmultnade torfpartiklar, hvilka både 
till form och konsistens äro af den beskaffenhet, att de inga 
mekaniska stickningar kunna åstadkomma. 

Under torra somrar påstås Ronneby-gyttjan vara mycket 
starkare (reta i högre grad) än då årstiden är mycket regnig. 
Gyttjan för baden uppgräfves hvarje morgon, men groparne äro 
utan allt skydd öppna för sol, luft och regn, hela året om. 


te I 


5:0 Femte lagret, ochva eller myrmalms-lagret ligger un- 
der badgyttjan. Det är på olika ställen uf mycket olika mäg- 
tighet. I en åker straxt till venster om mineralbrunnen, synes 
en många famnar lång och flere alnar bred bank deraf hafva 
genombrutit de fyra öfre lagren, så att malmen ligger i öppen 
dag eller är betäckt med en högst gles och svag vegetation. 

Denna myrmalm ser ut som sammanrotad, grof sand, 
stundom med, men ofta utan imblandning af lera. Vid glödg- 
ning afger den en svag lukt af svafvel, men förlorar högst litet 
el'er intet i vigt. Den förut mörkt rostgula färgen blir efter 
glödgning ändå mörkare. Vid smältning för blåsröret med soda 
erhålles ett mörkt glas. Under mikroskopet visar sig profvet 
bestå af grofva, kantiga, starkt rostfärgade sandkorn, samt små 
oregelmessiga, icke transparenta partiklar, sannolikt lera eller 
rost. En och annan kisehnfusorie-sköld förekommer älven, men 


vegetabiliska inblandningar förmärkas icke. 


Den rika halt af jernvitriol, som Ronneby mineralkälla in— 
nehåller synes just vara tillkommen vid vattnets passage genom 
detta jordlag. Detta är Hhikväl blott en gissning. Grunden 
hvarpå dessa fem jordlager hvila uppgifves vara en hvit sand. 
Det är både af de här sig företeende geologiska förhållandena 
och af gyttjans beskaffenhet all anledning att förmoda, det haf- 
vet i forntiden haft sin strand eller botten der nu helsokällan 
är belägen. 


Genom det att alla jordlagren, utom matjorden, äro im- 
pregnerade med mineralvatten och hafva ett nära grannskap 
med myrmalmen (ochran) äro de så jernhaltiga, att om de in- 
läggas våta i hvitt papper, blir detta efter torkning svart som 
bläck på de ställen der papperet varit i kontakt med jorden. 
Sedan gyttjan torkat, svärtar hon ej ifrån sig, om hon uppblö- 
tes med vatten » ; 


åk RN Te 


Skänker till Rikets Naturhistoriska MWuseum. 
Botaniska afdelningen. 


Af Hr G. L. Sjögren. 

Fyrtio arter från Södermanland, nemligen tolf phanerogamer och tju- 
guåtta cryptogamer, t. ex. Najas marina, Ruppia rostellata, Pota- 
mogelon marinus, Zannichellia pedicellata, Salicornia herbacea, 
Carex loliacea, Nitella Stenhammariana, Trichocolea tomentella, 
Hypnum Blandowii och lIycopodioides, Leskea paludosa m. fl. 


Af Hr RB. F. Fristedt. 


Fyra sällsyntare arter: Potamogeton rutilans, Erucastrum Pollichii, 
Corydalis rutacea, och Najas flexilis. 


5. Hemiptera från Kafferlandet. — Hr Stude- 
rande C. Står hade inlemnat följande fortsättning af sina be- 
skrifningar öfver de af Hr J. A. WauibBerG hemförda Hemiptera. 


ELASMOGASTER (Står). 
(Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förbandl. 1853, p. 259). 


1. E. brunnescens: brunneus, "rude punctatus, parce albosquamosus; 
antennis rufoferrugineis, art. 14 toto, 4 apice fuscis; corio ad 
membranam fuscocuprescentem sordide' albido-marginato. Long. 
16, lat. 8 millim. — In terra Natalensi. 

Variat hemelytris abdomine multo brevioribus. 


MICTIS (Leacu). 
1. Tibige postice intus plus minus dilatate, inermes. 
a. Thorax. inermis. 

1. M. castanicornis: fuscocastanea, parce fluvosericeaz antennis dilute 
castaneis, art. ultimo extus fuscescente; scutello medio longitu- 
dinaliter densius luteopiloso; membrana fuscocuprescente; abdo- 
mine subtus dilute brunnescente; pedibus ferrugineofuscis, tarsis 
castaneis; femoribus maris posticis ante medium nonnihil curva- 


tis, dein subequaliter incrassatis. Long. 23, lat. 8 millim. — 
In terra Natalensi. 


2. M. caffra: fuscocastanea, luteosericans; antennarum art. 2—4 lu- 
teis, apice nigrofuscis; membrana fuscocuprescente; femoribus 
infra dilutioribus, tarsis fuscopiceis; femoribus maris posticis fu- 
siformibus, intus medio et apicem versus bidentatis. Long. 22, 
lat. 6 -millim. — In terra Natalensi. 


3. M. vidua: castanea, parce luteosericans; antennis pedibusque rufo- 
ferrugineis, art. ultimo illarum lutescente; scutelli apice imo sor- 
dide albido; membrana cuprescente. Long. 20, lat. 6 millim. — 
In terra Natalensi. 


4. M. tomentovirgata: dilute castanea, pilis albidis, in thorace lineis 
septem longitudinalibus formantibus, instructa; antennarum art. 
3 ultimis dilute fulvescentibus, 2 et 3 apice nigris; corio medio 
longitudinaliter fuscescente; membrana cuprescente; pedibus ob- 


scure rufoferrugineis, dense albidosericeis. Long. 20, lat. 7 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


5. M. griseosericans: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis 
nigrofuscis, art. ultimo fulvescente, apicem versus fuscescente; 
femoribus supra nigrofuscis; femoribus maris posticis fusiformi- 


bus, medio subdentatis. Long. 16, lat. 5 millim. — In terra 
Natalensi. 


M. grallatoria: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis ni- 
gris, art. ultimo fuscocastaneo; membrana fuscocuprescente; pe- 
dibus nigropiceis; femoribus posticis maris modice Crässis, mox 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Jan. 1855. 


= BR 


pone basin curvatis, dein subrectis, pone medium bidenticulatis. 
Long 20, lat. 7 millim. — Ad portum Natalensem. 


7. M. lugubrina: nigropicea, griseosericea; antennarum art. 2—4 ful- 
vescentibus, 2 et 3 apice nigris; hemelytris castaneis, corio non- 
nihil fuscescente; membrana fuscocuprescente; femoribus maris 
posticis subrectis, fusiformibus,- pone medium intus subdentatis. 
Long. 20. lat. 7 millim. — In terra Natalensi. 


8. M. natalensis: rufoferruginea, parce flavosericea; antennarum art. 1 
nigro, 2 et 3 fulvis, apice nigris, 4 fuscoz; thorace lateribus ni- 
gricantibus; pedibus nigropiceis. Long. 22, lat. 8 millim. — In 
terra Natalensi. 

I. M. amicta: castanea, albidosericea; antennis fulvescentibus, art. 
2—4 apice nigris; corii margine ad membranam cuprescentem 
densius albidosericeo; ahdomine subtus dilutiore; tarsis fuscis; 
femoribus posticis maris subrectis, fusilormibus, pone medium 
suberenulatis. Long. 16, lat. 54 millim. — In terra Natalensi. 


b. Thorax utrimque angulato-dilatatus. 

10. M. furva: nigropicea, subtus dilutior; antennis nigris, art. ultimo 
fulvo; pectore utrimque pustula dilute sanguinea; abdomine ma- 
ris subtus basin versus elevato, gibboso; lemoribus maris posticis 
ante medium sat curvalis, dein xequaliter incrassatis, intus mox 
pone medium dente valido armatis. Long. 25, lat. 8 millim. — 
In tractibus fluvii Limpopo. 


11. M. Bohemani: precedenti valde affinis, sed distincta antennis lon- 
gioribus, angulis humeralibus thoracis magis acutis; femoribus 
posticis crassioribus, magis curvatis, abdominis segmento secundo 
subtus non gibboso. LkLong. 28, lat. 9 millim. — In terra Na- 
talensi. 

12. M. validipes. rufoferruginea, ochraceosericea; antennis nigrofuscis, 
art. ultimo sordide flavotestaceo; abdomine subtus basin versus 
valde elevato, gibboso; pedibus fuscopiceis, dense griseosericeis; 
femoribus posticis maris basin versus sat curvatis, dein xequaliter 
crassis, dente valido pone medium armatis. Long. 30, lat. 9 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 

2. Tibie postice utrimque dilatate, inermes; thorax dilatatus. 

13. M. foliacipes: fuscoferruginea; antennis sat longis, gracilibus, ca- 
staneis, art. 2 et 3 apice obscurioribus, ultimo dilute flavescente; 
pectore utrimque fascia obliqua dense sordide flavosericea; tibiis 
posticis presertim basin versus utrimque valde dilatatis; femo- 
ribus posticis maris apicem versus sensim incrassatis, subbiden- 
tatis. Long. 24, lat. 9 millim. — In terra Natalensi. 


PHYSOMERUS (Bunrw.). 
$. P. lugens: obscure castaneus, granulosus, hirsutulus; antennarum 
art. 2 et 3 ochraceis, ultimo testaceo; thoracis lateribus nigro- 
fuscis; membrana fuscobrunnea; subtus testaceus, abdomine serie 


Sök Ja 


.utrimque macularum fuscarum . margineque segmentorum flavo. 
Long. 11, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


2. P. granosus: fuscotestaceus, granulosus, hirsutulus et griseosericeus; 
antennarum art. 1 granuloso; thorace angulis humeralibus an- 
trorsum productis, acutis, medio utrimque spina, disco tuberculis 
2, instructo; membrana fuscomaculata; subtus dilutior, vitta ab- 
dominis utrimque obsolete fuscescente Long. 10, lat. 43 millim. — 


In terra Natalensi. 


PETALOCNEMIS (Står). 
(loc: cit pi 259.) 

1. P. pachycerus: totus dense cinereotomentosus et sericeus; antenna- 
rum art. ultimo, basi excepta, flavescente; membrana albida, 
parce fuscomaculata. Long. 13, lat. 5 millim. — In tractibus 
fluvii Limpopo. 


PARYPHES (Aw. et Serv.). 

1. P. hilarus: dilute ferrugineus, fuscescente punctatus; thorace mar- 
ginibus lateralibus fuscescentibus; antennis, pedibus subtusque 
dilute helvolus, pectore utrimque punctis 3 nigris. Long. 12, 
lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


PHILONUS (Darras). 


1. P. nigrovittatus: capile, thorace, subtus pedibusque fuscoferrugineus; 
antennis fulvis, art. 4 toto, 2 et 3 apice nigris, hoc apicem ver- 
sus subdilatato, 4 fuscotestaceo; hemelytris flavotestaceis, vitta 
inequali nigra intramarginali ornatis. Long. 17, lat.-.53 millim. — 
In terra Natalensi. 


$, P. natalensis: antennis fulvis, art. 2 et 3 apice nigris, 4 fuscote- 
staceo, basali pedibusque obscure rufoferrugineis; thorace fusco- 
cuprescente; hemelytris dilute castaneis, corio vilta abbreviata 
nigricante; subtus fuscoferrugineus, margine abdominis dilutiore. 
Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


SERINETHA (Spis.). 


1. S. moesta: fusca; capite, antennis pedibusque nigrofuscis; tuberculis 
pone oculos, margine basali thoracis hemelytrorumque sordide fla- 
vis; subtus lutescens, albidomucorea. Long. 15, lat. 4 millim. — 
In terra Natalensi. 


HYPSELOPUS (Burwy.). 


1. H. annulicornis: obscure rufoferrugineus, albidopilosulus; antennis 
art, 4 et 2 nigris, 3 luteo, apice nigro, 4 fusco, basi et apice 
flavoannulato; thorace flavorugoso, angulis humeralibus acutius- 
culis; tibiis posticis basin versus testaceoannulatis. Long. 19, 
lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 


2. H. linearis: capite, antennis, scutello, pectore pedibusque posticis 
fuscoferrugineis; thorace hemelytrisque flavotestaceis, illo antice 
rufoferrugineo, basi nigricante; scutello basi utrimque flavoma- 


ve SN 


culatoz; antennis, tarsis omnibus pedibusque anterioribus flavote- 
staceis, illo utrimque vitta ferruginea, margine supra nigromacu- 
lato, his ferrugineoirroratis. Leng. 12, lat. 3 millim. — In terra 
Natalensi. 


ALYDUS (Fasr.). 


1. ÅA. crassifemur: Obscure rufoferrugineus; antennis art. 2 basalibus 
nigris, 3 et 4 lutescentibus, illo apice nigro; capite nigrovario, 
thorace anguste nigromarginato; scutello flavovittato; subtus fla- 
volestaceus, pectore abdomineque medio nigricantibus, illo utrim- 
que nigrovittatoz tibiis posticis curvatis, flavotestaceo-annulatis. 
Long. 16, lat. 43 millim. — In terra Natalensi. 


2. ÅA. flavovittatus: flavotestaceus; angulis humeralibus thoracis nigro- 
spinosis; capite, pectore abdomireque subtus utrimque flavovilta- 
tis; tibiis posticis vix curvatis. Long. 15, lat. 3 millim. — In 
terra Natalensi. 


EUTHETUS (Daruas). 


1. E. leucostictus: niger; capitis linea longitudinali, basali. annulis an- 
tennarum femorumqne, tibiisque fuscotestaceis; scutello apice al- 
bido; clavo, pectore ulrimque maculis 2, abdominisque fascia 
utrimque obliqua albis. Long. 11, lat. 23 millim: — In tractibus 
fluvii Gariep. 


2. E. leucopoecilus: mniger; hemelytris flavescentibus, clavo maculaque 
sulurali Gcorii nigrisz maculis utrimque 2 pectoris unaque abdo- 
minis, annulisque femorum albis. Long. 12, lat. 24 millim. — 
In tractibus fluvii Limpopo. 

3. E. sordidus: dilute flavotestaceus; capitis viltis 4 anticis, basique, 
thoracis apice, scutello apice excepto, pectoreque nigris; hoc 
utrimque albido-bimaculato; abdomine testaceo, utrimque albido- 
maculato. Long. 11, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


NEIDES (Larr.). 


1. N. malacaipus: flavotestaceus, antennis pedibusque dilutioribus, ni- 
gropunctatis, illarum ant. 1—53 apice nigris, 4 basi albido; fe- 
moribus apice subilo clavatis, tibiis tarsisque apice nigrofuscis. 
Long. 8, lat. 4 millim. — Ad Portum Natalensem. 


HYDARA (DaLuas). 


1. H. gracilicornis: dilute sordide lutescens; antennarum art. ultimo 
fuscescente; nervis clavi obscure sanguineis; membrana sordide 


hyalina. Long. 11, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 
I 


GONOCERUS (Larzr.). 


1. G. lituripennis: dilute fuscescens, dense obscurius punctatus; linea 
media capitis thoracisque, hujus etiam marginibus, scutelli mar- 
ginibus lateralibus, corii marginibus liturisque flavoalbidis; subtus 
cum pedibus flavoalbidus, seriatim nigropunctatus, villa utrimque 
dilute fuscescente. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


ocksa NR an 


2, G. caffer: dilute griseoflavescens, fuscopunctatus; capite utrimque 
nigropunctatlo; thorace anterius dilutiore, antice utrimqnae nigro- 
punctato; subtus cum pedibus fuscopunctatus, abdomine punctis 
majoribus nigris, sexseriatim positis. Long. 7, lat. 3 millim. — 
In terra Natalensi. 


CLAVIGRALLA (Spis.). 


1. C. muricata: obscure rufoferruginea, griseosericea; thorace angulis hu- 
meralibus valde productis, acutis, parce spinosotuberculato; scutello 
gibbo, utrimque <+trispinoso; hemelytris flavotestaceis; abdomine 
margine spinoso; tibiis flavoalbidis. Long. 10, lat. 4 miliim. — 
In terra Natalensi. 


2. C. natalensis: obscure rufoferruginea, griseosericea; antennis testa- 
ceis, art. ultimo nigrofusco; thorace spinosotuberculato, medio 
utrimque spinoso; hemelytris dilute sordide testaceis, corio mar- 
gine fusco; tibiis flavoalbidis, apice fuscis. Long. 10, lat. 33 
millim. — In terra Natalensi. 


3. C. tomenticollis: subcompressa; antennis pedibusque flavoalbidis, il- 
larum art. 1-—2 apice brunnescentibus ultimo fusco; femoribus 
apicem versus fuscoferrugineis, tibiis apice'fuscis, medio fusco- 
annulatis; thorace basi utrimque spinoso, anterius' flavo, poste- 
rius brunneotomentoso; scutello fusco, et flavopiloso; subtus ru- 
fotestaceus, abdomine disco et lateribus fuscescente. Long. 11, 
lat. 4 millim, — In terra Natalensi. 


4. C. pilosicollis: flavotestacea, pilosa; thorace utrimque spinoso, ma- 
cula oblonga media nigra; corio apicem versus nigropunctalo; 
pedibus albidis, femoribus presertim posticis apicem versus brun- 
nescentibus. Long. 9, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


CORIZUS (Farr). 


1. C. pilosicollis: flavotestaceus, punctatus, fuscopilosus; capitle basi 
maculis 2 fuscis; antennis parce fuscopunctatis, pilosulis, art. 
ultimo obscuriore; thorace antice transversim biimpresso, ibique 
nigro, medio longitudinaliter levissime carinato, basi interdum 
maculis 4 fuscescentibus; scutello maculis 2 oblongis nigris, 
apice excavato, albido; hemelytris sordide hyalinis, nervis ele- 
vatis, apicem corii versus fuscis; abdomine margine nigromacu- 
lato, subtus punctis viltaque utrimque marginali ferrugineis, fe- 
moribus ferrugineopunctatis, tarsis fuscis. Long. 8, lat. 4 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


2. C. natalensis: dilute flavotestaceus, pilosulus; antennis fuscopuncta- 
tis, art. apicali fuscescente; thorace presertim posterius nigro- 
punctato, ruga longitudinali media dilutiore; scutelli apice dilute 
rufescente; hemelytris flavotestaceo-hyalinis, nervis margineque 
costali ferrugineis; subtus cum pedibus valde dilute rufotestaceus, 
pectore pedibusque fuscoferrugineo-punctatis; abdominis margino 
nigromaculato. Long. 7, lat. 23 millim, — In terra Natalensi, 


AANLANR 


3. C. puncticornis: precedenti valde aflinis, dilutior; antennis magis 


nigropunctatis; scutello basi utrimque apiceque sordide albido. 
Long. 63, lat. 21 millim. — In terra Natalensi. 


4. C. nigromaculatus: testaceus, dense punctatus, pilosulus; thorace 


1. 


posterius scutelloque nigromaculatis; hemelytris sordide hvalinis, 
nervis flavescentibus, fuscobrunneo-maculatis; subtus flavotestaceus, 
pectore pedibusque fuscopunctatis, abdominis margine nigromacu- 
lato. Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


ACANTHOCORIS (Av. et Serv.). 


A. denticulatus: fuscobrunnescens, granosus, hispidus; antennis cras- 
siusculis, valde hirsutus; thorace angulis humeralibus antrorsum 
productis, margine utrimque bispinoso, disco bituberculato; mem- 
brana fuscescente-albida, fuscomaculata. Long. 8—9, lat. 4 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


LYG/EUS (Farr.). 

L. fecialis: sordide rufescens; antennis, capite, vitta bifurca ex- 
cepta, marginibus vittisque 2 thoracis, scutello, sutura clavi, 
margine vittaque corii, pedibus pectoreque nigricanlibus, hoc 
utrimque rufo-trimaculato; abdomine margine nigromaculato. Long. 
14, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


2. L. lemniscatus: nigricans, parce griseosericeus; capitis macula basali, 


thoracis maculis utrimque 2 oblongis, vittaque media; margine 
scutellari clavi, macula prope commissuram vittaque angusta corii 
coccineis; pectore utrimque maculis 3, abdomine maculis margi- 
nalibus segmentique singuli fascia apicali, utrimque abbreviata, 
coccineis. Long. 10, lat. 314 millim. — In terra Natalensi. 


3 L. delicatulus: testaceus, -capitis basi, loboque medio, thoracis ma- 


culis 2 basalibus, clavi macula media, corii macula marginali, 
pectoris maculis 3 utrimque, abdominis maculis marginalibus 
membranaque nigris, hac maculis 2 albis; pedibus fuscoferrugi- 
neis. Long. 8, lat. 24 millim. — In terra Natalensi. 


4. L. villosulus: dilute sordide testaceus, parce pilosus; capite, maculis 


1. 


2 basalibus thoracis, membrana, apice alba excepta, antennis pe- 
dibusque nigris. Long. 6, lat, 2 millim. — In terra Natalensi. 


RHYPAROCHROMUS (Currt.). 
1. Thorace trapezoidali, margine anteriore capite latiore. 


R. tlurgidifemur: griseoflavescens, fuscopunctatus; capite, thorace an- 
terius, sculello apice excepto, pectoreque nigris; antennis sordide 
flavotestaceis; thorace sordide flavomarginato, postice fuscopunctato, 
lateribus dilatatis, subparalellis; corio macula prope angulum su- 
turalem nigra; membrana fuscescente, apice sordide albida; pe- 
dibus sordide flavotestaceis, femoribus anticis crassis, extus et 
intus obscurioribus, tibiis anticis curvatis. Long. 74, lat. 3 mil- 
lim. — In tractibus fluvii Limpopo. 

2508 


TSE oe 


2. R. nigromaculatus: sordide flavescens, parcius fuscopunctatus; capite 
pectoreque nigroferrugineis; antennis sordide flavotestaceis, tho- 
race anterius abdomineque fuscoferrugineis; thorace sordide flavo- 
marginato, lateribus subdilatatis; scultello anterius nigro; corio 
macula prope angulum suturalem nigra; membrana fuscescente, 
apice albida;' pedibus sordide flavotestaceis, femoribus anticis 
cerassis, extus et intus obscurioribus, tibiis anticis subcurvatis. 
Long. 63, lat. 3 millim. — In Caffraria interiore. 


3. R. caffer: dilute griseoflavescens, brunneopunctatus; capite, macula 
: magna thoracis antica, pectoreque fuscoferrugineis; antennis di- 
lute flavotestaceis, exlus nonnihil obscurioribus; thorace utrimque 
parum dilatato; sultura clavi margineque costali corii maculis 2 
minutis obsoletis, brunnescentibus: abdomine dilute fuscoferru- 
gineo, pedibus dilute testaceis, tarsis apice fuscis. Long. 51, lat. 

23 millim. — In terra Natalensi. 


2. Thoracis margine antico capite angustiore, vel latitudine 
subzaequali. 
a. Marginibus lateralibus thoracis plus minus dilatatis. 

4. RB. marginipennis: niger; antennis fuscoferrugineis, art. basali nigri- 
cante; thorace pone medium sabconstricto, lateribus anguste al- 
bidis; hemelytris albomarginatis, corio macula apicali albidaz fe- 
moribus anticis basi, posterioribus ultra medium sordide albidis. 
Long. 11, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

Variat hemelytris basi parce sordide flavovariis. 


5. R. umbrifer: dilute flavotestaceus, fuscopunctatus et varius; capite, 
thorace ante medium pectoreque nigris; antennis sordide flavo- 
testaceis, articulis apicem versus obscurioribus; thorace sordide 
flavomarginato, posterius. fuscopunctato; scutello nigricante, ma- 
culis 2 parvis sordide flavis; membrana fuscescente; abdomine 
fuscoferrugineo; femoribus flavoalbidis, tibiis flavotestaceis, geni- 
culis fuscescentibus. Long. 83, lat. 23 millim. — In tractibus 
fluvii Gariep. 

6. R. patruelis: sordide flavotestaceus, fuscopunctatus; capite, thorace 
anterius pectoreque nigricantibus; antennarum articulis apice fu- 
scis, basali nigricante; thorace lateribus sordide flavomarginato, 
posterius fuscopunctato; corio macula oblonga prope suturam, 
aliaque minore apicali, nigris; pedibus flavotestaceis, femoribus 
apicem versus, tibiis tarsisque apice nigrofuscis. — Long. 9, lat, 
34 millim. — In terra Natalensi. 


b. Lateribus thoracis non dilatatis. 

7. R. nigropictus: nigricans; antennis art. ultimo a basi flavo; thorace 
pone medium anguste flavofasciato, posterius sordide flavescente, 
fuscopunctato; hemelytris sordide flavis, margine scutellari et 
sutura clavi, corii fasciis, una pone medium, altera apicali obli- 
qua, nigris; membrana sordide albida; pectore basi albidofasciato; 
femoribus Vodteripribas basi flavescenLibus, tibiis anticis Marole- 
staceis. Long. 6, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 

3 


Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 1. 


= KM 


8. R. curvipes: niger vel nigropiceus, punctatus, puberulus; antennis 
fuscotestaceisz; thorace pone medium valde constricto; hemelytris 
sordide flavotestaceis, clavi macula basali, corii fascia media lim- 
boque apicali nigrofuscis; membrana fusca; femoribus anticis . 
valde incrassatis totis posticibusque apicem versus nigropiceis, 
his basi flavolestaceis; tibiis dilute fuscotestaceis, anlicis curva- 
tis, tarsis dilutioribus. Long. 11—413, lat. 4—5 millim. — In 
tractibus fluvii Gariep. et ad Rondebosch. 

Variat dilutior, thorace, femoribus anticis abdomineque subltus 
picescentibus. 


9. R. crassifemur: capite, thorace anterius subtusque niger; antennis 
sordide flavotestaceis, art. ultimo fuscescente; thorace postice fla- 
votestaceo, fuscopunctato; scutello-nigro, apice albido; clavo lon- 
gitudinaliter fuscopunctato-striato, corio macula media aliaque 
apicali minore, nigris; membrana fusca, basi et apice albidoma- 
culata; femoribus nigricantibus, posterioribus basin versus albi- 
dis, anticis incrassatis; tibiis tarsisque testaceis. Long. 9, lat. 
33 millim. — In terra Natalensi. 


10. R. apicatus: capite, thorace subtusque ferrugineus; antennis dilu- 
tioribus; thoracis angulis humeralibus, hemelytris pedibusque fla- 
votestaceis, corio intus longitudinaliter fuscopuncetato, macula me- 
dia minuta ad marginem apicalem; tarsis apice fuscis. Long. 17, 
lat. 4 millim. — In terrra Natalensi. 


11. R. paganus: capite, antennis, horum art. basal rufotlestaceo ex- 
cepto, fuscis, illo griseosericeo; thorace anterius ferrugineo, parce 
sericeo, antice posticeque dilute rufotestaceo, linea longitudinali 
maculisque 2 plus minus distinctis, nigricantibus; scutello fusce- 
scente, linea media nigra; hemelytris sordide flavotestaceis, clavo 
corioque intus parce fuscopunctatis, hoc macula minuta ad mar- 
ginem apicalem, plus minus distincta, nigra; subtus nigrofuscus, 
griseosericeus, abdomine margine maculisque utrimque 4 vel 3 
majoribus rufotestaceis; femoribus fuscotestaceis, apice dilutiori- 
bus, anticis nonnihil incrassatis, tibiis tarsisque flavotestaceis, his 
apice obscurioribus. Long. 10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


12. R. natalensis: precedenti valde affinis, differt, antennis brevioribus, 
dilute rufotestaceis, capite thoraceque antice obscurioribus, hoc 
basi apiceque linea longitudinali maculisque 2 nigrofuscis. Long. 
11—412, lat. 3 millim. — In terra Natalensi 


ATRACTOPHORA (Står). 


(loc. cit. p. 260.) 


1. A. fusifemur: sordide flavotestacea, fuscopunctata; capite, thorace 
scutelloque medio ruga longitudinali, hoc etiam callis 2 basalibus 
flavoalbidis; thorace lateribus nigricante; abdomine subtus vittis 
2 nigris; antennis pedibusque flavotestlaceis, femoribus anticis 
valde incrassatis, subtus nigrofuscis. Long. 13, lat. 33 millim. — 
In terra Natalensi. a 


EE san 


OXYCAR/ENUS (FtirseER). 


1. 0. Fieberi: niger; hemelytris, margine albido excepto, rufescentibus, 


corio apice puncto nigro; membrana fusca; abdomine coccineo, 
posterius nigro; libiis posterioribus albidoannulatis. Long. 5--6, 
lat. 2—213 millim. — In terra Natalensi. 


2. O. albidipennis: niger; hemelytris albidis, hyalinis, corio apice puncto 


nigro; abdomine coccineo, marginibus apiceque nigris; tibiis po- 
sterioribus albidoannulatis. Long. 7, lat. 21 millim. — In terra 
Natlalensi. 


MICROPUS (Sein.). 


1. M. fusconervosus: niger, punctatus; capitis lobo medio, antennis 


(art. ultimo deest), rostro, pedibusque dilute rufotestaceis; tho- 
race poslerius picescente; hemelytris sordide albidis, nervis fu- 
scobrunneis, corio apice brunnescente; membrana fusca, apice 
albida. Long. 8, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


2. M. brevicornis: niger, punctatus; antennarum art. 2 et 3, tibiis 


ww 


tarsisque sordide flavotestaceis; hemelytris sordide albidis, corio 
apice brunnescente; membrana sordide albida, fusconervosa; fe- 
moribus fuscopiceis, apice dilutioribus; abdomine subtus fusco- 
ferrugineo. Long. 73, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


- M. ochripes: niger, punctulatus; antennis, art. apicali nigro ex- 


ceptlo, pedibusque testaceis; hemelytris sordide flavotestaceis, 
membrana abbreviata, albida; femoribus anticis subtus denticu- 
latis. Long. 61, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


« M. linearis: niger; antennis femoribusque ultra medium fuscopiceis; 


thorace posterius sordide rTufotestaceo; hemelytris dilute flavote- 
staceis, nervis nonnihil obscurioribus; membrana sordide albida, 
fusconervosa; femorum apice, tibiis tarsisque testaceis, his apice 
fuscis. Long. 4, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


GEOCORIS (Farr.). 


. G. amabilis: dilute flavotestaceus, nitidus, parce punctatus; anten- 


nis, art. ultimo excepto, nigrofuscis; thorace fascia apicali viltaque 
utrimque intramarginali nigris; scutello nigro vel nigropiceo; he- 
melytris limbo fuscopunctato, corii macula apicali fuscobrunnea; 
abdomine nigro, limbo flavotestaceo. Long. 4, lat, 2 millim. — 
In terra Natalensi. 


ODONTOPUS (Lar.). 


1. O. nigrocruciatus: luteus; capite, antennis, macula magna thoracis, 


scutello, fascia lata apiceque corii, membrana, maculis pectoris 
pedibusque nigris; abdomine sanguineo. Long. 14, lat. 61 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


PYRRHOCORIS (Farr.). 


1. P. nigriceps: mniger; thorace hemelytrisque sordide rufescentibus, 


illo ruga antica transversa nigra; maculis pectoris, fasciis margi 


— 3306 — 


neque abdominis luteis. Long. 12, lat. 43 millim. — In terra 
Natalensi. 


2. P. pectoralis: sordide flavus; antennis, lobo medio capitis, ruga 


transversa thoracis, scutello pedibusque nigris, his basi luteis3 
pectore albo, nigro luteoque vario. Long. 10, lat. 5 millim. — 
In terra Natalensi. 
DERMATINUS (Står). 
(loc. cit. p. 260.) 


1. D. limbifer: niger, punctatus; marginibus lateralibus thoracis et he- 


melytrorum sordide flavis. Long. 7—9, lat. 3—4 millim. — In 
terra Natalensi. 


2. D. tartareus: precedenti valde affinis; differt marginibus thoracis 


hemelytrorumque concoloribus. Long. 7, lat. 3 millim. — In 
terra Natlalensi. 


DYSDERCUS (Aw. et Srrv.). 


1. D. nigrofasciatus: sordide flavus; antennis, margine basali capitis 


et thoracis, fascia corii, membrana tibusque nigris, femoribus 
rufotestaceis. Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 
SPHINCGTOTHORAX (Står). 
(loc. cil. p. 260.) 


1. S. leucopheus: mniger, parce flavosericeus; antennarum art. 3 basi, 


margine extimo basali thoracis, apice scutelli, macula triangulari 
corii flavoalbidis. Long. 63, lat. 2 millim. -- In terra Natalensi. 
Cyllocoris leucopheéeus Germ. Revue Ent. VY, p. 135, 36. 


PHYTHOCORIS (Farr., H. Scn.). 


4. P. hottentottus: dilute griseoflavescens; antlennis parce rufopuncta- 


tis; scutello macula media nigrofusca; clavo, corio intus cuneoque 
basi ad suturam fuscis, hujus margine apicali anguste rufescente; 
membrana dilute fusca; femoribus parce, dilute fuscopunctatis, 
posticis apicem versus obscurioribus. Long. 7, lat. 3 millim. — 
In terra Natalensi. 


CAPSUS (Fasr., H. ScH.). 


1. C. straminmcolor: dilute flavescens; capite antennisque rufoferrugi- 


neis, harum art. apicali, apice excepto, flavescente; cunei angulo 
interno membranaque fuscis, hac albidopunctata, tibiis dilute ru- 
foferrugineis vel flavescentibus. Long. 8, lat. 33 millim. — In 
terra Natalensi. 


2. C. obscuricornis: praecedenti valde affinis, et vix differt nisi statura 


nonnihil minore, antennis totis obscurioribus, cuneo apice fusco, 
membrana sordide albida, nervis rufescentibus. Long. 7, lat. 3 
millim. — In terra Natalensi. 


3. C. incomparabilis: capite subtusque dilute lutescens; antennis ni- 


gris, art. 1, 3 et 4 basi flavotestaceis; thorace nigro, vittis 3 


mg 
albidis, antice dilute lutescente; scutello albido vel dilute lute- 
scente; hemelytris nigris, corio maculis 2 albidis, cuneo macula 
dilute fulvescente, membrana nigrofusca; abdominis apice macu- 
lisque lateralibus nigris; femoribus basi, tibiis basi et apice ni- 
grofuscis. Long. 6, lat. 23 millim. — In terra Natalensi. 


4 C. ostentans: dilute rufotestaceus; capile vittisque 2 thoracis nigris; 
antennarum art. 1 rufescente, 2 nigro, 3 et 4 sordide albidis; 
corio macula cuneata apicali fuscescente; cuneo rufescente, apice 
fusco; membrana sordide albida, fuscescente-bifasciata; subtus 
rufescens, abdomine basi apiceque nigro; pedibus flavotestaccis. 
Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


5. OC. histricus: niger, nitidus; scutello luteo; pedibus nigris vel lu- 
tescentihus; membrana sordide albida. Long. 4, lat. 2 millim. — 
In terra Natalensi. 
Var. a. Cuneo luteomaculato, pedibus nigris. 
Var. b. Cuneo luteomaculato, pedibus lutescentibus. 
Var: c. Thorace vitla media lutescente, cuneo nigro, imma- 
culato, pedibus nigris. 
Var. d. Thorace vilta media lutescente, cuneo immaculato, 
pedibus sordide flavotestaceis, fuscoannulatis. 


ZOSMENUS (Lar.). 


1. Z. dilutus: flavoalbidus, punctatus; thorace subquadrato, antice late 
emarginatlo, lateribus subrotundato-dilatato. medio longitudinaliter 
bicarinato; membrana albida; abdomine subtus dilute flavovire- 
scente; pedibus, capite antennisque dilute flavotestaceis. Long. 
3, lat. 11 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 


PHYLLONTOCHEILA (FiBBer). 


1. P. Wahlbergi: sordide albida, dense fuscomaculata et variaz pro- 
thorace utrimque alatodilatato, disco fuscobrunnescente, carinis 
3 sordide flavotestaceis; hemelytris albidis, fuscoreliculatis et ir- 
regulariter dense fuscomaculatis, area marginali valde dilatata; 
subtus sordide rufoferruginea, pedibus dilutioribus. Long. 53, 
lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


2. P. alaticollis: sordide albida; thorace medio nigricante, flavotesta- 
ceo-3-carinato, utrimque alatodilatato, albido, fuscomaculato; he- 
melytris area marginali valde dilatata, maculis 2 fuscis instructa;3 
subtus cum pedibus sordide rufoferruginea. Long. 4, lat. 214 
millim. — In terra Natalensi. 


TROPIDOCHEILA (FirBer). 


1. T. ornatella; nigra, punctata; antennis, apice fuscescente excepto, 
pedibusque flavotestaceis, tarsis apice nigris; thorace margine 
antico carinisque 5, quarum 2 antice abbreviatis, flavoalbidis; 
hemelytris nonnihil dilatatis, flävoalbidis, medio apiceque fusco- 
nervosis, Long. 3, lat. 43 millim. — In terra Natalensi. 


PHYSATOCHEILA (FiEBER). 


1. P. natalensis: griseoalbida; capite, thorace posterius subtusque ni- 


gris; antennis pedibusque dilute flavotestaceis, illarum apice fu- 
scescente; thorace posterius albidotricarinato; hemelytris, medio 
excepto, fusconervosis. Long. 23, lat. 11 millim. — In terra 
Natalensi. 


ELASMOGNATHUS (FriesEr). 


1. E. Fieberi: sordide flavoalbidus; thorace vesiculoso, utrimque am- 


pliato-rotundato, anterius 3-carinato, posterius 3-excavato; an- 
tennarum art. ultlimo tarsisque dilute fuscis. Long. 4, lat. 13 
millim. — In terra Natalensi. a 

E. Helferii affinis, sed (sec fig. Fieberi) thorace utrimque minus 
ampliato, et minus antrorsum producto. 


BRACHYRHYNCHUS (Lar.). 


1. B. caffer: nigropiceus, rugulosopunctatus, pedibus dilutioribus; tho- 


race latitudine breviore, lateribus obliquis; corio apice flavote- 
staceomaculato; membrana fusca; abdomine subtus rufoferrugineo. 
Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


ACANTHIA (Faer.). 


1. A. villosa: ferruginea, valde villosa; thorace lateribus rotundato, 


elevatomarginato; hemelytris brevissimis, apice late rotundaltis, 
punctatis. Long. 41, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


PIRATES (Bunrwy.). 


1. P. ochripes: nigricans; thorace posterius fuscotestaceo; hemelytris 


nigrofuscis, macula -suturali indistincta dilutiore; pedibus flavo- 
testaceis, geniculis tibiisque apice fuscis. Long. 12, lat. 4 mil- 
lim. — In tractibus fluvii Limpopo. : 


2. P. trifenestratus: nigricans, parce pilosus; corio medio, membrana 


basi, singulo macula sordide albidis. Long. 45, lat. 5 millim. — 
In tractibus fluvii Limpopo. 


3. P. maurus: niger, subnitidus, parce pilosus; hemelytris nigrofuscis, 


membrana macula basali oblonga, nigra, aliam minorem sordide 
albidam includente. Long. 10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


4. P. rubricosus: ruber; capite, thorace antice, scutello, macula sutu- 


rali hemelytrorum, membrana, fascia sordide albida excepta, pe- 
dibusque nigricantibus; femorum tibiarumque basi dilute flavo- 
testaceo. Long. 11, lat. 4 millim. — In tractibus fluvii Limpopo. 


METASTEMMA (Anv. et Serv.). 


1. M. perpulchra: nigra, nitida; thorace postice, scutello, hemelytro- 


rumque basi rufis; maculis 2 corii, una media, altera apicali, 
pedibusque dilute flavotestaceis; femorum annulo tibiarumque 
apice fuscis. Long. 8, lat. 23 millim, — In tractibus fluvii 
Limpopo. 


EEE 


2. M. puerilis: dilute rufotestacea; capite thoraceque basi nigris; he- 
melytris albidis, macula magna fusca; pedibus dilute flavotesta- 
ceis, tibiis posticis geniculisque fuscis. Long. 6, lat. 2 millim. 
— In terra Natalensi. 


GLYMMATOPHORA (Står). 
(loc. cit. p. 261.) 

1. G. submetallica : obscure chalybeoviridis; thorace, maculis margina- 
libus abdominis, geniculis, tibiis tarsisque rufis, incisuris thoracis, 
antennis, femorumque basi nigris. Long. 19, lat. 7 millim. — 
Caffraria interiore. 


2. G. morio: supra pedibusque nigra, subtus nigrochalybeag tarsis 
fuscotestaceis. Long. 19, lat. 8 millim. — In tractibus fluvii 
Limpopo. 

3. G. rubripes: capite, antennarum art. basali, thorace pedibusque ru- 
fotestaceis, abdomine pectoreque nigris. Long. 18, lat. 6 millim. 
— In Caffraria interiore. 


NABIS (Larzr.). 


1. N. caffra: dilute griseoflavescens; capite thoraceque anterius ob- 
scurioribus, hoc posterius obsolete, longitudinaliter fuscolineato; 
scutello fuscescente, vitta utrimque dilute flavotestacea; hemely- 
trorum nervo longitudinali 1 pone medium et apice macula mi- 
nutissima fuscescente; pectoris disco vittaque utrimque nigrican- 
tibus; femoribus anticis extus dilute fuscovariis. Long. 9, lat. 
2 millim. — In terra Natalensi. 


ACANTHASPIS (Am et Serv.). 


1. ÅA. bicolorata: nigra; thorace marginibus et pone medium, scutello, 
hemelytris, disco abdominis annuloque femorum anticorum luteis. 
Long. 19, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 


2. 4. rubricosa: rubra; antennis, capite posterius, rostro, art. basali 
excepto, impressione transversa thoracis, scutello basi, clavo, 
membrana, geniculis pedibusque posticis nigris. Long. 16, lat. 5 
millim. — In terra Natalensi. 


3. ÅA. ochracea: flavotestacea; clavo fere toto, margine costali corii 
membranaque nigrofuscis. Long. 16, lat. 4 millim. — In terra 
Natalensi. 


4. Å. obscura: nigra; maculis 2 hemelytrorum, una basali, altera fere 
apicali maculisque marginalidus abdominis dilute flavotestaceis, 
Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi, 


5. A. coenosa: dilute fuscotestacea; abdomine margine flavotestaceo et 
nigro-maculato; pedibus dilute flavotestaceis, obsolete fuscovariis. 
Long, 14, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


6. A. 4-signala: nigra, rugosa; antennis pedibusque testaceis; maculis,... 
hemelytrorum, una basali, altera fere media maculisque mi k SYN, 


SE 


nalibus abdominis dilute flavotestaceis. Long. 9, lat. 3 millim. 
— In terra Natalensi. ' 


REDUVIUS (FasrR.). 
1. R. nigrofuscus: mnigrofuscus; femoribus dilute flavotestaceis, fusco- 
biannulatis, tibiis tarsisque fuscotestaceis. Long. 22, lat. 6 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


2. R. fuscoirroratus: sordide flavescens; antennis, capite posterius, mar- 
ginibus lateralibus vittisque 2 posticis thoracis, fascia apiceque 
hemelytrorum, maculis marginalibus abdominis, annulisque pedum 

" nigrofuscis. Long. 20, lat. 6 millim. — Caffraria interiore. 


3. R. flavoannulatus: fuscus; maculis hemelytrorum, una basali, altera 
pone medium, maculis marginalibus abdominis annulisque pedum 
dilute flavotestaceis. Long. 20, lat. 5 millim. — In tractibus 
fluvii Limpopo. 


OPINUS (Lar.). 
1. O. ochripes: nigrofuscus; hemelytris dilute flavotestaceis, subhyali- 
nis, nervis fuscis; membrana dilute fuscescente; pedibus flavote- 
staceis. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


PHONERGATES (Står). 
(loc. cit. p. 261.) 
1. P. bicoloripes: obscure chalybea, nitida; hemelytris nigris; pedibus 
anterioribus cinnabarinis, geniculis nigris; pedibus posticis nigris. 
Long. 17, lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Limpopo. 


CLOPOPHORA (Står). 
(loc. cit. p. 261.) 
1. C. basilica: dilute miniata; macula basali capitis, maculis "2 thora- 
cis, scutello, hemelytris, pectore, ano, geniculis tibiisque nigris. 
— Long. 15, lat. 5 millim. — In tractibus fluvii Limpopo. 
2. C. limbiventris: nigra; tborace postice limboque abdominis testaceis; 
macula transversa corii lutescente. Long. 15, lat. 5 millim. — 
In terra Natalensi. 


PHYSORHYNCHUS (Anv. et Serv.). 
1. P. bigemmis: nigrochalybeus; antennis hemelytrisque atrisz thoracis 
maculis 2 minutis luteis; tibiis anticis intus tarsisque testaceis. 
Long. 16, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 


2. P. patricius: thorace, geniculis, tibiis tarsisque dilute sordide mi- 
niatis; capite femoribusque obscure chalybeis; antennis hemely- 
trisque atris; impressionibus thoracis nigris. Long. 16, lat. 6 
millim. — In Caffraria interiore. 

.« C. natalensis: praecedenti affinis; differt tantum hemelytris ochra- 


ceis, membrana late nigrolimbata. — Long. 16, lat. 6 millim. — 
In Caffraria interiore. 


KO 


3. 


4, 


NE 


CLEPTRIA (Står). 
(loc. cit. p. 261.) 

C. cinctiventris: nigra, mtida; limbo costali hemelytrorum margi- 
neque abdominis luteis. Long. 10, lat. 33 millim. — In terra 
Natalensi. 

C. marginipennis: nigra, nitida; angulis humeralibus thoracis, limbo 
costali hemelytrorum margineque abdominis cinnabarinis. Long. 
8, lat. 21 millim. — In Caffraria interiore. 


é "PANTOLEISTES (Står). 
(loc. rit. p. 262.) 

P. Princeps: niger; antennarum art. 4 apice, 3 et 4 totis, fascia 
basali thoracis, annulo apicali femorum et tibiarum, harum etiam 
annulo fere medio sordide flavis; abdomine segmentis 3 basalibus 
margine testaceis. Long. 25, lat. 7 millim. — In terra Natalensi. 


HARPACTOR (Lar.). 


H. cinnabarinus: dilute cinnabarinus; antennis, capite, macula intra- 
oculari excepta, vitta lata utrimque pectoris, ano pedibusque ni- 
gris. Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


H. miniatus: dilute cinnabarinus; antennis, macula apicali et basi 
capitis, fascia semicirculari thoracis, annulis 2 femorum fasciisque 
ventris nigris. — Long. 17, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


H. sobrinus: dilute cinnabarinus, thorace obscuriore; antennis, ma- 
cula apicali et basi capitis, geniculis, tibiis tarsisque nigris; he- 
melytris nigrofuscis, macula lutescente; femoribus annulis 2 ob- 
soletis fuscescentibus. Long. 415, lat. 5 millim. — In terra 
Natalensi. z 


H. scenicus: dilute cinnabarinus; antennis, rostro, apice et basi ca- 
pilis, maculis antica et magna posteriore confluentibus thoracis, 
hemelytris, limbo externo excepto, fasciis ventris, maculis pecto- 
ris pedibusque nigris, femoribus anticis cinnabarinobiannulatis. 
Long. 16, lat 6 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 


H. nigripes: precedenti valde affinis, differt hemelytris, clavi mar- 
gine scutellari nigro excepto, dilute miniatis. Long. 16, lat. 6 
millim. — In terta Natalensi. 


H. sedulus: sordide flavus; capite, macula media excepta, antennis, 
vilta lata utrimque pectoris, ano pedibusque nigris; membrana 
nigrofusca. Long. 15, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


H. tibialis: flavotestaceus; capitle, thorace anterius femoribusque di- 
lute ferrugineis; antennis, macula fere apicali hemelytrorum, ti- 
biis tarsisque nigris; membrana nigrofusca; pectore albidomacu- 
lato. Long. 14, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


H. rapax: sordide flavescens; capite, antennis, impressione thoracis, 
apice femorum, tibiis, fasciis maculisque” marginalibus abdominis 
nigris; maculis, una media, altera fere apicali hemelytrorum ni- 
grofuscis. Long. 13, lat, 34 millim. — In terra Natalensi. 


SE 


10. 


Er 


12. 


13. 


11. 


ENE 


16. 


17: 


18. 


19 


20. 


SR 


H. gracilis: sordide flavoalbidus; capite fere toto, antennis, thorace 
anterius maculisque 2 posterioribus, maculis pectoris pedibusque 
nigris; hemelytris obscure testaceis, Long. 10, lat. 24 millim. — 
In terra Natalensi. 


H. Latro: fuscotestaceus; capite, antennis, membrana, apice femo- 
rum tibiarumque nigricantibus; rostro limboque abdominis fluvo- 
testaceis, illo apice nigro. Long. 18, lat, 5 millim. — In tracti- 
bus fluvii Limpopo. 


H. patruelis: obscure ferrugineus; capite, antennis, rostro, thorace 
anterius, abdomine pedibusque nigris; abdominis margine flavo- 
maculato, tibius anticis interdum sordide flavotestaceis. Lonz. 19, 
lat. 6 millim. —- In terra Natalensi. 


H. puberulus: priecedenti affinis, differt rostro, apice excepto, ti- 
biisque testaceis. abdomine rufotestaceo, vilta utrimque nigra. 
Long. 15, lat. 43 millim. — In tractibus fluvii- Limpopo. 


H. dimidiatus: nigricans; capite thoraceque testaceis, hoc posterius 
fuscescente; hemelytris ultra medium flavotestaceis: abdomine 
dilute miniatofasciato. Long. 19, lat. 5 millim. In terra 
Natalensi. 


H. caffer: niger; thorace posterius, angulis humeralibus exceplis, 
hemelytrisque rufoferrugineis; maculis marginalibus ventris luteis. 
Long. 12, lat. 33 millim. — In terra Natalensi. 


H. natalensis: capite, geniculis, tibiis, femorum posticorum annulo 
nigris; capile flavomaculato; thorace hemelytrisque fuscoferrugi- 
nets, illius macula antica et limbo postico scutellique apice sor- 
dide flavis; subtus sordide flavus, macula utrimque pectoris, ma- 
culis marginalibus et lateralibus serialibus abdominis nigris. Long. 
16, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 


H. venans: flavotestaceus, parce flavopilosus; capite, antennis tho- 
raceque anterius nigris, hoc ibidem lituris flavosericeis; fasciis 
maculisque marginalibus abdominis nigris; pedibus testaceis. 
Long. 153, lat. 335 millim. — In terra Natalensi. 


H. fasciventris: flavotestaceus; capite, antennis, rostro, apice fe- 
morum, tibiis, tarsis abdomineque nigris, hoc margine flavote- 
staceo, segmentoque singulo flavofasciato. Long. 12, lat. 3 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


H. venustus: niger; thorace posterius sordide sanguineo, macula 
media angulisque humeralibus nigris; annulo basali femorum po- 
sticorum anoque dilute cinnabarinis; maculis marginalibus abdo- 
minis sordide flavescentibus. Long. 13, lat. 3 millim. — In 
terra Natalensi 


H. tristis: niger, parce pilosus; maculis marginalibus abdominis 
dilute sanguineis. Long. 12, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


H. carbonarius: mniger, rugulosopunctatus, pilosulus; ano maris 
sordide rufescente. Long. 12, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


- 


= 43 — 


21. H. Pullus: fuscoferrugineus, pilosus, presertim pedibus; capite toto et 
thorace anterius nigris; antennis testactis; pedibus abdomineque 
disco flavotestaceis, hoc margine flavotestaceo et nigrovarioz fe- 
moribus dense nigromaculatis. Long. 9, lat. 2 millim. — In 
terra Natalensi. 


22. H. ochripes: flavotestaceus; capile, vittis 2 latis anticis thoracis, 
maculis 2 basalibus scutelli maculisque pectoris nigricantibus; 
bemelytris fuscotestaceis. Long. 8, lat. 2 wmillim. — In terra 
Natalensi. 


23. H. albopunctatus: niger; thorace hemelytrisque parce alhomucoreo- 
punctatis; scutello luteo; maculis pectoris albidis; maculis abdo- 
minis marginalibus et disci, his quadriseriatim positis, luteis; 
tracheis albis. Long. 15, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


24. H. nanus: nigricans, parce flavidopilosus; bemelytris sordide hva- 
linis, nervis fuscescentibus; pectoris disco vittaque inzequali 
utrimque albidomucoreis; abdomine supra nigro, margine flavo- 
maculato, subtus flavo, vitta angusta intramarginali, nigra. Long. 
7, lat. 43 millim, — In terra Natalensi. 


HARPAGOCORIS (Står). 
(loc:  cit: p: 262. 
1. H. nigronitens: niger, nitidus; macula fere apicali hemelytrorum 
abdomineque cinnabarinis. Long. 17, lat. 4 millim. — In terra 
Natalensi. 


PHONOCTONUS (Står). 
(loc. cit. p. 262.) 
1. P. nigrofasciatus: sordide flavus; antennis, fascia basali thoracis, 
fascia media et apice hemelytrorum tibiisque nigris, femoribus 
testaceis. Long. 20, lat. G millim. — In terra Natalensi. 


ARILUS (Hans). 

1. ÅA. pilipes: fuscotestaceus, totus pilosulus; tboracis margine postico 
anguste testaceo; abdomine subtus testaceo, segmentis 2 ultimis, 
presertim penultimo, dilatatis. Long, 18, lat. 5 millim. — In 
terra Natalensi. 


2. A. atrox: fuscotestaceus, sericeus, totus pilosulus; abdomine utrim- 
que rotundato-dilatato, subtus seriebus 2 punctorum nigrorum, 
segmentis anguste flavotestaceo-marginatis, Long. 20, lat. 8 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


SPHAGIASTES (Står). 
(loc. cit. p. 262.) 

1. S. horrificus: flavosericeus; capite thoraceque fuscis, spinis hujus, 
antennarum art. basali, scutello utrimque, nervisque hemelytro- 
rum flavotestaceis; membrana fuscocuprescente, apice albohyalino- 
irrorata; abdomine subtus utrimque fasciis obliquis, fuscis, Long. 
15, lat. 4 millim: — In terra Natalensi. 


MG 


LAPHYCTES (Ståu). 
9 (loc. cit. p. 263.) 

1. L. pallidus: favotestaceus; RN pedibusque dilutioribus, illis 
obsolete fuscoannulatis; femoribus medio nigrobipunctatis, apice 
fuscescentibus; spinis humeralibus thoracis nigris; corio apice 
obscuriore. Long. 20, lat. 4 millim — In terra Natalensi. 


ONCYLOCOTIS (N. Gen.). 
Caput ante oculos conicoproductum, pone oculus vesiculosum, ocu- 

Jis sat magnis, prominentibus; antennis capite cum thorace vix lon- 

gioribus, crassis, art. 4 minimo, capitis apicem non superante, reliquis 

inter se longitudine &equalibus; rostro capite tertia parle breviore. 

Thorax anterius angustior, ante et pone medium constrictus. Heme- 

lytra abdominis longitudine, nervis longitudinalibus subfurcatis, mem- 

brana nulla. Pedes mediocres, femoribus anticis incrassatis, tibiis an- 
ticis apicem versus sensim dilatatis, apice truncalis, tarsis anlicis re- 
liquis crassioribus et brevioribus. 

1. O. nasutus: dilute flavotestaceos; oculis nigrofuscis; hemelytris di- 

] 2 å , i 
lute sordide flavotestaceis. Long. 6, lat. 13 millim. — In terra 
Natalensi. 
ZAICA (Am. et Serv.). 

1. Z. Wahlbergi: lxete sanguinea; thorace posterius utrimque scutello- 
que apice longe spinosis, spinis flavoalbidis, apice nigris; heme- 
lytris flavotestaceis, margine sanguineis. Long. 15, lat. 23 mil- 
lim. — In terra Natalensi. 


ONCOCEPHALUS (Bunrw.). 


1. 0. annulipes: dilute flavotestaceus; antennarum art. 1 fuscobiannu- 
latoz hemelytris macula oblonga clavi, maculis 2 corii, maculis 
basali et oblonga media membrane nigrofuscis; tibiis anticis basi 
et apice fuscis, tibiis anticis et posticis medio fuscoannulatis. 
Long. 138, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


2. O. cancellatus: thorace pectoreque fuscis, illo lineis 4 longitudina- 
libus unaque transversa flavotestaceis; hemelytris, pedibus ahdo- 
mineque flavotestaceis, hoc villa utrimque maculaque membranae 
-fuscescentibus. Long. 411, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


3. O. sordidus: flavotestaceus; pedibus subtusque fåascoirroratus; ma- 
culis basali et media membrane fuscescentibus. Long. 11, lat. 
3 millim. — In terra Natalensi. 


STENOPODA (Lar.) 

1. S. caffra: sordide flavotestacea, pedibus dilutioribus; macula oblonga 
media clavi, m3culis basali et oblonga media membrane fuscis; 
tibiis anticis basi, apice annuloque medio fuscis. Long. 18, lat. 
4 millim. — In terra Natalensi. 

2. S. capensis: dilute testacea; capile viltisque angustis thoracis albi- 
dosericeis; pedibus sublusque fuscoferrugineus, tibiis testaceis. 
Long. 16, lat. 4 millim. — In terra Noatalensi. 


PN = 


TRIBELOCEPHALA (Står). 
(loc. cit. p. 263.) 


1. T. boschjesmana: terrea, excavato-rugulosopunctata; membrana fu- 
scobrunnea; abdomine pedibusque sordide flavis, dense terreo-se- 
riceis. Long. 11, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


RHAPHIDOSOMA (Aw. et Serv.). 

1. R. ambulator: antennis rufotestaceis; capitle thoraceque dense fla- 
votestaceo-farinosis, hoc tricarinato; femoribus nigrofuscis, tibiis 
rufotestaceis. Long. 22, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 

2. R. carinatum: flavotestaceum; thorace tricarinato; abdomine supra 
longitudinaliter 5-carinato, carina media basin versus dentata. 


Long. 22, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 

3. R. circumvagans: nigrofuscum; capite, thorace subtusque dense bre- 
viter albidosericeum. Long. 22, lat. 13 millim. — In terra Na- 
talensi. 


LOPODYTES (Står). 
(06 Ti: Ip; 263) 
1. L. grassator: fuscotestaceus, pilosulus; spinis 2 pärvis basalibus 
thoracis nigris; hemelytris flavotestaceis, membrana sordide hya- 
lina. Long. 20, lat. 1 millim. — In terra Natalensi. 


EMESA (Fasr.). 


1. E. Wahlbergi: nigrofusca; thorace vittis 5 subaureomicantibus; he- 
melytris pedibusque posticis dilute flavotestaceis, femoribus po- 
sterioribus apice, tibiis posterioribus basi fuscoannulatis; pedibus 
anlicis nigrofuscis, flavotestaceo-maculatis, - Long. 10, lat. 13 
millim, — In terra Natalensi. 


2. E. gracilis: dilute flavotestacea; hemelytris sordide albidohyalinis; 
abdomine subtus fuscescente. Long. 5, lat. 4 millim. — In terra 
Nataiensi. 


HYDROMETRA (Larr.). 

1. H. ambulator: nigrofusca; thorace utrimque vitta brunnescente; he- 
melytris linea longitudinali media albida; pedibus testaceis, ge- 
niculis tarsisque fuscis. Long. 91, lat. + millim. — In terra 
Natalensi. 


TENAGOGONUS (StåL.). 
(loc. cit. p. 263.) 

1. T. albovittatus: supra brunnescens, subtus dilute sordide flavescens, 
albidosericeus; capitis viltis tribus tuberculisque antenniferis, tho- 
racis linea longitudinali posterius evanescente, vitlis 2 anticis 
abbreviatis, 2 lateralibus aliam dilute flavotestaceam includentibus 
rostrique art. ultimo nigris; antennis pedibusque fuscoltestaceis, 
his nonnihil dilutioribus. Long. 7—9, lat. 3—33 millim. — In 
terra Natalensi. 


ÅRE SIR. 


VELIA  (LaATR'.). 


1. V. albidotineta: sordide flavotestacea; thoracis disco obscuriore, 
maculis 2 anticis albidosericeis; hemelytris fuscis, parce flavose- 
riceis, vitta hasali maculisque 6 apicalibus albis; pectore abdo- 
minisque disco fuscobrunnescentibus, illo parce albosericante; ti- 
biis fuscescente-annulatis. Long. 5, lat. 2 millim. — In tracti- 
bus fluvii Limpopo. 


MONONYX (Lar.). 


1. M. limigenus: sordide flavotestaceus, thorace scutelloque medio ob- 
scurioribus; capite basi apiceque bituberculato. disco 4-tubercu- 
lato; thorace utrimque dilatato, medio gibbo, transversim biim- 
presso, antice pone caput 5-tuberculato, posterius septemcostalo; 
scutello utrimque tuberculato, basi apiceque transversim curvato- 
costato; hemelytris parce, breviter setosopenicillatis3 femoribus 
anticis fuscis, posterioribus annulatis; abdomine nigropiceo, ma- 
culis marginalibus, aliisque dupplo serie utrimque positis, lute- 
scentibus. Long. 9—10, lat. 7—8 millim. — In terra Natalensi. 


PELEGONUS (Larzr.). 


1. P. caffer: mnigrofuscus, maculis minutis glaucis sparsus; thoracis 
marginibus lateralibus posticoque testaceis; subtus nigricans, ci- 
nerascens, abdominis margine sordide flavomaculato; pedibus fla= 
votestaceis, tarsis nigroannulatis. Long. 5, lat, 23 millim. — 
In terra Natalensi. 


NAUCORIS (GEoFFr.). 


1. N. limicola: dilute flavotestacea; capite medio longitudinaliter et 
basi, thorace disco transversim irregulariter, scutelloque medio 
fuscopunctatis; hemelytris densissime fuscopunctatis, margine su- 
turalr et costali basali flavotestaceis; abdominis disco interdum 
fuscescente. Long. 9, lat. 6 millim. — In fluviis Limpopo et 
Gariep. 


DIPLONYCHUS (Lar.). 


1. D. coenosus: D. rustico valde similis, sed capite nonnihil breviore, 
thorace basi parum angustiore ut et hemelytris basi magis ro- 
tundatodilatatis differt. Long. 14, lat. 9 millim. — In terra 
Natalensi. 


ILYOTREPHES (Står). 


(loc. cit. p. 264.) 

1. I. herculeus: sordide flavotestaceus; capitis maculis longitudinali ba- 
sali apicalibusque utrimque fuscis; thorace posterius nigropuncta- 
to, lateribus fuscobrunneo-irrorato, macula magna quadrata disci 
fuscobrunnescente, per lineam longitudinalem flavotestaceam di- 
visa; scutello basi transversim impresso, macula magna quadrata 
nigrofusca, rugosopuncetata, per lineam flavotestaceam divisa; fe- 
moribus, presertim subtus, fuscomaculatis, tibiis anticis fuscosub- 
annulatis. Long. 57—965, lat. 24—28 millim. — In terra Natalensi, 


ss 


2 Me 


Akademiska angelägenheter. 
Przeses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot af nionde 


klassen, H. Exc. Hr Grefve TrorreBonpe, och hennes utländske leda- 


mot af sjette klassen Hr Stats-Rådet Fiscner i Petersburg, med dö- 
den afgålt. 


Till utländske ledamöter kallades genom anstäldt val, i fjerde 
klassen, Professoren Wizim. Weser och i sjette klassen Professoren Fr. 
Krive i Berlin. 


Inlemnad afhandling. 


Af Hr Assessor Burman i Neder-Calix, Meteorologiska observationer, 
Nov. 1853— Nov. 1854. 


Öfverlemnades till det Astronomiska Observatorium. 


- 


s 


Rättelser till N:o 40 af Öfvers. af K. Vet.-Akad. 'Förhandl., 


årg. 1854. 
3 — —2 
Sid. 336 rad. 5 står: Vip läs: lp 
— 338 — 1 — & — & 
Rv 3a 
— — —14 står: ——— = läs:— 
Iq2 J2 Eg 
4 4 
— — :— 4138. I stället för orden: »Insättes —---- derifrån.» 


läses: Insättes på samma sätt och me- 

delst samma eqvation «—J i 

stället för k, om «>0, men 

a +dJ, om a<0 (d är alltid 

; >0), så fås i förra fallet 
I(a—d) 3lu+d) 

20 (3a—0) ) 


; skäl sår 
Som faktorn till 57 i båda 


fallen är <1, så är till- 
é räckligt etc. 
— 339 — 4 nedifr. står: d. v.s. då läs: d. v. s. äfven då. 


STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


| 


| 
| 
Å 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 12. 1853. HR. 


Onsdagen den 14 Februari. 


Föredrag. 


1. Bidrag till kännedomen om Östersjöns inver- 
tebrat-fauna. — Hr Magister G. Linpsrrönw hade insändt 
följande meddelande: 

»Man har vant sig, att anse Östersjön såsom ytterst fattig 
på former inom "den lägre vext- och djurverlden; men denna 
påstådda fattigdom är i sjelfva verket mycket mindre, än man 
hittills föreställt sig. Flere af de genom nyare forskningar upp- 
täckta arterna hafva visserligen sitt ursprungliga hem och egent- 
liga stamhåll i Nordsjön och ganska få kunna visas vara för 
Östersjön egendomliga. Men just vid dessa få fäster sig ett så 
mycket större intresse, då man hos dem (såsom hos Idothea 
entomon och Pontoporeia affinis) kan spåra en viss förvandtskap 
med arctiska former (såsom med Idothea Sabini och Pontoporeia 
femorata). 

Flere arter än man förmodat, och som hittills ansetts hafva 
ett nordligare haf till sitt hem, kunna likväl uthärda Östersjöns 
så litet salta vatten. Ja, så långt uppe som i Stockholms- 
skären finnas de blandade med sötvattnets former och förläna 
åt dess fauna och flora en egendomlig prägel. Såsom vi få se, 
är det crustaceerna, som till större antal arter, än någon af de 
andra invertebraternas grupper, kunna fördraga det blandade 
vattnet, utan att förlora i typisk renhet, under det molluskerna 


om RS: 


äro få och stundom (såsom t. ex. är fallet med Tellina soli- 
dula) till den grad omgestaltade, att de länge ansågos som för 
Östersjön egna arter. / : 

De ställen, från hvilka nedanstående resultater vunnits, äro: 
vestra kusten af Gotland, trakten vid Wisby, samt Stockholms 
skärgård, egentligen den del, som kallas den södra, hvarest trak- 
ten vid Dalarö gjordes till utgångspunkt vid utfärder till kring- 
liggande fjärdar och öar. 

Funnes i Östersjön en tydlig fördelning af dess organiska 
alster i bälten, som voro olika allt efter det olika djup de in- 
nehade, så vore utan tvifvel hafstrakten utanför Wisby den, 
som skulle utmärkt väl lämpa sig för undersökningar i dylik 
riktning, Från en fots djup och mindre 'sänker sig bottnen så 
småningom och når vid pass + mil från land 40 famnar.  När- 
mast intill stranden, på några fots djup, utgöra, på den der 
spridda kalkklappern, Conferver och Enteromorpha intestinalis 
den herrskande vextligheten, och bland dem trifvas isynnerhet 
skaror af Gammarus locusta, Jera albilrons, samt Planarier, 
Lymn&eor och Neritinor. Under lugna dagar stryker äfven Mysis 
vulgaris i talrika stim in till denna trakt. — Utanföre ligger 
det till Gotlandsbildningen hörande undre mergelbaltiga kalk- 
lagret mera rent i dagen och betäckes delvis med kalkstens- 
block och rullstenar, på hvilka närmre in Fucus vesiculosus och 
Chorda filum frodas, under det på djupare afsatser af lagret, 
från 8 till 45 famnar, Ceramier, Polysiphonier och Furcellaria 
äro öfvervägande. Inom detta bälte finner man det största an- 
talet af arter och individer inom de olika lägre djurordningarne. 
Somliga arter, som Idothea tricuspidata och Mytilus edulis, hafva 
förefallit mig vara mera talrika och allmänna bland Fucus än bland 
de utanföre varande Ceramierna, hvilka mest hysa Amphitoö 
Rathkii, Paludinellor, Cardier, Limapontier m. fl. lakttagas får 
dock, att oaktadt skillnaden i alseende på växterna är temligen 
tydligt begränsad mellan dessa bälten, någon sådan ej med sä- 
kerhet kan uppdragas emellan de djurarter de hysa. Så före- 
kommer t. ex. Gammarus locusta öfverallt der alger vexa. 


2 SP 


Sanden, som vidtager utanföre 15 famnars djup och små-= 
ningom öfvertäckes af en fin och lös lera, hyser, efter hvad vi 
hittills känna, få arter. Det är egentligen här som Idothea 
entomen trifves, och jemte denne ett par amfipoder, samt af 
mollusker: Mya arenaria och Tellina solidula var. baltica, hvilka 
begge saknas inom algbältet. I stället förekommer Tellina på 
mindre djupt vatten inne vid stränderna, der bottnens natur är 
i öfverensstämmelse med hennes lefnadsvanor. Samma utbred- 
ning har äfven den på sanden lefvande Crangon vulgaris. — I 
lugna och inneslutna bassiner och vikar, såsom t. ex. i hamnen 
vid Wisby och i viken vid Snäckgärdet, norr om Wisby, frodas 
ymnigt Zoster&e och Ruppier, och bland dem träffas i talrikhet 
Palemon squilla, Idotheer, Tergipes lacinulatus, Paludinellor, Lao—- 
medea geniculata m. fl. Fläckvis råkar man här på bar sand>- 
botten, som är ett tillhåll för talrika individer af Nereis diver- 
sicolor och Corophium longicorne. 

En dylik antydning till olika utbredningsbälten efter djupet 
kan äfven skönjas i Stockholms skärgård. Om man ifrån stran- 
den af någon af de många holmarne och utåt ger akt på bott- 
nens beskaffenhet, så finner man följande olikheter i densamma. 
Invid stränderna och ut till ett par fots djup går vanligtvis ett 
bälte saknande all synbar vextlighet. Under stenar dölja sig 
Gammarus locusta, Jera albifrons, Planarier och Naisarter, samt 
der sand finnes, unga individer af Cardium och Tellina, un- 


der det man merendels träffar de fullvuxna på större djup. 


Strandbältet vid somliga holmar längre ut emot öppna hafvet 
är frodigt bevuxet med Conferver, såsom t. ex. är fallet med 
de holmar, som kallas Rökarne, belägna innanföre Hufvudskär: 
På 2—5 famnars djup vidtager Fucus vesiculosus, sjelf be- 
vuxen med Elachista och Conferver, samt Chorda filum. I 
skydd af dessa trifves en mängd individer af de få arterna: 
Mysis inermis, Jera albifrons, Gammarus locusta, Paludinella 
baltica, Mytilus edulis, Cardium edule (i unga exemplar) och 
Flustra membranacea. På 5 å 6 famnars djup och vidare ut 
till 48 famn. är bottnen vanligtvis af en mycket lös, dyig och 


AE 


lerartad beskaffenhet, som beror på det lugna vattnet mellan hol- 
marne, hvilket tillåter de uppslammade smådelarne att fälla sig 
på mindre djup, än som är fallet der ström går eller der haf- 
vet ligger mera på. Fläckvis är bottnen här bevuxen med 
Phyllophora membranifolia, samt med få och förkrympta former 
af Ceramier och Polysiphonier. 

Här träffar man ett jemförelsevis ej så litet antal af arter 
och sådana, som man minst skulle ha väntat sig. Så före- 
kommer Asellus vulgaris ända på 8 famnars djup bland Phyl- 
lophorg. Men hvad som är ännu besynrerligare är den vid- 
sträckta utbredning åt djupet, som tillkommer sådana gasteropo- 
der, som inandas atmosferisk luft. Physa fontinalis och Lymnea 
peregra (forma baltica) lefva här från 3 ull 6 famnars djup på 
dyig och lerig botten, den förra dock mindre talrik. Lymnean 
har jag dessutom funnit i öppna hafvet både vid Gotland på 
8 famnars djup och på ett grund Inre Leran, en half sjömil 
utanför Hufvudskär, på 12 famnars djup. Till formen synas de 
ej vara olika de individer, som man träffar vid stranden och 
ville man anmärka någon skillnad, vore det den i rödbrunt stö- 
tande färgen hos snäckskalet. Men huru förklara möjligheten 
af ett luftinandande djurs förekommande på ett sådant djup? 
Hur tillfredsställer Lymniean sitt behof af atmosferisk luft? Är 
det möjligt att hennes förmåga, att medelst en från foten 
utspunnen slemtråd efter behag höja och sänka sig i vattnet, 
bar någon betydelse vid besvarandet af dessa frågor? Eller bör 
man icke snarare, vid förklarandet af denna ovanliga uppehålls- 
ort, taga i betraktande att Lymnieorna liksom andra mollusker ”) 
kunna uthärda en längre tid, utan att andas på det sätt, som 
byggnaden af deras andedrägts-organer ger vid handen vara 
det normala? 

På samma slags "sandiga och dyiga botten lefva dessutom 
åtskilliga andra djurslag. Så bland annelider Nereis diversicolor 


”) Jonnsstoss Einleitung in die Conchyliologie, Bronns bearbetning p. 
252. 


SN 


och en annan, Polynoöartad annelid, utmärkt från de öfriga 
Polynoörna genom sina ovanligt långa trådlika vidhängslen vid 
bakre kroppsändan "). Jemte dem förekommer äfven allmänt ett 
ännu ej undersökt Holothurielikt djur, som jag förmodar höra 
inom gruppen Sipunculide. Här är det som man isynnerhet 
träffar  Tellina, samt några Cardier. På omkring 48 famnars 
djup börjar en den grönländska Pontoporeia femorata mycket 
närstående art att visa sig, och är, jemte Idothea entomon och 
Tellina  solidula, den enda lefvande varelse jag har funnit på 
det största af mig undersökta djupet (40 famnar). 

Der, som ute på hafvet ett grund höjer sig från det om- 
gifvande djupet till 40 å 42 famnar och har hällbotten, är det 
— åtminstone efter hvad jag funnit förhållandet vara både vid 
Gotland och i Stockholms skärgård — beklädt med samma ve- 
getationp som invid stränderna, der Ceramier och Polysiphonier 
växa, och har då äfven samma djurarter, såsom Mytili, Gam- 
mari, Mysis inermis, Laomedea geniculata m. fl. 

Det återstår att omnämna det ej ringa djurlif, som rör 
sig på ytan af öppna hafvet. Om man i ett glaskärl uppsam- 
lar vatten från ytan, får man snart se ett lifligt hvimmel af 
små nästan mikroskopiska varelser, mest bestående af entomo- 
straca. De äro nedanföre till en del uppräknade och äfven 
bland dem förnekar icke Östersjöfaunan sin blandade karakter: 
Evadne Nordmanni och andra hafsformer finnas jemte Bosmina 
longirostris. Ibland massan tumla äfven hfligt omkring larver 
af gasteropoder (Tergipes lacinulatus) och af acephaler. En lif- 
ligt grön diatomacée flyter i mängd bland dessa små varelser. 
Det är denna, som förorsakar det isynnerhet vid Gotland varse- 


”) Utom dessa begge annelider har jag ej funnit någon annan, än 
en Hirudinée, som lefver parasitiskt på Pleuroneetes flesus. Som- 
maren 1353 fann jag vid stranden af Djupviken i södra Gotland 
skal af Serpula spirorbis fästade på uppkastade och torra exem- 
plar af Fucus vesiculosus, men då denna annelid hittills aldrig 
funnits lefvande vid våra Östersjökuster, vågar jag icke påstå, att 
de funna exemplaren lefvat i hafvet utanföre, utan hade de troli- 
gen drifvit med strömmen från sydligare trakter. 


AA 1 


blifoa, hvarje sommar återkommande fenomen, som man der 
kallar för »bafvets blomning». Vanligen kring midsommarstiden, 
men äfven längre fram på sommaren, fortplantar denna diato- 
macée sig till en alldeles ofantlig mängd. Fiskrarne försäkra, 
jag vet ej ännu med hvad grad af sanning, att det lager, som 
den bildar på hafsytan, är så tätt och djupt, att båtarna stun- 
dom nätt och jemt kunna komma fram. Visst är, att under 
sistlidne sommar, i början af Augusti månad, så ofantliga mas- 
sor döda individer af den lilla vexten drefvo in mot stränderna 
vid Wisby, att de långt ut från dessa lågo som ett tjockt, grå 
gult täcke på vattenytan och hopade på grundare vatten, under 
förruttnande, gåfvo från sig stinkande utdunstningar. 

Om man, såsom nyss vidrördes, å ena sidan påträffar söt 
vattensformer längre ut och på större djup än man någonsin 
kunnat förmoda,” så finner man å andra sidan — såsom är 
händelsen i Stockholms skärgård — att verkliga saltvattensfor- 
mer, om ock till obetydligt antal af arter, dock i talrika indi- 
vider, lefva der som allt öfrigt af vext- och djuralster bär 
tecken om sötvattnets öfverhandtagande makt. I ett smalt sund, 
kalladt Gålö-strat, som skiljer Gålön från fasta landet af Öster- 
Haninge socken, är bottnen tätt bevuxen med Mvyriophyller 
och Potamogetoneex. Emellan den täta säfven simma tusental 
yngel af Cyprini och andra sötvattens fiskar. Paludina impura, 
sötvattens-entomostraca (Lyncei, Daphnier o. d.), larver af slän- 
dor och andra insekter finnas här i mängd. Rundtomkring 
Myriophyllerna slingra sig, likt parasitväxter, de hornaktiga rö- 
ren af Cordylophora lacustris med sina talrika inbyggare. Så 
tillvida har allt karakteren al en sötvattensbildning. Men på 
bottnen lefver Corophium longicorne (visserligen en litoralform) 
och bland Cordylophorans grenar kryper i mängd bland sina 
ägghylsor en så utpräglad saltvattens form som Tergipes laci- 
nulatus. > 

Några insektlarver uthärda Östersjö-vattnet och det på 
temligt djup. Mycket vanligt förekommer både vid” Gotland 
och i Stockholms skärgård en röd larv af en obekant insekt på 


8 famnars djup. Under samma förhållanden träffas i Stock- 
> holms skärgård larver af Phryganea '”). 

Efter dessa korta antydningar öfver det allmänna sätt på 
hvilket Östersjöns organiska alster äro utbredda, har jag trott 
det vara lämpligt, att, jemte några bifogade anmärkningar, ne- 
daoföre uppräkna de arter af Crustaceernas, Molluskernas och 
Hydromedusornas klasser, hvilka jag påträffat. 


Crustacea. 


Crangon vulgaris Fasr. har jag funnit temligen allmän 
vid vestra kusten af Gotland på sandbotten af ett djup från 
8 till 4 famn. Exemplar, som en tid förvarades lefvande, vi- 
sade den lefnadsvanan, som jag ej sett förut uppgifven, att de 


+) Såsom det vanliga sättet på hvilket Phryganea lägga sina ägg 
anföra författarne (REaumur), alt de fästa dem på blad tält ofvan 
vattenytan. Sistlidne sommar såg jag bevis på, att de äfven fästa 
äggen på föremål, som stå under vatten. I en vik af skärgården 
vid torpet Waxnäsgrund, hörande under Sanda i Öster-Haninge 
socken, förehades under Baron C. J. Ceperströms ledning försök 
med fiskyngels utkläckande och uppfödande. Bland yngel, med 
hvilket man isynnerhet hade stor omsorg var strömmingsyngel. 
Bland andra försök som gjordes, att få dem att trifvas längre, än 
I som dittills varit händelsen, var det, att man släppte några yngel 
i en vid båda ändarne öppen glasholk, som vid dessa ändar var 
fast ombunden med väf, som släppte vattnet igenom. Denna holk 
lades ute i viken på 3 famnars djup vid ett flöte, som höll den 
hängande nära 1 aln under vattenytan, på det att de späda 
fiskarne skulle ha tillgång till friskare och kyligare vatten, än 
som kunde gifvas dem inne vid stränderna. Då jag tidigt dagen 
efter sedan denna inrättning blifvit utlagd, rodde ut för att se 
efter den, befanns att trenne särskilda romsträngar i guirland- 
form voro fästade kring holkens öfre kant, vid snören som för- 
bundo denna med flötet. Romhylsorna hade en cylindrisk form 
och bestodo till hufvuddelen af ett klart, segt och slemaktigt 
ämne, som omslöt de gröna i en tät spiral ordnade äggen. I 
hvarje sträng funnos ägg till ett antal af omkring 300. Äsggens 
längddiameter gick knappt till 1 millim. De utvecklades efter- 
handen enligt det för insekterna egna viset och omkring den 11 
Juli, således efter 12 å 13 dagars förlopp — Jå äggen blifvit 


lagde på natten till den 30 Juni — började utkläckningen af 
små Phryganeer, som snart försågo sig med sina skyddande rör. ' 
Prof. C. J. Sunpvevacr, till hvilken prof af dessa ägghylsor insän- > 


des, hade redan före utkläckningen sagt, att de tillhörde Phryganex. 


EN RN 


AD 


il 


. 


a NN: 


gräfde ner sig i sanden, på det vis, att de hastigt med abdo- 
minal-extremiteterna i densamma åstadkommo en fördjupning, 
så stor att kroppen nätt och jemt fick rum i den. Med det 
yttre antennparet hopsopade de sedan sand öfver hela kroppen, 
så att ytan omkring och öfver denna blef helt och hållet jemn 
och slät, och att endast ögonen syntes till af djuret. De lågo 
länge dolda på detta sätt och om de oroades, gräfde de sig 
snart ner igen. De funna individerna höllo 50 millim. längd. 

Palemon squilla Lö (P. rectirostris Zapp. Syrops. Crust. 
Prus. p. 4. — P. Leachu Beur Brit. Crust. p. 305). 

Zapvpack har i cit. arbetet uppställt den i Östersjön före- 
kommande formen af Palemon, såsom en från P. squilla skild 
art och det till följe af nog obetydliga afvikelser. De exemplar : 
af vår Östersjöform jag haft tillfälle att se, äro från Stockholms 
skärgård (Wermdön), från Bråviken, och från Gotland. Alla 
dessa hafva de karakterer, som tillkomma P. squilla, om man 
undantager antalet af tänder på rostrum, äfven som sjelfva an- 
ordningen af dessa är olika med hvad man finner vara fallet 
hos flera Nordsjöexemplar. — Af 34 af mig undersökta indi- 
vider från nämnde lokaler visade 22 antalet af rostri tänder 
vara 5 ofvantill och 3 inunder, 9 hade 6 ofvan 3 under, 2 
hade 7 ofvan 3 under och 14 4 ofvan 3 under; denna sista 
med långt afstånd- emellan yttersta tanden och rostri spets. Jag 
har då i antalet af de öfre tänderna ej tagit med i beräknin- 
gen den tvåflikiga spetsens öfre och vanligtvis kortare flik, hvil- 
ket, som jag vill försöka visa, Zappack gjort. 1 afseende på 
tändernas läge förekommer hos alla mina exemplar den kon- 
stanta öfverensstämmelse, att 4 tand sitter på cephalothorax nå- 
got bakom ögonens basis, en tand midtöfver sistnämnde punkt 
och de öfriga på det egentliga rostrum. Det torde vara nästan 
otvifvelaktigt att ZappacH vid sin beskrifning haft för sig indi- 
vider af samma slag, som jag; ty om man tager i betraktande 
hans uttryck »Interdum quidem ultimus eorum (dentium) apici 
rostri approximatus est, tamen apex semper simplex» och sam- 
manställer detta med hans uppgift, att rostrum på dess öfre kant 


ex ce 


har 6 eller 7 tänder, så blir det klart, att denna skenbara 
olikhet försvinner, och att antalet af tänder på hans exemplar 
äfven blir 5 å 6, då, som vanligen är brukligt”), den klufna 
spetsens öfre flik icke räknas. Dessutom skulle ju: fullkomligt 
normala exemplar af P. /squilla, enligt ZAappacns sätt att räkna 
tänderna, få ett antal af 8 å 9, i stället för det vanligen upp- 
giflna 7 å 8. Zapvpacke har helt och hållet förbisett de tvenne 
par af små tagglika fjäll, som sitta på något afstånd från hvar- 
andra på den sista tillspetsade abdominalringens bakre hälft, ty 
han säger: »Pinn&e caudalis lamina media . . . superficie om- 
nino levi. 

Bern ger i British Stalkeyed Crustacea sid. 305 sin P. 
Leachii kännetecken,- som äro fullkomligt enahanda med Östersjö- 
exemplarens. Jag undantager dock det, att rostrum skulle vara 
betäckt med en mängd röda fläckar, som äfven efter spritlägg- 
ningen förblifva synliga, hvilket jag ej sett hos specimina från 
Östersjön; men jag anser, att detta kännetecken ej har någon 
specifikt åtskiljande kraft, då jag äfven sett dessa fläckar hos 
exemplar af P. squilla från Christiansund i Norge, som i allt 
annat öfverensstämma med den beskrifning Ber ger sin P. squilla. 
Den enda olikhet som återstår emellan Beuirs P. squilla och den 
ifrågavarande formen (hans Leachii), ligger deri, att den förra 
har två tänder på cephalothorax, under det att den sednare 
endast har en så ställd. En sådan olikhet (då den är den en- 
da) torde vara af ringa betydelse vid en artåtskillnad, så mycket 
mer som en sådan carcinolog, som M. Ebvwarps dervid ej fästat 
någon vigt, utan borde den snarare på sin höjd endast blifva 
grund till en åtskillnad i varieteter. — Dessutom har jag haft 
tillfälle att i Zoologiska Riks-Musei rikhaltiga samling af Cru- 
staceer, jemföra en mängd: former af arten från de mest af- 
lägsna lokaler. Exemplar från Bohuslän, från flera ställen i 
Medelhafvet, ja från Port Natal, visa så fullkomlig öfverens- 
stämmelse med Östersjö-individer, som det är möjligt, de små 


") Micse-Ebwarobs talar vanligtvis om »rostre bifide». 


NR 


afvikelser i längdförhållanden o. d. oberäknade, hvilka pläga visa 
sig hos arter, som hafva en vidsträckt geografisk utbredning. — 
Så visa de från Port Natal tändernas antal från öfre kanten af 
rostrum vara 7, af dem endast er på cephalothorax; chele på 
andra fotparet äro starkare och bredare än fallet är hos våra 
exemplar. De från Medelbafvet, äfvensom de flesta från Bobus- 
län, visade samma anordning af rostri tänder. 

Zappack anför ännu en ytterligare skillnad, som skulle ligga 
i proportionen mellan manus och digiti på chele. Denna har 
jag funnit underkastad betydliga variationer, så att lika väl M. 
Epvards ord »pinces beaucoup plus courtes que la portion pal- 
maire de la main», som ZappacHs »digitis paululo tantum ma- 
nibus brevioribus» kunna lämpa sig på arten. 

Jag anser således, att, till följe af frånvaron af alla så- 
dana kännetecken, som kunde berättiga till en åtskillnad i arter, 
de af ZapvpacH och BerLr uppställda synonyma arterna P. recti- 
rostris och P. Leachii böra sammanfalla med den allmänna P. 
squilia. 

Under sommaren har jag tagit exemplar både vid Wermdön 
och vid Gotland. På förra stället fann jag den 22 Juli 1834 
äggbärande honor. Vid Gotland synes den vara ganska allmän 
vid kusten bland Fuci och Zostere. Det största exemplar jag 
tagit mätte 70 millim. i längd från spetsen af rostrum och till 
bakre spetsen af 7:de abdominalringen. Af djurets lefnadsva- 
nor, sådana som de under fångenskapen visa sig, tyckes det 
som om det skulle vara mest i rörelse om natten, då det om 
dagen sitter stilla, doldt bland alger och stenar. 

Mysis flexuosa O. F. Mörrer (Mysis spinulosus LeacH, 
M. Epw. och Zappac, Mysis chamelceon Ber Brit. Crust. 336). 
Denna art, som från den följande skiljer sig genom längden hos 
de yttre antennernas fjäll, hvilka i förhållande till de inre an- 
tennernas pedunculus äro nära 3 gånger längre, genom den be- 
tydligt mindre tanden under rostrum, som bär nästan blott är 
antydd, har jag funnit ganska allmän långsmed hela vestra ku- 
sten af Gotland, dock ej der så allmän som M. vulgaris. Ej 


ir ÅN 


heller har jag funnit den så allmän i Stockholms skärgård som 
Mysis inermis. Den förekommer både i närheten af stränderna 
och på 3 å 4 famnars djup. — Längden går till 20> millim. 
(hos ett exemplar gick den till 23 millim) räknad från spetsen 
af det trubbiga rostrum och till bakre spetsen af mellersta 
caudal-laminan.  Drägtiga honor togos under hela sommaren. 


Mysis inermis H. Rateke. Denna hittills för högnordisk 
ansedda form finnes ganska talrik i Stockholms skärgård, mest 
på ett par famnars djup bland Fucus och Zostera invid strän- 
derna af öarne. Exemplar togos äfven ute på håfvet från grun- 
det Inre Leran på omkring 42 famnars djup. Ehuru mycket 
närstående föregående art, finnas dock tillräckligt skiljande ka- 
rakterer, som isynnerhet blifva i ögonen fallande om man jem- 
förer likstora individer af de begge arterna. Utom den ringa 
storleken (äggbärande honor hafva 10 millim. längd), samt utom 
de af författarne uppgifoa skiljemärkena, fann jag att hannens 
4:de par af pedes spurii deri skiljer sig från desamma hos M. 
flexuosa, att den till basalleden fogade yttre långa delen, består 
af 5 leder (hos M. flexuosa af 6), och att dessa leder med 
sina öfre kanter ej bilda sådana vinkliga och knöliga utskott, 
som fallet är hos M. flexuosa. Honor med fylld äggsäck togos 
under Juni och Juli månader. 


Mysis vulgaris Taomes. Ehuru ytterst allmän vid Got- 
lands kuster, der den går stimvis, har jag endast med säkerhet 
funnit ett exemplar af den i Stockholms skärgård. Längd 12 
millim. Hvad Prof Litsesore i Vet. Akad. Öfs. 1852 p. 4 
anmärker om honor, som sakna äggsäck, att de alltid befunnits 
af mindre storlek än dem som förde sådan, har jag äfven fun- 
Nit vara fallet. Från Juni och till September månader funnos 
äggbärande honor. 


Bathyporeia n. g. 


Antenne superiores articulo primo pedunculi magno et tumido, 
flagello appendiculari perpusillo. Antenn inferiores pedunculo gra- 
cili, fere duplo longiore pedunculo superiorum. Mandibulze apice valde 


ms, Je 


acuminato, palpo triarticulato, articulo secundo crasso. Palpus pedum 
maxillarium articulatus, articulo secundo lato et foliaceo, articulo 
tertio gracili, curvo et non ut plerumque ad apicem articuli prece- 
dentis, sed, palpi quasi appendicularis modo, ad marginem exteriorem 
affixo. Pedes thoracici primi paris perbreves, dehiles, articulo ultimo 
pyriformi, ungue valido. Pedes secundi paris precedentibus duplo lon- 
giores, ungue carentes. Pedes tertii quartique paris inter se similes, 
ultimo articulo longo, gracili, curvo, ungue rudimentario. Quinti paris 
pedes femore magno, clypeiformi, articulo tertio lamelloso, articulo 
quinto sine ungue. Epimera parva, margine inferiore setis instructo. 
Pedes natatorii forma vulgari, pedes spurii quarti quintique paris 
breves.. Pedes spurii sexti paris forma singulari: pars basalis duplo 
longior quam latior; ramus finalis interior rudimentarius et forma folii 
acuminati; ramus exterior magnus, biarticulatus, articulo primo la- 
melloso, parte basali ter longiore, articulo secundo parvo, acuminato, 
setis instructo. 


Bathyporeia pilosa n. sp. De öfre antennerna (fig. 
4) äro kortare än de undre och hafva ett skaft, som består af 
tre leder, af hvilka den första är betydligt större än de begge 
öfriga tillsamman. Denna led är från en smalare basis utvid- 
gad mot den främre kanten och der snedt afskuren, så att den 
öfre kanten skjuter betydligt fram öfver den undre. De begge 
andra "lederna äro smala, korta och valsformiga. Flagellum be- 
står af fem valsformiga leder, som i längd och tjocklek aftaga 
mot spetsen.  Biflagellum (fig. 4 a) består af två leder, den 
första af lika längd och form med flagelli första led, den andra 
liten och nästan rudimentär. De undre antennerna (fig. 2) sträcka 
sig genom längden af sitt skaft fram om de öfre. Skaftets 
begge första leder äro små och breda, den tredje leden längst 
af alla, något ansvälld mot främre kanten och innehåller den 
andra leden i sig 4 gånger. Den fjerde leden är hälften min- 
dre än den tredje, flagellum kort, litet längre än skaftets an- 
dra led, bestående af 7 leder, som likva de öfre antennernas 
i form, blott att de äro något kortare. 


Begge antennparen äro beklädda med korta borst. Ögonen 
äro små, af något utdragen form, som närmar sig den njurlika, 
belägna straxt under den kant der de öfre antennerna äro fä- 
stade. Deras färg är svart. Mandiblerna (fig. 12) hafva en 


a ÖN 


långt utdragen och smal spets, som slutar något trubbig. Palpen, 
fästad på en kägellik upphöjning af mandibelns bakre kant; är 
treledad, första leden mycket liten, andra leden mycket utvid- 
gad åt inre kanten, der den är beklädd med några spridda 
borst, sista leden lieformigt krökt, trubbig i ändan, på hvilken 
flere borst äro fästade. Maxillär-fötternas palp (fig. 43) består 
af 4 leder. Den första kort och bred, dubbelt mindre än den 
andra, som har samma bredd, uppåt utplattad, samt på inre 
sidan tätt beklädd med korta hår. Den tredje leden, som är 
3 gånger så smal som föregående led, är fästad upptill vid 
bakre kanten af andra leden, liksom vore den en bipalp. Men 
då den är starkt krökt, böjer den sig fram öfver andra ledens 
afrundade, främre kant. Fjerde leden är liten och rudimentär 
utan tecken till någon klo och bär på sin spets två korta och 
tagglika borst. Tvenne starka muskelknippen gå långs med 
bakre kanten af andra leden från basen af den tredje leden. 
Af de till maxillärfötterna hörande” fjällen är det yttre längst 
och når till midten af andra palpleden. Det inre fjället är hälf- 
ten så kort med starka, tandlika utskott i kanten. — Af fot- 
paren är det första (fig. 3) minst och svagast, ungefär af de 
öfrigas halfva längd. Dess form påminner mycket om den hos 
Anonyx-arterna vanliga. Första leden upptager benets halfva 
längd och har en svagt S-formig krökning. Sista leden (fig. 
14) är oval eller päronformig med en temligen stor klo, och är 
beklädd med flera rader borst. Andra fotparet (fig. 4) är full- 
komligt lika stort och groft byggdt som de öfriga thoraxbenen, 
samt är något utplattadt. Femte leden afsmalnar småningom 
mot spetsen, så att den nästan har en lancettlikt bladlik form. 
Bakre kanten af benet är beklädd med långa och täta, dels 
enkla, dels fjäderlika hår. som i längd öfvergå de leder, vid 
hvilka de äro fästade. Tredje och fjerde benparen (fig. 5) äro 
hvarandra i det närmaste lika, hafva tredje leden från en svag 
basis starkt utvidgad mot dess nedre ända, fjerde leden, af- 
smalnande mot undre kanten och der afrundad, är hälften så 
kort som den föregående; femte leden är smal och klolikt krökt, 


GR 


med kort, trubbig nästan rudimentär klo. Hos femte paret 
(fig. 6) är första leden bredt och skiflikt utvidgad, formen af 
omkretsen är snedt oval, med största bredden vid nedra hälf- 
ten. Bakre sidan smått naggad, försedd med borst, som utgå 
från de små inskärningarne. Tredje leden är äfven på dylikt 
skifformigt vis utvidgad, samt vid främre. och bakre sidan be- 
gränsad af krökta linier, utom mot nedre kanten, der linierna 
äro raka och convergera i en spetsig vinkel. Denna leds bakre 
kant är försedd med en mängd styfva och raka fjäderborst, 
som stå lodrätt ut från ledkanten och nå nedom femte ledens 
spets.  Fjerde och femte lederna äro af en långsträckt, i nedre 
ändan snedt afskuren form. Femte leden saknar allt tecken 
till klo, och är rundtöm i kanten besatt med långa styfva borst. 
Sjette och sjunde paren öfverensstämma i det närmaste med 
hvarandra. — Det sjette paret (fig. 7) är det längsta af alla 
thoraxbenparen och har en nästan cirkelformig femoraldel, 
rundtom tätt besatt med borst, liksom ock de öfriga lederna 
på sin bakre kant äro till den grad med borst beklädda, att 
på femte leden knappast kan upptäckas någon klo bland de 
tagglika borst, som omgifva dess nedra ända. Sjunde parets 
femur (fig. 8) är mera förlängdt än det sjettes. 

De tre paren simfötter äro af vanlig form, med kort 
basal-led och  tillspetsade simblad, bestående af omkring 10 
till 12 leder. De två första äro af samma storlek sinsemellan 
och + mindre än det 7:de thorax-benparet. Det tredje paret 
är mindre än de begge första, både genom kortheten' af basal- 
led och simblad. Det fjerde paret af abdominal-extremiteterna 
(fig. 9) är lika långt med det tredje, och har den inre af de 
två slutlederna kortare, hvilket till en del beror derpå, att den 
sitter fästad högre upp på basal-leden än den yttre. Det 
femte paret (fig. 10) är hälften mindre än det tredje, med 
korta slutleder, som i sina ändpunkter äro omgifna med korta 
taggar. Det sjette paret (fig. 41) har en anmärkningsvärd 
byggnad  tillfölje af. den olika utveckling, som de begge para- 
lella slutgrenarne fått. -Basal-leden-är kort. Den inre af slut- 


-—-— 108 


grenarne är rudimentär och sitter fästad som ett litet tillspet- 
sadt bladlikt fjäll vid basen af den yttre, större grenen. Denna 
sistnämnde består af två leder, af hvilka den första och längsta 
har en förlängd, lancettlik form, på inre sidan utemot spetsen 
lätt naggad och beklädd med långa fjäderborst. Slutleden inne- 
hålles ungefär ”& gånger i den föregående, är smal och sylformig, 


och i spetsen försedd med borst. — Stjertvidhänget består af 
tvenne likstora, i spetsen afrundade flikar, som rundtom äro 
besatta med borst. — Epimererne äro små och rektangelformiga. 


— Kroppssegmenterna äro släta och formen i allmänhet afrun- 
dad. Djurets längd är 6 millim. Af" denna nya form har jag 
hittills endast funnit några få exemplar på sandbotten med 
18—24 famnars djup utanför Wisby. Professor LitieBorG har 
äfven i Landskrona hamn bland andra amphipoder erhållit ett 
litet exemplar af denna art. Det enda äldre slägte, med hvil- 
ket den nya formen har några beröringspunkter, är med Anonyx. 
Så i afseende på förhållandet emellan de öfre antennernas pe- 
dunculus och deras flagellum, ehuru härvid snarare en viss 
analogi, än verklig affinitet, kan spåras. Deremot är första 
fotparet af en form, som starkt påminner om den hos Anonyx 
vanliga.  Föröfrigt står slägtet afskildt, genom de klolösa andra 
och femte paren af thorax-extremiteterna, genom de eget byggda 
maxillärfötterna, samt genom den utveckling sjette paret af 
abdominal extremiteterna tagit. 

Pontoporeia affinis n. sp. Oculh nigri, elongati. 
Antenn&e inferiores superioribus longiores; antenn&e superiores 
flagello appendiculari triarticulato.  Annulus abdominalis quintus 
setis illis, quas habet P. femorata, carens. Partes femorales pedum, 
ut etiam epimera, ornate textura singulari cellulosa, que glo- 
bulis adiposis formata est. 

I mycket närstående Krövers P. femorata, skiljer den sig 
från denna genom några omständigheter. Kroppen, till formen 
temligen trind och afrundad, samt slät, saknar på ryggsidan af 
femte abdominal-segmentet de tagglika upphöjningar, som Pont. 
femorata har på samma ställe. Af epimererna äro de fyra 


= $$ = 


främsta längst, de bakre något kortare, i form och borstbekläd- 
nad lika dem hos den äldre arten. AF antennerna äro de öfre 
(fig. 4) kortast, med skaftets första led dubbelt så lång som 
de begge öfriga tillsamman, samt af en elliptisk form. De 
begge andra lederna äro något vidgade mot främre kanten med 
snedt afskurna hörn. Flagellum varierar (efter olika kön?) med 
ledernas antal från 8 till 13—20. De individer, som hafva 
mångledade flageller, visa den första leden på dessa längst, 
hvarpå följa 3 å 4 små, korta och breda, de öfriga längre och 
afsmalnande mot spetsen. Biflagellum är treledadt, den första 
leden af halfva biflagelli längd, samt smal (då deremot det två- 
-dedade biflagellum hos P. femorata har den första leden i opro- 
portionerligt förhållande tjock och stor emot den andra). Den 
andra leden är hälften kortare än den första, och den tredje 
hälften kortare än den andra. — Antalet af flagelli leder på 
undre antennparet, som mycket liknar det hos P. femorata be- 
skrifna, varierar från 8 till 20. Ögonen äro mindre, än som, 
enligt den teckning Kröver lemnat i Voyage au Spitzberg, tyckes 
vara fallet hos P. femorata. De hafva en förlängd form, samt 
svart färg. Det andra paret (fig. 2) af thoraxfötterna har femte 
ledet af en förlängd form, öfre sidokanten utböjd, den undre 
nästan rak eller svagt inböjd, den främre ändkanten i det när- 
maste rak. Borstbeklädningen öfverenstämmer med den som 
finnes på samma del hos Pont. femorata, i det att långs med 
undre kanten efter hvarandra sitta fem rader styfva borst. 
Den rudimentära klon når nästan utöfver hela nedre ändkanten 
vid hvilken den är fästad. De öfriga benparen äro i det när- 
maste lika dem hos den äldre arten. Sjette paret visar hos 
P. affinis en ganska starkt utbildad klo, som omgifves af 4 
till 5 borst, af hvilka somliga äro dubbelt så långa som klon. 
Det märkvärdiga sjunde benparet (fig. 3) har några små ohk- 
heter med detsamma hos P. femorata. Första leden är hos 
den nya arten något mera bred, samt i bakre kanten lätt nag- 
gad eller sågtandad. Af de öfriga lederna hafva den tredje 
och 


= 40 


och fjerde äfven sina kanter sågtandade. Den korta klon om- 
gifves af långa och starka borst, som göra, att den med svå- 
righet synes. Midten af den stora femoralskifvan visar ett fält 
af en struktur, som hos alla undersökta individer varit lika, 
och som dessutom förekommer på bakre delen af femur hos 
femte och sjette benparen, samt på de flesta epimererna. ' Det 
förefaller mig nemligen, som om ett lager af klara fettkulor der 
lågo inbäddade i en mörkare massa, och då de synas igenom 
det tunna klara skalet, gifva de detsamma en rätt egen teck- 
ning. — Det sjunde abdominal-segmentet (fig. 4,) är ej så djupt 
inskuret som hos P. femorata och dess begge flikar korta. — 
Ledernas antal hos grenarne af de tre första abdominalparen 
af simfötterna, uppgår till 16 —18. 

Denna nya form, som möjligen, vid en närmare gransk- 
ning vid rikligare tillgång”) på exemplar af den Grönländska 
formen, befinnes vara en varietet af densamma, förekommer 
ganska allmän i Stockholms skärgård på ler och dybotten från 
ett djup af 18 till 40 famnar (såsom t. ex. på fjärden My- 
singen). — Från kusten af Gotland har jag äfven tagit exemplar 
på 48 fots djup sandbotten. — Längden går i allmänhet till 
8 millim., antennerna naturligtvis oberäknade. 

Gammarus locusta. L. (Fasr. & Zappacr, non M. 
Epw.). Denna våra kusters allmännaste crustacé finner man 
ända inifrån stranden och så långt ut på djupet som alger 
växa. Varierar något i färgen. Längd: 20 millim. 

Amphitoö Rathkii Zappacm. Den beskrifning ZApDAcH 
i cit. arbetet p. 6 lemnat slår i det närmaste in på exemplar, 
som jag tagit bland alger i Wisby hamn. Man kan blott an- 
märka, att antalet af leder i antennernas flagellum, liksom hos 
Pontoporeia affinis, är mycket olika hos olika individer. Jag 
fann det vanligast vara 42 på öfre och 14 på undre paret. 
Ett individ visade 45 på öfre och 47 på det undre. Hos 


") Professor LiuseBore har godhetsfullt meddelat mig det enda exem- 
plar af Krövers art, som är i hans ägo. 


Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 2. 2 


AR 


större individer äro ögonen längre än vanligt och sträcka sig 
nästan utöfver hela längden af den sida af hufvudet, på hvil- 
ken de äro fästade. Ösgonens form hos exemplar från Wisby 
är alltid njurlik och har jag hos dem ej sett den organisa- 
tion, som ZappacH omnämner. — Kroppens grundfärg är klart 
hvit. Bakre kanten af hvarje thorax-segment, äfvensom huf- 
vudet, har ett purpurrödt band, som här och der är afbrutet 
och upplöst i fläckar. Abdominal-segmenten hafva blott antyd- 
ning till sådana. De undre antennernas leder äro tätt fläckiga 
af rödt, under det de öfre jemte purpurröda band, äfven visa 
ljusgula. Längden går ända will 8 millim. 

Corophium longicorne Larr. allmän på sandig dy- 
och lerbotten. Ehuru företrädesvis litoral — så att den till 
och med förekommer bland en mängd sötvattens-former i Gålö- 
strat. — fanns den dock äfven på grundet Inre Leran utanför 
Hufvudskär på 12 famnars djup. Längd 6 millim., med de 
stora antennerna inberäknade når hannen 42 millim. 

Idothea entomon L. — Bosc. — Denna för Östersjön 
egendomliga crustacé lefver på ett ganska betydligt djup (från 
50 ull 70 famnar) och har derföre af Gotlands fiskare fått 
namnet »Djupmack». Den går äfven, fast sällsynt, och i min- 
dre exemplar, längre in mot kusten på 45 ull 48 famnar. 
I största mängd fås den om höstarne, när torskfisket på djupet 
börjar, och finner man den då ej sällan fästad både utanpå 
fisken, som inuti dess svalg. Längd 50 millim. 

Idothea tricuspidata Derswx. (artnamnet tridentata Latr. 
äger dock prioriteten, men har genom häfd undanträngts af det 
nu vanliga). Under denna art sammanställer jag de former, 
som jag funnit i Östersjön, ehuru flera af dem, enligt ZADDAcHS 
sätt att uppfatta Id. pelagica, skulle kunna hänföras under denna 
art. Man finner öfvergångar emellan fullkomligt äkta former 
af Id tricuspidata och sådana, som enligt ZappacH skulle vara 
Id. pelagica, till följe af de på alla thoraxsegmenterna lika 
breda epimererna. Ty man får sådane former, som jemte smala 
och lika breda thoraxringar, hafva abdomen lika bildad, som 


sr fä 


hos den äkta tricuspidata, > I annat afseende, såsom i munde- 
lar och dylikt, synes ingen skillnad vara emellan de begge 
formerna. Hos Östersjö-individerna finner man i allmänhet säl- 
lan tborax så utvidgad åt sidorna, som fallet är med dem från 
Nordsjön, utan hafva de en mera smal och långsträckt kropps- 
form. Mycket allmän vid våra Östersjökuster bland Fuci. 
Längd 22 millim. 

Asellus aquaticus L. förefanns ute i Östersjön i Stock- 
holms skärgård vid öarne söder om Dalarö på 8 famnars djup 
bland Phyllophora membranifolia. 

Jera albifrons Crack (J. baltica Fr. Mverier, J. KRÖvERI 
Zapp., an J. Krövert M. Eow.?). Ganska allmän bland alger 
och under stenar vid stränderna. Längd 5 millm. 

Daphnia quadrangula O. F. Möu. Från Gålöstrat. 

Daphnia sima O. F. M. Samma lokal. 

Polyphemus pediculus L. i talrika stim i Årsta vik. 

Podon intermedius LiujeBore och Evadne Nord- 
manni Lovén. Erhöllos genom håfningar i vattenytan från haf- 
vet utanför Hufvudskär, temligen talrika, Podun dock mest af 
dem begge. 

Lynceus quadrangularis O. F. M. och Lynceus 
sphericus O. F. M. Allmänna vid stränderna. L. sphericus 
fanns äfven jemte andra entomostraca i kärl, der aborryngel 
hölls lefvande och utgjorde dessas förnämsta föda. 

Bosmina longirostris Barn. Fanns i få exemplar 
jemte andra entomostraca från hafvet. 

Canthocamptus minutus O. F. M. Från Gilöstrat, 
äfven i Wisby hamn. 

Cyclops quadricornis. L. ; 

Temora velox LineBorc, så väl från Årsta vik, der 
den jemte Polypbemus bildade stora massor, som från öppna 
hafvet. 

Dias longiremis Lines. från grunden vid Hufvudskär. 

Ichtyophorba hamata Lies. från hafvet, både utanför 
Stockholms skären och från Gotland. 


SST IRA 


Tisbe furcata Bard. Grundet vid Hufvudskär. Åtskil- 
liga andra Copepodformer sågos äfven förleden sommar, men 
tiden medgaf ej deras utredande. 

Af parasiterustacéer har jag endast varit i tillfälle att se 
de tvenne vanliga formerna: 

Ergasilus Sieboldii, som till och med fanns fästad 
vid gälöppningen hos ett blott 6 veckor gammalt aborr- 
yngel; samt 

Argulus foliaceus, talrik som vanligt jemte Gasterostei, 
erhölls äfven i not jemte Syngnathus typhle från 8 famnars 
djup i Årsta vik. 


Mollusca. 


Tergipes lacinulatus Gm. — Lov. Ind. Mollusc. Scand. 

Individer af alla tillväxststadier, från den ur ägget nyss 
utkomne lifligt kringsvängande larven, till 10 mill. långa, ägg- 
läggande individer, förekomma vid stränderna bland Fuci och 
Zostere både vid Wisby och i Stockholms skärgård. 

Limapontia nigra Jonmnst. vanlig på mindre djupt vat- 
ten vid Wisby. Några få exemplar har jag ock sett i Stock- 
holms skärgård. S 

Neritina fluviatilis L. Denna mollusk träffas talrik 
ända från det minsta djup vid stränderna och så långt ut som 
växlighet råder. 

Då jag kommit i tillfälle, att se några stadier af Neriti- 
nas utveckling, torde det tillåtas mig, att derom nämna några 
ord, då det sedda häntyder på företeelser beslägtade med dem 
Koren och Dantensen sett vid utvecklingen af Purpura och 
Buccinum. 

Spermatozoiderna (fig. 4,) äro trådlika, tjockast midtpå och 
afspetsade -mot begge ändarne. De ses stundom knippvis för- 
enade på så sätt, att de med ena spetsen förenade i samma 
punkt derifrån utstråla åt alla sidor (fig. 4 a). 

Det vanliga utseendet af det mogna äggstocksägget visar 


fig. 2. Uti en dunkel massa framskymta runda klara korn, 


2 AID 


som vid pressning framstå och synas klarare. De äro af olika 
storlek, än knappt urskiljbara såsom en mörk punkt, än tyd- 
liga runda blåsor (fig. 3.) Att dömma af de störres optiska 
förhållanden, tyckas dessa vara af fettartad natur. Ett klart 
ämne, af bindande beskaffenhet, uppfyller dessutom vitelli massa. 
Jag tror mig med temlig visshet kunna säga, att en klar och 
tunn hinna omgifver vitellus-klotet. Ty så snart vitellus 
pressas ojemnt, mera på den ena sidan än på den andra, 
utträngas på den motsatta sidan delar af dess massa, och ett 
tomrum uppstår på den sida, på hvilken pressningen var 
starkast, och detta tomrum begränsas af en klar, genomskinlig 
biona (fig. 7.) Hos yngre ägg skymtar vesicula Purkinjei 
fram tydligt nog genom den öfriga mörka vitellus-massan, men 
kan hos äldre ägg framställas endast efter pressning. Denna 
stora klara blåsa (fig. 4,) tyckes hafva en ganska elastisk hinna, 
då den tål jemförelsevis mycket starkare pressning än vitellus 
gör, utan att brista. I de flesta fall bar jag med säkerhet 
endast sett en temligen stor fröfläck i dess inre; blott i ägg 
som voro af ett abnormt, sjukligt utseende syntes, jemte en 
stor fröfläck (fig. 4 a.) en skylik samling af små runda korn. 
De befruktade äggen läggas omkring 30 till 40 tillsamman 
inom ett gemensamt kapsellikt hölje, som är af hornartad na- 
tur, med svaga spår af kalk. Dessa äggkapslar äro till bör- 
jan af en mjölkhvit färg, som sedan öfvergår till smutsgrå 
och dessutom äro de ogenomskinliga, hvilket i högsta grad försvårar 
undersökningarne. — De likna små gryn till formen (fig. 5 nat 
st.,) och hålla knappt 4 millim. i genomskärning. — De äro 
sammansatta af två skålformiga delar, af hvilka den öfre vid 
utkläckningen bortskjutes som ett lock och den undre sitter 
qvar på det ställe, på hvilket kapseln blifvit fästad. Moder- 
djuret fäster dem på stenar, på alger, på Mytili och andra 
skaldjur, således äfven på andra individer af sin egen art 
Öppnar man nu en dylik, nyligen lagd kapsel, så finner man 
densamma fylld med ägg (fig. 6,) såsom nämndes, till ett antal 
af omkring 30 a 40. Dessa likna i det närmaste äggstocks- 


OG 


äggen, utom deri, att vesicula Purkinjei ej mera är synlig (fig. 
7.) Denna har jag dock i ett fall varseblifvit hos alla ägg, 
som voro inom en och samma kapsel, men de hade ett abnormt 
och sjukligt utseende. Voro de möjligtvis ej befruktade? Den 
lilla klara kropp (oljedroppe?), som så många forskare sett vid 
snäckäggens första utvecklingsstadier, och om hvars natur så 
mycken tvist herrskar, syntes äfven här hos nylagda ägg. Tyd- 
ligast har jag sett den vid ett tillfälle när den ännu häftade 
fast vid vitellus (fig. 8,) från hvilken den syntes utgå mellan 
tvenne små upphöjningar, som skjöto upp öfver den öfriga 
vitellus-massan och voro klarare än denna. I det inre af 
kroppen syntes fyra lika stora klara korn. Jag har ej ännu 
varit i tillfälle, att vidare fullfölja utvecklingens gång, utan en- 
dast af den sett spridda drag: Vitellerna undergå klyfning (fig. 
9,) men om förloppet dervid (som tycks vara från det vanliga 
afvikande) har jag ej några sammanhängande data. Såsom re- 
sultat af alla de inom kapseln lagda äggen uppkommer emed- 
lertid endast ett embryo. Ty i alla äldre kapslar, som öppnas 
finner man endast ett enda embryo (så stort, att det nästan 
fyller sin kapsel), under det att man i de nylagda kapslarne 
finner ett stort antal af de små äggen, som möjligtvis äro otill- 
räckliga för bildandet af ett embryo hvar för sig. Anmärkas 
kan, att jemte embryoner på ett tidigare utvecklings-stadium, 
finnas i kapseln lemningar af klyfningskulor och viteller, då 
jemte de mera utbildade, som snart skola lemna höljet, ej nå- 
gra sådana alls synas. Tjena de möjligen till föda åt embryo? 
Ungen af Neritina genomgår sin metamorfos inom' ägget, lik—- 
som LrvpiG visat det vara fallet med Paludina. Man finner 
embryoner med tvenne likstora segel af elliptisk form och be- 
tydligt större än fallet är hos Paludina, mer påminnande om 
dem man ser hos hafsformerna. Men kanterna beklädas ej 
med frivilligt svängande cirrher, utan med äfven efter djurets 
död flimrande cilier. Vid denna tidpunkt visar larven, jemte 
tydligt utbildade öronblåsor, älven ögon. Men seglen absor- 
beras efterhanden och de mest utvecklade ungarne, som snart 


» 
pa 


-— MT 


skola utkläckas, visa de äldre djurens utseende, lika mycket 
som t. ex. en nyligen ur ägget kommen Lymnea visar sitt 
moderdjurs form. 

Af vigt blir nu, att få närmare iakttagelser öfver utveck- 
lingsgången i hela dess sammanhang, utom för annat, för utre- 
dandet af det sätt på hvilket den märkvärdiga sammanhopnin- 
gen af flera ägg till ett enda embryo försiggår. 

Antydningar om och iakttagelser öfver Neritina-arters sätt 
att lägga sina ägg saknas ej hos äldre författare. RumrHius i 
D'Amboinsche Rariteitenkamer p. 77 säger om sin Valvata 
decima fluviatilis sive rubella (Linnés Neritina pulligera), »att den 
på ryggen (af skalet) är så tätt betäckt med en mängd små 
grynlika upphöjningar, att man knappt kan se skalet, — då 
man trycker sönder ett sådant gryn finner man deruti ett li- 
tet slemmigt djur; — när dessa ungar blifvit större lemna de 
moderns skal och krypa omkring på stenarne. — O. F. Mör- 
LER anför i sin Hist. Verm. II. p. 196 denna Rumrernun iaktta- 
gelse, men tviflar på att dessa ägg härröra från Neritinor. 
»Horum (granorum) 235 in uno specimine numeravi, ovalia 
convexa  extus luteoalbida, intus alba, moleculis referta.» Ef- 
ter denna beskrifning visa dessa äggkapslar stor likhet med 
den vanliga Neritinans. — Sednast har MoQuin—Tanpon i Jour- 
nal de Conchyliologie för 4852 p. 25 lemnat en kort «Notice 


sur les oeufs de la Nerite fluviatile«. Det som han anser för 


att vara sjelfva ägget, är blott äggkapseln, hvilkens samman- 
sättning 1 tvenne delar han noggrant beskrifver. 

Paludinella baltica Nirs. Af denna art hyser Öster- 
sjön tvenne former, en typisk med djup sutur och uppsvällda, 
afrundade vindlingar, samt en annan form, som genom sin 
grunda sutur, sina nästan jemna och platta vindlingar och en 
mera hoptryckt konisk form närmar sig Engelsmännens P. (Rissoa) 
ulve var. Barlei. Dessa begge former, som visa öfvergångar i 
hvarandra, träffas, såväl inifrån stränderna, som ut så långt 
algerna gå. 

Paludina impura fanns i det hallsöta vattnet i Gålöstrat. 


AK VA 


Lymn&ea stagnalis. En förkrympt form (hållande 32 
millim. i längd under det att former från sötvatten i grannska- 
pet voro 60 millim.) lefver vid stränderna af Gålön i Stock- 
holms skärgård. Djupt ute fann jag den aldrig. 

Lymn&ea auricularia förekom i få exemplar jemte 
den förra. 

Lymnea peregra. Den form af detta species, som 
vanligen förekommer under namnet L. baltica, har jag funnit 
på ett större djup än man till följe af djurets behof af atmos- 
ferisk luft, kunde förmoda. Det närmare om de ställen, på 
hvilka den förekommer, under dylika förhållanden, är redan 
ofvanföre omnämndt. 

Physa fontinalis fanns tillsamman med Lymn&ea bal- 
tica från 2 å 3 till 5 a 6 famnars djup i närheten af öarne 
vid Dalarön. 

Mytilus edulis undviker dyig och lös botten och trif- 
ves bäst på Fucus-rik hällbotten. 

Cardium edule förekommer i allmänhet på samma lo- 
kaler som Mytilus, dock äfven på sand jemte Tellina. 

Tellina solidula, tycker om dyig och lerig botten och 
förekommer djupast af Östersjöns mollusker. 

Mya arenaria på djup sandbotten. 


Hydromeduse. 


Cordylophora lacustris ÅLLman (Tubularia carnea? 
AGARDH i Vet. Ak. Handl. 41846 p. 253"); Cordylophora la- 
Custris, ÅLLMAN Ånn. N. H. XIH p. 330, samt i Transactions 
of Roy. Soc. 1853 P. III p. 367. — Jonnston, Brit. Zooph. 
Sec. Ed. p. 44, — Hinces, A. N. H. XI sec. ser. p. 180. 
med ypperlig figur). 

Under loppet af förleden sommar fann jag i Gålöstrat i 
mängd kolonier af en Hydromedusa, som jag på ÅLtmans och 
Hisces beskrifoingar anser vara fullkomligt identisk med den 


”) Den korta beskrifning AGArou I. c. lemnar, kan möjligen vara 
öfver den ifrågavarande arten, men detta kan ej med säkerhet afgöras. 


fd 


= gr =S 


af ÅLuiman i Irland först funna Cordylophora lacustris. Under 
Juli månad funnos honkapslar med ägg på alla stadier af ut- 
bildning, från dem med tydlig fröblåsa (eljest kornig textur) 
till sådana, som genomgått total klyfning, och kan jag tillägga, 
att, hos alla de kolonier jag såg honorna voro mindre utbil- 
dade i den mån de sutto långt upp på den gemensamma 
stammen. 

-Laomedea geniculata Jonunst. Togs från grundet Inre 
Leran vid Hufvudskär på 42 famnars djup. Ytterst talrik i 
Wisby hamn på Zoster& och Fucus vesiculosus. 

Hydra vulgaris. På alger vid stränderna i Stockholms 


skärgård. 


uu JR a 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
Af Kongl. Kommers-Kollegium: 
Underd. Berättelse om Sveriges - utrikes handel och sjöfart år 1853. 
Stockholm 1855. 40. 
Af Kongl. Norska Medicinal-Komiten: 
Actstycker angående Cholera-Epidemien i Norge år 1853. Christiania 
1854. 8:0. 
Af Kongl. Nederländska Regeringen: 
Flora Batava. Aflev. 176. 4:0, 


Af Royal Society i London: 
Proceedings. Vol. VII. N:o 41, 2. 1854. 8:o 


Af Chemical Society i London: 
Quarterly Journal. Vol. VII. P. 2. (N:o 26). 1854. 8:0. 


Af Office medical et pharmaceutique de France: 
Archives de physiologie, de thérapeutique et d'hygigne. N:o 2 Oct. 
1854. Paris 1854. »8:0. 
Af H. E. Grefve Gustar Löwesmewn i Paris: 
F'Onssos, Const., Mémoire sur la gravitation universelle &c. Berlin 
1852. 8&:0. 
Af Författaren: 


Low, On the chemical equivalents of certain bodies ÖQ&c. Edinburgh 
1854. 8:0. 


2. Vuattenståndet i Målaren och Saltsjön un- 
der år 1854. — Hr ErpmaAnn meddelade följande: 


Öfvers. af EK. Vel.-Akad. Förh., d. 14 Febr. 1855. 


LK UR 


Tabell öfver Mälarens och Saltsjöns medelhöjd samt högsta 


sammandragen ur den vid Sluss- 


Medium för 
hela året . | 14 | 12 


MÄLAREN. 

Medel- Högsta Lägsta Dagar för 

stånd. stånd. stånd. i 

ET TE or Ar: va ARD KO gsLar vVälkil Klapstarvat- 

Fot. | tum. | Fot. | tum. | Fot. | tum.| tenstånd. tenstånd. 
Januari . .|13|4,71|1317,5113 12,0] 3—6. 28. 
Februari. Nea 41,0] 14 15,5 143 | 4,5 A. 1. 
Mars . 14 15,61] 14 | 7,01 141401 4. 5. 30. 31. 
a ; 14 15,01 14 18,0 | 14120] 40. 28. 

14 | 211141 4,0 | 13) 9,0 14. 10—415.| —29—31. 
Juni . 131 6,91 13 | 9,0113 15,5] 1—5. | 26. 29. 30. 
far 13 16,41 13 18,51131 5,0 20. 1. 5. 6. 9. 
SERA SEE ES 0 OA fl EA Br ETS Er EES FRE 0 17. 
an 0 14 102114 7,01 1316,0 30 12 | 
ed 141 59114] 85|14130) & nd 
November . | 14 15,0 | 14 17,01 1412, VEG 30 

17. 18. 

December . |414 154114 19,5114 | 20] 28. 30. | 41. 5. 6 


I 


och lägsta vattenstånd”) i fot och decimaltum under år 1854, 
verket i Stockholm förda Journal. 


SALTSJÖN. 
ERE TIA EET SE EE SIR IE RER SE ARENORNA EL EE RTE A SR 


Medel- 
stånd. 


Högsta 
stånd. 


Lägsta 


Dagar för 
stånd. 


högsta vat- 


lägsta vat- 
| Fot. | tum. | tenstånd. 


Fot. tenstånd. 


tum. | Fot. | tum. 


Januari .. IE 13 | 7,0 | 12 14,5 a 11. 13. 
Februari. .| 14 127114 180131 7,5 28. 1. 2. 
Mars ...|14] 14114 1|70 13/45 1. | 22. 
April .. .|1319,6114 18013 11,0] 4. 25. 
Maj . . . .|13|6,4114 12,0) 13 | 2,0 6. 30. 
EG AL EUS SN TE a SA LEG Eb 5. 
Jul >: os -t3 58113 | 8,0113 | 4,0 119. 28—31.] 1—3. 8. 9. 
Augusti . | 13 158113 18,0113 13,5 fe 14. 21. 23. 24. 
September. | 141 2j6 | 14 19,01 13 18,0] 25. 26. | 2 3. 6. 
October . .|14 HÖJER 5,5 | 14 | 0,0 4. 8. 
November . | 44 | 4,5 | 14 17,5 143 | 1,0] 43. 46. 27 
December . | 14 5015 4,0 113 0 31. 1. 


RR ER RR 
Medium för 
hela året . 1413 | 9, 


”) Se vidare härom K. V. Akad. Öfversigt 1853 och 1854. 


— 78 — 


Vid en jemförelse af denna tabell med de föregående årens, 
faller genast i ögonen det ovanligt låga vattenstånd, som Mä- 
laren, till följe af den obetydliga nederbörden, under större de- 
len af året innehaft. Medelböjden för denna sjö uppgår derföre 
endast till 414 fot 4 tum 2 linier, den lägsta alltsedan obser- 
vationen här vid Slussverket började göras. — Saltsjöns medel- 
höjd har deremot i det närmaste varit lika med de sednaste 
40—50 årens eller 43 fot 9 tum 4 linie, hvaraf man ser, att 
åtminstone under denna tid ingen nivåförändring i dess vatten- 
stånd bär inträffat. 

En följd af allt detta har också varit en envist ihållande 
uppsjö, till den grad, att Saltsjöns vatten under icke mindre > 
än 150—160 dagar af året med större eller mindre häftighet 
inströmmat i Mälaren. 


SNES 


3. Om slägtet Clausilia och dess i Sverige 
förekommande arter, med anledning af en för 
Sveriges mollusk-fauna ny art af detta slägte. — 
Hr Magister E. Watimstept hade öfversändt följande uppsatts: 

»Slägtet Clausilia Drap. 1801 är ett bland landmollusker- 
nas i flere hänseenden mest intressanta slägten. De characte- 
rer, hvilka skilja detsamma från öfriga slägten inom den stora 
familjen Helicea, framställa det såsom ett i hög grad både na- 
turligt och väl begränsadt slägte, hvilket tillika i afseende på 
arternas geografiska utbredning visar ett märkvärdigt och egen- 
domligt förhållande. De slägtet bestämmande charactererna, 
sådana de förnämligast hemtas från mynningens allmänna be-- 
skaffenhet och det så kallade clausilium, uppfattades redan med 
nöjaktig klarhet af Drararnaup, hvaremot nödvändigheten af 
att för arternas åtskiljande fästa det noggrannaste afseende vid 
de serskilda mynningsdelarne först 1836 med full bestämdhet 
framställdes af Rossmässter. Till följe deraf hafva ock de före 
denna tid uppställda arternas igenkännande mött stora svårig- 
heter, om hvilka deras invecklade synonymie bär ett mer än 
tillräckligt vittnesbörd. 

I artantal öfverträffas slägtet Clausilia bland Helicea en- 
dast af slägtena Helix och Bulimus. Det förra af dessa tillhör 
jordens alla länder, men uppnår i likhet med familjens flesta 
öfriga slägten sin fullkomligaste utveckling, såväl i afseende på 
arternas storlek och skönhet, som antal, i de varmare länderna. 
Ehuru äfven af det sednare arter förekomma öfver hela iorden, 
kan likväl det södra Amerika företrädesvis sägas vara dess hem- 
land, då af 900 bekanta arter ungefär hälften äro egna för 
detta land. De återstående äro någorlunda jemnt fördelade 
öfver de öfriga verldsdelarne, dock så, att Ostindien och isyn- 
nerhet de Philippinska öarne komma det södra Amerika när- 
mast i artantal. Bland samtlige verldsdelarne är Europa den 
på Bulimus-arter fattigaste. För den geographiska fördelnin- 
gen af arterna inom slägtet Clausilia eger ett omvändt förhål- 


Öfvers. af EK. Vetl>Akad. Förh., d. 14 Febr. 1855. 


2 (0 > 


lande rum, då detta bufvudsakligen och nästan uteslutande är 
ett europeiskt slägte, af hvars nära 300 bekanta arter knappt 
40 förekomma utom Europa och angränsande delar af Asien. 
I likhet med slägtet Bulimus uppträder äfven detta slägte, utom 
dess egentliga hemland Europa, åter i Ostindien med ett större 
antal af arter, än på något annat ställe af jorden. Från Östin- 
dien och China äro nemligen inemot 30 arter kända. 

Äfven inom Europa äro arterna af slägtet Clausilia i hög 
grad olika fördelade öfver de serskilda länderna. Det pjemnför- 
ligt största antalet tillhör verldsdelens sydöstra del, Österrike, 
Ungern, Dalmatien, Turkiet och Grekland, från hvilka länder 
slägtet med mellan 20 och 30 arter sträcker sig öfver till det 
motliggande Asien. Från detta centrum aftager arternas antal 
hastigt, ej mindre mot vester, än mot norden. Sålunda eger 
Portugal (Morzeret, Description -des Mollusques du Portugal, p- 
75), oaktadt sitt sydliga läge, endast en eller möjligen (LC. Prrirrer, 
Monographia Heliceorum III. p. 595.) två arter, England (Forses 
and Hanrey, History of British Mollusca IV. p. 116.) fyra, och 
Norge (Frirte, Norske Land- og Ferskvands-Mollusker s. 24.) 
tre arter. Ännu längre emot vester, och bortom den atlantiska 
oceanen är slägtet i Amerika nästan försvunnet, då från hela 
denna verldsdel endast fyra arter äro bekanta. 

En blick tillbaka på de geologiska perioder, hvilka när- 
mast föregått den innevarande, visar, att slägtet Clausilia först 
framträdde under den äldre tertiära (Eocen-) perioden, från 
hvilken några få, sannolikt alla nu utdöda, arter äro bekanta. 
Arternas lefnadssätt utesluter deras förekommande i hafsvattens- 
bildningar, i hvilka de endast högst tillfälligt och enstaka kunna 
finnas. — Allmännare blifva "de visserligen i sötvattens-bild- 
ningarne, ehuru äfven dessa endast tillfälligtvis kunna inne- 
sluta landsnäckor. Då aflagringar utur sötvatten dessutom 
blott förekomma på små, spridda lokaler och, jemnförda med de 
storartade hafsvattensbildningarna, endast underordnade, torde må- 
hända i dessa för de äldre arternas bibehållande i fossilt till- 


stånd 


UTSE Ne 


AE 


stånd ogynnsamma omständigheter förklaring böra sökas för ett 
till utseendet besynnerligt förhållande. Om man nemligen en- 
dast fäster afseende vid de kända fossila arternas ringa mängd, 
syres slägtet efter sin första uppkomst hafva under den föl- 
jande tertiära och diluviala tiden föga tilltagit i artantal, innan 
det med ens visade den artrikedom, hvllken det för närvarande 
eger. Af anförda grunder torde likväl paleeontologiens vittnes- 
börd i afseende på detta slägte, och jemväl i afseende på hela 
den familj, hvilken det tillhör, få anses ega mindre vitsord, 
än då frågan är om de i jordens stora, från hafvet härrörande 
sedimentära formationer lättare bibehållna hafsinnevånarne. Tro- 
ligt är åtminstone, såsom analogt med andra kända förbållanden, 
att älven landsnäckorna — och bland dem slägtet Clausilia — 
från en ringa början småningom och successivt utvecklats till 
den fullkomlighet och mångfald, hvilken utmärker dem under 
nu varande verldsperiod, ehuru denna utveckling vid dem är 
svår att följa. 

Af ofvan nämnda förhållanden, sammanställda med Sveri- 
ges läge i det nordvestra Europa och dess saknad af tertiära 
och diluviala sötvattensbildningar, följer, att vårt lands fauna, 
inskränkt till den nu lefvande djurverlden, nödvändigt måste 
uppvisa endast ett ringa antal arter af slägtet Clausilia. Likväl 
kunde redan Nirsson i sin Historia molluscorum Suecie terres- 
trium et fluviatilium 1822 upptaga fyra arter, till hvilka 1848 
af Hassen (Kongl. Vet. Akad. förhandlingar s. 201) tillades en 
femte, Clausilia ventricosa, från Kinnekulle och Ignaberga, hvil- 
ken art likväl, innan dess förekommande inom Sverige bekant- 
gjordes af Hansén, redan 1845 blifvit funnen, äfvenledes på 
Kinnekulle, af Riopersjeree. Till dessa 5 arter är jag i till- 
fälle att nu lägga en sjette, af mig funnen på Gottland under 
sommaren 1853. 

Denna art, Clausilia plicata Drar. tillhör en afdelning af 
slägtet, hvars arter äro utmärkta genom sina, rundtom hela 
mynnings-randen (peristoma) tätt stående veck. Af denna af- 


Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 2. 3 


NE 3 


delnings arter är denna den enda, som går utom slägtets ofvan- 
nämnda egentliga stamland. Den finnes nemligen såväl i Turkiet 
och mindre Asien (vid Smyrna) som äfven i nästan hela det södra 
och medlersta Europa, i Ungern, Gallizien, Italien, Spanien, 
Frankrike, Schweitz samt i Hessen och Sachsen. Af denna om- 
ständighet, att den är den enda art med rundtom veckad myn- 
ningsrand, hvilken man kan hoppas att träffa utom det sydöstra 
Europa, är den lätt igenkänlig. Då jag fann den på Gottland, 
var den mig dessutom redan bekant, emedan jag föregående år 
4852 sett den vid Tharand i Sachsen. Den Gottländska artens 
identitet med den sydeuropeiska Cl. plicata ådagalägges föröf- 
rigt äfven genom dess öfverensstämmelse med de af ROssmäster 
och L. PreirfrrR för den senare gifna diagnoserna. Då vid 
dessa, isynnerhet vid den sistnämda, intet väsendtligt är att 
tillägga eller förbättra, anför jag denna här oförändrad: 

»Testa subrimata , fusiformis, tenuiuscula, costulata, cor- 
nea, albo-strigillata; spira gracilis, apice acutiuscula; anfr. 
12—14 vix convexiusculi, ultimus basi compresso-cri- 
status; apertura elliptico-pyriformis, basi canaliculata, fus- 
cula; lamella supera mediocris, infera profunda, perobli- 
qua; luneila strictiuscula; plice palatales du&e subparallelae 
(rarius tertia brevior), subcolumellaris immersa; perist. 
continuum, solutum, breviter expansum, utrinque pliculis 
confertis, marginem non attingentibus .munitum.» 

Arten förekommer på Gottlands södra udde vid foten af 
Hoburgen. I slutet af Juni månad ofvannämnda år fann jag 
den vid ett besök derstädes i temligen stor mängd. Vid ett 
förnyadt besök efter en veckas fortfarande torr väderlek träf- 
fades endast några få exemplar. 

Clausilia plicata är en, äfven i det södra Europa, ganska 
föränderlig art. Den varierar såväl till form och storlek (varr. 
3 gracilior och YZ minor L. PFr), som i afseende på mynnings- 
randens veck, hvilka kunna vara mer eller mindre fullständigt 
utbildade och någon gång nästan alldeles saknas (varr. € och £ 
L. Per). Att arten vid Hoburgen måste, såsom förhållandet är 


i hög grad vara underkastad samma föränderlighet, följer deraf 
att den härstädes lefver på den måhända yttersta, nordliga grän- 
sen af det område, som naturen anvisat densamma, hvarigenom 


den mindre lätt uppnår sin fullkomligt typiska utbildning: 


Exemplaren' variera till storlek — de största 49 millim. i längd 
och 4 millim. i bredd — och ännu mer till beskaffenheten af 


mynningsrandens veck. Dessa, hvilka knappt hos några exem- 
plar äro så fullkomligt utbildade, som t. ex. hos dem från Tha- 
rand, äro hos flertalet mindre tydliga, ehuru de sällan blifva 
alldeles omärkbara. 1 denna sista händelse kan arten lätt för 
vexlas med en närbeslägtad art, Clausilia biplicata (Turbo) Monr. 
— CI. similis Caare. — hos hvilken dessa veck alltid saknas. 
Från denna skiljer sig likväl CI plicata, äfven då mynnings- 
randens veck helt och hållet felslå, genom finare ribbor (costa), 
trängre, nära elliptisk mynning och nästan parallela gomveck 
(plice palatales) — hos CI. biplicata convergera dessa bakåt. 

Jag har anfört de characterer, hvilka skilja CI plicata 
från CI. biplicata egentligen för att fästa Svenska forskares 
uppmärksamhet vid denna senare art, om hvilken med någon 
sannolikhet torde få antagas, att den möjligen skall kunna träf- 
fas i det södra Sverige, ehuru den ännu ej blifvit derstädes 
funnen. Ett sådant antagande rättfärdigas genom dess förekom- 
mande utom Sverige, då den i likhet med CI. ventricosa och 
CI. plicata tillhör det medlersta Tyskland, der den tillika är 
allmännare än dessa. Nordligare finnes den t. ex. vid Liäbeck 
(min samling) och ännu närmare Sverige har jag sett den vid 
Köpenhamn, i hvars botaniska trädgård jag, efter anvisning af 
Mören, 4854 fann den i mängd. Då Östersjön ej sätter en 
gräns för de nämnda, redan i det medlersta Tyskland försvin- 
nande arterna, är det knappt troligt, att Sundet helt och hållet 
utestänger denna. 

Utom de nu nämnda arterna. nemligen de fyra af NILsson 
upptagna, samt CI. ventricosus och CI. plicata, har ännu en an- 
pan art blifvit anförd såsom Svensk. Denna, Clausilia lineolata 
Hecp., uppgifves af Marm (Kongl. Vet. och Vitt. Samhällets i 


— MM 


Götbeborg Handl. 41851 s. 428.) vara af honom funnen vid 
Åkesholm nära  Christianstad. — Riktigheten af denna uppgift” 
kan jag naturligtvis 'ej förneka, eburu jag är böjd att för min 
del tillsvidare betvifla densamma. Marin anför, att han af arten 
endast funnit ett fullt utbildadt exemplar och till denna uppgift 
bifogar han L. Preirrers diagnos för CI. lineolata Herb, hvar- 
med han anser saken vara afgjord.  Emedlertid äro arterna 
inom slägtet Clausilia så svåra att bestämma, att en, ofta må- 
hända skenbar, öfverensstämmelse af ett enda exemplar med en 
diagnos svårligen kan anses vara fullt afgörande, då man icke 
tillika eger andra, säkert bestämda exemplar att jemnföra. 
Ehuru jag af den ifrågavarande arten hos Herr Professor Litz- 
JEBORG Sett ett exemplar från Österrike, kan jag likväl knappt 
säga mig känna densamma; men, att dömma af detta exemplar 
och af Prrirfers diagnos, tyckes den stå så nära å ena sidan 
Cl. 'ventricosa, å den andra Cl. plicatula, att en förvexling med 
någon af dessa arter icke är otänkbar. Äfven om man icke 
fäster sig vid möjligheten af sådan förvexling, finnes likväl ännu 
ett skäl att betvifla förekommandet af CI. lineolata inom Sverige. 
Denna art, som äfven i det södra Europa tyckes vara sällsynt, 
har endast blifvit funnen i Schweitz och på ett par ställen i 
det sydöstra Tyskland, hvaremot den synes helt och hållet sak— 
nas i det så noga genomforskade nmedlersta Tyskland. Att den 
vid ett sådant förhållande skulle, med förbigående af hela Tysk- 
land, åter visa sig i det södra Sverige, är visserligen icke 
omöjligt, men saknar åtminstone, om man afser de öfriga för 
dessa begge länder gemensamma Clausilia-arterna, all analogi. 

Ett dylikt missöde, att betviflas såsom Svensk art, eller rät- 
tare det ännu större, att »bestridas» såsom sådan, har från MaLMs 
sida (anf. st. s. 127.) wäffat den af Nitsson så kallade Clausilia 
papillaris. Den härför aogifna grunden, att det nemligen ej 
lyckats Maim att återfinna den vid Fröllinge, Nirssons för den- 
samma uppgifna lokal, synes mig icke vara tillräcklig för ett 
sådant förkastande, och lika litet anser jag det vara antagligt, 
att, såsom Marm tyckes tro, foglar på något sätt bragt den till 


RR Fe 


det ställe, der den af Nirsson blef funnen. Samma gissning 
användes äfven af Mam, för att förklara möjligheten af att Cl. 
papillaris kunnat anträffas i England, ehuru det är bekant, att 
den blifvit dit införd «in moss round the roots of some exotics» 
(Gray, Manual etc. 1840 p. 15.).”) Så länge något dylikt icke 
kan bevisas för den Svenska så kallade CI. papillaris, torde 
Nitssons bestämda uppgift om dess förekommande i Sverige få 
gälla. Härmed vill jag icke hafva sagt, att jag tror CI. papil- 
laris Nirsson vara identisk med den sydeuropeiska arten af 
samma namn. — Linnés Turbo bidens —, utan endast, att i 
det södra Sverige en art med »sutura papillifera» måste före- 
komma. Detta bestyrkes tillika af ett sådant exemplar, hvilket 
jag eger i min samling och hvilket jag med säkerhet vet vara 
funnet i det södra Sverige, ehuru jag ej närmare känner stället. 
- Då jag icke sett något af de af Nirnsson funna exemplar, 
hvilka ligga till grund för hans CI papillaris, kan jag ej när- 
mare yltra mig om denna, ehuru det är troligt att det nämnda 
exemplaret i min samling tillhör samma art. Det öfverensstäm- 
mer åtminstone till dimensioner — längd 41 millim., bredd 3 
millim. — med de för CI. papillaris Nirsson uppgifna. En 
jemförelse med Clausilia bidens (Turbo) L. visar lätt, att det 
icke kan tillhöra denna art. Bland mig bekanta arter kommer 
det närmast Clausilia labiata (Turbo) Mont. — CI. solida Daar. 
— och skiljer sig från de exemplar, alla från Nizza, hvilka 
jag eger af denna art, endast genom mindre storlek och tydli- 
gare papillerad söm. Nämade art tillhör det sydöstra Frankrike 
och det nordvestra Italien, i hvilka länder den uppnår sin nor- 
mala storlek — längd 413 millim., bredd 33 millim., under det 
dess söm endast visar antydningar till papiller. Utom detta 


”) Att CI. biplicata blifvit på samma sätt införd i Köpenhamns bo- 
taniska trädgård är icke otroligt, men den omständigheten, att 
den derstädes bibehållit och förökat sig, antyder, alt den ej blif- 
vit flyttad från ett aflägset ställe till ett främmande och ogyn- 
samt klimat, såsom förhållandet måste hafva varit med CI. bidens 
L. — CI. papillaris Drar. — i England, hvilken dit inkommen 
spart åter försvann. 


SSL ÖR ace 


artens egentliga stamland förekommer al densamma i det södra 
Italien en form, var. cajetana Rossm., som är mindre än huf- 
vudformen, från hvilken den tillika afviker genom mer utbildad 
gomvalk (callus palatalis) och tydligt papillerad söm. Af denna 
har jag icke haft twillfälle att se något exemplar, men den figur 
Rossmässirr gifvit af densamma (Iconographie der Land- und 
Sässwasser-Mollusken t. 52. f. 696) tyckes, om man undanta- 
ger den tydliga gomvalken, till alla delar öfverensstämma med 
det svenska exemplaret, hos hvilket denna valk, i likhet med 
förhållandet hos hufvudformen af CI. labiata, endast visar sig 
såsom en på nacken (cervix) genomlysande, hvit fläck, i hvil- 
ken det föga märkbara gomvecket utlöper. Saknaden af en 
tydligare gomvalk hos det svenska exemplaret kan måhända 
härröra deraf, att det tydligen är ungt, ehuru till öfriga delar 
fullt utbildadt. Att emedlertid af ett enda exemplar vilja af- 
göra den svenska artens identitet med CI. labiata torde vara 
för mycket vågadt, och det högsta, som ännu kan sägas. innan 
flere exemplar blifvit funna, är att i det södra Sverige före- 
kommer en art med papillerad söm, hvilken icke osannolikt är 
en form af den sydeuropeiska Clausilia labiata. I fall denna 
förmodan framdeles befinnes vara grundad, bekräftas derigenom 
ett anmärkningsvärdt förhållande, hvilket för närvarande blott 
kan antydas, det nemligen, att Cl. labiata utom gränserna för 
sitt egentliga område, vare sig den går emot södern eller emot 
norden, visar benägenhet att i begge fallen variera på ett lik- 
artadt sätt. 

Af det ofvan anförda synes, att Sverige med säkerhet 
eger" sex arter af slägtet Clausilia. Af dessa äro tre, Clausilia 
laminata (Turbo) Mont. — Cl. bidens Drar. Nitss. — Clausilia 
nigricans (Turbo) Maton & Rackerr — Cl. rugosa Ninss, — 
och Clausilia plicatula Drar. Nitrss. gemensamma för hela det 
medlersta, vestra och norra Europa. De samma finnas i Eng- 
land och Norrige. England eger dessutom en fjerde art, Clau- 
silia  biplicata (Turbo) Monzt., hvilken inom den skandinaviska 
norden, så vidt jag känner, hittills ej blifvit funnen nordligare 


FEST” Ae 


än Köpenhamn. Sveriges öfriga tre arter, Clausilia labiata (Turbo) 
Monr.  var.?, Clausilia -ventricosa Drar. och Clausilia plicata 
Drar. kunna i motsats till de trenne förut nämnda, det nord- 
vestra Europas gemensamme bebyggare, anses hafva invandrat 
till vårt land från den europeiska kontinenten, på hvilken de 
likväl nu hafva sin nordliga gräns redan i det medlersta Frank- 
rike, Hessen och Sachsen och bortom hvilken gräns de först 
åter uppträda i det södra Sverige.» 


= NR 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiska afdelningen. 


Af Herr Advokatfiskal Lind: 
En svart varietet af Columba talpacoti. 
Af Herr Jägmästaren Jansen: 
En Sorex vulgaris junior. 
Af Demoiselle Fredrika Bremer: 
En samling land- och sötvattens konkylier från Nord-Amerika. 


En blind fisk och en blind kräfta från Mammouthhålan i Kentucky. 


dar VARI 


4. Hemiptera från Kafferlandet. — Hr Stude- 
randen C. Står hade inlemnat följande fortsättning af sina be- 
skrifningar öfver de af Hr J.A. WaecBerc hemförda Hemiptera. 


ANISOPS (Spis,). 


1. ÅA. natalensis: capite albido, in mare valde carinato-producto; tho- 
race albido, macula basali fuscescente; scutello abdominisque dorso 
" dilute fulvescentibus; hemelytris albidis, diaphanis; abdomine supra 
apicem versus nigrovario, subtus nigro. Long. 8, lat. 2 millim. 
— In terra Natalensi. 


2. Å. perpulcher: capite thoraceque albidis, illo basi et apicem versus 
lutescente, hoc longitudinaliter subimpresso, macula apicali parva, 
lutescente; scutello miniato, basi utrimque macula nigricante; 
hemelytris diaphanis; abdomine supra dilute flavotestaceo, basin 
versus nigricans, apicem versus parce nigrovario, subtus nigro. 
Long. 7, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


3. ÅA. apicalis: flavoalbidus; abdomine supra apicem versus nigrovario, 
subtus nigro. Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


NOTONECTA (Lin.). 

1. N. sobria: flavoalbida; thorace scutelloque basi fuscescentibus; he- 
melytris albidis, macula magna apicem versus fusca; abdomine 
nigricante. Long. 7, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 

. 


PLOA (Srteru.) 


1. P. pullula: albida, fortiter punctata; capite linea longitudinali 
media lutescente; sutura, clavi corioque posterius brunneopuncla- 
tis; abdomine subtus nigrofusco. Long. 2, lat. 4 millim. — In 
terra Natalensi. 


PLATYPLEURA (An. & Serv.). 


4. P. Wahlbergi: P. stridule valde affinis; differt tantum margine 
apicali hemelytrorum alarumque dimidio angustiore, illorum fu- 
scescente-maculato, harum fusco. Long. 20, lat. 10 millim. — 
Ad Rondebosch. 


OXYPLEURA (Aw. & Serv.). 


1. 0. sobrina: dilute olivacea; vertice nigro, flavomaculato, basi utrim- 
que flavo; thorace utrimque rotundatodilatato, incisuris nigro-fu- 
scis3; scutello maculis 6 basalibus, triangularibus, quarum 2 mediis 
majoribus, maculam rufotestaceam includentibus, posterius albido- 
mucoreo, albidopiloso; hemelytris abdomine dupplo longioribus, 
nervis testaceis, apicem versus fuscis, ante medium parce breviler 
albido-penicillatis, nervo transverso tertio pone nervum transver- 
sum secundum cum nervo longitudinali confluente; abdomine supra 
nigro, segmentis apice flavotestaceo-marginatis. Long. 22, lat. 12 
millim. — In terra Natalensi. 

Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 14 Febr. 1855. 


6. 


SN ÖN 


O. patruelis: precedenti valde affinis; non differt nisi thorace 
utrimque angulato-dilatato, hemelytris apice minus late rotundatis 
nervoque tertio transversali mox ante nervum transversalem se- 
cundum cum nervo longitudinali confluente. Long. 20, lat. 11 
millim. — In terra Natalensi. 


CICADA (Lin). 


C. Cereris: statura omnino C. simplicis, cui eliam colore omnino 
similis, sed dupplo major; dilute virescens; hemelytris abdomine 
dimidio longioribus, hyalinis, nervis virescentibus; abdomine sub- 
tus flavotestaceo. Long. 17, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 
C. fusconervosa: flavescens; fronte medio, vertice, thorace, linea 
media flava excepta, scutello, lineis 2 mediis marginibusque late- 
ralibus flavis exceptis, dorsoque abdominis nigris; hemelytris ab- 
domine nonnihil longioribus, sordide hyalinis, nervis costaque 
flavis, illis pone medium fuscocinctis; segmentis ventralibus ma- 
cula media nigra. Long. 15, lat. 6 millim. — In terra Natalensi. 
C. pulchella: flavotestacea; incisuris thoracis, maculis 3 magnis 
triangularibus scutelli, abdomine supra nigrofuscis; hemelytris 
abdomine plus dimidio longioribus, hyalinis, nervis flavis, trans- 
versis sanguineis. Long. 10, lat. 5 millim. — In terra Natalensi. 
C. abdominalis: flavoalbida, pedibus obscurioribus; vertice, thorace 
scutelloque, interdum etiam maculis basalibus dorsi abdominis, 
nigricantibus; hemelytris abdomine nonnihil vel vix dimidio lon- 
gioribus, nervis fuscescentibus, costa flavoalbida. Long. 12, lat. 
5 milim. — In tractibus fluvii Limpopo. 

C. nigricans: supra nigricans, subtus flavotestacea; maculis thoracis 
ferrugineis; hemelytris abdomine vix dimidio longioribus, subsordide 
hyalinis, nervis fuscis; pedibus fuscescentibus. Long. 13, lat. 
5 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

C. luctuosa: testacea, subtus flavotestacea; fronte medio, vertice, 
incisuris thoracis, scutello, marginibus lateralibus exceptis, nigri- 
cantibus; hemelytris abdomine nonnihil longioribus, fuscescentehya- 
linis, nervis fuscis, transversis fuscocinctis. Long. 17, lat. 6 
millim. — In terra Natalensi. 

C. longula: elongata, flavotestacea; verlice, thorace scutelloque 
nigricantibus, horum marginibus lateralibus flavotestaceis; heme- 
lytris abdomine nonnihil longioribus, hyalinis; abdomine supra 
plus minus nigricante, incisuris flavotestaceis. Long. 413, lat. 33 
millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

C. elongata: elongata, dilute virescens; ocellis valde globosis, dilute 
rufotestaceis; hemelytris abdomine nonnihil longioribus, hyalinis, 
nervis flavoviridibus; alis basi ipsa dilute rufotestaceis. Long. 12, 
lat. 34 millim, — In tractibus fluvii Gariep. 


HYPSELOMETOPUM (Står). 
(loc. cit. p. 264). 
H. sumtuosum: sordide flavotestaceum; hemelytris ochraceis, nigro- 
maculatis, margini costali flavo nigroque vario; alis sanguineis, 


ac > ES 


apice  nigrofuscis; abdominis margine  nvigromaculatoz pedibus 
rufoferrugineis, intus obscurioribus. Long. 16, lat. 7 millim. — 
In terra Natalensi. 


SIMOTETTIX (Står). 
(loc. cit. p. 264). 


1. S. Wahlbergi: flavotestaceasz thorace utrimque fusco; hemelytris 
abdomine dupplo fere longioribus, vitreis, nervis dilute flavolesta- 
ceis, nervo suturali, macula stigmaticali et macula oblonga sutu- 
rali, apicali, fuscis; femoribus fuscopunctatis3z tbiis anticis fuscis, 
basi et apice dilutioribus, posterioribus flavovirescentibus, inter- 
mediis extus longitudinaliter nigropunctatis. Long. cum beru. 
12, lat. 3 millim. — Ad Boscbjeswmans Rand. 


PSEUDOPHANA (Burw.). 


4. P. vinula: dilate flavotestaceay capite valde cornuto, cornu thorace 
vix dupplo longiore, fronte lutescente, flavoviridi-carinato; thoracis 
carina media virescente; hemelytris abdomine dimidio fere longi- 
oribus, albidohyalinis, nervis apicem versus valde reticulatis, macula 
stigmaticali fuscescente. Long. c. hem. 412, Jae mm 
In terra Natalensi. 


2. P. caffra: sordide flavotestacea; capile cornuto, cornu verticis 
longitudine; fronte fulvescente, virescentecarinata; bemelytris ab- 
domine vix dimidio longioribus, hyalinis, macula oblonga stigmaticali 
nervisque apicis transversis fuscis. Long. c hems, Jäla 2 
millim. — In terra Natalensi. 


3. P. apicemaculata: sordide flavotestacea; copile ante oculos Iriangu- 
lariter producto; hemelytris abdomine vix dimidio longioribus, 
flavolestaceo-hyalinis, apice fuscomaculatis. — Long. ce. hem. 5, 
lat. 3 millim. — Ad Boschjesmans Rand. 


4. P. natalensis: sordide flavotestacea; capite ante oculos triongulariter 
producto, latitutidine intraoculari ter longiore; hemelytris abdo- 
mine vix dupplo longioribus, albidohyalinis, nervis apicem Versus 
maculaque stligmaticali fuscis, femoribus fuscomaculatis. Long. 
10, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


5. P. casta: dilate rufolestaceaz capile ante oculos triangulariler 
producto, latitudine intraoculari vix ter longiore ; fronte virescente- 
carinato; hemelytris ubdomine vix dupplo longioribus, albido- 
hyalinis, nervis dilute virescentibus; tibiis dilute virescentibus. 
Long. 13. lat. 35 millim. — In terra Natalensi. 


6. P. Cereris: dilute flavoviridis; capite ante oculos triangulariter 
producto, latitudine intraoculari vix ter longiore; capitis thoracis- 
que carinis lete viridibus, fronte inter carinas dilute fulvescente; 
hemelytris abdomine dupplo fere longioribus, albidohyalmnis, nervis 
dilute virescentibus; tarsis anterioribus dilute flavotestaceis. Long. 
11—413, lat, 3—33 millim. — In terra Natalensi. 


RER 7 ESA 


STRONGYLODEMAS (Står). 
(loc: 'cit. p. 265). 


1. S. circularis: fuscotestaceus; hemelytris sordide albidis, nervis valde 
elevatis, parce fuscoirroratis; pedibus sordide flavotestaceis. Long. 
5, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 2 


CIXIUS (Larr.). 


1. Thorace tricarinato. 


1. -C. selinervis: fuscotestaceus; hemelytris sordide albidohyalinis, ner- 
vis fuscogranulatis, setulosis; verticis marginibus valde elevatis. 
Long. 5, lat. 21 millim. — Ad Rondebosch. 


2. O.? albipennis: flavoalbidus; hemelytris albis, macula parva apicali 
fusca. Long. 51, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


3. OC.? wvariegatus: flavoalbidus; fronte fusca, fasciis 2 maculisque 
marginis albidis; vertice medio fuscofasciato, apice longitudinaliter 
quadrilineato; thorace fusco-bifasciato; hemelytris dilute fuscone- 
bulosis, nervo costali fuscomaculato; pedibus dilute fuscomaculatis. 
Long. 31, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


2. Thorace quinquecarinato. 


4. C. Hottentottus: fuscus; hemelytris sordide albidohyalinis, fascia 
media maculaque stigmaticali fuscis; nervis fuscogranulatis, setulosis. 
Long. 7, lat. 21 millim. — In tractibus fluvii Gariep. 

5. CO. natalensis: nigricans; hemelytris albidohyalinis, nervis flavotesta- 
ceis, fuscopunctatis, macula stigmaticali fusca. Long. 6, lat. 2 
millim. — In terra Natalensi. 


6. C. caffer: fuscotestaceus; hemelytris albidohyalinis, medio anguste 
fuscobifasciatis, nervis pilosulis, transversis fuscoindutis. Long. 
5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


7. C. fasciolatus: dilute flavescens; hemelytris vinaceohyalinis, fasciis 
2 et maculis apicalibus fuscis, nervis pilosulis, albidoundulatis. 


Long. 5, lat. 213 millim. — In terra Natalensi. 

8. C. fuscipennis: dilute flavotestaceus; hemelytris fuscis, pilosulis, basi 
dilute flavotestaceis. Long. 5, lat. 21 millim. — In terra Nata- 
lensi. 


9. C. moestus: nigrofuscus; hemelytris fuscopellucidis, glabris; pedi- 
bus carinisque frontis sordide flavotestaceis. Long. 6, lat. 21 
millim. — In terra Natalensi. 


EMBOLOPHORA (Står). 
(löcireit: PIERRE 5N 


1. E. monoceros: dilute Aavotestacea, hemelytris albidohyalinis, nervis 
apice fuscis. Long. 4, lat. 4 millim — In terra Natalensi. 


= 9238 — 
DELPHAX (FasBr.). 


1. oD. vitticollis: nigrofusca; vertice thoraceque vilta media flavasz 
hemelytris abdomine dupplo fere longioribus, fuscescentibus, mar- 
gine exteriore late albido-hyalinis; pedibus sordide flavoalbidis. 
Long. 3, lat. 3 millim. — Ad Rondebosch. 

2. D. lugens: mnigrofusca; hemelytris fuscobrunnescentibus, pedibus 
fuscotlestaceis, tibiis dilutioribus. Long. 4, lat. 4 millim. — In 
terra Natalensi. 

RHINOTETTIX (Står). 
(loc. cit. 'p. 265). 
1. R. fuscipennis: fuscotestaceus; capitis cornu fronteque nigris, hac 


apice albida; hemelytris fuscis; pedibus dilute flavescentibus. Long. 
4, lat. 4 millim, — In terra Natalensi. 


AMBLYCOTIS (Står). 
(loc. cit. p. 265). 


-— 


.« Å. laticeps: sordide flavoalbida; hemelytris albidis, byalinis, maculis 
2 parvis disci fuscis, nervis fuscopunctatis, apicem versus fusce- 
scentibus. Long. 4, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 

HAPALOMELUS (Står). 
(loc. cit. p. 265). 


H. flavipes: mnigricans; antennarum art. 1 fuscotestaceo, 2 fusco; 
hemelytris abdomine dupplo longioribus, albidohyalinis, pone me- 
dium vitta lata suturali, fusca, ramulos 2 emittente; pedibus di- 
lute flavescentibus, tibiis tarsisque intermediis fuscescentibus. 
Long. 23, lat. 4 millim — In terra Natalensi. 


TROPIDOCEPHALA (Står). 
(loc. cit. p. 266): 


1. OT. flaviceps: capite thoraceque flavis; hemelytris puberulis, fuscis, 
nervis albidogranulatis, margine exteriore pone medium maculis 
oblongis albidohyalinis; abdomine fusco; pedibus sordide flavo- 
albidis. Long. 3, lat. 4 millim — In terra Natalensi. 


DERBE (Farr.). 


1. D. Wahlbergi: favotestacea; capite prothoraceque sordide albidis3 
hemelytris albidis, margini exteriore parce fuscomaculatis, nervis 


dilute fuscescentibus, Long. 12, lat. 3 millim. — In terra Na- 
talensi. 


2. D. natalicola: testacea; verticis carinis altis, fuscomaculatis; heme- 
lytris sordide albidohyalinis, apicem versus obsoleve fuscovariis, 


år ÖR 


nervis utrimque fuscopunctatis. Long. G, lat. 11 millim. — In 
terra Natalensi. 


3. D. lanius: miniata, subnitida; hemelytris flavotestaceo-hyalinis, mar- 
gine costali miniatescente; femoribus diiute miniatis, tibiis anticis 
fuscescentibus. Long. 410, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


ISSUS (FaerR.). 


1. J. compressus: compressus, dilute fuscotestaceus; frontis lateribus 
fuscomaculatis; hemelytris fuscescentibus, marginibus albidohya- 
lino-maculatis. Long. 4, lat, 23 millim. — In terra Natalensi. 


COLOBESTHES (Aw. & Serv) 


1. OC. Walkeri: flavoalbidus; hemelytris margine costali pone medium, 
apicali suturalique apicem versus lutescentibus, macula nigra 


minuta ad suturam ornatis. Long. 5, Exp. al. 23 millim. — Ad 
Boschjesmans Rand. 


2. OC. bellulus: dilute virescens; fronte testacea; hemelylris ad sutu- 
ram granulatis, margine imo apicali inter nervos fuscescente; 
pedibus flavotestaceis. Long. 4, Exp. al. 43 millim. — In terra 
Natalensi. 


ACROMETOPUM (Står). 
(loc. cit. p. 266.) 


1. ÅA. costatipenne: sordide flavotestaceum; fronte nigropunctata; vertice 
medio basique maculis 2 nigris; thorace utrimque fuscescente; 
hemelytris remote nigropunctatis; pedibus fuscopunctatis, femori- 


bus anterioribus piceis. Long. 8, lat. 4 millim. — In terra 
Natalensi. 


PHAL/ENOMORPHA (Anv. & Serv.). 


1. OP. mira: sordide flavotestacea; fronte apice fuscopunctata, utrimque 
punctis nonnullis fuscis serie posilis, bemelytris abdomine dupplo 
longioribus, angulis humeralibus rotundato-productis, parce fusco- 
variis, disco lineis 2 curvatis, anteriore subtransversa. altera 
sublongitudinali, apicem versus fascia angusta obliqua, infuscata. 
Long. 8, lat. 33 millim — In tractibus fluvii Limpopo. 


RICANIA (Gerw.). 


1. R. zonata: fuscotestacea; fronte pedibusque flavotestaceis, his fusco- 
maculatis; hemelytris nigrofuscis, fascia albida, apicem versus 


macula" nigra. Long. 33, Exp. al. 43 millim. — In terra Na- 
talensi. 


ac. JT re 


2. R. lugens: fuscotestacea; hemelytris nigrofuscis, opacis, margini 
apicali fasciaque angusta media, subnitidis; pedibus flavotestaceis. 
Long. 4, Exp. al. 12 millim. — In terra Natalensi. 


CYSTINGOCEPHALA (Står). 
(loc.- cit. p. 266). 


1. OC. margine-lineata: flavotestaceaz genis fuscolineatis; hemelytris 
obscurius vinaceohyalinis, maculis minulis fuscis parce sparsis, 
limbo antico subtransversim oblique fuscolineato. Long. 4. Exp. 
al. 42 millim. — In terra Natalensi. — E. Sierra Leona a D. 
Afzelio etiam reportata. 


CENTROTUS (Faer.). 


1. C. validicornis: nigrofuscus, granosulus, parce griseosericeus; thorace 
posterius utrimque linea albida, cornubus lateralibus validis, latis, 
parallelis, depressis, apice biemarginatis, postico curvato, com- 
presso, supra subdilatato; tibiis tarsisque testaceis. Long. 10, 
lat. 3 millim. — In Terra Natalensi. 


2. OC. bilineatus: fuscoferrugineus, granulosus; thorace posterius utrim- 
que linea albida, cornubus lateralibus validis, subsursum produ- 
ctis, apicem versus convexis, ampliatis, dein subito apice spinosis, 
postico a basi sursum producto, dein subito rectangulariter cur- 
vato et recto; hemelytris ferrugineis, subhyalinis. Long. 7, lat. 
3 millim. — In terra Natalensi. 


3. C. spinicornis: nigricans, lutescente sericeus; thorace postice utrim- 
que linea alba, utrimque spina armato, cornu postico gracili, basi 
subcurvato, dein subrecto; hemelytris fuscohyalinis. Long. 6, 
lat. 23 millim. — In terra Natalensi. 


4, OC. 4-punctatus: niger; thorace postice scutelloque basi utrimque 
macula alba, illo utrimque spinoso, cornu postico subrecto; heme- 
lytris fuscohyalinis, costa obscuriore. Long 6, lat. 3 millim. — 
In terra Natalensi. 


RHINAULAX (4w. & Serv.). 


1. R. lugens: nigra, hemelytris nigroferrugineis, lutescente-sericeis; 
abdomine sanguineo. Long. 7, lat. 3 miliim. — In terra Na- 
talensi 


MONECPHORA (Av. & Serv.). 


1. OM. fuscicollis: nigraz fronte, vertice utrimque ante oculos, lateribus 
fasciaque thoracis, hemelytris, abdomine, basi nigro excepto, pe- 
dibusque rubris Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi 


LC) 


w 


[Si] 


EL är EG 


Variat fronte, abdomine tibiisque nigricantibus. 


M. rubida: rubragz lineis frontis, vertice medio, thorace antice, 
limbo apicali hemelytrorum, pectore, abdomine pedibusque nigri- 
cantibus. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


M. postica: nigra; hemelytris, apice nigro excepto, pectoreque postico 
rubris. Long. 10, lat. 4 millim. — In terra Natalensi. 


M. funebris: nigra; linea longitudinali humerali hemelytrorum in- 
terdum obsoleta; pectore postico, vagina pedibusque rubris. Long. 
7, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


M. rubella: flavotestacea; hemelytris rufescentibus; abdomine, ano 
flavotestaceo excepto, tibiisque anterioribus nigrofuscis. Long. 6, 
lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


M. vidua: sordide flavotestacea; hemelytris nigrofuscis, humeris 
limboque anteriore interdum obsolete rufescentibus, ahbdomine 
nigro, ano femoribusque' rufescentibus, tibiis tarsisque nigris. 
Long. 6, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


APHROPHORA (GERN.) 


ÅA. africana: sordide flavotestacea, cum hemelytris dense punctata; 
his maculis 2 majoribus costalibus, semicircularibus, albidopellucidis, 
intus fuscocinctis; abdomine supra utrimque sanguineo. Long. 53, 
lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


PTYELUS (Ler. ÖQ Serv.). 


P. Linnei: subsordide albidus; capite maculis 4 minutis basalibus, 
nigris; thorace apice lutescente, maculis 2 minutis fuscis; heme- 
lytris griseovariis, maculis minutis nigrofuscis parce sparsis, linea 
longitudinali basali ante medium abbreviata, lutea, margine apicali 
anguste nigro; macula apiceque tibiarum tarsisque nigris. Long. 
25, lat. 40 millim. — In terra Natalensi. 


P. Fabrici: grisescens; capite thoraceque basi maculis 4, hoc etiam 
ante medium maculis 2 minutis, nigris; hemelytris albidoundula- 
tis, maculis 2 majoribus costalibus, albidis; annulo tibiarum anti- 
carum tarsisque nigricantibus. Long. 18, lat. 7 millim. — In 
terra Natalensi. 


P. hottentottus: sordide flavescens; thorace maculis nigrofuscis mi- 
nutis 6, (2, 2, 2.); hemelytris fuscogriseis, maculis 2 magnis 
costalibus, flavoalbidis; annulo tibiarum anticarum tarsisque nigro- 
fuscis. Long. 418, lat. 7 millim. — In terra Natalensi. 


P. hyalinipennis: punctatus, capite pedibusque testaceis; thorace 
scutelloque virescentibus; hemelytris sordide hyalinis, parce brun- 
nescentepunctatis. Long. 9, lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


dec 


10. 


17 


= RE ae 


P. actuosus: flavotestaceus, subtus cum pedibus obecurior; cäpite 
antice angulum fere rectum, obtusatum formante; hemelytris medio 
latioribus, dense fuscescente undulatis. Long. 12, lat. 5 millim. 
— In terra Natalensi. 


P. natalensis: flavotestaceus, subtus cum pedibus fuscovarius; ca- 
pite fere semicirculari; hemelytris ante medium latioribus, fusce- 
scente-irroratis et subundulatis. Long. 11, lat. 43 millim. — 
In terra Natalensi. 


P. umbrosus: flavotestaceus, interdum etiam subferrugineus, subtus 
obscurior; capite obtuse triangulari, apice rotundato; hemelytris 
medio fere latioribus, ibique, licet parum, subsinuatis, fuscoirro- 
ratis, fasciis 2 vel 3 obliquis, fuscis ornatis. Long. 9—10, lat. 
41—5 millim, — In terra Natalensi. 


P. latiusculus: flavotestaceus; capite obtuse triangulariter producto; 
hemelytris medio latioribus, margineque ibi nonnihil elevato, 
fuscoirroratis, fasciis, una obsoleta ante medium, secundaque pone 
medium opposita, obliquis, fuscescentibus, una alterave interdum 
obsoleta. Long. 7—5S$8, lat, 4—5 millim. — In terra Natalensi. 


P. prolicus: dilute flavotestaceus; capite thoraceque longitudinali- 
ter fuscolineatis; hemelytris vitta punctoque suturali nigrofuscis; 
fronte pectoreque fuscis, fascia utrimque flava ornatis. Long. 9, 
lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


P. peragrans: sordide flavoalbidus; hemelytris margine pallidiori- 
bus, nervis fuscis, puncto pone medium nigricante; abdomine 
supra lulescente; tarsis apice fuscis. Long. 7, lat. 3 millim. — 
In terra Natalensi. 


TETTIGONIA (GeorrFr.). 


T. Signoreti: nigrofusca, hic illic violaceo-induta et micans; heme- 
lytris apice trunecatis. ante medium albidoirroratis, pone medium 
maculis 2, puncto margineque apicali albidohyalinis; subtus cum 
pedibus flava. Long. 6, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


T. actuosa: statura omnino pracedentis; dilute flavotestacea; he- 
melytris 'apice truncatis, dilute fuscescente hyalinis, ante medium 
albidosparsis, macula magna margineque apicali albidohyalinis; 
subtus cum pedibus flavoalbida. Long. 6, lat. 13 millim. — 
In terra Natalensi. 


BOHEMANIA (Strå). 
(EURYPROSOPUM ”) Srår loc. cit. p. 267). 


B. sobrina: sordide flavoalbida, valde punctata; hemelytris albidis, 
puncto ante medium nigro, nervis fuscis, cellulis nonnullis punctis 


") Initio anni 1853, quo fere exeunte genus hocce novure descripsi, 


Dom White in List of Coleopt. P. VII genus Longicornium nomine 
eodem designavit. 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 2. k 


tr SL or 


vel callis minutis fuscis instructis; pedibus flavoalbidis, fuscovariis. 
Long. 6, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


.B. patruelis: flavotestacea, punctata; hemelytris sordide albidis, 


puncto, nervis fasciaque obsoleta media flavotestaceis; pedibus 
fuscovariis. Long. 5, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


PENTHIMIA (Gerw.). 


P. vinula: nigricans; hemelytris dense, obsolete albidoirroratis, ina- 
culis suturali costalique et pluribus minoribus apicis albidohyali- 
vis. Long. 4, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


P. bella: flavoalbida, nigroirrorata; hemelytris dense fusco nigroque 
irroralis, maculis suturali, costali et pluribus minutis apicis albido- 
byalinis; femoribus nigris, Wibiis flavotestaceis. Long. 4, lat. 2 
millim., — Ad Rondebosch.. 


ACOCEPHALUS (Gerw.). 


ÅA. punctiger: dilute olivaceus; capite medio longitudinaliter elevato, 
hemelytris macula media nigricante; abdomine basi lutescente. 
Long. 6, lat. 21 millim. — Ad Rondebosch. 


ÅA. villicollis: flavus, capite thoraceque luteo-lineatis; hemelytris 
Havoleslaceis, apice obscurioribus, ad suturam macula minuta 
fusca. Long. 6, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


ÅA. missellus: nviger; capite, thorace scutelloque basi flavis. Long. 
3, lat. 41 millim. — In terra Natalensi. 


ÅA. blennus: sordide albidus; fronte apice fusca; hemelytris dense 
fuscopunctatis, macula costali ante medium dilutiore; abdomine 
pedibusque fuscescentibus. Long. 4, lat. 13 millim. In terra 
Natalensi. 


ÅA. funebris: nigricans; capite albidovario; thorace transversim albido- 
bifasciato; hemelytris fascia ante medium fronteque apice albidis. 
Long. 4, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


4. viduus: nigricans; fronte apice albida; femoribus flavotestaceis. 


Long. 4, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 
SELENOCEPHALUS (Genw.). | 


S. decurtatus: brevis, testaceus; verlice margine maculis nonnullis 
minutis, scutello basi macula, hemelytris maculis 2 vel 3 sutura= 
libus minutis, nigrofuscis, Long: 5, lat. 21 millim. — In terra 
Natalensi. 


COELIDIA (Germ) 


C. lineoligera: sordide albida, brunnueosparsa; hemelytris basi, medio 
et apice fascia indistincta dilute brunnescente, lineis 4 (2. 2.), 


4 


aa GG 


maculis 3 suturalibos minutis limboque apicali albidis. Long. 6, 
lat. 3 millim. — In terra Natalensi. 


C. fuscovaria: sordide albida; vertice maculis 2 dilute brunnescen- 
tibus; thorace dilute brunnescente, albidovario; hemelytris nervis 
fuscovariis; libiis posticis intus nigrofuscis, extus longitudinaliter 
nigropunctalis. Long. 5, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


PLATYMETOPIUS (Bury.). 


P. rubrolineatus: flavoalbidus, supra cum fronte miniato-linealus. 
Long. 3, lat. 2 millim. — In terra Natalensi. 


DELTOCEPHAÅLUS (Burw.). 


D. flavovirescens: flavus; hemelytris pone medium albidohyalnis; 
abdomine, margine luteo excepto, maculisque pectoris nigricanti- 
bus. Long. 4, lat. 13 millim. — In terra Natalensi. 


JASSUS (Fasr.). 


I. rorulentus: albidus, totus subtiliter fuscosparsus; thorace macu- 
lis 4 minulis, hemelytris maculhs 3 vel 4 suturalibus pluribus- 
que costalibus distinctioribus, minutis, fuscis. Long. 8, lat. 3 
millim — In terra Natalensi. 


I. amenus: supra obscurius flavoalbidus, subeneomicans, subtus cum 
pedibus albidus; vertice fuscescente, albido-4-maculato; hemelytris 
nervis brunhescentibus, maculis 4 suturalibus minutis, fuscescen- 
tibus, maculisque 2 oblongis costalibus, vitreis. Long. 7, lat. 24 
millim. — In terra Natalensi. 


1. dilectus: capite tboraceque flavis, fronte lineis transversis, vertice 
maculis 6, quarum 4 anticis transversis, thorace maculis 2 majo- 
ribus, fuscisz; hemelvtris fuscohyalinis, aureomicantibus; abdomine 
nigricante, margine flavo. Long. 5, lat. 11 millim. — Ad Ronde- 
bosch. 


ATHYSANUS (Burwy.). 
Å. severus: fuscus; fronte obsolete transversim sordide albidolineata; 
thorace hemelytrisque dense, subtiliter flavosparsis, horum nervis 
flavopunctatis. Long. 6, lat. 3 'millim. — Ad Rondebosch. 
ÅA. capicola: flavoalbidus; capite intra oculos linea nigra; fronte 
transversim fuscolineata; tborace antice punctis 6 nigris, interdum 


obsoletis; hemelytris sordide albidohyalinis, nervis fuscis; pectore 
fuscomaculato. Long: 6, lat. 23 millim. — Ad Rondebosch. 


BYTHOSCOPUS. (Germ). 


B. olivacescens: olivaceo-viridis; capite intra oculos late rotundato, 
vertice parallelo. Long. 5, lat. 2 millim. — Ad Rondebosch. 


— 100 — 


2. B. (Oncopsis.) bimaculicollis: dilute albidotestaceus; vertice thorace- 
que nigröbimaculatis; genis nigromaculatis; hemelytris sordide 
albidohyalinis, nervis dilute fuscescentibns. Long. 5, lat. 2 millim. 
— In terra Natalensi. 


TETTIGOMETRA (Larz) 


1. TI. patruelis: capite thoraceque antice dilute olivaceoflavis, hoc pone 
medium scutelloque brunneis; hemelytris dilute olivaceis, margine 
scutellari maculisque 3 fuscobrunneis, subnitidis. Long. 5, lat. 
2 millim. — In terra Natalensi. 


Inlemnade Afhandlingar. 


Af Herr Studerande Auc. Em. Hormeres: Entomologiska anteckningar 
under en Tesa i södra Sverige år 1854. 
Remitterades till Hrr WauLrBErG och BoHEnan. 
Af Herr Bergmästaren v. Scuretce: Meteorologiska observationer an- 
ställda vid Philipstad. 
Öfverlemnades till det astronomiska observatorium. 


STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 12. 18553. HH 3. 


Onsdagen den 14 Mars. 


Föredrag. 


1. Bidrag till differential-eqvationens (Ax+Bzy+ 
+Cy'+Dx + Ey + F)dz+(A,0+B,xy+C,y+D,c+Ey+F)dy=0 
integrering. — Hr BJörune hade till Akademien insändt 
följande skriftliga meddelande angående den afbandling, med 
förestående rubrik, som han +i sessionen den 44:e sistl. Febr. 
inlemnade. 

Tvenne speciela arter af differential-eqvationen 
(1) (AD +Bzxy+ly+Dz+Ey+F)de+(A,c+B,cy+C,y+D,c+ 

+E,y+F,)dy=0, 
den ena dock innefattande uti sig den andra, hafva redan af 
EuvrerR och Jacomri blifvit behandlade, men utan allt afseende 
på deras egenskap af att vara speciella fall af eqvationen (1). 

I sina Institutiones Calculi Integralis” upptager EuLer 
eqvationen 
(2) ydy+dy(a+bx+nz”)=ydz(c+nz), 
och finner genom en lycklig divination, att variablerne deruti 


++) 


låta separera sig genom substitutionen 


—  We+nz) 
” y+ta+tbr+ne” 


”) Tom. I. Petropol. 1792, pag. 269 (probl. 55). 
'") Eller, om den bringas till formen (1), 
(ce) (nzy + cy)de —(nz? + box +y + a)dy = 0. 


— 102 —:. 


men bifogar också till sluts detta erkännande: »Casu autem 
hic viz previdendo evenit, ut hec substitutio ad votum suc- 
cesserit, neque hoc problema magnopere juvabitn. 
JacoBrt åter considererar” den något allmännare eqvationen 
(A+A'T+Ay)(zdy — yd) 
—(B+B'z+B"”yldy+(C+C'x+C”y)dx = 0, "" 


och lyckas att genom en method — som orden lyda — »ab 


(3) 


Euleriana toto celo diversa» få densamma integrerad. Denna 
method, så ingeniös den än må vara, lemnar dock — äfven 
den — å sido allt afseende på eqvationens (3) karakter af att 
utgöra en speciel art af den allmänna eqv. (1); hvarföre ock 
resultatet, om än något allmännare än det förenämnda Evurer'- 
ska, torde i sjelfva verket påkalla samma erkännande som det, 
hvarmed — såsom ofvan citerades — EuzrerR fann sig böra 
beledsaga sitt. 

Det är just nämnda åsidolemnande af den Jacosrska 
eqvationens karakter af att vara en speciel art af den all- 
männa eqvationen (4), som gifvit anledningen till den afband- 
ling, som jag vid Akademiens sammankomst den 44:e sistl. 
Febr. hade äran inlemna. Icke som skulle min mening vara 
att först integrera eqvationen (4) i sin: fulla allmänlighet och 
sedan derutur härleda integralen af den JacoBr'ska arten (3), 
— den allmänna eqv. (4) är ju icke i vanlig mening inte 
grabel”” —; men då, såsom bekant är, integralen af den full- 
ständiga eqvationen 


+) CrecLE's journal, B. XKXIV (1842). 
<") Eller, bragt till formen (1), 


[A'cy + A”y— C'x+(4A— C”)y — Cldz — 
—[A'xv? + A”zy + (A— B')z — B”y — Bldy = 0, 
eler, kortligen, 
(8) — (axy+by+-cx+dy+e)dx — (ax? + bry + c'x + d'y + e')dy = 0, 
hvaraf ock tydligen visar sig, hurusom den Eucer'ska eqvationen 
(2) eller («) innefattas, såsom ett specielt fall, uti den JacoBi'ska 


eqv. (3). 
++) Man behöfver blott erinra sig, alt redan 
(y) (4x? + Cy?)de 4 F,dy = 0 


är en icke-integrabel Riceati-eqvation. 


— 103 — 
(4) (Ax+ By+C)dz+(A,x+By+C,)dy = o, 


som ju också är en ibland eqvationens (1) arter, kan på ett 

synnerligen enkelt och direkt sätt erhållas, sedan man först 

integrerat eqvationen (utan C- och C,-termer) 

(4') (Ax + Byldz + (A,x +By)dy = o0; 

bar det förekommit mig helt naturligt, att man åtminstone 

borde försöka, om icke äfven integralen af den art af eqv. (1), 

som den JacoBrska eqvationen (och således äfven den före- 

nämnda Evurrr'ska) utgör, skulle kunna erhållas på ett alldeles 

analogt sätt”. Att detta försök i sjelfva verket fullkomligen 

lyckats, utvisar den nämnda Afhandlingen, den der för öfrigt 

torde gifva anledning att framdeles en gång få frågan om 

eqvationens (utan F- och F,-termer) 

0) (A+ Boy+ly + Dz+ Ey)dr+(A, 0 +B,xy+Cy+D,c+ 
+ E,y)dy = 0 

integrering 1 allmänhet närmare utredd. 

Det var nemligen naturligt, då man ville försöka att här- 
leda den Jacogrska eqvationens integrering ur integreringen af 
en dylik eqvation utan F- och F,-termer, att i första rum- 
met considerera den allmänna eqvationen (5), för att sedan 
öfvergå till den art deraf, som den JacoBrska eqvationen (utan 
nyssnämnda termer) utgör. Dervid gjordes väl snart den er- 
farenhet, att integreringen af eqv. (5) i sin allmänhet är un- 
derkastad större svårigheter, än att frågan derom lämpligen 
skulle kunna utredas i den förevarande afhandlingen; men til- 
lika visade sig ock, att jemte den speciela art af eqv. (5), 
som motsvarar den JacoBrska eqvationen [på samma sätt som 
eqvationen (4') motsvarar eqvationen (4)], och hvilken art nu 
egentligen afsågs, vissa andra rätt anmärkningsvärda arter deraf 
existera, hvilkas integraler lika sjelfmant erbjuda sig, som in- 


”) Första anledningen till denna tanke gafs mig af min vän Lector 
LINDMAN i Strengnäs, då han för någon tid sedan ställde till mig 
den frågan, om jag någonstädes sett något försök att integrera 
eqv. (1) I sin allmänhet, och dervid erinrade om den JacoBr'ska 
eqvationens egenskap att vara en speciel art deraf, 


— 104 — 


tegralen af den, så att säga, JacoBrska arten af eqv. (5). Att 
taga vara på samtilige dessa arter af eqv. (5); att genom den 
sistnämndes integrering bana sig väg till integralen af sjelfva 
den JacoBrska eqvationen (3), på samma sätt som integralen 
af den fullständiga eqv. (4) härledes ur integralen af eqv. (4'), 
och att slutligen tillägga några ord om de arter af den full- 
ständiga eqv. (1), som motsvara de öfriga ibland förenämnda 
arter af eqv. (5), blef derföre planen för den ifrågavarande 
afhandlingen. Dess innehåll torde för öfrigt till sina bufvud- 
delar kunna på följande sätt lämpligen resumeras. 


1. Sedan, till ledning vid efterföljande undersökningar, i 
$ 4 blifvit visadt, dels hurusom differential-eqvationen 


(4') (Az + Byldz+(4,z+B,y)=0, 
genom positionen Zz = bringas till 


(6) [Az +(B+A,)z+ B,lIdy+y(4z+B)dz = o0, 


och dymedelst dess integral finnes vara 


R (4z + B)dz 
Az +(B+A)z+B 
ye"o SARK NES Cost 


med vilkor att, efter integraltecknets 


(7) 


bortskaffande, 3 utbytes mot - 

åtminstone om det speciela fallet 
(8) TA, FEL sars be 
undantages, i hvilket fall integralen är 

== = Const.; 
dels ock att den fullständiga eqvationen 
(4) (Az + By +C)dz+(A;c+B,y+C)dy = 04, 

neml. C och C, icke båda = 09), 

kan genom positionen 
(9) z=i+a, y=1+B 
bringas till formen (4'), nemligen till 


(A£+ Bna)de +(4,£+ Bya)da = 0, 


— 103 — 


och derefter integreras (som ofvan), så ofta som finita con- 

stanter a och 8 existera, de der uppfylla de båda vilkoren 

UT 0, 

A,a+B,B+C, =0, 

d. ä. åtminstone så ofta som icke 

4 1) AB,— A,B är = 0, 

samt hurusom i detta undantagsfall variablerna i eqv. (4) kunna 

omedelbart, d. ä. utan förenämnda transformation, separeras; 
öfvergår man i $ 2 till eqvationen (5) eller 

(12) (4x + Bzy + Cy')dz +(4,z0+B,zy+C,ydy 

+(De+Eydr+(D,x+E,y)dy =. 


(10) 


Genom positionen ET = Zz bringas denna till formen 

(13) yl[A=+(B+A)+ (C+B)z +017 — +(Az+Bz+0) )dz]+ 
+[Dz+ +(E+D)s+E]7+ (Debs! 

Och som tydligen i dennas ställe kan sättas 


; ? RM (dy (424 Bz+ Odz 
(14) y[A+'B+4)3+(C+ B)z+06.]1 SE ET |+ 


; saldy  (DZ+E dz 
+[D=+(E+D)5+EJ7 TE Dz2 + etc. J=9 


åtminstone om de händelser undantagas, då någotdera af de 

båda vilkorssystemerna 

(15) o=SA=BEA =C0C+Bi=0C,> 

(16) ; o=D=E+D,=E,, 

eller ock båda äro satisfierade af eqvationens (5) coöfficienter”; 

så är deraf en otvungen anledning gifven att i första rummet 

considerera dessa trenne händelser. Deraf följande resultater: 
a) Om bägge vilkorssystemerna (15) och (16) äro upp- 

fyllda, då således den ursprungliga eqv. (3) bar formen 


") Det är klart, att fega händelser innefatta så väl den, att samt- 
lige Häficionter för x,cy,y? äro=0 [således den Födan behand- 
lade eqv. (4')], som ock den att coéfficienterna för x och y samt- 
lige äro =0, således eqvationen 


(3) (40 + Bry + Cy)dx + (A,x? + B,xy + C,y”)dy = o. 


— 106 — 
OM (Bxy+Cy + Ey)dz — (Bx +lzxy + Ex)dy = o9, 


och motsvarande eqvation (43) är 


(13) [y(Bz+C)+ Eldz = 0; 
så är generela integralen: 

I7 = 

(175) ; onst 


b) Om vilkorssystemet (16), men icke (15), är uppfyldt, 
då således eqvationen (5) har formen 
(5”) (Ax + By +0Cy+ Ey)do+(4,0+B,xy+0C,y —Ez)dy=0, 
och eqvationen (13), genom dividering med (Az +(B+A,)z"+ 
+(C+B,)z+C,, reducerar sig till 


( FM d då (Az? + Bz — C)dz ad Edz i 
Ity Az +(B+ Az +(C+B)z+0C, i Az? + etc.” 


så är tydligen generela integralen 


(Az24-Bz+O)dz 
Jössttilet Or RNA 
(477) ye ” = 
F(Az2+ Bz+C dz 
ZE A+ etc. 
F=IÖONStiss el SÄ 


z3 + etc. 
u 


och deremot 

c) Om vilkorssystemet (15), men icke (16), är uppfyldt, 
då således eqv. (5) har formen 
(5) (Bxy+Cy+Dzx+Ey)dz —(Bx+Czy — D,x— E,y)dy=0," 
och eqvationen (43) reducerar sig, genom dividering - med 


y[D3+(E+D,)z+E,], till 


(4 30) (5) Li äl vd (Dz+E)dz 24 (Bz+C)dz | 
y y Dz2+(E+D)2+E, — Dz+(E+D)Z+E,' 


så är generela integralen: 


+) Tydligen den JacoBrska eqvationen (y), dock utan e- och e,- 
termer. 


— 107 — 
ve (Dz+FE)dz 0 
J Dz2+(E+D)z+E, ”- 


HR en 


+ Dz?+ etc 
Bz+C 4 
= Const. +/5 RAG dz. 
Å 2 


(17”') i e 


Dz?+ etc. 


2. I den allmännare händelsen åter, att hvarken (15) el- 
ler (16) är uppfyldt af eqvationens (5) coöfficienter, är först 
att märka — såsom 'ofvan nämndes —, att i stället för eqv. 
(13) kan sättas (44) eller, kortare, 

d , 
(18) — y[dz+(B+A)s +(C+B)2+C,](9 + Pdz)+ 


+ [Dz+ (E+D) Z+ Ej (F+vds) = 0, 


då nemligen 


VETEN ERP 
(19) ; = Az +(B+A,)z2+(C+B,)z+C,” 
- Dz+E 
WE 


Dz+(E+D,))z+E,' 
hvaraf omedelbart inses, att när 


(20) pgär=W = 


hvilket inträffar, när 
(AD, — A,D)z+( BD,—B,D |z+) CD, —C,D 
I +4E,—A,E +BE,—B,E 
+CE, —C,E är =0, 
och således, i den händelsen 
"d) att coöfficienterna 1 eqv. (5) uppfylla vilkorssystemet 
(21) o=AD,—AD=|) BD,—B,D | = CD,—C,D | = 
Nå nrg Bön Rd 
= CE, — C.E, 
(utan att hvarken (45) eller (16) är uppfyldt), 


så reducerar sig vår eqvation till 


(18') (ty[Az+(B+4A,)3”+ etc.]— [D3”+ etc] C- a dz) 20 


— 108 — 
och således dess generela integral till 


Te + gr PI 


PÅ 


2 
(22) ye? = Const= ye (kortligen). 
Men i allmänhet, om man för korthets skull sätter 
[4] i stället för Az+(B+A)3+(C+B)z+0,, 
[D] i stället för Dz+(E+D)z+E,, 
och om i stället för y sättes ww (hvaraf T=27 , reduce- 


ras eqvationen (18), efter dividering med wu, till 
q' 4. 1 w' 
[A](du+u 7 dz) —[D] (a(£) — TE dz) =0, 
och således, om 2 utmärkes med Z?, 7 med v, a med Z', till 


(23) do+v (2+5)4s=2(5)-(G + 


Här är nu 


(AB, US GT BD,—B,D SJ ED,—=0rD Ir ud 


SAR +AE,— A,E +BE,—B,E 
0) RN [4][D] 
DT GT 
ZERO IVA 
och således 
(25) 2 25) 
[BD-A(E+D,)/z22+[B,D-A (E+D,))1]35 + Sör Age Nr LE 
a +2(CD-AE,) +2C,D-A,E,) 
gå [4][D] 1 


(26) 2 (A+ 5)= 2(7+ —(0- W'). 


Och som eqvationen (23) kan tecknas under formen 


dee AG )4 + - 2 5) er 


(27) - 


— 109 — 


så synes tydligt, att dess integral lätt finnes, icke allenast i 
: den nyss ofvanföre betraktade händelsen 
e'+v 
MT , 
[och således i händelsen d)], 


v'=Vv= 


då (27) reducerar sig till 


festa Er - 


Re fE-Ye 
Zz 4 Y 
neml. w = ve ” 4 
hvars generela integral är 
AR ' LÅ 
+) dz a 
(28) w = Const. = ve ? = ue 
eller sjelfva (22), 
utan ock i följande 3:ne nya händelser, nemligen 


' 


MM EV AM p 
1:0); när — + — är = 0, 
) AR På 1 


FA BRN 
2:0) när — + — är = 
) när rt BO, 


vär lå ' S 
3:0) när pu G- £) är =p G + >) nemligen uu och gp 


tvenne olika” constanter hvilkasomhelst, utom de i de förra 
båda händelserna redan considererade u=0 och g= 0. 

Man finner utan svårighet eqvationens (27) eller (23) in- 
tegral i dessa 3 händelser, och erhåller deraf omedelbart inte- 
gralen af eqvationen (18) eller sjelfva (5) känd i följande tre 
ibland de händelser, då — likasom i den redan betraktade 
händelsen d) — intetdera af vilkorssystemerna (15) och (16) 
är uppfyldt af eqvationens coéfficienter””, nemligen: 


e) I den händelsen, att coéfficienterna i eqv. (5) upp- 


fyller vilkorssystemet 


") Händelsen np = 0, d. ä. äå'=Yy', är ju redan förut behandlad. 
”) Och således ingendera af [4] och [D] är =0. 


= uwh — 
(29) = 0 =BD— rs NE 


II 


+ ACD -— AE) 
C(E+D,))—BE,) =C(E+D)—BÅE,, 
+2(C,D—A,E)) 
är dess generela integral: 
[Aly 
c [Avg [D] p—- hk 
(30) Dj" = Ce 

f) Åro. åter + coöfficienterna sådana, att enhvar af de 
fyra ”expressionerna i (29) är =sin i ordning motsvarande 
ibland de fyra i (21); så är generela integralen: 

[DD] 
(30) G [Aly Uk) (Pra 
och $: den allmännare händelsen, 

g) att de fyra expressionerna 2 (29) äro proportionela 
mot (dock icke lika med) sina i ordning motsvarande ibland 
de fyra 1 (21), så att 
(31) BD — A(E+D) är = MAD, — AD), 

D:NSE VA 
X constant, dock icke =0 eller =4, 


är generela integralen: 
: bråd DIA MA Dp) 

(30) ME) +0—1) a) — 00 MP) 
För +=0 och + =1 gälla, respective, (30) och (30'). — 

Om åter equationen (27) eller (23), och således eqv. 
(18) eller (14) eller sjelfva eqv. (5) är i allmänhet integra- 
bel (i vanlig mening), eller ej, det lemnas för närvarande derbän. 

3. Efter att sålunda, i enlighet med hvad ofvanföre nämn- 
des med planen för afbandlingen, hafva tagit vara på de spe- 
ciela fall, i hvilka integralen af equationen (5) — att så 
säga -— sjelfmant erbjuder sig, erinras i förbigående, att ibland 
dessa arter af eqv. (5) äfven den förenämnda Jacosrska eqvatio- 
nen (dock utan F- och Fi-termer) befinner sig, nemligen 


— Ill — 


eqvationen (5”'), samt att dess: integral är gifven af formeln 
(17”') utom i det fall, att äfven vilkorssystemet (16) är sa- 
tisferadt, då integralen är gifven af formeln (17); 

hvarefter man i $ 3 öfvergår till den fullständiga eqvatio= 
nen (4), för det ändamål, som i slutet af Inledningen är kort= 
ligen antydt. . 

Likasom (art. 1) den fullständiga eqvationen (4) kan ge- 
nom positionen (9) bringas till formen (4), så ofta som finita 
constanter a och 8 finnas, de der satisfiera de båda vilkoren 
(10); så inses ock utan all svårighet, att den fullständiga eqv. 
(1) kan genom samma position befrias från sina F- och F,- 
termer och bringas till formen (5), nemligen till 
(32) o=(4E+Be+00+ D|E+ El|ugde+(A+ 

+24a| + Bal ! 
+ Bel +2CB | J 
+Bi&n+Ci+ Di |E+ E|abda, 
+24a| + Bj! I 
+ BB) +2CB J 


endast i de fall, då verkligen finita constanter & och P exi- 


stera, som uppfylla de båda vilkoren 
Å Aa + BaB+ClCpB + Da + EB =9, 

(33) FEET AE EN 2 I Era ck 

Anmärkn. Vore det så, att sådana constanter a och 8 städse 
existerade; så vore ock dermed frågan, om eqvatio- 
nen (5) är i allmänhet integrabel, med nej besva- 
rad, eftersom tydligt är, att, om hvarje eqv. (5) 
vore integrabel, äfven hvarje eqv. (4) skulle genom 
nämnda transformation kunna göras integrabel (i 
händelse att finita a och 8 städse existerade); hvil- 
ket ju dock — som man vet — är ogörligt. Men 
som nu i sjelfva verket förhållandet är det, att 
finita & och 8, satisfierande vilkoren (33), icke all- 
tid existera; så kan icke eller nyssnämnda fråga 
på denna väg fås besvarad. 


— 112 — 


Vidare anmärkes, att man af den omständigheten, att 
coöfficienterna för £-, £n- och n-termerna i den genom trans- 
formeringen erhållna eqvationen (32) äro desamma som coöffi- 
cianterna för, respective, x'-, 2y- och y”-termerna i den full- 
ständiga eqv. (4), har en särdeles tydlig anvisning att söka 
integralen af hvarje eqv. (4), hvars coéfficienter A, B, C, A,, 
B,, C,, satisfiera vilkorssystemet (15) — d. ä. af sjelfva den 
Jacorrska eqvationen (3) —, på alldeles samma väg, som en- 
ligt art. 4 leder till integralen af den fullständiga eqv. (4). 
Hurusom ock i sjelfva verket detta sökande fullkomligen lyckas, 
blir derefter visadt, i det att man nu considererar differential- 
eqvationen 
(34) > (Boy+ClCy+Dz+Ey+F)dzx—(Br'+ 

i +lCzy—D.x—Ey—F,)) dy = 0, 
erinrande dervid 1 första rummet, att densamma, i det spe- 
ciela fall att både F och F, äro=0, utgör just den i hän- 
delsen ce) redan behandlade eqv. (5), och att dess integral 
följaktligen i det fallet är gifven af formeln (47) eller, om 
derjemte vilkorssystemet (16) är uppfyldt, af formeln (17); 
hvarefter, beträffande alla andra fall, först erinras, att eqvatio- 
nen kan genom positionen (9) befrias från sina F- och I,- 
termer och bringas till formen (5), nemligen till 
(35) o=4(Bis+0CA+D li+ E ”bdé —(B5E'+ 

+BBl + Bal I 
+20p J 
+Cta— D, s—E,nbdy, 
+2 Ba +0Cal I 
+ CB 


så ofta som finita constanter & och 8 existera, de der upp- 


fylla vilkoren 

Bapg+CB+ Da + EpB+F=09, 

Ba+Capg— Da — EfR—F,=0, 

och derefter utlförligen ådagalägges, hurusom i de undantags- 
fall, då sådana a& och B icke ewistera, variablerna i (34) 


(36) 


— 1138 — 


kunna omedelbarligen, d. ä. utan sådan transformation, se- 
pareras. 

4. Slutligen, och sedan sålunda det förnämsta ändamålet 
med den ifrågavarande afhandlingen blifvit vunnet, vindiceran- 
det nemligen af den Jacorrska eqvationens rätt såsom en spe- 
ciel art af den fullständiga eqvationen (1) och såsom just den 
art deraf, hvilken motsvarar den under händelsen c) här ofvan 
upptagna arten af eqvationen (5), återstår — i enlighet med 
den förut angifna planen — att tillägga några ord om de ar- 
ter af den fullständiga eqv. (1), som motsvara de under hän- 
delserna  b), dd), e) och f) upptagna arterna af eqv. (5). — 
Man kunde nemligen önska veta, hvilka arter af eqv. (4) det 
är, . som genom positionen (9) låta bringa sig till eqvationer 
(5) af sådan beskaffenhet, som i nämnde händelser omtalas. 
Huruvida svaret på en sådan fråga erbjuder något intresse, 
jemförligt med det, som den Jacosr'ska eqvationens motsvarig- 
het mot den under händelsen c) upptagna eqvationen innebär, 
det torde tillräckligen kunna inhämtas af de återstående ra- 
derna af afhandlingen. 


— Mb — 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af Författarne: 
ERDMANN, Åx., Vägledning till bergarternas kännedom. Stockholm 
1855. 8:0. ; 


Grusrert, J. A., Ueber die Proximitäten der Bahnen der Planeten und 
Kometen. $8:0. 


Archiv der Matbematik und Physik. Th. XXIII. H. 2—4. Th. XXIV. 
HI NuuS0 


Macm, ÅA. W., Zoologiska observationer. 3:dje häftet. Götheb. 1855. 8:0. 
NycasperR, W., Sur les fascicules de lichens d'Europe. Paris 1854. 8:0. 


Sgmon, Procédés conservateurs de la vigne et de la pomme de terre. 
Marseille 1855. $8:0. 


Af Utgifvaren: 
Flora. 1854. N:o 39—48. — 1855. N:o 4. 8:0. 


2. Om stormen den 3—5 October 1854. — 
Hr Epvcosp föredrog följande af Hr Vice Amiralen och Kom- 
mendören KrevuGeR insända meddelande. — »Bland de stor- 
mar, hvilka under sistlidet år observerades i Sverige, är den, 
som ägde rum den 3, 4 och 3 Oktober, onekligen den märk- 
värdigaste. — Denna sistnämnde hade den fullkomligaste likhet 
med de af Engelske Öfversten W. Ruin beskrifne hvirfvelvin- 
dar, hvilka stundom visa sig omkring tropikerna, framskrida på 
norra sidan om eqvatorn merendels från sydvest till nordost 
samt hafva en hvirfvelrörelse, som går motsols, det är från 
norr öfver vester mot söder. Medelpunkten för den ifrågava- 
rande hvirfvelstormen synes hafva gått öfver Winga, hvarest 
vindtrycket vid midnatten emellan den 3 och 4 Oktober 
uppgick till mer än 20 & på ytan af en svensk qvadratfot, 
motsvarande en hastighet hos vinden af ungefär 107 fot i se- 
kunden. Då vindtrycket vid Falsterbo icke var mer än 6 & 
vid samma tid, kan hvirfvelvinden icke hafva sträckt sig mer 
än ungefär 413 svensk mil söder om denna stad, hvaraf följer, 
att hvirfvelns radie utgjorde omkring 27 mil. Stormen öfver- 
gick Sverige 1 nordostlig riktning med en hastighet af omkring 
23 mil i timman. Hvirfvelstormens sydvestsida synes nem- 
ligen hafva passerat Winga den 3 Okt. klockan 9 e. m., då 
vinden derstädes var nordvestlig med ett tryck af 7 &, och 
framkom först till Grönskär utanför Sandhamn kl. 2 e. m. den 
4 Oktober. Stormen bade således på 417 timmar framgått 
omkring 41 mil. Atmosferen tyckes under denna storm hafva 
varit mycket elektrisk; ty oaktadt den sena årstiden inberät- 
tades från Kongsholmen den 3 och från Kullen den 5, att 
åskan gick derstädes dessa dagar. Att en hvirfvelrörelse i 
den ofvannämnda riktningen rådde inom denna storm bevisas 
deraf, att vinden vid Hållö den 3 Okt. kl. 11 e. m. var 
nordlig med ett tryck af 18 &, vid Winga samma tid N.N.V. 
med 20 &:s tryck, vid Kullen V.N.V. med 16, vid Falsterbo 
S.V. med 5, vid Kongsholmen V.tN. med 9 och vid Ölands 

Öfvers. af EK. Vel.-Akad. Förh., d. 14 Mars 1855. 


— 116 — 
Södra Udde V.S.V. med 8 &:s tryck. Till Grönskär framkom, 


såsom ofvanföre nämndes, stormhvirfvelns sydvestliga del först 
den 4 Okt. kl. 2 e. m., då vinden der var N.N.V. med 10 
&:s twyck; vid Örskär var vinden vid samma tid N.V. med 
ett tryck af 15 & och vid Holmö Gaddar N.O. med 41 &:s 
tryck. Närmare underrättelse om vindens riktning och styrka 
på de särskilta observationsställena inhemtas af nedanstående 
utdrag af de förda journalerna för den 3, 4 och 5 Oktober». 


Utdrag 


dar NR fe 


"MP RN NAN 


[d är 


ADR YR AT RE RA 


4 N 
ktnbban falk 
Man GRIED VT Avd 


RICE 0 


UR VR 


mA ref 


mkom, 
I först 
ed 10 
- med 
I Ks 
styrka 
ående 


ober». 


Utdrag utur de meteorologiska Journalerna öfver de stormar som den 3, 4, och 5 Oktober 1854 gingo öfver Sverige. 


Winga. 
Lat. N 
6' I Long, 0.=1193618" 
I 
al kl vind. |& 
21 9 f.m. 
5] 2em. 
10] Jem, 
is] il em. 
I 
13] 2f.m 20 
17 0.öfver20 
12 N.N.V. 118 
13 N:N.V. 115 
4] 2e.m 6 
ol 9 em. 2 
I 
7) 9 fm. Sv IV 
4] 2e.m S; | 7 
a] dem | SV. 5 
| 
T 0 
= 


Kullen 
Lat. N.=569 
Long. O 
kl. | vind 
0.8.0. 
SSV. 
- 
V.N.V 
1 f.m. | V.NV. 
6 f.m 
9 f.m 
2e.m 
Jem 
6 fm 
9 fm 
2e.m. 
Jem | SV. 
JÅska och 
regn 


2027'24" I Long. O. 


Falsterbo. 
Lat, N. 


tl kl. vind. 
il 0 fm 
5] 2e. m. 


15] 9 e, m. 


10111 em. 


IVENAY 
5l 2e. m. ENS 
3] 9 em. | V.N.V. 
8 
sl 9 f.m. | S.S.V 
7| 2e.m | SSV 
7| 9e.m | SV 


Lat. N. 


Kongsholmen 


26" 
30'36 


Regn och 
äska. 


m. | ViN. | 
m. | V.tN 

m. | ViN. | 
m. | 


Ölands Södra Udde 


56011'48 
692318 


Lat. N 
Long. 0. 


9 f.m. 
2e.m. 


dem, 


Hållö. 
2558? Lat. N.=58920" 
Long. O 11916 
Oktober. kl. vind. 
9f.m| 8 
2e.m. | St0. 
den 3 ll oem. | N 
ilem N 
| 1 fom] NV 
2f.m. | NAV. 
4 f.m. | NV. 
9 fm, | NiV. 
I] 2e.m. | NNV. 
den 4 /Å 9e m. | N.N.V. 
| 
| 7 f.m 
den 5 )| 269: 
| de. m. 
| den 6 | 
I 


Lat 


Long. 0. 


Dif 
2e. 
3e, 
9e 


Bf. 
2e. 


9e. 


Grönskär. 
N 


000 


vind, 
O.N.O, 
so 
S. 


m. 
m. 
m. N.V I 
| | 
| 
| 
| 
m. | NN 
m. | SY 
m. | SV. 
m.| SV. | 
| | 
| 


3991 648” 


Long 


Castellholmen. 
Lat. N. 


vind. 


Stilt 
0. 
0. 


9 f.m. 


2e.m. 


Stilt. 
V.N.V. 


9e.m. NY. 


under d. 
4 och 5:te 
mycket 
varie- 
rande 
från V. 


och S.V., 
7å8€E, 
stundom 


| Jabert 


591930” 
0. = 189520" 


Örskär. 


609031'42” 
182142” 


vind. | 
S.V. 10,3 
5.8.0. 0 
S.0. 2 


|) 9. tm. 0 
7110 f.m. | 10) 
34) 11 fm. | 14 
2e.m. 15 
3em. 15 
8e.m. 13 
9 em, 9 


Holmö Gaddar. 


Lat. N.=063935'54" 
Long. 0.=20946' 


kl. vind. | 
9f.m.| V. (0,5 
2em. | V.S.V. |0,s 
Jem, S, I 
9ifim, | NO; |A 
2e.m. | NO. |i 
4e.m. | NO. | 7 
Jem | V.tN. Z 


9 fm ve NING 
2e.m SV. 4 
Jem s 5 


— MUR 
3. Om Hafs-Crustaceer vid Kullaberg i Skåne. 


— Hr Professor LirjeBorG hade insändt följande uppsats, inne- 
fattande tillägg till det i denna tidskrift, årg. 1852 p. 
förda meddelande. 


1, in- 


»Sedan jag under större delen af Juli månad 4852 ånyo 
undersökt litoralfaunan vid kusten af hafvet vid Kullaberg i 
Skåne, och dervid isynnerhet egnat de smärre Crustaceerna 
min uppmärksamhet, har jag kommit i tillfälle, att till den 
förut lemnade förteckningen öfver detta ställes hafscrustaceer 
göra nedanstående tillägg, som innehåller nära lika många arter, 
som de uti nämnda förteckning upptagne, eller trettiotvå. Så- 
ledes har jag derstädes erhållit inalles sextiofem arter häfseru- 
staceer, utan att de Cladocerer, Ostracoder och Copepoder, som 
jag å ett annat ställe afhandlat, deruti inbegripas. 

Cumaceernas och Amphipodernas ordningar hafva (likväl 
med undantag af Parasit-erustaceerna) härtill lemnat de flesta 
bidragen; och tager man i betraktande det jemförelsevis be- 
tydliga antalet af nya arter, som bland dessa erhållas, så torde 
man deraf kunna finna, dels att kännedomen om dessa Cru- 
staceer ännu är särdeles ofullständig, och dels att de hithö- 
rande formerna äro ganska talrika. Den ofullständiga känne- 
domen om Ampbipoderna särskildt visar sig dessutom deruti, 
att man hittills i allmänhet föga påaktat de ofta ganska be- 
tydliga könsskilnaderna; och derföre synes det, som en del 
slägten, till grund för hvilka man endast lagt det ena eller 
BG könet, skulle komma att undergå betydande modifikatio—- 

, då de blifva underkastade den revision, som den stigande 
llkopon nödvändigt måste medföra. Samma förhållande torde 
det äfven blifva med arterna. Det torde derföre icke vara 
öfverflödigt, att för dem, som intressera sig för denna grenen 
af Zoologien, antyda behofvet af noggrannare observationer öf- 
ver könsskilnaderne '). 


') Härvid torde det vara af intresse, att nämna, att honorna af 
Ampbhipoderna i allmänhet utmärka sig genom en mera under- 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 2 


re. NR: Me 


De flesta Amphipoderna såväl af dem, som äro upptagna 
i den förra förteckningen, som af dem, som anföras i detta 
tillägg, äro erhållna på temligen betydligt djup; hvaraf det så- 
ledes visar sig, att en stor del af dem tillhör djupet, om än 
andra äro bestämda att lefva nära hafsytan, vid strandbrädden, 
eller ock uti sanden samt under stenar och Fucaceer, då vatt- 
net under ebbtiden dragit sig tillbaka. Vid deras efterspa- 
nande måste man således söka dem på dessa olika lokaliteter. 


Crustacea marina ad Kullaberg in Scania mense 
Julii 1852 collecta. 


Decapoda. 


1. Stenorhynchus rostratus (LissÉ). — Cancer rostratus LInsÉ, 
Fauna Svec. 2 ed. N:o 2027. — Stenorbynchus Phalangium, 
Penn; Bell, Brit. Crustacea p. 2. 

Haud vulgaris; retibus piscatorum affixus. 


2. Pagurus chiroacanthus n. sp. 


Forma pygm&a. Longit. circit. 8 millim. abdomine excepto. 
Pedes 41:mi paris valde inequales, dexter sinistro major, manu 
convexa, ovata, leviuscula, tantum ad marginem exteriorem, 
&qualiter arcuatum, minute tuberculata, et aculeo compresso, sat 
magno, superne ad basin marginemque interiorem propius mu- 
nita, et, quam carpo, longiore et latiore. Manus sinistra oblonga, 
carpo, intus spinoso, parum longior, supra modice convexa mini- 
meque carinata, leviuscula, basin versus coarctata, margine in- 
teriore et exteriore fere parallelis. Et hi et reliqui pedes dense 
pilosi, pilis sat longis. Pedes thor. 2:di iisdem 3:tii paris ali- 
quantulum breviores, sed pedi dextro longitudine fere xquales. 
Pedunculi oculorum, iidemque antennarum exteriorum et harum 
palpus spiniformis pilosus inter se eque longi. Antenne inte- 
riores oculorum pedunculis circit. duplo longiores. Articulus ul- 
timus pedum thorac. 2:di et 3:tii paris arcuatus, non vero tor- 
tus, penultimo paullo Jongior, margine interiore levi. Margo 
anticus teste cephalothoracis in medio inter pedunculos oculo- 
rum obtuse angulatus. — Femina. — Rarus; tantum specimen 
unum, e 12—14 orgyarum profundo, acceptum. 


sättsig kroppsform, då deras epimerer jemförelsevis äro större; 
genom de till äggens betäckning tjenande mer eller mindre ut- 
bildade bibangen, som vid sidan af branchial-bihangen äro fä- 
stade vid basen af bröstbenen, och genom sina i allmänhet spens- 
ligare och kortare antenner samt ben af 41:sta och andra pa- 
ren, utom det, att de ofta träffas äggbärande. 


— 419 — 


Den kommer nära Pagurus bernhardus, men skiljes dock lätt 
från den derigenom, att den liksom Pagurus pubescens Krör. eller 
P. thompsoni Beu., är tätt bevuxen med temligen långa hår, 
och från dem alla derigenom, att den på den högra handens 
öfre sida nära ledgången, mellan den och handlofven (carpus), 
och närmare den inre sidan, har en stark men kort tagg. 
För öfrigt är denna hand nästan slät, med undantag af några 
små knölar långs den yttre kanten. Afven skiljer den sig från 
dem derigenom, att den venstra handen nära basen är betydli- 
gen inknipen, och å öfre sidan saknar den köl, som karakterise- 
rar Pagurus pubescens. Jemförd med lika stora individer af P. 
Bernhardus har den den högra handen något mera rundad än de. 


3. Crangon nanus, Krörer; Naturhist Tidskr. 4 ser. IV, p. 231, 
tab. IV, fig. 15—28. 


Longit. 18 millim. Superne, in medio cephalothoracis, inter et 
pone aculeos duos, carina obsoleta aspera, et ad latera dux alix 
minores, parallele, postice connexe carine. 

Rarus; solummodo specimen unum ex aqua, circiter 14—15 
orgyas profunda, accepi. 

Anm. Den synes komma mycket nära Crangon bispinosus, 
Hjrstose, Ber. ?), men skiljer sig dock märkbart från den der- 
igenom, att det yttersta caudalbihanget vid spetsen saknar den 
tagg, som der skall förefinnas hos denne sednare. 


4. :Pandalus brevirostris, H: Ratuce: Acta Leop. t. XX., p. 17. 
Rostrum supra et carina cephalothoracis interdum dentibus 
octo. — Specimina pauca e 14—415 org. profundo accepta. 


Cumacea, Kröver. 


5. Cuma lucifera, Krörer: Naturhist. Tidskr. 4 ser. 3 p. 527, 
fab. VI, fig. 34,6 353 D:0 ser, 2, po ii74. 

Haud infrequens; quzedam specimina feminina, pleraque ovi- 
fera, in fundo argillaceo, e 15—418 orgyar. profundo, una cum 
reliquis Cumaceis acceptis, obtinui. 

Obs. Longit. maximarum circit. 7 millim. Lacinie rostri ser- 
rate. Testa capitis brevis, supra valde aculeata, etiam pone la- 
ciniam intermediam. Appendix caudalis intermedia elongato- 
lageniformis, pars basalis non vero quadrata, neque subito coarc- 
tata.  Stilus appendicum lateralium terminalis exterior tantum 
biarticulatus, articulo basali brevissimo, setis lateralibus extus 
quattuor, et intus tribus, et apicalibus duabus. Stili interioris 
articulus 2:dus sensim, sine fine, in aculeum magnum apicalem 
transiens, ita ut hic stilus exteriore, setis exceptis, longior esse 
videatur. 

6. Cuma tumida, n. sp. 


Longit. specimin. maximorum circit. 93 millim. — Cephalo- 
thorax, supra visus, ovatus. Caput crassum et tumidum, latius 


?) British Crust. p. 268. 


— 120 — 


quam altius, thorace longius, rostro brevi, acuminalo, fissura so- 
lita diviso, supra et ad latera concavoz; testa granulata, non 
vero, marginibus lateralibus exceptis, aculeata; dimidiis laterali- 
bus posterioribus supra impressione sat profanda distinctis. 
Thoracis annuli postremi processus laterales. retro vergentes, 
obtusi. Cephalothorax abdomini, appendicibus caudalibus excep- 
tis, longitudine circiter aequalis. Pedunculi antennarum superio- 
rum articulus primus et tertius longitudine inter se fere Xqua- 
les, et secundo longiores, ille tantummodo parum crassior.  Fla- 
gellum interius articulis tribus, quorum primus secundo paullum 
longior, et tertius brevissimus; articulus secundus ad apicem 
infra setam longam, et articulus tertius setas duas longas, et 
duas breviores gerens. Flagellum exterius vix dimidiam partem 
arliculi secundi interioris attingens. Articulus tertius pedis ma- 
xillaris secundi paris intus uno majore et duobus. minoribus den- 
tibus armatus. Appendix caudalis intermedia lageniformis, api- 
cem propius utrinque aculeis seliferis quattuor lateralibus, et 
duobus apicalibus majoribus predita. Truncus appendicum caud. 
lateralium vix appendice intermedia, aculeis apicalibus exceptis, 
longior, intus novem aculeos setiferos gerens. Stilus ejus termi- 
valis exterior interiore longior, biarticulatus, articulo basali bre- 
vissimo, duabus setis apicalibus longioribus, et intus prope api- 
cem alia seta minore. Stilus interior triarticulalus, intus septem 
aculeis setiferis, quarum quattuor in articulo primo, duo in artic. 
secundo, et unus in art. tertio positi sunt, et uno aculeo longiore 
apicali. — Femina. — Haud frequens. 


Hufvudskölden liknar till sin allmänna form mycket den af 
Cuma Edvardsii Kröver, men är något bredare och mera upp- 
sväld på sidorne, samt saknar de upphöjda tvärgående vecken, 
som utmärka denna sednare. Den tycktes vara temligen säll- 
synt, då jag endast erhöll några få exemplar, som alla voro 
honor. 


Cuma ampullacea n. sp. 


Precedenti valde affinis. Longit. feminarum maximarum 61 
millim. Mares parum minores. — Forma precedenti simillima, 
cephalothorax vero adhuc crassior et magis tumidus, rotundato- 
ovatus, rostroque breviore, testa capilis tamen.:prieterea simili 
modo formata, fovea sat profunda partes laterales posticas disjun- 
gente. Femine antenne snuperiores iisdem precedentis maxima 
ex parte similes, articulo basali vero ceteris, presertim ultimo, 
insigniter crassiore, flagello exteriore, vel potius inferiore, articulo 
basali flagelli superioris parum longiore. Pedunculus antenn. 
superiorum maris eodem femin&g multo crassior, eadem vero circ. 
longitudine, flagello superiore quinque-articulato, articulo 1:mo, 
2:do et 3:tio fere xXqualibus. Pedum abdominalium spuriorum 
maris duo paria. Appendices caudales tisdem precedentis dissi- 
miles. Appendix intermedia brevis, lageniformis, prope apicem 
utringque uno aculeo laterali, et postice, duobus majoribus, apica- 


8. 


— 121 — 


libus instructa. Truncus appendicum lateralium appendice inter- 
media longior, intus aculeos quinque gerens. Stilus terminalis 
exterior biarticulatus, interiore brevior, aculeo magno apicali. 
Stilus interior triarticulatus, intus aculeis quattuor, quorum ar- 
ticulus primus duos, et articulus 2:dus et 3:tius unum gerentes, 
et uno aculeo longo apicali. 

Sat multa specimina, et mares et feminze, accepta. 


Den är något mindre än föregående, och har hufvudskölden 
ännu mera uppsväld, med ett särdeles kort rostrum, och skiljer 
sig dessutom genom en afvikande bildning af caudalbihangen. 
Af det mellersta caudalbihangets form, och den något mindre 
storleken skulle man kunna blifva frestad att antaga den för en 
yngre form af föregående art, men dels har jag af denna träffat 
yngre, som, ehuru mindre än desse, företelt ungefär samma 
form på caudalbihangen, som de fullvuxna, och deis tyckes den 
uppsvälda formen af hufvudskölden, och den omständigheten, 
att bland dem träffades fullbildade hanar, lemna tillräckliga be- 
vis mot ett sådant antagande. Af de temligen många exemplar, 
som erhöllos, tyckes det visa sig, som den icke vore så säll- 
synt, som den föregående. 


Cuma rubicunda, n. sp. 


Longit. circit. 4 millim. — Color rubicundus, maculis fuscis. 
Cephalothorax abdomini longitudine &equalis. Testa capitis supra 
levis, gibba et adscendens, altior quam latior, antice solito modo 
fissa, rostro obtuso, brevissimo. Annuli thoracici postici eminen- 
les. Antenne superiores breves. Pedunculus sat crassus, arti- 
culo ultimo celeris breviore. Flagellum superius triarticulatum, 
setas longas apicales gerens.  Flagellum inferius brevissimum, 
rudimentare, dimidiam partem articuli primi flag. superioris non 
attingens. Appendix caudalis intermedia deest, vel tantummodo 
tuberculo  brevissimo truncato constat.  Appendices laterales 
crassx, et quasi squamis lanceolatis obtecte. Truncus stilis 
apicalibus longior, intus serratus. Stilus exterior interiore bre- 
vior, biarticulatus, setis duabus apicalibus (una majore) plumosis. 
Stilus interior uniarticulatus, intus serratus et quattuor setas 
plumosas, et apicales tres (duas longiores) gerens. — Femina. — 
Raraz; tantum unum specimen inyeni. 


Genom sin rödaktiga färg och den rudimentära beskaffenheten 
af det mellersta caudalbihanget skiljes denna arten vid första 
påseendet lätt från alla de andra arterna af slägtet Cuma Kröver. 
Oaktadt det rudimentära mellersta caudalbibanget, visar den sig 
dock, i anseende till benens byggnad och hufvudsköldens form, 
såsom en behörig medlem af detta slägte, ehuru den antyder en 
öfvergång till slägtet Leucon KRöver. 


Leucon nasica, Kröver: Naturhist. Tidskr. (Cuma) 4 ser. 3, p- 
524, tab. VI, fig. 31—333; (Leucon) 2 ser. 2, p. 189. 


10. 


=— 1232 — 


Longit. specimin. maximorum circ. 8 millim. quorum cephalo- 
thorax 3 continet. Testa capitis valde compressa, vix thorace 
longior, rostro, a latere viso, longo, margine antico oblique 
truncato, dentato et setifero, carina dorsali intermedia in parte 
anteriore tantummodo dentata, denticulis circiter 13—16, in- 
terdum uno vel duobus posterioribus remotis. Pedunculi (apud 
feminam circit. apicem rostri attingentes) antennarum superiorum 
articulus primus parum extra marginem testa porrectus. Fla- 
gellum superius tantum biarticulatum, articulo primo Jlongiore. 
Antenne superiores maris iisdem femineg parum breviores, et 
basin versus crassiores.  Truncus appendicis caudalis lateralis 
minime articulatus, stilis apicalibus, setis exceptis, longitudine 
circ. equalis, sat crassus et brevis. Stili apicales inter se circ. 
equales, exterior biarticulatus, ad apicem tres et intus circ. 
quinque setas longiores plumosas gerens; interior triarticulatus, 
ad apicem aculeo magno et seta longa plumosa, et intus aculeis 
ciliatis circ. decem pröeditus. — Tantum specimina pauca accepi. 


Den är af särdeles långsträckt kroppsform, med thorax så 
småningom öfvergående i abdomen, så alt den sista bröstringen 
är ungefär af samma dimensioner och form, som den förste ab- 
dominalringen. Det som för dem isynnerhet är utmärkande är 
den sneda afskäringen af rostrum, och att sågtänderna å ryggen 
af hufvudskölden icke sträcka sig till den bakre kanten af denna 
sköld. — Hanarne tyckas vara något mindre än honorne. 


Leucon nasicoides n. sp. 


Antecedenti simillimus; corporis forma eadem,. Longit. spe- 
cimin. maximorum circ. 6 millim. quorum cephalothorax 24 
continet. Rostrum, a latere visum, eodem antecedentis brevius, 
apicem versus magis coarctatum, et transversaliter (non oblique) 
truncatum, dentibus paucis (circ. 4) apicalibus, et setis parvulis. 
Carina dorsalis usque ad marginem posteriorem teste capitis 
porrecta et serrata, dentibus circ. 15—17. Lacinia teste late- 
ralis infra rostrum obtusa. Antenn&e superiores iisdem prece- 
dentis breviores, pedunculo apicem rostri non altingente, articulo 
tertio, quam secundo, insigniter breviore. Flagellum superius 
perspicue triarticulatus, articulo primo ceteris longiore, et tertio 
brevissimo. Flagellum inferius non tam rudimentare, quam apud 
precedentem, setis apicalibus exceptis, fere dimidium partem ar- 
ticuli primi flagelli superioris attingens. Antenn superiores 
maris iisdem femine paullum crassiores. Pedum abdominalium 
maris duo paria. Unusquisque eorum parte-basali majore et 
duobus ramis apicalibus, minoribus, setiferis constat. Truncus 
appendicis caudalis lateralis et stili apicales omnes longitudine 
inter se fere 2equales, ille minime articulatus. Truncus intus 
aculeis circ. septem non setiferis.  Stili biarticulati; exterior 
intus quattuor et ad apicem duabus setis non plumosis; interior 
articulo primo longiore, intus 412 —13 aculeis non setiferis, et 


11. 


13. 


—- ARN 


ad apicem uno aculeo longiore et una seta non plumosa. — 
Haud infrequens. 


Från föregående species, som den mycket liknar, skiljer den 
sig företrädesvis genom en annan form på rostrum, derigenom 
att den sågtandade ryggkölen sträcker sig ända till den bakre 
kanten af bufvudskölden, derigenom att den utstående sidodelen 
af hufvudskölden under rostrum är trubbig, ehuru tandad, der- 
igenom att den inre /grenen af caudalbibangen endast är två- 
Jedad. och derigenom att dessa bihangs borst icke äro fjäderlike. 
Hanarnes abdominalben äro längre än hos dem af föregående. 
Den tyckes vara mindre sällsynt, än föregående. 


Stomatopoda. 
Mysis inermis, H. Rarne: Acta Leop. t. XX, p- 20. Rara. 


Amphipoda. 


Ampelisca levigata n. sp. 

Longit. corporis circ. 12 millim. — Corporis forma eidem 
Ampel. macrocephale similis, antenn vero superiores antrorsum 
verse, apici capitis, neque lateri inferiori, longe ante inferiores 
adfixe, apud marem pedunculum antennarum inferiorum paullum 
superantes, flagello circ. viginti articulis, ev a pedunculo distincto, 
apud feminam non apicem articuli secundi pedunculi antennarum 
inferiorum attingentes, et pedunculi articulo tertio a flagello 
cire. septem-articulato non distineto. Antenne inferiores iisdem 
Amp. macrocephale graciliores et longiores, apud feminam abdo- 
men fere attingentes, apud marem vero corporis fere longitudine; 
pedunculi articulus tertius quarto longior; flagellum femin2e 
articulis circ. 22, maris circ. 50. Pedes primi et secundi paris 
forma solita. Pedes tertii et quarti paris articulo tertio dilatato, 
quam apud A. macrocephalam, multo latiore. Pedes septimi paris 
articulo quarto et quinto iisdem bujus latioribus. Dorsum posti- 
cum, articulo quarto abdominis excepto, minime carinatum vel 
angulatum. Appendix caudalis, quam apud A. macrocephalam 30- 
gustior, lanceolata. Rami pedum abdominalium ultimi paris la- 
tiores, lanceolati, exterior interiore paullum brevior, et aculeo 
crasso terminali. 

Una cum A. macrocephala accepta, sed rarior. 


Ampelisca tenuicornis, D. Sp. 

Longit. corp. circ. 6 millim. — GCorporis forma ÅA. macroce- 
phale simillima, dorso postico vero carinato. Antenn& superiores 
lateri inferiori capitis adfixe, deorsum verse, articulum secun- 
dum pedunculi antennarum inferiorum superantes; pedunculi ar- 
ticulus secundus articulo primo parum longior, et tertius a fla- 
gello, circ. undecim-articulato, non distinctus. Antenn inferiores 
longissime et gracillimze, Corpore longiores; pedunculi articulus 
ultimus et penultimus fere xequales; flagellum articulis circ. 35 


14. 


15. 


16. 


17. 


— 124 — 


parum distinctis. Pedes primi paris manu et carpo fere xequa- 
libus, secundi paris articulo quinto non quarto duplo breviore. 
Pedes tertii et quarti paris articulo tertio dilatato, sed eodem 
antecedentis paullum angustiore. Pedum septimi paris articulus 
quartus parvus, articulo quinto magno latitudine Xqualis, articuli 
sexti lamellosi apex brevis et unguiformis. Rami pedum abdo- 
minalium ultimi paris longi subulati, trunco duplo longiores. 
Appendix caudalis elongata, fere linearis. — Mas. — Rarior; 
tantum specimina duo una cum precedente et A. macrocephala 
accepta. 


Från föregående skiljes den genom ett annat läge af de öfre 
antennerna, den kölade ryggen etc., och från A. macrocephala 
genom sina långa undre antenner, den afvikande formen af fjerde 
ledet å sjunde benparet m. m. 


Gammarus Sabini, Lreace; Krörer: Grönl. Amphip. p. 16, 
tab. 1 fig. 8—115; Naturbist. Tidskr. 4 ser. 2, p. 257. — H. 
Rartnee: Beitr. z. Fauna Norw. Acta Leop. XX, p. 741. 

Rarus; tantummodo specimen unum, minutum e 14—15 org. 
profundo obtinui. 


Gammarus a ngulosuas...ocH. ; Ratere, sl.c. pa 72tab: ING 
fig. 3. 

Forma minuta. Longit. corporis circ. 6 millim. — Testa quasi 
minutissime squamosa, prope marginem posteriorem annulorum 
thoracicorum tuberculis parvulis. Manus pedum thor. primi et 
secundi paris maris et femine inter se similes, illius vero paullo 
majores.. Color olivaceo-viridis, epimeris et pedibus dilute viri- 
dibus, marginibusque posticis annulorum corporis obscurioribus. 

Prope litus sat frequens; velocissimus. 


Gammarus poecilurus, H. Rartere: 1. c. p. 68, tab. IV. 
fig. 2. — Gammarus Kröyeri, Idem; 1. c. p. 69, tab. IV, fig. 1. — 
Gamm. poecilurus, LirseBorc. Kongl. Vetenskaps-Akad:s Handl. 
1852. 


Forma minuta. Propa litus, haud vulgaris. 


Gammarus erythroplitbalmus, n. sp. 


Corporis forma sat robusta; epimera parva. Longit. circ. 7 
millim. - Oculi magni, reniformes, rubri. Frons inermis. Dor- 
sum leve. Annuli tres postici abdominis sine aculeis. An- 
tenne longitudine mediocres, hirsute; superiores inferioribus 
parum longiores, pedunculi articulo primo ceteris crassiore, 
quam secundo vero breviore. Articulus secundus tertio non 
multo longior. Flagellum pedunculo paullo brevius, articulis 
circ. quindecim. Flagellum appendiculare longum, articulis sex. 
Antenne inferiores pone superiores fixe Pedunculus earum 
eidem antennarum superiorum circ. longitudine &qualis, articulo 
basali infra processu longo, articulo secundo non plane apicem 
articuli primi pedunculi antenn. superiorum attingente, articulo 
tertio et quarto inter se circ. xequalibus. Flagellum articulis 


18. 


duodecim.  Pedum thor. primi et secundi paris manus valde 
inequales, he illis multo majores. Ill fere ovatax, carpo mag- 
nitudine circ. xquales, pröesertim postice setosw. Margines po- 
stici palme et carpi angulum acutum formantes; apud maurem 
et feminem inter se similes. He apud marem valide, carpo 
multo majores, oblique triangulares, margine antico arcuato, po- 
stico infra oblique truncato, cerenulato, setifero, processibusque 
tribus brevibus instructo. -Apud feminam paullo minores sunt, 
ovate, et postice tantum processibus duobus pråedite. Pedes 
tertii et quarti paris sequentibus breviores, articulo tertio sat 
dilatato, ungue vero forma solita. Pedes sexti et septimi paris 
ceteris longiores, inter se circiter 2equales, apicem pedum ab- 
dominalium ultimorum attingentes, articulo basali valde dilatato. 
Rami pedum abdominalium ultimorum conici vel stilformes, 
supra et ad apicem aculeati, inter se et trunco longitudine circ. 
equales, antecedentes paullum superantes. Appendix caudalis 
brevis et crassa, postice truncala, supra postice eminentiis dua- 
bus parvulis lateralibus aculeatis. — Color flavescenti-albidus, 
fasciis dorsalibus lutescentibus. 

Rarus; in retibus piscatorum e 14—416 orgyarum profundo 
acceptus. 


Från alla bekanta arler inom slägtet afviker den genom sina 
röda ögon, och dessutom från de något liknande arterna, Gamm. 
anomalus, RaTtuke?), longipes och macronyx genom sin starkare 
byggnad, sina tjockare och kortare ben, genom den skiljaktiga 
formen af händerna af första och andra benparen, och från de, i 
anseende till förbållandet mellan dessa händer, något liknande 
arterna, G. sundevallii Ratexe?) och G. assimilis Livres. ?) skiljer 
den sig dessutom derigenom, att den saknar taggar å de bakre 
abdominalsegmenterne, samt genom formen af de bakre abdomi- 
nalbenens grenar m. m. 


Gammarus macronyx np. sp. 


Corporis forma Gammarum longipedem multum refert, minus 
vero compressa, antennis pedibusque brevioribus. Epimeris par- 
vulis dorsoque Jlatiusculo Gammarinis Gressoris haud dissimilis. 
Corpus sat gracile. Longit. circ. 53 millim. Oculi minuti ro- 
tundati, nigri. Frons inermis, dorsum leve; annuli tres postici 
abdominis sine aculeis. Antenn&e longitudine mediocres, superi- 
ores inferioribus longiores, pedunculi articulo primo ceteris cras- 
siore, secundo vero paullo breviore, et articulo tertio dimidiam 
partem secundi circ. xquante; flagello tenui, articulis 14—16, 
et flagello appendiculari sat longo, circ. quinque-articulato, fere 
apicem articuli quinti flagelli attingente. Antenn inferiores 
paullo crassiores, pedunculi articulo primo et secundo brevibus, 


HNep: 63; tab. IV, fig. 7. 
ye pp. 65 
5) Öfvers. af K. Vet. Akad:s Förh. 1852, p. 23. 


19. 


— 126 — 


illo infra processu praedito, et hoc partem mediam articuli primi 
pedunculi antenn. superiorum paullum superante, articulo tertio 
et quarto longis, circ. xequalibus, hoc apicem pedunculi antenna- 
rum superiorum superante; flagello circ. septem articulis. Manus 
pedum thor. primi et secundi paris fere xequales, valde hispide, 
fere oblongo-ovate, processibus et aculeis destitutae, ille hs pa- 
ullo majores. Pedes tertii et quarti paris forma singulari: arti- 
culo tertio magno et dilatato, et antice infra angulato, articulo 
quarto brevi, articulo quinto et sexto arcuatis, gradatim attenu- 
atis, et una unguem longissimum formantibus”). Pedes quinti 
paris antecedentibus longitudine circ. xequales, pedibus vero sexti 
et septimi paris, qui, retro porrecti, pedes abdominales ultimos 
vix superant, breviores. Ramorum pedum abdominalium ultimo- 
rum vel sexti paris exterior interiore longiore, et trunco longi- 
tudine 2qualis, apicemque pedum abdom. antecedentium attin- 
gens, ambo conici et aculeati. Appendix caudalis brevis, crassa, 
postice rotundata, et supra tuberculis duobus spiniferis, obtusis, 
foveola disjunctis. — Femina. 

Rarus; specimina duo e 4—5 org. profundo accepta. Segnis 
et cito moribundus, quum e mari aufertur. 


Från såväl Gammarus anomalus som G. longipes skiljes den 
lätt derigenom, att bröstbenen af sjette och sjunde paren, äfven- 
som antennerna äro kortare. Första och andra benparens hän- 
der äro äfvenledes af en annan form, än de hos de båda nämnda 
arterna, samt visa sig olika, åtminstone den sednares, äfven i 
anseende till fördelningen af den betydliga mängden borst, hvar- 
med de äro bevuxne. Från yttre sidan synas vid främre kanten 
å första handen trenne afsatser, eller trubbiga vinklar, som 
hvardera bära en buske längre och kortare borst, och vid klons 
fäste är dessutom äfven en sådan. Vid bakre kanten synas 
fyra sådana afsatser, som sträcka sig snedt nedåt och framåt 
sidan, och bära rader af längre och kortare borst. Vid den 
främre kanten af den andra handen äro dylika buskar eller 
knippor af borst, och vid den bakre kanten äro de mycket tal- 
rikare, och sitta tätare, än på den första, så att de nästan sam- 
manlöpa, och denna handen derföre här har en lika ymnig be- 
täckning af borst, som samma hand har vid den främre kanten 


hos G. longipes. 


Leucothoö articulosa (Mostacu). — Cancer articulosus, Mon- 
TAGU: Transact. of the Linn. Society, vol. 7, p. 70, tab. VI, fig. 
6. — Leucothoé articulosa, Leacu. Transact. o. Linn. Soc. vol. 11, 
pp: 150; 

Longit. circ. 4 millim. Corporis forma sat obesa, dorso la=- 
tiusculo, levi. Abdomen posticum post mortem subito deflexum. 
Epimera magnitudine infra mediocritatem, iisdem Gammari lo- 


Simili modo etiam hi pedes apud Gammarum longipedem, et sine 
dubio G. anomalum sunt formati. 


— 127 — 


custe LINS. minora. Epimerum primum, secundum et tertium 
fere Xqualia; epimerum quartum paullo majus, rotundatum et 
antice mucronatum. Frons , obtuse rostrata. -Oculi majusculi, 
ovati, fusco-rubri. Caput parvum, supra convexum. Antenna 
superiores Crasswe, inferioribus multo — plus quam duplo — va- 
lidiores, vix marginem posteriorem annuli quarti thoracici attin- 
gentes, peduncnuli articulo primo et secundo inter se longitudine 
eirc.' equalibus, et articulo tertio plus quam duplo longioribus, 
illo ceteris crassiore, articulo tertio vix a flagello distincto, fla- 
gello pedunculo breviore, subito attenuato, articulis octo, parce 
setiferis.  Antenn& inferiores superioribus paullum  breviores, 
pedunculo vero finem pedunculi antennarum superiorum asse- 
quente, articulo basali processu carente, articulo tertio articulo 
secundo triplo, et articulo quarto fere duplo longiore, flagello 
pedunculi articulo ultimo longitudine circit. equali, etiam subito 
attenuato, articulis sex. Palpus mandibularis certe minutus, 
quia a latere non visibilis 7); palpus vero pedum maxillarium, 
vel maxillarum = tertii paris, magnus, quinque-articulatus, ar- 
ticulo quinto unguem ” validum efficiente. Pedes thor. primi et 
secundi paris maximi, forma valde singulari, hi illis majores. 
Manus illorum oblonga, didactyla, digito mobili, vel pollice, su- 
periore, magno, lineari et recto, ad apicem ungue acuto, mobili, 
deorsum flexo, munito.: Palma ovata in indicem magnum, acu- 
minatum et uncinatum transiens. Pollex (ungue exceplto) et in- 
dex longitudine inter se circit. equales, ambo, presertim tamen 
hic, intus crenulati. Manus pedum secundi paris oblongo-ovate, 
margine postico prope unguis appressi apicem minute denticulato. 
Carpus postice emittit appendicem magnam, fere linearem, arcua- 
tam, extus setiferam, ad apicem incisam et denticulatam, se 
usque ad apicem appressi unguis porrigentem. Pedes thor. tertii 
et quarti paris graciles, sequentibus minores, pone vergentes. 
Pedes thor. sexti et septimi paris ceteris longiores, non vero 
apicem. pedum abdominalium ultimorum superantes, si retro ex- 
tendantur, una cum iisdem quinti paris antice vergentes, et ar- 
ticulo basali valde dilatato, ovali, antice aculeato et postice ser- 
rato.  Pedes abdominales primi, secundi et tertii paris natatorii 
prelongi.  Pedum abdominahum paris quarti, quinti et sexli 
rami cConici, acuminati, supra aculeis minutis, rami sexti paris 
eosdem quinti paris superantes, sed iisdem qguarti paris circit. 
equales. Appendix caudalis parvula, foliacea, postice rotundata. — 
Color albidus, dorsum et epimera rubro fasciata et maculata. — 
Mas. — Rarissima; upoum specimen tantum, e 14—15 orgyarum 
profundo acceptum. 


Anm. Mostacus beskrifning och afbildning af denna Amphipod 
äro visserligen icke af den beskaffenhet, att de lemna full 
säkerhet om den förmodade identiteten; men hvad som af honom 
är anlördt om de öfre antennernes form, och formen af andra 


7) Det enda exemplar, jag erhållit, har jag icke velat söndertaga. 


20. 


8 


Nn 


ER 
Aa 


1 


[ 


2 


— 128 — 


benparet, samt derjemte äfven lokalen (kusten af Dewonshire), 
der den var tagen, gör det mera sannolikt, att hans Cancer 
articulosus är indentisk med den här beskrifna arten, än med 
SaviGnys Lycesta furina, som var tagen vid kusten af Egypten. 

Från Leucothoe furina (Saviesy)?) M. Ebvarps”) afviker den 
märkbart både i anseende till formen af antennerna och första 
och andra benparen, men visar sig dock påtagligen såsom till- 
hörande samma slägttyp, och såsom ganska närstående. Hos L. 
furina äro de öfre antennerna föga större än de undre, och 
spensliga, då de deremot hos L. articulosa äro mer än dubbelt 
så tjocka som dessa, och bos den förra är sista ledet af de un- 
dre antennernas skaft ungefär lika långt, som det nästsista ledet, 
då det deremot hos den sednare ej är mer än hälften så långt; 
och index å det första benparets hand hos den förra är sma- 
lare, och klon på ändan af pollex längre, och pollex är böjd. 
Den långa processen eller bihanget å andra benparets carpus är 
hos den förra mot spetsen särdeles bred, och vid ändan försedd 
med en grund bugt utan taggar; och dessutom har den förras 
hand å detta benpar nära klons fäste, i bakre kanten ett par 
sågtänder, som jag icke funnit hos den sednare. Enligt SaviG- 
Nys figur synes der icke vara den skilnad uti storleken, mellan 
de följande benparen, som jag funnit hos den sednare. De 
trenne sista abdominal-segmenterna synas hos den förra vara 
kortare, än hos den sednare, men abdominalbenen förete ena- 
handa byggnad. Fjerde epimeret hos den förra saknar den 
mucro, som jag i den främre kanten funnit hos den sednare, 
och är nedtill tvärt afskuret. 

Honorna af de båda till denna slägttyp hörande arterne synas 
ännu icke vara kända, så att slägtkaraktererna ännu icke kunna 
anses riktigt fastställda. 

De af Krörer') beskrifna båda arterna: Leucothot clypeata & 
glacialis, äfvensom L. norvegica LicsesorG') afvika emellertid från 
dem så mycket, i anseende till byggnaden af första och andra 
benparen, epimererna m. m. att de svårligen kunna inbegripas 
under samma slägttyp. 


Ischyroceras minutus, LiusEBorG, Kongl. Vetenskaps-Aka- 
demiens Handl. 1850, p. 335. 

Longit. 4—6 millim. Corporis forma eidem Gammarinorum 
Gressoriorum propinqua, et exacte eandem Ischyroceratem latipedem, 
Krörer ?), referens, dorso latiusculo, epimeris parvis, Oculi ru- 


Lycesta furina, Savigny: Mém. sur les anim. sans vert. fasc. 1, 
p. 109, pl. 4, fig. 2. — Descript. de I'Egypte, Hist. Naturelle, 
planches, tome Il, 2, 2:e édit. Zool. Crustacés, pl. 11, fig. 2. 


) Hist: Nat; desrönusti ts IN; op; ö7, tab. :29, 55 14 


Naturhist. Tidskr. 2 ser. 1, p. 539 och 545, tab. VI, fig. 2 & 3. 


, Bidrag till Norra Rysslands och Norriges fauna i Kongl. Vet.- 


Akademiens Handl. 1850, p. 3535. 
Naturhist. Tidskr. 4 ser. IV, p. 162. 


p 


21. 


— 129 — 


fescenti-fusci, rotundato-ovales, sat magni, in lobulo laterali 
prominente teste capitis positi. Caput parvum, inerme. Dor- 
sum leve. Antenn&e sat valide, non vero pediformes, fere equa- 
les, dimidiam corporis longitudinem circit. equantes, infra setis 
longis, inferiores pone superiores inserta, parte basali. a latere 
visa, nudata; superiorum pedunculi articulus secundus et tertius 
cire.l equales, hic flagello 5—6 articulato paullo brevior; fla- 
gelli articuli elongatiy fagellum appendicnlare uniarticulatum. 
Pedunculi antennarum inferiorum paullo eosdem superiorum su- 
perantes, articulo tertio et quarto circ. xequalibus. Flagellum 
5-articulatum articulum ultimum pedunculi 2equans. - Manus 
pedum thorac. primi et secundi paris eadem forma, illeg tantum- 
modo his paullo minores, oblongo-ovate, inferne angustate, 
margine postico, setis longis, et in medio. aculeis mobilibus pau- 
cis predito, carpo postice angulato. Pedes thor. tertii et quarti 
paris circ. sequales, crassi et breves, articulo tertio antice paul= 
lum dilatato, articulo quarto articulo quinto parum breviore, 
ungue brevi. Pedes thor. quinti paris iisdem sexti et septimi 
paris, qui apicem pedum abdominalium ultimorum assequuntur, 
breviores.  Etiam hec tria paria pedum sunt robusta, ungui- 
bus validis armata, et articulo basali lato. Pedes abdominales 
ultimi vel sexti paris breves, tamen apicem antecedentium attin- 
gentes, trunco conico fere totum pedem efficiente, tantum ad 
apicem, ramorum loco, duos aculeos crassos et breves, prope 
apicem supra dentatos, gerente. Appendix caudalis brevis, tri- 
angularis, crassiuscula, tuberculiformis, supra aculeis tribus. — 
Femina, — 
Haud frequens, e 14—415 org. profundo acceptus. 


Den liknar så mycket Ischyrocerus anguipes, Kröver?), med un- 
dantag af andra benparets form, att man skulle kunna vara böjd 
för att antaga den för att vara honan af denne, om icke anten- 
nerne visade en afvikande byggnad. De långa lederna å öfre 
antennernas svepa skilja den både från denna och följande art. 
Från Ischyr. latipes, Kröver?), som är en hona, afviker den både 
i anseende till antenner och händer. Jag har haft tillfälle att 
jemföra den med typexemplar af båda dessa arter. Då emeller- 
tid det andra könet, hanen, icke är kändt, kan arten ännu 
lika litet anses säkert begränsad, som de båda nämnda arterna, 
af hvilka den förra representeras af genus masculinum och deu 
sednare af genus femininum, möjligen af samma art. Det är 
anmärkningsvärdt, att de grönländska arterna — I. anguipes & 
latipes — äro flera gånger större, än I. minutus. 


Ericthonius difformis, M. Eowarbos; Histoire Nat. des Cru- 
stacés, t. III, p. 60, tab. 29, fig. 12. — Podocerus Leachii, Krö- 
ver: Naturhist. Tidskr. 14 ser. IV, p. 163. 


?) Naturhist. Tidskr. 14 ser. IV, p. 162. 
LA 


— 430 — 


Longit. corp. 5—6 millim.; mares et femine inter se circ. 
magnitudine 2equales. Dorsum rotundatum, latiusculum, leve; 
epimera parvula. Frons inermis, teste vero capitis lobuli oculi- 
feri mucronati. Åntenne superiores et inferiores minime pedi- 
formes, et crassitudine et longitudine circ. &quales, dimidiam 
longitudinem corporis parum superantes, infra setiferz, flagellis 
circ. articulis 13 elongatis, superiores flagello appendiculari ca- 
rentes, inferiores pone superiores inserte, parte basali, a latere 
visa, nudata, processu acuminato longo munita. ,Pedunculi an- 
tennar. super. articulus secundus et tertius longitudine circ. 
«equales, articulo primo crassiore vix duplo longiores. Pedun- 
culi antennar. infer. articulus tertius articulo quarto paullum 
brevior, et hic apicem articuli tertii pedunculi antennar. super. 
vix superans. Oculi ovato-rotundati, magni, pigmento nigro. 
Palpus mandibularis sat magnus, triarticulatus, articulo medio 
ceteris longiore, tertio elongato, apice rotundato, ambo setis longis. 
Mandibula indivisa, dentibus pluribus longis, setis brevibus et 
crassis, et processu magno molari, apice pectinato, predita. Pal- 
pus maxille tertii paris sat parvus, 5-articulatus, articulo tertio 
ceteris majore, et articulo quinto minimo, apice seltifero. Pedes 
thor. primi paris subcheliformes, apud marem et feminam forma 
equales, carpo et manu, ungue excepto, circ. magnitudine xqua- 
libus, et postice sinu profundo disjunctis, manu late ovata, ver- 
sus unguem validum coarctata, carpo infra truncato, ambo pilis 
longis. Pedes thor. secundi paris majores, manu apud marem 
portentose magnitudinis et form: articulus quartus (re vera 
carpus) palmam fere oblongo-ovatam, et articulus quintus et 
sextus una pollicem efficiunt. Pars posterior et inferior palmze 
in processum magnum indiciformem excurrit. Apud feminam hi 
pedes iisdem maris valde dissimiles sunt, et habent manum solito 
modo formatam, et eidem pedum thor. primi paris similem, tan- 
tum excepto, quod major est, carpo pone in processum obtusum 
extenso. Pedes thor. tertii, quarti et quinti paris breves, se- 
quentibus minores, inter se circ. magnitudine xequales, illa duo 
paria pone vergentia, ungue mediocri, femore dilatato, antice hi- 
spido, et femoribus pedum seqventium latiore. Pedes septimi 
paris pedes abdominales ultimos superantes, si retro extendantur. 
Pedes abdominales ultimi vel sexti paris apicem eorum quinti, 
non vero quarti paris attingentes, tantummodo unum ramum co- 
nicum, unguiformem, trunco breviorem, et ad apicem minute 
dentatum habentes. Appendix caudalis duplex, utrinque processu 
brevi, obtuso, erecto et minute aculeato, formata. — Color (vi- 
ventis) albidus, fasciis rubescentibus. 

Specimina pauca e 14—15 org. profundo accepta. Secundum 
KrörerR in tubo membranaceo habitat. 

Anm. Då de karakterer, genom hvilka detta slägte af M. Eb- 
waArpbs blifvit bestämdt, och hvarmed det hufvudsakligen blifvit 
skildt från slägtet Podocerus (formen af handen af 2:dra benparet), 
endast äro hemtade från hanen, och ej tillkomma honan, så sy- 


— 131 — 


nes det väl, som, enligt hvad Krörer påstått”), dessa båda släg- 
ten skulle komma att sammanfalla; men om man närmare tager 
i betraktande de uti den här ofvan lemnade beskrifningen an- 
förda karaktererna, och som, der ej annorlunda är särskildt an- 
märkt, tillkomma båda könen, kan man ändå finna tillräckliga 
skäl att bibehålla slägtet Ericthonius såsom ett eget genus. Dess- 
utom får det anmärkas, att äfven slägtet Podocerus till väsendt- 
lig del är grundadt på genus masculinum, och då könsskilna- 
derna”) för de närstående slägtena: Cerapus, Jassa, Cerapodina 
och Ischyroceras, ännu icke tyckas hafva blifvit utredde, så äro 
gränserna dem emellan ännu icke med säkerhet uppdragna. Hvad 
slägtet Ischyrocerus, Kröver, beträffar, så har Krörer sjelf?) an- 
tydt dess frändskap med Gammarina Gressoria, M. EbowaBps, och 
om man jemför Ischyrocerus anguipes, I Kröver, med den figur öf- 
ver Podocerus variegatus, LeacH (hvilken utgör typen för den för- 
sta uppställningen af detta slägte?)), som M. Epbwarbs har lem- 
nat uti Cuviers Regne Animal 3:e édit. Crustacés pl. 61, fig. 4, 
så kan man icke undgå att finna den generiska identiteten dem 
emellan. Podocerus variegatus synes, liksom Ischyrocerus, hafva å 
öfre antennerna en bisvepa (flagellum appendiculare) af ett led, 
hvilket jag äfven funnit vara förhållandet med Podocerus calcara- 
tus, RAtEKE, ehuru det har blifvit förbisedt af denna författare, 
och på grund hvaraf jag en gång”) upptagit denne under slägtet 
Ischyrocerus. Frey och Leuckart'?) uppgifva äfven, att Podocerus 
har en sådan bisvepa. 

Karakteristiken af slägtet Ericthonius torde kunna uppställas 
sålunda: 


Gammarina gressoria, M. Epwarps. 
Gen. Ericthonius, M. Evwaros!). 


Caput ab annulo primo thoracico disjunctum. Antenne mediocres, 
non pediformes, et flagello appendiculari carentes. Capitis teste lo- 
buli oculiferi mucronati. Pedes primi et secundi paris subcheliformes, 
illi his minores. Femur pedum tertii et quarti paris dilatatum, et 
eodem pedum sequentium latius. Pedes abdominales ultimi vel sexti 
paris tantum uno ramo apicali, unguiformi. Appendix caudalis du- 
plex, utringue processu brevi formata. 


?) Naturhist. Tidskr. 4 ser. IV, p. 163. 

”) H. Ratuke bar i sina ”Beiträge z. Fauna Norwegens” för de af 
honom der beskrifna nya arterna: Podocerus capillatus & calcaratus 
utvisat de stora skiljaktigheter, som råda båda könen emellan. 

”) Naturhist. Tidskr. 2 ser. 4, p. 500. 

”) Transact. of Linn. Soc. vol. 11, p. 360. 

?) Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad:s Förh. 1851, p. 23. 

9) Beitr. z. Kenntn. Wirbellos. Thiere, 1847, p. 163. 

') Annales des Sciences Nat. t. 20, p. 382. 


22 


23: 


25. 


— 132 — 


Laphystius sturionis, Krövrer: Naturhist. Tidskr. 4 ser. IV, 
p. 156. 


Corporis forma depressa, et ungues pedum thor. quingque po- 
steriorum parium validi, longi, valde arcuati, acutissimi, et arti- 
culationem, fere eidem apud Felina, inter Mammalia, similem, prae- 
bentes, affinitatem quandam cum quibusdam Isopodis parasiticis, 
presertim Cymothooideis errantibus, significant. Antenn&e superio- 
res annulum quartum thoracicum vix attingentes, insolite cras- 
situdinis. — Flagellum pedunculo longitudine circ. &quale, cito 
decrescens, articulis circ,. novem. Antenn&e inferiores sub et 
pone superiores insert, multo minores, non vero multum brevi- 
ores. Pedunculi articulus ultimus ceteris longior. Flagellum ar- 
ticulis circ. septem. Palpus mandibularis magnus, triarticulatus, 
articulo ultimo aculeato. Articulus penultimus pedum thor. se- 
cundi paris (”manus”) fere oblongo-ovatus, articulus ultimus mi- 
nime unguiformis, minntus, lamellosus, arcuatus, apice setiferus. 
Abdomen pone subito coarctatum. Pedum abdominalum tria ul- 
tima paria sat magna, saltatoria; par ultimum, vel sexti paris, 
ramis lamellosis, supra concavis, subulatis, exteriore minore, 
ambo truneo longioribus. Appendix caudalis indivisa, lamellosa, 
parvula, rotundato-ovata,  Longit. specimin. maximorum cire. 7 
millim. et latitudo 23 millim. Color albidus; oculi rotundati 
nigri. — Mares feminis multo minores sunt, et manum pedum 
thor. tertil paris crassiorem et breviorem habent; praeterea-similes. 

Hoc animal Amphipodum Gammarinum singulare et parasiticum 
in speciminibus majoribus Gadi morrhue, ad basin pinnarum 
pecloralium, ubi interdum sat multa individua una degebant, 
inveni. 

Anm. Krörer har funnit den hos Acipenser sturio och Squalus 
galeus. Dess rörelser tycktes vara tröga. 


Caprella lobata (O. F. Mäcrer); Kröver: Naturhist. Tidskr. 
1 ser. IV, p. 596, tab. VII, fig. 24—28. 
Sat frequens, e 10—12 org. profundo. 


Leptomera pedata (AritocasrRD); Kröver: I. c. po 607, tab. 
VIL Be. 13-08: 
Rara, una cum precedente. 


Isopoda. 


Praniza ceruleata (MostaGu). — ÖOniscus ceruleatus, MOSTAGU; 
Transact. of Linn. Soc. vol. 11, p. 15, tab. IV, fig. 2. — Pra- 
niza cerulata, M., Epwarpos: Hist. Nat. des Crustacés, t. II, p. 
194, tab. 33, fig. 10. Regne Animal, 3:e édit. Crust. pl. 62, fig. 4. 

Longit. circ. 41 millim. — Albida, thoracis posterioris con- 
tenta flavescentia. Rostrum, vel pars antica capitis, producta, 
antice emarginata. Antenn: circ. xquales, marginem posteriorem 
capitis circ. altingentes, superiores et inferiores peduncnlo qua- 

dri- 


26. 


— 133 — 


driarticulato, pedunculi superioris articulo primo ceteris crassiore, 
processu antico obtuso apicali,. articulo tertio reliquis longiore, 
articulo vero secundo quam quarto breviore; flagello tantum 
biarticulato, articulo primo longiore, ambo setis paucis apicalibus, 
vel appendicibus setiformibus, membranaceis et obtusis przediti. 
Pedunculus antennarum inferiorum eodem superiorum brevior. 
articulo ultimo ceteris: longiore; flagelli articuli septem. Rami 
pedum abdominalium ultimorum lamellosi non plane &quales, 
ultimus interiore paullo minor, ambo setiferi, ramus exterior 
intus quattuor, et interior sex setis longis plumosis. Segmentum 
ultimum abdominis triangulare, pone attenuatum et erosum, setis 
duabus minoribus apicalibus. — Femina. 

Rarior; tantum specimen unum in fundo argillaceo, e circ. 18 
org. profundo acceptum. 


Anm. Mostaceu har funnit den blåaktig till färgen. Utom 
denna skiljaktighet öfverensstämmer den här ifrågavarande så 
mycket med den af MontacGu och M. Epbvarpns beskrifna, att man 
knappt har skäl att betvifla deras specifika indentitet. Färgen 
är säkerligen beroende af födoämnenas beskaffenhet, då integu- 
menterna äro särdeles genomsigtiga, och den blå färgen har 
troligtvis uppkommit derigenom, att den förtärt blod. Mostacu 
anför sjelf, att han en gång sett ett individ, som för öfrigt full- 
komligt liknade Pr. ceruleata, men var af en annan färg, hvil- 
ken i det närmaste liknade den å den här ifrågavarande. Pr. 
ceruleata fanns af Mostacu på Cottus scorpius, således parasitisk. 


Anceus oxyurgxus, n. sp. — Ån. = Cancer mazillaris, Mos- 
TAGU: Transact. o. Linn. Soc. vol, 7, p. 65, tab. 6, fig. 2? 
Corporis forma ÅA. rapaci, M. Ebovarbs ?) omnino similis. Longit. 
4 millim. latitudo 4 millim. - Mandibule valde prominentes, 
iisdem speciei memoratge vero dissimiles, margine exteriore re- 
flexo, et circ. in medio sinuato, margine interiore obsolete cre- 
nulato. Antenn& superiores inferioribus minores, et earum pe- 
dunculus tantum triarticulatus esse videtur, articulo tertio an- 
tecedentibus conjunctis longiore?).  Flagellum circ. quinquear- 
ticulatum, setis et appendicibus membranaceis setiformibus. Pe- 
dunculus antennarum inferiorum vel 2:di paris quadriarticulatus, 
articulis duobus ultimis circ. 2xqualibus, antecedentibus pluries 
longioribus.  Flagellum articulis septem. Hz antenne retro por- 
recte vix annulum tertium thoracis attingunt. Pedum abdomi- 
nalium ultimorum, vel sexti paris rami lamellosi, inzequales, ex- 
terior interiore minor, ambo setis longis plumosis, quarum exte- 
rior circ. septem, et interior novem habet. Ramus interior api- 
cem ultimi segmenti abdominalis circ. assequitur. Segmentum 


”) Hist. nat. des Crust. t. III, p. 196, pl. 33, fig 12. — Regne 


Animal, 3:e édit. Crust. pl. 62, fig. 3. 


”) Af M. Ebvard's figur och beskrifning synes det, som dessa af 


honom blifvit tagna för det undre, eller andra parel. 


Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 3 


— 4134 — 


ultimum - abdominale triangulare, pone attenuatum: et acutum, 
minime vero emarginatum, setis duabus apicalibus longis. — Al- 
bidus, rufo striato. Oculi fusci. 

Rarior; specimen unum in fundo argillaceo, e 14—45 org. 
profundo acceptum. 

Den tyckes komma Anc: rapax mycket nära, men skiljer sig 
från den i anseende till formen af mandiblerna, och sista abdo- 
minalsegmentet, såvida de af M. Epwarns lemnade figurerna med 
noggrannhet blifvit utförda. 


Parasita. - 


27. Caligus curtus, O. Mäcrer; Kröver: Naturhist. Tidskr. 1 ser. 
1, p. 619. 
In Gado morrhua vulgaris. 
28. Caligus diaphanus? Norpmann; Kröver: L. c. p. 623, tab. 
Vyrgs 5: 4 
In Platessa vulgari rärus; tantum feminge dux accepte. 
29. Caligus pectoralis, O. Mäöcrer; Kröver: Naturhist. Tidskr. 4 
ser. 2, p. 83 4 vol. tab. VI, fig. 4. 
In Platessa vulgari baud infrequens. 
30. Chondracanthus cornutus (O. Mäcrer); A. NORpDMmaAnn, Mi- 
krogr. Beitr. 2 H. p. 111, tab. IX, fig. 5—10. 
In Platessa vulgari rarus. 
31. Anchorella uncinata (O. Märnrer); NORDMANN: L. C. p. 102, 
tab. VIII, fig. S—12, tab. X, fig. 1—5. 
In Gado morrhua vulgaris. 
32. Lern&ea branchialis, Lin. — Lerng&ocera branchialis, 
NoORDMANN3 Å. Cc. p. 130. 
In Gado morrhua vulgaris. 


Tillägg och anmärkningar vid de uti den förra uppsatsen öfver 
Crustacéerna i hafvet vid Kullaberg i Skåne lemnade 
beskrifningarne. 


Ampelisca Eschrichti? Kröver; LILJEBORG? Öfvers. af Kongl. Vet. 
Akad:s Förh. 1852, p. 6. 

Sedan Doktor Kröver benäget meddelat mig typexemplar af den 
Amphipod, som han i sin »Naturhistorisk Tidskrift» i största korthet 
beskrifvit under detta namn, och hvilken han erhållit från Grönland, 
har jag kommit i tillfälle alt förvissa mig om, att den ingalunda till- 
hör samma art, som den, hvilken jag i nämnde uppsats upptagit un- 
der detta namn, med ett frågetecken. Men efter en noggrann jem- 
förelse har jag kommit till den erfarenhet, alt den, som jag beskrifvit 
under namn af Ampel. macrocephala kommer den mycket nära, ehuru 
de befintliga skiljaktigheterna dock tyckas utvisa, att de utgöra olika 
arter. 

Uti den nämnda uppsatsen har jog redan antydt, att min Ampel. 
Eschrichti? torde bilda ett särskildt slägte; och derpå har jag fått be- 


— 135 — 


kräftelse både genom iakttagelserna öfver lefnadssättet”), och genom 
de väsendtliga formskilnader, som de båda arterna emellan förefinnas. 
Den kommer således att utgöra typen för ett nytt slägte, och får 
derjemte ett nytt artnamn. 


Haploops, n. gen.”) 


Oculi duo simplices, minutissimi. Caput mediocre. Corpus compres- 
sum, epimeris modicis. Antenne sat tenues, interdum longissime, appen- 
dice carentes, neque inferiores pone superiores inserte. Mandibularum 
pars dentalis bifida. Palpus mandibularis longus, triarticulatus, processui 
magno, articulo primo palpi longiori, adfixus. Mazxille solito modo for- 
mate. Lamine mazxillarum secundi paris breves et late, exteriores ma- 
jores, interiores subtilissime ciliate. Palpus mazillarum tertii paris qua- 
driarticulatus, articulo secundo reliquis majore, et articulo ultimo minimo, 
non unguiformi, apice setifero. Pedes primi et secundi paris graciles, et 
sequentibus minores, tamen subcheliformes, manu et ungue parvis instructi. 
Pedes terti et quarti paris fere mÅquales, ungue longo et parum arcuato, 
eb articulo penultimo et antepenultimo sensim confluentibus, ut una cum 
ungue quasi digitum mobilem forment”), et hi pedes quodammodo prehen- 
siles sint. Pedes quinti et sexti paris equales, antecedentibus duobus pa- 
ribus breviores, pone vergentes, ungue parvulo retro flexo, articulo basali 
valde dilatato, et articulo secundo et tertio brevibus. Pedes septimi paris 
arliculo basali eodem antecedentium minore, oblongo, fere rectangulari, ar- 
liculo quinto minimo, fere rudimentari, et unguis loco stilum minimum se- 
liferum gerente. Pedum abdominalium ultimum par antecedentia superans, 
ramis duobus lamellosis. Appendix caudalis unica parva, lamellosa et 
profunde divisa. Mares et femine inter se parum dissimiles. Feminarum 
pedes thoracici appendice flabelliformi, ova tegente, carentes, ejusque loco 
appendicem linearem minutam habentes. 


Haploops tubicola, mihi. 


Ampelisca Eschrichti? Liusegorc: Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad:s 
Förh. 1852, p. 6. 


Frons inermis. Dorsum leve, rotundatum. Annulus abdominis 
quartus supra tuberculo obsoleto. Epimera quattuor anteriora utrin- 
que thoracis celeris majora, antrorsum vergentia, duo media reliquis 
minora, et quartum majus; omnia inferne rotundata et ciliata. An- 
tenne longitudine fere equales, infra pilis longis; superiorum pedun- 
culus inferiore brevior, articulo secundo reliquis longiore, et articulo 


' Se Öfvers. af Kongl. Vet. Akad:s Förh. 1852, p. 12, der Prof. 
S. LovÉns omtalar, huruledes den lefver uti tubformade bon, som 
den sjelf förfärdigar. 

”) Af öskövs, enkel, och ww, öga, deraf att ögonen äro enkla, 
icke sammansatta. ; 

”) Eon mycket liknande bildning af dessa ben finna vi äfven hos 
Gammarus longipes och macronyz, och förmodligen äfven Gamm. 
anomalus, H. RaATtnKE. 


— 136 — 


terlio minimo, a fiagello vero distincto. Pedunculi antenrarum infe- 
riorum articulus ultimns et penultimus longitudine fere equales. Ma- 
ris antenne iisdem femine longiores et crassiores; flagellum superius 
articulis circ. 27, et inferius art. circ. 40, et hi articuli iisdem fe- 
mine breviores”). Flagellum superius et inferius apud feminam arti- 
culis circ. 22. Palpi mandibularis articulus ultimus et penultimus 
fere 2xquales, hic angustior. Pedes thor. primi paris iisdem secundi 
paris minores, ambo paria valde hispida, apud marem et feminam 
eodem modo formata, apud marem tantum paullo majora. Manus, 
vel quintus articulus, primi paris ovatus, quarto articulo circ. equa- 
lis, ungue terminali sat parvo, vero retractili, armata. Manus secundi 
paris etiam ovata et ungue terminali parvo armata, articulo quarto 
vero brevior. Pedes quarti paris iisdem tertii paris paullo longiores, 
ambo pilis longis plumosis. Pedum quinti et sexti paris articulus 
quartus sequente multum latior. parte inferiore pone producta et 
eculeis crassis munita. Rami pedum abdominalium ultimorum fere 
xequales, exterior utringue pilis plumosis ciliatus, interior intus acu- 
leatus, tantum ad apicem pilis plumosis. Appendix caudalis pone 
rotundata. — Color dorsi violaceus, epimera et pedes parum rubro 
colorata. 4 

In fundo argillaceo vivit, ubi in tubis, argilla confectis, habitat, et 
valde frequens est. Tantum autumno (Septembri) feminas oviferas inveni. 

Såsom typ för slägtet Haploops skiljer den sig väsendtligen från 
Ampelisca Eschrichti Kröver derigenom, att den endast har tvenne enkla 
ögon, att de undre antennerna icke sitta bakom de öfre, att sjunde 
benparet har en helt annan form, im. m., samt att den bor i tuber, 
som den sjelf förfärdigar, hvilket jag icke funnit vara händelsen med 


den andra. 
Haploops carinata, mihi. 


Ampelisca Eschrichti? mas, LinreBorG: 1. c. 

Longit. circ. 12 millim. — Antenne longissime et tenuissime, 
inferiores longiores, et corpus longitudine superantes, ambo paria apud 
mares quam apud feminas pedunculo crassiore, et flagello longiore. 
Pedunculi infra pectinato-hispidi. Pedes primi et secundi paris ma- 
nibus angustioribus quam apud prxcedentem. Dorsum posticum ca- 
rinatum. Abdominis annulus quartus supra tuberculo medio meagno, 
et quintus et sextus utrinque tuberculo minore laterali. Rami pedum 
abdominalium ultimorum fere subulati, circ. equales, trunco longiores, 
ambo extus et intus xque dense ciliati pilis longis plumosis. Appen- 
dix caudalis, et pedes thor. tertii—septimi paris eodem modo formati 
ac apud precedentem. Color eidem precedentis similis. 

Rarior; una cum precedente accepta, sed incognitum est, utrum 
in tubis habitet, an secus. 

Genom sin kölade rygg, sina långa och mycket fina antenner, 
samt knölarne på de bakre abdominalsegmenterna skiljes denna arten 


7) Dessa leders antal ät underkastadt mycken föränderlighet. Stun- 
dom har jag hos samma individ funnit 3—4 flera leder på ena 
sidan, än på den andra. 


— 137 — 


lätt från föregående, ehuru jag af den omständigheten, att jag icke 
funnit den äggbärande, hade blifvit förledd, att anse den för hanar 
af den, och att taga skiljaktigheterna för könsskilnader. Den synes 
vara mycket sällsynt, då jag bland flera hundrade exemplar af den 
andra endast erhållit trenne exemplar af denne. 


Gen. Ampelisca, Kröver: Naturhist. Tidskr. 1 ser, IV, p. 154. 

In hujus generis notas, a Kröver datas, addi debet: Oculi sim- 
plices quattuor, minutissimi.  Antenne inferiores pone superiores fixe. 
Palpus mandibularis triarticulatus. Pedes primi et secundi paris graciles, 
illi vero subcheliformes, manu tamen angusta, et ungue minuto armata ; 
hi vix subcheliformes, articulo quinto oblongo et quarto simili, quam hic 
tamen breviore, ungue vero eodem pedum primi paris paullo longiore ar- 
mato.  ÅArticulus primus pedum thor. septimi paris infra dilatatus, arti- 
culus quintus articulo quarto longior. 

Ampelisca  macrocephala, LivsesorG: Öfvers. af K. Vet.-Akad:s 
Förb. 1852, p. 7. 

Caput longum, productum. Antenn&e superiores lateri inferiori 
capitis adfixe, pedunculo inferiorum longitudine &Xquales, vel parum 
modo longiores. Pedunculi articulus secundus articulo primo circ. 
duplo longior, et articulus tertius minimus, a flagello non distinctus. 
Flagellum apud mares articulis circ. 20—24, apud feminas art. 
10—12. Antenne inferiores superioribus multo longiores, circ. an- 
nulum sextum thoracis attingentes. Pedunculi articulus tertius arti- 
culo quarto multo longior. Flagellum apud mares 40—50 articulis, 
apud feminas circe. 20—25. Antenn&x apud feminas graciliores et 
paullum breviores. Palpi mandibularis articulus ultimus articulo penul- 
timo multo brevior. Pedes thor. secundi paris articulo quinto non 
quam quarto angustiore, sed eo duplo breviore. Pedes thor. primi 
et secundi paris apud mares magis robusti. Unguis pedum tertii 
quartique paris longissimus et vix arcuatus. Pedes septimi paris ar- 
ticulo quinto quam quarto parum 'angustiore, et longitudine articulo 
secundo, tertio et quarto conjunctis fere 2aquali, articulo sexto sat 
magno, lamelloso et in setam producto. Pedum abdominalium ulti- 
morum rami 2xquales, subulati, exterior utrinque, intus vero densius, 
et interior tantum extus ciliatus. Appendix caudalis ovato-lanceo- 
lata, lacinia utraque ad apicem aculeo parvulo. 

Af alla synes Amp. Eschrichti Kr. komma den närmast, men 
denna skiljer sig dock från den derigenom, att öfre antennerna sitta 
vid spetsen af hufvudet, och ej vid dess undre sida bakom spetsen; 
att den är mera hoptryckt, samt har å den bakre delen af dorsal- 
sidan en ganska stark köl, hvilken hos ÅA. macrocephala endast är 
svagt antydd, och stundom knappt är märbkar; och att femte ledet 
ä sjunde benparet är smalare och mindre, så att det är mycket 
smalare än fjerde, och längre än detta. Amp. Gaimardi, Kröver ?) 
har hufvudet på långt när icke så utdraget, och de nedre antennerna 
silta föga bakom de öfre. ÅA det andra benparet är det femte ledet 
märkbart smalare än det fjerde, 0. s. Vv. 


) Voyage en Scandinavie tab. 23 I. 4. 


— 1398 — 


Gammarus maculatus, Lirnseg. I; c. ps 40. är synonym med 
Cancer Gammarus obtusatus, Montacu: Transact. of Linn, Society vol. 
FL5/p: 15 tabs IäST 

Ehuru der visserligen uti Mostacus beskrifning och afbildning 
af denne Gammarus äro åtskilliga ofullständigheter, som göra identi- 
teten mindre säker, är der dock, på det hela taget, särdeles hvad 
formen af andra benparet beträffar, så stor öfverensstämmelse dem 
emellan, att jag svårligen kan betvifla, att det varit G. maculatus, 
som tjenat till typ för den citerade beskrifningen, och som sedan 
dess ej förr än nu blifvit återfunnen. M. Epbvarns ”) har ansett den 
böra upptagas uti slägtet Amphito€, derföre att Moxtacu hvarken uti 
beskrifningen eller afbildningen har upptagit någon bisvepa (/lagellum 
appendiculare) å öfre antennerna. Men denna underlåtenhet hindrar 
dock ingalunda, att MonrtaGus Cancer obtusatus kan vara en verklig 
Gammarus, då MostaGu icke gick så långt i minutiös observation, alt 
han fästade sig vid en bisvepa, hvilket bäst bevisas deraf, att han 
icke heller har upptagit någon sådan för sin Cancer locusta eller sin 
Cancer pulex, som dock båda ofelbart äro Ganmari, och derföre af M. 
Epvarbs antagas såsom synonyma med hans Gammarus locusta & pulex. 

Till den förut lemnade beskrifningen får jag tillägga: Pedes thor. 
tertii et quarti paris parvi et graciles. Rami pedum abdominalium 
ultimi paris valde inequales, interior minimus, rudimentaris, exterior 
sat magnus, pedes abdominales antecedentes longe superans, lame!lo- 
sus, lanceolatus, utrinque aculeatus, et aculeo mojore terminali. Color 
viventis albidus, fasciis et maculis rufis. 

E 14—153 org. profundo, in latere inferiore Asteracanthionis ru- 
bentis degens, acceplus. 


Gammarus longipes, Lien. I. c. 


Articulus primus antennarum superiorum crassus, tertius minutus 
et vix a flagello distinctus. Pedunculi antennarum inferiorum arti- 
culus tertius cire. mediam partem articuli secundi pedunculi antenna- 
rum superiorum attingens. Flagellum antennarum superiorum circ. 
16—20, et inferiorum circe. 6 articulis. Manus pedum primi paris 
eadem secundi paris major, apud marem ovata, ad marginem posticum, 
unguem propius, processibus duobus et aculeo interno mobili pre- 
dita; apud feminam fere ovata, inferne postice angulata, processibus 
vero carens; manus secundi paris aupud marem oblongo-ovata, pre- 
sertim antice dense pilosa, apud feminam ovata, postice densius pi- 
losa.  Pedes tertii et quarti paris forma insolita, articulo tertio dila- 
tato, articulo vero quinto et sexto sensim attenuatis, et una quasi un- 
guem articulatum, longissimum, gracillimumque, fere rectum, forman- 
tibus.  Pedes septimi paris longissimi, et pedes abdominales ultimos 
longe superantes. Pedum abdominalium ultimi paris rami 2xquales, 
conici vel stiliformes, aculeati, fere apicem pedum abdominalium quarti 
paris attingentes. Appendix caudalis unica, tuberculiformis, brevis, 
truncata». 


2) Hist. Nat. des Crusti.ti.3, po 33: 


| 
| 


— 139 — 


4. Om en i Sverige funnen art af Tryffel. — 
Hr Fries hade insändt följande meddelande. 


»Svamparnes olika grupper äro, som bekant, i allmänhet 
gemensamma för alla länder på jorden, ehuru de i den heta 
och tempererade zonen uppträda under ohka slägten och ar- 
ter. Ett undantag derifrån har hittills Tryffel-familjen lem- 
nat; ingen enda af de egentliga Tryffel-arterna eller Tubereae 
har hittills blifvit funnen i Skandinavien eller Norra Ryssland. 
Väl är den vanliga Tryffeln upptagen i äldre Svenska Floror, 
men hvad man derunder förstod, var en svamp af helt annan 
ordning eller Elaphomyces muricatus, som tillhör Lycoperdi- 
nernas familj, och utom växtsättet, hvarken till karakte- 
rer eller egenskaper, har något gemensamt med Tryffel-ar- 
terna. Under sednare åren hafva mig flera gånger blifvit 
tillsända förmodade Tryffel-arter, såsom den i Dalarne under 
namnet Ickorsvamp”) bekanta, men ingen af dessa har 
ens hört till afdelningen Tubereae, utan samtliga till Hymeno- 
gastreae, hvilka alldeles icke äro ätliga. Nu har jag likväl 
nöjet meddela Kongl. Vetenskaps-Akademien den underrättelsen, 
att icke blott en äkta Tryffel-art blifvit funnen i Sverige, 
utan ock att denna tillhör en af de läckraste arter, som i S. 
Europa står i ganska högt pris, så att insamlandet deraf 
skulle blifva en indrägtig närings-gren, i fall det lyckas finna 
den i någon mängd. Det anmärkningsvärdaste dervid är lik- 
väl, att den hos oss funna arten, Tuber niveum Disront., eller 
numera Terfez niveum, egentligen är en Afrikansk art, som 
först beskrefs på 1600-talet af Leo Africanus under det Ara- 
biska namnet Terfez (emedan den som näringsmedel högt upp- 
skattas af Araberne) och sedan af Ditsrontaines i Flora At- 
lantica. I nyare tider har den likväl blifvit funnen flerestädes 
i S. Europa, ehuru den ändock gör ett anmärkningsvärdt hopp 
till Östergöthland i Sverige. = Förtjensten af denna vigtiga 


”) Emedan den nyttjas till vanligaste betet i Ekorrfällor. 
Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 14 Mars 1855. 


= MR = 


upptäckt tillhör Herr Grefve Sattza, på hyars egendom Cedersberg 
i Östergöthland den blifvit funnen sistlidne sommar på ett be- 
tydligare djup ned i jorden. Herr Grefven har bebagat in- 
sända den till mitt bestämmande. Just denna egenhet, att 
Tryffel-arterna finnas på ett betydligare djup ned i jorden, 
utan beröring med atmosferiska luften, förklarar huru de lätt 
undgå uppmärksamheten och endast tillfälligtvis kunna anträffas. 
För insamlandet af Tryffel äro nödvändiga egna för detta ända- 
mål dresserade hundar, hvilkas fina lukt anvisar de ställen 
der Tryffel finnes ned i jorden. Det är genom dessas tillhjelp 
all i handel förekommande Tryffel insamlas, hvilket, utom Tryf- 
felns sällsynthet, är förklaringen till det höga pris hvaruti 
den står. i 


— Al — 


5 Bidrag till kännedomen om Utö jern- 
malmsfälts geologiska beskaffenhet. — För denna 
till akademien af Herr ErDmAnn inlemnade afhandling medde- 
lade densamma nu följande korta redogörelse: 

Utö grufvor, belägne på ön af samma namn uti Ö. Han- 
ninge socken och Stockholms län, 2 till 3 sjömil från fasta 
landet, äro, likasom förhållandet är med många af Sveriges 
öfriga jernmalmsfyndigheter, byggde på ett uti hälleflinta inne- 
slutet malmlager. — Detta fortsätter visserligen på längden en 
sträcka af flera hundra famnar, men är dock icke på hela 
denna längd brytvärdigt, emedan lagret under sin fortsättning 
åtskilliga gånger vexelvis utvidgas och afsmalnar samt sålunda 
strängt taget tillhör den klass af malmfyndigheter, som man 
betecknar med namnet radbandslager. 

Jernmalmen, som för det mesta är blodstensmalm, genom- 
drages, hufvudsakligen i rigtning af lagerstrykningen, af en 
mängd större eller mindre ådror af dels röd jernkisel”), dels 
grå qvarz, men är dessutom, i stort betraktadt, på det när- 
maste förbunden med hornblende, i form af hornblendesten och 
bornblendeskiffer, på så sätt att malmen både mot ändarne, i 
strykningsrigtningen, och mot kanterna, i en rigtning vinkelrät 
mot strykningen, ofta utspäder sig med eller öfvergår till 


denna ofyndiga bergart, hvilken derföre med rätta kan anses 


för malmens egentliga gångart. 

Malmlagret med sin gångart har sin strykning i N.O. — 
S.V, med 7—10?" fallande från lodlinien mot N.V., och be- 
gränsas i allmänhet närmast på båda sidor af urkalksten, hvil- 
ken inneslutes i sin ordning af hälleflinta, hälleflintan af glim- 
merskiffer och glimmerskiffern slutligen ytterst af gneiss. 
Denna hela bergbyggnadens lagerformiga struktur framträder 
på det omisskänneligaste vid en vandring, såväl mot öster, 
som mot vester, från den innersta länken, jernmalmslagret, till 
de yttersta glimmerskiffern och gneissen. 


+) Denna varietet kallas derföre också här på fältet »rödmalm». 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. den 14 Mars 1855. 


— 4142 — 


Åtskilliga smärre grufvor och skärpningar hafva visserli- 
gen utefter malmlagrets hela längd här och der upptagits, 
men efter en längre eller kortare tids bearbetning af ekono- 
miska skäl åter blifvit ödelemnade. Lagrets största mägtighet 
infaller. ungefär på midten af dess längdutsträckning, och der 
hafva också de förnämsta och djupaste grufvorna, såsom Finn- 
och Långgrufvorna, Nyköpings-, Spens- och Ribbingsgruf- 
vorna, sitt läge. Af dessa grufvor är det i Nyköpingsgrufvan, 
som lagret innehar sin största mägtighet, uppgående till öfver 
20 famnar, under det att detsamma å ena sidan mot Finn- 
grufvan och å den andra mot Spensgrufvan synes småningom 
afsmalna. Största djupet, närmare 420 famnar, har Nyköpings- 
grufvan hunnit, dernäst Finngrufvan 82 famnar, hvaremot 
Spens- och Ribbingsgrufvorna, såsom först nyligen från lång- 
varigt ödesmål åter upptagna, endast nedgått till mellan 30—40 
famnars afvägning. Detta sednare djup innehar äfven Lång- 
grufvans botten, som till större delen malmtom och bestående 
af ofyndig granit, dessutom vid Ryssarnes härjningar i våra 
skärgårdstrakter omkring 4720-talet, i likhet med alla andra 
då i gång varande grufvor på Utön, blef öfvertäckt och upp- 
fylld. med nedkastadt varp, hvarföre allt denna grufva sedan 
den tiden legat öde och uppfylld med vatten. 

Malmlagret med sina omgifvande gång- och bergarter 
finnes, vid de nyss nämnde nu i gång varande grufvorna, 
tvärt afskuret af tvenne granitgångar. Den ena, omkring 10 
famnar mägtig, framstryker mellan Lång- och Nyköpingsgruf- 
vorna i N.V.—S.0., samt har i dagen en synlig stupning af 
omkring 40? från lodlinien mot N.O. Den andra granitgån- 
gen, vid pass 3—4 famnar mägtig och straxt i söder om den 
förra belägen, åtskiljande Nyköpingsgrufvan från Ribbings- och 
Spensgrufvoroa, har sin strykning i nära Ö.—V. och en stup- 
ning af 7'—10? från lodlinien mot N., hvilken äfven på dju- 
pet orubbad så fortsätter. Detta sednare förhållande tyckes 
deremot icke äga rum med den förra granitgången, hvilken på 
en afvägning al mellan 50—560 famnar synes ändra sin sväl- 


— 143 — 


vande ställning till lodrät eller nära lodrät. Ehuru brytnin- 
garne på djupet visserligen ännu icke lemnat någon fullt fak- 
tisk upplysning uti detta afseende, har man likväl skäl till ett 
sådant antagande, om man ihågkommer, att denna granitgång, 
i händelse densamma med oförändrad stupning hade fortsatt 
så långt, som sprängningsarbetet i Finngrufvan nu hunnit, re- 
dan skulle hafva instigit på nämnde grulvas botten eller åt- 
minstone blifvit påträffad och genomgången med den från Finn- 
grufvan, på 70 famnars afvägning, i rigtning mot Nyköpings- 
grufvan drifne, nära 20 famnar långa, Nyckelorten, — hvil< 
ket allt dock ingalunda varit händelsen. En annan förmodan 
kunde visserligen framkastas, nemligen att en utkilning vid 
detta djup redan hade ägt rum, men då den andra, mindre 
mägtiga, granitgången med orubbad stupning och mägtighet 
fortsätter lika långt, som afsänkningen nedgått i Nyköpings- 
grufvan, d. v. s. mellan 110—120 famnar, så synes också 
mindre skäl vara för handen, att hos denna mera mägtiga och 
så alldeles i den förras närhet befintlige, på knappa 20 fam- 
nars afstånd derifrån belägne, förutsätta en sådan hastig ut- 
kilning. 

Graniten uti dessa båda gångar är s. k. pegmatitgranit, 
märkvärdig här derföre, att densamma, utom sina vanliga be- 
ståndsdelar, äfven innehåller inväxta de sällsynta mineralierna 
petalit, trifan- och lepidolith, hvilkas upptäckande på sin tid 
väckte ett så stort uppseende. Men dessutom förtjena dessa 
granitgångar, ur ren geologisk synpunkt betraktade, en ännu 
större uppmärksamhet med afseende på den rubbning, som 
just de synas hafva åstadkommit i sjelfva malmlagrets och 
de närmast angränsande berglagrens ursprungliga byggnad. 

Det är ett bekant förhållande med våra s. k. urberg 
(gneiss, glimmerskiffer, hornblendeskiffer, lerskiffer, urkalksten, 
0. 8. v.), — ett förhållande, som isynnerhet tydligt kan iakt- 
tagas i våra skärgårdstrakter, der vågsvallet renspolat bergens 
ytor, — att dessa bergarters skikter ofta visa sig på ett 
egendomligt sätt böjda, skrynklade eller slingrade i de mest 


— Aik — 


olika rigtningar. Och söker man då närmare utforska orsaken 
till alla dessa mer och mindre tvära eller mjukt afrundade 
slingringar och böjningar, så skall man merendels alltid i när- 
heten finna anstående ett större eller mindre antal granitmas- 
sor eller granitgångar, hvilka, efter den allmänt rådande åsig- 
ten om denna bergarts eruptiva natur, man då har skäl att 
antaga hafva varit just de, som vid deras framträngande från 
djupet i de förut uppkomne sprickorna, sammanpressat och 
skrynklat den omgifvande bergartens, kanhända ännu icke fullt 
stelnade, skikter. 

Att detta äfven varit händelsen här på Utö jernmalms- 
fält har man stort skäl att antaga, emedan denna samman- 
pressning och skrynkling af malmen med sin omgifvande gång- 
art just visar sig mellan de båda nyss anförda granitgångarne 
— eller i Nyköpingsgrufvan, — men för öfrigt på ena eller 
andra sidan om desamma icke äger rum eller åtminstone blott 
i högst obetydlig grad är märkbar. Denna skrynkling, som, 
i anseende till djup jordtäckning och den myckenhet varp, 
som finnas utströdda kring grufvekanterna, visserligen numera 
icke till hela sin utsträckning låter ofvan dag påpeka sig, 
kan likväl vid en närmare granskning tydligen på djupet iakt- 
tagas förmedelst de sprängningsarbeten, som der på olika af- 
vägningar och i olika riktningar försiggått. 

Såsom följd af denna skrynkling har här uti Nyköpings- 
grufvans vestra och nordvestra ända bildat sig tvenne egen- 
domligt formade berglager, af hvilka det ena har skapnaden 
af en half cylinder och det andra af en vigg. Det förra är 
bekant på fältet under namn af Rundeln och det sednare 
under namn af Kammen. Bergarten i dessa begge berglager 
är densamma i båda, nemligen i det närmaste samma horn- 
blendeskiffer, som under malmlagrets fortstrykning innesluter 
detsamma både på vestra och östra sidan och skiljer det fyn- 
diga från det ofyndiga, ebnru här (i Kammen och Rundeln) 
delvis indränkt med kalkstens-partiklar och till en del äfven 
svagt malmförande. — Alla "de böjningar, som den yture om- 


— A45 — 


kretsen hos dessa båda berglager bildar, efterföljas eller mot- 
svaras också troget i deras inre utaf bergartens parallelstruk- 
tur eller skiffring. Men icke blott parallelstruktur, utan äfven 
en utmärkt tydlig skiktning finnes hos dessa båda bergformer 
utbildad, isynnerhet hos Rundeln, och öfverhufvud torde få 
punkter inom  fäderneslandet erbjuda ett mera lärorikt till 
fälle, att hos våra krystalliniskt-skiffriga urberg iakttaga en 
sådan skiktning, en stratifikationsform, hvilken eljest, som vi 
veta, finnes bäst och tydligast utpräglad inom de sedimentära 
eller neptuniska bergarternas område uti deras öfver eller vid 
hvarandra liggande bäddar eller bankar. 

Hos Kammen äro dessa skikter af en obetydlig mägtig- 
het, omkring 4 qvarter eller ännu mindre, men hos Rundeln, 
som öfverhufvud också erbjuder ett rikare tillfälle till takt- 
tagelser deröfver genom de flera sprängningsförsök, som rundt- 
omkring eller uti densamma blifvit gjorde, uppnå skikterna en 
mägtighet af 1-—2 famnar. Hos Rundeln kan man nu nem- 
ligen tydligen särskilja sex olika skikter, af hvilka det yttersta 
har öfver 2 famnars tjocklek, men de inre aftaga i mägtighet 
inåt, utom det innersta eller sjette, som har en ännu större 
bredd af 5—6 famnar, såvida ej detta skulle i sin ordning 
utgöras af flera skikter. ett förhållande, hvaröfver brytningarna 
dock ännu ej lemnat någon upplysning. Som nu dessa Run- 
delns särskildta skikter, eller Rundelslag som de kallats, i 
likhet med det vanliga förhållandet, genom tunna osynliga fo- 
gar äga aflossning från hvarandra, och som dessutom berg- 
arten i sig sjelf är genomdragen med en mängd afsöndrings- 
klyfter i flera rigtningar, så har utaf allt detta blifvit en gif- 
ven följd, att, när den malm, som ursprungligen hade sitt 
läge utanför denna halfeylindriska bergform, småningom lös- 
bröts och borttogs, flera ras och stalp tid efter annan skulle 
tima från den numera fria öfverhängande Rundelväggen. Här- 
igenom har sålunda en stor del af de yttre Rundelslagen loss- 
nat från sitt fäste och nedstörtat, de inre till följd deraf blifvit 
delvis blottade samt hela Rundelns inre byggnad på detta 


= 146 — 


sätt så mycket tydligare kommit att framstå, bildande sålunda, 
sådan den för närvarande framställer sig, allt ifrån dagen till 
40 famnars afvägning, en följd af trappsteg eller afsatser, den 
ena nedanför och utanför den andra. Ifrån nyssnämnde djup 
af 40 famnar allt ned till grufvans botten utgör Rundeln icke 
mera någon fristående bergform, emedan den närmast utanför 
liggande malmen, för grufvebyggnadens säkerhets skull, ännu 
finnes der qvarlemnad. Åtskilliga ortindrifningar i denna malm 
hafva dock på flera ställen vid olika afvägning inkommit till 
det yttersta Rundelslaget, hvarigenom sålunda hela denna berg- 
forms  oafbrutna fortsättning till grufvans närvarande djup 
blifvit fulleligen bevisad, ett förhållande, som äfven hvad Kam- 
men beträffar, blifvit på lika sätt ådagalagdt. 

Då nu Kammen och Rundeln båda två innehålla samma 
bergart och begge äfven visa sig bestå af hvar och en på 
sitt sätt egendomligt böjda skikter, så ligger också den för- 
modan nära till hands, att denna deras egendomliga form just 
uppkommit genom en liktidigt på dem begge utöfvad meka- 
nisk kraft, eller med andra ord, att hvarderas slingrade skik- 
ter också skulle sammanhänga med hvarandra genom några 
mellanliggande tvärare eller mjukare böjningar eller skrynklin- 
gar. Och denna förmodan bestyrkes äfven i en icke ringa 
grad genom en sammanställning af de upplysningar, som bryt- 
ningarne gifvit vid handen på den s. k. Röpall uti Stocken- 
ströms ort, Vestra Kammorten och Norra Rundelorten, uti 
hvilka orters innersta anbrott en och samma hälleflintrandade:' 
kalksten anträffats såsom gräns för det lilla parallellager af 
svartmalm, som i denna vestra ändan af Nyköpingsgrufvan 
har sitt läge vid sidan af den större rödmalmsfyndigheten. 

Den tvärare halfcirkelformiga böjning, som Rundelslagen 
äga närmare dagen och ännu i det närmaste bibehålla vid 
40 famnars afvägning på Röpall, blir på större djup allt mera 
utplattad och  halfelliptisk, efter hvad brytningarne i Bjelkes 
och Reuterskölds orter der gifvit vid handen. Detta förhål- 
lande sammanhänger med eller har sin orsak uti Långgrufve- 


— AKT — 


granitgångens större aflägsenhet från Rundeln på större djup 
än uppe i dagen (vi ihågkomma att denna granitgång stupade 
40” från lodlinien mot N.O.) der denna gång naturligtvis skulle 
genom sitt närmare grannskap utöfva det största inflytandet i 
mekaniskt hänseende på de angränsande bergarterna. — Den 
viggformiga Kammen, som uppe i dagen vid sin bas: endast 
har en obetydligare tjocklek af 5—6 famnar tvärtöfver, ökar 
denna mot tilltagande djup och har vid 400 famnars afvägning 
redan erhållit öfver 20 famnars mägtighet, under det på 
samma gång viggformens närmare dagen mera skarpa kant 
småningom mot djupet tillika öfvergår till en mera bredt af- 
rundad skapnad. 


Utom den större från gammalt bekanta malmfyndighet, 
på hvilken de nu omförmälte mera betydande grufvorna på 
Utöfältet varit brutne, är anledning att förmoda en uthållig 
tillvaro af tvenne nya malmparalleler vid sidan af de förra 
och på ett jemförelsevis ringa afstånd derifrån. Den ena har 
till en del redan blifvit yppad genom den s. k. Norra Run- 
delorten på 37 famnars afvägning till 4—53 famnars mägtig- 
het och består af rik svartmalm. Detta fynd, sammanhållet 
såväl med deo malmtillgång, hvartill icke obetydliga spår an- 
träffades vid jordrymningen för Nyköpingsgrufvans nuvarande 
ångmachinshus, som med det märkbara kompassdrag, som hela 
vägen utmed Lång- och Finngrufvornas vestra sida äger rum, 
gör en fortsatt utsträckning på längden af Rundelortens malm- 
fyndighet på denna sidan mer än sannolik. Den andra nya 
malmparallelen har sitt sannolika tillhåll på sydöstra sidan om 
grufvefältet, nära intill de nyssnämnde Lång- och Finngruf- 
vorna, och synes vara samma malmlager, på hvilket å ena 
sidan Östra Brottgrufvan nu bearbetas och hvarpå å den 
andra den s. k. Boudgrufvan ”) från början varit anlagd, ehuru 


”) Bondgrufvan, ursprungligen skiljd från Nyköpingsgrufvan genom 
ofyndig klyft, men sedermera dermed sammanbruten till en ge- 
mensam grufveöppning, har sitt läge i östra hörnet eller ändan 
al denna dagöppning. 


— 148 — 


på hela sträckan emellan dessa nu nämnde grufvor denna 
malmparallel hittills icke varit vidrörd. 

För närvarande arbetas hvarken Nyköpings- eller Finn- 
grufvan på botten, utan ligga de båda öde och fulla med 
vatten till betydlig höjd. Dock fortsättes ännu uti Nyköpings- 
grufvan brytningen på ett mindre djup under dagen, nemligen 
på Röpall och i Stockenströms ort. Spens- och Ribbings- 
grufvorna samt Östra Brottgrufvan, hvilka alla ungefär liktidigt 
upptogos från långvarigt ödesmål, kort efter sedan det hufvud- 
sakliga arbetet uti de förra upphörde, äro de enda grufvor, 
på hvilkas bottnar afsänkning ou försiggår. Finngrufvan öde- 
lemnades 1849 för svårigheten att der undanhålla vattnet 
och äfven Nyköpingsgrufvans ödeläggande förorsakades till en 
del af samma olägenhet, i förening med ett betydligt bergras 
från liggande väggen år 1850, som sönderslog pumpsättningen 
och gjorde arbetet äfventyrligt på botten, förr än den med 
ytterligare stalp hotande väggen kunde hinna att rensas. 

Anledningen till det starka vattentilloppet var en, några 
grader från våglinien mot S.S.0O. stupande, sköl, bestående 
utaf en gyttring af qvarz, kalkspat, chloritjord, lera, 0. S. V., 
som, med en medelmägtighet af +—3 aln, i Finngrufvan vid 
88 famnars och i Nyköpingsgrufvan vid ungefär 400 famnars 
afvägning, fanns tvärt afskära hela malmlagret och äfven ingå 
i grufveväggarne och då med brytningarne påträffades och 
genomsänktes. I anseende till sin porösa beskaffenhet genom- 
släppte denna sköl med lätthet vattnet, som sannolikt härrörde 
från bafvet, då man besinnar skölens lutning mot sydsydost 
(således i rigtning från hafsstranden mot öns inre) och att 
grufvefältet blott ligger på v. p. 12—44 famnars höjd öfver 
vattenhorizonten i Saltsjön och på ett obetydligt afstånd der- 
ifrån. — Skölen, hvilkens mägtighet vexlade mellan 4 qvarter 
till ett par alnar, utmärkte sig genom sin rikedom på sköna 
kalkspatskrystaller i de mest olika former. — Uti Finngruf- 
van hade redan vid 50 famnars afvägning en dylik, fast min- 

dre 


— 149 — 


dre mägtig, s. k. vattensköl blifvit genomgången. Dessa skölar 
äro de yngsta bildningarne här på fältet, ty de genomskära 
icke blott malmen, utan äfven alla de andra densamma om- 
gifvande bergarterna. Den nu sednast påträffade har, utom 
det starka. vattenflödet, äfven förorsakat en annan betänkligare 
olägenhet, nemligen ett allmänt försvagande af hela grufve- 
byggnaden, hvilket redan yttrat sig i talrika sprickor och 
remnor såväl i Finngrufvans båda långväggar, som äfven i 
flera af de pelare, som uppbära Nyköpingsgrufvans hängande 
vägg och utgöra denna grufvas egentliga stöd, och hvilket 
allt har tvungit grufägarne att påtänka andra utvägar, för att 
åtkomma och bearbeta all den ännu outtagna malmfyndighet, 
som här på stället blifvit af naturen nedlagd. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 4 


— 4150 — 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Åf Baron E. KE. Sparre. 
En varietet af Ekorre. 


Af Advokatfiskal Lind. 
En Columba talpacoti. 

Af Lieutenant Liljeberg. 
2:ne ex. af Lanius excubitor. 


Af Professor Huss. 
En Spermestes cucullata. 


Ethnografiska afdelningen. 


Åf Grefve Armand d' Otrante. 


En skalp af en Nordamerikansk Indian, erhållen bland Blackfoot- 
stammen. 


— 151 — 


6. Om de med Saccharum beslägtade genera. 
— Hr N. J. Anbversson hade insändt följande meddelande: 

»För någon tid tillbaka företog jag mig att studera de 
gräs, som vanligen sammanfattas under den naturliga gruppen 
Andropogonec, i tanka att af densamma framdeles lemna en 
mera genomförd monographie. Det syntes nemligen tydligt, ej 
allenast att sedan den tid, då Triiws i Petersburger Akade- 
miens handlingar (Mémoires de V'Académie impériale des Scien- 
ces. VI Série: Sciences mathém. et physiques. Tome II. 1832 
och Sciences nat. Tome II 1838) lemnade sin bearbetning 
deraf genom de till jordens flesta länder sedermera i botaniskt 
ändamål företagna resorna materialet genom talrika nya arter 
ansenligen vuxit, utan äfven, att de framställningar af både de 
äldre bekanta och nyuppställda arterna, hvilka man hade att 
tillgå, voro i hög grad ofullkomliga och sålunda tarfvade en 
revision, hvilken borde grundas på en ny och mera tidsenlig 
method i beskrifvandet och ett noggrannt studium af otvetydiga 
originalexemplar. Då utkom i slutet af förlidne år de häften 
af Srteuners »Synopsis plantarum glumacearum T. I1—XVI. 
Stuttgartie 1854—5», som lemnade en uppräkning af alla de 
arter häraf, som den bekante författaren ansåg hittills omnämnda 
eller upptäckte. 

I början syntes mig detta nya arbete af STEupEL ega en 
så stor utförlighet, det material han begagnat hafva varit så 
rikhaltigt, att jag trodde, att de samlingar, till hvilka jag egde 
tillgång, ej skulle hafva syponerligt mycket att tillägga, hvarföre 
jag ansåg mig böra afstå från, eller uppskjuta med framläg- 
gandet af det försök till denna svårutredda växtgrupps syste- 
matiska behandling, hvarmed jag var sysselsatt. 

Utan att här våga ingå på en granskning af nyssnämnde 
stora arbete af SreuneL, vill jag blott korteligen uttala "den 
åsigt jag vunnit genom att taga en noggrannare kännedom om 
detsamma, att det i flera fall noga ansluter sig till den af 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 Mars 1855. 


— 152 — 


Kusta redan 4833 utgifna Agrostographia, och att man om båda 
med skäl kan säga, att de snarare referera, än med veder- 
börlig och jemförande kritik framställa den mängd arter, som 
af olika författare blifvit uppställda, dervid i diagnosticeringen 
oftast anförande dessa olika författares ord och termer, så att 
det för granskaren i de flesta fall blir alldeles omöjligt att 
med säkerhet härefter bestämma någon viss art, hvars benäm- 
ning man söker. Härigenom har blifvit en följd, att såväl 
Kustas som: Steupers arbeten af Andropogonece uppräkna en 
mängd arter, hvilkas verkliga arträttighet torde vara mycket 
osäker, och att härutinnan råder en ovisshet, som svårligen lä- 
rer kunna häfvas på annat sätt än genom en alldeles ny be- 
arbetning. 

Många författare, t. ex. RoxBurGH m. fl. tyckas nemligen om 
artbegreppet hafva haft de från andras mest afvikande begrepp, 
uppenbart framställande de ringaste afvikelser som verkliga 
arter; hvarföre alla dylika uppgifter antingen måste delvis 
ignoreras, eller ock blott först då upptagas i de systematiska 
arbetena, när man vunnit mera visshet om deras verkliga 
sanning. 

Andra auctorer, synnerligast de äldre, hafva upptagit 
många arter, hvilka de karakteriserat på ett så ofullständigt 
sätt (ofta med några få ord) och så obestämda termer (flos, 
perianthium &c.), att det rent af förblir omöjligt att utreda, 
hvilka växter de afsett och hvilka af dem böra som arter er- 
kännas, eller såsom blotta synonymer. Häraf tvingas man ock 
att utesluta många nominella arter, om hvilka ingen säkerhet 
nu kan vinnas. | 

Af alla dessa sammanlagda skäl har jag trott det kunna 
försvaras, om jag, oaktadt det till utseendet så fullständiga 
arbete öfver gräsens klass StEtpEL så nyss lemnat oss, vågar 
efter hvartannat framlemna de bestämningar och beskrifoingar 
af hithörande slägten och arter, hvilka jag grundat på egna 
eller af andra gjorda samlingar. Det material jag haft att 
bearbeta består i samtliga Andropogonecw från Wiens, Berlins 


— 153 — 


och Stockholms herbarier, samt de ur WirzLpEnows, KuNntuas, 
Lincs, Jacquins och HumBorpts m. fl. samlingar. Jag har icke 
trott mig böra upptaga några andra arter än dem, hvaraf jag 
sett authentika exemplar, och jag har sökt karakterisera hvarje 
art så fullständigt, att diagnoserna måtte kunna anses för det 
närvarande tillfyllestgörande. 

Efterföljande uppsats innefattar en uppställning af de med 
Saccharum förvandta slägten. 

Till detta genus har man äfven i sednare tider hänfört 
arter, hvilka af somliga redan förr blifvit från det egentligen 
så benämnda slägtet aflägsnade till andra (Imperata och Erian- 
thus). Å ena sidan synes det visserligen oriktigt att i allt- 
för många slägten söndra arter, hvilka till sina delar ega 
någon betydligare öfverensstämmelse. Å den andra kan man 
deremot icke neka att, medan man vid fråga om de europei- 
ska arternas behandling ej synes så nogräknad om man der 
uppställer många, föga skarpt begränsade slägten, man likvisst 
med en viss farhåga och ogillande betraktar ett dylikt förfa- 
ringssätt, så snart det gäller exotiska arter; samt att det i san- 

ning är att anse som en stor fördel, att slägten, hvilka innefatta 
talrika arter, söndras i lätt bestämda afdelningar, man må nu 
kalla dem genera, subgenera, tribus eller hvad annat som helst. 

Granskar man alla de arter, hvilka jag i det följande har 
att uppräkna, så torde det kunna väl försvaras, att de till det 
yttre ega olikheter, som visserligen böra rättvisa uppställandet 
af flera slägten. Ser man på de karakterer, genom hvilka 
dessa olikheter angifvas, så torde de befinnas af åtminstone 
lika värde, som de, genom hvilka man söndrar Festuca från 
Bromus (att ej tala om Schoedonorus med flera) eller Glyceria 
från Catabrosa, Arctophila, Colpodium och Enodium, Arrhena- 
therum och Trisetum från Avena m. fl. Slutligen vinnes den 
ej obetydliga fördelen, att ett slägte, hvilket annars skulle om- 
fatta 27 arter, nu afdelas i fyra genera, hvaraf två och två 
äro med hvarandra fullkomligt analoga. Så mycket är dock 
visst, att antingen torde alla de här uppställda slägten böra 


— A5kb — 


antagas' såsom från hvarandra skiljda, eller ock alla 'samman- 
dragas till ett enda. 
Detta karakteriseras af: 


Spicule equales, homogame, ad articulos racheos contigue gemine, 
basi lana involucrante sericea cincte. 
Men de föreslagna genera skiljas sålunda: 
Spicule mutice: 
inferior sessilis, altera pedicellata . -. Saccharum L. 
utraque pedicellata . . . . » . + Imperata CYRILLo. 
Spicule aristate: 
inferior sessilis, altera pedicellata . +. FErianthus Micnx. 
utraque pedicellata « . . . « . «+ Miscanthus Anps. 


SACCHARUM L. (gen. n. 73). 
ENDL. gen. n. 939. Krtu. Agr. p. 474. STEUDEL Synops. p. 405. 


Spicule omnes fere xequales, homogam&e, in articulis racheos con- 
tigue gemine, altera sessilis, altera pedicellata, basi articulate, gla- 
brescentes, pilis involucrantibus mollibus basi cincte, biflore; flosculo 
inferiore neutro, unipaleaceo, superiore hermaphrodito, bipaleaceo. Glume 
2, membranace&e v. hyalinge, exterior 4—S5-nervis, apice bidentata, in- 
terior 3-nervis, carinata. Palexe hyaling, mutice, flosculi hermaphroditi 
subequales, integre, ciliate. Lodicule 2, libere, 3-lobe. Stamina tria. 
Ovarium glabrum. Styli 2, elongati. Stigmata brevia, glumis sub- 
breviora, !ateraliter erumpentia, excurvata, pilis simplicibus plumosa. 

Gramina elata, panicula ramosa, foliis plus minus latis, culmo ple- 
rumque arundinaceo, farcto insignia. 


L Glume chartaceo-membranacee, indurate. 
a. Årticuli racheos et pedicelli spicularum superiorum glabri. 


1. S. officinarum L. (sp. 79): panicula maxima, diffuse ramosissima, 
patente v. condensata; ramis semiverticillatis, maximis racemoso- 
divisis; spiculis lanceolato-linearibus, pilis involucrantibus argenteis 
duplo brevioribus; glumis acutis, exteriori dorso plana vel convexi- 
uscula; foliis latissimis, margine scabris; culmo arundinaceo, gi- 
ganteo. — KrH. Agrost. p. 474. SrteupveL Synops. p. 405. n. 4. 

In utriusque orhis regionibus calidis ubique colitur. 

B. Tahitensis: ramis saltem superioribus simplicibus; spiculis ovato- 
oblongis, pilis parcioribus involucratis; glumis acutiusculis, stig- 
mata superantibus. 

Ex insula Tahiti. 

Habitu a normali non parum recedit varietas presertim paniculae 
simplicioris ramis magis regularibus. Vix tamen distincta species. 

S. edule Hassk. Flora 1842. Srteup. p. 405, ”ramis superne foli- 
atis, inflorescentia abortu inter vaginas inferiores remanente haud invo- 
luta” monstrositas hujus speciei ubique culti videtur, ideoque omnino 
excludenda. 


SEE STOAST ESSER 


— 155 — 


2, &S. violaceum Tussac (Antills I. 160 t. 25): panicula maxima, diffuse 
ramosissima, patente; ramis superioribus simplicibus; spiculis an= 
guste linearibus, pilis involucrantibus, fulvescentibus vel subferru= 
gineis duplo brevioribus; gluma exteriori versus apicem bidentulum 
acute marginato-nervosa, dorso planiuscula; foliis latissimis, margine 
scabris, glaucescentibus; culmo SEAN RS rRRv giganteo. — Kra, 
Agrost. p. 474. StEupEL Synops. p. 405. n. 3. 

”In utraque India cultum” KrB. Ex insnla Cuba exsiccatum vidi. 


Habitu prorsus singulari, panicula regulari, rachi ramisque viola- 
ceis, ramis simplicioribus, elegantius spicatis, spiculis ferrugineis, magis 
induratis, multo angustioribus, pilis cinereo-fulvescentibus, raris divari- 
catisque, et foliis glaucescentibus a priori distinguitur. 


b. Articuli racheos et pedicelli spicularum superiorum spiculas inferi- 
ores subequantes, ciliato-pilosi. 


Spiculis basi latioribus fere tereti-convexis, superne acutato-pro- 
ductis glumisque saturatius coloratis et pilis raris parce obsitis, a pre- 
cedentibus valde recedunt species huc referende, que genus proprium 
forsitan bene etiam constituerent. Ad Erianthum transitum etiam prz>- 
bent palea exteriori in acumen scabrum excurrente, quod tamen bre- 
vissimum, nec ut arista, pale& bipartite affixa, spiculam excedens. 
Spicule superiores longius pedicellate paniculge tot habitum singula= 
rem reddunt. 


3. S. arundinaceum Rertz. (Obs. 4. 17): panicula effusa, ramosa; ramis 
omnibus divisis, erecto-patentibus; spiculis ovatis, acutissimis, pilis 
cinerascentibus duplo brevioribus; glumis apice cuspidatis, infusca- 
tis, dorso convexo carinatis, pilis longis passim obsitis; foliis latis- 
simis, culmo arundinaceo, cum nodis glabro. — Krtu. Ågr. 475. 
STEUDEL Synops. p. 407. n. 33. 

”Tranquebar” Krte. Specimina in herb. Willdenowii, berolinensi 
et vindobonensi vidimus. 


4, S. ciliare Anps.: panicula oblonga, basi et medio interrupta, apice 
nutante condensata; ramis divisis cum ramulis patenti-arrectis; 
spiculis lanceolatis, pilis fulvescente-argenteis et sericeo-micantibus 
duplo brevioribus; glumis ex ovata basi acutis, dorso convexo longe 
et dense sericeo-pilosis; foliis angustis, crassis, cum culmo firmo, 
glaberrimo glaucescentibus. 

Hab. Asia: Belaspur (Hägel: n. 877) Hb. vindobon. 


Elegantissima species, spiculis sericeo-pilosis et lana fulvescente- 
argentea, pulchre micante ab omnibus statim dignota. GCulmus, ut vi- 
detur, 4—5-pedalis, penna anserina crassior, cum nodis glaberrimus. 
Folia longissima, angustata (13 lin. lata), costa valida, lutea, basin folii 
fere sola etficiente, crassa, ceterum Hkbinveluta; margine scabra, glau- 
cescentia; ligula brevis, in pilos soluta; vagine supreme fere ampliate, 
glabervinnca, Panicula pedalis, basi et nddio plus minus interrupta, 
ceterum arcte condensata; rami divisi, breves, scabri; ramuli longe 
pilosi.  Spiculg 413 lin. longe, lanceolato-conice, pallide straminex, 


E/ 


apice infuscate, lana. copiosa fere :duplo breviores... Gluma exterior 
obsolete 3—5-nervis, apice subbidentata, interior 3-nervis. Palexe glu- 
mis 2Xquilonge, hyaline; exterior flosculi -hermaphroditi apice scabra et 
brevissime mucronata. Stigmata atropurpurea, e medio spiculx erum- 
pentia. 


UH. Glume saltem ad partem hyalino-pellucide. 

5. S. egyptiacum Wiuup. (Enum. 82): panicula ampla, ovato-pyrami- 
dali vel ovali, ramosissima; ramis semiverticillatis, simpliciusculis, 
elongato-flexuosis, racemoso-spicatis; spiculis ovato-lanceolatis, pilis 
involucrantibus duplo triplove brevioribus; glumis parte inferiore 
vel basi ima membranaceis ceterum hyalino-pellucidis, acutissimis, 
margine tenuiter ciliatis; foliis angustis, convoluto-carinatis cum 
.culmo glaucescentibus. — Krtu. Agrost. 475. 

S. spontaneum Steup. Synops. p. 405 (ex parte'. 
Hab. in Africa et Asia occidentali. 


Non parum variat panicula plus minus ramoso-effusa, spicnlis ma- 
joribus fulvescentibus, glumis exterioribus basi adhuc magis membra- 
naceis, dorso bicarinatis et apice bidentatis, vel argenteo-hyalinis, ener- 
vibus, acutissimis; foliis plus minus convoluto-filiformibus vel plani- 
usculis, e quibus varietatibus species plures create sunt, v. c. S. Pali- 
soltii Tauscr. Flora 1836. p. 527. (”glumis ovatis, cuspidatis, ciliatis, 
diaphanis, involucro piloso 3-plo brevioribus; corolla bivalvi subzequali, 
calycem subzequante”?) S. caducum Tauvscu 1. c. (panicula contracta, 
corolla univalvi(?)) et S. speciosum Tausca I. c. (foliis subulato-convo- 
lutis, ”flosculis confertissimis, corolle valvula altera brevissima?)', quas 
omnes etiam SrtEUDEL 1. c. enumerat. 

Sequentes tamen seorsim notande: 

B. violacescens: culmo foliisque viridi-violacescentibus; panicula ampla 
sed brevi; spiculis apice tantum summo albo-hyalinis, ceterum rufe- 
scentibus, vix pellucidis. 

In Egypto. 

Ad normalem fere se habet, ut S. violaceum ad S. officinarum. 

y. hirsutum Forsz. (FL. arab. 1d): culmo angustiori, internodiis summis 
dense albo-villosis; foliis ad basin culmi cespitosis, convoluto-pun- 
gentibus; panicula macra, angustata; stigmatibus glumas subexceden- 
tibus; glumis medio ferrugineo-maculatis. (Inter S. egyptiacum et 
spontaneum prorsus intermedium). 

In Arabia felici. (Schimper 891). 

Quamquam species haecce ad sequentem bhaud indubie transitus 
quosdam prabet, eam attamen, Africe regionibusque adjacentibus potius 
peculiarem, ab iis in India orientali insulisque spontaneis diversam 
credimus; que tamen tres species ita arcte inter se connex& sunt, ut 
rectius forsan species una tertia (S. spontaneum) duas extremas prorsus 
connectente, efficere dici passint. Nomen S. egyptiaci illi Africane 
retinuimus, idque S. spontanei ei speciei, quam Linne&us ipse primus 
ex India orientali (”Coromandelia”) memorat. 


6. S. spontaneum L. (Mant. 183): panicula angusta lineari; ramis se- 
miverticillatis, simpliciusculis, subadpressis, cum pedicellis superne 


plumoso-villosis; spiculis ovatis, lana argenteo-sericea flere sexies 
brevioribus; glumis basi indurata chartaceis, superne hyalino-pellu- 
cidis, acutissimis, subenervibus, stigmata zequantibus; foliis angu- 
statis, subconvolutis, scaberrimis, rarinatis; culmo mediocri, superne 
villoso. — Krtu. agr. 475. Srteuper p. 405. n. 5. (ex parte). 

Ex India orientali (WaLiuicn, 8854, Wicut, 682), Asia superiori 
(HäcerL, 1662) et China (FortusE N:o 6). 

A Saccharo egyptiaco differt non tantum culmo minus firmo, su- 
perne  villoso-strigoso, foliis longioribus et adhuc angustioribus immo 
subfiliformibus, sepe etiam serpentinis et panicula multo macriori, elon- 
gato-lineari, ramisque erecltis adpressis, sed etiam spiculis fere duplo 
minoribus, basi frequentius indurato-membranaceis, pilis involucrantibus 
fere sexies brevioribus. 

— pinguius: panicula subcorymbosa, spiculis lana quadruplo tantum 
brevioribus. — Ad S. egyptiacum vergit. Nonne S. propinquum 
SteuD. p. 406. n. 20? 

— villosum: spiculis pilis longissimis, argenteo-micantibus, densissime 
involutis. 

— sinense: glumis dorso nervo viridulo subcarinatis, acutissimis, 
stigmata superantibus. (Nonne S. sinense RoxB. Coromand, 3. t. 
232. Srtreunoer p. 406. n. 14?) 

Ad hanc forsan etiam referende sunt sequentes s. d. species Rox- 
burghian&e, de quibus ex diagnosibus nihil certi eruendum: S. canali- 
culatum RB. 241, S. Munjia RB. 250, S. exaltatum RB. 248, S. fuscum RB. 
241 et S. procerum RB. 248, quas omnes tamen Sreuper p. 406 affert. 


7. S. insulare Broscs. (in Durerr. it. 99): panicula ramosa, ramis 
simplicibus patentibus v. arrectis effusa aut contracta; spiculis lan- 
ceolato-linearibus, lana argentea quadruplo brevioribus; glumis an- 
gustatis, aculis, enervibus, basi indurato-membranaceis, nigro-macu- 
latis, apicem versus rufescentibus parum pellucidis, stigmata exce- 
dentibus; foliis angustis, planis; culmo firmo. — SrtrEuper Synops. p. 406. 

— amplum: panicula magna, effusa, ramosissima. 
Hab.- in Luzonia (Cuming 630, 634). 
— depauperatum: panicula lineari-contracta, ramis adpressis. 
Hab. in Luzonia (Chamisso) et Timor (ex museo Parisiensi). 
Differt a S. spontaneo spicularum forma et consistentia, foliisque 
planis. 


IMPERATA Cyriuoo (Icon. rar. I. b. 11). 
ENDL. gen. n. 940. KrH. Agr- p. 477. STEUDEL Synops. p. 405. 


Spicule omnes fertiles, equales et homogame, in articulis racheos 
contiguxe valide sulcate gemine, utraque (sed altera longius) pedicel- 
lata, basi articulate, biflore; flosculo inferiori neutro unipaleaceo, su- 
periori hermaphrodito, bipaleaceo. Glumzxe 2, membranaceg, subequa- 
les, utraque convexa, (plus minus) nervosa, acutata, pilis longioribus 
pubescentes,  Palex hyalinz, minute, mutice. Lodicule nulle, Sta- 
mina 2 vel sepe 1. Ovarium glabrum; styli 2 longissimi; sligmata 
ex apice flosculi erumpentia et spiculam excedentia, penicellata. Ca- 
ryopsis libera. 


— 158 — 


ÅA Saccharo certissime differt non tantum habitu toto et panicula 
vulgo elongata et sepius spicatim contracta vel saltem longe et an- 
gustissime pyramidalis, sed etiam spiculis pedicellatis, glumis acutatis, 
sericeo-pilosis et stigmatibus longius protractis penicellatisque. Misc- 
antho nostro omnino analoga. 


a. Panicula, saltem inferiore parte, diffuse ramosa indeque quasi 
elongato-pyramidalis, superne contracta, spiciformis. 


1. I. ramosa Anpbs.: panicula basi effuse dissoluta, elongata, superne 
ramis conrfertis angustata, subnutante; ramis omnibus divisis, arcua- 
tis; pedicellis valde incrassato-clavatis; spiculis lineari-lanceolatis, 
lana cinerascente triplo brevioribus; glumis acutissimis, nervosis, 
dorso longe sed parcius pilosis; foliis latiusculis, planis, cum vagi- 
nis glabris; culmo mediocri, compressiusculo. 

Saccharum confertum (quod nomen speciei Imperate generis, pa- 
nicula omnium maxime basi effusa predite, minus apte imponendum) 
Prest. Reliquie Hank. 346. — Sacch. Alany var. JuncH. NEEs mscpt. 
sec. StEUDEL Synops. p. 407. n. 26. — S. alopecuros(?) NEEs mscpt. 
sec. StEUDEL Synops. p. 406. n. 10 (Cuming 1801 ex partel). S. ne- 
grosense StEup. Synops. p. 407. n. 25 (Cuming 1801 ex parte!) 

Hab. in insula Lnzon: (CuminG Dn. 1801. — HöesKe, ad Sorzogon 
n. 179; et ad Singapore Indie orientalis (Cuminc 2,4141). 


2. I caudata Asvs.: panicula elongata, basi effusa, apice stricta; ramis . 
divisis, inferioribus arcuato-patentibus, supremis arrectis, condensatis; 
pedicellis apice tantum tumidulis; spiculis lanceolatis, lana densa, 
argentea, micante quadruplo brevioribus; glumis parte superiore 
hyalinis, subenervibus, dorso pilosis; foliis angustis, planiusculis 

YANG, , P ; S , ? 
glabris; culmo tenero, teretiusculo. 


Saccharum contractum HBK. nova gen. et sp. 1. 182. STEuDEL. 
Synops. p. 406. — S. caudatum Trin. Acta VI. II. 3314. Merer Essequ. 


p. 68. Srteupn. Synops. p.. 407. n. 30 — SS: dubium HBK. nov. gen. 
1. 183. SteuveL Synops. p. 406. n. 22. — S. polystachyum Sw. prodr. 
21. — Anatherum Berterianum RB. S. 


Hab.: Brasilia (Rupocemt, HumBorpt). Insula Trinitatis (Sieber n. 
10). Surinam (WeicELt, SpurtBErGEr), Guadeloupe (Barsis). 

Differt ab antecedente non tantum panicula basi minus effusa et 
strictiuscula, ramis vix excurvatis, inferioribus tantum divisis, sed 
etiam et maxime pedicellis apice non exacte clavatis, spiculis multo 
minoribus, glumisque ad maximam partem hyalinis nec ut in priori, 
totis membranaceis et subinduratis, foliis demum et culmo angustioribus. 
Panicula ob lanam spicularum argenteam nitide albescens. — Orbi novo 
preterea, ot videtur, peculiaris, illi ex orbe vetere prorsus analoga. 

Specimina S. dubii et contracti HBK, ex hberbariis Humboldtianis 
et Kunthianis attentius comparavimus, nec ullam plane invenire possu- 
mus differentiam, nec e scriptis cilatis quandam eruere possumns. Quod 
ad paniculam basi plus minus effusam, folia plus minus lata et ligu= 
lam subciliatam vel glabrescentem attinet, nil in hoc genere ad species 
distinguendas valet. 


= 159 — 


b. Panicula fere tota contracta, spiciformis (4 —10-pollicari). 


3. I. Sapé Anwps.: panicula spiciformi-contracta. basi subdissoluta, apice 
fere nutante; ramis inferioribus subdivisis, superioribus confertis, 
erectis, brevissimis; pedicellis apice tumidulis; spiculis lana argentea 
vix duplo brevioribus; glumis apice hyalinis, enervibus, aculis; fo- 
liis superne filiformi-convolutis; culmo tenero; rhizomate repente. 
Saccharum Sapé S:t Hu. It. Bras. II. 368. STtEUDEL Synops. p. 

406. n. 23. ; 


Hab. in Brasilia, inter Vittoria et Bahia (Sercow.); Florida (CaABanis). 
Prioris quasi forma macra, sed :spiculis majoribus diversa, a se- 
quente aperte differt: panicula ob ramos inferiores subeffusos nonnihil 


dissoluta, sed apice contracta, glumis basi membranaceis, foliis apice 
anguste convolutis culmoque angusto. 


4. I arundinacea Cyriro 1. c.: panicula spiciformi-contracta, cylindrica, 
erecta; ramis strictiusculis, abbreviatis; spiculis lana argentea vix 
duplo brevioribus; glumis fere totis hyalino-pellucidis, subenervibus; 
foliis spe planiusculis, culmo firmulo. — Krn. Ågrost. p. 477. 
StEUDEL Synops. p. 405, n. 41. 


Hzec species, cujus formas varias distinguere diligenter conatus 
sum, per regiones maxime temperatas et calidas toltius orbis sSepe CO- 
litur, interdum etiam silvestris occurrit, ideoque mire ludit, quapropter 
species diverse ex speciminibus, exsiccatione habitu inter se receden- 
tibus, create sunt, quas tamen omnes ad unam eandemque, late disper- 
sam, pertinere credere fas est. Ill. Nees ab EsewsecK, cui etiam placet 
1. Koenigii et 1. Thunbergii diversas agnoscere, se id observasse dicit, 
in illa stigmata in hac filamenta magis esse evoluta. Nobis id perspi- 
cuum fuit, ut quo magis contracta sit panicula, eo magis prevalent 
stigmata, quo magis effusa panicula eo longiora stamina, quod sepe in 
ejusdem speciminis parte superiore contracta et inferiore subelfusa ob- 
servare licet. Preterea folia longitudine et latitudine, culmus crassitie 
et panicula amplitudine variat. Terras varias iis proprige forme sepius 
incolunt, e quibus sequentes nobis primarie videntur: 


— 23. europea: spica cylindrica, condensata, elongata; spiculis lana 
sericeo-alba vix triplo brevioribus; glumis interdum obtusiu- 
sculis; foliis convolutis, rigidis; culimo firmo, cum nodis glabro. 

J. cylindrica Beauv. Agrost t. 5. f. 4. Lagurus Liss. sp. 120. 
Saccharum Lam. Encyclop. 1. 588. t. 40. f. 2. Wiuuo. sp. 1. 323. 
Hab. in regionibus mediterraneis precipue Europe australis. 

— b. africana: spica oblongo-cylindrica, subovali, condensata. fere 
abbreviata; spiculis lana vix triplo brevioribus; glumis acuti- 
usculis, nervosis; foliis planiusculis, rigidis, glaucescentibus; 
culmi teneri nodis glabris. 

1. Thunbergii BEAuV., StEUDEL, Synops. p. 405. 
Saccharum Thunbergi Retz. Obs. 5. 17. 
— elatior: culmo 2—3-pedali, spica fere semipedali. 


— 160 — 


In Africa septentrionali (Egypto, Tripoli, Senegal, Sierra Leona) 
Arabia et Persia. — Priori simillima. 
— brevior: culmo vix pedali, foliis planis subbreviore; spica 
2—3-unciali. 
Ad Cap. Bone Spei. (Drece, EcKton). Port Natal (Krauss). 
— Quasi propria species. 

—- GC. indica: panicula spiciformi-contracta, inferne subeffusa, elon- 
gata; spiculis lana fere quadruplo brevioribus; glumis acutis, 
subpellucidis, basi valide nervosis; foliis scabriusculis; culmo 
teneri nodis barbato-pilosis. — Ad Imp. Sapé transiens. 
Saccharum Koenigii Retz. Obs. 5. 46. I. Koenigii Beauv. (Agr. 

165) Ness (FI. Afr. 1. 89) SteupneL Synops. p. 405. n. 4. I. filifolia 
Nees (mscpt.) Srteuper. Synops. I. c on. 5. oS. cylindricum Roxe. 
Fl. ind. p. 239. oS. Sisca (2?) Cav. ic. 3. t. 292. — S. spicatum 
Burwm. Pnresi. (Reliquie Hesse. 1. 346. sec. specimina authentica!) 
StrrUuD. Synops. p. 407. n. 24. 

Hab. in Africa australiori (ut videtur admodum rara), India ori- 
entali Kreis. (Wicat. 2351, 1680, Banks, Herstr), Asia superiore 
(Häöcer n. 3926), insulis Philipp. (CumisG n. 480, HäskE n. 180 
Cnamisso), Java (HOFFMANSEGG, ZOLLINGER 452), China (MerEn). 

"australis: spica basi latiori; spiculis lana rufescente triplo bre- 

vioribus; glumis fere totis herbaceis; foliis latis, basi barbato- 

pilosis; rhizomate valido, repente. 

Hab. Port Jackson (Fenrb. Bauer) Nov. Horr. (Brows). — Habitu 
valde singulari, sed vix specie distincta; transitum ad hanc pråebet 
forma ex Asia superiori, quam legit Huäcer (n. 3986), lana etiam 
subrufescenti a normali recedens. 

— d. americana: spica basi laxioriz spiculis linearibus, lana duplo 
brevioribus; glumis acuminatis, margine hyalinis; foliis pla- 
nis; culmi elati nodis glabris. 

Saccharum brasiliense Tris, Acta Petr. VI. II. 331. —? 

Hab. in Guiana (Schomburgk. n. 665.) in Mexico, Vera Cruz (Ga- 
leotti n. 5678), in Chili (D'URrvILLE). 

Ad Imp. Sapé ita oppropinquata, ut ab ea vix distingui possit. 

SHoocert (Ruprecht, herb. vindob.): spica maxima, elongato- 
cylindrica, stricta; spiculis lanceolatis, lana triplo brevioribus; glumis 
acutis, hvalinis; foliis planis, strictis, acuminatis; culmi firmi nodis 
glabris; rhizomate late repente. 

Hab. in Texas (Drummosp II. 283). 

Habitu a celteris longe recedens, vix tamen, me judice, spe- 
cies ab europea diversa habenda ob structuram spicularum omnino 
eandem! 


ERIANTHUS Ricu. (in Michx. FI. bor. Am. 4. 55). 
ENDLICH. gen. n. 943. KrH. Agr. p. 478. SrEuDEL Synops. p. 407 (sob Saccharo). 


Spicule omnes fertiles, 2xequales et homogame, in articulis ra- 
cheos contiguw gemine, altera sissilis, altera pedicellata, basi articu- 
latex, biflorxe; flosculo inferiori neutro, unipaleaceo, superiore herma- 
phrodito, bipaleaceo, Glume 2, membranacex, subequales; exterior 


— 161 — 


4—5-nervis, apice bidentataz interior 9-nervis, carinata, acuta. Palex 
hyaline; inferior flosculi hermaphroditi brevior, profunde bipartita, 
ex emarginatura arista medio subgeniculata, inferne tortili armata. 
Lodicule glabre. Stamina 3. Ovarium glabrum. Styli 2 elongalti. 
Stigmata plumosa, brevia, lateraliter infra apicem spiculx erumpentia. 

Gramina exaltata, culmo valido, foliis sepe latiusculis, panicula 
inlerdum ramosa, effusa. 'A Saccharo, cui analogum, differt genus 
hocce palea exteriori flosculi hermaphroditi bifida, aristata. 


I. Panicula ramis patentibus plus minus effusa. 


a. Årista spiculam duplo vel minus superante. Spicule lana involu- 
crante parum breviores vel eam subequantes. 

+" Culmus firmus, validus. Folia latiuscula. Rami interdum simpli- 

ciusculi, verticillatim corymbosi. Glume exteriores apice bidentate. 


1. E. Ravenne Bravv. (Agrost. 14): panicula elongata, diffuse ra- 
mosissima, ovata; pedicellis pilosis apice summo tumidulis; spi- 
culis glabriusculis, lanam cinereo-argenteam za&quantibus; glumis 
acutis, exterioribus aut 5-nervibus convexis aut 4-nervibus, pla- 
nis et bicuspidatis; arista recta, glumas parum excedente; foliis 
canaliculatis, margine serrulato-scaberimis; culmo farcto, elato. — 
Kra. Agrost. p. 479. 

Andropogon Ravenne L. sp. 1781. Saccharum Ravenne Murr., 
StEUDEL. Synops. p. 408. n. 42. Ripidium Ravenne Trus. fundam. 
p- 169. 

Hab. in regionibus mediterraneis, Åsie minoris et Caucasi. 


2. E. saccharoides Michx. (FI. 1. 55.): panicula elongata, effuse ra- 
mosissima, ovali; pedicellis pilosis sensim clavatis; spiculis lana 
sericea brevioribus, glabris; glumis dorso concaviusculis, nervis 
lateralibus viridibus, in apicem bicuspidatum excurrentibus; arista 
recta, glumas fere duplo superante; foliis latis, planiusculis, va- 
ginis plerumque villosis; culmo crasso. — Krtu. Agrost. p. 478. 

— infuscatus: panicula eximie ramosa, spiculis majoribus, fuscio- 
ribus; glumarum nervis scabrioribus; arista breviori. 
Andropogon alopecuroides L. sp. 1781 (sec. Nees). Andr. Erianthus 

L«. hort. berol. 1. 243. Saccharum alopecuroideum Nurtt. gen. 1. 60. 

S. giganteum Pers. Synops. 1. 60 3. SrtrupeL Synops. p. 407. n. 34. 

Erianthus giganteus Mine. 

Hab.: Brasilia (Serrcow, HumBorpt, Ponmr, Scott, ScnickK. Ipse). 


3. E. purpurascens Anps.: panicula ampla, effuse ramosissima, densa; 
ramis divisis, arrectis; spiculis lanam purpurascentem subequar- 
tibus; glumis acuminato-cuspidatis, exterioribus subbidentatis; 
arista recta, glumis duplo longiori; foliis planis, latissimis, serru- 
lato-scabris, cum vaginis glabris; culmo firmo, farcto. 

Hab. in Asia superiori: Belaspur HäcerL n. 876). Hb. vindob. 


Toto habitu culmi, foliorum et precipue paniculxe amplissimae 
purpureo-micante, spiculis duplo minoribus, glumis acutiusculis a prio- 
ribus statim dignoscitur. — GCulmus elatus, pluripedalis, exacte 
arundinaceus, farctus, cum nodis angustis glaber. Folia unciam lata, 


— 162 — 


costa valida lutescente perducta, supra glabra, subtus in nervis sca- 
bra, margine serrulata; ligula in pilos longos et densos soluta; va- 
gine adpresse, striate, tuberculis minutis scabre, ceterum glabre. 
Panicula amplissima, bipedalis, ovato-pyramidalis, e spiculis purpu- 
reis et lana violacea pulchre colotata; rami ad excisuras culmi va- 
lid: gemini, a basi incrassata mox divisi et iterum pluries ramosi, 
glabri, violaceiz rachis spicarum scabra et pilosa. Spicule geminze, 
homogenexX, altera sessilis, altera pedicellata, lineari-lanceolate, lana 
involucrante parum breviores; glum& lanceolate, membranacex, ex- 
terior nervis marginalibus purpureis, scabris, in apicem bidentatum 
excurrentibus, interior dorso nervo purpureo carinato-convexa, acumi- 
nato-cuspidata. Palea flosculi hermaphroditi exterior margine ciliolata, 
apice arista, glumas duplo superante, versus apicem infuscata, armata; 
palea interior acuta, margine ciliata; stigmata ad medium spiculx 
egredientia, obscure purpurea. 


4. E. floridulus Scnurt. Mant 3. 563: panicula ovali-oblonga, basi et 
medio interrupta; ramis simpliciusculis, verticillatim subcorym- 
hosis; spiculis glabris, lanam argenteam vix axqvantibus; glumis 
late lanceolatis, exteriore superne binervi apice cuspidata; arista 
recta, spiculam vix duplo superante; foliis latissimis, glabris, basi 
infuscatis, pilosis; culmo arundinaceo. — Kr. Ågr. p. 479. 
Saccharum floridulum LaBicr. sert. austr. Caled. 13 t. 18. STtEUDEL 
synops. p. 408. p. 45. (Nonne etiam Erianthus maximus BRoncn. 
it. 97. et Sacch. max. Trin. 1. c. 1838. 93. Srturpver. n. 502) 

Hab. in insula Tahiti (Lesson). 

Ad Er. saccharoidem fere se habet ut Sacch. Tahitense ad S. offici- 
narum; sed differt apertius foliis et nodis culmi omnino glabris, pa- 
nicula multo angustiori, spiculis minoribus et latioribus, lana magis 
argentea cinctis, glumis convexiusculis, acuminatis, apice fere integris. 
et margine late hyalinis, arista demum fere duplo minore. 


5. E. brasilianus (Tris.) Asps.: panicula ovali-oblonga, subinterrupta; 
rachi dense villosa; ramis divisis, fasciculato-verticillatis; spiculis 
glabris, lanam vix xequantibus; glumis anguste lanceolatis, apice 
producto bidentatis, exteriore nervis viridibus marginatis; arista 
rectiuscula spiculam duplo superante; foliis latiusculis, supra 
scabre pubescentibus; culmi arundinacei, superne villosi, nodis 
barbatis. 

Saccharum brasilianum Tris. f. c. 311. StveverL p. 407 n. 3S et 
forsan etiam Erianthus asper Nees bras. 315. Krtt. Ågr. p. 478, cujus 
differentias nullas invenio. — E. cuspidatus Anps. herb. Horm. 

Hab. in Brasilia (WivEGREn), Hb. Horn. 

Ab E. saccharoide longe distat. Est autem inter E. floridulum 
et E. angustifolium quasi medius. A priori differt: culmo et foliis 
angustioribus, brevioribus, culmi internodio summo villoso, panicula 
angustiori, spiculis fere cuspidato-acutatis et arista longiori. Ab E. 
angustifolio recedit: foliis latiusculis (3 unciam), supra scabre hirtis, 
planis, culmo validiori, panicula magis diffusa, nec non arista evi- 
dentius breviori. 


= 1638 — 


++ Culmus  foliaque angustiora et breviora. — Rami evidenter  divist. 
Ghlume acutato-producte. 


6. E. jamaicensis ÅNDs.: panicula elongata, subeffusa; ramis solitariis, 
divisis, patentibus; spiculis glabris, lanceolatis, lana involucrante, 
argentea subbrevioribus; glumis longissime acuminatis, exteriori 
3—5-nervi, interiori cuspidata; arista recta, spiculam vix duplo 
superante; foliis angustis, planiusculis culmo mediocri. 

Saccharum jamaicense Truis. 1. c. 1833. p- 312. STEUDEL SyNOpPsS: 

p. 408. n. 43. 

Hab. in insula Jamaica. (Hb. PORTENSCHLAGI). 


Differt ab omnibus ramis solitariis, evidentissime divisis, glumis 
acutissimis, interdum cuspidatis, paleis magis quam in ceteris mem- 
branaceis, apice fere herbaceis et subcoloratis.  Spicule non raro 
violacescentes quam, in praecedentibus fere majoribus. 


7. E. angustifolivs Nees (Mart. Brasil. 2. 316): panicula elongata, 
ovali; ramis evidentius racemoso-divisis; spiculis pilosiusculis, 
lanam subequantibus; glumis acutissime productis; arista stricta, 
spiculam fere triplo superante; foliis anguste convolutis, scabris3 


culmo mediocri. — Krtu. Agr. 478. 
Saccharum angustifolium TRis. I. C. 1838. app. 92. STtEuDEL Synops. 
p. 408. n. 41. a 


Var. colorata: lana spicularum ferruginea; foliis culmoque glau- 
cescentibus. 
Hab. in Brasilia meridionali et ad Montevideo (SELLOW.) 


b. Årista spiculam triplo-quintuplove superante. Rami simpliciusculi- 
& Arista fere tota sinuato-contorta. Spicule lanam fere duplo su- 
perantes. 


8. E. contortus Eruor (Bot. 1. 40): panicula angustata, ramis sub- 
simplicibus effusa, ovali; spiculis glabris; glumis acuminalis, ex- 
teriore nervis scabris bidentata; arista spiculam triplo superante; 
foliis planis, latis; culmo valido. — Krtu. Ågr. p. 479. 
Saccharum  contortum Nurt. Gen. 1. 60. STtEUDEL. Synops. Pp: 

407 n. 35. , 

Hab. in America boreali (Arkansas: ENGELMAN). 
kx& Arista rectiuscula. Spicule lana colorata fere breviores. 


9. E. longesetosus Anps. panicula ramosa, densa, late ovali, ramis 
strictiusculis, subsimplicibus; spiculis magnis, fulvis, basi pilosis; 
gluma exteriori binervi, bicuspidata; arista longissima, glumas 
fere quintuplo superante; foliis latiusculis, planis; culmo mediocri. 
Hab. in India orientali (Sillet: F. de Silva. "Waruic. n. 8846.) 

Culmus mediocris, pennam anserinam crassus, cum nodis glaber, 

Folia 2—3 lin. lata, planiuscula, margine scabra, acutata. Panicula 
fere pedalis, ovali-pyramidalis; rami semiverticillatim fasciculati, 
simplices; articuli racheos et pedicelli fulvo-ciliati. Spicule ex basi 
ovata lanceolate; gluma exterior inferne convexiuscula et pilosa, su- 
perne subcanaliculata, glabra, apice bicuspidata; gluma interior cari- 
nata, cuspidata; palex margine ciliatz. 


— 164 — 


Ab Eriantho versicolori differt: panicula adhuc densiori, ramis 
simplicibus, spiculis lana subbrevioribus, cum lana copiosa dilute 
fulvescentibusz; glumis evidenter nervosis, apice bicuspidatis; arista 
adhuc longiori et foliis applanatis, brevioribus. 

Quid Saccharum rufum Nees. Steup. n. 60. Wai. 8808 et 
S811 (spicis albohirtis, glumis ferrugineis), S. rufipilum STEUDEL. DN. 
61. Wan. n. 8849. (spiculis villis rufescentibus duplo brevioribus, 
glumis glabris, apice membranaceo-acuminatis)? —  Speciei nostre 
proxime videntur. 


10. E. versicolor Nees (Royle herb. n. 195): panicula effusa, ramosa, 
ovato-oblonga; ramis divisis, erecto-patentibus; spiculis roseo- 
fulvescentibus, lane sericeo-micarti 2xXquilongis; glumis acutis, 
margine minute ciliatis, subenervibus, semipellucidis; arista glumas 
triplo superante; foliis anguste linearibus, longissime acuminatis; 
culmo firmo. ; 
Saccharum versicolor StEuDEL. Synops. p. 409. n. 58. (Nonne huc 
etiam referendum est S. flifolium Nees, Steuner. n. 592) 
Hab. in Asia superiori: Himalaya, Massouri (Häöcer n. 161.). 
Spiculis majoribus, subpellucidis, rufescentibus, lanam 2xquan- 
tibus et arista glumas triplo superante, foliis et culmo a priori re- 
cedit. Cum Miscantho japonico (Eriantho japonico Beauv. vel Eu- 
lalia japonica Trus.) nihil commune habet, nec cum Eriantho sac- 
charoide, quo nomine Roxburgh hunc intellexisse suspicatus est 


STtEUDEL |. C. 


HI. Panicula contracta lineari-elongata, ramis adpresse erectis. 


"Spicule glabre: 


11. E. strictus Barn. (in Eruot. Bot. 139): panicula lineari-lanceo- 
lata, strictissima, subinterrupta, ramis geminis, basi nudis, divisis, 
cum ramulis adpresse erectis; spiculis glabris, pilos cinereo-pur- 
pureos subequantibus; glumis obtusis, apice fulvescentibus, exte- 
riore dorso plana, nervis e medio sepius carinantibus scabra; 
arista recta, spiculam vix duplo superante; foliis planis, latiu- 
sculis; culmo mediocri. — Krtu. Ågrost. p. 478. 

Andropogon strictus W. K. Host. Gram. II. t. 2. Ripidium stri- 
clum Trins. Saccharum strictum Ser. Pugill. 2. 16. StEUDEL Synops. p. 
408. n. 44. 

A genere Eriantho et Saccharineis ceteris recedit spiculis non 
raro dissimilibus, ita ut aut sessilis aut pedicellata, arista destituta 


occurrit. 
++ Spicule (aut margine aut etiam dorso) pilose: 


12. E. brevibarbis Micax (Flora p. 55.): panicula elongata, ramosa, 
contracto-lineari; ramis semiverticillatis simpliciusculis, erectis; 
spiculis pilos cinereos duplo superantibus; glumis exterioribus apice 
bifidis, nervis scabris; arista rectiuscula spiculam duplo triplove 
superante; foliis planiusculis, canaliculatis, margine scabris; culmo 


elato, mediocri. — Krtu. Agrost. p. 478. 
Sac. 


— 165 — 


Saccharum brevibarbe Pers. Steuper Synops. p. 407. n. 37. S. 
Baldwini Spr. Steun. n. 36? 
Hab. in America boreali (Alabama: EnGELMANN). 


13. E. fastigiatus Waruc. cat. n. 8847: panicula brevi, contracta, 
.subdigitato-fastigiata, ramis simplicibus erectis; spiculis pilis ci- 
nereo-purpurascentibus brevioribus; glumis exterioribus dorso con- 
vexiusculis, bicuspidatis; arista :mox flexuosa, spiculam duplo su- 
perante; foliis convolutis, scabris: culmo mediocri. 

Saccharum fastigiatum Nees (mscpt). StEupDEL Synops. p. 409 n. 62. 

- Hab. in India orientali (Sinret. F. pre SitvA. Warucn. n. 8847). 

Spiculg quam in prioribus duplo brevioribus. Panicula fastigiata, 
subdigitata ad Eulaliam accedit. 


Species sequentes mihi ignotz: 

Sacch. villosum Steuver. n. 40 (e Brasilia). 

S. glaucum Hansk. Flora 1842. (e Java). 

S. fulvum Brows (Prodr. 4. 203) (e Nora Holl). 

S. irritans Br. 1. c. (Nova Holl). 

S. repens Wiuup. (Guinea). 

"SS. obscurum Tris. I; c. 1832. p. 313. (non Stevoer, qui hoc no- 

men bis n. 32 et 51 affert!) 

Erianth. tinctorius StweBoLrp. 


MISCANTHUS Anps. 


Spicule omnes fertiles, xequales et homogame, in articulis racheos 
contigu& geminze, utraque (sed altera longius) pedicellata, basi arti- 
culate, biflore; flosculo inferiori neutro, unipaleaceo, superiori her- 
maphrodito, bipaieaceo. Glume 2, membranacexe, subxquales; aut 
utraque convexa 3—5-nervis, aut exterior dorso concaviuscula, ner- 
vis 2 scabris apice bidenticulata. Palexe hyaline; inferior flosculi 
hermaphroditi brevior, profunde bipartita, ex emarginatura arista infra 
medium subgeniculata, inferne tortili armata. Lodicule glabre. Sta- 
mina 3. Ovarium glabrum. Styli 2 elongati. Stigmata plumosa, 
lateraliter erumpentia. 

Qui Imperatam a Saccharo distinguit, species ad hoc genus (cujus 
nomen a uioxog, pedicellus, et ESR flos, sumtum) referendas ab 
iis sub Eriantho ordinandis sejungat necesse est.  Differunt enim 
non tantum spiculis pedicellatis, sed etiam habitu ob paniculam ramis 
simplicibus fasciculato-fastigiatam plane alieno.  Misch. capensis tran- 
situm ad ceteras Saccharineas attamen efficit. 

a. Panicula elongato-ramosa; ramis omnibus divisis. Spicule& hirte, 

lanam involucrantem equantes. 


1. M. capensis Ansps.: panicula condensata; ovato-lanceolata; glumis 
» cinereo-villosis, rufescentibus, apice bidentatis; arista recta, spi- 
culam non duplc superante; foliis convolutis; culmo valido. 
-Erianthus capensis Nees Afr. austr. p. 93. E. Sorghum &? Nees 

Afr. austr. 92... Saccharum capense StEupeEL Synops. p. 408. hv 550 


Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 3. 5 


— 166 — 


" Ecklonii: panicula ob ramos subpatentes, rarifloros magis disso- 
luta; spiculis lana et pilis argenteis villosis; arista spiculam feré 
duplo superante; foliis planiusculis. 

E. Ecklonii Nees Afr. austr. p. 93. Saccharum Ecklonii STEuDEr 

lc. — E. pungens Hocust. herb. 

Hab. in Africa australi; Cap. b. Spei (EcKcon 157 et DRrRecE, 

275 et 280, et 4473) et Port Natal (Krauss). 

Habitu nonnihil sed nullis characteribus inter se differunt species 

hic conjuncte. 

b. Panicula  fastigiato-corymbosa, ramis subsimplicibus, verticillato- 


subdigitatis.  Spicule cum pedicellis glabre, conice, lana involu- 


crante breviores. 

2. M. japonicus Anps.: panicule ramis inferioribus subdivisis, su- 
perioribus simplicibus; spiculis longius excurvato-pedicellatis; glu- 
mis levibus, acutiusculis; arista rectiuscula, glumis duplo longiori; 
foliis planis, glabris; culmo mediocri. 

Eulalia japonica Triss. Act. Petrop. 1833. p. 333. (partim) 
STEUDEL Synops. p. 412. n. 2. Saccharum polydactylon TuBG. jap. 42. 
Erianthus japonicus Beauv. Agr. 14. 

Hah. in Japonia (Zolling. n. 28) — ”Tahiti” Srteuper.? 


3. M." luzonensis AÅnps.: panicula ramis valde elongatis simplicibus; 
spiculis excurvato-pedicellatis; glumis acuminatis, apice productis, 
nervosis; arista rectiuscula, spiculam triplo superante; foliis latissi- 
mis, utrinque glaberrimis; culmo valido. 

Saccharum pregrande SteuDEL Synops. p. 408. n. 56. S. densum 
Nees mscpt. — incomplete descriptum! 

Hab. in insula Luzonia (CuminG, n. 787 et 13441). 

Est M. japonico vero proximus, sed differt spiculis adhuc majo- 
ribus, longius acuminato-productis, panicula diffusius et foliis latio- 
ribus. 4. M. sinensi longius distat spiculis foliisque, sed inter utrum= 
que prorsus medius. 


4. M. sinensis Anps.: panicule ramis valde elongatis, simplicibus; 
spiculis fere stricte pedicellatis, majoribus, nitentibus; glumis 
acutis subenervibus; arista basi subcontorta et flexuosa, spicu- 
lam duplo superante; foliis latis, subtus cinereo-pubescentibus; 
culmo mediocri v. subvalido. 

Eulalia japonica Ts. Act. petrop. VI. II. 3. 333. (sec. specimina 
in berbario regio berolinensi asservata) et Nees Act. A co: L. C. N. S. 
XIX. Supplem. I. p. 184. 

Hab. in China (Cap. Syng-Moon: Meves 1837). 

Quedam est cum duabus pracedentibus similitudo, sed differt 
abunde: toto bhabitu panicule ob ramos omnino simplices, versus 
apicem valde elongatos, eximie fastigiato-corymbosz, spiculis fere 
duplo moajoribus, latius ovatis magisque convexis, fere stricte pedi- 
cellatis et saturatius fulvescenti-nitentibus, arista spiraliter contorta, 
foliisque subtus hirsutis, culmo demum validiori. 


BESSENNE 


— 167 7 


5. M. purpurascens Anps. panicula corymboso-fasciculata, ramis ge- 
minis, primariis a basi divisis, ceteris simplicibus, fastigiatis; spiculis 
subexcurvatim et :scabre pedicellatis; glumis acuminato-cuspida- 
tis, superne densius  pilosis; arista:; medio geniculata, spiculam 
triplo superante; foliis angustis, planis, glabris; culmo mediocri. 
Sacch. fasciculatum TusG. (sec. specimen in herb. Alstroemeri in 

Museo Holmiensi asservatum.) 

Patria ignota, verosimiliter autem Japonia aut China. 

A ceteris statim dignoscitur spiculis lana densa violoceo-purpu- 
rascente longiori involutis, glumis parte superiori pilis densis pu- 
bescentibus, et pedicellis scabris. Habitu panicule cum ceteris valde 
congruit.” 


— 4168 — 


Akademiska angelägenheter. påvas 

Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat Wålliho- 
ten i sjette klassen f. d. Professoren vid Universitetet i Christiania 
Jess RaATEEE, samt utländske ledamoten i andra klassen Astronomie 
Professoren vid Universitetet i Göttingen C. F. Gauss. 

Akademien beslöt att öfverlemna det Frormasnska priset, en min- 
nespenning i guld öfver stiftaren, åt sin ledamot, Professoren C. B. L. 
BoecE i Christiania, som till Akademien insändt två afhandlingar; den 
ena om muskelfibrernas contraction för elektrisk inverkan och den an- 
dra om växternas insugning och utdunstning af vatten. 


Inlemnade skrifter. 


Af Hr C. G. Tnowsos: Öfversigt af de arter inom familjen Dytisci, som 
blifvit anträffade på Skandinaviska halfön. 
Remitterades till Hrr WaurBerc och BoHEMAN. 


Af Hr Eromass? Geognostisk beskrifning öfver Utö jernmalmsfält i Sö- 
dermanland. K 
Remitterades till Hrr MosaspeEr och ÅKERMAN. 


Af Hr Kronofogden E. Burmas: Meteorologiska observationer, anställda 
vid Neder-Kalix åren 1840—1854. 
Ofverlemnades till det astronomiska observatorium. 


Af Hr Amiral KrevcerR: Observationer anställda der vindmätare blifvit 
uppförda vid Sveriges kuster. 
Öfverlemnades till Hr ERrDMANN. 


Studeranden A. E. Hoimeress afhandling: Entomologiska anteckningar 
under en resa i södra Sverige år 1854, som varit remitterad till 
Her WauLBErG och Bomemas, återlemnades med tillstyrkan af dess 
införande i Akademiens handlingar, 


STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


tyler Ra tare RT 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENN 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. 12. 18355. HM 4. 


Onsdagen den 18 April. 


Föredrag. 


1. Om utvecklingen hos slägtet Chiton”). — 
Herr S. Lovén anförde: 


»Under ett besök i vår vestra skärgård för tre år sedan, 
hade jag tillfälle att iakttaga utvecklingen af Chiton marginatus 
Penn. (Ch. cinereus L. enligt Forzes och Hanrey). 

Några individer af ofvannämnda art, som höllos fångna, 
hade på små stenar lagt sina ägg, löst förenade i hopar afsju 
till sexton.  Hvarje ägg är omgifvet af ett hylle, fig. 4 och 2, 
som, veckadt och liksom blåsigt, har en betydlig tjocklek, 
motsvarande ungefär hälften af det helas radie. Klyfningens 
alla skiften voro redan genomgångna och hyllets innersta, runda 
hålighet inneslöt ännu hos några en utbildad rörlig embryo, 
fstiRnoch 3; 

Embryonen, af 0,18 millimeters längd, på det hela ägg- 
formig och utan spår af ett skal, är genom en rundtom gående 
intryckning delad i två, nästan lika stora hälfter, och vid denna 
intryckniog äro de cirrer fästade 


rör sig. I midten af främre delen ses ett knippe af ganska 


genom hvilkas svängningar han 


fina strängar, som knappast visa någon rörelse. Den bakre 


") Härtill Tab. IV. 


— 170 — 


delen företer två mörka punkter, ögonen, ett på hvardera sidan 
nära intryckningen, och vanligen synliga endast ett i sender. 
Djurets allmänna form är något föränderlig, den bakre delen ut- 
skjuter stundom en tappformig förlängning, såsom ses i fig. 2. 
Omkring äggklasarna svärmade några nyss fria ungar, af hvilka 
två äro aftecknade i fig. 4 och 5. Formen är endast mera 
långsträckt än när de voro inneslutna i sitt hylle; framändan 
ses bära fina flimmerhår, som likväl sannolikt förut voro till- 
städes, och dess strängknippe, fig. 16, är utsträckt och svänges 
någongång, men långsamt. Ingenting antyder ännu den blif- 
vande Chitonen. Men nu börjar, fig. 6 och 7, djurets bakre 
del att tillväxa starkare än den främre, som blir mera konisk, 
och fotens sida urskiljer sig, isynnerhet derigenom, att den mot- 
satta, mantelns ryggsida, genom tvärfåror delas i leder, af 
hvilka sju äro tydliga, och inom hvilka täta korn framträda, 
såsom skalens första anläggning. Framdelen får spridda taggar, 
och sådana visa sig äfven på mantelns rand. Djuret böjer sig 
ofta, är ännu helt mjukt, och endast simmar ”). Men kort der- 
efter börjar det att äfven krypa, fig. 8 och 9. Genom man— 
telns insänkning på undra sidan, rundt omkring, har dess rand 
skilt sig från foten, hvars skifva är fri, fig. 9. Ögonen, tyd- 
ligare än förut, äro belägna åt buksidan, fig. 9, men skimra 
ännu igenom på ryggsidan ”). Mantelns leder äro skarpare af- 
delade, och dess rand bär tätare taggar. Framdelen, mera 
konisk, är ännu temligen stor och besatt med små taggar, dock 
mest på öfversidan. Ännu märkte jag ej spår till munöppning, 
och ännu sågs djuret ömsom simma, ömsom krypa. Emeller- 
tid hafva i ryggens leder de första skalens skifvor afsatt sig, 
fig. 40, smala bågar med ojemna ränder, af hvilka jag ännu ej 
såg flera än sju, de tre eller fyra främre nästan lika långa, 
de derpå följande hastigt aftagande. Vid denna tid synas cir- 


") Cirrernas krets är aldrig afbruten på det vis som det kunde för- 
modas af fig. 5 och 6. Den är der icke fullt aftecknad, derföre, 
att den i originalritningen blifvit delvis utelemnad. 


"") För starkt uttryckt både i fig. 8 och 10. 


en AV 2 


rerna falla bort. De saknas nemligen hos den form som ses i 
fig. 41. Här hbafva nu betydliga förändringar inträdt. Man 
ser, att den koniska framdelen af djuret icke mera synes till; 
ej eller det knippe af hår den hittills bar. I stället är huf- 
vudet fullständigt utveckladt, med den nu öppnade munnen, 
och framför denna den böjda fållen, som äfven finnes hos det 
fullväxta djuret. På sidorna sitta ögonen, nu burna af tydliga 
upphöjningar, med pigment och lins som fig. 13 visar. Foten 
har något tilltagit, men ännu har den ej uppnått sin blifvande 
storlek i förhållande till hufvudet. Till gälar synes ännu intet 
spår, men der de skola komma iakttogs en tätare mängd af 
stora celler.  Manteln har skjutit framåt öfver hufvudet; man 
ser redan ett af skalen framför ögonen. Detta mantelns fram- 
skjutande ses tydligen ofvanfrån i fig. 42, 13 och 14. Den 
första af dessa har ännu endast sju tydliga skal. Framför det 
främsta af dessa ses ett fält besatt med små taggar; det är 
hvad som ännu är ofvan synligt af embryonens koniska fram- 
del. Detta fält är i fig. 18 mycket förminskadt, på samma 
gång, som bakom det sjunde skalet det åttonde framträder, 
och är alldeles betäckt i fig. 14, der skalen skjutit sig framåt 
så mycket, att det sista, åttonde är synligt med hela sin 
omkrets. 


Granskar man nu närmare skalens bildning, så anmärkes 
för det första, att de från början, med undantag af det åttonde, 
anläggas nästan liktidigt, nemligen så, att de främre i början 
hafva en storlek i förhållande till de bakre, som de sedan icke 
skola bibehålla. Det första bildar nemligen, fig. 10, en lika 
lång tvärbåge som det andra och tredje Men detta förhållande 
är förändradt redan i fig. 42, och blir det ännu mera i fig. 
13 och 44; det första intar der icke mera samma bredd af 
djuret som de tre följande, och ovalen blir bestämdare derige- 
nom, att numera de bakre skalen tilltaga i bredd. Äfven till 
formen äro de främsta skalen tidigare än de bakre; i fig. 14 
bar det främsta redan antagit sin halfmånlika omkrets, innan 


— 172 — 


det bakersta är mer än anlagdt. — För det andra ser man, 
att skalen först uppträda såsom smala skifvor med oregelbundet 
vågiga ränder, och tilltaga i tjocklek och vidd derigenom, att 
under den första skifvan tilläggas nya, småningom större. Men 
fig. 12 visar, att hvarje skal snart får två djupa vikar, incisuree 
laterales Miop., belägna i deras främre rand, en på hvarje sida. 
När nu nya skifvor afsättas från manteln, blifva dessa vikar, 
sedda ofvanifrån, småningom tillslutna, och qvarlemna endast 
märket af sin innersta del, men det är mer än sannolikt, att 
skalens undra, mot manteln vända sida genom denna: tillväxt 
bör förete en framåt och utåt löpande, gropig fåra — en su- 
tura lateralis porosa Minp. Det främsta skalets incisure buc- 
cales äro i fig. 43 och 14 anlagda, men oregelbundna, utan 
djupa vikar. — Vidare synes det vara articulamentum Miop., 
som först anlägges; till tegmentum såg jag ej ett tydligt spår. 
Det visar sig för öfrigt, att åtminstone hos Chiton marginatus 
skalen icke äro sammanfogade af fyra articuli, och ännu vida 
mindre finnes något stöd för den meningen, att det bakersta 


är det egentliga skalet, analogt med Patellas, och de främsta 
derutöfver tillagda. 


Hvad slutligen mantelranden beträffar, har jag derom en- 
dast det att anmärka, att dess taggar visade sig ganska ore- 
gelbundet, i det de sällan voro öfverallt tillstädes, utan mer- 
endels endast fläckvis. De böra icke förblandas med mantel- 
randens framdeles uppträdande betäckning. 


Af inre delar kunde intet med någon säkerhet urskiljas, 
i anseende till de yttre delarnas ogenomskinlighet. 


Jemför man nu denna utveckling med den af andra Mol- 
lusker, torde det lätt falla i ögonen, att den krets af cirrer, 
hvarmed djuret rör sig i sitt första, simmande stadium, mot- 
svarar veli cirrer hos ungar af andra Gasteropoder och af Ace- 
phaler. Men velum är hos Chiton icke utbildadt till ett vidt 
segel, som kan utspännas. I stället har en annan del fått be- 
tydligare storlek, nemligen den främre koniska, som bär hår- 


— 173 — 


knippet. Denna är nemligen hvad jag hos hafs-acephaler kallat 
den »päronformiga kroppen», som bär »flagellum.» Äfven denna 
bar sitt läge inom veli krets, och flagellum, ehuru hos dem 
enkelt, har samma svaga rörlighet. Velum försvinner hos 
många Mollusker, så vida det ej återstår såsom munntentakler 
eller labialpalper. Måhända igenlinnes en återstod deraf i den 
hudfåll, som hos Chiton framtill omger hufvudet.» 


— 1764 -— 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af École Polytechnique i Paris: 


Journal de l'école. Tome XX. Paris 1853. 4:0. 


Af Royal Society i London. 


Proceedings. Vol. VII. N:o 9, 10, 11. 


Af Författarne: 


Brvzeuvs, R. M., Beskrifning öfver Hydrachnider, som förekomma inom 
skåne, Lund 1854. 


Hi, C. J., 3:ne matematiska afhandlingar. 
Nirsson, S., Skandinavisk Fauna. Del. 4. Fiskarna. Lund 1855. 8:0. 
Af Utgifvaren: 


Flora. 1854. N:o 21—38. Regensburg. 8:0. 


— 175 — 


2. Om slägtet Apluda "). — Herr Re Ng 


SÅNDERSSON hade insändt följande meddelande: 


»Inom AÅndropogoneernas grupp är det i allmänhet säll 
synt att påträffa ett slägte, som ej allenast genom yttre habitus, 
utan kanske ännu mera genom bestämda och konstanta karak- 
terer visar sig väl begränsadt från hvarje annat. Ett sådant 
är dock Apluda, hvilket redan finnes upptaget under detta namn 
af LinsÉ i dess Genera och Species plantarum, ehuruväl af honom 
likasom af de flesta nyare Auctorer mindre noggrannt eller 
rentaf felaktigt beskrifvet. Visserligen hafva åtskilliga författare 
i sednare tider i constructionen af dess blomdelar velat se en 
antydning till slägtskap om ej identitet med Anthistiria L. och 
ännu närmare med Diectomis Beauv. och Ischenwum L.; men 
med ingendera af dessa genera har Apluda någon annan tydlig 
öfverensstämmelse än den för Andropogonexe gemensamma af 
heterogama små-ax. 

Anthistiria, sådant det rätteligen bör bestämmas, med från- 
skiljande ej allenast af Androscepia Brongn. utan ock af tvenne an- 
dra slägten, (Hyparrhenia och Cymbanthelia), som jag ansett mig 
böra uppställa såsom mellanlänkar mellan Anthistiria och det verk- 
liga Andropogon, har visserligen axen inhöljde i en båtformig 
bracteola och ej allenast axsamlingarne, utan äfven axskaften och 
vippgrenarne vid "basen omslutne af bladiga skärmar; men då hos 
Apluda bracteolan blott innesluter ett enda ax. inhöljer den hos 
Antlustiria först 4 involucrerande, nästan bredvid hvarandra 
kransvis sittande småax och sedan ett pedicelleradt hermaphrodit- 
ax och 2:ne derifrån utgående banax. Tänker man sig dessa 
4 basal-småax borta, så blefve axbildningen hos de båda släg- 
tena visserligen något likadan. likväl med den skillpaden, att 
hos Apluda är det fertila småaxet ledadt vid en nedtill för- 
tjockad pedicell, som just bakom detta småaxets fästepunkt klyf- 
ves i 2:ne plattade, hoplagde halfvor, hvaraf den ena slutar i ett 
ofullständigt utbildadt småax (blott yttersidan är nemligen i toppen 

”) Härtill Tab. V. 
Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 18 April 1855. 


grön, gluma-artad och insidan säckformigt urholkad och hinn- 
kantad!) och den andra, som vid basen tyckes omfatta den 
förra, uppbär ett i de flesta fall enblommigt, hankönadt småax. 

Deremot hafva slägtena Diectomis och Ischemum (hvar- 
med olika författare dock mena ytterst olika arter, och som 
derföre erfordra en helt annan begränsning!) till bufvudsaklig 
del samma konstruction af sina blomdelar, som de öfrige An- 
dropogonece, d. v. s. att småaxen äro tvenne, ett oskaftadt och 
ett skaftadt, fästade vid lederna af axets eller axens rachis. 
Hos ingendera af dessa förekommer någon bractea, annat än 
vid basen af det gemensamma axskaftet; ej heller visa sig 
der flera än 2:ne småax sittande bredvid hvarandra. 

De arter af detta högst märkvärdiga slägte, som jag varit 
i tillfälle att undersöka, äro följande: 


APLUDA L. 


LINS. gen. n. 1147. EnpvuicH. gen. n. 948. Tristos Act. Petrop. 1833 p. 324. 
NEzs ab EsesnB. Act. Ac. Nat. Cur. XIX. Suppl. I. p. 191. Kru. Agrost. p. 516. 
STEUDEL Synops. pl. glum. fasc. VI. p. 403. 


Char. Spica bracteola involuta. Spicule terne, pedicello inerassato 
infixe, intermedia sessilis biflora et heterogama, laterales longius pedicellate, 
altera tabescens, altera plerumque mascula. 


Descr. Culmus inferne ramosus, decumbens, aut erectus, aut basi 
scandens, incrassalo-nodosus, compressiusculus, glaber. Folia lanceolato- 
linearia, scabra, costa diluta percursa, sepe in petiolum plus minus 
evidentem attenuata; vagin&e internodiis breviores; ligula membranacea, 
exserta.  Inflorescentia: rami axillares, basi vagina foliacea inclusi, ge- 
mini aut superiores solitarii et alterni, sxpius divisi, paniculam plus 
minus densam efficientes, fasciculos spicularum remotos aut condensatos 
gerenles. Fasciculi e spicis 2—3 compositi; pedunculi graciles bractea 
communi foliacea vaginati. Spica singula bracteola cymbiformi, mem- 
branaceo-herbacea, viridi-nervosa, margine hyalino-membranacea, apice 
herbaceo mucronata ad medium involuta, plerumque incurva, e spiculis 
heterogamis tribus constans. Spicula inferior cum ceteris duabus arti- 
culata, bracteole opposita, compressiuscula, fertilis: glume inequales, 
inferior et exterior lanceolato-linearis chartaceo-indurata, convexiuscula, 
extus plus minus 7—9-nervoso-striala, apice emarginata vel bidentula; 
gluma superior ovata, inferne convexa et carinala, 3—5 nervia, superne 
acute carinato-compressa, acuta; flosculi inferioris masculi palex equales, 
mutice, superioris hermaphroditi vel abortu mere feminei palea inferior 
aut integra, aut submucronata, aut sexpius bifida, e sinu aristam geni- 
culato-flexuosam et tortam, dichroam, spiculam superantem exserens; lo- 
dicule parve, truncate; stamina tia; styli basi conjuncti; stigmata 


crasse plumosa, alropurpurea; caryopsis libera, glabra, compressiuscula. 
Spicule laterales pedicellis latis, planis, emarginato-bidentatis vel trun- 
catis, carinam glume&e interioris spicule sessilis utrinque tegentibus, in 
pedicellum communem incrassatum inferne confluentibus pedicellatze; altera, 
ut videtur interior, ad rudimentum tantum breve vel obsoletum, extus vi- 
ridisnervosum, intus hyalinum, exsaccatum, vacuum redacta; altera com- 
pleta, aut uniflora et mascula, aut (rarissime) ut in sessili biflora, heterogama: 
glume equales, lanceolate, viridi-nervose; palex hyalinxe, muticét, acute. 


Synopsis specierum: 


1. Pedicellus communis spiculam sessilem subequans AÅ. rostrata Ness. 


2. 


» » spicula sessili (multo) brevior: 
a. Spicula sessilis hirta: 
pedunculi et bracteole glabri . . . Å. communis Nees. 
pedunculi et bracteole pilosi. . . ÅA. ciliata Ånps. 
b. Spicula sessilis glabra: 
+ Aristate: 
Pedunculi et bracteole glabri +. . . Å. aristata L. 
Pedunculi et bracteole pilosi. . . . A. scabra Ånpbs. 
SYM ULICA Se "746 ög, vå SARAS EP SV Ta LIG SKE RREASV NVUTACEE ER 
Apl. villosa Scures. et A. digitata L. e genere eliminande, ut jam 


. 


monuit NeeEs. 


1. 


Å. rostrata NeEes. et Ars. (Glum&e Ind. or. ined. — Nees AÅ. L. N. 
C. 1. c. p. 194): panicula subeffusa, elongata; fasciculis 3—5-spica- 
tis; spicis incurvis, bracteola fere sub apice, in cuspidem scabram 
producto, bidentata, glabra fere ad medium involutis; pedicello 
communi valde elongato; spicule sessilis gluma exteriore glabra, 
interiore ciliata; arista infra medium geniculata, fusco-picea, spicam 
duplo superante; spicula tabescente tenuiter ciliata; mascula termi- 
nali glabra; foliis distincte petiolatis, scabris, planis. — STEUDEL. 
Svynops. pl. glum. p. 403. n. 3. 

Hab. in India orientali (Wight n. 1714) Herb. Swartz (leg. REttLErR). 


ÅA. communis Nees et Ars. (Glum. Ind. or. ined. — Nzres A. L. N. C. 
]. c. p. 194): panicula anguste contracta, brevi; fasciculis confertis, 
subdistichis; spicis inpcurvis, bracteola sub cuspide brevi biloba 
ultra medium involutis; pedicello communi brevi, incrassato; spiculae 
sessilis gluma exteriori pedicellos superante, hirta, interiore lon- 
giore; arista medio geniculata, superne infuscata; spiculam duplo 
superante; spicula tabescente ciliata v. pubescente; mascula termi- 
nali glabra; foliis basi angustatis, cum vaginis glabris. — STEUDEL. 
STON RO 

ÅApluda aristata RoxB. FI. Ind. I. 324. Andropogon cymbarius 
RoxB. Tab. 884 (sec. Nees). 

Hab. in India orientali (Wight n. 17413). 


Å. ciliata Anbvs.: panicula effusa, lanceolato-elongata', apice nutante; 
fasciculis remotiusculis; spicis incurvis; bracteola spica dimidio bre- 
viori, sub cuspide herbacea bidentata, hyalino-marginata,subciliata; 
pedicello communi brevi, incrassato; spicule fertilis gluma exteriori 
pedicellos hirtos superante, extus puberula, interiorem bidentatam, 


— 178 — 


in carina superne scabram xequante; arista spiculam fere triplo supe- 
ranle, medio geniculata, superne flavescente; spicula tabescente dorso 
puberula; mascula terminali glabra; foliis petiolatis, supra sub- 
pilosis, viridibus, latis, vaginis margine e tuberculis pilosis. 

Hab. in Asia (India orientali, Caruar: (Häcer n. 1639). 

Est A. communi maxime affinis, sed abunde differt: culmo multo 
elatiori et crassiori, evidentius compressiusculo: foliis duplo longioribus 
(fere pedalibus) et latioribus (3 unciam), supra pilis e tuberculis 
minutis egredientibus parcissime pilosis, basi longe petiolatis; sed 
maxime panicula et spicis. Panicula fere pedalis, ramis simplicibus, 
subdistantibus, infra geminis, superioribus solitariis, patentibus 
subeffusa. Folia involucrantia acutissima, vaginis margine e tuberculis 
pilosis; bractex fasciculorum etiam foliacex, subunciales, vaginis 
subcoloratis cymbiformibus, margine ciliatis; rachis compresso-alata, 
ciliata; fasciculi 2—3-spicati, remotiusculi; bracteola navicularis, 
medio latissima, flavo-marginata, superne subciliata, cuspide viridi, 
13 lineam longa mucronata. Spice quam in ÅA. communi fere duplo 
majores; spicula fertilis 2 lin. longa, tabescens fertilem xquans, 
mascula ceteris etiam 2xXquilonga. 


3. Å. aristata L. (Amoen. acad. 4. p. 303, sp. 1437): panicula sub- 
effusa, fasciculis subglobosis; spicis rectiusculis vel incurvis; bra- 
cteola spicam dimidiam a&quante, sub cuspide herbacea bidentata, 
glaberrima; spicula fertili tabescentem zxquante, gluma exteriori 
superne anguste hbhyalino-marginata, interiori 5-nervi, geniculam 
ariste xequante vel ea breviore, in carina superne tenuissime cilata:; 
spicula tabescente superne ciliata, extus angusta, viridi, 5-nervi; 
spicula mascula terminali basi ciliis paucis suffulta, glaberrima, glu- 
mis Zqualibus, mucronato-acuminatis; foliis in petiolum angusta- 
tis, planis — Tnec. prodr. 21. SckreB. gram. 2. t. 42. Wiiup. Sp. 
pl. 4. 938. Law. ill. t. 844. R. S. Syst. II. 841. Tris. Act. Petrop. 
p. 325. Kunte Agr. 516. StevuoeL Synops. p. 403. n. 14. 

Diectomis fasciculata P.B. Agr. 160. (sec. Ness). 

Andropogon glaucus Retz. obs. V. 20. Wiucp. Sp. IV. 2. 910 
(sec. Nees) (cui synonymon ÅA. glaucam ScnresB. Gram. II. 98 
habet SteupEL Svynops. 1. c. p. n. 9). 

Apluda microstachya Ners A. N. P. C. XIX Suppl. 4. 193. 

Hab. in India orientali (Wight) n. 1712. Wallich. n. 8760 Häcer 
n. 2102 et 3274. Sonnerat, Browns), in Ceylon (Reysauo) et in 
Manila (hb. vindob.) 9 


a. — grandis: panicula ob ramos elongatos patentes, effusa; spiculis 
3—4 lin. longis; glumis exterioribus spiculae fertilis basi 
levibus. ( 

B contracta: ramis abbreviatis, fasciculis condensatis, 
coloratis. 

b. — minor: panicula subsimplici, erectiuscula, elongata; spiculis 


2—3 lin. longis; glumis exterioribus basi subnervosis. (4. 
microstachya Ness. p. s. d.) 

Ex horto vindobonensi specimina vidimus culta panicula 

eximie rara insignia, quorum rami solitarii, alterni, fasciculi in 


— 179 — 


spicas geminas v. solitarias, pedicellatas soluti, pedicellus spiculx 
tabescentlis omnino glaber, et spicula etiam terminalis ut infe- 
rior fertilis, stigmatibus purpureis! 

"nervosa (AnNps.): panicula valde interrupta, ramis geminis arrectis, 
brevibus; fasciculis 2—23-spicatis, discretis; spiculis lateralibus ho- 
rizontaliter divergentibus; bracteola spicam plus dimidio involucrante; 
spicule fertilis gluma exteriori valide nervosa, tota viridi, subovali; 
spicule mascule glumis carinatis, nervosv-striatis. 

Hab. Asia (HöcGcerL: n. 2682). 

A vulgari Apluda aristata L. non parum recedit panicula strictis- 
sima, ramis brevibus arrectis veluti pectinato-spicatis, spiculis fere 
duplo minoribus, gluma exteriori spicule fertilis tota valide nervosa, 
arista breviori, infuscata, et foliis brevioribus. Unum tantum spe- 
cimen vidimus, quare id specie distinguere non audemus. 


5: A scabra Anps.: panicula ramosa; ramulis et pedunculis strigosis; 
bracteis margine e tuberculis hirtis; bracteola cum cuspide subulata 
spiceulas subequante; spicis rectiusculis; spicule fertilis gluma 
exteriori lineari-oblonga, nervoso-costata, spicula tabescente, apice 
vix glumacea, sublongiori, gluma interiori glaberrima; arista mox 
geniculata, tota torta, spiculam duplo superante, infuscata; spiculxe 
terminalis glumis acutis; foliis basi angustatis, scabris. 

Hab. in Nepalia, Wallich (n. 8760 h.). 

Aplude& aristate tam affinis, ut valde dubius sim, num ab ea 
specie removeatur. Aliena tamen videtur, non tantum hbabitu toto 
exteriori. sed etiam structura foliorum, paniculg et spicularum. 
Folia enim non in petiolum evidentem attenuata sunt, sed quasi 
sessiliå, glaucescentia. Panicula fere pedalis, ramis inferioribus ge- 

+ minis, saltem superioribus alternis, solitariis, longioribus, ramoso- 
divisis, fasciculis subconfertis, quasi pectinato-spicatis. Ramuli et 
pedicelli scabre ciliati. Bracteze foliacex, margine dense scabro-hirtze; 
bracteole quam in ceteris speciebus hujus generis angustiores et 
longius herbaceo-mucronate, valide nervose, margine plus minus 
late hyalinge et coloratex. Spica 13 lin. longa, omnino glaberrima; 
spicula tabescens vix apice summo glumacea, sed sepiusrufescenti- 
colorata, ad pedicellum tota redacta; spicula terminalis fertili equalis; 

. arista quam in ceteris sub-brevior et tota usque ad apicem torta. 
Gluma exterior spicule fertilis non marginata, apice vix emarginata, 
Jatissima; interior quasi mucronulata. 

6. 4. mutica Liss. (sp. pl. 1486): panicula subeffusa; fasciculis discretis, 
verticillatis; spicis rectiusculis, late ovatis; bracteola spicam dimi- 
diam superante, sub cuspide bidentata glaberrima; spicule fertilis 
spiculam tabescentem subsuperantis gluma exteriore basilxvi, apice 
bidentata, gluma interiore acuta viridi-striata; paleis muticis; spi- 
cula tabescente inferne late applanata; spicul&x terminalis mascul:e 
paleis glumis acutis brevioribus; foliis in petiolum attenuatis. — 
Wiunup. sp. pl. 4. 938. Law. ill. t. 874. Nees A. L.C.N. X Loc, p. 
192. Triss. 1. cp. 325. Kra, Agr. 516. SteupoeL Synops. p. 403. n. 4. 

Calamina mutica P.B.: Agrost. 129. R.S. 810. Calamina gigantea 
P. B. Agr. p. 429. Andropogon glaucum Rertz. (sec. Trinium) Apluda 


— 180 — 


geniculata BoxBe. 1. 325. KtB. 517. (sec. Ners). SteupneL Synops. 
p. 404. n. 7. 

Hab. in Coromandelia (Mac), Java (Brume et THUNBERG), China 
(Meres et OsBeck), Nova Caledonia (LaABiLLaDERE) et ILuzonia (CHa- 
Misso). . Specimina etiam eo nomine a Linn2o0 ipso inscripta vidimus 
in herb. Holmiensi. 

"A. humilis Presr. (Reliqu. Hasr, 344 sub Calamina): panicula magis 
effusa; fasciculis longius remotis; spicis basi ovato-gibbis; spicula 
sessili tabescente longiori, basi sublevi; spicula tabescente fere 
tota ad pedicellum redacta, apice tantum medio virescenti-glumacea 3 
bracteola late ovali, spiculam dimidiam superante; culmo graciliori. 
A humilis SteupoerL Synops. p. 404 n. 3. 

Hab. in Luzonia (Cumise: n. 635). 

ÅA vera A. mutica me judice non ita recedit, ut speciem propriam 
efficere possit. Transitus evidentes sepe invenimus. 

""A mucronata Steuver (Synops. p. 404. n. 6. —2): panicula magis 
contracta; fasciculis subconfertis; spicis oblongo-linearibus; spicula 
hermaphrodita tabescente evidentius longiori; spicula tabescente 
apice glumacea; bracteola spicam dimidiam involvente, cuspide 
elongata, herbacea, scabra mucronata. 

Hab. in Manila (Mryes), et in insula Bourbon (GauvicBaup). 

Habitu panicule et spicularum sed inprimis bractearum insignis; 
certissime attamen mera varietas. Quid STtEuDEL suo nomine signi- 
ficat, haud bene liquet; in nostram tamen diagnosis proxime quadrat. 

Obs. Formam ab ÅA. humili ad ÅA. mucronatam aperte transitoriam 
misit Wallich (n. 8760 k' et !') ex hortu Calcuttensi, que bra- 
cteola herbaceo-cuspidata, spiculis masculis magnis, fasciculis et 
foliis obscure viridibus a ceteris non parum recedere videtur. = 


Ewxplicatio Tabule V. 1. ÅA. rostrata, spica ex utroque latere 
visa; 2. ÅA. communis, spica cum gluma exteriori spiculex inferio- 
ris; 3. ÅA. scabra, spica ex utroque latere visa; 4. ÅA. aristata, 
a. forma minor, spica ex utroque latere visa, b. gluma exterior et 
c. gluma interior spicule inferioris, d. forma nervosa, spicula et 
gluma exterior spicule inferioris; 5. A. ciliata, a. spica, b. spicula 
tabescens, c. gluma exterior et d. e. gluma interior (e latere et 
e dorso) spicule inferioris. f. flosculus bermaphroditus, g. fl. mascu- 
lus, h. i. spicula tabescens, extus et intus; k. spicula mascula ter- 
minalis cum glumis et paleis, 1. lodicule et pistillum; 6. a. 4. 
mutica, ex utroque latere. b. ÅA. humilis, spica et spicula tabescens. 
c. Å. mucronata, gluma ext. spicule fertilis et spicula tabescens. 


— 4181 — 
3. Nya Hemiptera. — Herr C. Står hade insändt 


följande fortsättning af sina beskrifningar öfver nya arter af 


denna klass. 


1. 


£ 


SCUTELLEROIDES. (Darr.) 


CALLIDEA. (Le>P.) 


C. coelestis: obscure virescente-chalybeus; thorace maculis 11, qua- 
rum 3 anterius, 4 posterius, 2 que medio utrimque, nigris; scu- 
tello profundius et densius punctato, ruga elevata transversa an- 
tica, impunctata, maculis 8, quarum una media triangulari, 3 
utrimque unaque apice positis; pectore obscuriore, disco flavo; 
abdomine flavo, segmento singulo utrimque macula transversa cha- 
lybeo-violacescente, segmento ultimo nigroviolaceo; femoribus mi- 
niatis, apice tibiisque chalybeis, antennis tarsisque nigris. Long. 
19, lat. 9 millim. — Madras Indie orientalis. 


PACHYCORIS. (Burw.) 


P. scurrilis: ferrugineo-brunneus; capite flavo, vitta media nigra; 
thorace marginibus antico et lateralibus, maculis 14, (5, 5, 4) an- 
gulisque posticis flavis; scutello maculis 6 basalibus, 4 vel 5 
mediis, quarum intermediis confluentibus, fasciaque prope apicem, 
cum maculis mediis per lineam longitudinalem et cum macula 
apicis flava immediate, coherente, flavis; subtus nigricans; flavo- 
maculata, maculis abdominis utrimque serie tripplo positis; pedibus 
flavis, tibiis extus fuscis; antennis nigris, art. basaliluteo. Long. 
9, lat, 5 millim. — Mexico. 


BRACHYPLATYS. (Boisp.) 


B. cingalensis: mnigro-&neus; capitis lobo medio macualis 2, lobis 
lateralibus singulo linea,transversa aliaque parva longitudinali flavis; 
thorace utrimque flavomarginato, antice et utrimque linea conti- 
gua intramarginali flava; scutello flavomarginato; macula costali 
basali bemelytrorum, margine abdominis maculaque intramarginali 
longitudinali segmenti singuli flavisz; pedibus rufotestaceis; antennis 
fuscis, art. basali testaceo. Long. 8, lat. 7 millim. — Ins. Taprobana. 


COPTOSOMA. (La>.) 


C. nigropunctatum: supra cum pedibus flavum, vage subrude nigro- 
punctatum; capitis lobo medio maculisque 2 basalibus nigris; 
thorace antice impunctato, linea utrimque antico-laterali fasciaque 
antica intramarginalibus, nigris; scutello ruga antica impunctata; 
subtus nigricans; abdomine margine superiore flavo; segmento sin- 
gulo utrimque transversim biseriatim flavopunctato, margineque 
laterali flavo. Long. 33, lat. 23 millim. — Sierra Leona. 


SCIOCORIDA. (Dar. 


PARAMECOCORIS (Står.) 


P. binotatus': fuscotestaceus, nigropunctatus; capite ovato, margini- 
bus basin versus parum reflexis, apice emarginato; scutello medio 


Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 18 April 1855. 


longitudinaliter sublaevi; hemelytris macula parva pone medium 
flava; membrana flavotestacea, nervis fuscopunctatis; subtus minus 
dense punctatus, abdomine utrimque nigricante, segmentis basi 
apiceque fuscoferrugineo-marginatis, ultimo toto pedibusque fusco- 
ferrugineis; antennis obscure rufotestaceis, apicem versus fuscis. 
Long. 13, lat. 7 millim. — Sierra Leona. 

P. gastricus (TaBc): flavotestaceus, dense subprofunde nigrofusco- 
punctatus; capite lateribus paralellis, a medio obliquis; scutello basi 
utrimque callo flavotestaceo, impunctato; membrana fuscescente; 
subtus cum pedibus dilutior, minus dense punctatus, abdomine 
utrimque vitta nigricante; antennis rufescentibus, art. 2 ultimis 
fuscis, basi sordide flavis. Long. 9, lat. 5 millim, — India orientalis. 


AEDNUS. (Darr.) 


Å. circumflexus: niger, punctatissimus; marginibus lateralibus thora- 
cis, costali hemelytrorum, abdominisque toto flavis; pedibus an- 
tennisque flavotestaceis, his nonnihil obscurioribus. Long. 7, lat. 
5 millim. — Patria ignota. 


HALYDIDAE. (Darr.) 
/ MACROPYGIUM. (Spin.) 


M. flavopustulatum: supra rufoferrugineum, parce punctatum, ma- 
culis flavis, impunctatis dense ornatum; subtus flavescens; an- 
tennis flavis, (art. ultimi desunt.) Long. 13, lat. 8 millim. — 
Patria ignota. 


ANTITEUCHUS. (DaLr.) 


ÅA. luctuosus: fuscobrunneus, nitidus, punctatus, supra callis depla- 
patis, parvis, flavis dense sparsus; antennis nigrofuscis, abdomine 
pedibusque flavotestaceis, illo lateribus obscuriore, his pilosis, prae- 
sertim femoribus brunneopunctatis. Long. 11, lat. 7 millim. — 
Patria ignota. 

PENTATOMIDAE. (DaLr.) 


PENTATOMA. (P. Beauv.) 


P. principalis: supra obscure viridi-eruginosa; thorace antice margi- 
neque costali basali hemelytrorum miniatescentibus; subtus cum 
antennis pedibusque nigra, maculis marginalibus et disci utrimque 
abdominis dilute rufotestaceis. Long. 16, lat. 10 millim. — Mexico. 
P. Halys: flavotestacea, fusco-zxruginoso-punctata; scutello basi 
maculis parvis impunctatis 5; membrana sordide albida, striis par- 
vis brunneis sparsa; subtus parcius punctata, pectore anterius 
acervatim parce eruginoso vel metallice viridi-punctato; pedibus 
fuscopunctatlis. Long. 17, lat. 10 millim. — China. 
Hzec species Halydibus statura similis. 


STRACHIA. (Haun.) 


S. sculpticollis: sordide lutescens, parce punctata, subtus flavescens; 
thorace anterius nonnihil elevato, parte elevata circumpunctata, 


2. 


"10, lat. 6 millim. — Senegal. 


— 183 — 


bis longitudinaliter et utrimque transversim punctato-impressa; 
membrana fuscoviolacescente, antennis, maculis utrimque 3 pectoris 
lineisque pedum nigris. Long. 11, lat. 6 millim. — Sierra Leona. 


EURYSAPSIS. (Sicxon.) 


E. Signoreti: sordide albidoflavescens, parce subtiliter punctata; 
scutello pone medium macula nigra, longitudinaliter divisa. Long. 


EDESSIDA. (Dar) 
EDESSA (Fasr.) 


E. albidicornis: olivaceo-testacea; antennis flavoalbidis, thorace 
utrimque cornuto, cornubus thoracis latitudine dimidio brevioribus, 
crassiusculis, apice clavatis, subuncinatis, nigris; subtus obscurior, 
abdomine segmento singulo linea obliqua transversa, flava. Long. 17, 
lat. 9 millim. — Brasilia. < 

E. Capreola: olivaceo-flava; antennarum art. 4 apice fusco, (ulti- 
mus deest); thorace fasciis 2 mediis virescentibus, viridipunctatis, 
utrimque longe cornuto, cornubus latitudine thoracis plus dimidio 
brevioribus, parce nigropunctatis, apice reflexis; scutello pone me- 
dium utlrimque dilute virescente, apice albido; subtus cum pedibus 
flavescens, pectore utrimque macula glaucescente. Long. 14, lat. 
8 millim. — Brasilia. 

E. Bos: lutescens, nitida; thorace utrimque spinoso, spinis sub- 
recurvis, nigris; hemelytris olivaceo-brunneis; subtus albida, in- 
cisuris abdominis vittaque utrimque undata brunnescentibus. Long. 
15, lat. 8. — Honduras. 


ACERATODES., (An. & Serv.) 


Å. flavovirens: flavescens, rude virescentepunetatus; membrana 
aureomicans. Long. 15, lat. 10 millim. — Minas Geraes. 
Å. albomarginatus: fusco-olivaceus; antennis pedibusque rufotesta- 
ceis, illarum art. 2 ultimis flavoalbidis; capite, thorace utrimque 
hemelytrisque anguste flavomarginatis; subtus testaceus, incisuris 
abdominis nigris. Long. 19, lat. 10 millim. — Minas Geraes. 
ÅA. flavomarginatus: fusco-olivaceus; antennis, marginibus capitis, 
lateralibus thoracis, costali basali hemelytrorum abdominisque toto 
flavoalbidis. Long. 18, lat. 9 millim. — Minas Geraes. 

Precedenti affinis, sed magis rudiusque rugoso-punctatus et 
obscurior. 

SPARTOCERIDAE. (Daur.) 


SPARTOCERA. (Lar.) 


S. costicollis: flavotestacea, parce albidosericea; antennis, capite, 
thoracis vittis 4 antice confluentibus, postice abbreviatis scutelloque 
nigrofuscis; thorace utrimque sinuato, posterius utrimque dilatato, 
disco costis 2 sat elevatis, transyersis instructo; scutello basi 
utrimque albidosericeo; abdomine margine brunneo-maculato; pe- 
dibus subferrugineo-fuscis. Long. 16, lat, 7 millim. — Brasilia. 


1. 


PÄR 


— 18£ — 


MICTIDAE. (Dat.) 
CRINOCERUS. (Burw.) 


C. rubro-ornatus: niger; capite subtus, rostro,” marginibus antico 
et lateralibus fasciaque thoracis, marginibus hemelytrorum, macu- 
lis marginalibus abdominis tibiisque anterioribus rubris. Long. 15, 
lat. 5 millim. —- Brasilia. 

C. lugens: obscure rufoferrugineus, antennis pedibusque anteriori- 
bus dilutioribus; thorace posterius fuscopunctato; scutello apice 
flavo; hemelytris sordide flavotestaceis, rude fuscopunctatis, nervis 
sat elevatis. Long. 15, lat. 5 millim. — Minas Geraes. 

C subtomentosus: fuscoferrugineus, parce albidotomentosus; thorace 
antice, lateribus lineaque media scutelli nigri, margine interno 
maculaque parva hemelytrorum densius albidotomentosis; subtus 
sordide lutescens, pectore utrimque maculis 3 nigris. Long. 15, 
lat. 5 millim. — Patria ignota. E; 


METAPODIUS. (Westw.) 


M. luctuosus: nigro-ferrugineus; antennarum art. ultimo dilutiore; 
thorace angulis posticis subdilatatis, acutis, parce granulato; 
scutelli apice, tibiis tarsisque anticis flavotestaceis; femoribus pos- 
ticis crassis, subcompressis, granulatis, intus 4-spinosis, spinis 2 
mediis majoribus; tibiis posticis utrimque paralelle dilatatis. Long. 
27, lat. 11 millim. — Mexico. 

M. bicoloripes: nigrofuscus; antennis, pedibus anterioribus scutellique 
apice imo castaneis; thorace parce granulato, angulis posticis 
nonnihil dilatatis, subacutis;  femoribus posticis apicem versus 
crassioribus, spinoso-tuberculatis, intus 4-spinosis, tibiis posticis 
a basi utrimque ampliato-dilatatis, dein medio sinuatis, pone me- 
dium intus vix, extus parum dilatatis. Long. 22, lat. 9 millim. 
— Antiochia Columbize. 


HOMOEOCERIDAE. (Dar) 
PARYPHES. (Spix.) 


P. lunicollis: (Sundarus. Am. & Serv.) flavotestaceus; antennis art. 
2 et 3 fuscis, basi apiceque flavis, (ultimus art. deest.); thorace 
utrimque valde cornuto, cornubus antrorsum porrectis, intus spi- 
nulosis, apice nigrofuscis; scutello nigro, marginibus flavis; heme- 
lytris fuscopunctatis, membrana fusca. Long. 18, lat. 6 millim. 
— Brasilia. 
P. cesareus: supra metallice viridis, subtus cum capite flavescens, 
macula hujus nigrochalybea; thorace antice ruga flava, postice 
miniato-marginato; pectore utrimque maculis 3, antennis pedibusque 
nigris. Long. 17, lat, 6 millim. — Patria ignota. 
P. amabilis: dilute olivaceo-flavus; antennis, art. ultimo excepto, 
lutescentibus; clavo hemelytrorum albido, dense sanguineopunctato, 
corio apice purpureo-marginato; pectore utrimque linea lutea, ab- 
domine vittis 3 vel 5, tibiisque posticis apice dilute lutescentibus. 
Long. 17, lat. 6 millim, — Minas Geraes. 

ANISO- 


| 


1 


1. 


-— 485 — 


ANISOSCELIDAE. (Darr.) 
DIACTOR. (Pertr.) 


D. cincticollis: D. foliaceo valde affinis, differt statura angustiore, 
colore supra brunneo, thorace obscure viridicincto, marginibusque 
lateralibus anguste flavis. Long. 14, lat. 335 millim. — Patria 
ignota. 


ANISOSCELIS. (LaTr.) 


ÅA. vexillatus: fuscobrunneus; capite testaceo-trilineato; antennis, 
art. basali excepto, maculis 2 thoracis, fascia angulata hemelytro- 
rum tibiisque anterioribus sordide flavisz; subtus flavotestaceus, 
nigroirroratus; tibiis posticis valde dilatatis, parte dilatata flavo- 
maculata, pone apicem extus bis, imtus unisinuata, apice flavis. 
Long. 19, lat. 7 millim. — Remedios Columbiz. 


MICROBASIS. (Darr.) 


M.? rufiventris: supra lutea; membrana nigrofusca, basin versus 
maculis 2 dilutioribus; abdomine rufo, pectore, ano, pedibus, an- 
tennarumque art. 1 et 2 (reliqui desunt) nigris. - Long. 13, lat. 


5 millim. — Sierra Leona. 


HYPSELONOTUS. (Haunw.) 


H. lineaticollis: capite, thorace femoribusque testaceis; thorace 
medio fusco, lineis 2 albidis longitudinalibus; scutello hemelytrisque 
flavotestaceis; subtus transversim nigrolineatus; antennis tibisque 
nigrofuscis, illarum art. 3 et 4 basi albidis. Long. 10, lat. 33 
millim. — Minas Geraes. 

Variat hemelytris sordide flavotestaceis, apicem versus dilutio- 
ribus. 

SERINETHA. (Spin.) 


S. Sine: obscure sanguinea; antennis, scutello, pedibusque nigro- 
fuscis; thorace disco fuscescente; subtus nigrofusca; marginibus 
maculaque media singuli segmenti abdominis, sanguineis. Long. 
13, lat. 33 millim. — China. 


COREIDA. (Dan). 
DISCOGASTER. (Burw.) 


D. Drewseni: D. rhomboidéo affinis, multo angustior; supra flavo- 
testaceus, dense xruginosopunctatus, marginibus lateralibus thora- 
cis, costaligue basali hemelytrorum 2&ruginosoviridibus; antennis 
ferrugineis, art. ultimo fusco, art. 2 et 3 longitudine fere x&qua- 
libus; subtus flavus, maculis marginalibus et aliis serie quadruplo 
positis disci virescentibus; pedibus virescente-flavis. L. 18, 1. 5 
millim, — Minas Geraes. 


CLAVIGRALLA. (Srin.) 


C. pulchra: thorace, capite subtusque rufa, illo basi spinisque 
humeralibus nigris; antennis nigris, art. apicali flavo; hemelytris 


Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 4. 2 


1. 


FENUY I TNOa 


— 186 — 


fuscis; pedibus sordide flavotestaceis, fuscomaculatis. Long. 10, 
lat. 33 millim. — Brasilia. 


CECIGENAE. (Avw. Ö& SerRV). 
PHYSOPELTA. (Aw. & Seryv.) 


P. bimaculata : flavotestacea; thorace disco fuscotestaceo, anterius 
subgibboso, laevi, postice plano, parce punctato; scutello, macula 
magna apiceque corii, membranaque nigris, hac basi flavotestacea, 
ibique nigromaculata; pectore fusco; abdominis incisuris anguste 
nigris. Long. 16, lat. 6 millim. — Java. 


LARGUS. (Hann). 


L. marginicollis: niger, marginibus lateralibus thoracis hemelytrisque 
rufis, his parce nigropunctatis, vittaque obsoleta nigrofusca orna- 
tis. Long. 13, Jat. 5 millim. — Brasilia. 

L. morio: nDiger; tuberculis antenniferis, antennarumque art. ba- 
sali basi rufis. Long. 13, lat. 6 millim. — Columbia. 


BICELLULI. (Am. & Serv.) 
RESTHENIA. (Sris.) 


R. dimidiorufa: capite, thorace, scutello, basi hemelytrorum pecto- 
reque rubris; thorace antice maculis 2, scutello basi maculis 2, 


hemelytris basi macula 1, pectore utrimque maculis 2 nigris; an- 


tennis, hemelytris, basi excepto, abdomine pedibusque nigris. 
Long, 415, lat. 6 millim. — Brasilia. 


CAPSUS. (FaAsR.) 


C. vitripennis: virescente-flavus; antennis, art. 1 excepto, fuscis; 
capite thoraceque longitudinaliter rufo-vel ferrugineo-lineatis, hoc 
etiam linea transversa intramarginali basali nigrofusca; scutelli 
linea media maculisque 2 apicis brunnescentibus; hemelytris flavo- 
hyalinis, mnervis obscuriöribus; femoribus posticis fuscopunctatis; 
abdomine utrimque linea longitudinali sanguinea, Long. 8, lat. 
23 millim. — Java. 

C. sobrinus:. precedenti subaffinis; flavus, thoracis macula magna 
basin attingente, scutelli macula utrimque media, subferrugineis; 


" hemelytris flavobyalinis, clavo margineque apicali corii obscure 


sanguineis, subtus dilute sanguineo-fasciatus. Long. 9, lat. 21 
millim. Java. $ 
C. maculiceps: supra luteus, subtus cum capite, scutello, antennis 
pedibusque niger; capite basi maculis 2 albidis, thorace antice, 
linea humerali parva maculaque triangulari apicali hemelytrorum 
nigris3 membrana fusca. Long. 7, lat, 3 millim. — Gallia me- 
ridionalis. 

C. thoracatus: capite, thorace, subtus pedibusque flavus; scutello 
hemelytrisque nigrofuscis; antennis fucis. Long. 6, lat. 23 millim. 
— Java. 


5. 


1. 


— 187 — 


C. nitens: capite, antennis pedibusque sordide flavescentibus; tho- 
race fuscotestaceo, anterius ruga elevata, pitida, fuscaz scutello 
flavotestaceo, angulis dilutioribus; hemelytris' flavotestaceis, nitidis, 
dense punctatis, corio intra marginem fuscopunctato, appendice 
apice fuscescente; membrana albida, hyalina; subtus nigrofuscus, 
pectore antice flavotestaceo, ano testaceo; femoribus posterioribus 
apice fuscomaculatis, tibiis posterioribus fusco-biannulatis. Long. 
4, lat. 2 millim. — Gallia meriodonalis. 


MIRIS. (Far) 


M. Hedenborgi: flava; antennis flavotestaceis; capite lineis 2, thorace 
Jineis 4, scutello lineis 2 ferrugineis; hemelytris obsolete ferru- 
gineo-bi vel tri-lineatis; subtus utrimque vitta intramarginali 
fuscoferruginea, abdomine medio etiam viltis 2 angustis obsoletio- 
ribus similiter coloratis. Long. 9, lat. 23 millim. — Rhodus. 


MEMBRANACEI (Aw. & Serv.) 
TROPIDOCHEILA (FirBerR.) 


F. morio: nigrofusca; thorace disco convexo, longitudinaliter sub- 
paralelle 3-carinato, antice vesicula, supra carinata, lateribus sor- 
dide flavosericea, instructo. Long. 6, lat. 13 millim. — Brasilia. 


NUDIROSTRI (Am. & Sery.) 
RASAHUS. (An. & Srrv.) 


R. flavipes: flavus; antennarum art. 2 fusco (reliqui desunt.); 
thorace impressionibus nigrofuscis, postice fuscotestaceo; scutello 
nigro; hemelytris clavo macula oblonga media, corioque posterius 
fuscobrunnescentibus; membrana, apice excepto, fusca3 subtus 
fuscus, abdomine medio flavotestaceo; margine flavo, fuscomaculato. 
Long. 21, lat. 4 millim. — Brasilia. 


PIRATES. (Burw.) 


P. atrox: nigrofuscus, hemelytris fuscobrunneis, membrana nigro- 
fusca, macula basali flavotestacea; femoribus posterioribus basi, 
tibiis maculisque marginalibus abdominis flavotestaceis. Long. 17, 
lat. 5 millim. — Java. 


ACANTHASPIS. (An. & Seryv.) 


Å. flavipes: nigrofusca; spinis 4 posticis thoracis, basi maculaque 
apicali hemelytrorum, basi membranie, maculis marginalibus ab- 
dominis pedibusque flavis. Long. 16, lat. 5 millim. — Tranquebar. 
Å. bimaculata: nigrofuscas vertice, thorace anterius spinisque 4 
posticis, basi hemelytrorum, maculis marginalibus abdominis, annu- 
loque apicali femorum testaceis3 macula corii flava. Long. 158, 
lat, 6 millim. — Java. 

Å. ornata. Tas. nigra; thorace angulis posticis acutis, maculis 
2 mediis limboque basali, marginibus hemelytrorum, costali pone 


ST 


— 188 — 


medium excepto, margine basali antepectoris abdomineque rubris, 
hujus maculis marginalibus anoque nigris; membrana dilute fusce- 
scente. Long. 10, lat. 4 millim. — India orientalis? 

ÅA. ochropus: nigra; antennis pedibusque flavotestaceis; macula com- 
muni suturali et apicali hemelytrorum sordide flavis; thorace mu- 
tico. Long. 12, lat. 4 millim. — Minas Geraes. 

ÅA. crudelis: fuscotestacea; hemelytris nonnihil dilutioribus, mem- 
brana maculis pluribus fuscis; antennis, pedibus abdomineque flavo- 
testaceis, hujus margine fuscomaculato; femoribus tibiisque fusco- 
annulatis. Long. 12, lat. 33 millim. — Sierra Leona. 


REDUVIUS. (Farr.) 


R. pallidus: sordide flavescens; capite, fascia pone medium heme- 


lytrorum membranaque, limbo apicali excepto, fuscescentibus. 
Long. 13, lat. 33 millim, — Rossia meridionalis. 


R. thoracicus: obscure fuscotestasceus; hemelytris sordide albidis, 


macula pone medium membranaque, hujus apice maculaque oblonga > 


ad marginem corii exceptis, fuscis; abdomine pedibusque dilute 
flavotestaceis. Long. 18, lat. 4 millim, — Ins. Rhodus. 

R. dorsalis: nigrofuscus; antennis, hemelytris, postpectore, abdo- 
mine pedibusque dilute flavotestaceis; hemelytris macula pone me- 
dium ad membranam, membranaque fuscis, hujus apice margineque 
ad corium flavis; ano fuscescente, Long. 12, lat. 3 millim. — Nubia, 
circa flumen Bahr-el-Abiad. 

R. annulatus: nigrofuscus; maculis 2 posterioribus confluentibus 
thoracis, basi apiceque corii, maculis marginalibus abdominis pedi- 
busque dilute flavotestaceis; femorum annulo medio apiceque fuscis. 
Long. 15, lat. 5 millim. — Sierra Leona. 


PHYSORHYNCHUS. (Aw. & Serv.) 


P. crudelis: luteus; capite, antennis, scutello, hemelytris basi 
margineque costali basali luteis exceptis, pectore, apice abdominis 
pedibusque nigris; thorace mox ante medium transversim impresso, 
impressione longitudinali apicem et basin versus evanescente. Long. 
20, lat. 8 millim. — Sierra Leona. 

P. lanius: mniger; thoracis angulis posticis maculaque basali, 
scutelli apice abdomineque rubris, hoc margine supra nigromacu- 
lato, subtus -segmenti singuli margine anoque nigris; hemelytris 
fuscis, margine costali lutescente, membrana flavotestacea. Long. 
13, lat, 4 millim. — Java. 


APIOMERUS. (Haus). 


ÅA. lanius: niger, sordide flavopilosus; hemelytris, basi excepto, 
sordide flavescentibus; antepectore abdomineque flavotestaceis, hujus 
margine anoque nigrofuscis. Long. 22, lat. 7 millim. — Minas 
Geraes. 

ÅA. flavipehnis: niger, flavopilosus (?); hemelytris flavis, membrana 
byalinag pedibus fuscopilosis; maculis minutis marginalibus abdo- 
minis, femoribus posticis apice, tibiis posticis appendicibusque 


<—E 


== 89 — 


analibus flavis, his apice sanguineis. Long. 16, lat. 7 millim. — 
Columbia. 
PRISTESANCHUS. (Am. Ö Serv.) 


P. Afzelii: obscure chalybeus; thorace, margine postico excepto, 
scutello, hemelytris pectoreque dense subaureotomentosis; mem- 
brana virescente-fusca; abdomine apice flavolimbato; femoribus 
nigris, posticis basin; versus tibiisque flavotestaceis. Long. 29, 
lat. 8 millim. — Sierra Leona. 


HARPACTOR. (Lar.) 


H. armipes: H. subarmato (H. Sch.) affinis; elongatus, flavo-olivaceus; 
capite fusco, spinis 6 (2, 2, 2,) armato, anticis 2 longissimis; 
thorace anterius fuscescente, disco spinis 4 (2, 2), angulisque 
posticis singulo spina armatis; hemelytris fuscotestaceis, mem- 
brana cupreofusca; femoribus anticis longiusculis, incrassatis, spi- 
noso-tuberculatis, subtus spinis 4, supra apicem versus spina 41, 
longioribus armatis. Long. 10, lat. 2 millim. — Ins. Taprobana. 
H. Hedenborgi: capite thoraceque nigris, hujus maculis 3 oblongis 
mediis marginibusque posticis, scutellique apice flavoalbidis; he- 
melytris dilute fuscescentibus; femoribus luteis, horum annulo 
medio et apice, tibiisque nigris; abdomine fusco, margine lute- 
scente, nigromaculato. Long. 8, lat. 2 millim, — Ins. Rhodus. 


ECCAGORAS. (Burw.) 


E. trimaculicollis: luteus; capite, antennis, maculis 3 transversim 
positis thoracis, hemelytris, abdomine pedibusque nigris. Long. 
18, lat. 4 millim. — Brasilia. 

E. nigricornis: obscure rufotestaceus; capite, basi excepto, anten- 
nisque nigris; hemelytris sordide flavotestaceis, pone medium 
fuscescentibus, corio ante apicem macula oblonga lutea; membrana 
cupreofusca.. Long. 14, lat. 33 millim. — Minas Geraes. 

E.? trux: fuscotestaceus; capite, antennis, art. basali nigro excepto, 
pedibusque, femorum apice nigro excepto, rufotestaceis; abdomine 
nigroviolaceo, pone medium utrimque late flavo. Long. 20, lat. 5 
millim. — Sierra Leona. 


ISOCONDYLUS. (Am. & Serv.) 
1. fuscipes: flavus; macula intraoculari, thorace posterius, margine 
basali excepto, hemelytris pedibusque nigrofuscis; thorace posterius 
spinis 4, mediis 2 longissimis. Dong. 14, lat. 3 millim. — Mexico. 
ZELUS. (Fasr.) 


Z. alboannulatus: mniger, nitidus; abdomine ante medium rufo; 
annulo medio femorum posticorum et obsoletiore femorum antico- 
rum albidis. Long. 12, lat. 23 millim. — Remedios Columbiz. 


HAEMATOCHARES. (Nov. Gen.) 
Caput oblongum, collo breviusculo. Antenn corpore breviores, 


equaliter crasse, 5-articulate, art. 4 brevissimo, capitis apicim non 


= 190 — 


superänte, art. 2 capitis longitudine, 3 hoc plus dimidio breviore, 4 
hoc plus ter longiore, ultimo hoc parum breviore (2). Thorax antice 
quam postlice dimidio angustior, inermis, medio subconstrictus, an- 
gulis posticis rotundatis. Scutellum inerme. Femora antica reliquis 
nonnihil crassiora; tarsis graciles, mediocres. 


1. H. obscuripenmis: flavotestaceus; capite supra antennisque nigris; 


hemelytris fuscoviolaceis, basi thoraceque posterius lutescentibus; 
tibiis nigrofuscis. Long. 10, lat. 23 millim. — Sierra Leona. 


PLOTERES. (Am. Ö& Serv.) 
PTILOMERA. (Am. & Serv.) 


P. cingalensis: supra femoribusque brunnea, opaca; thorace dorso 
longitudinaliter  nitido; macula apicali capitis, antennis, apice 
rostri, marginibus antico et lateralibus thoracis, horum etiam ra- 
mulo parvo, lineis 2 femorum anticorum, tibis tarsisque nigro- 
fuscis; subtus sordide flavoalbida, dense, brevissime albosericea, 
pectore utrimque vitta angusta, maculaque apicali mox ante coxas 
intermedias nigrofuscis, etiam albosericeis. Long. 13, lat, 4 mil- 
lim. — Ins. Taprobana. 


HYDROCORISAE. (Lar. 
ZAITHA. (Am. Ö& Serv.) 


Z. lutaria: sordide flavotestacea, medio vel mox pone medium la- 
tissima; membrana fuscescente, apice limboquo interno sordide 
albido-hyalinis; antepectore utrimque macula fuscescente; femoribus 
anticis utrimque maculis 3 nigris; pedibus posterioribus subtus 
fuscomaculalis. Long. 24, lat. 12 millim. — Patria ignota. 


NOTONECTA. (LiN.) 


N. australis: flavoalbida; capite intra oculos longitudinaliter sulcato, 
medio subgibbo; hemelytris albidohyalinis; abdomine supra basi 
apicemque versus fuscescente; pectore medio, abdomine femori- 
busque anterioribus supra nigrofuscis; abdomine ante apicem ut- 
rimque longe penicillato-setoso. Long. 13, lat. 4 millim. — Nova 
Hollandia. 

FULGORINA. (Burwm.) 


APHANA. (Burw.) 


Å. resima: sordide flavotestacea; fronte cornulta, cornu recurvo, 
vertice dupplo longiore, supra sulcato; marginibus lateralibus tho- 
racis anguste nigris; scutello obsolete 3-carinato; hemelytris rufo- 
testaceis, supra dense albidomucoreo-maculatis, maculis costalibus 
subglaucescentibus; alis nigrofuscis, pone medium flavocinnamomeis, 
presertim ante medium albomucoreo-maculatis; abdomine supra 
albomucoreo. Long. corp. 21, Exp. al. 47 millim. — India orien- 
talis. 


Få 


— MMO 


POEOCERA. (Burm.) 


P. semipellucida: griseoflavescens'; fronte pedibusque fuscomaculatis 
et irroratis; hemelytris pone medium hyalinis, margine basali, 
plaga magna obliqua media, vitta pone medium maculisque mar- 
ginis costali nigrofuscis; alis vitreis; abdomine supra prasino; 
tibiis anticis basi extus rotundato-dilatatis. Long. corp. 14, exp. 
al. 39 millim. — Brasilia. 

P. rubriceps: mnigraz; Capite, macula utrimque pectoris, abdomine 
femoribusque posticis rubris. Long. corp. 11, exp. al. 29 millim. 
— Brasilia. 

P. sepulchralis: nigra; pectore postice utrimque macula albomucorea; 
abdomine flavo, subtus medio longitudinaliter nigro. Long. corp. 
12, exp. al. 30 millim. — Brasilia. 


POECILOPTERA. (Larnr.) 


P. sobrina: flava3 fronte thoraceque unicarinatis, scutello paralelle 
3-carinato; hemelytris angulo suturali apicali acuto, marginibus 
anguste sanguineis, macula parva suturali pone medium fusca, 
clavo :granulato. Long. corp. 8, exp. al. 24 millim. — Sierra 
Leona. 

P. argiolus: dilute albidovirescens; fronte, thorace scutelloque, hoc 
tamen levius, 3-carinatis; bemelytris maculis parvis atrosanguineis, 
obsolete albidocinctis, parce sparsis; clavo granulato. Long. corp. 
6, exp. al. 20 millim. — Patria ignota. 


DERBE. (Fasr.) 


D. albicans: albida; hemelytris alisque albis, nervis transversis 
dilute fuscescentibus, illis ante apicem macula minuta nigra. Long. 
corp. 4, exp. al. 20 millim. — Brasilia. 

D. furcato-vittata: fuscaz fronte angusta pedibusque flavis; bemely- 
tris albis, hyalinis, apice subglaucescentibus, vitta apice bifurca, 
a medio ramulum emittente, fusca; alis fuscis; abdomine fulve- 
scente (2). Long. corp. 4, exp. al. 48 millim. — Java. 


HAEMISPHAERIUS. (ScHau-) 


H. Schaumi: sordide flavescens; fronte flavovirescente, vilta media 
rufa; hemelytris sordide subhyalinis, margine costali antico nigro, 
macula parva basali suturali, lineisque 2 submediis, subcurvalis, 
obliquis, favis. - Long. 5, lat, 5 millim. — Ins. Taprobana. 


EURYBRACHYS. (GuéÉnr.) 


E. vufiventris: E. Bufonis (Walker) valde affinis videtur; niger, 
hemelytris macula subtransversa ad marginem costalem ante me- 
dium albida, apice intra marginem ferrugineis; postpectore, abdo- 
mine femoribusque posticis sanguineis, maculis femorum tibiisque 
posticis fuscorufescentibus. Long. 6, lat. 4 millim. — Nova Hol- 
landia, 


1. 


— 4192 — 


CERCOPIDES. (Am. & Seryv.) 
MONECEPHORA. (Ax. & Serv.) 


M. posticata: sordide rubra; hemelytris pone medium fuscis, parte 
fusca basi maculis 2 rubris; scutello, maculis pectoris abdomineque 
obscure viridieneis. Long. 15, lat. 7 millim. — Brasilia. 


TETTIGONIDES. (Am. Ö& Serv.) 
TETTIGONIA. (GEOFFR.) 


T. rubroteniata: supra sanguinea, subtus cum fronte pedibusque 
flava; frontis vitta, verticis maculis 5, (3, 2,) (media antica cum 
frontis vitta confluente), vittis 4 thoracis, vittisque 3 hemelytro- 
rum nigris. Long. 9, lat. 2 millim. — Honduras. 
T. cinctovittata: lutea, subtus pedibusque dilutior; maculis 3 ver- 
ticis, 4 thoracis, 2-que basalibus scutelli nigris; hemelytris corio 
vittis 2, una nigra, altera flava, clavo vittis 2 nigris vittam 
flavam includentibus. Long. 11, lat. 21 millim. — Minas Geraes. 
Maculg 2 basales verticis interdum desunt. 
T. Drewseni: T. gratiose affinis videtur; lutea; lineolis 5 frontis 
(que interdum desunt), macula apicali', lineis 2 utrimque margi- 
neque basali medio verticis, lineolis 2 longitudinalibus, 2 trans- 
versis margineque basali thoracis lineolaque transversa scutelli 
nigris; hemelytris fuscis, maculis minutis flavis dense sparsis, 
maculaque flava majore suturali ante apicem ornatis; subtus pe- 
dibusque flavescens. Long. 8, lat. 2 millim. — Minas Geraes. 
Variat hemelytris commisura vittaque angusta cum macula 
suturali subapicali confluente flavis. 
T. 6-pustulata: T. mutabilis subaffinis; sanguinea, macula apicali 
verticis nigra; maculis 2 thoracis 2-que bemelytrorum flavoalbidis; 
abdomine, ano excepto, fusco; pedibus udilute fuscosanguineis. 
Long. 10. lat. 21 millim. — Minas Geraes. 
T. suturella: flavoalbida; maculis, una frontis, 3 verticis, 2 tho- 
racis lineolisque 2 scutelli nigris; hemelytris albopellucidis , com- 
misura margineque costali anguste nigris. Long. 5, lat. 13 millim. 
— Manilla. 


JASSIDA. (An. & Serv.) 
THAMNOTETTIX. (ZerTtTt.) 


T. malaya: virescente-albida, dense subrude punctata; fronte ca- 
rinata; vertice concayvo, carinato; thorace anterius subdepresso, 
ibique bicostato; hemelytris hyalinis, clavo limboque costali rude 
punctatis; pedibus dilute virescentibus. Long. 7, lat. 43 millim. 
— Malacca. 


— 193 — 


4. Öfversigt af de arter tillhörande slägtet 
Oxypoda, som blifvit funna i Sverige. — Herr Bo- 
HEMAN inlemnade en af Phbilosophie-Magistern Tunomson under 
förestående titel insänd uppsatts: 


»Slägtet Özxypoda, som räknas till Aleocharingruppen 
bland Staphylinerna, uppställdes först af Mansernem i »Precis 
d'un nouvel arrangement de la famille des Brachélytres» och 
karakteriseras enligt Ericuson uti »Genera et species Staphyli- 
norum» genom de femledade framtarserna och den långa första 
leden uti bakbenens tarser. Det sönderfaller uti tvenne na- 
turliga sectioner, af hvilka den första innefattar MAnnErHerns 
egentliga Ozxypoder eller de arter, hvilka, med föga utstående 
ögon, hufvudet insänkt uti thorax, som är stor och omfattar 
basen af elytra, hafva en bakåt afsmalnande abdomen, som 
oftast är försedd med utstående hår från sidorna; den andra 
åter ionoehåller de arter, som hafva temligen utstående ögon, 
mera framsträckt hufvud, thorax vanligen afsmalnande mot 
basen, mindre tät punktur och jemnsmal abdomen. Dessa af- 
delningar äro äfven till lefnadssätt skarpt åtskilda, så att man 
alltid träffar sista sectionens arter under bark eller i utsipp- 
rande saft af träd; då deremot de öfriga vanligen lefva på 
fuktiga ställen eller i sällskap med myror. Å ena sidan visar 
detta slägte största affinitet till Homalota, i synnerhet till den 
afdelniug deraf, som (H. aterrima, lvidiventris) genom sin 
mot spetsen afsmalnande abdomen hafva habitus lik Tachyporus, 
hvilka äfven hafva första leden i baktarserna långsträckt; å 
andra sidan kommer det genom sista sectionens arter så nära 
slägtet Phloeopora Ericns., att dessa båda genera nästan tyckas 
sammanfalla till ett enda; ty om man granskar de diagnoser, 
som af Ericeson fastställas för dessa slägten, finner man att 
enda skillnaden är den, att baktarserna hos Ozypoda hafva 
första leden »elongatus», hos Phloeopora »sequente paullo longior», 
en karakter, som måhända är alltför obestämd att grunda olika 
slägten.  GyrresHar har uti Insecta Suecica beskrifvit 5 arter 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 18 April 1855. 


— 194 — 


af detta slägte, som uti denna uppsats ökats till 25, ett antal 
som visserligen öfverstiger det uti Ericnsons Käf. d. Mark upp- 
förda, men ganska säkert skulle kunna få en rik tillökning från 
norra Sverige, som jag tyvärr ej varit i tillfälle att undersöka. 


OXYPODA MaAnnera. 

a) Fusiformes: 

1. 0. ruficornis (Aleochara Gyut. Ins. Sv. I. 422. 44): Ni- 
tidula, griseo-sericans, nigra, antennis, pedibus, elytris 
anoque testaceis; thorace parum convexo, postice foveolato 
obsoletissimeque canaliculato; tarsis posticis articulis inter- 
mediis elongatis. Long. 2+ lin. 

Er. Gen. et. Spec. Staph. 142. 1. 
Temligen sällsynt; funnen vid Stockholm af Prof. Bour- 
MAN, vid Herrevads-kloster i Skåne af Stud. C. Born. 

2. 0. luleipennis (Er. Col. March. 1. 343. 1): Sericeo-pube- 
scens, parum nitida, nigra, antennis basi, pedibus ely- 
trisque testaceis, his circa scutellum lateribusque infuscatis; 
thorace leviter convexo, foveolato obsoleteque canaliculato; 
tarsis posticis articulo primo sequentibus tribus longitudine 
aequali. Long. 43 lin. 

Mas: abdominis segmento ventrali sexto apice utrinque 
sinuato, medio triangulariter producto distincetus. 


Er. Gen. et Spec. Staph. 143. 2. 
Aleochara ruficornis var. b. Gyrii. Ins. Svec. II. 422. 44. 


Sällsynt; funnen vid Ramlösa och Ringsjön i Skåne. 

Anm. Denna art är närmast lik O. ruficornis, men är mycket 
mindre, med mörkare färgteckning, tydligare ränna på thorax 
och kortare baktarser. 

3. O. lateralis (Aleochara SamrB. Ins. Fenn. I. 391. 82): 
Oblonga, depressiuscula, subopaca, nigra, antennarum basi, 
thoracis lateribus, elytris vitta obliqua pedibusque testa- 
ceis; thorace transverso, foveolato obsoleteque canaliculato; 
abdomine dense sericeo-pubescente, apice lievigato. Long. 43 lin. 


Homalota lateralis Tuoms. Öfvers. 1852, 145. 57. 
Aleochara opaca var. b. Gyri. Ins. Sv. IL. 423. 45, 


Sällsynt; funnen i spillning vid Ringsjön i Skåne. 


1 


==" MO 


— 


4. O. opaca (Aleochara Grav. Micropt. 89. 31): Brevior, parum 
nitida, fusco-pubescens, nigra, antennarum basi pedibusque 
obscure testaceis; thorace convexo, equali; elytris brunneis, 
subrugoso-punctatis; abdomine dense sericeo-pubescente. 
Long. 13 lin. 

Mas: abdominis segmento ventrali sexto apice triangu- 
lariter producto distincetus. 


Er. Gen. et Spec. Staph. 144. 4. 
Aleochara opaca Gyir. Ins. Sv. IH. 423. 45. 


Ej sällsynt; den lefver på fuktiga ställen och i spillning. 
5. O. umbrata (Aleochara Git. Ins. Sv. Il. 424. 46): Brevior, 
vitidula, sericeo-pubescens, nigra, pedibus testaceis; tho- 

race breviusculo, leviter convexo, basi foveola parva im- 

presso elytrisque piceis; abdomine apicem versus attenuato, 

segmentis piceo-marginatis. Long. 44 lin. 
D 

O. cuniculina Er. Gen. et Spec. Staph. 149. 17. 
Ej sällsynt på fuktiga ställen. 

Anm. Man finner ganska lätt af GYLLENBALS beskrifning 1. c. att 
Ewcusoss och GYLLENHALS umbrata ej äro identiska, ty sist- 
nämde förfaltare säger om sin art att den är dubbelt så liten 
som opaca, då EricHsons deremot till storlek öfverensstämmer 
dermed; de öfriga karakterer, som GYLLENHAL Omnämner, nem- 


ligen en framtill hoptryckt thorax, längre elytra passa full- 
komligt in på O. cuniculina Er. 


6. O. longiuscula (Aleochara Grav. Micropt. 80. 20): Elongata, 
nigra, subnitida, sericeo-pubescens, antennis validis, thorace 
multo longioribus, brunneis, pedibus rufo-testaceis; thorace 
suborbiculato, basi foveola impresso; abdomine apicem 
versus vix angustato. Long. 1; lin. 

En. Gen. et Spec. Staph. 144. 6. 
Ej sällsynt i Skåne på fuktiga ställen. 

7. O. alternans (Aleochara Grav. Micropt. 85. 26): Elongata, 
griseo-sericans, rufo-testacea, capite, pectore, elytrorum 
angulo exteriore abdominisque cingulo postico nigricanti- 
bus; thorace basi foveolato. Long. 1+ lin. 


En. Gen, et Spec. Staph. 145. 7. 
Aleochara alternans Gyuu. Ins. Sv. II, 419. 41. 


Allmän i svampar på efterhösten. 


— 196 — 


8. O. togata (Er. Col. March. I. 346. 8): Elongata, subnitida, 
subtilissime pubescens, nigra, thorace amplo elytrisque 
rufis, antennarum basi pedibusque testaceis; elytris thoracis 
longitudine, subtiliter punctatis. Long. 13 lin. 


Er. Gen. et Spec. Staph. 145. 8. 
Aleochara obfuscata var. b. GyLrt. Ins. Sv. II. 418. 40. 


Ej sällsynt på torra marker i sällskap med den lilla 
svarta myran, 


Anm. Denna art liknar ganska mycket O. abdominalis MANnsERrRB., 
som mig veterligen ej blifvit funnen i Sverige, men skiljes på 
sitt svarta bröst och något glänsande abdomen, hvilken äfven 
är något starkare puncterad. 


9. O. hospita (Grimner Stett. Eot. Zeit. VI. 134. 20): Elorgata, 
nigra, vix nitida, dense pubescens; antennis basi pedibusque 
testaceis; thorace elytrorum latitudine, fusco-testaceo; ab- 
domine dense griseo-sericeo; elytris subtilissime pun- 
ctatis, fusco-testaceis. Long. 43—13 lin. 

Funnen i sällskap med föregående, men sparsamt. 


Anm. Till form och färgteckning kommer denna art ganska nära 
0. togata, men afviker dock genom sculpturen på elytra och 
abdomen, hvilka äro mycket finare och tätare puncterade; 
dessutom är vanligen skifvan af thorax och elytra omkring 
scutellen lätt skuggade, abdomen mot spetsen kantad med 
svarta, utstående hår. 


40. O. curticollis: Oblonga, breviter sericeo-pubescens, sub- 
opaca, fusco-nigra, antennis, pedibus segmentorumque ven- 
tralium marginibus ferrugineis; thorace brevi, sat convexo, 
basi et lateribus fortiter rotundato, ante scutellum foveola 
parva impresso; elytris thorace longioribus; abdomine con- 
fertim punctulato. Long. 13 lin. 

Sällsynt; funnen på fuktiga ställen. 

Till kroppsform öfverensstämmer denna art närmast med O. opaca, 
men afviker i synnerhet genom sina tunnare antenner, kortare 
thorax, samt något tydligare puncterad abdomen. Hufvudet 
är mycket mindre än tborax, platt-kullrigt, fint puncteradt, 
svartaktigt, mun och palper roströda. Antennerna äro knappt 
så långa som hufvud och thorax sammantagne, ganska tunna, 
obetydligt tjockare mot spetsen; andra leden något större än 
tredje, 4—410 transversella, slutleden äggformig, nära dub- 
bels så stor som föregåendes; till färgen roströda, vid basen 
lergula. Thorax är lika bred som elytra, dubbelt så bred 


11. 


— 197 — 


som lång, öfver spetsen hoptryckt, framhörnen till följe deraf 
nedböjda, sidorna och bakkanten ganska starkt rundade, bak- 
hörnen trubbiga; skifvan i synnerhet framtill ganska kullrig, 
vid roten försedd med en liten grop framför scutellen. Elytra 
äro längre än thorax, yttre vinkeln lätt urbugtad, platt- 
kullriga, bruna, fint och tätt puncterade, beklädda med ett 
fint och kort, sidenskimrande ludd. Abdomen är något af- 
smalnande mot spetsen, tätt och tydligt puncterad, svartbrun, 
anus samt bakkanten af ventralsegmenterna brunröda. Benen 
äro rödaktiga, låren mörkare. 


0. planipennis: Brevior, parum nitida, subtiliter griseo—- 
pubescens, fusca, antennarum basi pedibusque testaceis, 
pectore abdomineque nigris, hoc segmentorum ventralium 
marginibus picescentibus; thorace transverso, elytrorum 
latitudiove, leviter convexo, equali; elytris thorace fere 
brevioribus, subtilius punctatis; abdomine apicem versus 
angustato, nitidulo, subtiliter punctato, apice  pilosello. 
Long. 1+ lin. 
Sällsynt på fuktiga ställen. 

Till kroppsform nästan lik O. curticollis, men thorax mindre kull- 
rig, utan grop vid basen, elytra kortare; föga glänsande, be- 
klädd med ett fint grått ludd, ljusbrun, bröst och abdomen 
svartaktiga. Hufvudet är mycket mindre än thorax, rundadt, 
knappt synbart puncteradt, brungult; mun och palper lergula. 
Antennerna äro lika långa som hufvud och thorax samman- 
räknade, temligen tunna, utåt spetsen något tjockare; bruna, 
vid roten lerguia; 2:dra och 3:dje lederna aflånga, jemmnstora, 
4—10 smånirgom bredare, nästan transversella, slutleden 
aflång, nästan dubbelt längre än näst sista. Thorax är lika 
bred som elytra, något smalare öfver spetsen än vid ro- 
ten, bakhörnen trubbiga, sidorna temligen starkt, bakkanten 
måttligt rundade; lätt kullrig, brungul, beklädd med ett grå- 
aktigt ludd.  Elytra äro något nedtryckta, nästan kortare än 
thorax, brungula, fint men tydligt puncterade. Abdomen är 
lätt afsmalnande mot spetsen, som är försedd med mörka ut- 
stående hår på sidorna, svart, något glänsande, ventralseg- 


menternas bakkant samt anus ljust beckfärgade, fint men tyd- 
ligt puncterad. Benen äro lergula. 


12. 0. testacea (Er. Col. March. I. 347: 8): Elongata, rufo- 


testacea, subtiliter sericeo-pubescens; thorace brevi, le—- 
viter convexo, angulis posticis rectis; abdomine distinctius 


punctato, segmentis intermediis basi fuscescentibus. Long. 
A+ lin. 


198 — 


Er. Gen. et Spec. Staph. 147. 41. 
Sällsynt; jag har funnit den på torra ställen vid Stock- 
holm. 


Anm. Denna art är lätt att skilja från närslägtade genom sina 
korta, grofva antenner, de räta bakhörnen på thorax, och 
tydligt puncterade abdomen. 


13. O. annularis (Aleochara Surg. Ins. Fen. 1. 353. 15): 
Elongata, rufo-testacea, dense sericeo-pubescens; thorace 
leviter convexo, e&equali; elytris thoracis vix longitudine; 
abdomine segmento quinto basi nigricante. Long. 4 lin. 


O. cingulata Masnern. Brach. 74. 11. 
O. helvola Er. Gen. et Spec. Staph. 147. 142. 
Aleochara obfuscata var. c. Gyrr. Ins. Sv. IL. 418. 40. 


Funnen på fuktiga ställen nära Lund. 


Anm. Denna art närmar sig föregående uti antennbyggnad, men 
är mindre och utomdess afvikande genom abdomens ytterst 
fina och täta punctur. 


& 
14. O. Soror: Elongata, linearis, dense sericeo-pubescens, 
rufo-testacea, antennis longiusculis; thorace leviter con- 
vexo, angulis posticis rectiusculis; elytris thoracis longitu- 
dine; abdomine apicem versus subattenuato, segmento quinto 
basi nigricante. Long. 4 lin. 
Sällsynt; funnen tillsammans med O. testacea vid Stock- 
holm. 


Mycket lik föregående, alvikande genom olika antennbyggnad; 
beklädd med ett ytterst fint, sidenskimrande, gulaktigt ludd, 
hvarunder puncturen knappast skönjes; rödgul, ögonen och 
5:te abdominalsegmentet svartaktiga. -Hufvudet är mycket 
mindre än thorax, äggformigt. Antennerna äro lika långa 
som hufvud och thorax sammanräknade, ej tunna, obetydligt 
tjockare utåt spetsen; 2:dra leden nära hälften längre än 
3:dje, 4—10 föga längre än bredden, slutleden äggformig, 
nästan dubbelt så stor som näst sista, till färgen alldeles 
rödgula. Thorax är lika bred som elytra, hälften bredare 
än lång, öfver spetsen något smalare än vid roten, framhör- 
nen nedböjda, trubbiga, sidorna lätt rundade, bakhörnen 
nästan räta; skifvan lätt kullrig utan intryckning. Elytra 
äro knappast så långa som thorax, lika fint och tätt puncte- 
rade. Abdomen är obetydligt afsmalnande mot spetsen, röd- 
gul, 5:te segmentet svartaktigt, stundom af lika färg med 
den öfriga kroppen. Benen äro alldeles rödgula. 


15: 


16 


— 4199 — 


O. ferruginea (Er. Gen. et Spec. Staph. 447. 43): Elongata, 
linearis, ferruginea, tenuiter griseo-pubescens; thorace le- 
viter convexo, basi obsolete foveolato; elytris thorace sub- 
brevioribus, depressis, confertim punctatis; pectore abdo- 
mineque nigris, hoc basi apiceque testaceo. Long. vix 4 lin. 

Var: magis saturate ferruginea, capite pectore abdomi- 
neque nigricantibus. 

Ej sällsynt i Skåne på sandfälten. 


Anm. Lätt känlig på sina korta, nedtryckta, tydligt puncterade 
elytra. 


O. riparia: Oblonga, dense sericeo-pubescens, fusco-nigra, 
antennis, thorace, elytris pedibusque testaceis; tborace 
leviter convexo, basi obsolete foveolato; elytris subdepres- 
sis, thoracis longitudine, subtiliter punctatis; abdomine 
apicem versus subattenuato, dense sericeo-pubescente. 
Long. 4 lin. 

Funnen på stranden vid Malmö. 


Denna art synes stå närmast O. exoleta Er., men afviker genom 
sitt svarta bröst och en liten grop på thorax framför scutel- 
len. Hufvudet är mindre än thorax, platt-kullrigt, brungult; 
mun och palper lergula. Antennerna äro knappt så långa 
som hufvud och thorax sammanräknade, ganska tunna, utåt 
spetsen obetydligt tjockare; andra leden hälften större än 
tredje, 4—410 transversella, slutleden ägglik, nästan dubbelt 
så stor som näst sista; till färgen rostgula. Thorax är lika 
bred som elytra, mer än hälften kortare än bred, öfver 
spetsen obetydligt smalare än vid basen, framhörnen ned- 
böjda, sidorna lätt rundade, bakhörnen trubbiga; skifvan föga 
kullrig, med en liten, föga märkbar grop framför scutellen. 
Elytra äro lika långa som thorax, något tydligare puncterade, 
gulaktiga, lätt skuggade kring scutellen. Abdomen är föga 
afsmalnande mot spetsen, beklädd med samma fina, siden- 
skimrande ludd som den öfriga delen af kroppen; svart, anus 
och ventralsegmenternas kanter gula, bröstet alltid svartbrunt. 
Benen med höfterna lergula. 


0. formiceticola (Mzerzer. Germ. Zeits. IL 2143. 10): 

Oblonga, crassiuscula, piceo-rufa, capite abdominisque cin- 

gulo nigricantibus; thorace brevi, angulis posticis obtu- 

siusculis; elytris thorace vix longioribus, apice dilatatis; 

abdomine fulvo-pubescente, late marginato. Long. 1—44 lin. 
Funnen tillhopa med Formica rufa. 


— 200 — 


18. 0. haemorrhoa (Aleochara Sante. Ins. Fen. I. 355. 20): 
Elongata, tenuiter pubescens, subtiliter punctata, piceo- 
nigra, antennarum basi, ano pedibusque rufo-testaceis; 
thorace convexiusculo, antice compresso; elytris thorace 
paullo longioribus, apice piceis; abdomine apicem versus 
leviter attenuato. Long. 4 lin. 


0. promiscua Er. Gen. et Spec. Staph. 148. 14. 
O. myrmecophila Msrket Germ. Zeits. II. 214. 11. 


Tillsammans med föregående; ej sällsynt. 


Anm. Den afviker från O. formiceticola genom en mindre robust 
kroppsform, mörkare färg, mera kullrig thorax och proportions- 
vis längre elytra. 


b) Lineares. 


19. O. analis (Aleochara Gyrt. Ins. Sv. II. 388. 11): Piceo- 
rufa, opaca, abdomine ante apicem nigricante, apice, an- 
tennis pedibusque ferrugineis, thorace transverso, subde- 
presso, basi foveola transversa impresso, angulis posteriori- 
bus obtusis; elytris thorace sesquilongioribus, minus sub- 
tiliter punctatis. Long. 43 lin. 

Mas: abdominis segmento peoultimo dorsali carina ele- 
vata Insignis. 
Er. Gen. et Spec. Staph. 154. 29. 

Ej sällsynt under barken af träd, i synnerhet barrträd. 


Anm. Hannen kännes lätt på näst sista öfre abdominalsegmen- 
tet, som har en upphöjd köl långs midten; en dylik finnes 
äfven, fast kortare, vid basen af analsegmentet, men som oftast 
döljes af näst sista. Elytra äro äfvenledes hos hannen upp- 
drifna invid suturen, hvartill man ej finner spår hos honan. 


20. O. fumida (Er. Gen. et Spec. Staph. 456. 33): Nigra, 
subnitida, antennis thorace longioribus, basi, ore pedi- 
busque testaceis, ano rufo; thorace basin versus sub- 
angustato, foveola ante scutellum impresso. Long. 43 lin. 

Mas: abdominis segmento dorsali penultimo tuberculo 
minuto, prominulo insignis. 
Ej sällsynt under barken af löfträd och i utsipprande 


saft. 
Anm. 


— 201 — 


Anm. Från föregående kännes denna art lättast på sina tun- 
nare, längre antenner, hvilkas 2:dra led är större än 3:dje, 
samt på formen af tkorax, hvilken är mera afsmalnande emot 
roten. 


21. O. ruficollis (Er. Gen. et Spec. Staph. 155: 32): Elongata, 
nigro-picea, nitida; thorace transverso, basin versus sub- 
angustato, lucide rufo; ano, pedibus antennisque ferrugi- 
neis, his medio infuscatis; elytris thorace subbrevioribus, 
subrugosv-punctatis; abdomine apicem versus incrassato, 
parcius punctulato. Long. 4 lin. 

Mas: abdominis segmento dorsali penultimo tuberculo 
oblongo, acuto, elytrisque medio fortiter impressis insignis. 
Funnen tillhopa med föregående, men sparsamt. 


Anm. Denna lilla vackra art skiljes ganska lätt från närstående 
species på sin ljusa färgteckning och mot spetsen incrasserade 
abdomen. 


22. O proliga: (Aleochara Grav. Micropt. 74. 5): Elongata, rufo- 
ferruginea, nitida, fortius punctata, pube fulvescenti tenuiter 
vestita, abdomine ante apicem capiteque piceis, ano, an- 
tennis pedibusque ferrugineis; thorace transversim quadrato, 
convexiusculo, basi foveolato, lateribus parce piloso. Long. 
41 lin. 

Er. Gen. et Spec. Staph. 155: 34. 
Aleochara elegantula SueG Ins. Fen. I. 377. 55. 


Sällsynt under barken af barrträd. 
Anm. En på sin starka, ej täta punktur lätt känlig art. 

23. 0. suturalis (Aleochara Santis. Ins. Fen. I. 376. 55): 
Nigra, nitidula, tenuiter pubescens, ore, antennis, elytro- 
rum sutura, ano pedibusque rufis; thorace brevissimo, 
angulis posticis rectis; elytris thorace paullo longioribus, 
distinctius punctatis. Long. 4+ lin. 

Sällsynt under barken af barrträd. 
Anm. Denna art är hufvudsakligast skild från närslägtade genom 


sin korta thorax, hvars bakhörn äro räta, och på elytras färg, 
som är rödaktig i spetsen och vid suturen. 


24. O. laticollis: Nigra, nitidula, thoracis lateribus elytrisque 
piceo-castaneis, antennis pedibusque rufis; thorace trans- 


Öfvers, af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 4. 3 


An 


— 202 — 


verso, elytris latiori, basi foveola transversa impresso, 
angulis  posticis prominulis; abdomine crebre punctulato. 
Long. 1: lin. 

Mas: abdominis segmento penultimo dorsali carina ele- 
vata, ultimo apice anguste exciso insignis. 

Sällsynt; funnen vid Ringsjön i Skåne under barken af 
löfträd. 


Denna art synes komma närmast O. corticina Er., men afviker 
genom gropad thorax och mörkare färg; kroppen är betäckt 
af ett fint, gulaktigt ludd, svarta antenner och röda ben, elytra 
och sidokanten af thorax beckröda, något glänsande, fint 
puncterad. Hufvudet är mindre än thorax, kort äggformigt, 
platt-kullrigt, fint och tätt puncteradt, svart; mun och pal- 
per röda. Antennerna äro knappt så långa som hufvud och 
thorax sammanräknade, temligen grofva, 2:dra leden lika stor 
med 3:dje, 4—10 transversella, slutleden äggformig, hälften 
storre än näst sista. Thorax är nästan bredare än elytra, 
öfver spetsen lätt comprimerad och smalare än vid basen, 
framhörnen räta, sidorna jemnt rundade mot bakkanten, som 
är lätt urbugtad på båda sidor om midten, hvarigenom bak- 
hörnen blifva något tillbakadragna; skifvan framtill platt- 
kullrig, baktill platttryckt. försedd med en tvärgrop framför 
scutellen; svart, sidorna brunröda. Elytra äro hälften längre 
än thorax, något tydligare pancterade, beckröda, plattkullriga, 
vid yttre vinkeln tydligt urbugtade. Abdomen är temligen 
jemnbred, fint puncterad, svart, anus knappt ljusare. Benen 
äro alldeles röda. Hannen bar en köl längs midten af näst- 
sista abdominalsegmentet, och en smal utskärning i spetsen 
af sista. 


O. convezicollis: Opaca, piceo-rufa, ore, antennis, ano 
pedibusque ferrugineis, pectore abdominisque cingulo ante 
apicem nigro-fuscis; thorace transverso, lateribus fortiter 
rotundato, convexo, equali, angulis posticis subrectis; 
elytris thorace longioribus, subrugoso-punctatis: abdomine 
subtilius punctato. Long. 4 lin. 

Sällsynt under barken af barrträd. 


Till kroppsform snarlik O. analis, men skild genom sin kullriga 
thorax, som är starkt rundad på sidorna utan grop vid ba- 
sen; beckröd, nästan matt, beklädd med ett tunnt gulaktigt 
nedtryckt ludd. Hufvudet är mycket mindre än thorax, run- 
dadt äggformigt, beckrödt,ögonen temligen framstående, svarta; 
mun och palper rödgula. Antennerna äro kortare än hufvud 
och thorax sammanräknade, temligen tunna, knappt tjockare 


= 00. j 
mot spetsen; 2:dra leden lika stor med 3:dje, 4—10 nästan 
transversella, slutleden äggrund, alldeles röda, beklädda med 
hvitaktiga hår. Thorax är fullt så bred som elytra, mnä- 
stan dubbelt så bred som lång, öfver spetsen comprimerad, 
smalare än vid basen, framhörnen nedböjda, nästan räta, si- 
dorna starkt och jemnt rundade, bakhörnen räta, bakkanten 
Jätt rundad; på tvären kullrig, utan grop vid basen, fint 
puncterad.  Elytra äro något längre än thorax, finskrynkligt 
punkterade. Abdomen är fint, mindre tätt puncterad, något 
glänsande, beckröd, med ett svartaktigt bälte före spetsen. 
Benen äro alldeles roströda. 

Anm. ÖOzxypoda maura Er. har jag funnit på stranden vid Ring- 
sjön i Skåne, men då den så väl till lefnadssätt, habitus som 


mundelar öfverensstämmer med Ocalea, så anser jag det rättast 


att anföra den vid detta slägte. ; 


— 204 — 


Skänker till Rikets Naturhistoriska IHuseuwm. 


Zoologiska afdelningen. 


Af Herr Grosshandlaren A. Giesecke. 


En krokodil, tre ormar och en större insektsamling från Brasilien. 


Af Herr Med. Candidat Kringdahl. 


En svart Fringilla carduelis. 


Botaniska afdelningen. 


Af Magister Backman i Östersund. ; 
Tjugu Växt-arter från de högre trakterna af Åreskutfjellet i Jemtland. 


Af D:r C. F. Nyman. 
Två exemplar af Xanthium riparium från Preussen. 


Mineralogiska afdelningen. 


Af Kongl. Sekreteraren Stråle. 
Femtio stuffer diverse mineralier. 


Ethnografiska afdelningen. 


Af Notarien F. Billbergh. 
En af Gauchos i Syd-Amerika begagnad riddrägt med sadelmundering. 


— 205 — 


5. Om Lyce&na argus och Lycena calliopis. 
— Herr Boneman föredrog en af Herr S. M. Adjuncten War- 
LENGREN insänd uppsatts af följande innehåll: 

»Då jag 1853 utgaf mitt arbete om Skandinaviens Dag- 
fjärilar, var mig veterligen icke ännu Författarnes Lycena 
argus funnen på vår halfö, hvarföre jag ock endast i en an- 
märkning upptog arten. Förlidet år lyckades det mig att uti 
en skogstrakt inom Ifvetofta Socken af Skåne påträffa några 
exemplar af nämnde art, och sedan har äfven Prof. ZELLER i 
Glogau meddelat mig den underrättelse, att samma art är fun- 
nen någonstädes i Lappmarkerne af Keirer. Den hörer således 
otvifvelaktigt till vår Fauna, ehuru den synes vara öfver allt 
inom landet sällsynt, då deremot Författarnes L. egon är gan- 
ska allmän. I nämnde arbete benämnde jag i enlighet med 
Boispuvar den förre L. calliopis och den sednare L. argus, 
hufvudsakligast derföre, att jag icke då kände den förre såsom 
svensk. Men ehuru numera detta skäl förfallit, bibehåller jag 
samma benämningssätt och det på grunder, som i följande un- 
dersökning skola framläggas. 

Såsom man vet har LinsÉ i sin Fauna Suecica 1761 
under N:ris 1074 och 1075 beskrifvit tvenne fjärilar under 
namn af Papilio argus och P idas, hvilka namn vanligen 
blifvit såsom synonymer hänförda till Lycena calliopis Bois. 
Vid båda dessa beskrifningar hafva likväl några skrif> eller 
tryckfel insmugit sig i det den förra arten (N:o 4074) karakteri- 
seras: »alis caudatis coeruleis», och den sednare (N:o 1075): 
»alis ecaudatis coeruleisp. Någon art med stjertlik förlängning 
på bakvingarne finnes icke inom landet, och öfver hufvud icke 
inom Europa, hvarpå den öfriga beskrifningen kan lämpas, 
hvarföre bestämningen: »alis caudatis» måste förändras till: »alis 
ecaudatis» synnerligast som det om P. idas, hvilken har vin- 
garne »ecaudatze», heter: »fåcies — — precedentis».  Bestämnin- 
gen »alis coeruleis» vid denna sistnämnde måste också förändras 
till »alis — — nigro-fuscis»; ty i beskrifningen heter det om 

Öfvers. af EK. Vel.-Akad. Förh., d. 18 April 1855. 


— 206 — 


samma art: »color omnino precedentis, a quo differt alarum 
lateris superioris colore, qui non, ut in illo, coeruleus, sed 
omnino nigro-fuscus.» Sedan dessa uppenbara felaktigheter 
blifvit rättade, återstår att antaga endast ett utaf tvenne: an- 
tingen att Linné har med dessa beskrifningar åsyftat olika kön 
af samma art, eller olika kön af skilda arter. Linné har sjelf 
förmodat att de voro olika kön af samma art, hvarföre han 
i slutet af beskrifningen till P. idas framkastar den frågan: 
»an solo sexu a priore diversus?» Också har han sedan så 
ansett dem, då han i Systema Nature indragit sin P. 1das, 
hvaruti ban blifvit följd af alla sednare Författare. Sedan man 
vid N:o 1074 rättat den oriktiga uppgiften: »babitat in Rhamno», 
nödgas man också antaga att under nämnde nummer är be- 
skrifven hannen och under det följande honan af samma art, 
alldenstund denna sednare säges till »utseende, storlek och färg 
fullkomligt likna den förre», med undantag af vingarnes öfre 
sida, hvilket icke kunnat sägas om den förre tillhört L. callio- 
pis och den sednare L. egon, eller tvertom. Uppgiften vid 
Lissés P. argus: »habitat in Rhamno» härrörer uppenbarligen 
från en förvexling emellan denne och P. argiolus (N:o 1076), 
hvarest det heter: »habitat in FEricetis», då det borde varit 
alldeles tvertom. Fazricu uppgift uti Species Insectorum, rö- 
rande P. argus (T. I. p. 123. N:o 550): »habitat in Europe 
Rhamno» är tydligen en afskrifning af uppgiften i Fauna Sue- 
cica, likasom uppgilten: »rarissime alis posticis dentatis inveni- 
untur» härleder sig från Linnés ord: »alis caudatis»; hvarföre 
allt detta blifvit uti Mantissa Insectorum (T. I. p. 74. N:o 
690) uteslutet och i stället vid P. argus rigtigt infördt: »ha= 
bitat in Europe Genista germanica.» 

Då det således måste antagas såsom gifvet att Linnes P. 
argus och idas äro samma art, så återstår att afgöra huru 
vida denna är L. calliopis Boisp. eller L. cegon W. V. De 
fleste författare hafva varit af den åsigt, att Linnés art vore 
densamma som Boispuyars P. calliopis och att således L. egon 
vore en helt annan. Så har äfven ÖcnsEnHetmER afgjort saken 


= SMÖR 


och efter honom hafva också de Svenska Författarne DALMAN 
och ZertterstEDr Så framställt förhållandet, eburu den art de 
haft för ögonen icke var, såsom nedanföre skall visas, Lycena 
calliopis och således icke eller Ocusennemers ÅL. argus. 

Att Linse vid författandet af Fauna Suecica icke haft L. 
'calliopis och "således icke L. argus Ocns. för ögonen anser jag 
otvifvelaktigt af följande skäl: 

1:0 Vid beskrifningen af P. idas Linn. (N:o 4075) utmär- 
kes påtagligen L. egon genom orden »fascia albida ante posti- 
cam rufam — — — ale secundarie postice supra fascia obsoleta 
ex ocellis ferrugineis pupilla nigra», samt genom uppgiften: »ha— 
bitat in Ericetis»; ty för det första har L. oalliopis på undre 
sidan af vingarne alldeles icke något hvitt band framför utkan—- 
tens röda tvärband, utan endast en rad hvita, vinkelformiga 
fläckar, som inåt begränsa de i kanten af nämnde röda band 
befintliga svarta vinklarne hvaremot hela fältet emellan merbe- 
mälte röda band och första ocellformiga punktraden är hos i” 
wgon rent hvitt och högst sällan, hos honan aldrig, upplöst 
uti vinkelformiga fläckar; för det andra bar ÅL. calliopis icke 
ett otydligt eller matt rödgult fläckband i utkanten på bakvin- 
garnes öfre sida, utan här är detta band ganska märkbart och 
tydligt, emedan det är lifligare rödgult än hos L. egon (stun- 
dom :saknas det likväl); och för det tredje träffas icke L. cal- 
liopis "på egentliga ljungfält, utan på högländta, gräsbevuxna 
backar uti skogstrakterne, der Thymus-arter och Melilotus fö- 
rekomma bland En- och andra buskvexter, hvaremot ljungföält 
äro egentliga tillhållet för L. Ågon, som är der serdeles talrik 
och ofta till ett antal af 20—30 stycken besöker samma ljung- 
buske för att hemta näring af denna växts blomster. Häraf 
följer, att Linsg under P. idas omöjligen kunnat beskrifva ho- 
nan af ÅL. calliopis, utan han måste haft för ögonen nämnde 
kön af Fycana wgon Aver. 

2:0 Är det sålunda afgjordt, att Linné under P. idas för- 
stått bonan till. L. mgon, så är det ock klart att Lists P. 
argus är hannen till samma art, då »utseendet och storleken» 


— 208 — 


skall vara densamma. Hade Linné under sin P. argus förstått 
L. calliopis, men under P. idas L. cegon, så hade han 
icke kunnat säga, att storleken var densamma, ty denne 
sednare är i allmänhet och särdeles hvad honan beträffar min 
dre, och varierar derjemte så till storleken, att honor ofta fö- 
rekomma, som icke äro större än det minsta exemplar af L. 
alsus, hvaremot L. calliopis har städse ungefär samma storlek 
som L. optilete. När härtill kommer att vid Linnés P. argus 
borde stått, såsom ofvan visades: »habitat in Ericetis», i stället 
för »habitat in Rhamno», så är det otvifvelaktigt att Linné un- 
der sin P. argus förstått hannen till P. egon. Den enda in- 
vändning, som häremot kunde göras, vore den, att Linst säger 
om sin P. idas »subtus omnes ale similes precedenti, sed palli- 
diores et fascia alba ante fasciam rufam» etc., och således häraf 
skulle följa att det hvita bandet, som P. idas eger framför det 
röda i utkanten af bakvingarnes undre sida icke skulle finnas 
hos hans P. argus. P. calliopis eger också icke i egentlig 
mening här något hvitt band, men den eger tydliga och skarpt 
markerade, hvita, hvarandra närstående vinkelfläckar, hvilka 
ju likväl också skulle saknas enligt Linnts ord, då de vid hastigt 
påseende lätteligen kunna kallas ett band, likasåväl som de röd= 
gula vinkelfläckarne på bakvingarnes öfre sida. Linsé vill med 
dessa sina ord påtagligen endast utmärka att hos hans P. argus 
finnes icke ett tydligt hvitt band, såsom hos P. idas. Hos 
hannen till L. mgor är också detta hvita band icke så tydligt 
som hos honan, och ofta ganska otydligt, och det isynnerhet 
hos sådana exemplar, hvars vingar äro på undre sidan ljust 
askgrå, eller liksom öfverdragna med hvitt. Sådana eger jag 
ganska många, såväl samlade i södra delarne af Sverige, som ock 
genom Herr Freporiceson erhållna från Westmanland, och dylika 
synas till och med vara de allmännast förekommande. Hos 
dessa sammanflyter det hvita bandet så med grundfärgen, att 
endast den första ocellformiga kan tjena till att angifva gränsen. 
I motsatts mot honan kan man om dessa mycket väl säga, att 
de sakna det hvita bandet, ehuru man vid närmare påseende 


— 209 — 


öfvertygas om att det finnes, fastän det är otydligt till följe af 
grundens hvitgrå färg. 

Af det anförda synes, att Linnés P. argus och idas äro 
L. egon W.V. och att således denne bör bära namnet Lycena 
argus Lis., hvaremot Författarnes L. argus måste tilldelas ett 
annat namn, emedan det den bär ej med full rättighet tillhör 
honom. Boispuvar har bildat ett nytt namn för en varietet af 
L. argus Aver., och detta namn kan med fulla skäl tilläggas 
arten, så att den benämnes L. calliopis Bosp. Men om de” 
ofvan anförda grunderne för det här föreslagna och uti »Lepi- 
doptera Scandinavie Rhopalocera» genomförda namnutbytet ej 
skulle anses fullt tillräckliga, så må ytterligare anföras: 

3:0 Äfven om Linné vid författandet af beskrifningaroe till 
P. argus och idas haft både L. cegon och Lb. calliopis för 
ögonen, såsom man påstått, så är dock P. «gon, såsom den 
allmännaste af båda inom Sverige att anse som typ, och bör så 
mycket mera bibehålla det af Linné gifna namnet: P. argus, 
som detta blifvit af Mörrer uti Fauna Insectorum Fridrichs- 
dalia år 1764, således endast tre år efter det Linst utgaf sin 
Fauna, tilldeladt densamma, samt nämnde Författare på samma 
ställe  förfarit uti Prodr. Zool. Dan. 4776, hvilket man kan 
anse såsom afgjordt, då man vet att inom Danmark endast L. 
egon förekommer, enligt Fr. Bores uppgift uti Naturhistorisk 
Tidskrift af Kröver (1 B. p. 544). Härtill kommer också, att 
Professorerne Darman och Zertterstebpt bibehållit de Linneanska 
namnen för L. Ågon Avcr., ehuru detta skett af den orsak, att 
de icke kände L. calliopis såsom svensk. Den förre säger vis- 
serligen uti sin beskrifning om Dagfjärilarne i Vet. Acad. Handl. 
år 4816 p. 400: »P. egon Avert. non in Suecia inventus quan- 
tum mihi innotuit», men att han just under sin Zephyrus argus 
Lis. beskrifver Författarnes L. wgon och icke L. calliopis, så- 
som han förmodar, visar sig tydligen af dessa ord uti diagnosen: 
»alis — — subtus canis — — postice apice albis, fascia» etc., och vi- 
dare: »Habitat apud nos omnium .vulgatissimus, priesertim in 
Ericetis — — -», samt: »variat quoque species magnitudinen, hvil- 


= 000 oc 


ket allt endast kan sägas om L. egon. Skulle härefter likväl 
något tvifvel qvarstå, så häfves detta fullkomligt, då man vet 
att L. calliopis icke finnes bland Darmans originalexemplar, utan 
att dessa tillhöra L. egon. Prof. Zerttersteots Argus idas 
Lin. (Ins. Lapp. p. 913) är också Författarnes L. cgon, ehuru 
det i diagnosen heter: »alis supra ——- margine anguste nigro», 
hvilket vid jemförelse mellan båda arterne blott kan sägas om 
L. calliopis. Att nämnde uttryck blifvit begagnadt förklaras 
"likväl deraf, att det står i motsatts emot följande arten, Argus 
Donszelii, i hvars diagnos det också heter: »margine —— - late 
nigro-fusco», och har således icke afseende på någon skiljaktig- 
het emellan L egon och L. calliopis; hvaremot orden i be- 
skrifningen: ale subtus fascia intramarginali fulvo — - - Huic 
adjacet faseia.- continua albida» tydligen angifva L. wgon och 
alldeles icke kunna lämpas på L. calliopis. Bland de original- 
exemplar till Argus idas, som jag granskat, fånns också icke ett 
enda som tillhörde L. calliopis, utan voro de alla L. gon. 
Att Wien. Vers. upptog L. calliopis under det Linneanska nam- 
net får icke inverka på nomenklaturen, då, såsom blifvit visadt, 
redan Mönrer öfverflyttat detta namn på L. egon och DALman 
samt ZerttErstEDT Sedan gjort detsamma, och de öfrige Författare, 
som följt Wien. Vers. icke hafva egt kännedom om Skandina— 
viska förbållanden. 

För öfrigt är synonymien till båda arterne närmare utredd 
och de hufvudsakligaste skiljaktigheterne arterne emellan uppgifne 
uti mitt arbete Lepidoptera Scandinavie Rhopalocera pag. 206 
och 209, till hvilket jag således för öfrigt hänvisar. Uti fort- 
sättningen till nämnde arbete skall jag vid tilläggen omständligare 


beskrifva L. calliopis.» 


= SM st 
6. Bref från J. 4. WanuzrBera — Herr A. Ret 


ziws meddelade följande utdrag ur ett bref från denne naturfor- 
skare dateradt Scheppmansdorf den 413 Dec. 1854. ; 


»Aldrig kunde jag förmoda när jag landsteg i Hvalfiskviken 
d. 44 April, att jag ännu 1 Dec. skulle befinna mig der eller 
nära derinvid; men förhållandet är sådant, att man endast un- 
der härvarande sommarmånader, eller straxt derefter, kan med 
framgång färdas inåt landet, och då jag genom omöjligheten att 
genast erhålla oxar vid min ankomst förlorade fatalierna, så har 
jag nödgats finna mig i mitt öde att uppskjuta till följande år. 
Jag har gjort, sedan jag sist lät höra af mig, en kortare färd 
med en vagn, och af missionären Bam till dels lånta oxar från 
d. 19 Juli till d. 114 Oct. längs Swakopfloden; men då det vilda 
var temligen sällsynt och jag egentligen var ensam jägare, var 
jag härunder så sysselsatt att skaffa kött till allt mitt folk, att 
jag nästan ej medbhann att samla något, ej heller fanns der nå- 
got af serdeles värde. Af större vildt fällde jag med egen hand: 
4 Giraff, 3 Zebras, 4 Bont Qvaggas, samt dessutom 4 Struts, 
Springbockar, Stenbockar, Klippspringare m. m. I allmänhet 
råder i hela den trakt, jag hittills besökt af Vest-Afrika, stor 
fattigdom, och alldeles motsatsen till det rika Ost-Afrika, men 
när man ser det torra ökenlika landet kan genast inses, att så 
måste vara. Jag hoppades dock alltid, att hvad här förekom 
skulle vara mycket eget, men äfven detta finner jag endast till 
ringa del slå in; i stället finner jag här till största delen blott 
gamla bekanta. 

Af ANDERSSON, Som jag hörer återvändt på ett kort besök, 
före sin återkomst hit, till England och Sverige, och hvilken du 
säkert träffar, kan du höra allt mer specielt, hvarföre utförlig 
lighet i mitt bref är öfverflödig. I hela Syd-Afrika råder en 
fullkomlig manie i spekulationer på kopparmalm, hvilken förekom- 
mer, som bekant är, på flera ställen längs vestkusten och äfven 
här i trakten, ehuru något inåt landet, och redap äro två com- 
paniers agenter hit anlända, som fördyra allt, synnerligen oxar, 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., den 18 April 1855. 


— 212 — 


och försvåra härigenom mitt företag. Oaktadt således allt nära 
nog gått mig emot hittillsdags, befinner jag mig dock vid bästa 
mod och helsa, samt önskar blott, att J derhemma mådden så 
väl som jag. Under min färd längs Swakopfloden, gjorde jag 
mina första försök med jagt nattetid, vid vatten. Denna 
flod är endast en torr sandbädd med långt aflägsna, gräfda hå- 
lor, der vatten förekommer, eller ock finnes i närheten af floden 
i bergen mindre vatten, som det vilda vanligen nattetid kommer 
att dricka. Här ligger man i försåt och fäller dem helst under 
månskensnätter. Lejonen infinna sig äfven vid dessa ställen och 
lura på sitt rof, så att man ej sällan sammanträffar med dem. 
Inom kortare tid hafva de fångat och uppätit tre Damaras. Nä- 
stan hvarje månskensnatt låg jag på detta sätt, vanligen alldeles 
ensam, eller med en Damara, ute tills efter midnatt och ofta 
hela nätterna, och var det egentligen bärunder jag lyckades fälla 
det mesta större vilda. Jag hade en fårskinnspels, som jag 
virade om mig för kölden, hvilken nattetid är ganska kännbar. 
— Här inneslutes en förteckning på min första remiss härifrån 
till. Cap, hvilken kommer att der qvarstadna tills någon direkt 
lägenhet yppar sig till Stockholm eller Götheborg, i förra fallet 
med ordres, att de addresseras till dig. Vidare beskrifning på 
sju af mig förmodade nya foglar, hvilka Susnpevarr torde hafva 
godheten genomse innan de publiceras. Sysselsatt med packning 
af mina två vagnar för att inom en veckas tid anträda lång- 
färden inåt sjön, binner jag nu ej mer, utan slutar dessa rader 
under hopp att snart 'få höra något från Eder. — — —» 


— 213 — 


7. Nya fogelarter från Damara-landet i sö- 
dra Afrika. — 1 ofvanstående bref hade Herr J.A Wan 
BErG meddelat följande beskrifningar öfver sju såsom nya an- 
sedda fogelarter: 


Alauda grayi mihi. Griseo-isabellina (immaculata), subtus cum 
fronte lorisque albilda. Latera juguli fusco-maculata, Remiges pal- 
lide fusce limbis externis isabellinis (1:a & 2:a exceptis); 1—6 api- 
cem versus saturatiores; 7 et seqq. apicibus subcordatis, albidis. Rec- 
trices 2 intermedie isabelline; laterales nigro-fusce, basi, margine 
exteriore apiceque albide. Rem. 1:a spuria; 2—5 fere z2equales. 

3 Rostr. a fr. 13,5 millim.; alt. rostri ante nares 5; ala 84; cauda 
50; Tars. 21; dig. med. c. ungue 15,53; pollex c. u. 14,5. 

P BR. a. fr. 12 m.m.; alt. rostri ante nares 4; ala 78; cauda 50; 
fars. 20; dig. med: c.tu. 15; poll. cec: u 12. 

Hab. 'in desertis arenosis inter flumina Kuisip et Svakop terre Da- 
mararum. 


Eremomela damarensis mh. superne cinereo-olivacea, auchenio ca- 
piteque superne et in lateribus cinereis, vertice olivaceo tincto, stria 
supra-oculari vix ulla. Subtus alba, crisso dilute sulphureo. Cauda 
rotundata! (Rectr. ext. 9 m.m. intermediå brevior), fusca, olivaceo 
tincta.  Tectrices alarum inferiores albe. Remiges fusce, extus oli- 
vaceo limbate; 1:a brevis (= 1 2:de); 2=7, 3, 4 & 5 xequales, lon- 
gissime. Rostrum corneum (in vivo), nigricans (in sicco). Pedes fusci. 
Iris lete flava. Femina similis mari sed major et magis olivaceo tincta. 
& long. tot. 110. Exp. alar 152. R.a.fr. 8. ala 51. cauda 44. Tars.15. 
SIN 1: 112 — 160 — 8,5—52 — 47 — 15,5. 
Hab. ad flumen Svakop terre Damararum. 


Erithacus schlegelii mh. Cinerea subtus dilutior (fere albida), in 
ventre sensim alba. Regio auricularis parum infuscata. Uropygium, 
tectrices caude superiores et inferiores, pogonia externa rectricum 
lateralium, basin versus, et tectrices alarum inferiores alba. Cauda 
de cet. nigra, vix emarginata. Remiges primarig nigro-fuscex, 3—6 
extus vix emarginate; 2da intus, apicem versus, valde emarginata. 
Remiges secundarie et 'tertiarie tectricesque alar. superiores majores 
fusco-cinereXe, extus et apice albido-limbate. Iris fusca. Rostrum et 
pedes nigri. — Long. totalis 168; Exp. alar. 2913; R. fr. 13; alt. 
ad nar. 3,5; ala 93; C. 67; T. 28. — Hab. Damara-Land. 


Sazicola  albicans mh. albido-grisescens (immaculata), gastreo, 

uropygio, tectricibusque caude albidis. Cauda albida apice fusca. Re- 
miges dilute fuscescentes, extus intusque albido limbate. Rostrum 
et pedes nigri. Iris fusca. 
FS Refr. 153 Ala 90; C. 523; T. 30,5; poll. c. u. 45; long.tot. 161; exp.alar 285. 
SENRNE 801-49, — » — 16 — 159 — 280. 
In locis arenosis terrge Damararum, plerumque in fruticibus parvis 
insidens, vel in terra, fere semper per paria, vivit. 


Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh., d. 18 April 1855. 


— 214 — 


Platystira affinis mh. simillima Platyst. pririt, differt vero magni- 
tudine et pictura femine. 'Caput superne et dorsum anterius cinerea 
(dorsum, in mare, ex parte obtecte nigrum), macula nuchali, minime 
definita, albida (in & ochracea). Ala nigra, tenia longitudinali lata, 
margineque exteriore albis. T&nia lata e naribus äd nucham ceru- 
lescenti-nigra. Tectrices caude superiores rectricesque nigre; extima 
pogonio externo (basi excepto) apiceqne albis. Uropygium album, 
in mare nigro-, in femina cinereo-immixtum. Iris flava. Rostrum et 
pedes nigri. 

S subtus albus, fascia jugulari lata, cerulescente-nigra (14 m.m.); stria 
alba e nearibus inter colorem cinereum et nigrum. 

2 ventre epigastrioque medio albis; lateribus epigastrii, pectore, gult- 
ture lateribusque colli (fere circa nucham) ochraceis, gula dilutiore; Stria ” 
e naribus dilute ochracea. 

ÅR. a. fr. 11. Ala 57. Cauda 44. Tars. 18,5. 
RR äk II 12 JE ER AR RR TR 2 ärta) fö al 
In Mimosis terrg Damararum. 


Graculus neglectus mh. Virescenti-niger, dorso Xnescente, cinereo- 
fusco, plumis anguste (1, 113 m.m.) virescenti-nigro limbatis, apice 
rotundatis (in adultis) vel parum acuminatis (in junioribus). Gula vix 
nuda, angulus enim plumatus sub nares usque extensus. Latera ca- 
pitis plumosa. Annulus circa oculos nudus (2 m.m. latus), nigricans. 
Rectrices 12. Iris, in adultis ochracea, dimidio inferiore viridiz in 
junioribus tota cinereo-fusca. Rostrum nigricanti-corneum. Pedes nigri. 
I Long. tot. 715; Exp. alar 11603 R. a. fr. 60, alt baseos 13,53 
Ala 273; Cauda 130—4138; Tars. 55; Dig. m. c. u. 82. 

PB. sar Fr. b565 Altitsi 35 AT 269303 A873UTA55: 
Ad 'insulas or& occidentalis Africe meridionalis, ut Possession, Hali- 
fax, Ichaboe &c. sat frequens. 


Graculus coronatus mb. Piscatorum capensium ”Kron-Duyker.” 
Crista frontalis inter oculos erigenda, plumis mnonnullis, 25—35 
m.m. longis composita. Latera frontis, supercilia & lora quasi tumida, 
carnea, plumis squamiformibus, rudimentariis predita; margo ocularis 
inferior, angulus oris, gula nuda, et maxima pars maxille inferioris 
aurantia.  Maxilla superior cornea. Iris lete rubra. Pedes nigri. — 
Niger, tectricibus alarum & scapularibus cinereis. Plumis apice (3—5 
m.m. lat.) nigris, nigroque tenue limbatis, obtusiusculis. Rectrices 42. 
Angulus plumatus gulee nude sub oculis desinens, nec ante illos ex- 
tensus. 

JF Long. tot. 560. Exp. alar. 825. R.afr. 30. Alt. ibid. 11. Ala 210. 
GC 1307 Tars:na6! dig: med: cr ur. 62. 

2 Long. tot. 540. R. a fr. 28. Alt. ibid. 10,5. Ala 208. GC. 133. 
Tars. 35. dig. med. c. u. 60. 

Ad insulas Possession &c. sat frequens. Nidus in scopulis, non 
multo substramine, fuco constat. Ovum 4 album. 


Akademiska an gelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot i sjette 
klassen, FProfessoren vid Jardin des plantes i Paris G. L. DUVErRnNOY 
med döden afgått. 

Till inländsk ledamot i nionde klassen kallades genom anstäldt 
val H. Exc. Justitie-Stats-Ministern Herr Grefve G. Å. SPARRE, 


Vid Akademiens offentliga sammanträde på dess årliga hög- 
" tidsdag den 34 Mars, afgaf Sekreteraren följande berättelse om 
de under året timade förändringar: 


Att Vetenskaps-Academien och de kunskapsgrenar, som utgöra 
föremålet för hennes verksamhet, af Hans Maj:t Konungens nådiga 
bevågenhet och Rikets Ständers frikostiga hägn fortfarande omfattas, 
derpå har hon under det sednast tilländagångna året rönt förnyade 
bevis. Så har den betydliga summan af 20,000 R:dr blifvit anvisad 
till godtgörande af samtliga kostnaderna för den vetenskapliga delen 
af Fregatten Eugenies, äfven i detta hänseende lyckliga resa, liksom 
till samlingarnes conservering och uppställning för slutligt ordnande 
och bearbetning. Härmed äro de rika materialierna, som fullständigt 
till Academien blifvit aflemnade, dels redan bragte i det skick, dels 
blifva de innan kort så ordnade, att Academien kunnat uppgöra för- 
slag och plan till de vunna resultaternas utgifning. Vidare hafva Au- 
ditören Geoke Scurutz och hans son Epwarp Scnaeutz, för deras upp- 
finning af en machin till uträkning, sättning och tryckning af malhe- 
matiska tabeller, på Academiens underdåniga förord erhållit ett yt- 
terligare anslag, hvarigenom de kommit i tillfälle att företaga en resa 
till England, der ifrågavarande machin tillvunnit sig sakkännares väl- 
förtjenta uppmärksamhet. Likaledes hafva understöd sistlidet år i 
nåder blifvit beviljade åt Professor Bomeman till fortsättning af hans 
arbete Monographia Cassididarum och åt Studeranden ÅnGeus till en 
resa för granskning af geologiska bildningar och deras försteningar, 
samt under det innevarande, åt Prosten Doctor StTESHAMMAR för en resa 
till Gottland i ändamål att fullfölja undersökningarne af dess lafve- 
getation, åt Professor Zerterstent för utgifvande af ett ytterligare 
supplement till Diptera Scandinavix, åt Professor Fmes till tryckning 
af Monographia Hymenomycetum Sveciz och åt Studeranden ÅNGELIN 
till fortsättning af Palxzontologia Scandinavica. Dessutom har det stats- 
anslag Academien egt att använda för anskaffande af originalmålnin- 
gar af Svenska växter samt utgifning af zoologiska arbeten, i nåder 
blifvit bifallet att intill nästa riksdag fortfarande utgå. Med dessa 
medel hafva, under ledning af Professor Furs och tillsyn af Magister 
LinpBLaD, ett större antal svamparter i fäderneslandets sydligaste trak- 
ter blifvit afbildade, sedan numera de flesta i mellersta Sverige före- 
kommande redan äro målade. 


one SR = 


Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remisser har Academien 
i underdånighet afgifvit utlåtande öfver ärenden, som fordrat veten- 
skaplig utredning, såsom rörande verkställigheten af Rikets Ständers 
skrifvelse om antagande af decimalsystemet för mått och vigt. till följd 
hvaraf erforderliga modeller af Academien till en del redan blifvit om- 
besörjde; öfver anhållan af Friherre Gustar CeoerstrRöm om medel för 
hefrämjandet af fiskodling inom Stockholms län; öfver ansökningar om 
understöd för lärda verk och vetenskapliga resor m. m. 

Från Chefen för Kongl. Civil-Departementet har Academien fått 
emottaga ett antal exemplar af Danske undersåten W. Heiss's uppsats 
om artificielt frambringande af Foreller, Öring och Lax, hvilka exem- 
plar hon utdelar fill personer, som visat håg för fiskodling. 

Sin verksamhet medelst utgifvande af skrifter har Academien, 
som vanligt, fortsatt genom tryckning af handlingar, öfversigt af för- 
handlingarne vid sammankomsterna och årsberättelser öfver vetenska- 
pernas framsteg. Till 1853 års handlingar hafva, utom tillförene om- 
nämnda, ytterligare bidrag ingått från Magister Anpersson och Pro- 
fessor LinJeBBOorRG, samt till dem för år 1854 från Rådman BeEUruinG, 
Studeranden ÅA. E. Hormeres, Magister Tuomsos, Lector Björune och 
Professor ErbmaAns, bland hvilka Studeranden Hormeress utgör resul- 
talet af de entomologiska forskningar han med Academiens reseanslag 
för det förflutna året företagit inom Halland och Skåne, der han vun- 
nit tillfälle att med flere upptäckter rikta fäderneslandets Insect-fauna. 
; Dessutom har Academien vid sina sammankomster erhållit tälrika 
meddelanden i de flesta grenar af naturvetenskaperna. Särskildt torde 
böra nämnas tvänne af hennes Ledamot Professor Curistran BoeEcK, 
det ena om Muskelfibrernas contraction för electrisk inverkan, det 
andra om växternas insugning och utdunstning af vatten. 

Från Ingenieuren J. A. WaucBEre, som för närvarande befinner 
sig på resan till det inre af södra Africa, hafva tillfredsställande un- 
derrättelser blifvit Academien meddelade. 

Byzantinske Stipendiaten Magister J. Keyrser har afgifvit resebe- 
rättelse med hufvudsakligt afseende på Agriculturchemien och andra 
landtbruket rörande ämnen, hvilken berättelse, för alt bereda det 
gagn den kan föranleda, till Kongl. Landtbruks-Academien blifvit öf- 
verlem nad. 

Vice Amiralen Krevcer bar äfven för sistlidet år meddelat af ho- 
nom gjorda sammandrag ur journalerne öfver vindarne och deras kraft 
å alla de ställen långs Svenska kusten, hvarest vindmätare enligt hans 
uppfinning blifvit uppställda, likasom jemförelse mellan de rådande 
vindarne och mellan deras medeltryck under de tre sednaste åren, 
hvarförutan han lemnat särskildt utdrag för de anmärkningsvärdare 
tillfällena. För öfrigt äro meteorologiska observationer insända af 
Bergmästaren von ScuEÉeuE i Philipstad, af Possessionaten LÖWwENBJELM 
på Malma i Wermland ocb af Kronofogden Burmas i Neder-Calix, hvil- 
ken tillika ingifvit journal öfver temperatur, väderlek och vindar för 
åren 1830—1854. 

En genom Svenske och Norske Consuln i S:t Francisco hitsänd 
skriftlig uppsatts af Tyske Geologen Rmes, om den geologiska beskaf- 

fenheten 


rt Ne 


fenheten af gulddistricterna i Californien, har från Kongl. Commerce- 
Collegium blifvit öfverlemnad, 

Såsom Prognosticon i 1856 års Almanach införes på Kongl. Maj:ts 
nådiga befallning en lättfattlig framställning om 'decimalsystemets an- 
vändning för mått, vigt och mynt. 

De så kallade Thamiska föreläsningarne, som bestridas af Aca- 
demiens Physiker, hafva under sistförflutne höst för ett talrikt audi- 
torium blifvit hållna i allmän Pbysik med tillämpning, så vidt ske 
kunnat, å det praktiska lifvets fenomener. 

Litterära förbindelser äro ingångna med Societé des Sciences 
Naturelles "de Cherbourg, med the Society of Natural History i Bo- 
ston samt med den myligen stiftade California Academy of Natural 
Sciences i S:t Francisco. 

Academiens Bibliothek, som på vanligt sätt förökats, har bland 
talrika skänker fått emottaga flera dyrbara gåfvor: af Hans Maj:t Ko- 
nungen, Supplementum Flor&e Danice fasc. 1; af Hans. Maj:t Konun- 
gen af Preussen: fortsättning af Lepsii Denkmäler aus ZEgypten; af 
Kejserl. Franska Regeringen: fortsättning af Dumont d'Urville's voyage 
au Pol sud och af La Place's Circumnavigation de P'Artemise; af Kongl. 
Belgiska Regeringen, genom Herr André Dumont: Carte geologique de 
la Belgique uti 9 blad i stort Atlasformat; af Nordamerikanska För- 
enta Staternas Regering: berättelser om de expeditioner, som blifvit 
af denna Regering föranstaltade till Amazon- och Colorado-floderna 
samt deras floddalar. 

Det Naturhistoriska Riks-Musei mineralogiskt-geognostiska afdel- 
ning har vunnit tillväxt af mer än 300 stuffer, bland hvilka många 
af synnerligt värde. Särskildt bör nämnas en af Apothekaren Hrar- 
MARSSON från Honduras hemskickad samling. 

Den botaniska afdelningen har likaledes genom Herr HJALMARSSONS 
frikostighet från Honduras med flere ställen erhållit öfver 400 arter, 
hvarförutan den blifvit riktad med Grönländska växter genom Doctor 
Vanc i Köpenhamn, Brasilianska genom Adjuncten Forserr, Österri- 
kiska genom GCandidat Nymasw, samt ett betydligt antal i Berlins bo- 
taniska trädgård odlade genom Magister Anperssos, oberäknadt hvad 
yngre inhemska Botanister öfverlemnat till den Svenska samlingen:och 
den tillväxt fruktsamlingen vunnit genom föräringar af Doctor Ham- 
BERG och Apothekaren HjJarmarsson. Omkring 4000 växtarter hafva 
under året tillkommit. 

Äfven den zoologiska afdelningen har emottagit värdefulla bidrag, 
hvaribland en större samling af foglar jemte några däggdjur från Chili, 
till en del från Andernes högre regioner, skänkt af Consul BaAHrsen i 
Valparaiso; betydliga i sprit förvarade förråder af lägre sjödjur från 
Canton, Manilla och Stilla hafvet, samlade ooh skänkta af Capitain 
WeRNGREN3 insektremisser från Herrar Dourn, SIGNoREt, SAUSSURE OCh 
SicHeL med flera, samt talrika insektarter af Entomologie-Intendenten 
anskaffade under en resa till England, Frankrike och Tyskland. In- 
sektsamlingen har sålunda ökats med öfver 1000 deruti felande arter, 
hufvudsakligen från Nya Holland, GColumbien och Norra America. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 4. 4 


— 218 — 


Äfven förste Zoologi Intendenten har under det förflutna året besökt 
flera bland Europas länder och dervid beredt sin afdelning en värderik 
tillväxt. Till den ethnografiska samlingen har Grefve Armanp Foucné 
p'ÖrrANTE Öfverlemnat en större mängd sällsynta vapen, klädedrägter 
och husgeråd m. m., tillhörande Indianstammarne vid Missouri, isyn- 
nerhet de så kallade Blackfoot-Indianerne, hvilka han besökt under 
en resa i Norra America åren 1843 och 1344. 

Minnesstoden öfver Berzeuvs är af Director von Minter i Män- 
chen lyckligen gjuten och blir till sommaren färdig. Äfvenså är pål- 
ningsarbetet för grunden fullbordadt och piedestalen under arbete. 

Det efter Magister Brtomstrasp lediga Berzelianska Stipendiet har 
blifvit tilldeladt Studeranden vid Upsala Universitet C. E. BErGstRANnD. 

Sitt reseanslag har Academien för innevarande år lemnat åt Pro- 
fessor S. Lovén till: fullföljande af undersökningar öfver de lägre hafs- 
djuren i Bohusläns skärgård, hvarmed han längre tid varit sysselsatt. 

Flormanska belöningen kommer att med minnespenningen öfver 
Stiftaren i guld öfversändas will Professor CuHristian Boreck för hans 
båda nyssnämnda afhandlingar. 

Den uppmuntran Academien eger utdela för visad skicklighet i 
tillverkning af mathematiska instrumenter har hon tillerkänt Instru- 
mentmakarne Frans BERG, SÖRENSEN Och ÅDERMAN med 166 R:idr 32 
sk. åt hvardera. 

Minnespenningen för dagen är, som redan blifvit nämndt, egnad 
ät den utmärkte Entomologen FALLÉN. 

Bland inländske Ledamöter har Academien under året förlorat: 
Hans Excellens Grefve Tzrorre-BonoeE och f. d. Botanices Professoren 
vid Universitetet i Christiania, R. N. O., Jess RaAtuKE, samt bland 
utländske: Physices Professoren i Neapel M. Merccosi, Presidenten i 
Wiborgs Hof-Rätt Grefve C. G. Manserneim, Stats-Rådet och f. d. 
Prefecten för Botaniska Trädgården och Museet i S:t Petersburg Tu. 
Fiscner , Hof-Rådet, Astronomix Professoren C. F. Gauss i Göttingen 
samt Professoren i Comparativa Anatomien G. L. Duversor i Paris. 

Deremot har hon med sig förenat såsom inländske Ledamöter: 
Föreståndaren för Motala mechaniska verkstad, R. W. O., O. E. CAri- 
susp och f. d. Stats-Rådet Grefve BALtzAr VON PLATEN, samt såsom ut- 
ländske: Physices Professoren vid Universitetet i Göttingen Winuerm 
Weser och Geheime-Medicinal-Rådet Frevrik KuucG i Berlin. 


Inlemnade afhandlingar. 


Af Herr Hinr: Om Arithmetisk Quadratur. 
Remitterades till Herrar SELAnDER och BJÖRLING. 

Herr THomsons afhandling: Öfversigt af de arter inom familjen Pytisci, 
som blifvit anträffade på Skandinaviska halfön, hvilken varit remit- 
terad till Herrar WauzrBerG och BomemaAs återlemnades med till- 
styrkan af dess införande i Akademiens handlingar. 


STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER, 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPN-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 12. 18535. HM &. 


Onsdagen den 9 Maj. 


Föredrag. 


1. Anmärkningar om Antrum pylori hos men- 
niskan och några djur. — Herr A. Rerzvs anförde: 

»Många författare i anatomien upptaga i beskrifningen öf- 
ver menniskans ventrikel en del nära pylorus under benämning 
Antrum pylori (Pförtner-Höhle, Cul-de-sac pylorique); många 
omnämna icke denna del; andra anföra den endast ganska flyg- 
tigt. Jag hade länge varit sysselsatt med dissektioner af men- 
niskokadaver utan att närmare fästa någon uppmärksamhet vid 
detta parti. Sedermera fann jag vid undersökningar af magen 
hos djur, som anses hafva enkel mage, att pylorus-delen ut- 
gjorde en ganska egen afdelning, och att den hos de flesta 
vertebrater har en egen, från den öfriga ventrikeln skiljaktig, 
byggnad. För flera år sedan undersökte jag och beskref (i 
K. Vet. Ak. Handl. 1839) magens byggnad hos några växt- ' 
ätande gnagare; sedermera har jag äfven hos menniskan gång 
efter gång återfunnit vissa nästan regelbundna bubblor i denna 
trakt, äfvensom i många fall en bestämd egen afdelning, hvil- 
ken jag ej hade skäl att anse såsom sjuklig bildning. Benäm- 
ningen Antrum pylori syntes mig tillkännagifva, att namnets 
ursprung grundade sig på iakttagelser, som hade likhet med 
mina egpa; och jag företog mig således att uppsöka detta namns 
ursprung. Jag fann då, att Cruvermer (Traité d Anatomie 


— 220 — 


descr. T. III, p- 281), hvilken sett saken från nästan samma 
synpunkt som jag sjelf, tillskrifver Wirus denna benämning, 
äfvensom att Harcer (Elementa Phystol. T. VI, Lib. XIX, Sect. 
4:a 8 3 Ventriculi figura.) citerar det arbete och ställe, der 
Winus begagnar samma namn. För egen del yttrar dock Harrer, 
på det antydda stället, härom: »non raro aliqua strictura quasi 
divisus (här citerar han MorGaGsr och flera fall af ventriklar, 
som varit delade genom strikturer) maxime posterius, tum paulo 
cis pylorum, unde tunc antri aliqua imago nascitur (Wiruis), 
quam aliqui clarissimi, viri nimis fecerunt.» 

Det arbete af Winus, hvarest benämningen Antrum py- 
lori förekommer, och hvarest den tyckes hafva sitt ursprung, 
är hans: Pharmaceutices rationalis sive diatribe de medica- 
mentorum operationibus in corpore humano etc. Cap. II. Partium 
intra quas medicamenta operari incipiunt, descriptio, usus et 
affectiones. Det, såsom mig synes, vigtigaste stället som rörer 
ifrågavarande del, är det, hvaruti författaren talar om pylori 
bestämmelse, der det heter: »Pylori munus est, non tantum con- 
tenta affatim et simul in magna copia ad intestina transmit- 
tere (quod quidem in catharsi et diarrhoea frequenter facit), 
sed potius chylum satis confectum, in smum suum excipere, 
aliquamdiu continere, et dein paulatim et per minutas portiones 
excernere. Enim vero hujus AÅntrum longum et capax qui- 
dam in ventriculo recessus et diverticulum esse videtur, in 
quod masse chylacee portio magis elaborata et perfecta sece- 
dere, et inibi manere queat, donec alia crudior, et nuperius in- 
gesta in ventriculi fundo plus digeratur» etc. Man ser af detta, 
såväl som af flera andra ställen i samma arbete, att Wirus fästat 
mycken vigt vid denna afdelning af magen. 

Vid en flyktig betraktelse synes menniskans mage vara en 
ganska enkelt byggd konisk säck, från hvars form anatomen 
icke tyckes hafva mycket att inhemta. När man likvisst be- 
sinnar de konstiga förrättningar, som denna säck har att utföra 
både hos djuren och menniskan, samt de flera afdelningar och 
märkvärdiga bildningsformer, som den företer hos en stor del 


— 221 — 


bland djuren, jemte flera svårt förklarliga förhållanden såväl 
under hälsa som sjukdom, så kommer man snart till den öf- 
vertygelse, att ganska konstrika anordningar måste vara nedlagda 
i denna skenbart enkla byggnad. Det är förnämligast af sådan 
anledning som jag här önskade att påkalla en större uppmärk- 
samhet åt den ifrågavarande delen. 


Så vidt jag kan erinra mig, har ingen bland sednare ti- 
ders författare, efter min åsigt, bättre” beskrifvit pylori-delen af 
magen, än Cruvemmer (l. c.) Efter att hafva omtalat sjelfva 
pylorus, yttrar han: Cest au voisinage de ce rétrécissement 
(pylore), å un pouce environ, que l'estomac, se recourbant for- 
tement sur lui-méme, forme du cöté de la grande courbure un 
coude tres prononcé, coude de l'estomac, et présente une am- 
poule, laquelle répond å une excavation intérieure, designe par 
Wirus sous le nom d'antre du pylore etc. — Il n'est pas rare 
de voir une seconde ampoule å cöté de la prémiere, et une 
troisieme, mais plus petite, du cöté de la petite courbure, par 
le fait du coude que décrit l'estomac. Ces ampoules, å peine 
appréciables chez un grand nombre de sujets avant l'insufflation, 
deviennent trös distinctes, et méme, chez quelques sujets, trös 
considérables par la distension etc. 


Enligt min erfarenhet förekommer detta parti hufvudsakligen 
under trenne former. Den ena formen är den som skildras i nyss 
anförda Cruvemers beskrifning; den andra, i hvilken delen är 
mera utdragen på längden, omtalas af Wirus (1. c.) då han sä- 
ger: »antrum longum et capax»; den tredje, som kan kallas den 
koniska, är den, i hvilken såväl de här af CruvertHer be- 
nämnda ampullerna (hvilka jag på vårt språk kallat bubb- 


lorna), som deras begränsningar äro föga utmärkta, och delen 
mera konisk. ; 


Fig. 4 föreställer den korta formen af pylorus-delen hos menniskan. 
d" det djupa vecket i arcus minor — d en svag indragning i arcus 
major till venster om stora bugten — e indragning vid den större 
bubblan ed" i arcus minor -— e” motsvarande indragning i arcus major 
— fe, fe" den lilla afdelningen af pars pylorica, närmast pylorus — 
ff pylori=vecket — g stora bugten (le coude de F'estomac) — Ah början 
af duodenum, nästan flaskformigt utvidgad (antrum duodeni mihi) — 
kk ligamentum pylori, bildadt förnämligast af longitudinala muskeltrådar. 

I den första eller kortare formen (fig. 1) är pylori-delen 
vid basen nära nog lika bred från arcus minor till major, som 
den är lång, har två bubblor mot arcus minor (fig. 1, fe, ed”) 
och oftast en mot arcus major (fe”), förutom den stora bugten 
(fig. 1, g9))- Den första bubblan i arcus minor begränsas åt 
den tjockare ändan till af ett djupt veck (d), som just svarar 
mot nämnde stora bugt, »coude de l'estomac», samt åt den sma- 
lare ändan af ett grundare veck, som afskiljer henne från den 
andra, närmast pylorus liggande bubblan. Bubblan i arcus major 
är skiljd från »coude de l'estomac» genom ett grundt veck, ofta 
endast en till hälften rundtom gående fördjupning; denna bubbla 
är vanligen något större än den motsvarande på arcus minor, 
och gränsar liksom hon till den egentliga pylorus. 

Hela denna del af magen är vanligen försedd med en gan- 
ska tjock muskelhinna. Det är egentligen det cirkulära lagret 
af muskelväggen, som ger pylori-delen sin öfvervägande tjock- 
lek. De yttre längs gående muskeltrådarne ligga här nästan 
såsom på colon, hopade i band (fig. 1, kk), ett på främre och 
ett på bakre sidan. Dessa band äro dock icke, såsom på colon, 
tydligt begränsade, utan äro endast tjockare samlingar af muskel- 
trådknippan, hvilka framtill såväl som baktill blifva tunnare, för 
att utbreda sig öfver hela omkretsen. Denna likhet med tenie 


<a AP 


valsalve på colon, först iakttagen, såsom det synes, af Herve- 
tius (Sur la digestion), framkallade den numera bortlagda be- 
nämningen ligamenta pylori. Äfven Wisstow (Exposition ana- 
tomique de la structure du corps humain) har egnat dem sin 
uppmärksamhet. Han yttrar om dem nemligen: »Le long du 
milieu de chaque face laterale de la petite extremité, il y a une 
Bande tendineuse ou ligamenteuse large de trois ou quatre lignes, 
qui se termine au pylore.» (Tr. du Basventre 8 61). Han 
anser dem dock ligga utanpå muskelhinnan, och har deri till en 
del rätt, som jag nedan vill söka att visa. 


Såsom på colon, så är äfven här pylori-delen af magen sam- 
manrynkad; genom dessa långsgående muskeltrådars korthet och 
styrka bildas de nyss omtalade bubblorna, påminnande om haustra 
på colon, Liksom på colon, ser man ganska ofta, vid sidorna af 
längsbanden, de cirkulära muskeltrådarne gå öfver bubblorna i 
bågar, som under de båda rynkställena äro tätt hopträngda, men 
utåt bubblornas bottnar vidare åtskiljda, allt efter som bubblorna 
äro mera utspända. 


I många fall ser man dessa ställen glänsande, såsom en 
glatt, senig aponeuros, hvilket äfven flera författare anmärkt. 
Jag har några gånger undersökt denna glänsande del och funnit 
den utgöras, såsom Winscow antytt, af en tunn senig väfnad 
i peritoneal-hinnan, som här är rikt försedd med trådar af 
elastisk väf. Denna senlika bildning, som hos menniskan är 
så obetydligt utvecklad och ej sällan saknas, erhåller dock en 
större vigt derigenom, att den förekommer starkt utbildad hos 


flera djur. 


I den yttersta, mot pylorus gränsande, delen af ventri- 
keln är muskelhinnan allra tjockast; de långsgående muskel- 
trådarne bilda här åter ett tätt, hela delen jemnt beklädande 
lager, liksom på nedra delen af ändtarmen. Denna lilla del 
af ventrikeln närmast intill pylorus utgör liksom en liten af- 
delning för sig, och är efter min erfarenhet den som minst 
brukar saknas. 


Magen af en medelålders avinna, för att visa den långa formen 


af pylori-delen hos menniskan. a oesophagus — b cardia — c midten 
af magsäcken — d vecken vid början af antrum pylori — e antrum 
pylori — ff pylorus — g duodenum — h antrum duodeni — ii fästet 
för omentum majus — k ligamenta pylori. 


I den långa formen (fig. 2) ser denna afdelning af magen 
ut såsom en tarm och misstages någon gång för en del af duo- 
denum (i flera magar, som jag erhållit mig tillsända för att 
undersökas, har den varit bortskuren). Den förekommer oftast 
hos qvinnor. Den har merendels endast en bubbla på arcus 
minor (fd), men deremot två på arcus major, af hvilka den 
bakre är den stora bugten, skiljd genom ett tydligare veck (d) 
från den öfriga delen af magen. 

I den tredje eller koniska formen är vanligen den stora 
bugten liksom flyttad närmare pylorus, och den större bubblan 
i arcus minor liten. De öfriga tvenne, närmast pylorus belägna, 
bubblorna äro små, särdeles den i arcus minor, och den lilla 
nyssnämnda, närmast pylorus liggande, afdelningen mera utmärkt 
än i de två föregående formerna. 

Hos det nyfödda barnet, hvars mage är mera rundad, har 
jag ej sett dessa bubblor eller veck. Men här är den närmast 
pylorus belägna delen af antrum dock särskildt utbildad i ett 
kort cylindriskt rör af omkring 4 centimeters längd, med tjock 


vägg, hvars tjocklek förnämligast härrör af ett mäktigt cirkel- 
muskel-bälte. — Valvula pylori är mindre utbildad än vanligen 
bos fullvuxne; muskelväggen är tjockast på den sidan som 
tillhör arcus major. 


Hvad dessa delars förbållande hos djuren beträffar, så 
förete de, såsom väl är kändt, en stor mångfald och stort in— 
tresse; många utmärkta anatomer hafva egpat dem sin upp- 
märksamhet, men mycket återstår ännu äfven här att iakttaga. 


Jag tillåter mig att här anföra endast några få anmärk- 
ningar. 


Fig. 3. 


Fig. 3. Magen af Ursus arctos. kk den starka magsenan. 


Magen af en björn (Ursus arctos), som jag förleden som- 
mar fick att undersöka, hade den ofvan anförda seman gan- 
ska starkt utvecklad (fig. 3 kk). Det djupa vecket är af 
dessa senor så hopdraget, att veckets båda sidoväggar ligga 
nästan inpå hvarandra, och sålunda en djup grop bildas. 
Den lilla, närmast pylorus liggande, afdelningen är ganska 


208 — 


utmärkt och försedd med särdeles tjocka väggar. Vid ma- 
gens öfvergång i duodenum finnes ingen valvel, ingen egen 
sphincter pylori; deremot är här, ett litet stycke bakom detta 
ställe, muskelväggen till en utsträckning af 3 decimeter 
öfver 43; decimeter tjock. Denna tjocklek bildas nästan 
helt och hållet af cirkulära muskeltrådar, hopbuntade i flera 
lager med tjocka bindväfsskidor. Oaktadt denna tjocklek, 
är just här, på insidan i arcus major, straxt innanför det 
ställe der magsäcken slutar, en djup grop liksom en liten 
damm. Denna lilla grop, som utvändigt knappast märkes, är 
här på insidan, nästan så stor som en valnöt, och har tunnare 
muskelvägg; kring dess rand gå cirklar af kött-trådar. Främre 
randen af denna grop kan anses bilda en halfmånformig val- 
vel, som på sitt sätt torde motsvara valvula pylori. De långs- 
gående muskeltrådarna, som gå utanom de cirkulära, utgöra 
endast ett tunnt lager. — Körtelbinnan i denna trakt har ut- 
märkt stora nätformiga gropar, hvilkas skiljeväggar utlöpa i 
långa smala villi (plice villose).  Sjelfva körtelhinnans tjock- 
lek, som kan antagas ungefärligen lika med de rörformiga 
körtlarnas djup, är nära 2 millimeter. Körtlarna sjelfva äro 
här mycket delade mot ändarna; de blinda ändarna äro kolf- 
formiga. I den öfriga delen af magsäcken saknas plicee:! vil- 
lose; rörkörtlarna äro mycket finare, kortare och ordnade i 
bundtar. — Öfvergången till duodenum utmärkes, såsom nyss 
nämndes, icke genom någon valvel eller sphincter, dock synes 
en tydlig gräns i körtelhinnan, vid hvilken de nätformiga gro- 
parne upphöra. Utöfver denna gräns vidtaga stora Brunnerska 
körtlar, Lieberkähns folliklar och ganska små villi, som knap- 
past synas för obeväpnade ögat. 1 stället för en valvula py- 
lori och en kort sphincter, så fungerar här ofelbart det mäk- 
tiga muskellagret, liksom i SER såsom magsäckens till- 
slutningsredskap. 

Hos Hunden och Katten utgör pylorus-afdelningen en 
ganska smal och lång del, nästan liknande den i fig. 2, men 
med djupt veck och stark böjning mot arcus minor. Äfven 


= 207 


här finnes den lilla gropen straxt innanför pylorus; äfven här 
bildar denna grops främre rand en halfmånformig valk, som 
tyckes motsvara valvula pylori; någon annan sådan finnes ej. 
Hos Hunden är ett ställe, något innanför pylorus, der det cir- 
kulära muskellagret är tjockare och af 4 centimeters bredd 
(hos en stor Newfoundlandsbund). 

Hos Hunden förekomma tvänne alldeles dylika senor öfver 
det djupa vecket i arcus minor, emellan pylorus-delen och 
den öfriga magsäcken; samma bildning förekommer troligen äf- 
ven hos flera andra rofdjurs-slägten. 


Hos Skälhunden är antrum pylori särdeles stor, märk 
värdig och tydligast bestämd, men mycket enkel. Den enda 
art jag värmare undersökt, är Phoca annellata Nirsson. 

Fig. 4. 


Magen af Phoca annellata Niss. a oesophag. — b cardia — 
c corpus ventriculi — d magsäckens stora bugt — d" det djupa vec- 
ket som motsvarar bugten — f öfvergången af magen i duodenum — 
g duodenum — k pylori-kaviteten med tjock muskelvägg. 


Magen är hör tydligen delad i 2 delar genom ett con- 
stant trängre ställe emellan det stora vecket och den stora 
bugten. Den stora delen af blindsäcken skjuter upp i en 
kort stympad con i oesophagus, hvars långfållor här sluta (b). 
Stora blindsäcken är obetydlig. Körtelhinnan bildar endast 
tvärfållor, inga längdfållor. Dessa fållor äro ganska fina i py- 
lori-afdelningen. Denna (autrum pylori) har tjockare muskel- 
väggar, än den öfriga delen. Största tjockleken härrör af ring- 
muskeltrådarna; ingen valvula pylori är förhanden, men ring- 


sön I 


muskellagret är företrädesvis tjockt på det ställe denna valvel 
eljest förekommer. Inom öfvergången af magsäcken i duode- 
num är en liten grop: liksom hos Björnen, Hunden och Katten. 
Det veck som ligger framom denna grop, är det enda som 
motsvarar valvula pylori. 

Några ligamenta pylorica, såsom hos hunden och björ- 
nen synas ej förekomma. > Långstrådarna äro, som det synes, 
jemnt utbredda; men under peritoneum ligger en glänsande 
fascia, som är vidt utbredd liksom hos katten. 

För denna pylori-del, liksom för den af flera andra rof- 
djur, passar Duvernoy's benämning »Boyeau pylorique» ganska väl. 

Under nyss förflutna vinter, då våra torg lemnade ym- 
nig tillgång på Harar, begagnade jag tillfället att undersöka 
magen af detta djur, och gjorde då några, som mig synes, 
anmärkningsvärda iakttagelser i afseende på pylori-delen. 


Fig. 5. 


Magen af Lepus borealis. a oesophagus — b cardia — c corpus 
ventriculi — d en svag hopdragning i arcus minor. d hopdragning i 
arcus major, som afskiljer den stora bugten (coude de Pestomac) från 
den öfriga delen af arcus major. — e veck i arcus minor i gropen 
af den lilla pylori-bålan — ff pylorus — g den trängre delen af 
duodenum — A den utvidgade början af duodenum — k magens 


sena, nästan liknande den hos fåglarna och hos krokodilen. 


Den hos björnen ofvan beskrifna senan är hos haren run 
dadt fyrkantig, ganska tydlig, något erinrande om senan på 
fågelmagen (k). Den stora bugten af arcus major, coude de 
l'estomac, är föga utskjutande, åt båda sidor begränsad. Det 
på de föregående rofdjurs=magarne djupa  vecket, (d), som 
motsvarar henne (bugten) i arcus major, är föga utmärkt. 


— 229 — 


Äfven det derpå följande (e), som gränsar till. den lilla afdel- 
ningen närmast pylorus, är utvändigt föga utmärkt, men skju- 
ter in uti magens ihålighet, såsom en fåll, hvars båda lameller 
äro med hvarandra nära sammanvuxna. Denna fåll. är, midt 
under arcus minor, en centimeter bred. Äfven i arcus major 
synes ofta en betydande tvärfåll af bindväfs- och slemhinnorna 
på insidan af harens mage. Emellan d och e i arcus minor 
är endast en liten bubbla, den emellan e och pylorus, f. är 
deremot ganska stor och fast. Den lilla afdelningen af antrum 
pylori, som ligger inom denna bubbla, är hos haren särdeles 
utmärkt. Då magen ännu är frisk, har denna lilla afdelning 
(f f e) en egen, från det öfriga skiljd, mörkt röd färg, är run— 
dad på alla sidor och ganska tjockväggad. — Körtelhinnan i 
denna del har utomordentligt stora nätgropar, samt grofva villo- 
siteter: — rörkörtlarne äro äfven längre och gröfre, än i den 
stora kaviteten af magsäcken. Det är äfven här det cirkulära 
muskeltrådslagret, som ger delen sin form och sitt egna ut- 
seende. — Detta circulära muskeltrådslager ligger här såsom ett 
bälte, af omkring 23 centimeters utsträckning, från vecken 
ända till gränsen af duodenum, och i närheten af: duodenum 
har det nära 2 millimeters tjocklek. De utanpå liggande långs- 
gående muskeltrådarna omgifva röret fullständigt. Äfven här 
utgöres valvula pylori endast af en halfmånformig fåll, belägen 
åt samma sida som arcus major. Det är tydligt, att denna 
lilla muskulösa del motsvarar samma sammandragna del som 
hos rofdjuren utgjorde den lilla pylori-bålan. Att den ut- 
gör den del af ventrikeln, i hvilken verksamheten vid digestio- 
nen af gröfre, trädaktiga vegetabiliska delar är störst, derom 
har jag flera gånger öfvertygat mig, då jag öppnat nyss dö- 
dade vinter-harar, som haft magen full med tuggade qvistar. 

Hos Tumlare-delphinen, Delphinus phocena, utgör pylori- 
delen:”den af Cuvier (Lec. d'An. comp. T. II, 4:a Edit.) så 
kallade tredje magen, hvaremot den fjerde magen är en del 
af tolltumstarmen. 


— 230 — 


Att valvula pylori, äfvensom att pylori ringmuskel, så 
ofta saknas hos djuren, låter endast förklara sig derigenom, att 
den lilla yttre delen af antrum pylori bar ett så mäktigt la- 
ger af ringmuskeltrådar, hvilka naturligtvis, liksom i rectum, 
eller såsom i oesophagus, kan sluta sig i den ena ringen efter 
den andra, eller ock i en längre utsträckning, allt eftersom 
den excito-motoriska verksamheten fordrar. 


Äfven duodenum kan sägas hafva en egen håla, som tro- 
ligen har sin egen förrättning. Jag har trott denna del böra 
hafva sitt eget namn, och kallat den antrum eler atrium 
duodeni. Denna tarmdels början är nemligen, såväl hos men- 
niskan som en stor del däggdjur, ofta särskildt rundad, saknar 
på insidan valvule conniventes, bar små villi, stora Brunnerska 
och Lieberkiihnska körtlar. Hos Tumlare-delphinen är denna 
båla så egen, att hon blifvit, såsom nyss är nämndt, ansedd 
utgöra en afdelning af magen. 


Jag slutar för denna gång dessa betraktelser öfver an- 
trum pylori med den anmärkning, att densamma erinrar om 
fåglarnes muskelmage, hvilken, efter min öfvertygelse, icke är 
annat än en konstigt utbildad antrum pylori. 1 det föregå- 
ende är redan antydt, att de här anförda senorna sannolikt 
äro samma bildning, som den bekanta senan på fåglarnes 
mage; att denna senbildning förekommer hos krokodilerna, är 
länge kändt; att den äfven förekommer på magen hos Silurus 
glanis och sannolikt hos flera fiskar, har jag vid ett annat 
tillfälle visat (se Förhandl. vid Skandinav. Naturforskar-Säll- 
skapets 3:dje möte i Stockholm 4842. pag. 695: »Om magens 
byggnad hos slägtet Silurus».) — Den förekommer således 
inom alla fyra ordningarna af ryggradsdjur, ehuru endast hos 
fåglarna allmänt». 


— 231 — 


2. Snäckhögar, och rtuiner efter urgamla bo- 
slåder, funna i Skåne. — Herr A. Rertzes meddelade: 

»Såsom allmänt är bekant har man redan för flera år 
tillbaka på åtskilliga ställen i Danemark funnit högar af snäck- 
skal med inblandade redskap af sten och fragmenter af sön- 
derklufna djurben, hvilka högar med allt skäl blifvit ansedda 
såsom afskräden från Ur-invånares måltider och derföre blifvit 
kallade »Kjökkenmöddinger», »af Nordens eldste Befolkning ef- 
terladte Skaldynger». Men på Svenska kusten har man för- 
gäfves sökt sådana, tills Amanuensen vid historiska Museum i 
Lund, Magister Nins Bruzeuus och Baron Carr GYLLENSTJERNA 
på Krapperup vid nordöstliga delen af Kullaberg funnit en 
mängd snäckhögar och ruiner af hus, om hvilka Hr Bruzeuus 
lemnat underrättelse. — Af de sistnämde äro 6 funna, hvilka 
alla öfverensstämma deri att en eiler flera af väggarna bestå 
af sjelfva klippan, de öfriga af större kantiga stenar, som blif- 
vit uppstaplade på hvarandra utan allt murbruk; deras storlek 
utgör 4—S5 alnar i qvadrat. I ett af hörnen är eldstaden 
belägen, hvarest påträffades aska, kol, snäckor, och runda ste- 
nar. I några af dessa ruiner har man på golfvet, bland 
mindre stenar och sandblandad jord, funnit en mängd för 
märgens skuld sönderklufna djurben, flintspånor, snäckor och 
fiskben. I närheten af hvarje koja äro en eller flera snäck- 
högar belägna, tillsammans 13 sådana, af olika storlek (den 
största hade omkring 20 alnars diameter och i alns djup). Snäck- 
högarna bestå hufvudsakligen af Spiral-snäckorna, Tritonium 
antiquum och undatum samt en och annan Cyprina islan- 
dica. — Dessutom förekommo sönderslagna djurben, bitar af 
born af Cervus Elaphus en stor mängd flintspånor, och å en af 
högarna 2:ne slipstenar. Omkring 30 alnar från en af ko- 
jorna fanns en 20 alnar lång och 412 alnar bred stenkrets, 
inom hvilken vid gräfning påträffades flintspånor, s. k. knack- 
stenar, ett par pilspetsar, samt en massa svart, fin och fet 
jord, liknande den som nästan alltid finnes is. k. »Stendysser», 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. den 9 Maj 1855. 


— 232 — 


och hvilken med all sannolikhet kan antagas såsom lemning 
af förmultnade lik. Såväl flintspånorna som djurbensfrag- 
menterna hafva den största likhet med dem som blifvit funna 
i »Kjökkenmöddigerne» i Danemark. — Med all sannolikhet 
kan man således antaga att vid foten af Kullaberg bott, eller 
åtminstone för längre tider uppehållit sig, en liten koloni af 
landets äldsta innevånare, öfver hvilkas lefnadssätt de gjorda 
fynden lemna 'en ganska tydlig bild. De hafva hufvudsakligen 
lefvat af de i hafvet utanför Kullaberg så talrikt förekommande, 
och så lätt fångade, Tritonium-arterna, idkat jagt med sten- 
vapen och bott i kojor af uppstaplade stenar; och kunna 
dessa ruiner anses som de första lemningar man hos oss fun- 
nit af Skandinaviska Ur-invånares bostäder». 


— 233 — 


3. Nya Blodiglar. — Herr Wancerera anförde: 

»År 1842 förevisade jag för Akademien, och beskref i 
dess handlingar, två nya arter af Igelslägtet Sangvisuga, 
nemligen S. hypochlora och S. albipuncta, den förra från Java, 
den senare hos oss inhemsk. Nyligen har jag åter vunnit 
tillfälle att rikta detta ännu föga artrika slägte med likaledes 
två hittills obekanta former, som jag här förevisar, och af 
hvilka den ena äfvenledes förekommer på Java samt den an- 
dra i Sverige. Några försök att begagna dessa till blodsug- 
ning hafva väl icke af mig blifvit gjorda, men att de, i likhet 
med sina samslägtingar, dertill äro användbara, kan icke be- 
tviflas. De utmärka sig genom följande kännetecken: 

1. Sangvisuga javanica: ryggsidan ljusgrå dragande 
åt olivgrönt, med en efter hela längden fortgående svart, ej 
sammanhängande medellinea, bildad af smalt rektangulära, efter 
längden ställda fläckar, omvexlande med rosetter af fem små 
svarta punkter; sidoranden klart blekgul, med olikstora, på 
tvären stående, rektangulära, svarta fläckar; baksidan enfärgadt 
rostbrun med hel, jemnbred, svart sidorand. 

Hitförd lefvande från Samarang på Java, der den lärer 
brukas till bloduttömning. Meddelad af Handlanden PiarGren. 

Liknar närmast till storlek, ryggytans knottrighet m. m. 
S. hypochlora från samma ö, men afviker genom helt olika 
färg både på ryggen och buken, genom rygglineaus skiljaktiga 
beskaffenhet, samt buksidans svarta sidorand, hvilken alldeles 
saknas hos S. hypochlora. 

2. Sangvisuga chloronota: ryggsidan mörkgrön utan 
all teckning; sidoranden rostgul; buksidan svart, midtpå med 
små oregelbundet strödda gulaktiga fläckar, samt mot hvardera 
sidan med en långsefter gående rad af något större, likaledes 
gulaktiga fläckar, hvilka lemna en temmeligen bred, svart, 
ofläckad rand närmast kanten. 

Utbjudes här stundom för sig från flera delar af riket. 
Öfverlemnad af Apothekaren KEYSER. 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., den I Maj 1855. 


= SON 


Kanhända blott en betydligt afvikande varietet af den 
vanliga Blodigeln (S. medicinalis), med hvilken den öfverens- 
stämmer till käkarnes beskaffenhet, ryggytans knottrighet m. m., 
men hvarifrån den hufvudsakligen skiljer sig genom fullkomlig 
brist så väl på rostgula som svarta teckningar å ryggsidan, 
samt derigenom att den tyckes lefva för sig. Buksidans sido- 
fläckar framträda tydligast ordnade när Igeln sammandra- 


git sig». 


Akademi- 


; == NINO AR 


Lå 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf att Akademiens utländske ledamot i femte klassen, 
Chefen för Geological Survev i England Sir Tu. H. DE La Becnr 
med döden afgått. 


Inlemnade skrifter. 


Af K. Förvaltningen för Sjöärenderna: Tjugu Journaler öfver Meteo- 
rologiska och vattenhöjds-observationer. 
Öfverlemnades till Hr ERDMANN. 

Hr Björvings Afhandling: Bidrag till differential-eqvationens (Az? + Bry + 
Cy? + Dx + Ey+F)dz + (4,x? + Bixy-FCwy? + D,x + Ey +F))dy=o0 
integrering, som varit remitterad till Hr Frih. WkeEbor och Hr 
MaLmstEn, återlemnades med tillstyrkan af dess införande i Aka- 
demiens Handlingar. 

Hr Fries hade insändt tjugu blad målningar af svenska Svampar, ut- 
förda under hans inseende. 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
Af EK. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn: 
Oversigt 1854. 8:0. 


Af Royal Society i London: 

Greenwich Astronom. Observations. 1852 & 1853. Lond. 1854. 4:0. 
Results of the magnet. & meteorol. Observations made at Greenwich. 

1852: 4:30; | 

Af Natuurkund. Vereening in Nederlandsch Indie uti Batavia: 
Natuurkundig Tijdschrift. Nieuwe Serie. Deel. IV. Aflev. 1—4. Ba- 

tavia 1854. ' 8:0. 

Af schlesische Gesellschaft fir vaterländ. Kultur i Breslau : 
Jahresbericht. 1853. 4:0. 


Af naturwissenschaftl. Verein i Halle: 
Zeitschrift d. ges. Naturwiss. B. I—IV. Halle 1853, 54. 8:0. 


Af naturforschende Gesellschaft i Halle: 
Abhandlungen. B. II. Qvart. 2 u. 3. 4:0. 
Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 5. 2 


or ROR 


Af Plyjsikal.-medicinische Gesellschaft i Wirzburg: 
Verhandlungen. B. 5. -H. 1, 2, 3: 1854, 55. 8:0. 
4:r Nachtrag zum Verzeichnisse der Bibliothek. Nov. 1854. 8:0. 


Af Författaren: 
resultaterna af vattenkuranstalten i 


Bonsporrr, E. J., Redogörelse för 
Helsingf. 1855. 8:0. 


Åbo under sommaren 1854. 


Af Hr J.E. 'L. Hausmann i Göttingen: 


Vereins bergmännischer Freunde. B. 6. Göt- 


Studien des götting. 
ting. 1854. 8:0. 
Af Kongl. Bergskollegium: 


Underd. Berättelse om förh 
Stockholm 1855. 4:0. 


Skänker till Rikels Naturhistoriska Museum: 


Zoologiska afdelningen. 


af Hr F. W. Meves: 


En Scolopax gallinula. 
En Limosa melanura. é 


af Hr Frih. Gustaf af Ugglas. 
Ett bo af Mus Musculus. 


ållandet med bergshandteringen 1853. 


-— — 


Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 
i Januari 1855. 


: > 
SRA "in 0 RNE | Vindarna. ås : 
Decimaltum. 5 = 
RISGITK ILE KRO SKEKIn2] KLIN KE6 TT Kl24 EL79 = 
fr ICE: MM. | -e, Mm. f. m. e. m. e. m. f.n; e.m. | e. m. : 
1 | 24,18 | 24,05 | 24,04 00 | — 35 | — £ol s.s.v. | vi. | Vv. | Snö 
2 | 24,50 | 24,86 | 25,04 0,0 | — 2,0 | — 5,0 IN.N.O. N. IN.N.V.| — 
3 | 25,16 | 25,19 | 25,23 | — 9,0 | —14,0 | —12,5 IV.N.V. | V.N.V. | V.N.V. Klart 
4 125,29 | 25,35 | 25,33 | —10,2 | — 7,71 — 4,3 | — | — 1 0.5.0. | Mulet 
5 [25, 47.1 25:08 125;030 | +-0;8 | Fu&0 | HIA] SSV. SN) V:SNI TT 
6 | 24,83 | 25,04 | 25,31 | + 3,2 | + 201 + 0,1 | v.S.v.] ov. Vi Klart 
7 125,56 | 25,58 | 25,44 | — 2,0] + 021 + 141 V. NG V.S.V. | Mulet 
8 | 25,39 | 25,39 125,22 | + 211 + LOI + 4,3 I V.S.V. I v.S.V. I V.S.V. |] — 
9 | 25,06 | 25,05 | 25,23 | + 3,0 | + 0,2 | — 2,0 | V.S.V. | N.N.O. FN.N.V. | Regn 
10 | 25,42 25771 | — 3,5 | — 3,0 | — 6,0 IN.N.V. | V.N.V. | V.N.V. | Klart 
11 | 25,60 | 25,53 | 25,38 | — 2,0 | — 1,0 | — 2,0 I V.N.V. | V.N.V.-] V. — 
42 12532 [250 25 ENA 300 =S [VEN VNNSV UN NE Mal ig 
13 125,45 | 25,48 | 25,55 | — 6,1 | — 4,6 | — 7,4 I N.N.V.] NV: ] NV. | — 
14 | 25,54 | 25,65 | 25,67 | — 7,0 | — 6,6 | — 9,5 | N.V. | NV. | NO. | Snö 
15 | 25,66 | 25,66 | 25,68 | — 8,6 | — 7,7 | — 7,3 | N. — N. — 
16 | 25,60 | 25,64 I 25,74 | — 8,0 | — 7,2 1 — 7,5 IN.N.V. IN.N.O. I N.N.O.| — 
17 | 25,79 | 25,71 | 25,61 | 104 ALERS TTG SUNNVINNENNET rd 
18 | 25,49 | 25,47 | 25,45 fate Va 8,0 | 2 FN IISESEN ad ISSN V. | Mulet 
19 | 25,45 | 25,51 |25,65 | — 3,0 |— 1,11 — 291 VV. [| vV.S.V. | V.S.V. 
20 | 25,67 25,71 | 5,76 = ANS BOSE | VISAN al ViSal all foam Fr 
21 | 25,84 | 25,87 | 92 I — 6,01— 4,0] —- 230] — | — 11 
2001-25,91 rea | 25,89 = 1,1 | — 1,9 | — 22 | 5.0. | 0.S.0. | 0.5.0. | — 
23 | 25,86 | 25,85 | 25,87 | — 3,0 | — 2,0 | — 3,0 | 0.5.0. | 0.5.0. | OS.0. | — 
24 1 23,83 | 25,82 | 25,76 | — 3,0j| — 2,2 | — 3,2 | S.S.0. Sö S. — 
25 | 25,65 | 25,56 | 25,48 | — 4,9 | — 3,3 | — 4,0] Vv. | — | N.V. 
2001 25,42 | 25,48 | 25,62 | — 6,0 | — AT) 78 NENONLENO. INO: Snö 
27 | 25,62 | 25,53 | 25,37 | —13,7 | —11,5 | —12,S | — |V.N.V.] V.S.V. | Klart 
28 | 25,45 | 25,15 | 25,49 | — 8,4 | — 4,5 | —13,2 |V.N.V. | N:N.O. ÅN.N.O. | Snö 
29 125,25 | 25,26 | 25,30 | —14,4 | —12,6 | —17,0 | — | V:S.VANNNV: | Klart 
30 [2520 25,46 | 25,46 | —22,0 | —17,3 | —419,0 | V.N.V. | V.NV. IV.N.V. |] — 
I1025,43 1 25,43 125,39 | —16,2 | —"9,6 |'—11,1 | V:S:V; | V-S-V--IV.S. VI — 


dan 25403] 25427] 25,44] — 568] — 470] —5'v5 | 
25,425 — 544 


238 


i Februari 1853. 


TEA RE EE IA AA LEE RE ER ER ERE EE OEI ERE VERA SAD 


Me- 
|dium 


| 


; 


—— — — "="==—— —>-—-—<022 


Barometern 


25,378| 25,394 | 25,398|—13r48|— 733 
EN ————A] 


25,389 


—1165 


N—— LA — —!| 


—10"32 


reducerad till 0". Rn Vindarna. 
Decimaltum. 

Kl-6 ITRI 

f. m. e. m. e. m flm; e. m e. m. 

25,37 125,46 | 25,46 11"6 FLZNEE=NONYlNSIV TT VISAS 
25,35 1:25,31 | 25,46 | — 5,01. — 101— 410SV.SIV: I VINSV | VNSV 
235,53 | 25,53 | 25,51 | — 4,0 I + 0,21 — 3,3 CE VESKV VISAN 
25.431 25.381 230 | ATI Vore | = EO a TESS får SER STEEN 
25,21 | 25,12 1 25,07 | — 4,01 — 3,0 | — 4,1 | — | 5.5.0. | — 
25,05 | 25,13 1 25,23 |— 5j01l— 4,2 1-—- 6,3] N. N. N. 
25,34 125,53 | 25,67 | — 7,0 I — 8,0 | —10,5 N. N.N.O. | N.N.O. 
25,78 I 25,82 | 25,80 | —15,9 | —11,5 | —17,0 | N.N.O. | N.N.O. | N.N.O. 
25,73 | 25,61 | 25,39 | —20,0 | —12,6 | —13,1 | v.s.v. | v.s.v. | v.s.v. 
ITE 25:11 19540 —11,0 | — 3,1 | — 6,0 | V.N.V. | V.N.V. | V-N.V. 
25,14 | 25,19 | 25109 12.011 TION EEATNÖN OM O:NOFFO:N.O. 
25:25 1 20,15 125,11 | —19,0] = 9,5 1-==13;0)- V:SVETVIS MAP V.SEV: 
25,10 | 25,17 1 25,21 | —14,6 | —11,0 | —18)5 | V.N.V. INN V.| — 
251267 1-25,31. 1:25,36- 1, — 23,01. — 124 | FÖ I TEN NISNE 
25,39 | 25,42 | 25,50 | —16,8 | —11,0 | —14,0 | N.N.O. | N.N.O. | N.N.O. 
25,57 125,61; 1,25;62, i 16,01 2401-10 | N.N.O. | N.N.O. | ON. 
2501 129552 [ARENAN 101 RT Ne N. N. 
25,46 I 25,47 | 25,48 | —16,0 | — 9,0 | —16,1 | N.N.O. N. Vv. 
25552 KE 25,62 | —18,0 I —11,8 | —14,9 | V.S.V. Vi NE 
25,69 | 25,73 | 25,72 | —19,0 | 2515 dog HAE 0 p föl "a Ae] i AE | da 
25,74 | 25,74 jan —17,5 | — 501 -14,1 | — | — I — 
25,67 RS 25,63 | — 8,9 | — 3,7 | —12,0 | —- | O.N.0o. | — 
25,56 | 25,50 | PI ee JU Pi fe NESS EN ER 
25,27 | 25,22 | 25,11 | —10,1 1 — 6,5 | —13,5 1 —— TITV.N.V. I] V.S.V 
24,90 | 24,87 | 24,83 | —16;,0 | — 1,0] — 5,5 | S:SVT | SIS.V: I VESEV 
24,94 125,02 | 25,11 | —15,0 | — 9,5 | —13,5 IN.N.V. | N.N. V.| N.N.V. 
25,47 | 25,25 > 437,61] 19,0) | =— 24341 | V. SIV fe NINE 
25557 1255950125,57 1—149,5:] — 8,0.| =413A14 | V.SIAJ—=EMIEE 


Mulret 


Klart 


Halfkl. 


Klart 


— 239 — 


i Mars 1855. 
Barometern Thermometern Ån Ez 
ill 02. Vindarna. 
Ålen EN lig es 
RITGT KL ou KI ONAKE ONCKR 251 SE la I KT 9; = 
f. m. e. m. e. m. EL 00 e. m. al m. e. m. | 
1 1 25,52 125,41 | 25,32 | —10'0)1 — 25 I — 56 I 0.5.0. | S.S.0: | 5.S.0;] Mulet 
2 125,13 | 25,03 | 25,00 | — 53,0 | — 2,0 | — 0,5 | 5.5.0. | 5.5.0. | S.S.0. | Snö 
3 | 24,94 | 24,84 | 24,86 0,0 | + 0,1 I + 0,3 I S.S.0. I 0.S.0. | 0.S.0. 
4 | 24,84 | 24,82 | 24,93 | + 0,11 + 4,21 + 2,0 | S.S.0. | S.S.v. | S.V. | Mulet 
506 125518: 125528: I +o11 I +1301] 50,2) VSM LV Nav) a 
6 125,32 | 25,35 | 25,35 | — 4,51 + 2,61 + 1,0 | — ll v.s.v.lv.n.v.] Klart 
7 125,31 | 25,31 1 25,35 | + LOI + 1,2 | — 3,0 | V.S.V. | V.S.V. | N.N.O.] Snö 
BU 95:44] 25,51 1) 25.58 | 40) 2 1,3) — 8;8:] N.NGOHLNNIOr] Na ok Klart 
Häl5559-1125.65, ) 25,67, |A Tål 3,84 6,0 | I Ne sl INGO.s].O. NOEL Mulet 
10 | 25,64 | 25,61 | 25,58 | — 7,0 | — 3,2 | — 9,5 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O. | Halfkl. 
11 125,53 | 2547 | 25,44 | —11,1 | — 5,0 | — 8,0 | N.N.O. | O.N.O. | O.N.O. 
1241 25;22 | 2513 25,10 | 9,6 | — 7,0 | — 8,1 | O.N.O. | O.N.O. | O.N.O | Snö 
13 | 25,08 | 25,08 | 25,05 fa 7,0 | — 3,0 | — 650 | O N.O. | O.N.O. | N.N:0O. |] — 
140 24:08 0). 25515. | 25536, lr 5,51 14,8. 2) 90.) VINN VNNh I $a dh 
j 25,48 RS 25561 | — 14,01 + 20) = 35 I Sr fu AN.NOSl Balfkl) 
16 | 25,46 fra 25,36 | -— 3,9 0,0 I — 0,1 | 0.N.O. | O.N.O. | S.0. I Snö 
AN25,36 125536 | 25,36 | —:i2,91-— fal 5,21ES:SVE) SSG | I 
18 | 25,26 | 25,09 | 24,89 | — 5,0 I + 1,0 | — 0,8 | S.S.V. | SS.0. | S.S.0. | Mulet 
19 | 24,79 | 24,78 | 24,76 I + 0,5 I + 3,0 I + 0,1 | 8.5.0. | S.S.0. | O.N.O. | Snö 
20 | 24,81 | 24,99 | 25,12 | + 0,4 | + 1,6 | — 2,1 j O.N.O. | N.N.O. | N.N.O. 
2001 25;23 | 2527 25,32 | — 6,2 | — 2,0 | — 1,0 ÅN. N. N. 
22 | 25,33 | 25,32 | 25,25 | —108]|— 3,0 |— 8,0] N. |N.NO.|O.N.O. | Mulet 
23 125,05 | 24,90 | 24,76 | — 7,3 | — 5,3 | — 4,5 | 0.N.O. | O:N.O. | O.N.O. | Snö 
24 | 24,70 | 24,73 | 24,85 | — 6,0 | — 6,0 | —13,0 | N.O. IN.N.V.ÅN.N.V.| — 
25 124,92 | 24,98 | 25,02 | —14,0 I — 2,0 | —10,0 | v.s.v. | V.s.v. mg Klart 
26 | 25,05 | 25,13 | 25,21 | —10,0 I + 3,0 I — 5,0 I S.s.v. I v.s.v. | — 
27.125,35 | 25,31 | 25,36 | —40,0.) + 3,5 | — 3,5 | — | s.v. | svala 
28 | 25,41 | 25,50 | 25,56 | — 7,0 | + 1,0 | — 2,0 | S.v. | V.S.V. | V.N.V 
2971 25,62 | 25,69 | 25,73 | — 5,5 | + 5,0 | + 2,0 I V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Halfkl 
30 | 23,75 | 25,79 | 25,84 | + 2,7 | + 7,1 | + 0,5 |V.N.V. | V.N.V. | N.N.V 
31 | 25,89 | 26,01 | 26,06 | — 6,0 | + 2,0 | —- 5,0 IN.N.V. | O.N.O. 
25,259] 25,268| 25,284|— 5'61|— 029] — 


25,270 


— 328 


Nederbörden =0,300 dec. tum. 


240 


i April 1855. 


> 
ERS al O". THERSENOSPE Vindarna. AK z 
Decimaltum. ; 2 = 
Kl. 6 | KI. 2 | KI. 9 | KIL 167].KL 2 | Kl. 9 | Kl. 6 | Kl. 2 | Kl. 9 2. 
Ks e. m. (rn RE e. m. É f. m. e. m. e. m. 1 
47] 26.08. 1 26,08 | 26,00 | — 70] + ä5l— 32] — | —= fv.niv: | Klårt 
2-1 25,94 | 25,76 | 25,61 | — 6,0 | + 4,1 | — 1,01 S.S.0. I 0.5.0. I 0.S.0. | Halfkl 
3 | 25,48 | 25,42 | 25,42 | + 0,2 | + 6,1 | + 0,7 | S.S.0. | S. | V.S.V. | Mulet 
4 125,38 | 25,38 | 25,38 | + 16) + 7,51 + 12] — | — | 5.5.0. 
| 5 | 25,31 | 25,37 | 25,42 | + 2,0] + 6,01 0,0 S.S.V. |V.n.v.| — | Regn 
I .-6 12537 | 25,29 | 25,25 |— 1,2] + 5,5) + 26) — | v.s.v. | v.s.v. | Klart 
FT 25,05 24,92 25,08 | + 2,91 + 8,2 | + 4.01 S.S.VÄVS. VI V.SNS Regn 
8 | 25,18 | 25,13 | 25,08 | + 011 + 831 + 04 V. Vv.s.V. | S.0. I Klart 
9 | 24,95 | 24,91 24,80 | — 4,0 | + 21 | 250,1 1-1:02--].S.$:0, 14 Sv 1 SHS 
10 | 24,73 | 24,64 | 24,64 | + 0,3 | + 3,0] — 1,01 S. | S.S.v. | 0.5.0. | — 
11 | 24,69 | 24,87 | 25,01 | + 0,3] + 3,6 | + 0,51 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. | — 
12 125,12 | 25,22 | 25,24 | — 0,5 | + 3,2 | — 0,4 | 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. | Mulet 
13 | 25.25 | 25,29 125,35 | 0,0 | + 1,3 | + 0,1 | N.O. |N.N.V. |N.N.V. | Snö 
141 25,42 | 25,44 | 25,44 | + 0,9 | + 7,0 | — 1,4 |VNV | — Jo S:T] Klart 
15 |25.35 25,33 | 25,33 | + 0,5 | + 4,7 I + 4,01 5.5.0. | V.S.V. | SS.V.] Regn 
16 | 25,32 | 25,23 | 25,23 | + 3,9] + 5,81 + 5,6 | v.S.v. I s.v. I v.S.vV. 
17 a 25,40 | 25,45 | + 33] + 811 + 401 Vv: Iv.nv.|V.N.v.] Klart 
18 | 25,53 | 25,56 | 25,48 | + 0,1 | + 6,11 + 4,0 | V.N.V. | V.N.V.]V.N.V.] —— 
19 [Ego = 25,22 1 + 301 + 821 F 48] VSVv: lh Vv. S.V. |Halfkl. 
20 | 25,10 | 25,13 | 25,17 | + 5,0 | +10,2 | + 5,3 | V.S.V. | Vv. |V.N.V.] Klart 
1 5 25,48 125,59 b+ 4,0| + 1,21] — 10] N. IN.N.V. |V.N.V. |] Snö 
22 | 25,71 | 25,76 | 25,81 |— 08] + 4,0 |— 0,8 | RR HERE BO RA 
23 | 25,74 | 25,67 | 25,57 | + 0,5 | + 9,0] + 3,0] — Jv.n.v.| — | Halfkl 
24 | 25,43 | 25,33 | 25,32 | + 3,8 | + 8,51 + 3,3] — I S.S.V.| N. I Regn 
25 | 25,41 | 25,49 | 25,60 | + 2,01 + 9,41 + 0,6 N. | N. 
26 1 25,67 | 25,68 | 25,69 | — 0,1 | + 5,91 — 1,1] ON. IN.N.O.] NO: | Klart 
271 25,66. |.25,60 | 25,54 | — 2,51 + 7,01 + 051 — I — 1 S. 
28 | 25,50 | 25,51 | 25,53 | + 1,01 + 9,5 | + 3,0] — 10.N.0.| — MED 
29 | 25,62 | 25,70 I 25,75 | + 4,0 I + 6,9 0,0] ON. |N.N.O. a BE 
; 25.75 125,73 112576 I + LOT + 831 + 11 —— | S:S:0: I. S.0? 


Me- 


25,388| 25,387 | 25.392] + O'61]+ 64 + 1 | 
t23ssl 5.387 | 25,392] + O'6tl+ 614|+ (3tlygnsregte 0018 Fo 
25,389 + 269 


dium tum. 


STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER, 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-ARADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 12. 1853. HM 6. 


Onsdagen den 13 Juni. 


Föredrag. 


1. Beskrifning på en ny telegrafapparat, me- 
delst hvilken två underrättelser samtidigt kunna 
afsändas i motsatt riktning på en och samma 
telegraftråd; af Es. Evtunp. 

1. För att gifva en åskådlig öfverblick af den method, 
som af mig blifvit använd för samtidig korrespondens på en 
enda telegraftråd, vill jag först framställa följande schema. 

B (fig. 4) föreställer ledningstråden emellan tvänne statio- 
ner ÅA och A', hvilka äro fullkomligt lika inrättade, så att hvad 
som i det följande säges om den ena äfven gäller om den an- 
dra. D och D' äro staplarne samt C och C" de i jorden ned- 
satta  metallplattorna. y och y' föreställa de elektromagneter, 
som vid telegraferingen genom strömmens inverkan göras mag- 
netiska. (Om man begagnar nålapparater, i hvilka magnet- 
nålen genom den galvaniska strömmens inverkan sättes i rö- 
relse, så bör magnetnålen här insättas i stället för elektromag- 
neten.)  Ledningstråden, som utgår från stapelns ena pol, delar 
sig vid E i två delar, af hvilka den ena abe i flera från 
hvarandra isolerade omvindningar på vanligt sätt är lindad om- 
kring elektromagneten. Den andra delen def är äfvenledes 
lindad omkring samma elektromagnet, men i motsatt riktning, 
och går derefter till F, hvilken punkt genom en metalltråd 


— 242 — 


alltid är förbunden med jordplattan C. Om nu G förbindes 
med H, så sättes stapeln i verksamhet. En del af den gal- 
vaniska strömmen går genom omvindningarne abe till nästa 
station och nedgår der i jorden; den andra delen genomgår 
omvindningarne def och derefter genom ledningen PFG till 
den andra polen af stapeln D. De båda strömdelarne gå så- 
ledes omkring elektromagneten (eller magnetnålen) i motsatt 
riktning och motverka derföre hvarandra. Om nu antalet af 
omvindningar uti abe förhåller sig till antalet af omvindningar 
uti def på samma sätt, som strömstyrkan i de sednare för- 
håller sig till strömstyrkan i de förra; så måste inverkan på 
elektromagneten af den ena strömdelen jemt upphäfvas af in- 
verkan från den andra, och jernceylindern, hvaraf elektromagneten 
består, derföre förblifva omagnetisk. Förhållandet i styrka 
emellan den del af strömmen, som öfvergår till nästa station, 
och den, som genomgår bildningen def P H, beror åter på för- 
hållandet emellan ledningsmotståndet på hela linien och det i 
biledningen def P H; och då icke allenast detta sednare led- 
ningsmotstånd, utan äfven antalet af omvindningar, så väl i 
ledningstråden abc som i biledningen def P H, kunna efter 
behag förändras, så blifver det alltid möjligt att välja dem så, 
att den åsyftade kompensationen åstadkommes, och att således 
den från stapeln D på stationen A utgående strömmen icke 
utöfvar någon inverkan på den på samma station stående elek- 
tromagneten. 

Härvid bör dock anmärkas, att, om ledningarnes anord- 
ning är sådan, som schemat utvisar, ledningsmotståndet för den 
del af strömmen, som från stationen Å öfvergår wll A', blifver 
något olika, allt efter som stapeln på den sednare är öppen 
eller sluten. Är stapeln D' sluten, så erbjuder sig två vägar 
för elektriciteten att från punkten E" öfvergå till jorden, nem- 
ligen genom stapeln D' och genom biledningen def P' H', 
hvaremot, då stapeln är öppen, elektriciteten endast kan gå ge- 
nom den sednare. Kompenseringen af de båda hvarandra mot- 
verkande strömdelarne kan derföre icke under alla förhållan— 


— 243 — 


den blifva fullständig.  Motstårdet i biledningen def P H och 
d ef P H' bör derföre icke göras så stört, att dessa varia- 
tioner utöfva något skadiigt inflytande på telegraferingen. 

Om en galvanisk ström ankommer från stationen ÅA"; un= 
der det att stapeln D på stationen A icke är i verksamhet, 
det är då punkten G icke är förbunden med punkten H, så 
måste denna ström gå omkring elektromagneten y först i om- 
vindningarne c ba, i riktningen från c till a, och derefter i om- 
vindningarne de /f, i riktningen från d till f, samt derifrån nedgå 
i jorden.  Häraf följer, att den ström, som kommer från nästa 
station, uti omvindningarne cba och def går omkring elek= 
tromagneten i samma riktning, hvarföre ock inverkan från alla 
omvindningarne i detta fall förstärka hvarandra. Den från sta- 
tionen Å ankommande strömmen åstadkommer således magne- 
tism i elektromagneten på stationen Å. 

Detta förhållande blifver oförändradt, om båda strömmarne 
samtidigt cirkulera. Låtom oss först antaga, att bägge ström= 
marne hafva samma riktning, det vill säga, att den positiva 
polen på stapeln D är förbunden med punkten FK, och den ne- 
gativa på stapeln D' med punkten £', eller tvärtom, så är det 
tydligt, att den ström, som cirkulerar i hvårdera af omvind- 
ningarne abc och def, är lika stor med summan af de ström- 
mar, som härleda sig från staplarne D och D' särskilt. Är nu 
kompenseringen på stationen Å sådan, att de strömmar uti abe 
och de/f, hvilka komma från stapeln D, fullständigt upphäfva 
hvarandras verkan på elektromagneten, så följer häraf, ått den 
magnetiska verkan, som i detta fall uppkommer, endast kan 
förorsakas af den ström, som kommer från stapeln D” på sta- 
tionen ÅA. Denna ström genomgår omvindningarne abe uti 
riktningen från c till a och delar sig derefter vid punkten E 
uti tvänne delar, af bvilka den enå går genom stapeln D och 
den andra genom biledningen def, uti riktningen från d till /f, 
för aw framkomma till jordplattan C. Båda omvindningarne 
abe och def samverka således öfven i detta fall, ehuru en- 
dast en del af strömmen genomgår def. 


— 224 — 


Om de båda strömmarne hafva motsatt riktning och dess- 
utom äro lika starka, så uppstår ingen ström i ledningstråden 
B emellan stationerna. Omvindningarne abe utöfva derföre 
ingen verkan på elektromagneten. Deremot göra omvindnin—- 
garne def, genom hvilka strömmen öfvergår från- den ena till 
den andra polen på stapeln D, elektromagneten magnetisk, hvil- 
ket fortfar så länge, som båda staplarne äro i verksamhet. 
Deremot så snart stapeln D' öppnas, upphör all verkan på 
elektromagneten. Man inser lätt, att elektromagnetismens styrka 
i detta fall blifver lika stor, som om strömmen från stapeln D' 
ensamt cirkulerade, och dervid i stället för stapeln D emellan 
E och H en ledningstråd vore insatt, hvilken utöfvade samma 
motstånd som stapeln D.”) 

2. Den magnetiserande förmågan hos strömmen, som an- 
kommer från stationen ÅA', kan lätt på följande sätt beräknas 
efter Ohmska lagen, hvarvid för enkelhetens skull må antagas, 
att båda stationerna äro i hvarje afseende lika, och att båda 


staplarne hafva samma styrka. 


Antag elektromotoriska kraften i hvardera af staplarne 
Dock, dD4- ÅA ANNO UNS 
motståndet i samma staplar . . = RK 


» > ibiledningen def P Heller a efPH= = 


+) Af det som nu blifvit anfördt synes, att den för dubbeltelegra- 
fering använda methoden är till sin princip fullkomligt lika med den, 
som jag år 1848 för första gången begagnade vid en undersökning 
öfver de Faradayska extra-strömmarne, och med hvilken det lyc- 
kades mig att få dessa strömmar qvantitativt bestämda. (K. Vet. 
Akademiens Handl. för 1848. Pogg. Ann. för 1849 B. 77 sid. 161. 
Bericht äber die neuesten Fortschritte der Fvsik af J. Märcter sid, 
696. Braunschweig 1849). För att tydligt inse likheten emellan 
båda dessa methoder, behöfver man blott tänka sig, att i stället 
för induktionsrullen d (se fig. 1 Tab. 1 i det anförda bandet af 
Pogg. Ann.) eller induktionsrullen s (fig. i Mäcrers Bericht) in- 
sättes en vanlig stapel, och att denna derefter bortflyttas till en 
annan station, hvilken sedermera förses med en galvanometer på 
det sätt, de anförda 'figurerna utvisa. Man erhåller härigenom en 
inrättning för dubbeltelegrafering, hvilken fullständigt öfverens- 
stämmer med den ofvanföre beskrifna. endast med det undantag, 
att galvanometrar begagnas i stället för elektromagneter. 


v 


— 245 — 


motståndet i jorden tillsammans med det i 
omvindningarne abe och a'b'c' 
äfvensom i linietråden B « .« = L 
Antalet af omvindningar i abe ..... =m 
D:o d:o TACOS SE AR 
Om S betecknar hela strömstyrkan, som utgår från sta- 
peln A', under det att stapeln A icke är i verksamhet, så er- 
hålles tydligen: 
ene so Nuekolatalolbe  19yJUd. 2 an. 1) 
R(L+2L') + (L+LT)L 
Denna ström delar sig vid punkten E' i tvänne delar, af 
hvilka den ena S, öfvergår till stationen ÅA, och den andra S, 
genom bildningen d'ef PH" till den andra polen på stapeln D'". 
PER STFS, =S och dessutom” S,:sS,=LFL+L, så följer 
häraf, att 


BE 
ROTA TFRE NAN Rd) 
och 
PA E(L+IL) (3) 
b ROR R(L+2L') in (EFEJE . . . . . . . . 


Den magnetiserande förmågan M hos strömmen S, erhål- 
les, om dess intensitet, uttryckt genom eqvationen (2), multi- 
pliceras med omvindningarnes antal (m+n). Då strömmen S 
ensamt cirkulerar, blifver således 

SERA BRANN DRA SIR ONE LD 
R(L+-20')+(L+L)C 

Då stapeln på stationen Å på samma gång är sluten, så 
blifver styrkan hos strömmen Sj, större, emedan ledningsmot- 
ståndet till nästa station blifver mindre. Elektriciteten har i detta 
fall två vägar för att från punkten E framkomma till H, newligen 
den ena genom stapeln D och den andra genom biledningen 
defPH. Ledningsmotståndet emellan E och H blir i detta 


. Om YI, i detta fall be- 


spin las RE 

fall i stället för L' lika med —=— 

R+L 

tecknar styrkan hos strömmen, som går till nästa station, så 
erhålles härigenom 


än ja 


— 246 — 
, EL S 
RE RTSVIR) END EON (5) 


: RE 
hvaruti V betecknar bråket —=—. 
R+DL 


Hela denna ström går genom omvindningarne abe, men 
blott en del deraf genom def. Denna del blifver lika med 
R , 
R+L of 
Då de förra omvindningarnes antal är m och de sedna- 
res n, så blifver således strömmens magnetiserande förmåga: 
,  EE'm 2 EL/Rn (6) 
FTÖR (EYE) tb) (ER) EVE) REST 
Om strömmen från stapeln D icke skall utöfva någon ver- 
kan på elektromagneten y, måste tydligen 


m:n=L+V:[L; 
hvaraf 
E'm 
= —— 
L+V 


Insättes detta värde på n i eqvationen (4), så erhålles 


ERE TEEN nike AM Cj 
(C+V)[R(C+2L)+/(L+L')L£'] 

Motståndet R i stapeln är på vanliga telegraflinier litet i 
förbållande till L och L. Om man för erhållandet af ett ap- 
progimativt värde på M och M' negligerar R i jemförelse med 
L och L', så erhåller man af formlerna 6 och 7. 

ok on ESR ED LA (8). 

Häraf följer låledes, att den magnetiserande förmågan hos 
strömmen, som ankommer från stationen ÅA”, blifver approzima- 
tivt lika, antingen stapeln på stationen ÅA är sluten eller icke. 

Om stationerna A och A" icke äro inrättade för dubbel- 
telegrafering, och motståndet emellan dem är £ samt omvind- 
ningarnes antal är m, så blifver tydligen den till endera statio- 


nen från den andra ankommande strömmens meagnetiserande 
förmåga 


det vill säga lika stor, som eqvationen (8) utvisar. 

Häraf följer, att strömmens mognetiserande förmåga icke 
förminskas genom de för dubbeltelegrafering nödiga biledningarne, 
förutsatt att motståudet i stapeln kan negligeras i jemförelse 
med L och L'. 

3. Det är bekant, att ledningsmotståndet mellan båda 
stationerna  tillfölje af uppkommande afledningar under vägen 
och olika väderleksförhållanden kan undergå förändringar. Det 
är hufvudsakligen af denna anledning, som apparaterna, såsom 
ofvanföre blifvit antydt, böra så inrättas, att ledningsmotståndet 
uti def P H och antalet af omvindningar uti def kunna för 
ändras, så att de båda strömmarnes inverkan upphäfva hvarandra. 

Fig. 2 visar det sätt, hvarpå ledningsbanorna böra anord- 
nas, på det att den elektromagnetiska verksamheten uti de/f 
(Fig. 1) må kunna undergå nödiga förändringar. Figuren före- 
ställer denna anordning, sedd ofvanifrån. GG' är ett bräde af 
trä, i hvilket tvänne messingsstänger h h' (som äro förenade 
med hvarandra genom metalltråden z), och messingsstyckena 
om ER LENE sS,, äro fästade. Dessa äro isolerade från 
hvarandra äfvensom ifrån messingsstängerna. De tre större me- 
tallstyckena s,;, S,, och s,, kunna dock metalliskt förenas med 
hvarandra medelst metallproppar, som sättas emellan dem. «& 
och &' föreställa en horizontal genomskärning af en vertikalt 
stående elektromagnet. (Vid nåltelegrafer kommer denna elek- 
tromagnet att ersättas af en magnetnål, hvilken upphänges på 
det sätt, som vid dessa telegrafer är brukligt.) mi, mM,, My, 
m, och m, äro proppar af messing, hvilka kunna flyttas från 
ett ställe till ett annat för att åstadkomma metallisk kontakt 
emellan tvänne närliggande messingsstycken eller emellan ett af 
dessa och mMessingsstången. TY, Ty, Ty..... f,, äro rullat af 
fin, öfverspunnen nysilfvertråd. Dessa rullar hafva blott för 
ändamål att åstadkomma motstånd mot den galvaniska ström- 
mens  fortplantände.  Ändarné af tråden på hvarje rullé stå i 


— 248 — 


förbindelse med -metallstyckena S,,, $:s> Sie +++-+ Syg på det 
sätt figuren 2 visar. isd 

Den galvaniska strömmen från stapeln går genom lednings- 
tråden I till metallstycket S,, hvarest den delar sig. Den ena 
delen går genom proppen m, till metallstycket S, och derpå 
genom tråden p i flera omvindningar omkring & och x' samt 
framkommer genom ledniogstråden p' till S;. Derpå öfvergår 
den proppen my till S,,, samt ledes slutligen genom metall- 
tråden p” till nästa station. Den andra delen af strömmen le- 
des genom tråden qg omkring & och x' och framkommer der- 
efter genom 4, till metallstycket Sj, Denna ledningstråd är 
lindad omkring elektromagneten & och 2» i motsatt riktning 
mot tråden p. Från S,, går en annan ledningstråd q,, hvil- 
ken är: lindad omkring elektromagneten i samma riktning som 
qq, och står genom qg, i förbindelse med metallstycket S,, 
De öfriga trådarne q, qs, Jef, >> + >> Yao Ja äro lindade på samma 
sätt som de två sistnämnde. Om nu metallpropparne m, och 
m, hafva det läge, som figuren utvisar, så löper den ifråga 
varande delen af strömmen genom ledningen 4 4,9 q3 --+-- fys korn 
går derefter genom metallstången hh och proppen my till me- 
tallstycket S,,. hvarefter den genom motståndsrullarne 7, 73 .+.-++ T4j0 
ledes till metallstycket S,, och slutligen genom proppen m, till 
Si, som genom ledningstråden t står i förbindelse med stapelns 
andra pol.  Ledningstråden S, q, fa---+ 48 Jio Ta Tass "jo Sagt 
motsvarar således hvad som i figuren 4 kallas Edef PF. 
Om  metallproppen m, flyttas till någon af de andra metall- 
styckena, så förändras antalet af omvindningar omkring elektro- 
magpeten &x', och således äfven strömmens magnetiska ver- 
kan.  Ledningsmotståndet kan på samma sätt förändras genom 
flyttning af proppen my. 

I de apparater af denna konstruktion, hvilka redan blifvit 
förfärdigade, innehåller tråden p, genom hvilken strömmen öf- 
vergår till nästa station, 5000 omvindningar. Tråden qq, in- 
nehåller 700 och hvardera af de två följande (q,q; och qg,qs) 
150; af de fyra derpå följande innehåller hvardera 20 samt af 


— 249 — 


de fyra sista hvardera 24 omvindningar. Antalet af alla odm- 
vindningarne i biledningen utgör således 4476. Om metall- 
proppen m, flyttas successivt åt höger ända till öppningen emel- 
lan metallstycket S,, och stången h h', så förminskas antalet af 
de omvindningar, genom hvilka strömmen går, till 1000. Om 
nu en metallpropp insättes emellan metallstyckena Sj, och S,,, 
samt proppen m, sättes emellan S, och stången, så blifver om- 
vindningarnes antal 1026, hvilket förminskas till 850, om ny, 
flyttas till öppniogen emellan S,, och stången. Om slutligen 
äfven en propp sättes emellan S,, och S,,, och m, emellan S, 
och stången, så utgör omvindningarnes antal 876, hvilket ned- 
går till 700, om my flyttas till öppningen emellan S,, och 
stången hh. Man kan således förändra omvindningarnes antal 
från 4176 till 700, utan att vid hvarje flyttning af proppen m, 
förorsaka större förändring än al 24 eller 20 omvindningar. 
Det följer häraf, att kompenseringen kan göras så fullständig, 
att den ena strömdelen icke skiljer sig från den andra i mag- 
netiserande kraft med mer än som motsvaras af 24 eller 20 
omvindningar; en noggranhet, som visat sig vara fullt tillräck- 
lig. Hvad flyttningen af proppen m, angår, medelst hvilken 
ledningsmotståndet i biledningen förändras, så behöfver denna 
vanligtvis icke oftare företagas, än då man telegraferar till olika 
långt bort belägna stationer. 

4. Ett »Relais» af Morses konstruktion, försedt med den 
förbättring, som nu blilvit beskrifven, kan på följande sätt lätt 
förändras till ett vanligt »Relais» för enkel telegrafering. För 
detta ändamål borttages proppen m, från sitt rum och sättes 
emellan S,, och S,,; proppen mm, sättes emellan S,, och Sy; 
m, emellan h h' och S,,, samt slutligen m, emellan S,, och Sy. 
Dessutom insättes vid IF (fig. 4) en vanlig nyckel af Monses 
konstruktion, hvarigenom F endast är i ledande förbindelse med 
H, då stapeln på stationen A icke är i verksamhet, hvaremot 
ledningen emellan dessa punkter är afbruten, då stapeln är 
sluten. Den från stapeln genom ledningstråden ! ankommande 
strömmen går på detta sätt genom ledningstråden 2 till Sj, 


— 250 — 

och ledes derifrån af tråden p” till nästa station. Den bort- 
gående strömmen löper således icke omkring elektromagneten. 
Den ström deremot, som genom p” kommer från nästa station, 
går genom w till S,, derifrån genom omvindningarne qq, q, --+- Ja 
till metallstången hA', hvarifrån den genom propparne m, och nm, 
samt ledningstråden y ankommer till S,, och går derefter ge- 
nom omvindningarne p'p till metallstycket S,, från hvilket den- 
samma genom wu, Sy, S,, och ledningstråden t slutligen fram- 
kommer till jordplattan C. Den ankommande strömmen går 
följaktligen genom alla omvindningarne i samma riktning, hvår- 
igenom den magnetiska kraften blifver förstorad. Det är för 
öfrigt tydligt af sig sjelft, att apparaten utan någon förändring 
kan begagnas för enkel telegrafering, ehuru i detta fall den 
utvecklade magnetismen blifver något svagare, än om den be- 
skrifna omflyttningen af metallpropparne först ägt rum. 

5. Om man i eqvationerna (2), (3) och (5) negligerar R 
och V i jemförelse med L och L', så erhåller man såsom ap- 
proximativa värden 


S= rr RAM nt (10) 
Sei OR Ra lb on (11) 
Sy a | Fn 
ock å likhet dermed Syetga NAM GIN NRA ra (ID) 


Skall nu den magnetiserande förmågan hos de två sist- 
nämnde strömstyrkorna jemt upphäfva hvarandra, så måste tyd- 
ligen antalet af omvindningarne m och n vara sådant, att 

Sym=Sn 

Emedan S,<S',, kan köompenseringen emellan S, och S, 
(hvilka beteckna strömmarnes storlek, då stapeln på den andra 
stationen är öppen) icke blifva fullständig, utan att antalet af 
omvindningar förändras. Då emellertid en sådan förändring är 
omöjlig att verkställa, under det att en telegrafunderrättelse äf= 


— 251 — 


går, så är det nödvändigt, att den magnetism, som i detta fall 
uppkommer i elektromagneten, icke är tillräckligt stark för att 
neddraga ankaret mot elektromagnetens poler. På de redan i 


bruk varande apparaterna är L' ungefär — — =S, utgör såle- 


des & af S',. Den motkraft, som drager ankaret ifrån elektro- 
magnetens poler, bör derföre vara så stor, att + af den ström, 
som vid telegraferingen begagnas, icke förmår att neddraga 
ankaret.  Häraf följer äfven, att den ström, som kommer från 
nästa station, måste, för att kunna verka, utgöra mer än + af 
nyssnämnda ström. Men detta är att betrakta endast såsom 
ett gränsvärde; erfarenheten har visat, att det för dubbeltele- 
graferingen är fördelaktigast, om strömmarne på båda statio- 
nerna äro så mycket som möjligt lika starka. 

Man kan äfven bestämma förhållandet allae m och n 
så, att S,-m=5,-n, det vill säga, att fullständig kompense- 
ring äger rum, då stapeln på nästa station är öppen. Om 
detta fall staplarne på båda stationerna äro ställda i samma 
riktning, så blifver elektromagneten något starkare magnetisk, 
då båda strömmarne på samma gång cirkulera, än då endast 
den ström verkar, som ankommer från nästa station. Detta 
förhållande blifver tydligen omvändt, om strömmarne gå åt 
motsatt håll. 


Då afledningar förefinnas emellan stationerna, är det omöj- 
ligt att åstadkomma, att den ström, som ankommer till hvar- 
dera stationen, är lika stark med den, som ifrån samma station 
afgår; hvilket, såsom ofvanföre blifvit anfördt, för dubbeltele- 
grafering är det fördelaktigaste. Den svårighet, som härigenom 
skulle uppstå, försvinner dock till största delen, emedan i detta 
fall, såsom det är lätt att inse, skillnaden emellan S', och Sy 


blifver mindre, än om inga afledningar emellan stationerna fö- 
refinnas. 


Så snart S',.m=5I',n, blifver den magnetism, som fram- 
kallas i Htbroseknton, lika stark, antingen båda strömmarne 
circulera på samma gång, eller blott den inverkar, som an- 


— 2532 — 


kommer från nästa station. Då det emellertid i praktiken med- 
för någon svårighet att noga finna det rätta förhållandet emel- 
lan m och n, så inträffar det lätt, att nämnde likhet icke kom- 
mer att äga rum, hvaraf följden blifver, att den magnetiska 
kraften vid dessa tillfällen blifver olika. Små variationer i den 
magnetiska kraften förorsakas äfven deraf, att R icke kan fullt 
negligeras i jemförelse med L och L', såsom ofvanföre blifvit 
antaget för erhållandet af en approximativ bestämning. Till 
följe af dessa omständigheter kan det understundom inträffa, att 
efter en starkare magnetisering så mycket magnetism qvar- 
stannar i elektromagneten, att den motverkande fjäderkraften 
icke förmår att aflägsna ankaret från elektromagnetens poler, 
men att deremot, om fjädern, för att åstadkomma ankarets af- 
lägsnande, spännes starkare, elektromagneten vid en svagare 
magnetisering icke kan neddraga ankaret mot samma polytor. 
Det blifver derföre nödvändigt, att elektromagneten är så be- 
skaffad, att den med stor lätthet släpper sin magnetism, sedan 
den galvaniska strömmen upphört. För att uppnå detta mål 
böra cylindrarne i elektromagneten förfärdigas af det mjukaste 
jern, hvarförutan det är särdeles fördelaktigt, att ankarets reak- 
tion på jerncylindrarne göres mycket liten. I sistnämnde hän- 
seende afsvarfvas jerncylindrarnes öfre ändar på det sätt fig. 3 
utvisar.  Cylinderns radie är nära dubbelt så stor som den 
afsvarfvade tappens, och dennes höjd ungefär 2,5 millimeter. 
Ankarets bredd tages så stor, att den jemnt täcker ändytorna 
på de afsvarfvade tapparne. Genom denna anordning har det 
lyckats mig att förvandla ett »Relais», som, genom benägenhe- 
ten att qvarhbålla den en gång utvecklade magnetismen, var 
nästan obrukbart för telegrafering, till ett af de bätire instru- 
menter, som på härvarande station användas. Orsaken till 
detta fördelaktiga resultat ligger utan tvifvel deri, att den re- 
manenta magnetism, som i större eller mindre grad alltid qvar- 
stannar i en med ankare försedd elektromagnet, genom ankarets 
förminskning och cylindrarnes afsvarfning reduceras till ett mi- 
nimum. Den förminskning i elektromagnetens dragkraft, som 


— 253 — 


härigenom uppkommer, medför ingen annan olägenhet, än alt 
den motverkande fjäderkraften måste förminskas. Föröfrigt må 
här i förbigående anmärkas, att tröghetsmomentet hos ankar- 
systemet på vanliga »Relaiser» af Morses konstruktion är större 
än som är nödvändigt. För att åstadkomma en gifven rörelse 
hos ankaret erfordras derföre större kraft än som skulle be- 
höfvas, om tröghetsmomentet vore mindre. " Häfstångsarmen, 
hvarpå ankaret är fästadt, bör derföre göras så kort som möj- 
ligt, och dess tjocklek må icke tagas storre än som är nödigt, 
på det att den icke skall böjas. 

6. Kompenseringen emellan de två strömdelarne abc och 
def verkställes lättast genom följande praktiska förfarande: Man 
tillsäger telegrafisten på den station, till hvilken skall telegrafe- 
ras, att med svag stapel öfversända en serie af tätt på hvar- 
andra följande punkter. Under det att dessa ankomma, hålles 
tangenten periodvis nedtryckt, och metallproppen, som bestäm- 
mer omvindningarnes antal omkring elektromagneten i bilednin- 
gen def flyttas, till dess att de ankomna punkterna blifva full- 
komligt "lika, antingen tangenten är nedtryckt eller: icke.  Sjelf 
begagnar man härvid så stark stapel som möjligt. För att veta, 
åt hvilket håll nämnde metallpropp skall flyttas, kunna följande 
reglor begagnas, hvilkas grund lätt inses af det föregående och 
derföre icke här behöfver närmare angifvas: 

A) Om strömmarne från båda stationerna gå i samma riktning: 

a) Då ankaret icke släpper utan gör streck i stället för 
punkter, måste antalet af omvindningar förökas. 

b) Då det motsatta förhållandet äger rum, nemligen att 
punkter och streck icke slå ut, måste omvindningar- 
nes antal förminskas. 

B) Om strömmarne från båda stationerna gå i motsatt riktning: 

a) Då ankaret icke släpper, måste antalet af omvindnin- 
gar förminskas. 

b) Då det motsatta förhållandet äger rum, nemligen att 
punkter och streck icke slå ut, måste omvindningar- 
nes antal förökas 


— 254 — 


7. Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på en fördel, 
som den nu beskrifna methoden medförer vid så kallad öfver- 
dragning på en mellanstation. Fig. 4 föreställer en mellan- 
station, försedd med tvänne: fullständiga telegrafapparater A och 
A' samt tvänne staplar D och D'. Såsom af figuren synes, 
äro ledningstrådarne anordnade på samma sätt som på en änd- 
station, endast med det undantag, att emellan Q och R samt 
'Q' och R' ledningar förefinnas, hvilka kunna afbrytas derige- 
nom, att metallpropparne m och m, borttagas.  Ledningstråden 
mellan Q och IT står i förbindelse med den skrifmaschin, som 
tillhör Å', på sådant sätt, att Q är metalliskt förbunden med T, då 
ankaret på maschinen är nedtryckt, hvaremot ledningen mellan 
dessa punkter är afbruten, då ankaret är aflägsnadt från pol- 
ytorna. På lika sätt är ledningstråden mellan Q' och T" för- 
bunden med den skrifmascbin, som tillhör 4. Om metallprop- 
parne m och m, innehafva de platser, som figuren utvisar, så 
följer häraf, att de telegraftecken, som ankomma från K, sätta 
»Relaiset» vid Å i rörelse, sluta medelst den dertill hörande 
skrifmaschinen stapeln D', hvarigenom samma tecken fram- 
komma till K. På samma sätt befordras telegraftecknen i 
motsatt riktning från K' till K. Den underrättelse, som kom- 
mer från K, uppskrifves således af skrifmaschineo vid 4, och 
den, som anländer från K', af maschinen vid A'. Om deremot 
den ena af metallpropparnue t. ex. m, borttages, så kan rap- 
porten från AK” öfvergå på samma sätt som förut till K, men 
den, som ankommer från K, stannar vid A, emedan skrifma- 
schinen, som tillhör Å, icke kan sluta stapeln D', då ledningen 
mellan Q' och R' är afbruten. Deremot kan under samma tid 
en underrättelse afsändas från A' till K' på vanligt sätt, eme- 
dan härvid skrifmaschinen, som tillhör A', icke kommer i rö- 
relse, tillfölje bvaraf denna underrättelse icke kan öfvergå till 
K. Om således tre stationer A, B och C äro förbundna med 
hvarandra till dubbeltelegrafering på det anförda sättet, så kan, 
under det att från A till C en underrättelse afgår, en annan 
sändas från C wll B, och en tredje från B tll A. Denna 
öfverdragningsmethod har ännu icke blifvit praktiskt undersökt. 


55 


AS 


8. Redan i Mars månad 1854 var jag betänkt på att 
låta förfärdiga apparater för dubbeltelegrafering i enlighet med 
den method, som” ofvanföre blifvit beskrifven. Sedan tvänne 
dylika apparater hunnit blifva färdiga, anställdes med desamma 
några preliminära försök, och då dessa lemnade ett tillfreds- 
ställande resultat, blef i slutet af Augusti månad den första 
dubbeltelegrafering utförd på linien mellan Stockholm och Up- 
sala. I början af Januari månad innevarande år uppställdes 
apparater för dubbeltelegrafering emellan Stockholm och Gö- 


teborg ”) 


+) Så vidt mig är bekant, var Direktorn vid elektriska telegrafen i 
Österrike Herr D:r GistL den förste, hvilken försökte att på en och 
samma telegraftråd samtidigt afsända tvänne underrättelser i mot- 
satt riktning. Såsom man kan se af den beskrifning, som i Po- 
lytechnisches Journal af DiscreR B. CXXXI, sid. 191 finnes med- 
delad, var dock den method, han för detta ändamål begagnade, 
i flera hänseenden opraktisk. Hans method erfordrar nemligen 
på hvarje station tvänne stäplar, hvilka böra öppnas och slutas i 
samma ögonblick och dessutom beständigt utöfva lika stark mag- 
netisk verkan. Under de förhållanden staplarne här verka, synes 
det nästan vara omöjligt att beständigt bålla dem vid oförändrad 
styrka, hvarförutan det säkerligen medförer praktiska svårigheter 
att öppna och sluta dem båda i samma tidsmoment. En annan 
olägenhet, som lätteligen borde hafva kunnat undvikas, kommer 
deraf, att ledningsbanan periodvis är afbruten under telegrafe- 
ringen, hvaraf följden måste blifva, att de telegraftecken, som 
derunder gifvas på den aflägsna stationen, icke framkomma till 
den andra. — Samtidigt med mig synes Hannoverske Telegraf- 
Ingeniören Herr Friscnes hafva kommit på den tanken att an- 
vända ett fördelaktigare förfarande för dubbeltelegrafering. En- 
ligt den ofullständiga kännedom, jag äger om hans telegraferings- 
method, är densamma, i likhet med min egen, till principen 
identisk med den jag år 1848 använde för uppmätandet af de 
Faranay'ska extra-strömmarne. En ganska vigtig skillnad ligger 
emellertid deri, all Herr FriscnEn begagnar lika många omvind- 
ningar uti biledningen def som uti ledningen abe (se fig. 1), 
hvilket äfven var förhållandet vid min undersökning år 1848. 
Detta medförer dock vid telegraferingen en stor olägenhet der- 
igenom, att variationerna i ledningsmotståndet till nästa station, 
allt efter som stapeln på den andra stationen är öppen eller slu- 
ten, blifva allt för stora. Följden deraf är, att kompenseringen 
blifver ofullständig, bvilket förorsakar osäkerhet vid telegrafe- 
ringen. 


— 256 — 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af H:s Maj:t Konungen: 
Projet d'un grand monument å Berzeuvs. Par Jéröme Corsint. Ms. 
m. pl. 
Af Royal Society i London: 


Philosophical Transactions. 41854. P. 1, 2. 
Proceedings. Vol. V. N:o 76. VI: 100—4102. VII: 8. 
List of Members. Nov. 1854. 4:0. 


Af Zoological Society i London: 


TAN SAGUNONS. ov, - VILSEN Sr jer Bg Ra ÄN Og a ke 
Proceedings. N:o 214—257. $8:0. 
Reports of the council and auditors. Apr. 1853. 8:0. 


Af Geological Society i London: 
The quarterly Journal. XI: 1. 1855. 8:0. 


Af Chemical Society i London: 
The quarterly Journal. VIL: 4. VIII: 1. 1855. 80. 


Af Royal Society i Edinburgh: 


Transactions of the society. XNXI: 1. 1853—54. 40. 
Proceedings. Vol. HI. N:o 44. 1853-—54. 8:0. 


Af Societe Geologique i Paris: 
Bulletin. T. XL f. 32—45. XII: 1—7. 41853—55. 80. 


Af Société Linneenne i Bordeaux: 
Actes. ”" 2:e Ser. T. IX: Livr. 3—6:--1854. 80. 


Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien: 
Silzungsberichte. Mathem. naturw. Classe: XII: 5. XIII: 1, 2. mit 
Register zu den X ersten Bänden. — Phil. histor. Classe: XU: 
0 11 SINE PIN ERE 17 : 
ArCBIV: gr Ha KM. -Hs1, 2. 
Notizenblatt. 1854. N:o 18—24. 

Monumenta Habsburgica 41:e Abth. 41:r Bd. Wien 1854. 8:0. 
Kreu, K., Jahrbäöcher der k. k. Centralanstalt för Meteorologie und 
Erdmagnetismus. B. 1, 2. Jg. 1848—50. Wien 1854. 4:0. 
Czizer, J., Geognostische Karte der Umgehungen von Krems. Oct. 

1849. Fol. 


— 257 — 


2. Bidrag til Kundskab om Muskelcontrac- 
tionernes Form eller Forholdet af deres Störrelse 
og den Tid, hvori de foregaae”). Hr Car. Borcr hade 
i bref till Hr A. Rerzis insändt följande meddelande. 

»Der er endnu angaaende Muskelcontractionerne mange 
Puncter at oplyse, hvilke ville udfordre en Mengde Forsög i for- 
skjellig Retning. Det bliver at udfinde, hvilke Forskjelligheder i 
Contractionernes Form, som kunne ansees at vere de normale 
eller mere almindelige Forhold, og hvilke, der maa ansees at vere 
en Fölge af nogen eiendommelig Tilstand i en eller anden Muskel, 
eller hos det Dyr, hvoraf den undersögte Muskel er udtagen. 

Skal man komme til sikkrere Resultater bliver det nöd- 
vendigt at kunne undersöge Contractionernes Form hos een og 
samme Muskel i det den paavirkes til Contraction paa forskjel- 
lig Maade. Omvexlingerne maa kunne foregaae hurtigt, saa at 
ikke den Forandring i Contractionernes Form, som Muskelens 
tiltagende Udmattelse foranlediger, noget betydeligt skal for- 
styrre Virkningen af de Contractionerne forövrigt betingende og 
modificerende Aarsager. 

Da det vel under de allerfleste Omstendigheder bliver for- 
deelagtigst at anvende electriske Strömme for at bevirke Mu- 
skelcontractionerne, maa man hurtigt kunne forandre disse 
Strömmes Styrke, deres Retning og Varighed. Man maa der- 
hos kunne meget hurtigt afvexle med at bringe Contrac- 
tionerne  tilveie ved at lede den electriske Ström gjennem 
selve Muskeln eller gjeonem forskjellige Steder af den til samme 
gaaende Nerve. Man bör endvidere kunne undersöge Contrac- 
tionernes Form, naar Muskelen er omgivet af en forskjelligar- 
tet Atmosphere — forskjellige Luftarter eller Dampe; ligele- 
des naar den selv eller dens Nerve er udsat for en forskjellig 
Temperatur. 

Med alt dette bliver det ogsaa nödvendigt at kunne til 
stor Nöiagtighed faae bestemt Tidslöbet af enhver Forandring i 


').- Härtill Tab. VII—XI. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 2 


— 258 — 


Contractionerne og imellem den Tid, da Muskelen paavirkes til 
Contraction og den Tid da denne paafölger. Til at opnaae dette 
vil naturligviis udfordres forskjellige tildeels temmelig sammen- 
satte Apparater. 


Uagtet man maa billige Hermmortzs Formening om at selv- 
optegnende Instrumenter ved Iagttagelser af Muskelcontractioner 
— t e&. Lupwies Kymographion — ikke tillade, formedelst 
den ved deres Anvendelse nödvendige Rivning mellem forskjel- 
lige Dele af Apparaterne, en fuldkommen nöiagtig Angivelse af 
Contractionsformerne, saa vil dog i de fleste Tilfelde saadanne 
Instrumenter vere uundverlige og give tilstrekkelig nöiagtige 
Resultater. Uden saadanne Instrumenter vil man ikke kunne 
faae noget nöiere Begreb om den uendelige Mengde smaa For- 
skjelligheder, der vise sig i Contractionernes Form, og vinde 
Tid til Udförelsen af det store Antal nödvendige Iagttagelser. 


VorKmanns Forsög og Beregninger synes ogsaa at vise, at 
man i de fleste Tilfelde vil ved Anvendelsen af selvoptegnende 
Instrumenter kunne erholde tilstrekkelig nöiagtige Angivelser. 


Lupwic har erhvervet sig en stor Fortjeneste ved at indföre 
Brugen af det s. k. Kymographion ved physiologiske Undersö- 
gelser. Det er ikke allene ved Tagttagelser af mangehaande 
hurtige Bevegelser at det kan give paa andre Maader uop- 
naaelige Resultater, men ogsaa ved langsomme Bevegelser opnaaes 
ved dets Anvendelse store Fordele. Ved Forsög der medtage 
nogle Timer har man ofte Vanskelighed nok for at erholde flere 
hinanden controllerende Iagttagelsesrekker; Forsög som drage 
sig hen gjennem et Dögn eller mere blive som oftest uudförlige 
for en enkelt lIagttager. 

De ved Kymographiet erholdte Tidsbestemmelser eller 
Formen af de paa Kymographiecylinderen tegnede Curver ville 
vel ikke altid frembyde den yderste önskelige Nöiagtighed; 
men man vil vist kunne erholde selve Kymographiet med en 
hö Grad af Jevnhed i dets Gang; idet man tillige vil kunne 
faae den skadelige Frietion i de ovrige nödvendige Apparater 


— 259 — 


saaledes förmindsket, at den i de fleste Tilfelde vil kunne tages 
ud af Betragtning. 


Det ved de i det Fölgende omhandlede Forsög benyttede 
Kymographion er noget anderledes construeret end det af Lup- 
wie i Mörrers Archiv angivne. Ved de medfölgende Tegninger 
vises dets Form. 

Fig. A viser Kymographiet seet forfra; 

— B seet fra Siden; 

— -C seet fra oven; 

— OD et ved Forsögene anvendt Stativ. 

Alie Tegningerne ere udförte i + af den virkelige Stör- 
relse. De anförte Tal have for alle Figurer den samme Be- 
tydning. 


Instrumentet staaer paa et Bord (1) af omtrent 90 Cmt. 
Höide. — Dettes fire Been ere forneden forsynede med sterke 
Stilskruer. 

Paa Bordet er stillet et H-formet Fodstykke (2), der efter 
Behovet kan vere höiere eller lavere. Ved Jernstifte (3) og 
Klebevox holdes Fodstykket fuldkomment sikkert paa Bordfla- 
den, men kan dog let flyttes. 

Kymographiets Fodbredt (4) er paa den ene Ende forsy- 
net med tvende fremstaaende Spidser af Jern (5a. 5b). Ved 
Stilskruer (6a. 6b. 6c. 6d.) kan det stilles horizontalt. — Stil- 
skruen (6c.) ender forneden i en Spids (7), som kan trykkes 
ned i Fodstykket (2). De övrige Stilskruer ere forneden af- 
rundede og hvile paa med Olie overströgne Glasplader (8). 

Til Fodstykket (2) er festet det vinkelformige Trestykke 
(9), hvorigjennem beveges Skruer (40), som trykke paa Fod- 
bredtet (4). Paa Bagsiden er Fodstykket (2) forsynet med en 
Staalfjeder, der ligeledes trykker paa Fodbredtet (4), og lige 
imod Skruen (10). Ved at dreie paa denne Skrue beveges 
Fodbredtet (4) om Spidsen (7) saaledes, at man let og sikkert 
kan stille Kymographiecylindern paa en vis Plads. 


— 260 — 


Paa Fodbredtet (4) ere festede de fire Söiler (42), hvilke 
bere et andet mindre Bredt (13). Til dette er ved Nedfeld- 
ning i Treet festet det egentlige Kymographion. 


Maskinen bestaaer af en nedre Plade (14), og en övre 
lidt mindre Plade (15), hvilke ere forbundne ved Cylinderne 
(16). Ved Stifterne (17) festes den överste Plade. Naar Stif- 
terne fjernes, og den overste Plade aflöftes, kan det hele Hjul- 
verk udtages. 

Hjulverket bestaaer af fölgende Dele: En Valtse (18), 
hvorom Snoren (49) kan opvikles, er festet til Axen (20). Tand- 
bjulet (21) sidder löst paa samme Axe, men stopper paa samme 
Maade, som bruges ved Uhre. Den fremstaaende överste Ende 
af Axen (20), er firesidet for Uhrnögelen, hvormed Valtsen be- 
veges ved Snorens Opviklen. 


Snoren löber fra Valtsen (18) over Tridsen (22), der be- 
veges i en Udskjering af et to Gange i ret Vinkel böiet 
Jern. Den indre Deel af dette er cylindrisk afdreiet (23), til 
den halve Tykkelse nedfeldet i Bredtet (13) og understyttet 
af. Messinglagerne (24). Ved Omdreining af denne Deel kan 
den anden udenfor Bredtet verende Ende (24) heveslodret op 
fra Bredtet og holdes i denne Stilling ved en Stuft (26). 


Lzegger man hele Maskinen paa Siden i det man trykker 
Fodbredtets Stifte (5) ned i Fodstykket ved (27), og videre 
understytter Fodbredtet (13) i Lodret Stilling ved en i Fod- 
stykket (2) ved (28) indsat Opstander, saa kan man holde 
Kymographiets Cylinder under dens Bevegelse i horizontal Stil- 
ling, som ved enkelte Forsög kunde önskes. 


Tandbjulet (21) griber ind i det paa Axen (29) verende 
Drev (30). Paa denne Axe findes desforuden Tandbjulet (31) 
samt den af Messingplader bestaaende Cylinder (32). 

Den nedre Ende af Axen hviler paa Staalpladen (33), 
der kan dreies ud til Siden om Skruen (34). Denne er fe- 
stet til det vinkelformige Messingstykke (35), som igjen er 
skruet fast til Pladen (14). Ved Forandring af dette Stykke 


— 261 — 


(35) kunne Cylindre af större Höide og större Diameter ind- 
settes i Maskinen. 


Tandhjulet (31) griber ind i det paa Axen (31) siddende 
Drev (37). Paa samme Axe sidder Tandhbjulet (38), som setter 
Axen (39) i Bevegelse. Fra denne bevieeges Axen (40) og 
videre Axen (41). 


Paa de övre Ender af Axerne (36, 39, 40, 41) kunne 
settes Svinghjul og Vindfang for at regulere Maskinens Gang. 
Et Vindfang vises ved (47). 


Axerne (39, 40, 41) hvile paa Staalplader (43). Disse 
kunne dreies til Siden om de Skruer, med hvilke de ere fe- 
stede til Pladen (44). Naar saadan Plade skydes til Siden 
synker Axen ned, hvorved dens Drev settes ud af Forbindelse 
med den foregaaende Axes Tandhjul. Ved saaledes at bringe 
4 eller 2 eller 3 Axer ud af Forbindelse med Cylinderaxen, 
ved at anvende mindre og större Vindfang, hvis Vinger desuden 
kunne stilles forskjelligt, og ved at ibenge Snoren forskjelligt 
tunge Lod, kan man give Cylinderen en forskjellig Omdreinings- 
hurtighed. 


Ved (45) er en Udskjering i Fodpladen (4), 08 ved (46) 
et Hul i Bordskiven for Loddets Synkning. 


Snorvaltsens Gjennemsnit og Instrumentets Höide er saa 
afpasset, at Valtsen kan gaa omkring henimod 14 Gange 
förend Snoren er udlöben. 


Naar Staalpladen (33) dreies til Siden, kan Axen 20 
senkes saa at dens overste Ende kan bringes ud af det for 
den i Pladen 45 verende Hul. Derved kan Cylinderen brin- 
ges ud af sin Forbindelse med Hjulverket, og udtages for Be- 
kledning med Papir. Er Snoren ikke udlöben, naar Cylinderen 
skal udtages, siettes en Jerntraad XX ned i tvende for den 
borede Huller i Pladen (14 og 15). Med denne Jerntraad kom- 
mer da en af Armene paa Tandbjulet (21) at hvile medens 
" Cylinderen er udtagen. 


— 202 — 


Paa Tandbjulet (21) er sat en Stift, der beveger en"paa 
Pladen 15 heftet liden Hammer, som ved hver Omdreining af 
Tandbjulet slaaer paa Klokken (48). 

Paa Cylinderens övre Flade er festet en lignende Stift 
(49), der bev&eger en anden meget let bevegelig Hammer, 
som slaaer paa Klokken (50). ; 

Ved at iagttage Tiden, der medgaaer ved enhver Om- 
dreining af Tandbjulet (21) eller af Cylinderen, kan man finde 
den Tid, som udfordres for at f. Ex: 4100"" af Cylinderens 
Omkreds kan bevege sig frem. 

Alle Drev have 42 Tender. Tandhjulet paa Axen (20) 
har 180 Tender; det paa Axen (29) har 96 Tender, paa 
Axen (36) 90 Tender, og paa Axen (40) 60 Tender. 

Naar da Axen (20) gaaer 1 Gang omkring gaaer Cylin- 
deren 435 Gange, Axen (36) 120 Gange; Axen (39) 900 
Gange; Axen (40) 5400 Gange og Axen (41) 29,700 Gange. 

Man kan indrette Kymographiets Gang saaledes, at Cylin- 
deren dreier sig een Gang omkring i en Tid af 4 Secund eller 
i 600 eller endog 900 Secunder. 

Ved en meget langsam Omdreining, da Vindfanget paa 
Axen (41) faaer liden Hastighed, ville tilfeldige Forandringer i 
Rivningens Störrelse erbolde en forboldsviis for stor Virkning, 
hvorved Tiden af Cylinderens Omdreining kan komme til at 
variere flere Secunder. En meget hurtig Omdreining synes at 
blive hinderlig for en nöiagtig Tidsbestemmelse derved at det 
hele Apparat under saadan kommer til at ryste noget, iser 
naar et tyngere Svinghjul benyttes. Hurtigheden af Cylinde- 
rens Omdreining synes ikke at burde viere större end at 400"" 
af Cylinderomkredsen gaaer frem i 0,5 Secund; 4"" svarer da 
til 0,005” og Oy” til 0,0005”. 

Med hvilken Nöiagtighed man kan bestemme Tiden ved 
Udmaalinger paa Cylinderen eller med hvilken Zsandsynlig Feil 
saadan Tidsbestemmelse kan vere beheftet vil blive nöiagtigen 
undersögt. Efter nogle Forsög synes det, at naar alle Dele 
af Kymographiet ere i Orden og Udmaalingerne udföres med 


—— 263 —S 


Opmerksomhed, vil man kunne bestemme Tidslöbet af: en Be- 
vegelse, der er foregaaet i 0,001 Secund med saa megen Sik- 
kerbed at den sandsynlige Feil bleve + eller — 0,00002 Se- 
cund. 

Ved Curvernes Tegning paa det paa Cylinderen festede 
Papir erheoldes störste Nöiagtighed, naar man efter VOLKMANNS 
Angivelse sverter Papiret med Lampesod. Sodovertrekket kan 
man erholde meget jevnt og af fornöden Tykkelse, naar Cy- 
linderen legges med Axeenderne paa to Opstandere og man 
dreier Axen hurtigt omkring medens man under Cylinderen 
förer Lampen langsomt frem og tilbage. I Lampen fyldes en 
Blanding af 4 Deel almindelig Lampeolie og 4 Dele Terpen- 
thinolie.  Vegen gives et Gjennemsnidt af 10—12=""="; I Be- 
gyndelsen holder man Vegen ner til Papiret, saa at man faaer 
et kun svagt og brunligt Overtrek, som setter sig meget fast 
til Papiret. -Derefter holdes Toppen af Luen til Papiret, hvor- 
ved Sodovertrekket bliver tykt og sort men derhos meget löst. 
Lader man den löse Sod strax fra Begyndelsen komme paa 
Papiret, blive Curvelinierne meget grovere og ujevne i Kan- 
terne, hvilket vil foranledige större Usikkerhed i Maalingerne 
af Liniernes Afstand. 


For nogle Forsög med Musklernes Sammentrekning er 
anvendt et Apparat, som bliver festet paa Bredtet (13). 

Dette bestaaer af et Trebredt (54), der holdes fast ved 
Skruen (52). I to opstaaende Treestykker ligger en Axe (53). 
Lodret paa Axen er festet en Metalltraad, hvis ene Ende (54) 
er T-formig deelt og forsynet med nedadböiede Ender, der 
kunne senkes ned i tvende i et Stykke Gutta percha gjorte 
Udhulninger som ere fyldte med Qviksölv (55). 1 disse Ud- 
hulvinger er tillige nedsenket tvende Kobbertraade (56|+ og 
56—). Den anden Ende af Metaltraaden (57) er böiet ned- 
ad, saa at den nesten naaer Kymographiecylinderens överste 
Flade, naar de to nedböiede Ender af Metaltraadens forreste 
Deel (54) ere hievede ud af Qviksölvet. 


— 264 — 


Paa Cylinderens överste Flade er festet en med Cylinde>- 
rens Omkreds parallelt löbende, Staaltraad (58) paa en Afstand 
fra Cylinderen af omtrent 2"". Lengden af denne Traad ud- 
gjör + af Omkredsen, men den kan let ombyttes med andre, 
der ere lengere eller kortere. 

Naar under Cylinderens Omdreining Metaltraaden (55) 
kommer til at hvile paa denne Staaltraad, er Metaltraadens an- 
den Ende (54) trykket ned, saa at de to Ender naaer Qvik- 
sölvbeholderne.  Herved vil Ledning af en electrisk Ström mel- 
lem  Metaltraaden (56a og b) fuldbyrdes. Naar Enden af Staal- 
traaden (58) under Cylinderens Omdreining kommer forbi En- 
den af Metaltraaden (57) synker denne, hvorved Ledningen 
igjen afbrydes. 

Paa den anden Side af Kymographiets Maskinerie er ved 
(59) Plads for en Strömvender, der ligeledes kan settes i Be- 
vegelse ved Cylinderen under dens Omdreininger. 

Ved Forsög med Kymographiet bör Cylinderen vere fuld- 
komment lodret stillet, hvilket kan opnaaes ved Stilskruerne, 
i det man retter Cylinderens Stilling efter en fin med Lod 
betynget Snor, der henges ved Siden af den. ; 

Ved Forsög, hvor der kommer an paa meget nöiagtige 
Tidsbestemmelser bör Kymographiet vere vel afpudset og alle 
Tapper af Axerne smurt med frisk Olie. Man iagttager :derpaa 
Omlöbstiden af Tandhjulet (21) flere Gange för og efter Forsö- 
get, saa at man nöie kjender Maskinens Gang. 


For Faststillingen af forskjellige ved de physiologiske For- 
sög nödvendige Apparater er anvendt et Stativ af fölgende 
Indretning: 

En tyk Plade af Tre (59) kan stilles horizontalt paa 
Bordet (1) ved Stilskruerne (60, 61, 62, 63). Stilskruen (60) 
er forneden forsynet med en Spids, der kan settes ned i et 
eller andet af de i Bordpladen borede Huller. De övrigeé tre 
Skruer ere glat og halfkuglig afdreiede, saa at de let kunne 
glide paa Bordpladen, naar man dreier Bredtet om Skruespidsen (60). 


— 265 — 


Ved (64) er i Pladen (59) et med Skruemoder af Mes- 
sing forsynet Hul, hvori kan nedskrues Staalstangen (65). Denne 
kan gjöres af forskjellig Höide og Tykkelse. 


Ved (66) antydes flere andre saadanne Huller, hvori andre 
Stenger kunne festes til Hjelp ved Apparatens Opstilling. 

Et vinkelformigt Trestykke (67) er festet til Bordpladen 
4. I dette kan beveges Skruen (68), hvorimod Stativbredtet 
kan styttes. Naar Stativbredtet er dreiet om Skruespidsen ud 
til Siden, kan det hbastigt og sikkert bringes nöiagtigt paa den 
tidligere Plads ved at skydes ind mod Skrueenden. 

Naar Kymographiebredtet (4) og Stativbredtet (59) blive 
betyngede med Veegte og alle Stilskruer ere afpassede ville 
Apparaterne under Forsögene holdes fast i den givne Stilling, 
medens det dog er let at flytte Stativet og Kymographiet saa- 
ledes som maatte udfordres for en nöiagtig Indstilling. 


Ved de foretagne Undersögelser af Muskelcontractionerne 
er tillige anvendt et Hjelpeapparat af fölgende Indretning. 


Ved F. G. H. I. K. forestilles i fuld Störrelse dette Ap- 
parat. 


Paa en Staalstang (1), der er festet paa Stativbredtet (D 
59) kan beveges Messingsröret (3). I Staalstangen er ud- 
skaaret efter Lengden en Fure (2). Til Messingröret er lod- 
det Stykket (4) og Pladen (5). I Pladen er skruet Staalstan- 
gen (6), der forneden har en fastloddet Messingring (7) for at 
give Stangen större Stivhed. 

Paa Staalstangen (6) kan beveges Stykket (8), som festes 
til Stangen ved Skruen (9). I dette Stykke er boret et Hul 
(10) og i dette sidder Hornknappen (11), hvorigjennem gaaer 
en forneden til en Krog böiet Kobbertraad (12), hvilken foro- 
ven er forsynet med Skruegjenger, hvorved kan heves og 
senkes den amalgamerede Kobberplade (13). 

Til Pladen (5) er -med tvende Skruer festet en Ring 
(14) hvortil er loddet en böiet Metaltraad (15), der med sin 


— 266 — 


Ende treder ind i Furen (2). Herved hindres Messingröret 
fra at dreie sig paa Staalstangen (4), naar det bliver beveeget 
op og ned paa denne. 

Lodret under Krogen (42) er i Pladen (5) boret et Hul 
(16). Til begge Sider af Pladen findes flere Huller (18, 27). 1 - 
tre af disse til hver Side er indkittet Glasrör (28), hvoraf et 
(29) er noget kortere end de" övrige. Disse Glasrör ere i 
begge Ender tilstoppede med Kork, hvorigjennem er stukket 
Kobbertraade, hvis nedre Ender ere forsynede med tilloddede 
Ringe (31) og Skruegjenger, hvortil passe Skruemodrene (32). 
Mellem Ringene og Skruemodrene kan indklemmes Metaltraade 
for electrisk Ledning. 

Kobbertraadene, der gaae gjennem, Hornknappene, som 
sidde i Hullerne 21 og 26 ere foroven sammenloddede (34). Det 
er egentlig overflödigt at der er to Knappe og en böiet Traad, 
men da Rum var tilstede benyttedes to, hvorved man faaer 
Ledningstraaden mere stiv. De Traade, som gaae gjennem 
Knapperne (22 og 27) ende foroven i amalgamerede Kobber- 
plader (33). i 

Til Kobbertraadene, som höre til Hullerne (23, 18 og 
24, 20 og 145) er foroven tilloddet tyndere og horizontalt böiede 
Kobbertraade (38, 36, 35), hvoraf den förste (38) kan bringes 
i Berörelse med Kobberpladen (43). 

Til Kobbertraaden i Glasröret 29 er loddet en meget 
tynd böielige Metaltraad (37), hvis anden Ende er loddet wil 
Krogen (73). 

I Enden af Pladen (5) er indsat en Skrue (41). Paa 
denne er sat Elphenbeenspladerne (39 og 40) adskilte ved en 
Messingring. Ved Hjelp af Skruemoderen (42) kunne de hol- 
des fast i den dem givne Stilling, men dog saaledes at denne 
let kan forandres. 

Pladen (39) er foroven tilföiet Metalböilen (43) og Pladen 
(40) er tilföiet Metalböilen (44). Begge disse Böiler ere forenede 
ved en Metaltraad (45). 


— 267 — 


Ved Skruen (49) er til Siden af Pladen (5) festet ev Stykke 
Gutta percha (48), hvori er festet en amalgameret Kobber- 
plade (46), som er forenet med Kobbertraaden (47). 

Uden paa Messingröret (3) kan beveges Stykket (50). 
Dette har tvende horizontalt fremstaaende Plader, hvoraf den 
överste (51) er kortere end den nedre (52). I begge er fiestet 
Skruen (53). Paa denne kunne beveges en övre mindre (55) 
og en nedre större (54) Skruemoder af Elphenbeen. I begge 
er neddreiet en kredsformig Fordybning (56), hvori fyldes 
Qviksölv. 

Til Stykket (50) er ved Skruer festet tvende Stykker 
Gutta percha (57), hvorigjennem er trukket Kobbertraadene 
(58). Traadenes Ender ere böiede nedad, og kunne senkes ned 
i det i Fordybningerne (56) vaerende Qviksölv. 

Disse Guttapercha-Stykker med Kobbertraadene ere egent- 
ligen festede paa den anden Kant, men ere, for ikke at for- 
öge Figurernes Antal, tegnede paa uret Side. Paa denne Side 
af Stykket (50) skal anbringes et andet Apparat, men da dette 
endnu ikke er heldigt udfört i sin Construction, saa vil dets 
Sammenseetning senere meddeles. 

Hensigten med at anbringe dette Apparat er nermest at 
faae paa Cylinderen et Merke i det Moment, da Muskelen mod- 
tager Indtrykket af den electriske Ström, som skal bevirke 
dens Contraction. 

Samme Apparat vil ogsaa blive anvendeligt ved Bestem- 
melsen af den Tidsforskjel, der finder Sted mellem tvende Be- 
viegelser, t. Ex. Pulsen paa to forskjellige Steder af Legemet. 

I den paa Stykket (50) verende nedre Plade (52) er paa 
Yderenden boret et Hul (59) som kan stilles lodret under 
Hullet (16) i Pladen (5). Over begge disse Huller kunne be- 
vieges Elphenbeensplader, der have vinkelformige Udsnit og som 
ved Skruer kunne holdes i en bestemt Stilling (17 og 60). 

Ved Skruen (71) kan Stykket (530) festes til Röret (3). 
Da Röret er for tyndt til at modstaae Trykket af Skrueenden er 


268 


—— — | 


indsat et Klemmestykke (72). Ved Skruen (70) kan det hele | 
Apparat fiestes til Staalstangen (1). 

I den böiede Ende af Kobbertraaden (12) henges Kro- 
gene (73). 1 den nederste af disse heftes den Muskel, man 
experimenterer med (85). I Muskelens nedre Ende festes den 
nedre Krog (74), hvortil er loddet den tynde Metaltraad (37). 

I den nedre Krog (74) henges en fuldkommen ret, glat og 
tynd Stang af Metal eller Glas. 1 dennes nedre Ende hänges 
et Lod — lettere eller tyngere. Paa Stangen sidder en Cylin- 
der af Tree, der har en Hulning, som er udfyldt med Kork 
(77). Ved Korkens Elasticitet kan Cylinderen vel med Lethed 
beveges paa Stangen, men vil dog under Forsögene vere urör—- 
Jig. Ved Lak er til Cylinderen (77) festet Glasfjederen (78), 
og modsat denne en horizontal tilspidset Traad af Metal eller 
Glas. Neden for samme er i Cylinderen endvidere indsat en 
böiet Kobbertraad, hvis överste Ende (83) kan naae ned i den 

i Elphenbeenstykket (55) verende Fordybning (56), og den 
nederste Ende (84) i den tilsvarende Hulning i Elphenbeens- 
stykket (54). Naar saaledes begge Ender naae Qviksölvet i 
begge Hulninger tilveiebringes Ledning af en electrisk Ström 
mellem begge Hulninger. 

Den yderste Ende af Spidsen (79) glider mellem to He- 
stehaar (80), der foroven h&nge over Krogen (81), og forne- 
den ere betyngede med Vegten (82), hvorved Hestehaarene 
holdes parallele og derhos stramme. I de fra Stykket (50) 
udgaaende Plader (51 og 52) er boret Huller (87 og 88), 
hvorigjennem Hestehaarene ere stukne, hvorved Stykket (50) 
kan beveges op og ned uden at Hestehaarenes Stramning ved 
Vegten (82) hindres. 

Efter flere foretagne Forsög med at bringe tilveie Sik- 
kerhed i de lodreue Bevegelser med mindst muelig Friction 
bar jeg fundet den angivne Indretning mest hensigtssvarende. | 
Glasfjederen er meget böielig uden at tillade Sidebeveegelser. 
Dens ved Smeltning afrundede Spids glider let over Papiret og 
danner meget fine Linier. Ved omhyggelig Indstilling af Elphen- 


— 269 — 


beensstykkerne (17) og (60) kan Stangen understyttes med mindst 
muelig Friction. Ved den mellem Hestehaarene glidende Spids 
hindrer man ligeledes Stangens Dreining uden merkelig Fric- 
tion.  Formedelst Glasets betydelige Elasticitet og den Lethed 
hvormed man deraf kan uddrage Traade, der ere fuldkomment 
glatte og rette har jeg i Almindelighed ved Forsögene anvendt 
Glasstenger. | 

Naar man vil anstille Forsög med Muskelcontractioner ved 
Hjelp af dette beskrevne Apparat og Kymographiet, bliver det 
nödvendigt at alle Dele af Apparaterne ere bragte i saadan 
Orden, at ikke nogen Vakling kan forekomme og at Stangen 
(75) i sine lodrette Bevegelser frembyder den mindst muelige 
Friction. k 

Stativet (D 59) stilles paa den Plads det skal indtage un- 
der Forsöget. Stilskruerne bringes i Orden saa at Staalstangen 
(D65=F1) kommer til at staa fuldkomment lodret.  Vegt 
legges paa Kymographiepladen (B4) og Stativpladen (D 59). 
Apparatet (F) settes paa Stangen (1) og festes i en passende 
Höide. 

Ved Hjelp af et Stykke Kjede, der er omtrent saa langt, 
som den Muskel, man vil komme til at experimentere med, tilli- 
gemed Krogene (73 og 74) indhenges Stangen (75). I denne 
henges den Vregt, man vil anvende for Muskelens Belastning 
(76). Stykket (50) stilles saaledes, at Stangen (75) kommer 
til at henge midt i Hullet (59), og Kobbertraadenderne (83 
og 84) komme til at beröre Qviksölvet i Beholderne (56). 
Derpaa indstilles Elpbenbeenspladerne (17 og 60) saaledes at 
Stangen (75) netop kommer til at hvile imod Kanterne af de 
vinkelformige Udskjeringer, hvorved den netop styttes under 
Bevzegelserne.  Kymographiecylinderen nermes ved Hjelp af 
Skrueo (B10) mod Spidsen af Glasfjederen (F 78), saavidt at 
denne Spids kan afskrabe Lampesoden af det paa Cylinderen 
festede Papir. Man bemerker sig hvilken Stilling Skruen da 
har, hvorpaa Kymographiet skrues tilbage. Istedet for Kjede- 
stykket indhenges derpaa Muskelen. Anvender man f. Ex. en 


— 270 — 


Gastrocnemius: af en Rana kan dens Nerve (86) legges over 
Metaltraadene (35 og 36) og bedekkes med en Strimmel fug- 
tigt Papir, hvorpaa Glaskapslen (89) paasettes. I den överste 
Deel af denne er festet et sammenlagt og befugtet Stykke 
Töt, hvorved Kapslen hbastigt fyldes med Vanddamp, saa at 
Muskel og Nerve i lengere Tid kan beholde sin naturlige Fug- 
tighed. — Elphenbeensstykkerne (54 og 55) dreies paa Skruen 
(53) saaledes at ved den ringeste Contraction af Muskelen Led- 
ningen - mellem begge Qviksölvbeholdere (56) afbrydes, eller, 
om man vil, saaledes at naar Muskelen igjen forlenges til et 
vist Punct Ledningen igjen bringes tilveie. 

Muskelen kan nu ved electriske Strömme bringes paa for- 
skjellig Maade til Contraction. 

Vil man f. Ex. anvende Paavirkningen umiddelbart fra et 
Pladepar eller et Batterie, settes den ene Pol i Forbindelse 
med Kobbertraaden (34), den anden med (58 +) og forbinder 
Traaden (58 —) med (45). 

Trykker man paa Böilen (43) saa at dens Ende berörer 
Kobberpladen (33) vil den electriske Ström gaa igiennem det 
Stykke af Nerven, der ligger paa Traadene (35). Trykkes 
Böilen 43 til Berörelse med Kobberpladen (33') saa gaaer Ström- 
men gjennem Nerven mellem Traadene (36), og trykkes Böilen 
(44) til Berörelse med Pladen (46) vil Strömmen komme til 
at gaae gjennem selve Muskelen. 

Man kan gjöre Forbindelserne med en til et Hammerap- 
parat hörende Inductionsrul paa samme Maade, eller man kan 
lade den oprindelige Ström gaa gjennem Traadene (58) og In- 
ductionsströmmen gjennem Traadene (34 og 45). 

Lader man den oprindelige Ström baade gaae igjennem 
Traadene (G 58) og igjennem (C 56) vil den i lengere Mel- 
lemrum afbrydes aldeles foruden i de korte Mellemrum ved 
Muskelens Contraction. Ledes Strömmen ikke gjennem Traa- 
dene (F 58) vil Strömmen virke uafbengig Muskelcontractio- 
nerne. Ledes den oprindelige Ström gjennem en Strömvender 
og Traadene (G 34—45) kan man lade Nerve eller Muskel 


ja 


— 271 — 


afvexlende paavirkes af Strömmen i modsat Retning. Naar man 
har de fornödne Hjelpeapparater istand, vil man kunne foretage 
de forskjellige Omvexlinger i Strömretningen meget hurtigt; de 
fleste inden en Tid af mindre end et Secund, saa at man med 
den samme Muskel kan forsöge Electricitetens Virkning paa 
mange forskjellige Maader inden den taber sin Contractionsevne. 


Uagtet Apparatet seer noget compliceret ud er det beqvemt at 
arbeide med. 


Vil man eftergjöre de af Hermrortz foretagne Forsög til 
Bestemmelse af Tiden inden en: Muskelscontraction fölger paa 
Indvirkningen af den electriske Ström, benyttes istedet for Stan- 
gen (75) en anden, hvortil kun er häftet den til Ledning mel- 
lem Qviksölvbeholderne (56) nödvendige Metaltraad samt en til 
den svarende Modvegt. Man lader da Stangen henge fuldkom- 
ment frit uden Berörelse med Elphenbeenspladerne (17 og 
60). Skulde de Dele, hvorved Muskelen ophrenges, mueligen 
ikke vere saa stive, at de kunne modstaae det ved Vegtens 
Hevning opstaaende Ryk, hvilket dog nok er Tilfeelde, kunne de 
gjöres noget massivere. Sitter man en Skala til ved Spidsen 
af Glasfjederen (78), saa vil man kunne anvende Apparatet 


istedet for den af E. Weser benyttede Indretning for Iagtta- 
gelser af Muskelcontractioner. 


Dette samme Apparat kan ogsaa anvendes til forskjellige 
Undersögelser af organiske Deles Elasticitet, i det man istedet 
for Muskelen kan ihenge Fibre, Haar o. d. 1. og belaste disse 
Dele med forskjellige Vzegte. Udvidelsens Störrelse og Tiden, 
hyori den er foregaaet aftegnes paa Kymographiecylinderen, 
hvorved man slipper det stadige Eftersyn. 


For ikke at virke med nogen Vold paa de Fibre, hvis 
Udvidelse man vil pröve, naar V&egten skal foröges, bliver an- 
vendt til Vegt et Glasrör, hvori ved Hjelp af en fin Glas- 
tragt Qviksölv fyldes. Ved den fine Ström af Qviksölvet 
undgaaes Rystning og Stöd, der let foranledige Bristninger, 
naar allerede forud en större Spending finder Sted. 


Muskelcontractioner foranledigede ved en vedholdende Paa- 
virkning af en i hurtigt paa hiinanden fölgende Tidsrum af- 
brudt og igjen i modsat Retning gaaende Ström, frembragt ved 
et magneto-electrisk Rotationsapparat, har E. Weser undersögt, 
og bestemt Formen af ved directe at iagttage Contractionernes 
Störrelse og Tidslöbet ved deres Fortgang. 

Curven Fig. 1 er construeret efter en lagttagelsesrekke 
anfört i WaGners Handbuch der Physiologie II B. 2 Abth. 
pi c0d 

I den vandrette Linie angiver Tallene Tidssecunder hvori 
Contractionen og Relaxationen er foregaaet; den lodrette deri- 
mod Millimetertallet for Contractionens Störrelse. 

Der sees, at i en Tid af 9,2 Secund er Muskelen under 
den afvexlende electriske Ströms Paavirkning bragt til störste 
Contraction, men at derpaa, uagtet den vedblivende Paavirk- 
ning, er Contractionen aftaget, eller der har indtraadt Relaxa- 
tion,  Relaxationen sees imidlertid at have foregaaet med stor 
Langsomhed i Forhold til Contractionen. 

Det er dog ikke rimeligt, at Contractionen fra 0 indtil 
den naaede sit maximum (a) skulde have gaaet frem med jevn 
Hastighed, saaledes som udtrykkes ved Linier OA. Man maa 
formode, at TIagttagelsesmaaden ikke har tilladt under den 
hurtige Contraction at bestemme Tiden for hvert Punct af denne. 
"De skarpere Böininger i Linien, der udtrykke Relaxationens 
Fortgang (ved c. d. e. f. g.) maa ogsaa betragtes som en Fölge 
af let indtredende TIagttagelsefeil, da det er meget vanskeligt 
at bestemme Tidslöbet for hurtigt foregaaende Bevegelser. 

Curverne 2—10 ere Copier af Curver dannede ved Selv- 
optegring ved Hjelp af det foran beskrevne Kymograph, 0g 
det ligeledes beskrevne Hjelpeapparat. 

Da de ere erholdte ved forelöbige Forsög, som  foretoges 
förend Kymographiet var forsynet med Indretning til at be- 
stemme Kymographiecylinderens Omdreiningshastighed, saa kan 
nu ikke videre bestemmes end Contractionernes Störrelse, hvori- 


mod Tiden, hvori de foregik, bliver ubestemt. 
Musk- 


— 273 — 


Musklerne — Gastrocnemius af Bufo cinerea — ere bragte 
til - Contraction ved Inductionsströmme ved et Hammerapparat 
efter pu Bois-Revmonp forferdiget af Harske i Berlin. 


Det falder strax i Öiene, at den opstigende Deel af Cur- 
verne, hvilken betegner Muskelens Contraction fra den rolige 
Tilstand, i Hovedsagen er lig i alle Figurer. Ved alle viser sig, 
at Contractionen ved den förste Paavirkning af Electriciteten er 
foregaaet meget hurtigt (ac), hvorpaa er indtraadt en langsom- 
mere Contraction med aftagende Hurtighed (cb). Overgangen 
fra den större til den mindre Hurtighed i Contractionen er fore- 
gaaet med en temmelig pludselig indtredende Forandring, som 
iser sees af Curverne Fig. 2, 5, 7, 8. Musklerne ere altsaa 
i Begyndelsen med större Lethed bragte til Contraction, hvor- 
imod der til at frembringe den störste Contraction udfordredes 
en mere vedholdende Paavirkning af den electriske Ström. 


Relaxationen er foregaaet forholdsviis meget langsom i det 
den fortsatte Paavirkning af Electriciteten har vedligeholdt Con- 
tractionstilstanden. Men ved de forskjellige Muskler viser Re- 
laxationen sig at have foregaaet i meget forskjellig Tid. 

Den förste Deel af Relaxationen viser sig i Curverne Fig. 
2 08 3 noget forskjellig fra Relaxationen i Curverne Fig. 4 og 
6. Fra b er Synkningen i de sidste i Begyndelsen hurtigere 
end i de förste. 

En större Forskjel ligger dog i den Tid, som er medgaaet 
eller vilde vare medgaaet inden de forskjellige Muskler have 
eller vilde have fuldstendigt naaet den Udstrekning, de havde 
for Contractionen begyndte. 

Den Muskel, hvis Contractionscurve findes udfört ved Fig. 
7, havde under den stadige electriske Paavirkning opnaaet sin 
oprindelige Leengde allerede under den Tid, Kymographiecylin- 
deren' behövede til 3 til 4 Omgange, medens den fulde Ud- 
strekning af en anden Muskel (Fig. 2) medtog Tiden af 8 Om- 
gange. 

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 3 


— 27 — 


Endnu meerkeligere viste sig Forholdet hos de Muskler, 
hvis Contractionscurver ere angivne ved Fig. 9 og 10. 

Her, som ved de övrige Figurer, udtrykker Linien d den 
Udstrekkning, Muskelen havde naaet under den förste Omdrei- 
ning af Kymographiecylinderen, efter at störste Contraction var 
indtruffet. Den nestfölgende Linie e i Fig. 2, 4, 6 antyder, 
hvorvidt Synkningen videre var foregaaet under den anden Om- 
dreining.  Synkningen eller Muskelens Relaxation under A:ste 
Omdreining viser sig derimod ved Musklerne, hvis Curver ere 
givne ved Fig. 9 og 40 at have veret under 4:e Omdreining 
forholdsviis meget mindre, end hos de övrige prövede Muskler. 
Under omtrent 45 Omdreininger af Cylinderen havde Synknin- 
gen ikke naaet lzengere end til Linien f. Den havde aftaget 
saa meget i Hurtighed, at de sidste Linier löbe samme, saa at 
de ikke kunde adskilles og sikkert telles. De to Muskler have 
altsaa havt en meget större Kraft til at vedligeholde sin Con- 
tractionstilstand, end de övrige Muskler, hvilke alle udmattedes 
meget hastigt. 

Hos Muskelen, hvis Contractionscurve er betegnet med Fig. 
6 sees, at Contractionen fra a til c er foregaaet langsommere 
end hos: de övrige Muskler, men ved denne Muskel fremtraadte 
det  Usedvanlige, at Contractionen ikke foregik regelmessig og 
uafbrudt, men med Standsninger, da den tildeels bestod i Re- 
laxationer indtil nesten A”” Störrelse. Curvestykket dannede 
derfor ikke en sammenhengende fremadgaaende Linie, men havde 
tilbagegaaende Partier saaledes som ved g vises. : Det falder 
saaledes naturligt, at Contractionen i det Hele fik en langsom= 
mere Gang. 

Gaaer man tilbage til den efter Wesers lagttagelser con- 
struerede Curve Fig. 4, saa vil man finde, at Mellemrummet 
mellem Ordinaterne fra 0 og fra 9,2 er saa stort, at man kan 
opdrage den puncterede Linie ao conform med Curvestykket 
ab i de övrige Figurer, hvilken Linie vist noget per er Ud- 
trykket for Formen 'af Contractionen af den iagttagne Muskel. 


"Af Formen af disse forskjellige Curver (2, 10) vil det allerede 


vere tydeligt, hvad ved andre TIagttagelser directe er paavist, at 
Muskelcontractionernes Form meget maa forandre sig ved Musk- 
lernes Udmattelse, og 'at den rimelig vil vise Afvigelser hos 
forskjellige Muskler. 

Nogen fuldstendigere Paaviisning af saadant Forhold for- 
menes endnu ikke at vere gjort, men dette er tydeligt ved de 
Stykker af Curvereekker, der ere betegnede med Fig. 11—22. 

Disse Curver ere erholdte i det Musklerne ere paavirkede 
til Contraction ved modsatte Inductionsströmme, saaledes som 
foran er omforklaret, hvilke Strömme ere ophörte i det Öieblik 
Contraction i Muskelen foregik, men igjen have begyndt at virke 
paa Musklerne i det Öieblik, den igjen havde naaet en vis Ud- 
strekning. Maaden, hvorpaa dette bevirkedes er omtalt ved 
Beskrivelsen af det foran omhandlede Hjelpeapparat. 

Ved den mindre fuldkomne Ordning af Hjelpeapparatets 
Sammensetning kan det ikke vides, om Muskelcontractionerne 
ere bevirkede ved en enkelt Slutnings- eller Aabningsström, eller 
om flere afvexlende Strömme have virket, forend Contraction er 
paafulgt. Det er imidlertid ikke sandsynligt at en Forskjel 
deri har foranlediget nogen merkelig Forandring 1 Curvernes 
Form. Skulde flere gjentagne Strömvirkninger have varet nöd- 
vendige for at bringe en Muskel til Contraction, saa vilde dette 
vel i Hovedsagen kun have hbevirket, at den Deel af Curverne, 
der betegner Relaxationen, er bleven en Ubetydelighed lengere i 
det at Muskelen er vedblevet en kort Tid at udvide sig, efterat 
Mellemlederen har med begge Ender naaet Qviksölvet. Om 
mueligen nogle Inductionsströmme, der virke paa en Muskel, 
frembringer en Modification af Contractionsformen saaledes at denne 
bliver derved' anderledes end naar en enkelt enten opstigende 
eller nedstigende Ström har virket, vil nye Forsög ved Hjelp af 
dertil tillempet Apparat senere komme til at vise. 

> Betragter man de ved Fig. 2—22 meddelte Curveformer 
saa vil man strax finde imellem de enkelte Curver og de for- 
skjellige Curvestykker der ere udtagne af Rekkerne en betydelig 
Forskjel. Denne sees ikke allene at afhenge af en tiltagende 


— 2706 — 


Udmattelse i den enkelte Muskel, men fornemligen af nogen in- 
dividuel Beskaffenhed i de forskjellige Muskler. Enhver Curve= 
rekke har noget Eiendommeligt, saa at det viser sig at Con- 
tractionen ikke har veret fuldkommen overensstemmende i to 
Muskler. 

Der lader sig dog paavise visse Forhold, som kunne be- 
tragtes at vare de normale. 

Fig. 114, 12, 14 vise, hvad flere andre Curver ogsaa 
have viist, at de 2 til 4 förste Contractioner af Musklerne, 
efter at den electriske Paavirkning er begyndt, ere mindre end 
de derpaa nermest fölgende. 

De samme Figurer samt Fig. 16 og 47 og flere vise, at 
Contractionerne i det Hele taget i Begyndelsen ere större, saa 
at de blive mindre og mindre ved Muskelens tiltagende Udmat- 
telse, hvad da for övrigt tidligere tilstreekkeligt er paaviist. 

Det viser sig ved alle Figurer, at Contractionerne, skjöndt 
de i Begyndelsen af Forsögene håve veret större, dog have fo- 
regaaet med större Hastighed eller i kortere Tid end naar Mu- 
skelen er bleven udmattet, og oftest viser det sig, at det er 
iser den sidste Deel af Contractionen som faaer den langsom- 
mere Gang. 

Relaxationerne foregaae i Begyndelsen med samme Hurtig- 
hed som Contractionerne, men blive dog efter faae GContractio- 
ner langsommere. Den langsommere Gang i Relaxationerne 
fremtreder snarere end i Contractionerne. Det er i Almindelig- 
hed i den sidste Deel af Relaxationen, hvori den aftagende Hur- 
tighed först giver sig tilkjende. 

Den ved Muskelens stigende Udmattelse tiltagende Lang- 
somhed i Relaxationerne er langt overveiende over den, der 
viser sig i Contractionerne. 1 Curverekken Fig. 142 forholder 
Contractionens Hurtighed af de förste Contractioner sig til Hur- 
tigheden af den sidste omtrent som 4:7, medens Forholdet ved 
Relaxationerne er som 4:97. Denne Forskjel er  forsaavidt 
uventet, som man vel nermest maa tenke sig, at en tiltagende 
Udmattelse i en Muskel maatte yttre sig ved en vanskeligere 


— 277 o— 


Contraction og en lettere Relaxation, i det hiin er Yttringen af 
den active, denne derimod af den passive Tilstand. Der sees 
derimod, at under den tiltagende Udmattelse bliver Contractionen 
efter en Paavirkning mere og mere vedholdende, om den end 
aftager i Störrelse, og dens Stigning til Maximum fordrer mere 
Tid end hos den mere vitale Muskel. 

Ved Curverekken Fig. 15 sees at Muskelens Relaxationer 
i Begyndelsen ere foregaaede med större Hurtighed end hos de 
övrige Muskler ved h, x, y. Dette fortjener Opmerksomhed, 
Ved den stigende Decl af Curverne, selv ved de, der ere dan- 
nede under Muskelens större Udmattelse, sees at Contractionerne 
have foregaaet med stor Hurtighed. Det kunde saaledes her 
blive Spörgsmaal, om Stigningen fra x til z og den derpaa 
fölgende Synkning fra z til y er allene Udtrykket af en vis 
Contractionstilstand i Muskelen, eller om ikke denne Deel af 
Curven er i Hovedsagen bevirket ved den Muskelen ihengte 
Vegts Treghed. Har nemligen Muskelens Contraction varet me- 
get hurtig, saa maa Vegten vere blevet kastet i Höiden med 
en Kraft, hvorved den er steget höiere end Muskelens Contrac- 
tion umiddelbart vilde have kunnet bringe den. Synkningen er 
derpaa foregaaet efter Faldets Lov indtil Muskelens Elasticitet 
har begyndt at gjöre Modstand. At saaledes har varet Tilfelde 
synes ogsaa at vises ved Formen af Curvestykket .—.. i Rekken 
b, e og i. Her viser sig en Standsning i Synkningen efter den 
först indtraadte större Hurtighed. Man kan formbdde, at Vegten 
ved dens förste Synkning, der foregik frit, har, da den stand- 
sedes ved Muskelens Elasticitet, spendt Muskelen noget over 
dens egentlige Relaxationsstilling, hvorfor der maatte medgaae 
en liden Tid inden Muskelens Forlengelse igjen bekom det ifölge 
Relaxationens Fortgang normale Forlöb. 

Herved ledes maa ind paa det Spörgsmaal, om man ikke 
overalt ved saadanne Curver man antage, at de ikke vise nöiag- 
tigt Muskelens Contractions- og Relaxationstilstand, men at derj 
ogsaa tilkommer Virkningen af den ibengte Vegts Treghed, for- 
nemiligen, naar Muskelens Contraction foregaaer med betydelig 


Hurtighed. I saadant Tilfelde maatte da naturligen den överste 
Deel af en Muskels Contractions- og Relaxationscurve vise sig 
at vere en Parabel, saaledes som Vorkmann har fundet. 


Medens at det Normale er, at ved den förste Begyndelse af 
den electriske Paavirkning, Contractionerne og Relaxationerne fore- 
gaae med störst Hurtighed, saa har Muskelen, hvis Contractions- 
curver er givet ved Fig. 49, viist en fuldkommen; Modseetning. 
I den förste Deel af Curvereekken — a b — ere Contractionerne og 
Relaxationerne foregaaet med tiltagende Hurtighed. En paafal- 
dende lang Tid har den förste Curve medtaget. Senere have 
de enkelte Curvers Dannelse medtaget en lengere Tid. 

I Curverekken Fig. 19 og 20 viser sig ogsaa det Egne, 
at under Musklernes stigende Udmattelse er Tiden for Contrac- 
tionen og for Relaxationen omtrent lige lang. 


I Curverekken Fig. 20 viser sig den Egenhed, at Con- 
tractionerne i Begyndelsen (a) ere foregaaede i to Ryk, som ved 
en i forstörret Maalestok tegnet Curve 'f) tydligere" sees. 

Curvereekkerne Fig. 21 og 22 vise meget smaae og hur- 
tige Contractioner og Curverekkerne Fig. 43, 14, 45 Uregel- 
messigheder i Contractionernes Störrelse, uagtet ingen Forandring 
i den electriske Ström har veret tilstede. 


De fölgende Curverekker, Fig. 23—43 ere dannede un- 
der det at Musklerne ere vedholdende paavirkede af modsatte 
Inductionsströmme, saaledes som var Tilfelde med de Contrac- 
tioner, hvorved Curverne Fig. 2—10 ere dannede; dog med 
den Forskjel, at Strömmene kun have virket under omtrent + 


Deel af Kymographiecylinderens Omlöbstid, hvorpaa Muskelen 
igjen har havt Hvile i omtrent & Deel af Omlöbstiden. 


Musklerne ere bragte til Contraction enten ved den umid- 
deibare Paavirkning af de electriske Strömme, eller ved at disse 
have virket paa den Muskelen tilhörende Nerve, og da enten 
paa en större Strekning af samme eller paa et mindre Stykke. 
Dette Stykke har snart veret et i Nerheden af Nervens Over- 
gang i Muskelen, snart et paa den fjernere Ende. Inductions- 


= Vägg — 


strömmene have deels veret svagere deels sterkere. Jfr Du 
Bois-Reymonp Thier. Elect. B. II, p. 393. 

Ved nermere Betragtning af disse Curver vil man finde 
visse Eiendommeligheder ved Musklernes Contractioner, 'som for 
en Deel kunne ansees at väere det mere' Normale og for en 
Deel kunne antages at have sin Grund i noget Individuelt hos 
de anvendte Muskler. q 

Ved Curverne Fig. 23 bliver at bemerke, at Stigningen 
af 41:e Curve (4) fra den Linie (7), der betegner Muskelens 
störste Udstrekning i rolig Tilstand er meget steil som Udtryk 
af en hurtig Contraction ved Electricitetens förste Paavirkning. 
Ved de fölgende Curver sees at Contractionerne ikke -allene ere 
blevne mindre, men og noget langsommere. 

Muskelens Relaxation, efter at den electriske Paavirkningen 
ophört, sees ogsaa for den större Deel at viere foregaaet hur- 
tigt, i det Curverne fra x synke steilt. Herved inaa dog videre 
bemerkes, at Curven (41) fortséettes ved y dybere end Curverne 
2 og 3. Ved den gjentagne Paavirkning af Electriciteten er 
nemlig Muskelen vel bleven mattere, saa at Contractionerne sta- 
digen ere formindskede, men en ringe Contraction er mere ved- 
holdende bibeholdt i Muskelen. 

Efter syvende Gangs Paavirkning viste Muskelen ikke len- 
gere nogen Contraction. 

Muskelen blev derpaa paavirket af sterkere electriske Ström- 
me, hvorved dannedes Curverne Fig. 24. 

I denne Figur antyder Linien 4 Muskelens störste Udstrek- 
ning, da Forsöget begyndte, eller för den sterkere electriske 
Ström havde virket paa Muskelen. Den 14:e Curve er betegnet 
med 2. Denne viser, at Contractionen af Muskelen ved Paa- 
virkning af den sterkere electriske Ström, efterat vare udmat- 
tet under Paavirkningen af den svagere, er gaaet langsommere 
frem, end da forud den svagere Ström begyndte at virke. Men 
Contractionen har veret i vedvarende Stigende, saa lenge den 
electriske Ström = virkede. = Relaxationen er ogsaa 'foregaaet 
meget langsommere end efter förste Paavirkning af den svagere 


— 280 — 


Ström. Den i Hviletiden indtraadte Udvidelse har; langt fra 
givet Muskelen sin oprindelige Lengde. Man seer, at Synknin- 
gen efter 4:e Contraction naaede til 4-0og efter de. senere Con- 
tractioner endog kun til 3, medens Muskelens oprindelige Lengde 
antydes ved Linien 4. 

Synkningen efter 4:e Contraction ved y var dybere end 
efter den 2:en Contraction, men efter de övrige Contractioner var 
Synkningen dybere end efter den A:e. 

Fig. 25 og 26 vise Curver dannede ved en anden Muskel 
paa samme Maade som Curverne Fig. 23 og 24. 

Omendskjöndt nogen Lighed i disse Curverekker er umis- 
kjendelig, sees dog Afvigelser, der maa vere opstaaede ved 
noget Eiendommeligt i de anvendte Musklers Vitalitet, da den 
electriske Paavirkning har varet "meget ner lige sterk for begge 
Musklers Vedkommende. Ved andre Forsög har det viist sig, at 
den hyppigst indtreedende Contractionsform udtrykkes ved Curverne 
Fig. 23 og 24. 

Den sterkere Paavirkning af Inductionsströmmene er ved 
de to omtalte Forsög iverksat endnu för end al Contraction, 
bevirket ved de svagere Strömme, er ophört. Lader man den 
svagere Paavirkning vedblive noget efterat at Contraction er 
standset, saa kan man vel derpaa ved en sterkere electrisk 
Paavirkning foranledige en ny Contraction, men oftest vil da 
nok vise sig, at kun en enkelt Contraction bevirkes i det med 
denne al Vitalitet ophörer. Jfr Fig. 27 og 28. 

Bringer man en Muskel til Contraction ved at man först 
lader den electriske Ström gaa gjennem et Stykke af den Mu- 
skelen tilhörende Nerve og derpaa gjennem Muskelen, vil man 
ikke allene finde, at naar man ikke lengere kan bringe Muske- 
len til Contraction gjenem dens Nerve vil den dog kunne brin- 
ges til temmelig sterk Contraction, naar man leder den electriske 
Ström gjennem Muskelen selv, men og, at de paa begge Ind- 
virkningsmaader erholdte Curver have en forskjellig Form. 

Ved den svagere Paavirkning gjennem Nerven til en Gastro- 
cnemius ere Curverne Fig. 29 dannede. Linien a viser i For- 


— 281 — 


hold til de andre Linier Muskelens oprindelige Udstrekning. Ved 
den förste Paavirkning dannedes Curven c. Man: seer, at Con- 
tractionen i Begyndelsen, fra b, har veret hurtig, men derpaa 
langsommere 0g i Stigende, saalenge Nerven paavirkedes. Under 
en langsom Relaxation af Muskelen er Synkningen foregaaet til 
Höiden af Curven d. Ved neste Paavirkning er Muskelens Con- 
traction ikke allene foregaaet med samme Hurtighed som ved 
den förste, men dens Contraction er i Förstningen ogsaa större, 
som sees af Curven e, saa at den meget snart har opnaaet 
samme  Störrelse, som ved 4:e Paavirkning först opnaaedes 
mod Slutningen af denne. Derfor da 2:e Curve har begyndt at 
synke medens den 41:e endnu er i Stigende, saa ere begge Cur- 
ver blevne hiinanden krydsende. Mellem Curven e og Curven 
h er dannet 25 Curver med temmelig jevnt lige Afstande. Da 
Curven h- dannedes viste sig liden Contraction af Muskelen, men 
den holdt sig alligevel til en vis Grad i Contractionstilstand, da 
den i Hviletiden ikke relaxeredes videre end at Synkningen 
gik til Linie i, medens Muskelen fra Begyndelsen af var saame- 
get lengere som mellem a og i eller omtrent 2,2". 

Under nogle Minuters Hvile forlengedes Muskelen noget, 
hvorpaa den, da Nerven paanye paavirkedes, contraberede sig 
lidt som Curven Fig. 30 viser. 

De electriske Strömme lededes derpaa gjennem Muskelen, 
hvorved fremkom en sterkere Contraction som ved Fig. 31 sees. 
Da efter 40 Contractioner kun en ubetydelig Hevning fandt 
Sted, blev Muskelen paavirket af sterkere Strömme, hvorved 
erholdtes Curverne Fig. 32. 

Sammenligner man Curverekkerne Fig. 29, 31, 32, er 
strax bemerkbart, at Contractionsformerne ere forskjellige, efter 
som Contractionerne ere bevirkede ved at de electriske Strömme 
ere ledede gjennem Nerven eller gjennem Muskelen, eller naar 
denne er paavirket af svagere og sterkere Strömme. Med den 
anden Gastrocnemius af samme Dyr blev derpaa anstillet en lig- 
nende Riekke Forsög. De derved erholdte Curver vises ved Fig. 
33, 34, 35, 36. 


— 282 — 


Mellem Curverne e og h-Fig. 33 var dannet 35 Curver 
istedet for ved förste Forsög kun var dannet 25 Curver. Da 
nu tillige den anden Muskel havde henlagt under Tiden, hvori 
det förste Forsög foretoges, saa kan vel deraf forklares den ringe 
Contraction Muskelen udviste, da de svagere electriske Strömme 
lededes directe gjennem den (Fig. 35). Forövrigt seer man Lig- 
hed  mellem 'Curverekkerne, der dannedes ved begge Muskler 
ved lige Paavirkning. : 

Curveriekkerne Fig. 37, 38, 39, 40 og 41 ere erholdte 
ved Contractioner af en Gastrocnemius, der bragtes til Contrac- 
tion deels ved et dens Nerve, deels den selv blev 'paavirket af 
de electriske Strömme. 

Den Deel af Nerven, som först blev paavirket var saa 
ner 'Udspringet fra Rygmarven, saa at Nerven endnu var ad- 
skilt i mange tynde Grene. Disse udtörredes hastigt, og deraf 
kom det vel, at der ikke erholdtes mere end 4 Contractioner, 
hvoraf de to sidste endog bleve meget smaae, eller betydelig 
mindre end de to förste. 

Ved at lede Inductionsströmmene 'gjennem et Nervestykke 
nert Muskelen opstod igjen raske Contractioner i denne, skjöndt 
mindre store end da den fjernere Nervedeel fra. först af blev 
paavirket. De dannede Curver ere givne ved Fig 38. I Mel- ; 
lemrummet, der er betegnet | skulde egentlig vere afsat 5 Cur- 
ver, men som ere udeladte, formedelst at der var saa trangt 
Rum for deres Indtegning. 

Da Contractionerne vare forminskéde, saa vidt som Linien 
x betegner, blev det samme Nervestykke paavirket af en ster- 
kere Ström. Herved erholdtes Curverne Fig. 39. 

Da Contractionerne hegyndte at blive smaae lededes sva- 
gere Strömme gjennem Muskelen, hvorved erholdtes Curverne 
Fig. 40, og da endelig ogsaa derved Contraetionerne ophörte, 
indledes sterkere Strömme, der da frembragte Curverne Fig. 41. 
Sammenligner man Curverne Fig. 40 og 39, saa sees, at de 
steerkere Strömme gjennem Nerven har frembragt ringere Con 
traction end de svagere Strömme gjennem Muskelen. Herved 


da MR 


bliver det tydeligt, hvorledes Nervens Udmattelse foranlediger en 
 formindsket Contraction ligesaavel som naar Muskelen udmattes. 

Fig. 37, 38 og 40 viser nogen Lighed i Contractionsfor- 
merne, ligesom ogsaa Curverne i Fig. 39 og 41 have nogen 
Lighed. Det er Virkningen af de svagere Strömme paa den ene 
Side og af de sterkere paa den anden som have meest Lighed. 

Den betydlige Forskjel i Formen af de Curver som kunne 
dannes ved en svagere Paavirkning af en svagere electrisk Ström 
paa en frisk Muskel og af starkere Stromme paa en der er ud- 
mattet, vises tydeligt ved Curverne Fig. 42 og 43. 

Disse Curver ere dannede ved Contractioner af Böiemusk- 
lerne for Forarmen hos en Buto cinereus. 

Muskelen ophengtes i Scapulapartiet og Ledestangen med 
Vegt og Fjeder festedes til Carpus. 

Den friske Muskel paavirket ved svage Strömme Fig. 42 
viser hurtigen forlöbende Contractioner og Relaxationer ved Ström- 
menes begyndende Paavirkning og ved dennes Ophör, hvorimod 
naar Muskelen er udmattet ved Paavirkningen of de svagere 
Strömme, frembringe. de sterkere Strömme vel ofte ligesaa 
store Contractioner, men Muskelens Contractionsform bliver da 
en ganske anden; Fig. 43. 

De fölgende Curver vise Forskjeller i Contractionsformerne 
ved en vexelviis Paavirkning af et Muskelen fjernere og et den 
nermere Stykke af Nerven og af selve Muskelen, naar de paa- 
virkende Strömme afbrydes ved Contractionerne. 

Ved nogle af de ovenfor omtalte Curver sees, at Formen 
af Musklernes Contractioner kan vere forskjellig eftersom Con- 
tractionerne frembringes ved at paavirke Nerven, eller Muske- 
len. Curverekkerne 44—48 vise et saadant Forhold tyde- 
ligere. 

Disse Curver ere erholdte paa den Maade, at Nerven eller 
Muskelen er paavirket af afvexlende Inductionsströmme under + 
Deel af Kymographiecylinderens Omlöbstid, men Strömmenes 
Paavirkning er derhos afbrudt, hver Gang Muskelens Contrac- 


— 284 — 


tion har naaet en vis Störrelse, og igjen paabegyndt, naar ved 
Relaxationen Muskelen atter har naaet en vis Lengde. 

Curverekkerne a ere dannede, naar et Stykke af Nerven 
nermest ved dens Udspring fra Rygmarven er paavirket; Reek- 
kerne b naar et Stykke af Nerven ner dens Overgang i Mu- 
skelen er paavirket, og Reekkerne c naar de electriske Strömme 
ere ledede gjennem Muskelen. 

Medens Nerve og Muskel endnu har havt större Livskraft 
sees Contractionerne i sin Form overeensstemmende, hvad enten 
Muskel eller Nerve er paavirket. Fig. 44. 

Da överste Deel af Nerven paavirkedes erholdtes 19 Con- 
tractioner, da nederste Deel udsattes for de electriske Strömme 
erholdtes 16 og da Strömmene lededes gjennem Muskelen er- 
holdtes 47 Contractioner i samme Tid. Contraction og Relaxa- 
tion er foregaaet med samme Hurtighed. 

De övrige Figurer vise, hvorledes först den Deel af Ner- 
ven, nermest mod Rygmarven, har tabt sin Virksamhed, der- 
nest Nervedelen nermest Muskelen, og tilsidst selve Muskelen. 

Allerede da Nerven 4:e Gang paavirkedes havde den tabt 
saameget af sin organiske Kraft, at den ikke lengere formaaede 
at bringe Muskelen til den Störrelse af Contraction, at Induc- 
tionsströmmene afbrödes. Derfor erholdtes kun een lidet stigende 
Curve.  Imidlertid bemerkes, at det Stykke af Nerven, der var 
neermest Muskelen har formaaet at bringe Muskelen til lidt stier- 
kere Contraction end det fjernere Stykke. 

Opteeller man Contractionernes Antal faaes for 

a:19+11+4+1+1=36 = Middel Fires 
b: 16410 - 6+V+1=34=-» 6,8 
GNT 2-8 5560 HEN 


Herved maa bemerkes, at naar Contractionerne frembringes 


ved at Nerven paavirkes blive de afhengige saavel af Muske- 
lens som Nervens Tilstand, og om et fra Muskelen fjernere 
Stykke af Nerven paavirkes bidrager dette til at den hele Nerve- 


strekning mattes. Endvidere maa tages i Betragtning, hvad 


— 285 — 


Erfaringen ved andre Forsög har viist, at den Deel af Nerven, 
der har veret Cenotralorganet nermest, tidligere taber sin Livs- 
kraft end de Dele, der ere Peripherien nermere. 

Af den gjorte Optelling af Contractionernes Antal kan 
man derfor antage, at naar Nerven har sin fulde Livskraft saa 
er Nervens Lengde ligegyldig med Hensyn til Styrke og Hur- 
tighed af Muskelcontractionerne. Derimod blive disse, naar Livs- 
kraften aftager i Nerve og Muskel, forholdsviis kraftigere, mnaar 
denne paavirkes af de electriske Strömme end naar hiin paa- 
virkes. 

Disse Curverekker vise derfor, at man ved Behandlingen 
af Lamheder ikke tör haabe paa et lykkeligt Udfald, fordi man 
bemerker at Muskelen nogenlunde formaaer at reagere ved Paa- 
virkningen af electriske Strömme. Muskelen kan endnu vise 
Contractionerne, naar den umiddelbart paavirkes, medens at dens 
Nerve allerede er sunken saa dvybt i sine Vitalitetsforhold, at 
den ikke lader sig bringe -tilbage til normal Virksamhed. 

Maaler man Höiden af Curverekkerne Fig. 44—46 vil 
findes, at Contractionen af Muskelen har veret lige stor, hvad 
enten Nerven eller Muskelen har veret paavirket, men saasnart 
Nerven er begyndt at mattes sees Contractionsformen. at blive 
forskjellig.  Sammenligner man Curverekkerne Fig. 46 b og c 
bemeerkes dette tydeligt. Contractionsformen ved den 2:e og 3:e 
Paavirkring paa Muskelen af Inductionsströmmene (Fig. 45 c og 
Fig. 46 c) afvige saa lidt, at de kunne betragtes lige; men 
Contractionsformerne, ved Paavirkning af den mindre udmåättede 
Nerve (Fig. 45 b) og af den mere udmattede Nerve (Fig. 46 b) 
afviger betydelig fra hiin. Da nu Muskelen var densamme og 
de electriske Strömme, der foranledigede Contractionerne vere af 
lige Styrke, saa maa nödvendig Forskjellen i Contractionsformerne 
vere afhengig af Modification i Nervens Virksomhed. Denne 
kan ikke betragtes allene som noget i Qvantitet forskjelligt, thi 
heraf vilde vel kun afhenge en större og mindre Contraction, 
men "og noget qvalitativt forskjelligt, da Contractionscurvernes 
Form ere modifierede. WVel sees, at nesten den samme Form op- 


i 


= WW = 


staaer', naar Muskelen under tiltagende Udmattelse paavirkes uden 
Medvirkning af Nerven, (Fig. 48 c), men i det denne Form 
fremtreder, naar Nerven paavirkes paa en Tid, da den ikke 
opstaaer, ' naar  Muskelen umiddelbart paavirkes, maa vise, at 
Virkningen af de electriske Strömme paa Muskelens Contraction 
undergaae ved at Nerven benyttes som Mellemled en Modifica- 
tion: om man: end ikke vil betragte den at bestaae i andet end 
en forringet Hurtighed, hvormed Paavirkningen foregaaer. 

I alle Fald har man et synligt Beviis for, at Nervevirk- 
somheden, eller Nervernes Ledeevne for Indtryk kan undergaae 
Forandringer, der modificerer saadanne Indtryks Enderesultat, 
hvilket vel leder directe ind paa Antagelsen af Sygdomme, der 
udspringe” fra en Anomali i Nervernes Tilstand. Da man nu 
seer åt en Modification i Nervernes Ledeevne kan opstaae ved 
gjentagende: at setues i den Tilstand, at en tl Nerven hörende 
Muskel derved bringes til Contraction, og da man har Erfaring 
for, at en gjentagen Sammentrekning af en Muskel foranlediger 
at de i samme forekommende Stoffe forandres i deres chemiske 
Sammenseetning, saa tör man” vel slutte, at detsamme kan vere 
Tilfelde med Nerven, naar den holdes i den Muskelcontractio- 
nen betingede Tilstand. Men skulde dette ved Forsög bekreftes, 
kan man vel antage, at der forekommer Sygdomme i Legemet, 
der afbenge af et abnormt Blandingsforhold af Nervernes Ma- 
terie, og at visse Medicamenter virke ved at indtrede som 
Blandingsdele af Nerven. 

Curverekkerne Fig. 49 vise et Forhold, som man vel 
oftere gjenfinder Analogier til i den levende Organisme. Disse 
Curver ere erholdte ved, at först Nerven (Curver a), derpaa 
Muskelen (Curver b) ere paavirkede vedholdende uden Afbry- 
delse under + Deel af. Kymographiecylinderens Omdreiningstid af 
afvexlende og svagere Inductionsströmme, hvorpaa Muskelen paa- 
virkedes af sterkere Strömme (Curver c). 

Ved Nervens Paavirkning fremstod i Muskelen aldeles ure- 
gelmessige Contractioner, der vedbleve ogsaa uden for den Tid, 
da de electriske Strömme virkede. 4, 2 og 3 viser Contrac- 


4 


==) RN 


tionerne under 3 Omgange af Kymographiecylinderen. Flere 
andre Curvelinier ere udeladte. Under det at Nerve og Muskel 
udmattedes bleve vel de uregelmessige Contractioner mindre 
hyppige, men fremstode dog af og til med endog store Con- 
tractioner. 

Da de electriske Strömme /lededes gjennem Muskelen bleve 
dennes Contractioner aldeles regelmessige — b 4 förste, 2 an- 
den Contraction — de tre fölgende udeladte. 

Ved at paavirke Muskelen ved sterkere electrisk Strömme 
bleve Contractionerne ligeledes normale og större — c 4 den 
förste, 2 den anden Contraction — de övrige 5 udeladte. Saa- 
dant Forhold er flere Gange iagttaget, saaledes at de anomale 
Contractioner - ikke allene opstaae naar Nerven paavirkes, men 
ogsaa, naar Muskelen directe paavirkes ved svage Strömme, 
hvorpaa Contractionerne ved sterkere Strömmes Paavirkning blive 
normale. Dette svarer fuldkomment til den Virkning en bestemt 
Vilie og en ved den frembragt kraftig Virksomhed i de af mindre 
Kramper angrebne Muskelpartier har til at heve disse. 

De meddelte lagttagelser ere alt for ufuldstendige til fuld- 
stendigere at oplyse de berörte Forhola af Muskelcontractionerne. 
De ere udförte under det at de fornödne Apparater ere con- 
struerede og forferdigede. Der er saaledes ikke lagt nogen be- 
stemt Plan for Udförelsen. Det Anförte indeholder saaledes kun 
Antydninger til en större Rekke Forsög, hvortil flere Apparater 
ere bragte istand, og hvorom forhaabentligen nogen fuldstendi- 
gere Beretning senere kan blive afgiven. 


— 288 — 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Fortsättn. fr. sid. 256). 


Af Kön. Akademie der Wissenschaften i Minchen: 


Abhandlungen der math. phys. CI. VII: 2. — der histor. CI. VIL: 2. — 
der philol. philos. CI. VIT: 2. 4:0. 

Almanach der Akademie fär d. J. 1855. 8:90. 

Gelehrte Anzeigen. B. 38, 39. 1854. 4:0. 

Annalen der k. Sternwarte. B. 6, 7. 8:0. 

Magnetische Ortbestimmungen, von Lawost. Th. I. Mänch. 1854. 8:0. 
Mit einer Beilage von Magnetischen Karten. 

Wegweiser fär die Besucher des k. botanischen Gartens. Von v. Mar- 
TIUS. 12:0. 


Af kön. Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig: 


Abhandlungen. B. III. Bog. 27—34. B. IV. Bog. 31—42. 8:0. 

Berichte. Mathem. phys. Cl. 1854: 4, 2. Phil. hist. Cl. 1854: 1—6. 
LE SE ONE SS 

v. Wrietersneim, Gedächtnissrede auf S. M. Friedrich August. Leipzig 
1854. 8:0. 


Af kon. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. 
Verhandelingen der Akademie. Deel. I. Amsterdam 1854. 4:0. 
Verslagen en Mededeelingen. I: 1—3. II: 4, 2. Amsterdam 1853, 54. 8:0. 

Af Författarne: 


Baumcärtser, K. H., Anfänge zu einer physiölogisehen Schöpfungsge- 
schichte. Stuttgart 1855. 8:0. 

Broserc, J. W., Oh pesten i Stockholm 1710. Sthm 1854. 8:0. 

LAMONT, Mågnotiscke Karten von Deutschland und Bayern. Minchen 


1854. föl 
SCHEERER, TH., Uber die Krystallisation  einiger Eisenhohofenschlac- 
ken. $8:0. 


Scumazrz, Eb, Commentatio botanica sistens descriptionem Fistulinge 
Hepatice, Bull. et Agarici Volemi, Fr. Lips. 1829. 4:0. (m. t.) 


= 00 om 


3. MNogle Forsög til nermere Bestemmelse af 
Forholdene med Planternes TIndsugning og Ud- 
dunstning af Vand”). Hr Car. Borck hade i bref med- 
delat följande undersökning. 

»Det er vel et endnu ikke sikkert besvaret Spörgsmaal, 
om Vandets Udskillelse fra Planternes Overflade kun er en Af- 
dunstning som af et fugtigt poröst Legeme, eller tillige begrun- 
det paa en organisk Virksomhed. 

I förste Tilfelde vilde Optagningen af Fugtighed gjennem 
Roden blive at betiagte allene som en Fölge af Uddunstningen; 
og Opstigningen af Saften som en Udbredning ved Haarrörskraf- 
ten gjennem et poröst Legeme, uden nogen eiendommelig Paa- 
virkning af Cellerne, hvorigjennem og hvorimellem Saften 'bevie- 
ger sig. 

At Afdunstningen af Plantens Overflade spiller en betyde- 
lig Rolle ved Indsugningen og Saftens Stigning, maa vel ansees 
afgjort, men at en Plante skulde med Hensyn til Excretion, 
Circulation og Absorbtion allene vare at betragte som en Svamp 
eller noget andet lignende Legeme, saa at man i disse Func- 
tioner allene skulde finde en physisk Act, synes mindre sand- 
synligt, saalenge man maa erkjende, at den hele Saftbevzegelse 
er Noget, som staaer i umiddelbar Forbindelse med Plantens 
bele Udvikling, og det, der gjör at de i Planten forekommende 
Functioner ere for en Deel noget andet, end de, som forekomme 
i Legemer, der henregnes til den anorganiske Natur. 

; Vistnok har man mere og mere sögt at paavise, at de i 
de organiske Legemer forekommende Functioner ikke skulle skille 
sig fra dem, man foretreffer i de til Modsetning kaldte anor- 
ganiske; men allene den Omstendighed at Celleudviklingen frem- 
treder i de organiske Legemer, men ikke udenfor samme, maa 
vel henvise til at i hine maa opstaae eiendommelige Virksom- 


heder. i 


”) Härtill Tab: VIII, fig. L. 
Öfvers. uf Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 


— 290 — 


Dette berörer imedlertid et Spörgsmaal i Physiologien, der 
ikke: lader sig behandle i faae Ord; eller. ved nogle enkelte 
Henviisninger. Vi ville derfor gaae tilbage til at omtale nogle 
forelöbige Forsög gjorte til Afgjörelsen af Spörgsmaalet, om Van- 
dets Udsondring paa Planternes Overflade allene er en Af- 
dunstning. 

Hertil anvendtes et Apparat af fölgende Indretning. 

Paa et Bredt a er festet et hevertformet Glasrör bc de. 
I den överste og videste Deel de kan nedsettes den nedre 
Deel af en afskaaren Stengel af en Plante eller ogsaa Roden af 
en mindre Plante. 1 Stykket b c passer Treecylinderen / saa- 
ledes, at den med Lethed kan bevzeges op og ned flydende paa 
det i Röret verende Qviksölv. I Cylinderen er festet en tynd, 
ret og poleret Staalstang g. Ved h er paa den stukket en 
huul med Kork udfyldt Trzecylinder h. Paa denne er med Lak 
festet en af tyndt fladt Glas forferdiget Fjeder k, der ender 
med en fremstaaende Spids. Denne er givet en glat Afrunding 
ved Smeltning. 

Modsat Fjederen er i Cylinderen festet en tynd tilspidset 
Traad af Staal 2, hvis yderste Ende glider op og ned mellem to 
Hestehaar p. Disse ere forneden festede til en liden Krog q. 
og foroven ved en Spiralfjeder r, hvorved de holdes stramme. 

Paa Metaltraaden 2 er stukket et Stykke Kork m, hvor- 
paa er festet nogle Stykker Snerp (Arista) af Byg (Hordeum) 
med deres Topender opad n. Disse Snerpstykker kunne ved 
Korkens Dreining trykkes ind mod en Strimmel fint glat Hand- 
skeskind, 0, som er limet til Bredtet a. 

Til dette er festet Treestykket s, hvorpaa er skruet Horn- 
pladen t. Denne har en vinkelformig Udskjering for Metalstan- 
gen g, der hindres fra at glide ud ved en Stift u. 

Paa Bredtets överste Ende er tilskruet Traestykket v, og 
til dette er fzestet en sled Metalplade med opstaaende Kant ww, 
hvilken i Midten har et Hul for Röret de. Denne Tallerken 
er til Kantens halve Höide fyldt med Klebevox. Paa denne 


22 ANN Ar 


Voxbund kan sattes Glascylinderen &£, hvis överste Kant, der 
er plansleben, kan :bedeekkes med en Glasplade y. Naar denne 
er overströgen med Olie vil Luften i og udenfor Cylinderen 
vere : adskilt; men ved en kun ringe Forskjel i Trykket vil 
Ligevzegten ved Oliens Beveegelizhed let tilveiebringes. 

Ved Kautschukröret ö og noget seig Fernis samt Ombinder 
med en Snor, kan Plantestengelen lufttet festes til Röret de. 

En Qviksölvceolonne, som i Röret bc indtog en Lengde 
34,9"” indtog ved at skydes ind i Röret cd en Lengde af 
853,9"”. Ena Millimeters Synkning og Stigning af Qviksölvet i Röret 
be svarer til Stigning eller -Synkning i Röret cd af 2,674"", 

En Qviksölveolonne i Röret be al Lengde 212;9"" veiede 
81,725 Gram. Antages Egenvegten af Qviksölvet =13,56 vilde 
det samme Rum have optaget 5,99 Gram Vand. En Gram Vand 
vil alltsaa indtage i Röret bc en Höide af 35,54"", og en Vand- 
colonne af 4"" Höide vil vise 0,02813 Gram, — Alt beregnet 
uden Hensyn til de nöiagtigere Correctioner. 

Naar Forsög med dette Apparat skal udföres, ordnes det 
saaledes: 

I Glasröret fyldes noget Qviksölv, der indtager Rummet 
mellem 1, 2. Derpaa fyldes Vand i Röret de indtil det naaer 
överste Kant af Kautschukröret. Planten nedstikkes i Röret de 
og ombindes med Kautschukröret, hvorved paasees, at man ikke 
tillige indeslutter noget Luft. Qviksölvet vil ved Vandets Paa- 
fyldning og Plantens Indbindning vare kommet til at staae mel- 
lem 3, 4. Röret be fyldes med Qviksölv til 5. Flyderen f 
stilles paa Qviksölvet, Spidsen i bringes mellem Hestehaarene 
Pp, Stiften u indsettes, og Snerpstykkerne n trykkes mod Skin- 
det 0. Vil man indeslutte Planten i fugtig Luft settes Glas- 
cylinderen Xx paa Metalpladen w og trykkes fast i Klebevoxet. 
I Cylinderen heldes noget Vand og nedsettes en med Vand 
gjennemblödet Rul af Trekpapir ved Siden af Planten, hvorpaa 
Cylinderen deekkes med Glaspladen y. Vil man hindre Lyset 
fra at falde paa Planten settes udenpaa Glåscylinderen en sort- 
malet Papcylinder. 


— 292 — 


Efterhaanden som Planten optager Vand, synker Qviksölvet 
i Röret be og stiger i Röret ed. I Begyndelsen vil Vandet 
yttre paa Planten et positivt Tryk formedelst Höiden af Qvik- 
sölvet i Röret b c, men dette Tryk aftager ved at Planten op- 
tager Vand. Herved vil ikke allene Trykket aftage ul 0, i det 
at Qviksölvet i Röret be med paahvilende Flyder kommer i 
Ligevegt med Qviksölvet og det paa samme hvilende Vand i 
Röret cd, men der vil endog opstaae et betydelig negativt Tryk 
paa den Deel af Planten, som findes i Röret de. Omsider vil 
det atmospheriske Tryk paa den Deel af Planten, som staaer 
uden for Röret de blive saa overveiende, at Luft trykkes ud 
af Plantens nedre Ende ind i Röret de, hvorved Qviksölvet i 
Röret bc igjen begynder at stige. Da Flyderen hindres fra at 
stige formedelst at de fine Hager paa Snerpstykkerne möde Skin- 
det, gaaer Qviksölvet forbi Flyderen, saa at de paa Kymo- 
graphiecylinderen under Qviksölvets Falden dannede Linier ikke 
forstyrres ved de, som vilde have dannet sig under Stigningen, 
naar Flyderens Bevegelse havde veret fri. 


Ved Apparatets Indretnoing foranlediges som anfört, at Van- 
dets Optagelse af Planten skeer under forskjelligt Tryk. Det 
maatte derfor först blive at pröve, hvilken Indflydelse paa Op- 
sugningens Hurtighed dette kunde have. 


Forsög 4. En Plante med Rod af Chenopodium album 
indsattes i Röret de. Planten blev ubedekket foran et aabent 
Vindue. Himmelen var overtrukken og Luften fugtig efter nogle 
Dages Regnveier. 


Den om Kymographiecylinderens svertede Papir under 
Vandets Opsugning og deraf afhengige Synkning af Qviksölvet 
i Röret be dannede Spirallinie viste en serdeles Regelmessig- 
hed i Mellemrumene, dog saaledes, at Liniens Afstande ved For- 
sögets Begyndelse vare större, end ved dets Slutning. 


Da Luft begyndte at trenge ind i Röret de gjennem - 


Rodtrevlerne af Planten toges denne ud af Röret, hvilket derpaa 
fyldtes fuldstendigt med Vand. 


w 


= MENN) 


Ved Maaling fandtes, at i Röret be stod Qviksölvet — 
betynget med Flyderen — 28,0"” höiere end i Röret ce og 
at Vandceolonen havde i dette Rör en Höide af 4385,0"" over 
Qviksölvet. 

Ved den Stilling, som Flyderen nu havde, blev paa Ky- 
mographiecylinderen draget en Linie, der altsaa betegnede den 
Höide af Qviksölvet i Röret be, da der var 0 Tryk paa Plan- 
tens Rod. Denne Linie kan kaldes Ligevegtslinien. 

Ved at udmaale Liniernes Afstand paa det af Cylinderen 
aftagne Papir fandtes, at Qviksölvet ved Forsögets Begyndelse 
stod 46.2"" over Ligevegtslinien, og ved dets Slutning 34,0"" 
under samme. 

Foran er anfört, at den Qviksölvmengde, der i Röret 
be indtog 4"”” vilde i Röret cd indtage..:2,674""; (AG, 
Stigning i Röret be vilde fordre 4123,5"" Synkning i Röret 
cd. Da Qviksölvet i be stod 46,2" over Ligevegtslinien 
var Höiden af Vandcolonen i cd =435"" +123,5"" — 558,5"m 
Ansettes Qviksölvets Egenvegt til 43,56, vil.558,5"" Vandhöide 
svare til 44 197" Qviksölvhöide. 

Man havde altsaa Trykket paa Plantens Rod af Qviksölvet 
i Röret be =46,2"" over Ligevegtslinien + Qviksölvets lavere 
Standpunct i cd ved 0 Tryk =28"" + dets lavere Standpunct 
i ed, da det stod 46,2" over Ligevegtslinien i be = 
4123,5"” — Vandeolonens Höide = 41 ,19"" Qviksölvhöide, tilsam- 
men +156,5"" Qviksölvhöide =+2122"" Vandhöide. 

Da Qviksölvet ved Vandets Opsugning var sunket i Röret 
be 34,6” under Ligevegtslinien maa det i Röret cd have 
staaet 34,6"" Xx 674" — 92,5" over det Standpunct, som det 
havde da Qviksölvet i be stod ved Ligevegtslinien, hvilket var 
28"" under denne. 

Vandeolonen over Qviksölvet I Röret ce maa da have 
veret 92,3"” kortere end da Qviksölvet i bc stod ved Lige- 
vegtslinien, nemlig = 435"" .435"" — 92,5"" — 342,5", som 
svarer til 25,2" Qviksölvhöide. Der bliver at regne for Vand- 
höiden 25,2"" Qviksölvhöide; for Stigningen i Röret cd under 


— 294 — 


34,6" Synkning i be = 92,5"", for de anförte 34,67” Synk- 
ning -— 28"" — 6,6"", tilsammen negativt Tryk af 124,3"" Qvik- 
sölvhöide = 4686"" Vandhöide. 

Denne Qviksölvhöide er ikke större end at man meget vel 
kan antage, at den Kraft, hvormed Vandet er optaget af Roden 
allene er en Fölge af Afdunstningen paa Plantens Overflade. 

Hvor hurtig Vandets Bortgang er foregaaet, eller hvor 
hurtigt Roden har formaaet at optage Vandet lader sig beregne 
saaledes: 

Kymographiets Drivhjul havde en Omdreiningshastighed af 
21 Minutter og 30 Secunder. 

Under den förste Omdreining = de 13 förste Omdreinin- 
ger af Cylinderen sank Qviksölvet i Röret be =4,92"". Under 
de 45 Omdreininger af Cylinderen, der foregik nermest om den 
Tid, da Qviksölvet stod ved Ligevzegtslinien var Synkningen 
= 3,9””, og under de 15 sidste Omdreininger var Synkningen 
= 4,22""  (Maalningerne foretagne under Mikroskopet ved Hjelp 
af et Skruemikrometer, der angav 0,0c001 P. T.) 

Efter, hvad foran er anfört vilde 4 Gram Vand indtage i 
Röret be en Höide af eller Lengde af 35,54”", der er saale- 
des i 2130” optaget af Plantens Rod 


under höieste + Tryk —. -. +. =0,138 Gram Vand. 
uden 105 Try "a pro oda tF-säseo MÖRT » 
understiöleste”"==3 Tryk? =" "Am 010.030 » 


Forsög 2. Ved et Forsög med et andet Exemplar af 


samme Plante og under omtrent samme Gang af Kymographiet 
erholdtes Synkningen af Qviksölvet under 45 Omdreininger af 


Cylinderen under störste + Tryk. . . . =42,6"" 
nEnmest ved” 0CITyKS >. 020 2 fe I ARSSINIS HSK 
under störste — Tryk vare . . . o=Linierne saa 


tet paa hiinanden fölgende at de ikke lade sig adskille og saa- 
ledes ikke telle og udmaale. 

Qviksölvet stod ved höiest + Tryk i Röret be =47A"" 
over Ligevwegtslinien, 03 ved störste —Tryk 46,6” under samme. 


MN 


Opsugningen vedvarede saaledes lengere, end ved foregaa- 
ende Forsög, för end Luften begyndte at udtrede af Rödderne. 

Ved Forsög med afskaarne Planter viste sig, at strax efter 
at Vandet begyndte at trykke mod den afskaarne Ende, ved 
at Qviksölv fyldtes i Röret be, saa optog Stengelen med stor 
Hurtighed Vandet. 

Forsög.3. Ved Forsög med en afskaaren frodig Plante 
af Chenopodium album erholdtes fölgende Data. 

Cylinderens Omlöbstid kan scettes i Middel = 14 Minutter. 

Qviksölvet sank i Röret be: 


Fförste. Ormlöbstid.. sie. svar. feg ee 
sandengsarlddenmt SöS Mt RS 
TATTERIC SHR. a ER ALS UT KO 
Tendensen SET IKE Of 


tilsammen i 56 Minutter 42,4”. 

Under Cylinderens femte Omgang havde Qviksölvet naaet 
Ligevegtslinien. 

Qviksölvets Höide over denne var ved Forsögets Begyn- 
delse 38,9"", men ved Forsögets Slutning, da Luft begyndte at 
udtrede af den afskaarne Ende af Stengelen, ko nader lis 
gevegtslinien. Under de 10 sidste Omdreininger af Cylinderen 
för Luft udtraadte af Stengelen, sank Qviksölvet 5,3". hvilket 
gjör for hver 14' en Synkning af 0,53"". 

Det synes saaledes, at Luftens Indtrengning gjennem Plan- 
ten ud i Röret de under Tiltagelsen af det negative Tryk ikke 
afhenger saameget af den Modstand Plantens Organer kunne 
gjöre imod Udtredelsen af Luften paa den nedre Ende, men 
derimod en Modstand mod Luftens Indtrengning gjennem Plante-- 
delenes Overflade. 

Da det havde ved de anförte og flere andre Forsög vilst 
sig, at ved almindelig Luftfugtighed Indsugningen gik for sig 
regelmessig og i jevnt aftagende Grad efterhaanden som det 
positive Tryk aftog og det negative tiltog, og at Forholdet her- 
ved viste sig ligeartet, om Forsöget anstilledes med Planter, 
der havde Rod eller med Stykker af en afskaaren Stengel eller 


— 296 — 


Gren, saa blev Forsög anstillede med Planter, naar de vexel- 
viis udsattes for den frie Atmosphere og for en med Vanddamp 
fuldstendig mettet Atmosphere. 

Af disse Forsög udheves fölgende: 

Forsög 4. Ungt afskaaret Skud af Rosa canina. 

Kymographiecylinderens Omlöbshastighed = 6"30”. 

Planten indesluttedes i Glaseylinderen för Röret be fyldtes 
med Qviksölv. , 

I Begyndelsen foregik Indsugningen temmelig hurtigt og 
derhos ikke ganske regelmessigt. 

Qviksölvet sank: 

under den 41:e Omdreining af Cylinderen 3,7" 


2 » » 33 
3 » » 2,8 
4 » » 4,5 
3 » » 1,5 
6 » » 4,4 
7 » » 4,4 
8 » » 1,6 
9 » » 1,0 
10 » » 0,8 
11 » » 0,6 
12 » » 0,6 
13 » » 0,5 
14 NS » 0,5 
15 » » 0,6 
16 » » 0,6 
47 » » 0,6 
18 » » 0,5 
19 » » 0,44 
20 » Ds a AAA. 


I Middel under 5 Omdreininger nermest den Tid, da 
Qviksölvet stod ved Ligevzegtslinien erholdtes under een Omdrei- 
ning Synkning = 0,3"", 


— 297 — 


Da Qviksölvet var sunket 3,5”” under Ligevegtslinien sank 
det under hver Omdreining af Cylinderen i Middel 0,13”". Stör- 
relsen af den senere intraadte Synkning kunde ikke maales, da 
Linierne löbe sammen eller Spiralliniens Afstande hörte op at 
vise sig tydelige. 

Da Qviksölvet var sunket 4,7"" under Ligevegtslinien af- 
toges Glascylinderen, saa at den atmospheriske Luft frit kunde 
virke paa Planten. Under denne förste Deel af Forsöget havde 
Kymographiecylinderen gjort omtrent 200 Omdreininger.  Dens 
Omlöbstid var 6/30”. Planten havde saaledes veret indesluttet 
i Glascylinderen i 21 Timer 40'. Naar nu bemerkes, at Taller- 
kenet, hvorpaa Glascylinderen stod, var fyldt med Vand, og at 
derhos efter Cylinderens hele Höide var ved Siden af Planten 
stillet en Rul Trekpapir, der var fuldstendigt gjennemblödet med 
Vand, og at den Side af Glascylinderen, der vendte mod Luft- 
draget fra et aabent Vindue bestandig var paa den indre Side 
beslaaet med store Vanddraaber, saa kan det ikke v&ere nogen 
Tvivl underkastet, at jo Planten meget snart efter at den var 
indesluttet i Glascylinderen ogsaa befandt sig i en med Vand- 
damp fuldstendig mettet Luft: Da nu desuagtet man seer 
at Planten har vedblevet at optage Vand, der ikke kunde igjen 
bortgaae ved en passiv Afdunstning, maa man enten antage, at 
dette optagne Vand er blevet sammenhobet i Planten eller ved 
en Virksomhed i Planten af denne udskudt paa Yderfladen. 
Mod dette sidste taler dog den Omstendighed, at Plantens Over- 
flade ikke viste sig fugtig eller besat med Vanddraaber. Var 
Vandet af Plantens Porer udskudt, saa, da det i den fugtige 
Luft ikke kunde: afdunste; maatte det sandsynligviis paa Fladen 
vere bleven staaende. Skulde man her komme til nogen Sik- 
kerhed, maatte Planten paa en hensigtsmessig Maade veies för 
og efter Forsöget for at see om den var bleven tyngere. 

Da Glasklokken aftoges begyndte Qviksölvet i Röret be 
hurtigt at synke. Omtrent efter 4,5' begyndte Synkningen at 
blive tydelig. Senere tiltog den nogen Tid i Hurtighed hvorpaa 
den igjen aftog. Under Kymographiecylinderens 


— 298 — 


14:e Omdreining var Synkningen = 0,23"" 


9 » » 0,75 
3 » » 0,70 
4 » » 4,0 
d » » 1,0 
6 » » 4,0 
7 » » Aa 
8 » » Av 
9 » » 4,5 
40 » » 4.6 
41 » » 2,0 
12 » » 24 
43 » » 21 
14 » » 2,3 
45 » » 2,4 
16 » » 2:35 
17 » » 23 
18 » » 4,9 
19 » » 4.8. 


Der viste sig endnu Synkning under de tvende fölgende 
Omdreininger af Kymographiecylinderen, men den forminskedes 
hurtigt formedelst Luftens Indtredelse i Röret de, hvorpaa 
 Qviksölvet igjen begyndte at stige. 

Uagtet Tiltagelsen af det negative Tryk tiltog Indsugningen 
i lengere Tid indtil ved det större negative Tryk den igjen 
aftog. 

Medens - Glascylinderen dekkede Planten sank Qviksölvet 
54" under 200 Omgange eller i 20 Timer 40 Minutter, og 
det hovedsageligen under positivt Tryk af Vandet paa Planten, 
medens det derimod under 24 Omdreininger eller i 2 Timer 
416 Minutter under tiltagende negativt Tryk sank 32,5"". Medens 
altsaa, under det at Planten var indesluttet i fuldkomment fug- 
tig Luft — i det ringeste den lengste Tid — Synkningen af 
Qviksölvet i Röret be kun var i Middel 2,28"", var den, da 
Glascylinderen aftoges 44,34"” i Timen. ; 


Bov 


— 299 — 


Den frie Afdunstning paa Planternes Overflade har saale- 
des, i det Ringeste, en veesentlig Indflydelse paa Vandets Ind- 
sugning fra Rodenden. 

Til yderligere Oplysning om Forholdet af den Hurtighed, 
hvormed Indsugningen aftager, naar Glascylinderen settes over 
Planten, og den tiltager, naar Planten ved Glascylinderens Af- 
tagning kommer i: Berörelse med den frie Luft, kan tjene föl- 
gende Forsög. 

Forsög 9. En ung Plante af Polygonum Persicaria, der 
havde Rod. 

Kymographiecylinderens Omlöbstid var omtrent 13". 

Da Glascylinderen var sat over Planten sank Qviksölvet 
under de 4—413 Minutter eller under Kymographiecylinderens 
14:e Omdreining 3,3””, under 2:n Omdreining 2,7"" under 3:e 
A,7"". under 4:e, 5:e, 6:e og 7:e tilsammen 5,6" eller i Middel 
under een Omdreining = "4;4"". - Cylinderen paasattes, hvorpaa 
Qviksölvet sank under 14:e Omdreining 4,2”" under den 2:n 
0,3 og under de fölgende 7 Omdreininger 2,7"" eller i Middel 
under een Omdreining n&esten 0,4"”. Ved at aftage Glascylin- 
deren tiltog Indsugningen, saa at Qviksölvet under Kymographie- 
cylinderens förste Omgang var sunket 0,4"" og under de föl- 
gende 4 Omgange var sunket 4"” eller 4"" under hver. 

Da Glascylinderen igjen sattes over Planten sank Qviksöl- 
vet under förste Omgang A"”", under den 2:n 0,4"" og under 
de 4 fölgende Omgange 4,1". Under 14:e Omgang, efter at 
Glascylinderen igjen var aftaget, sank Qviksölvet 0,2", og under 
de 8 fölgende Omgange sank det 7"”.  Glascylinderen 'paa- 
sattes.  Synkningen var under förste Omgang 0,6”". under de 
folgende 5 Omgange 4,37". 

Da Glascylinderen 'atter borttoges forögedes igjen Hurtig 
heden af Qviksölvets Synkning, men noget langsommere, hvor- 
paa efter 3 ul 4 Omgange af Kymographiecylinderen Luft ind- 
traadte i Röret de. 

Medens at der maa medgaae nogen Tid inden Luften i 
Glascylinderen, efterat denne er sat over Planten, mattes med 


— 300 — 


Vanddampeé, og der' saaledes' ikke strax bliver nogen Hindring 
for Vandets  Afdunstning fra Plantens Overflade, saa ophörer 
saadan Hindring i samme Öieblik Cylinderen' borttages. Der 
maa dog medgaae nogen Tid inden Tiltagen i Qviksölvets Synk- 
ning viser sig efterat Glascylinderen er aftaget, da der nemli- 
gen maa skee nogen Udtömning af Vand paa Plantens Overflade 
för nyt Vand kan trenge frem nedenfra.  Merkeligt bliver det 
dog at den frie Afdunstning kan saa hurtigt, som skeer, foran- 
ledige en foröget Indsugning gjennem Plantens Rodende. Dette 
synes ikke at henvise til, at under den Tid, Planten er be- 
dekket af Glascylinderen, og saaledes indesluttet i en saa fugtig 
Luft at Afdunstningen forhindres, nogen Sammenhobning af Vand 
i Planten finder Sted. 'Skulde dette vere Tilfelde maatte vel 
antages, at der maatte medgaae en lengere Tid inden det sam- 
menhobede Vand kunde komme til at afdunste, og Plantens Pa- 
renchym have erholdt en normal Fugtighed, för end ny Ind- 
sugning indtraadte. Nu derimod vise Forsögene, at den tilta- 
gende Indsugning bliver  tydelig nogle faae Minutter efter at 
Glascylinderen ' borttages. Det viser sig deraf tillige, at Saft- 
stigningen i' Planterne kan foregaae med stor Hurtighed, og at 
Luftens' Fugtighedsgrad har en vesentlig Indflydelse paa den 
Mczengde Vand, der optages ved Planterödderne af Jordbunden. 


Da Lyset og iser det directe paafaldende Sollys sees at 
bave en betydelig Indflydelse paa Vegetationsprocessen i Planterne, 
gjordes nogle Forsög til Oplysning om, hvorvidt Afdunstningen 
fra Plantens Overflade og Indsugningen ved Rodenden tiltog, 
naar en i fugtig Luft indesluttet Plante beskinnedes af Solen. 
Til en ordentlig Udförelse af saadanne Forsög indtraf et uheldigt 
Veierlig paa den Tid Forsögene anstilledes, da Himmelen i Al- 
mindelighed var overtrukken. 

Forsög 6. "Afskaaren Green af Polygonum Persicaria. Ky- 
mographiecylinderens Omlöbstid 6'40”. 

Planten indesluttedes i Glascylinderen og denne bediekkedes 
med en svertet Papircylinder. Planten henstod saaledes i en 


— 301 — 


Tid af 9 Timer. Qviksölvet sank under den förste Omgang af 
Kymographiecylinderen 3”", under den anden Omgang 2,5"", se- 
nere bestandig med aftagende Hurtighed, saa at under de 10 
sidste Omgange var Synkningen kun 4,5"" eller under hver 
Omgang 0,15"". Den hele Synkning opgik til 42,4"", hvorved 
meerkes, at Qviksölvet endnu stod 8,5"" over Ligevegtslinien, 
eller over 0 Tryk. 

Den svertede Papircylinder aftoges. Himlen var overtruk- 
ket med smaae Drivskyer, hvoörimellen Solstraalerne undertiden 
trengte frem. Noget senere blev Solskinnet mere vedholdende. 
Under det at Planten, indesluttet i Glascylinderen, blev afbrudt 
paaskinnet af Solen, sank Qviksölvet i en Tid af 41--Omgange 
af Kymographiecylinderen 42"". Under 1:e "Omgang var Synk- 
ningen omtrent = 0,1""; under den 40:e nesten 2"”, 

Papircylinderen sattes over, hvorpaa Qviksölvets Synkning 
aftog i Hurtighed, saa at den under 8 Omgange kun udgjorde 4,9", 

Papircylinderen aftaget; kun af og til noget Solskin paa 
Planten.  Synkningen af Qviksölvet under 7 Omgange = 7,3"m, 

Papircylinderen paasat; Synkningen af Qviksölvet aftog i 
Hurtighed, saa at Synkningen under 47 Omgange kun var 8,7”, 

Da  Glascylinderen tillige med Papircylinderen aftoges var 
Synkningen under 41:e Omgang 2,8""; under den naste 3,9", 

Forsög 7. Afskaaren Green af Polygonum  Persicaria. 
Kymographiecylinderens -Omdreiningshastighed paa det niermeste 
=43"”. Da Planten var indsat i Röret -d e og bedekket med 
Glas- og Papircylinderen, sank Qviksölvet under. Kymographie- 
cylinderens 4:e Omgang 8,4"”, under 2:n 2,8"",- under :3:e 4,6", 

» Om Natten sank 'Qviksölvet regelmessigt -langsom. Under 
den langsomste  Synkning var denne i 40 Omgange =1,7" 
eller = 0,17"" for hver 43”. 

Om Morgenen tiltog Synkningen noget. Dette har ind- 
truffet paa en Tid da Solen har begyndt at skinne paa Papir- 
cylinderen.  Foruden at herved nogen Opvarmning af Glascy=- 
deren formodentlig er opstaaet, saa er ikke åt tage ud åf Be- 
tragtning at Papircylinderen var i sig tynd og det: sorte Fer- 


— 302 — 


nisovertreek saa svagt, at ved sterkt Solskin ikke Lyset kunde 
holdes ude. 

Da Papircylinderen aftoges og Solen begyndte at beskinne 
Planten sank Qviksölvet i de förste 13, 1,2”” 


2 VÄ 
3 3,0 
4 21 
5 4,4 
6 3,9 
7 4,5 
8 5,0 


eller under: 8 Omgange af Kymographiecylinderen 26,4"". 

Under det at Planten var paaskinnet af Solen var Sol- 
skinnet ikke lige sterkt formedelst tynde Drivskyer. 

Forsög 8. Ved et Speil blev Sollyset reflecteret paa 
den i Glascylinderen indesluttede Plante. -Omendskjöndt at ved 
Solstraalernes meget skjeve Indfalden paa Speilet en ringe 
Mengde Lys kunde bringes til at treffe Planten, saa bemser- 
kedes dog strax en Synkning af Qviksölvet, der formindskedes, 
saasnart Lysreflexionen ophörte. 

Af disse Forsög bliver det tydelig nok at, naar Solstraa- 
lerne treffer en Plante befordres selv i en meget fugtig Luft 
Saftstigningen; men ved Forsögene mangler noget Vaesentligt, 
nemlig Bestemmelsen af Fugtighedstilstanden af Luften i Glas- 
cylinderen under det Solstraalerne virkede paa Planten. 

Dersom ved Solskinnet Luften i Glascylinderen opvarmés' 
faaer den Evne til at oplöse mere Vand end medens den er 
koldere.  Plantens Overflade maa ogsaa blive opvarmet ved at 
treffes af Solstraalerne. Den tiltagende Synkning af Qviksölvet 
kan saaledes betragtes frembragt ved at Afdunstningen er til- 
taget ved en tiltagende Oplösning af Vand i den opvarmede 
Luft; uden at man behöver at forudsette nogen seregen For- 
ögelse af Plantens organiske Virksomhed. 

Paa den anden Side, naar man seer hen til den hurtige 
Tiltagen af Qviksölvets Synkning som ved det 7:e Forsög viste 


— 303 — 


sig at indtrede ved at Solstraalerne traf Planten, og uagtet at 
disse ogsaa virkede paa den Fugtighed, der var afsat paa Glas- 
cylinderens Indside og den som fandtes i det gjennemblödede 
Trekpapir, saa synes det rimeligt at Luften i Cylinderen selv 
under dens tiltagende Opvarmning dog hastig maatte vare bleven 
mettet med Vanddamp, og at saaledes Qviksölvets tiltagende 
Synkning eller Plantens tiltagende Indsugning kunde vere op- 
staaet af den ved Sollyset befordrede Stigning af Viedskerne, 
der da maatte betragtes at vaere en Fölge af en foröget organisk 
Virksomhed. ; 

Til nöiagtig Afgjörelse af det opstaaende Spörgsmal om 
hvad den egentlige Aarsag til den tiltagende Indsugning kunde 
vere, maatte man indeslutte i Glascylinderen et hygrometrisk Ap- 
parat. Da der manglede Anledning til at benytte noget saadant, 
der kunde passe for det ved Forsögene forövrigt anvendte Ap- 
parat, maatte videre Undersögelser udscettes. Nogle senere an- 
stillede Forsög med Indsugningen af forskjellige Vedsker, Salt- 
oplösninger o. d. 1., ligesom med Indsugningen gjennem Rodenden 
og Topenden af en afskaaren Plantestengel gave ikke bestemte 
Resultater, men syntes at kunne fortjene Gjentagelse da de kunde 
blive af physiologisk Betydning.» 


— 304 — 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Botaniska afdelningen. 


Af Hr Titelbach i Berlin genom Hr Adjunkt Andersson. 
Sjuhundrade sällsyntare arter från Berlins trädgårdar, af familjerna Ma- 
rantacee, Aroidexe, Orchidex, Begoniacexr m. fl. 
Af Coopverdie-Kaptenen G. F. Lundberg. 


En Calebassfrukt från Yviza. 
En nöttfrukt af okänd trädart från Maranhon i norra Brasilien. 


= 1805 — 


4. Om några oxaminsyrade salter. — Hr 1. 
SvAnBERG föredrog å Mag. P. J. Encsrröms vägnar följande upp- 
sats, angående några af denne sednare utförda undersökningar 
på vissa förut till en del icke granskade oxaminsyrade salter. 

Ozxaminsyradt kali, NH€Ö K€+2H. Då den vatten- 
haltiga oxaminsyrans bildning grundar sig derpå, att den sura 
oxalsyrade ammoniumoxiden afgifver 2 atomer vatten vid upp- 
värmning, ansågs det sannolikt att oxaminsyrans kalisalt skulle 
kunna bildas, om det neutrala dubbelsaltet af oxalsyrad kali- 
ammoniumoxid utsattes för en något upphöjd temperatur. Då 
derföre nämnde i nålar kristalliserande dubbelsalt uppvärmdes, 
antog det ett vittradt utseende, men kristallerna bibehöllo sig 
hvita och fasta tilldess temperaturgraden stigit till +225? C. 
Massan började då sammanbaka och blef fullkomligt mjuk vid 
+230". Då en större qvantitet af dubbelsaltet upphettas, är 
det fördelaktigt att, under operationen, då och då ersätta den 
ammoniak, som af värmen oförändrad utjagats. Temperaturen 
bibehölls vid +230? under ständig omröring af massan, tilldess 
densamma i det närmaste förlorat sin mjukhet. Den var då 
gulfärgad samt löste sig efter afsvalning lätt och nästan full- 
ständigt i vatten med en svagt brun färg. Utur den icke alltför 
mycket utspädda vattenlösningen fällde chlorbarium ett något i 
gult dragande pulver, hvilket, om operationen blifvit ledd med 
omsorg, fullständigt löstes i kokande vatten. Hade deremot det 
oxalsyrade ammoniumoxid-kalit icke blifvit upphettadt till + 230? 
C. och denna temperatur bibehållen så lång tid, som erfordrats 
för bela massans homogena uppvärmning, så upplöste sig icke 
vid kokning hela den fällning, som af chlorbarium åstadkoms, 
häntydande således på en återstod af oxalsyra. Emedan detta 
oftast är bändelsen när man arbetar på större qvantiteter, har 
man af nöden, att, till vinnande af rent kalisalt, öfverflytta 
oxaminsyran på baryt medelst fällning med chlorbarium samt 
igenom behandling med varmt vatten utdraga den oxaminsy- 
rade baryten ifrån den deruti olösliga oxalsyrade baryten, hvar- 


Öfvers. af K. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. d 


— 306 — 


efter, sedan oxaminsyrade baryten blifvit. utkristalliserad, kali- 
saltet lätt kan framställas genom dubbel sönderdelning med en 
afvägd qvantitet svafvelsyradt kali. Att den så, igenom upp- 
hettning af oxalsyradt ammoniumoxid-kali, bildade syran verk- 
ligen är oxaminsyra, skall framdeles, vid omförmälandet af 
baryt- och kalksalterna, ådagaläggas. 

Oxaminsyradt kali anskjuter utur concentrerad lösning i 
långa, sidenglänsande och divergerande nålar. Det är icke 
-deliquescent, men särdeles lättlösligt i vatten. Sättes alkohol 
till dess vattenlösning, så afsätta sig omkring kärlets väggar 
en mängd särdeles vackra sidenglänsande och strålformiga knip- 
pen af långa nålar. Det kristalliserade saltet, befriadt ifrån 
fugtighet medelst prässning mellan sugpapper, förlorade icke 
något i vigt då det behandlades ett dygn i lufttomt rum öfver 
svafvelsyra. 

0,2966 gramm igenom prässning torkadt salt, vägde 0,2600 
gr. efter 3 timmars torkning vid +100? C., hvilket :svarar 
emot en vattenförlust af 12,34 proc. Då denna återstod af 
0,2600 gr. utsattes för en torr luftström vid +200?, förlorade 
den ej vidare i vigt. 

0,1203 gr. lufttorkadt salt gaf, efter glödning, er återstod 
af 0,0571 gr. kolsyradt kali, svarande emot 30,38 proc. kali. 

Häraf visar det sig, ati det kristalliserande kalisaltets ke- 
miska formel är NEPÖ KC +2H, enligt hvilken den beräknade 
halten af kristallvatten borde vara 12,40 proc., samt kalipro- 
centen — 30,48. 

Ozxaminsyradt natron, NHÖ Na C+H. Då en atomvigt 
svafvelsyradt natron blandades med en atomvigt oxaminsyrad 
baryt, samt lösningen, efter affiltrering af den fällda svafvelsy- 
rade baryten, afdunstades, erhölls vid afsvalning af den con- 
centrerade lösningen ett kristalliserande salt, som lätt vittrar. 
Saltet anskjuter i grupper af divergerande nålar, hvilka under 
mikroskopet visa sig vara fyrsidiga prismer, men nålarne hafva 
en mindre längd, än hvad som äger rum för kalisaltet. Oak- 


— 307 — 


tadt qvarliggande i moderluten hafva dessa nålar ett förvittradt 
utseende. 

0,3286 gr. af det sålunda igenom afsvalning af dess vat- 
tenlösning utkristalliserade och mellan sugpapper pressade saltet 
utsattes i fyra timmar för en torr luftström vid + 100”, hvar—- 
efter dess vigt var 0,303 gr. Vigtsförlusten, som utgjordes af 
vatten, svarar emot 7,79 procent. 

0,1791 på samma sätt behandladt salt, vägde, efter 3 tim- 
mars torkning, 0,1660 gr., utvisande en vattenförlust af 7,34 
procent. 

0,0721 gr. lika beredt och behandladt salt, gaf en vigts- 
förlust af 0,0054, svarande emot 7,44 procent. 

Denna vigtsförlust, som i medeltal visat sig utgöra 7,52 
proc., utvisar, att det så beredda saltet innehåller en atom kri- 
stallvatten. Ty den beräknade balten af kristallvatten, enligt 
formeln NEÉ Na C+H, är 7,49 procent. 

0,1778 gr. af det på samma sätt beredda natronsaltet gaf 
vid glödgning en återstod af 0,0798 kolsyradt natron, svarande 
emot 26,31 proc. natron. Den ifrån nyssnämnde formel be- 
räknade natronhalten utgör 25,94 proc. 

Då ett oxaminsyradt natron bereddes igenom att afdunsta 
dess vattenlösning i värme, och uppsamla den del, som vid 
denna högre temperatur anskjöt, gaf det vid torkning en vida 
mindre vattenförlust, än hvad som nyss blifvit anfördt.  Så- 
lunda gaf 

0,1588 gr. natronsalt, som tillkommit igenom utkristallisa—- 
tion under afdunstning i värme af dess vattenlösning, efter 
pressning mellan sugpapper och torkning vid vanlig temperatur 
uti en torr luftström, en återstod af 0,1559, och efter torkning 
vid +400? en återstod af 0,1551, svarande detta sednare emot 
en vigtsfoörlust al 2,33 proc. samt 

:0,2856 gr. natronsalt, som anskjutit utur en kokhet lös- 
ning, en återstod, efter torkning vid +100", af 0,2788, mot- 
svarande .en vattenförlust al. 2,38 proc. 


— 308 — 


''0,2053 af ett natronsalt, som några dagar legat i lufttomt 
rum öfver svafvelsyra, vägde 0,2014 efter torkning vid +4100?, 
svarande emot en vigtsförlust af 1,90 proc. 

Utan att för ett vittrande salt vela uppgifva någon for- 
mel, utvisa dock dessa försök att natronsaltet släpper 3 af dess 
vattenbalt lättare, än den återstående tredjedelen. Ty den be- 
räknade procenthalten af + atom vatten utgör 2,63 proc., hvil- 
ket nära nog instämmer med hvad som uti de första tvenne 
försöken blifvet funnet. 

Emedlertid finnes anledning till den förmodan, att natron- 
saltet kan upptaga mera än en atom kristallvatten, och följande 
tvenne försök må deråt gifva det stöd de kunna. 

0,2132 gr. natronsalt, som kristalliserat igenom dess vat- 
tenlösnings frivilliga afdunstning vid vanlig lufttemperatur (+12 
å +16? C.), förlorade vid torkning 00232 gr., svarande emot 
40,88 proc. 

N,226 gr. på lika sätt tillkommet salt, förlorade vid tork- 
ning 0,0243 gr. svarande emot 10,75 procent. 

Det så bildade saltet företer en sammangyttrad kristall- 
massa, med mycken benägenhet att efflorescera. Vattenhalten uti 
ett salt, sammansatt enligt formeln 2NHÖ NaC + 3H, utgör 
40,83 proc., hvilket ganska nära instämmer med de här sed- 
nast anförda båda vigtsförlusterna. 

Ozxaminsyrad ammoniumozid. Detta salt bereddes ge- 
nom dubbel sönderdelning af svafvelsyrad ammoniumoxid med 
oxaminsyrad baryt i jemt tillvägda qvantiteter. Det är lättlös- 
ligt i vatten, likasom de båda föregående. Det kristalliserar 
ur varm lösning i fyrsidiga, stjernformigt sammangrupperade 
prismer med rhombisk genomskärning och enkel, mycket långt 
utdragen tillspetsning. Sedan moderluten blifvit kall, afsätta 
sig ofvanpå de fyrsidiga prismerna först några få, men efter 
hand allt flera små hvita korn, gifvande anledning att miss- 
tänka en främmande inblandning. Detta är likväl ej bändelsen, 
ty om kornen uttagas och åter upplösas samt lösningen con- 
centreras i värme, så anskjuter saltet i sin prismatiska form. 


== FO 


Omvändt kan denna förändras helt och hållet till kornig om 
vatten tillsättes och saltet bringas att kristallisera genom afkyl- 
ning. Under mikroskopet företedde dessa korn ingen redig 
kristallform. 

Ne C NHÖ. Bararn bar uppgifvit, att oxaminsyrad am- 
moniumoxid saknar kristallvatten. Att detta är händelsen med 
det i prismer anskjutna saltet synes af följande försök. 

0,1479 gr. prismatiskt emellan sugpapper pröfvadt salt tor- 
kades i luftström vid +100? i tre timmar, hvarefter det vägde 
0,1476 gr. Förlusten svarar emot endast 0,20 proc. och var 
således endast hygroskopisk fugtighet. 

Vid upphettning till 95” aå 100? inträdde ingen färgför- 
ändring på ett fugtadt rödt lackmuspapper, som blifvit anbragt 
i den luftström, som fick stryka öfver saltet. Steg deremot 
temperaturen öfver 100”, visade sig genast alkalisk reaction. 
Vid + 140? bildas, under utveckling af ammoniak, ett hvitt, 
kristalliseradt sublimat, som lätt löses i vatten. Det återstå- 
ende hvitgula saltet löses lätt i vatten, utan sur eller basisk 
reaction, förblir klart med chlorbarium i varm lösning, hvarur 
barytsaltet vid afsvalning anskjuter kristalliniskt och hvitt, men 
oftast med en svag dragning i gult. 

NEC NH'C + 3ÅH. Detta salt, som icke är beskrifvet af 
Barard, erhölls då en lösning af oxaminsyrad ammoniumoxid 
lemnades att kristallisera vid låg temperatur, hvarvid, efter 10 
timmar, ett kornigt salt, utan benägenhet att efflorescera, hade 
anskjutit. 

0,1270 gr. af detta korniga salt vägde efter torkning vid 
+100?, 0,1008.  Vigtsförlusten svarar emot 20,63 proc. 

0,1089 af samma salt torkadt 24 timmar i en torr luft- 
ström vid vanlig temperatur, vägde 00870 gr. Vigtsförlusten 
är här 20,11 proc. 

Dessa båda försök utvisa, att det korniga saltet utgöres 
af NIREONHÖ + 3H, enligt hvilken formel den beräknade 
vattenhalten är 20,27 proc. 


= IHN0 — 


Att detta salt har egenskapen att vittra kan således icke 
sättas i fråga. Till ytterligare stöd derför må anföras ett för= 
sök, som i det närmaste utvisar ett salt med 2 atomier kri= 
stallvatten. Lösningen hade stått en tid. Derutur häde ett 
finkornigt salt anskjutit och börjat efflorescera; 071064 gr. deraf 
vägde efter torkning vid +100” under 3 timmars tid, 0,0900, 
svarande emot en vigtsförlust af 15,41 proc. Ett oxaminsyradt 
ammoniumoxidsalt med 2 atomer kristallvatten borde gifva en 
beräknad vigtsförlust af 14,51 proc: 

Ozxaminsyrad baryt, NHE:C BaC+3H. Genom behandling 
af sur oxalsyrad ammoniumosxid efter Bararps föreskrift erhölls 
en hvitgul massa, som, utlutad med kallt vatten, reagerade 
svagt sur. Den neutraliserades med ammoniak och försattes 
med chlorbarium. Den ifrån fälld oxalsyrad baryt affiltrerade 
något uppvärmda vätskan afdunstades, hvarvid små kristaller 
under afsvalningen afsatte sig efter hand. Dessa löste sig åter 
fullständigt i varmt vatten, utur hvilken lösning kaustik kalk 
utvecklade ammoniak vid kokning. Kristallformen var ett fyr- 
sidigt prisma med rektangulär genomskärning och enkel till- 
spetsning. Hvarken i lufttomt rum öfver svalvelsyra eller i 
torr luft vid vanlig temperatur förlorade detta salt något i vigt. 
Men då 0,2388 gr. upphettades i torr luftström till +240? C. 
led det en vigtsförlust af 0,0363 gr. eller 135,20 proc. Enligt 
Bararp hade saltet 3 at. eller 14,72 proc. kristallvatten, som 
bortgår vid +150?. 

Såsom ofvanföre är omnämdt erhölls vid behandling af 
cblorbarium med producten af det till +230? C. upphettade 
oxalsyrade ammoniumoxid-kali-dubbelsaltet, en hvitgul fällning, 
hvilken, efter tillsats af vatten, löste sig vid kokning antingen 
fullständigt eller till en del, beroende detta på de omständig- 
beter, som ägt rum vid dubbelsaltets upphettning. Sedan lös- 
ningen blifvit filtrerad, afsatte sig derur vid afsvalhbing en hvit- 
gul kristallmassa, söm, kokad med käustik kalk, utvecklade 
ammönhiak. Hade dubbelsaltet blifvit för högt och för länge 
upphettadt, så var massan efteråt brun och det utur lösningen 


— 3 — 


utkristalliserade barytsaltet starkt gult. Dock kunde: det full- 
ständigt affärgas med  blodlutskol. Dess kristallform var ett 
fyrsidigt, tillplattadt prisma med enkel tillspetsning; således 
lika med den af sur oxalsyrad ammoniumoxid beredda oxamin- 
syrade barytens. Följande qvantitativa bestämmelser gjordes 
å det så beredda barytsaltet. 


1843 gr. lufttorkadt salt upphettades med kali-kalk, och 
ammoniaken, som dervid utvecklades upphemtades i chlorväte- 
syra samt gaf upphof åt 0,5095 gr. salmiak, svarande emot 
8,79 proc. ammoniak eller 7,24 proc. qväfve. Den ifrån for- 
meln NE?C Ba€4 3H beräknade ammoniakprocent, som borde 
erhållas är 9,26 proc. och den beräknade qväfprocenten är 7,63. 

0,6363 gr. emellan sugpapper torkadt salt torkades i 3 
timmar vid vanlig temperatur i torr luftström, samt vägde 
efteråt 0,6360 gr., utvisande att det kemiskt bundna vattnet 
icke bortgår förr, än vid uppvärmning. 

04162 gr. lufttorkadt salt förlorade 0,0612 gr. efter 10 
timmars torkning vid +400”, hvilket svarar emot 44,69 proc., 
under det att bortgående af 3 atomer kristallvatten borde 
gifva en förlust af 14,70 proc. Efter kristallvattnets förjagande 
behöll saltet, sedt under mikroskop, sin ursprungliga form, men 
hade förlorat sin genomskiolighet. 

0,1981 gr. emellan sugpapper pressadt salt upphettades i 
torr luftström till 250, hvarvid det led en vigtsförlust af 0,0313 
gr. eller 15,8 proc., tillkännagifvande att saltet vid denna tem- 
peratur börjat destrueras. Dock löstes det åter fullständigt, 
ehuru något gulfärgadt, då det kokades med vatten, samt an- 
skjöt vid afsvalning 1 sin förra kristallform. 

0,7561 gr. lufttorkadt barytsalt gaf 0,406 gr. kolsyrad ba- 
ryt vid glödgning, svarande emot 0,31523 8". baryt, som så- 
ledes befanns ingå till 441,693 proc. 

0,461 gr. lufttorkadt salt gaf vid lika behandling 0,2471 gr. 
kolsyrad baryt, hvilket motsvarar 0,19184 5r. baryt, hvarige- 
nom barytprocenten är 42,587. 


— 312 — 


Medium af den funna barytprocenten är 4209 under det 
att den ifrån formeln för det kristalliserade vattenhaltiga sal- 
tet är 41,66 proc. 

Oxaminsyrad baryt är ganska svårlöst i kallt vatten. Vid 
försök befanns det vattenfria saltet erfordra 537 delar vatten 
af +13? C. för att lösas, motsvarande att 1 del kristalliseradt 
salt löses i 458 delar vatten af samma temperatur. — I ko- 
kande vatten är det vida lösligare, ty 4,45 gr. af en koncen- 
trerad kokhet mättad lösning gaf vid afdunstning och torkning 
vid + 100? 0,167 gr. salt, utvisande att 4 del vatteofritt salt 
löses i 25,64 delar kokande vatten, eller att 4 del kristalli- 
seradt salt erfordrar 21,86 delar för att vid kokande vattens 
temperatur lösas. Naturligtvis kunna dessa försök icke göra 
anspråk på stor noggrannhet. 

Af dessa försök följer nu, att oxaminsyra bildat sig vid 
upphettning till +230? C. af oxalsyrad kali-ammoniumosxid. 
Huruvida andra aminsyror kunna bildas på analogt sätt, må 
kommande undersökningar afgöra. 

Vid försök att efterse huruvida oxalsyrad baryt kunde 
lösas af oxalsyrad ammoniumoxid, kokades en lösning af detta 
sednare med oxalsyrad baryt en längre tid, men i den klar- 
nade lösningen förorsakades icke någon grumling då svafvel- 
syra tillsattes. 

Ozxaminsyrad kalk, NER C CaC + AH, Den enligt BALARDS 
method beredda oxaminsyran utdrogs med kailt vatten och af- 
hälldes ifrån afsatt oxamid. Lösningen digererades i mycket 
lindrig värme med efter hand tillsatta små portioner af kalk- 
hydrat och omrördes. Den efter ett dygn klarnade vätskan 
afhälldes ifrån bottensatsen, som ånyo öfvergöts med kallt vat- 
ten och digererades, enär det bildade kalksaltet är ganska svår- 
löst. De på detta sätt erhållna, mycket utspädda lösningarne 
afdunstades i värme, hvarefter saltet vid afsvalning anskjöt i 
små kristaller. Var den ursprungliga massan, efter upphett- 
ningen någorlunda hvit eller blott svagt gul, så blef kalksaltet 
genast nästan fullkomligt ofärgadt, men i annat fall behöfdes 


— 3IHU3 — 


affärgning med  blodlutskol. > Under mikroskopet företedde sig 
kristallerna såsom fyrsidiga prismer med qvadratisk genomskär- 
ning och enkel tillspetsning, således ej mycket olika barytsal- 
tets. Det är naturligt, att, om digereringen sker i en tempe- 
ratur, som närmar sig vattnets kokpunkt, eller om dervid an- 
vändes kalkhydrat 1 för stort öfverskott, så förstöres en be- 
tydlig. del af oxaminsyran under bildning af oxalsyrad kalk. 
För att undvika denna olägenhet, äfvensom tidsutdrägten af 
digerering och afdunstning af en stor vattenmassa, bör man 
derföre, vid beredningen af detta salt, helst neutralisera den 
fria syran med ammoniak och derefter sönderdela med ett lätt 
löst koksalt, t. ex. chlorcalcium. 

I lufttomt rum öfver svafvelsyra, äfvensom i torr lult- 
ström vid vanlig temperatur förlorar det kristalliserade saltet 
icke något i vigt. Men vid 400? under torr luftström förlo 
rade 0,2449 gr. lufttorkadt salt, efter 27 timmar 00609 gr. 
eller 24,47 proc. af dess vigt. Då samma qvantitet efteråt tor- 
kades vid 200? var vigtsförlusten 0,0629 gr. svarande emot 
25,21 proc. Dessa bestämmelser utvisa, att det kristalliserade 
kalksaltet innehåller 4 atomer kristallvatten, enligt hvilken 
förutsättning den beräknade vattenhalten ingår till 25 procent. 

0,4729 gr. lufttorkadt kalksalt gaf 0,1636 gr. kolsyrad kalk, 
utvisande en kalkhalt af 49,38 proc. Den beräknade kalkpro- 
centen uti det med 4 atomer kristalliserande saltet är 19,44 proc. 

En lösning af det förut anförda oxaminsyrade kalit, be- 
redt genom upphettning af oxalsyrad kali-ammoniumoxid, sön- 
derdelades med chlorcaleium. En hvit fällniog uppstod dervid, 
som, efter kokning med vatten och afliltrering ifrån en liten 
mängd af oxalsyrad kalk, vid afsvalning afsatte en nästan ofär- 
gad kristallmassa, hvars form under mikroskopet var ett fyr- 
sidigt prisma med qvadratisk genomskärning och enkel tillspets- 
ning, således lika med det nyss beskrifna kalksaltets. 

Af det sålunda beredda kalksaltet upphettades 0,6630 gr. 
under 5 timmar vid 100”, hvarefter dess vigt var 0,5008. 
Vigtsförlusten svarar emot 24,47 proc. 


ss SER 


0,3204 gr. lufttorkadt kalksalt lemnade 0,1115 gr. kolsyrad 
kalk, svarande emot 19,50 proc. kaustik kalk. 

Af dessa försök visar sig identiteten af de på de båda 
olika methoderna framställda kalksalterna. 

Oxaminsyrad kalk är, likt barytsaltet, mycket svårlöst i 
kallt vatten. Enligt försök löses 1 del vattenfritt salt uti 638 
delar vatten af +13? C. värme, hvaremot det löses i 32,8 
delar kokande vatten. Detta svarar för det kristalliserade sal- 
tet emot att 4 del deraf löses uti 478 delar vatten af +413” 
C. samt i 24,6 delar kokande vatten. 

Ozxaminsyrad talkjord, NEC MgC+ 3H. Detta salt fås 
igenom dubbel sönderdelning i jemt afvägda qvantiteter af 
oxaminsyrad baryt och glödgad svafvelsyrad talkjord. Efter 
affiltrering ifrån den fällda svafvelsyrade baryten och afdunst- 
ning af lösningen erhålles saltet uti en sammanhängande kristall- 
massa, hvilken under mikroskopet visade sig utgöras af små 
korn, otydligt bildade genom sammangruppering af ytterst fina, 
divergerande nålar. 

Då 0,0793 gr. af detta salt, efter föregående prässning 
emellan sugpapper, utsattes för en torr luftström under 2 tim- 
mar, blef vigtsförlusten endast 0,0028 gr., svarande emot 3,59. 

0,2448 gr. på samma sätt behandladt salt förlorade 0,0034 
gr. i vigt, eller 3,47 proc. Men när samma qvantitet torkades 
2 timmar vid +4100?, återstod 0,1916 gr., hvarigenom hela 
vigtsförlusten var 00501, svarande procentiskt emot en vigts- 
förlust af 20,74 proc. 

0,1300 gr. emellan sugpapper pressadt salt lemnade efter 
9 timmars torkning vid + 100? en återstod af 0,1024 gr., sva- 
rande emot en förlust af 21,21 proc. 

Dessa bestämmelser motsvara på det nogaste 3 atomer 
vatten, emedan den beräknade vattenhalten uti oxaminsyrad 
talkjord med 3 atomer kristallvatten utgör 21,22 proc. — Då 
de första två bestämmelserna utvisa en vigtsförlust af 3+ proc. 
när saltet utsattes för en torr luftström vid vanlig temperatur, 


instämmer väl denna förlust ganska nära med + atem vatten - 


ss 0 


och tillkännagifver, att saltet har en benägenhet att vittra till 
en viss grad, det oaktadt torde det vara förhastadt att för det 
så vittrade saltet uppgifva någon formel. 

0,5436 gr. pressadt salt gaf vid glödgning en återstod af 
0,0863 gr. talkjord, motsvarande 145,88 proc. Den beräknade 
talkjordsprocenten uti det vattenhaltiga saltet är 45,91 proc. 

Oxaminsyrad talkjord är vida lättlösligare i vatten, än de 
oxaminsyrade salterna af såväl baryt, som kalk. Enligt försök 
löses 4 del vattenfritt talkjordssalt i 54,7 delar vatten af +14? 
samt i 4,98 delar kokande vatten, motsvarande att 1 del kri- 
stalliseradt talkjordssalt löses i 43,0 delar vatten af 14? samt 
i 3,92 delar kokande vatten. 


= NO = 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiska afdelningen. 
Af Hr Professor Wikström. 


Två skallerormsskinn. 
En uppstoppad Stör. 


— 3UH7 — 


5. Öfversigt af de arter inom Insect-familjen 
Cirnonivez, som blifvit funna i Sverige. — Hr Mag. 
Tnomson hade meddelat följande uppsats. 


»AF Cyphoniderna, som utgöra en liten naturlig familj 
ibland Coleoptera, hafva endast två slögten blifvit påträffade 
inom Sverige, nemligen Cyphon och Scirtes, hvilket sistnämda 
hufvudsakligen karakteriseras genom de grofva baklåren och 
tibiernas olikformiga apicaltornar. 

Gytresmar beskrifver under slägtnamnet Cyphon uti In- 
secta Svecica åtta hithörande species, sedermera har Prof. 
Bonmreman uti Kongl. Vet. Akad. Handl. beskrifvit två, hvartill 
komma fyra i denna uppsats nyuppförda arter, så att antalet af 
de i Sverige för närvarande kända species utgör fjorton, af hvilka 
endast ett hänföres till slägtet Scirtes, de öfriga till Cyphon, 
som jag försökt att efter formen på thorax och antennledernas 
olika förhållande indela i följande tre afdelningar: 


CYPHON Payz. 


A) Thorace semicirculari; antennarum articulo tertio parvo. 
De tvenne arter, som innefattas under denna afdelning, hafva 
ganska stora, nästan klotrunda ögon; antennerna längre än 
halfva kroppen, de 7 sista lederna långsträckta, tätt be- 
klädda af fina, hvita, utstående hår; tibier och tarser be- 
väpnade på utsidan med små fina borstlika tornar; baktar- 
sernas andra led lika lång som de tre sista tillhopatagne; 
bakhöfterna nående nästan ända till spetsen af andra ven- 
tralsegmentet. 

1. C. pallidus (Cistela Fab. Syst. Ent. p. 147): Oblongus, 
nitidulus, subtiliter punctatus, pallido-pubescens, testaceus, 
antennis nigris, articulis tribus primis testaceis. Long. 2 lin. 
Mas abdominis segmento ventrali ultimo foveola rotunda 
ante apicem emarginatum distinctus. 

Cyphon melanurus var. c. Gyu. Ins. Sv. I. 366. 41. 
Var. a. elytris apice abdomineque fuscis. 
Cyphon melanurus Gyuu. 1. c. 

Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh., den 13 Juni 1855. 


= INS — 


Var. b. vertice, elytrorum sutura anguste apieeque late fuscis. 
Gru. 1. c. var b. 
Var. c. elytris nigris, macula humerali testacea. 
GrLE. 1; 6. Var. ds 

Temligen allmän i södra och medlersta Sverige; i Lapp- 
land är den ej funnen. 


. marginatus (Cistela Fab. Ent. Syst. Suppl. 103): Oblongo- 


ovalis, parum convexus, subltiliter punctatus, nigro-fuscus, 
antennarum basi, tboracis margine laterali et antico tibiis 
tarsisque testaceis. Long. 13—2 lin. 

Mas: elytris plaga magna disci abdominisque basi sub- 
tus pallide testaceis; abdominis segmento ventrali ultimo 
apice leviter emarginato. 

Gru. 'Ins. Sv. 1. 368. 3. — Zerr. Ins. Lapp. 87. 2. 

Sannolikt utbredd öfver hela Skandinavien. 


B) Thorace brevi, basi bisinuato, angulis anticis late rotun- 


3. C. 


&:-C. 


datis, haud porrectis; antennarum articulo tertio secundo 
major. 

Arterna inom denna afdelning hafva antennerna af halfva 
kroppslängden; sidorna af thorax starkt rundade, utplat- 
tade; bakhöfterna ej nående till spetsen af första abdo- 
minalsegmentet; tibier och tarser endast hårkantade, tar- 
sernas andra led föga större än den tredje. 


dividus (Galleruca Fab. Ent. Syst. I. II. p. 12): Oblongo- 
'ovalis, parum convexus, subtiliter punctatus, testaceus; 
elytris lineis tribus subelevatis. Long. 2+ lin. 

Mas: abdominis segmentis quarto quintoque seta brevi 
exserta instructis. 


Gru. Ins. Sv. I. 367. 2. — Zertt. Ins. Lapp. 87. 4. 

Var. a. verlice, thoracis macula postica antennisque articulis 4—11 
nigro-fuscis. 

Var. b. elytris fusco-testaceis. 

Utbredd öfver hela Skandinavien. 

Bohemani (ManserBem Bull. des Nat. de Moscou XVII. 
10. 6.): Oblongo-ovalis, parum convexus, crebre puncta- 
tus, subtiliter griseo-pubescens, testaceus, vertice, thoracis 


— 319 — 


macula  spostica  'antennarumque 'articulis 4—11  nigro- 

fuscis; thorace marginibus elevato-reflexis. Long. vix 2 lin. 
Mas: abdominis segmentis quarto quintoque seta brevi 

exserta instructis. 

BonemaAn K. V. A. Handl. 1849. p. 211. 

Var. elytris nigro-fuscis. 

Bor. 1. c. var. b. 


Först upptäckt på Gottland af Prof. Bomeman; den är 
äfven funnen på flera ställen i Skåne. 

C) Thorace brevissimo, apice emarginato, angulis anticis por- 
reclis; antennarum articulo tertio tenui. 

Denna grupp innefattar de arter, som hafva antennerna 
kortare än hbalfva kroppslängden, tredje leden smalare än 
de öfriga, fjerde längst; thorax mycket kort, vid roten 
urbugtad på båda sidor om midten, i spetsen urbräddad, 
framhörnen  framsträckta; mellanhöfterna ej bopstående; 
bakhöfterna med basaldelen nående ända till episterna på 
metathorax; tarsernas andra led något större än tredje, 
mycket kortare än de tre sista tillhopatagne. 

a) elytris lineis 3 subelevatis; alis fuscis. 
”) elytris equaliter punctatis. 

5. C. coarctatus (Payz. Faun. Sv. 11-420): Subovalis, con- 
vexiusculus, subnitidus, pube flavo-aurea vestitus, fusco- 
testaceus, antennis basi pedibusque luteis; thoracis angu- 
lis posticis rectis; elytris crebre et subuliter punetatis. 
Long. 13 lin. 

Cyphon griseus Gyrir. Ins. Sv. I. 370. 5. 

Temligen sällsynt; äfven funnen i Lappland af Prof. 
ÅETTERSTEDT. 

6. C. nitidulus m. Ovalis, parum convexus, pallido-pubescens, 
nitidus, nigro-fuscus, antennis basi pedibusque testaceis; 
thorace apice compresso, angulis anticis deflexis; elytris 
sat crebre, evidenter punctatis. Long. 1+ lin. 


Cyphon griseus var b: Gvyu. 'Ins. Sv. I. 370. 5. 
Var. elytris dilute castaneis. 


Funnen i en torfmosse vid Arrie uti Skåne. 


a 


SNC 


DN 


— 320 — 


Liknar ganska mycket föregående art, men är mindre, 
isynnerhet smalare, mera glänsande, af en mörkare färg, 
samt hufvudsakligen skild genom puncturen på elytra, 
som är tydligare, starkare och mindre tät. 


palustris m. Subovalis, leviter convexus, subnitidus, 
pallide pubescens, rufo-testaceus, antennis apice, pectore 
abdomineque nigro-fuscis; elytris confertim, subtiliter pun- 
ctatis, lineis tribus obsolete elevatis. Long. 1+ lin. 

Funnen tillsamman med föregående. 

Mindre än föregående art, färgen på öfra sidan af krop- 
pen ljusare, knappt glänsande, puncturen på elytra sva- 
gare och väsendtligen skild genom de mycket otydliga 
lineerna på elytra, hvarigenom den bildar en öfvergång till 
andra afdelningen. 


”') elytris circa scutellum densius et subtilius punctatis. 


fuscicornis m. Oblongo-ovalis, parum convexus, flave- 
scenti-pubescens, nigro-fuscus, antennis articulis tribus primis 
pedibusque testaceis; elytris creberrime, circa scutel- 
lum dense et' subtiliter punctatis, pone scutellum trans- 
versim impressis. Long. + lin. 
Var. elytris fusco-testaceis. 

Funnen i mängd på vattenvexter i en torfmosse vid 
Arrie i Skåne. 


pallidiventris m. Ovalis, parum convexus, pallido-pube- 
scens, dilute ochraceus, antennis apice, vertice pectoreque 
fuscis; elytris confertim, circa scutellum dense et subti- 
lissime punctatis. Long. 1 lin. 
Cyphon pubescens Zett. Ins. Lapp. 87. 3. 

Funnen vid Ramlösa i Skåne, i Lappland af Prof. Zet- 
TERSTEDT. 

Lätt kännlig från föregående på den ljusa abdomen och 
puncturen på elytra, som är tydligare och något glesare 
på skifvan men mycket finare och tätare kring scutellen. 


10 C. 


— 321 — 


b) elytris lineis nullis elevatis; alis albidis. 

10 C. variabilis (Cantharis TaunBera Mus. Ups. 4. 54.): Oblongo- 
ovalis, leviter convexus, subnitidus, supra testaceus, sub 
tus niger, antennarum  articulis secundo tertioque pedi- 
busque pallidis; elytris obsolete punctatis, sutura postica 
anguste fusca. Long. 43 lin, 

Cyphon pubescens Gyuu, Ins. Sv, I. 369. 4, 
Var. a antennis femoribusque nigricantibus. 


Var. b thoracis angulis posticis acutiusculis; elytris sat fortiter pun- 
ctatis. Long. 13 lin. 


Cyphon padi Zett. lus. Lapp. 97. 5. 
Var. c elytris margine externo, basi, sutura pedibusque nigro-fuscis. 
Cyphon griseus var. b et c Zertt. Ins. Lapp. 87. 4. 


Ej allmän; varieterna sällsynta, b och c endast funna 
i Lappland. 

1 C. pallidulus (Boueman K. V. A. Handl. 1849, p. 212): 
Ovalis, convexiusculus, nitidulus, pallido-pubescens, dilute 
testaceus, antennis apice fusco-testaceis, articulo quarto 
oblongo. Long. 4-—1+4 lin. ; 

Cipkon griseus var. c Gyur. Ins. Sv. I. 370. 5. 
Först funnen af Prof Bomreman på Gottland; den är ej 
sällsynt i Skåne. 

12 C. padi (Chrysomela Lin. Syst. Nat. I. 588): Subovalis, 
leviter convexus, niger, antennarum basi, elytrorum apice 
tibiis tarsisque testaceis; antennarum articulo quarto ob= 
conico. Long. 4—1 lin. 

Gru. Ins. Sv. I. 371. 6. 
Var. elytris plaga longitudinali testacea. 

Ej sällsynt öfver hela Skandinavien; äfven funnen i 
Lappland. | 

43 C. serricornis (Mörrer Germ. Mag. IV. 221. 20): Subor- 
bicularis, fortiter convexus, nitidulus, pallido-pubescens, 
testaceus; thorace subtiliter, elytris fortiter, minus crebre 
punctatis;  antennis maris serratis, femin&e simplicibus. 
Long. 2 lin. 

Cyphon serraticornis Gyiu. Ins. Sv. IV. 347. 3—4. 
Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 6. 6 


4 


S. 


— I22 — 


Först upptäckt vid Esperöd i Skåne af Prof. ZEtTterR- 
steDT och FALLEN, sedermera äfven funnen vid Sjöbo och 
Kullen i Skåne af Prof. BonEnan. 


SCIRTES ILuc. 
hemisphericus (Chrysomela Lin. Syst. Nat. Il. 595): Sub- 
orbiculatus, nitidulus, niger, antennarum basi, tibis tar- 
sisque testaceis. Long. 43 lin. 
Cyphon hemisphericus Gyir.. Ins. Sv. I. 372. 7. 
Ej sällsynt på vattenväxter, i synnerhet Cicuta virosa 


enligt GYLLENHAL. 


— 3IJ23 — 


6. Necrolog öfver Durernor. — Hr A. Reruvs 
anförde följande. : 


»GEorGE Louis Duvernoy, Ledamot af Franska Institutet, 
Riddare af Heders-Legionen, Professor vid det Naturhistoriska 
Museum och vid Collége de France och Ledamot af den Franska 
Evangeliskt-Lutherska Kyrkans Öfverconsistorium, var född i 
samma stad som GeEorcE Cuvier, åtta år”sednare, nemligen 
4777, d. 8 Augusti. Furstendömet Montbéliard, ehuru beläget 
emellan de franska provinserna Franche-comté och Elsass, ut- 
gjorde vid den tiden en del af tyska kejsaredömet och intogs 
först af Fransmännen 1793. 


Duvernoy var nära slägting och vän till Cuvrer och valde 
samma bana. Han genomgick sina förnämsta studier, erhöll 
Doctorsgraden i Paris, och anställdes tidigt såsom Cuviers med- 
hjelpare vid det stora Museet för djuranatomien i Jardin des 
Plantes. Då Cuvier började sina verldsberömda föreläsningar i 
djuranatomien år 1795, deltog redan Duvernor verksamt i 
arbetet för de samma. Då -föreläsningskursen utgafs utförde 
han de flesta arbetena för det tredje och följande banden. 


I det bref till LacéripvE, som utgör företalet till det 
4805 utkomna tredje bandet, säger Cuvier: »M:r DUVERNOY, 
mon parent et mon ami, qui porte un nom déja célebre dans 
les fastes de Panatomie, et qui s'est fait connaitre lui-méme 
depuis six ans par des considérations sur les corps organisés 
et par dautres écrits pleins de vues éevées et de faits neufs 
et intéressans, ayant suivi mes cours pendant plusieurs années, 
ayant réuni å ses notes celles qwavait précédemment recueillies 
M. Dumt, et ayant fait, soit avec moi, soit seul, mais 
d'aprés le plan et les vues de mon ouvrage, un trös grand 
nombre de dissections d'animaux de tous les genres, s'est vu 
parfaitement en état de rédiger la suite de mes legons = — 


NA fe  —-—-—  f— I — oo — ji -— = ==— 7 -— Ls 


Javoue cet ouvrage comme le mien, tout en reconaissant qu'il 


Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh., d. 13 Juni 1855. 


— 324 — 


appärtient aussi ä M. Duvernoy, non seulement par la rédac- 
tion, mais encore par beaucop de faits curieux dont je lui dois 
la: connåissance, et qui m'auroient probablement échappé sans 
lés dissections pénibles dont il a bien voulu se charger, et 
sans les indicatiohs !quil m'a souvent suggérées å' mesure 
qt'elles se présentoient å son esprit dans le cours de son 
travail.» 


Detta vittnesbörd af den komparativa anatomiens skapare 
och tidehvarfvets yppersta anatom, af nutiden sannolikt bort- 
glömdt, eger största värde för vetenskapens historia, och lemnar 
säkrare underrättelse om Duvernoy's ungdomsverksamhet, än 
häns egna skrifter från denna tid. 


En tid efter det Cuviers stora arbete var fullbordadt, 
kände Duvernoy sin helsa försvagad, tweoligen af det stränga 
arbetandet; han blef mjältsjuk, önskade lugnet och längtade 
till sin vackra hembygd. Han lemnade Paris och néedsatte sig 
såsom praktiserande läkare i Montbéliard, ingick ägtenskap med 
"en älskvärd landsmanninna, tillvänn sig stor agtning såsom lä- 
kare och lefde sålunda flera år i denna bana. 


Hans vän Cuvier kunde dock ej gilla, att Duvernovy's 
verksamhet som anatom skulle länge vara afbruten. Han öfver- 
talade honom att mottaga MDecanatet för naturvetenskaperna i 
Strassburg (jag tror 1831) och att tillika emottoga professionen 
i zoologi och comparativ anatomi dersammastädes. Det var der, 
som jag år 1833 hade tillfälle att göra Duvernovs personliga 
bekantskap. Det museum han der ordnat var i många hänseen- 
den utmärkt. Jag fann honom återförsatt i den lifligaste verksam- 
het, biträdd af sin tillgifna lärjunge, vän och utmärkte efterträ- 
dare LereBouLLet, och sysselsatt med undersökningar öfver fiskar 
nes kärlsystem. Han hade då nyligen upptäckt branchial-hjer- 
tanen hos Chimera, de stora venösa sinus hos nejionögonen, 
vigtiga egenheter i portådersystemet hos denna och flere andra 
bråskfiskar. I det berömda Naturforskare-Sällskapet i Strass- 
burg var han en ganska verksam ledamot och föranledde ut- 


— BD -— 


gifvandet al en ny series af detta sällskaps bandlingar, rika på 
zoologiska och zootomiska bidrag från Duyernoxs hand. 

Man hade väntat, att se DUvERNOY kallas till Cuvrers plats 
vid Museum i Paris, men denne tilldeltes Br.arnviree. DUVvERNOY 
erhöll deremot den plats vid Collége de France, som äfven 


Cuvier innehaft. 


Några år förut hade han blifvit korresponderande ledamot 
af Institutet. Vid Collége de France utvecklade han stor verk- 
samhet. Äfven der anlade ban ett högst värderikt museum för 
physiologien, samt ett physiologiskt laboratorium. I delta bi- 
träddes han af unga naturforskare. bland hvilka flere sedan 
förvärfvat sig ryktbara namn. En af dem, CHartes ROBIN, 
var en tid bans medhjelpare i detta laboratorium. 


Af Duversoxs föreläsningar vid Collége de France blefvo 
flere serier tryckta i Revue et Magazin de Zoologie, äfven- 
som särskildt utgifna under titel: Lecons sur historie natu- 
relle des corps organisés, Fasc. [-—IV. Från hans laborato- 
rium utgingo hans vigtiga afhandlingar: sur les dents des Mu- 
saraignes (Mém. d VAc. d. Sc. 1844), Essai anatomique et 
physiologique sur les sécrétions. (Diet. Univers. d'Histoire Na- 
turelle); Fragments sur les organes génito-urinaires des 
Reptiles et leurs produvits  (Mém. dec JAG: sd. , Sc. ; 1848); 
Fragments sur les organes de génération (ibid.); Frag- 
ments sur les organes de génération de divers animaux 
(ibid. 4850), ett praktverk med utmärkta plancher; Note sur 
les roches trouées du culcaire jurassique supérieur - etc., 
ibid. m. m. ' 

Det största arbete, som han under denna period utförde 
var dock omarbetningen af Cuyrers Legons d'Anatomie comparée. 
Cuvier hade sjelf omarbetat det A1:a, 2:a och 3:e bandet i 
förening med Laurirrard. Hela det öfriga öfvertogs af Duver- 
Nov. Han företog en fullständig revision. af samtliga organerna 
för alimentationen, blodomloppet, secretionen och  genera- 
tionen. Dessa partier upptogo i den nya sålunda omarbe- 


- — 326 — 


tade upplagan ensamt fem band, och vittna om lika vid- 
sträckta, som grundliga undersökningar. Efter Bory pbE St. 
Vincents” bortgång blef han vald”till Ledamot af Institutet. 

År 4850 blef genom Brainvintres hastiga död åter Pro- 
fessoratet för komparativa anatomien ledigt. Denna plats hade 
Duvernoy redan önskat, då den blef ledig efter Cuvier. Ingen 
kunde värdigare intaga densamma än den, som haft så stor 
andel i den store mannens arbeten, samt så troget följt hans 
åsigter och sätt att behandla vetenskapen. Duvernoy hade nu 
uppnått sitt 73:dje år, en ålder, då andra helst söka hvila, 
men Duvernoy arbetade ännu med mannaålderns fulla kraft. 
Han blef af Frankrikes nya styresman kallad att intaga den 
plats, på hvilken männen af Cuviers skola önskat att finna ho- 
nom långt förut. Han öfvertog nu ett uppdrag förenadt med 
ganska vidsträckta arbeten. Ännu var hans och Cuviers lands- 
man och ungdomsvän LAURILLARD, som så träget deltagit i bå- 
das ungdomsarbeten, qvar såsom museets närmaste vårdare, 
ännu var äfven Cuviers prosektor Rousseau qvar vid Museets 
laboratorium.  Duvernoys arbeten liksom vidtogo der Cuvier 
slutade. Han höll de offentliga föreläsningarne både vid Museet 
och Collége de France, utgaf flere större arbeten, bland hvilka 
Mémoires sur le systéme nerveux des Mollusques Acéphales 
bivalves slutades 1852, prydt med 13 plancher, innehållande 
54 de mest nitida figurer öfver de finaste dissectioner af de 
tvåskaliga blötdjurens nerfsystem. 

Det sista arbete vi erhböllo från denne förträfflige man 
var hans Nouvelles Etudes sw les Rhinocéros fossiles (1853); 
äfven en afhandling som skulle hedrat sjelfva mästaren Cuvier 
och i hans manér. 

Ännu kort före slutet af sin bana vårdade Duyernory sina 
embets-åligganden med kraft och ifver, och deltog nästan oaf- 
brutet i sammankomsterna i Vetenskaps- och Medicinska Aka- 
demierna. = Sistlidne vinter tog han skada utll:sin helsa och 
slutade sin långa, hedrande och verksamma lefnad d. 1 Mars 


innevarande år. 


— 327 — 


Han blef 4849 kallad till ledamot af Svenska Vetenskaps- 
Akademien, samma år som han firade sitt Doctors-Jubileum. 

Jag har ansett mig här böra lemna en, ehuru ofullstän- 
dig skildrirg af denna vår afgångne medbroders verksam- 
het, helst han, ehuru högt agtad af alla som kände honom 
eller hans skrifter, dock ej på långt när var uppskattad till sitt 
fulla värde. Jag gjorde hans personliga bekantskap i Strass- 
burg 1833. Jag fann i honom en vän och medbroder, utru- 
stad med egenskaper som jag på det högsta värderar. Han 
var sin vetenskap hel och hållen tillgifven, flärdfri, oegennyt- 
tig, förnöjsam, äfven i motgången; redlig och stadig i vänskap. 
Han var vänlig mot alla, mycket hjelpsam, i sitt hus gästfri 
och nästan alltid meddelsam och gladlynt, och en man afsäll- 
synt dygd. För unga naturforskare och läkare var hans hus 
alltid tillgängligt. Jag har gifvit många af mina landsmän in- 
troductionsbref till honom. Jag skall alltid med tacksamhet 
erinra mig den möda han gjorde sig att lemna dem recom- 
mendationer till utmärkta vetenskapsmän och läkare i Paris. 
Ingen kunde göra detta bättre än DuvErnov, som med alla män 
af utmärkelse och heder, i den stora staden, lefde på vänlig 
fot. Hans bortgång var derför en särskild för oss, som icke 
lätt blir ersatt.» 


Inlemnad afhandling. 


Af Hr SunpevanL: Om fiskynglets utveckling. Remitterades till Her ÅA. 
Retzius och SANTESSON. 


— 328 — 


Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 
i Maj 1855... 


Barometern 


reducerad till 0". Thermometern 


i Celsius. 
Decimaltum. 
KIRO KLOKT Kl. 6 Kl Kl. 9 
f. m. e. m. e. m. f. m. e. m. e. m. 
1 | 25,81 | 25,77 | 25,68 | + 0 + 95) + 20 
2 125,53 | 25,36 | 25,21 | + 5,0 | +15,0 | + 5,6 
3 | 25,05 | 25,04 | 25,08 | + 6,0 | +11,0 | + 5,6 | S.S. V. S.S, V. | Halfkl. 
4 125,18 | 25,22 | 25,28 | + 4,0 | +12,0 I + 5,7 | SV. Klart | 
5 125,27 | 25,33 | 25,42 | + 181 + 8,01 + 23 .$.0. | Regn 
6 125,44 | 25,38 | 25,27 | + 101 + 7,11 + 261 SS. .S.0. | Klart 
7 125,14 | 25,10 | 25,14 | + 5,0 | +11,2 | + 6,0 
8 | 25,14 | 25,01 | 24,95 | + 6,0 | + 6,01 + 3,1 | s.v. I 8. un liRegn 
9 124,98 |-25,13 | 25,23 | 4 5,6 | +10,1]+ 3,71. 5 > II, SIV. | Klart 
10 | 25,28 | 25,27 | 25,33 | + 5,5 | + 7,0 | + 3,0 AR FOLSE OR EPS EA NS 
11 | 25,40 | 25,39 | 25,37 | + 5,0 | + 9,51 + 5,1 
12::1.25,29 | 2530 25,29 | + 6,1 | 4- 6,6 | + 5,7 
13 | 25,28 | 25,27 |2526 | + 67 | +160] + 8,0 
14 1 24,99 | 25,11 | 25,26 | + 6,11 + 8,81] + 3,5 
15 | 25,32 | 25,28 | 25,17 | +10,4 | + 8,5 | + 7,2 
16 | 25,11 | 25,19 | 25,19 | + 7,5 | +10,3 | + 7,0 
17 | 25,21 | 25,21 | 25,26 | + 9,6 +17,0 | 49 
18 | 25,37 | 25,45 | 2551 | + 9,1! +13,2 | + 6,5 
19 | 25,56 | 25,61 | 24,64 | + 83 | +15,2 | + 5,5 
20 125,62 | 25,57 | 25,54 | + 7,7 | +12,1 | + 9,0 
21 | 25,46 | 25,53 | 25,58 | + 9,6 | +15,8 | + 8,9 
22.125,59 | 25,59 | 25,53 | +11,4 | +18,2 | + 9,0 
23 | 25,44 | 25,39 | 25,39 | + 9,5 | +18,5 | +11,4 
24 | 25,31 | 25,31 | 25,35 | + 9,0 | +13,0 | +10,3 
25 | 25,39 | 25,49 | 25,56 | + 7,2 | +12,1 | +10,2 
26 | 25,60 | 25,59 | 25,49 | +10,0 | +21,3 | 415,0 
27 | 25,46 | 25,47 125,50 | +14,5 | +15,0 I + 6,9 
28 | 25,52 | 25,50 | 25,53 | + 7,0 | + 8, | + 2,0 
29 | 25,53 | 25,53 | 25,55 | + 4,0 | + 6,0 | + 1,2 
30 | 25,57 | 25,64 | 25,71 | + 3,0 | + 5,5 | + 3,4 
31 | 25,78 | 25,80 | 25,81 | + 3,6 | +10,1 | + 5,6 


EE 25,374| 25,382| 25,390| + 672] +11"55 + 630 
—S—  — 
25,382 + 819 


STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER, 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENNSKAPN-AKADEMIENN 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. 12. 1855. NM. I. 


Onsdagen den 12 Septemher. 


Föredrag. 


1. Om de gamla valtenmärkena vid Södra 
Stäket f); — Herr Erdmann anförde härom följande ”): 

»Då jag i sällskap med Förste Amanuensen i Kongl. Riks- 
Arkivet Herr Mag. C. G. StyrrE och Herr Professoren E. Ep- 
LUND för några dagar sedan haft tillfälle att afväga tvenne på 
ömse sidor om det s. k. Baggens- eller Stäks-sundet mellan 
Wermdön och fasta landet år 1704 uti fast häll inhuggna vat- 
tenmärken, så anhåller jag att till efterkommandes efterrättelse 
få här införa resultaterna af denna vår afvägning. 

Jag tillåter mig dock först, att här i utdrag meddela en 
af Herr Styffe benöget delgifven, i K. Riks-arkivet befintlig, 
handling rörande detta ämne, nemligen »Konung Carl Xll:s 
»Privilegium för Hofmarskalken och Öfver-Intendenten N. 
»Tessim till -fartens inrättande genom sundet vid Baggens- 
»Stäket, dat. Heilsberg den 7 Juni 1704», så lydande: 

»Wij Carr &c.... Gjöre wetterligit, att såsom Wij befinne, 
»det fahrten till och ifrån Dahleröön gienom Baggens-Stäket skulle 
»lända till de Siöfahrandes märkeliga nytta och beqvämlighet, 
»der den samma blifver giord så navigabel, att stora fahrkostar 


") Äfven bekant under namn af Herre-Stäket och Baggens-Stäket.; 
++) Härtill Tab. XII. 


— 330 — 


»kunna sig deraf betiena, i stället för den gambla Skepsleden, 
»som är en god del längre, hafvandes Wij för någon tid sedan 
»anbefalt Wårt Cammar- och Commercie-Collegio, att draga all 
»möijelig försorg det berörde förslag må vinna dess värck- 
»ställighet, och till den ändan sökia att accordera med säkre 
»Entrepeneurer mot visse conditioner om samma fahrts inrät— 
ptande, hvilket dock ännu sig ingen härtills påtaga velat, förr 
vän nu Wår Hof-Marskalk och Öfver-Intendent Oss älskelig 
»Wällborne Baron Nicopemus Tessin sig därtill anmählt, att villia 
»detta värcket således angripa att fahrten till åtta fots diuphet 
»bringas, hvilket kan imellertid göra fyllest för ordinarie fahr- 
»kostar, som sig deraf betiena villia, till dess den framdeles för 
»större fahrkåstar till en behörig diuplek kunde af honom eller 
»andre Entrepeneurer komma att fullföllias; Fördenskull såsom 
»sådant eij kan behörigen värckställas och fullgiöras utan om- 
»kåstnad och äfventyr; Ty hafve Wij velat honom Hoffmarskal- 
»ken och Öfverintendenten i nåder effterlåta samma fahrt ge- 
»nom  Baggens-Stäket att upränssa och till åtta foots diuphet 
»att bringa med fölljande Conditioner och villkohr. 

4. »Alla Wåra egna fahrkåstar som sig af denna fahrten 
»betiena villia skola passera derigenom fritt för all recognition 
»och afgifft. 

2. »Alla båtar och fahrkåstar, som härtills flutit därige- 
»nom med sin last och de af större drächt, som anten med 
»liiten last eller tomma kunna gå därigenom vid upsiö och 
 »högre vatn, skola passera fritt och utan afgifft, till hvilken 
vända Håffmarskalcken och Öfverintendenten skall effter sin ut- 
»fästa låfven utmärcka diupleken af nu varande högsta jord- 
»måhn under vattnet, där grundaste fahrten är, med en sär- 
»deles därtill giord ståck, som altid skall hållas i den diuplek, 
»som jordhmåhnen under vattnet i fahrten nu är; Så att alla 
»fahrkåstar af hvad fotetahl de äre, som kunnat härtills gå där- 
wigenom vid lägre eller högre vattn, skola vara ifrån afgifften 
»befriade. Men de båthar och fahrkåster, som intet kunna 
»flyta öfver bemelte ståck, utan att den samma för dem måste 


— 331 — 


»öpnas, böra erläggia därföre den afgillt, som fölliande taxa 
MiDn eh Allen: 0 AS AE SSE 


Till följe af Herr Öfverintendenten Tessins »utfästa låf- 
pven att utmärcka diupleken af då varande högsta jordmåhn 
»under vattnet, där grundaste fahrten är, etc.», inhöggos samma 
år tvenne märken, ett på hvardera sidan om sundet, i fasta 
bergklippor, hvilka märkens höjd öfver då varande högsta jord- 
mån under vattnet (eller grundaste farleden i sundet) afvägdes 
och hvaröfver allt en behörig charta upprättades. Af denna 
nu i Kongl. General-Landtmäteri-Contoret befintliga charta bifo- 
gas härjemte en kopia, Tab. XII, tillika med den å densamma 
befintliga påskrift, så lydande: 

»Charta och grundrijtning öfver den dehlen af Durchfahr- 
»ten och Baggens-Stäket, som Hålfmarskallken och Öfverinten- 
»denten Höghwällborne Hr Nicoraus (NiKovemus?) Tessin låter 
»upgrafva, uthvijsandes jembväll rumet af högste jordmohn uti 
»sägelfahrten samt dhe remarquer, som gienom bergssprängare 
uti bergen på båda sijdor om bem:te segelfahrt giorde äro, 
»hvilket allt i anledningh af Höghlofl. Kongl. Cammar- och 
»Commercie-Collegij höghgunstige ordres uti Höghwällborne Hr 
»Hoffmarskallkens samt Advokat-Fischalen Hr Håkan CHARLHEIMS 
»närvaro är förrättat den 19 Augustij Anno 1704 af 

»Jacob Hagman, m. p» 

»N:o 4. uthvijsar utstakningen, hvareffter grafningen skier». 

» 2. uthvijsar rumet.af högsta jordmohn i den gambla 
segelleden, efter hvars horizont bohmståcken 
bör under vattnet nedsänkias». 

» 3 och 4 uthbvijsar dhe remarquerade ställen i bergen 
på båda sijdor om fahrten, hvilka äro såsom 
fundament antagne till förberörde bohmståcks 
anläggande och blifver under des horizontal- 


linia 4534 fotb». OR 


pet löken a / då Zz 
UR 


— I32 — 


ȁnno 4724 d. 13 Maij var jag tillika med Hr Assesso- 
»ren Carinem till Stäket ock rättade dwupleken uti den frija 
»genomfahrten, då et märke högs uti en påla jempt med vatt- 
»net, hvarunder rätta diupleken skulle förblifva ull 33 foth, 
»som var enligit med den diupleken, som af ålder varit, hvil- 
»ket här annoteras för minnes skuld». 

»NB. uti pålan eller sielfva märket blef en stor spik in- 
»slagen». 

Häraf synes, att lodräta höjden år 1704 från hvardera 
af de båda inhuggna märkena”) till dåvarande vattenyta be- 
stämdes till 151 minus 34 fot, d. ä. till 42 fot. Då nu dessa 
märken, med undantag af det på Raholmen i Neder Calix soc- 
ken år 1700 inhuggna märket, äro de äldsta i landet, hvarom 
någon anteckning mig veterligen förefinnes, så syntes de i så 
mycket högre grad egnade, att vägleda till en något så när 
säker slutsats beträffande den större eller mindre höjning öfver 
ytan af omgifvande vatten, som fasta landet på detta ställe un- 
der denna tid af 4151 år möjligen kunde hafva undergått: — 
förutsatt nemligen, att 1704 års afvägning blifvit med veder- 
börlig noggrannhet verkställd och att behörigt afseende fästats 
vid dåvarande medelvattenhöjd i sundet. 

Huruvida den sednare af dessa omständigheter blifvit, som 
sig bordt, iakttagen, kan naturligtvis nu mera icke med full 
tillförlitlighet  afgöras, men att deremot den förra icke blifvit 
med all den omsorg utförd, som man skulle kunnat önska, har 
genom vår nu företagna afvägning blifvit ådagalagdt. Enligt 
anteckningen på nyss åberopade här bifogade charta skulle dessa 
båda märken ligga i samma horizontalplan, men enligt vår af- 
vägning förefinnes dock nu emellan de båda märkena inbördes 
en lodrät höjdskillnad af 4,16 fot”), som södra strandens märke 


”) Dessa märken utgöras af 12 tum långa och nära 2 tum djupa 
skåror uti de brant sluttande berghällarne, af hvilka den på 
norra sidan endast obetydligt uppskjuter ur jordbrynet. 

++) För säkerhets skull hafva vi repeterat vår afvägning, men kom- 
mit till samma resultat på en linias skillnad när. 


— 333 — 


ligger högre än den norra strandens. Så vida man således 
icke skulle våga tro, att en olikformig nivåförändring eller 
skrynkling, under den sedan dess förflutna tiden af ett och ett 
halft sekel, härstädes egt rum, hvilken skrynkling, ehuru för 
öfrigt enligt min tanka högst sannolik hvad svenska vallen i 
stort betraktad beträffar, dock vid dessa på endast ett par 
hundra alnars afstånd från hvarandra belägna punkter är min- 
dre trolig, så återstår intet annat antagande, än att ett nivel- 
leringsfel vid märkenas inhuggning blifvit begånget, till hvilket 
vi helst söka orsaken i ofullkomligheten och osäkerheten hos 
de instrumenter, som då för tiden för ändamålet begagnades. 
Då man nu derjemte icke kan undgå misstankan, att medel- 
vattenhöjden vid inhuggningstillfället äfven här, likasom sednare 
tiders erfarenhet visat vara fallet för nästan alla öfriga i äldre 
dagar anbragte vattenmärken, icke blifvit med tillräcklig nog- 
grannhet uppmärksammad, så finner man att någon fullt tillför- 
litlig slutsats öfver en möjlig nivåförändring härstädes tyvärr 
icke kan dragas af dessa gamla märken. 

Emellertid på det åtminstone våra efterkommande måtte 
häröfver erhålla någon upplysning, ber jag att här få meddela 
resultatet af vår afvägning jemte dess närmare detaljer. 

Höjdskillnaden emellan norra strandens märke (på chartan 
sign. 4) och vattenytan i sundet befanns vara 43,83 fot (vid 
repeterad afvägning 43,89 fot). 

Höjdskillnaden emellan södra strandens märke (på chartan 
sign. 3) och vattenytan i sundet befanns vara 45,04 fot (vid 
repeterad afvägning 15,05 fot). 

Vattenhöjden för dagen (den 9 September) i Saltsjön var 
enligt den vid slussverket i Stockholm befintliga skalan oför- 
ändrad 414,00 fot vid fullkomligt lugnt väder. Saltsjöns medel- 
höjd, beräknad efter medelstånden för åren 1801 uwull 1854, 
utgör, enligt de i Akad. Öfversigt för åren 1853—1855 in- 
förda tabeller rörande detta ämne, 14,09 fot. Således måste 
från hvardera af de nu funna höjdskillnaderna, 43,88 fot och 
15,04 fot, dragas skillnaden emellan denna Saltsjöns beräknade 


— IJ4 — 


medelhöjd (14,09 fot) och vattenståndet för dagen (44,00 fot), 
eller 0,09 fot, för att kunna hänföra de respektive höjdskillna—- 
derna till medelvattenståndet. Till följe deraf blifver, enligt vår 
afvägning, 


Höjden af norra strandens märke (sign. 4) öfver 


Saltsjöns medelvattenhöjd . =. «= os « «oc + 43/79 fot. 
Höjden af södra strandens märke (sign. 3) öfver 
Saltsjöns medelvattenhöjd :... . «=: + = « « - » 44,95 fot. 


Dessa mått skulle visserligen, så vida medelvattenhöjden 
äfven vid inhuggningstillfället blifvit behörigen iakttagen, angifva 
en sedan inhuggningen försiggången höjning af landet 

på förra stället af A13,79—12;00 = 4,79 fot, 

på sednare stället af 14,95 —4I 2,00 = 2,95 fot, 
till hvilket höjningsbelopp jag för min del, af förut anförde skäl, 
likväl icke vågar skänka någon större trovärdighet, så mycket 
mindre, som såväl de resultater, till hvilka de vid härvarande 
slussverk allt från 1774 till närvarande tid anställde obser- 
vationer leda, som ock mina egna uti Akad. Öfversigt 1847, 
sid. 282 införda iakttagelser rörande förhållandet mellan Salt- 
sjöns svankningar och källargolfvens plan i det hus vid Skepps- 
bron jag sedan längre tid bebott, tyckas öfverensstämma der- 
uti, att någon nivåförändring i Saltsjöns vattenyta här vid Stock- 
holm och i dess närmaste omgifning under sednare tider inga- 
lunda egt eller eger rum, eller åtminstone för ingen del uppgår 
till det belopp, som vid första påseendet skulle synes följa af 


jemförelsen mellan 4704 och 418353 årens afvägningar vid 
Södra Stäket». 


= HIN 


2. Öfversiet af de arter tillhörande Tnsect- 
familjen FTrichopterygia, som blifvil funna i Sve- 
rige. — Herr Boneman föredrog en, af Philosophie Magistern 
C. G. Tromson, under ofvanstående titel insänd afhandling: 


»De djur, som innefattas under denna familj, äro de minsta 
af alla kända skal-insecter; de större arterna ölverstiga ej tred- 
jedelen af en linea, de minsta uppnå endast åttondedelen. Det 
är således ej underligt att många af dem undgått GYLLENHALS 
uppmärksamhet, som annars beskrifvit Sveriges Coleoptera med 
en för sin tid ovanlig noggranhet. Han upptager nemligen uti 
Insecta Svecica endast 4 hithörande arter, af hvilka 3 äro be- 
skrifna under slägtet Scaphidium och en under Elophorus; då 
deremot de för närvarande i Sverige funna species uppgå till 
24, ett antal, som visserligen redan är stort, men som troligen 
skulle få en ej obetydlig tillökning, isynnerhet inom slägtet 
Ptilium, om våra Entomologer ville egna någon uppmärksamhet 
åt dessa smådjur. 

Vid utarbetandet af denna öfversigt har jag hufvudsakligen 
begagnat GILLMEISTERS afhandling öfver Trichopterygia, införd i 
17:de bandet af Srurms »Deutschlands Insecten» samt FERICHSONS 
»Inseceten Deutschlands»; sistnämnde författare indelar familjen i 
tvenne grupper nemligen: 


1 Gruppen PTILINA Herr. 
4 Genus TRICHOPTERYX KirBy. 


1. T. atomaria: ovata, convexa, pubescens, fusco-nigra, antennis pe- 
dibusque testaceis; thorace amplo, elytris latiori, lateribus pone 
medium valde dilatatis, angulis posticis fortiler productis, acutis, 
testaceo-marginalis; elytris subtiliter punctatis, fuscis, margine 
apicali testaceo. Long. 1 lin, 

Er. Ins.. Deuts. Il. 19. 1. — GIx. AG. Karl Tab Sd Monde 

Dermestes atomarius DE -GEErR InssnlV- 420810 NANSEN 
16—20. 

Scaphidium atomarium Gyon. Ins. Sv. I. 188. 3. 

Allmän på fuktiga ställens i Småland och vid Stockholm af 
Prof. BoneMaAn. 

Från öfriga arter inom slägtet lättast känlig på de gulkantade 
bakhörnen, den fina puncturen och kullriga kroppsformen. 

Öfvers. af KE. Vet.-Akad. Förh., d. 12 September 1855. 


— 336 — 


2. T. fascicularis: sub-ovata, leviter convexa, parum nitida, dense 
griseo-pubescens, nigro-fusca, antennis pedibusque testaceis; tho- 
race elytris latiori, lateribus pone medium dilatatis, angulis po- 
sticis productis, acutis; elytris evidenter punctatis, margine api- 
cali testaceo. Long. 4 lin. 

Heer Faun. Col. Helv. I. 374. 2. — Er. Ins. Deut. HI. 19. 2. 

Lathridius fascicularis Hest Käf. V. 8. 7. Tab. 44. f. 7. 

Trichopteryx intermedia Giim. 45. 2. Tab. 322. f. 2. 

Allmän under ruttnande vegetabilier; funnen i mängd under 
tång vid Lomma i Skåne; vid Stockholm och på Gottland af 
Prof. BoBEMAN. 

Denna art skiljes från föregående på sin tätare behåring, 
mattare kroppsy!ta, tydligare punctur, enfärgade thorax och min- 
dre kullrig kroppsform. 


3. T. grandicollis: sub-ovalis, convexiuscula, fortius punetata, nigra 
subeneo-micans, antennis fuscis, pedibus testaceis; thorace ely- 
tris parum latiori, lateribus medio rotundatis, angulis posticis 
leviter productis, acutis; elytris fuscis, margine apieali testaceo. 
Long. 4 lin. 

Mnyun. Bull. d. Soc. Imp. d. Nat. de Moscou, 13844. 181. 42. — 
Er. Ins. Deut. III. 20. 3. 

Trichopteryx fascicularis Grim. 43. 1. Tab. 322. f. 4. 

Allmän i spillning; vid Stockholm, i Småland och Bohuslän 
af Prof. BonEMAN. 

Lätt känlig från öfriga arter på kroppens nästan metalliska 
glans och dessutom genom de borstlika hår, som finnas, ett på 
hvarje sida af thorax framför basen, och två på hvarje skalvinge 
vid ytterkanten. 


4, T, thoraciea: ovata, convexiuscula, sat fortiter punctata, nitida, 
nigra, antennis fuscis, basi pedibusque testaceis; thorace elytris 
parum latiori, apicem versus subangustato, angulis posticis pro- 
ductis, acutis; elytris fuscis, margine apicali testaceo. Long. lin. 

GILLMs "1. 6. AO: Ar Lab se ES 

Ej sällsynt, med föregående; vid Stockholm och i Småland af 
Prof. ROHEMAN. 

Mycket lik föregående art, men dubbelt så liten, af mera 
äggrund kroppsform, utan kanthår, bakhörnen af thorax mera 
tillbakadragna, 


5. IT. littoralis: subovalis, convexiuscula, parcius pubescens, pro- 
funde, minus crebre punctata, nitida, nigra, antennis fuscis, basi 
pedibusque testaceis; thorace elytrorum latitudine, lateribus me- 
dio leviter rotundatis, angulis posticis obtusis, haud productis; 
elytris nigro-brunneis, margine apicali testaceo. Long. + lin. 

Sällsynt; funnen vid stranden af Ringsjön i Skåne. 

En genom sin grofva punctur och trubbiga bakhörn af thorax 
lätt uppfattlig art; något kullrig, glänsande, svart, ej tätt be- 
klädd af brungråa hår. Hufvudet är något finare puncteradt än 
den öfriga kroppen, glänsande, svart. Antennerna äro bruna, de 


— 337 — 


två första lederna klart gula. Thorax är ej bredare än skalvin- 
garne, sidorna jemnt rundade, vid basen ej bredare än öfver spet- 
sen, bakhörnen ej utdragna, bildande en trubbig vinkel mot 
bakkanten; glänsande, svart, med grofva och djupa, ej tätt stå- 
ende puncter. Elytra äro hälften längre än thorax, lätt kull- 
riga, glänsande, bruna, i spetsen gula, med samma grofva punc- 
tur som thorax. Benen äro lergula, låren, såsom hbos alla före- 
gående arter, bruna. 


6. T. brevipennis: ovalis, depressiuscula, subtiliter punctulata, tenui- 
ter pubescens, nitidula, nigra, antennarum basi pedibusque te- 
staceis; thorace elytris vix latiori, lateribus medio rotundatis, 
angulis posticis leviter productis, acutis; elytris medio dilatatis, 
margine apicali testaceo. Long. vix. I lin. 

Er. Ins. Deut. III. 21. 4. 

Trichopteryx clavipes Giurm. 49. 6. Tab. 323. fig. 1. 

Ej sällsynt på fuktiga ställen, under nedfallna löf o. d.; vid 
Stockholm af Prof. BoneEMAN. 

Denna art skiljes från närstående på sin fina punctur och egna 
kroppsform; thorax och eiytra äro nemligen hvar för sig run- 
dade på sidorna, hvarigenom en inåtgående vinkel bildas dem 
emellan; från T. pumila Er., som den mest liknar, kännes den 
äfven derpå, att bakkanten af thorax är framför scutellen lätt 
urbugtad, bakhörnen något mera framstående. 


7. T. pumila: ovalis, subdepressa, parum nitida, dense griseo-pube- 
scens, nigro-fusca, antennarum basi pedibusque testaceis; tho- 
race elytrorum latitudine, lateribus parum rotundatis, angulis 
posticis acutis, haud productis; elytris subtilius punctatis, mar- 
gine apicali testaceo. Long. + lin. 

ER. Ins; Deut;: 22.6. 

Trichopteryxz sericans Ginim. 52. 8. Tab. 323. fig. 2. 

Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier; den lefver i stor 
mängd under uppkastad tång vid Lomma i Skåne; vid Stockholm 
är den funnen af Prof. Bonemas. 

Från föregående skild genom sin täta gråa pubescens och 
formen af thorax, hvars bakhörn ej äro framdragna, bakkanten 
tvärt afskuren. 


8. T. sericans: ovalis, depressiuscula, vix nitida, nigra, pedibus testa- 
ceis; thorace elytrorum latitudine, angulis posticis rectisy elytris 
subtilissime, crebre punctatis, limbo apicali testaceo. Long. vix 1lin. 

Heer. Faun. Col. Helv. I. 374. 3. — Er. Ins. Deut. 23. 7. 

Trichopteryx depressa Giuum. 514. 7. Tab. 323. fig. 3. 

Allmän i Skåne uti spillning. 

Denna art afviker från föregående hufvudsakligen genom sina 
mörka antenner och mera matta kroppsyta. 


T. pygmea: ovalis, subdepressa, nitida, subglabra, nigra, antenna- 
rum basi pedibusque fusco-testaceis; thorace elytrorum lati- 


— 338 — 


tudine, angulis posticis vix productis, acutis; elytris dense pun- 
clulatis, margine apical; fusco-testaceo. Long. 1—+4 lin. 
Er. Ins.: Deut. 21: 5: 
Trichopteryx parallelogramma Givim. 54. 10. Tab. 323. f. 5. 
Ej sällsynt i torr spillning vid Lund och Ringsjön i Skåne. 
Till kroppsform mest hk föregående, men dubbelt så liten, 
nästan utan behåring, glänsande, bakhörnen af thorax spetsigare, 
något framdragna. 


10. T. abbreviatella: oblonga, depressiuscula, nigra, subeneo-micans, 
antennarum basi pedibusque testaceis; thorace angulis posticis 
obtusis; elytris subliliter punctatis, fuscis, margine apicali testla- 
ceo. Long. & lin. 

Heer Faun. Col. Helv. I. 375. 7. — Er. Ins. Deut. 23. 8. 

Trichopteryx curta Gium. 92. 2. Tab. 328. fig. 2. 

Funnen i spillning vid Lund; ej sällsynt. 

Lätt känlig från öfriga närstående arter på formen af thorax, 
hvars bökhera äro trubbiga; sidorna något mera afsmalnande mot 
basen än mot spetsen; till habitus ej olik Ptilium Kunzei, bhvar- 
ifrån den dock lätt skiljes såväl på formen af elytra, som är 
lika med de öfriga arternas inom Ja som ock genom sin 
nästan metalliskt glänsande kroppsyta. 


2 Genus PTILIUM (ScHupper) ERICHSSON. 
a) Elytra hela, ej afstötta i spetsen. 


1. P. minutissimum: oblongum, subglabrum, nitidum, levigatum, ni- 
grum; thorace basi foveolato scutelloque canaliculatis; elytris 
nigro-piceis, apice antennis pedibusque flavis. Long. vix I hn. 

Er. Ins. Deul. 24. 1. 

Elophorus minutissimus Gru. I. 136. 12. 

Trichopteryx minutissima Gin. 69. 1. Tab. 325. fis, 
Ej sällsynt under ruttnande vegetabilier i Lund. 


2. P. inquilinum: oblongum, fuscum, subliliter punctatum, tenuiler 
pubescens; thorace subtilissime canaliculato; elytris ohovatis; 
fusco-testaceis; antepnis pedibusque flavis. Long. vix + lin. 

Er. Ins. Deut. 26. 3. - 

Trichopleryx inquilina Gninm. 91. 1. Tab. 328. f. 1. 

Lefver i sällskap med Formica rufa, ej sällsynt; äfven från 
Småland af Prof. BonEman, 

Lätt känlig från föregående på sin ljusare färg, fina punctur, 
den fina rännan på thorax och elytrernas form, 

3. P. excavatum: elongatum, fuscum, nitidulum, punetulatum, pube- 
scens; thorace basi foveola trigemina impresso; antennis pedi- 
busque testaceis. Long. 3 lin. 

Er. Ins: Deut;,.27..,6. 

Trichopteryx excavata Giuim. 74. 5. Tab. 325. fig. 5 

Ej sällsynt under ruttnande vegetubilier i Lund. 

Den minsta af alla arter, känlig på de 3 smågroparne vid 
roten af thorax, af hvilka den medlersta är störst, midten af 


> SYRENSSESEEIEWIPSEENI 


— 339 — 


bakkanten med en stark intryckning framför scutellen, hvarige- 
nom den visar sig upphöjd och genomskinlig, då djuret ses 
framifrån. ; 


4, P. angustatum: oblongum, nigrum, opacum, fortiter, dense punc- 
tlatum, longius pubescens; thorace impressione transversa utrinque 
ad angulos posticos; elytris fuscis, apice pedibusque testaceis. 
Long. I lin. 

Er. Ins. Deut. 29. 9. 

Trichopteryx oblonga Giim. 78. 2. Tab. 326. fig. 2. 

Fannen med föregående, ej sällsynt; från Gottland af Prof. 
BoHEMAN. 

Denna art afviker från alla föregående deri, att thorax saknar 
intryckning på midten, för öfrigt är den lätt känlig på sin 
starka punctur. 


5. P. Kunzei: subovale, nigrum, opacum, dense punctatum, subliliter 
pubescens; elytris sutura pone medium evidenter plicata, apice 
pedibusque testaceis. Long. I lin. 

HercrR Faun. Col. Helv. I. 375. 6. — Er. Ins. Deut. 29. 10. 

Trichopteryx Kunzei Girm. 79. 3. Tab. 326. fig. 3. 

Funnen i spillning vid Lund och Ringsjön i Skåne; ej sällsynt. 

Mindre än föregående, med mycket finare punctur, matt, svarta 
antenner, elytra ej nående fullkomligt till abdomens spets. 


6. P. elongatum: elongatum, nigrum opacum, subtilissime punctatum, 
pube depressa griseo-sericea vestitum; thorace &quali, lateribus 
medio rotundatis; elytris thorace triplo longioribus, lateribus 
parallelis, antennis thorace longioribus pedibusque testaceis, Long. 
vix & lin. 

Funnen under en sten vid en gödselhög nära Lund. 

Nästan af samma form som P. excavatum, men utan intryckning 
vid roten, af thorax, mest lik föregående art, hvarifrån den skiljes 
genom sin mera långsträckta kroppsform, längre och ljusare an- 
tenner; svarlbrun, matt, fint puncterad, beklädd med ett grå- 
aktigt, tätt liggande ludd. Hufvudet är temligen stort, nästan 
lika bredt som thorax; ögonen stora, utstående. Antennerna 
äro nästan af halfva kroppslängden, tunna, alldeles lergula. Tho- 
rax är lika bred som skalvingarna, hälften kortare än bred, något 
smalare vid roten än öfver spetsen, sidorna rundade före midten; 
lätt kullrig, bakhörnen trubbiga, mycket fint puncterad, matt, 
svart.  Elytra äro åtminstone tre gånger så långa som thorax, 
sidorna nästan parallela, i spetsen rundade, fullkomligt betäckande 
abdomen, föga kullriga, matta, bruna, lika fint puncterade och 
håriga som thorax. Benen alldeles lergula. 


b) Elytra i spetsen afhuggna. 


7. P. suturale: oblongo-ovale, convexiusculum, evidenter punctatum, 
fuscum; thorace transverso, antrorsum subangustato; elytris limbo 
dilutioriz antennis pedibusque testaceis. Long. vix 4 lin. 

Er. Ins. Deut. 30. 11. 


— 340 — 


Trichopteryx suturalis Herr Faun. Col. Helv. I. 375. 5. — 
(ären... 5,0. NAS NAD ar ÖL 

Ej sällsynt under barken af nedfallna träd; från Stockholm 
och Småland af Prof. Bonueman. 

8. P. testaceum: oblongum, depressiusculum, pallide testaceum, flavo- 
pubescens, parcius punctatum; thorace subcordato, obsolete bilo- 
veolatoz; elytris thorace duplo longioribus. Long. vix I lin. 

Er. -Ins:iDeutsssas ad 2; 

Trichopteryx testacea Heer Faun. Col, Helv. I. 376. 9. 

Trichopteryx limbata Givim. 59. 1. Tab. 324. fig. 1. 

Med föregående, sällsynt. 

Genom sin ljusare färg och formen på thorax lätt känlig från 
föregående art. 

Anm. Prof. BoneEmas har till påseende meddelat mig ett 
exemplar från Stockholm, som närmast öfverensstämmer med 
P. testaceum, men thorax är försedd med två aflånga, parallela 
gropar, som börja inom framkanten och sedan fortgå till bakom 
midten, hvarest de utplånas, ögonen ej märkbara, endast vi- 
sande sig som en gråaktig upphöjning; måhända en skild art, 
men då jag ej känner någon af de blinda arterna, så vågar 
jag ej på ett enda exemplar uppställa ett nytt species. 


3. Genus PTENIDIUM Ericnson. 


1. P. pusillum: ovatum, nigrum, nitidum, parce pubescens, antennis 
pedibusque testaceis; tborace basi 4-foveolato; elytris parce ob- 
soleteque punctatis, apice piceis. Long. + lin. 

Er. Ins. Deut. 35. 1. 

Scaphidium pusillum Gyrr. Ins. Sv. I. 189. 4. 

Trichopteryx pusilla Giurm. 87. 3. Tab. 327. fig. 3. 

Trichopteryx nitida HreEer. Faun. Col. Helv. 4. 377. 11. 

Ej sällsynt på fuktiga ställen, under nedfallna löf o. d.3z från 
Golttland, Bohuslän, Småland och Westergöthland af Prof. BoHEMAN. 

2. P. turgidum: breviter ovatum, convexum; nitidum, piceo-nigrum, 
antennis pedibusque testaceis; thorace basi subtiliter 4-foveolato; 
elytris lateribus dilatatis, piceo-rufis, parce et subtiliter punctatis, 
serie suturali punctorum evidentiori. Long. vix 3 lin. 

Funnen vid Ringsjön i Skåne under nedfallna löf. 

Denna art synes stå närmast P. levigatum Br., men skiljes 
genom sin kortare kroppsform, i midten utvidgade, tydligt punc- 
terade elytra; ganska kullrig, glänsande, nästan utan behåring. 
Hufvudet är glatt; antennerna räcka till roten af thorax, allde- 
les ljusgula. Thorax är smalare än skalvingarne, nästan dubbelt 
så bred som lång, sidorna i midten rundade, bakhörnen trubb- 
vinkliga, kullrig, knappt puncterad, becksvart, glänsande, inom 
bakkanten försedd med intryckta puncter, af hvilka en inom 
hvarje bakhörn, två framför scutellen. Elytra äro starkt utvidgade 
i midten, derifrån afsmalnande mot spetsen, kullriga, glänsande, 
beckröda, fint, glest puncterade, med en tydligare suturalserie. 
Benen ljusgula. 


4. 


— IA — 


P. apicale: oblongo-ovatum, nigrum, nitidum, antennis pedibus- 
que testaceis; thorace basi obsolete bifoveolato; elytris nigro- 
piceis, apice testaceis, subseriatim punetatis. Long. & lin. 

Er. Ins. Deut. 36. 3. 

Trichopteryx apicalis Gicen. Sör KOL IM DEN Je SNS 

Var. elytris rufo-piceis, subtilius punctatis. 

Allmän under ruttnande vegetabilier; varieteten endast under 
barken af löfträds; från Stockholm, Småland, Öland och Skåne 
af Prof. BomEMAN. 

Den största af arterna inom detta slägte, lätt känlig genom 
de radvis ordnade puncterna på elytra. 


P. fuscicorne: breviter ovatum, convexiusculum, nigrum, nitidum, 
antennis fuscis, pedibus testaceis; thorace basi obsolete bifoveo- 
lato; elytris vage punctatis, apice piceis. Long. I lin. 

En. Ins. Deut. 37. 4. 

Funnen i stor mängd under småstenar ute vid sjelfva stran- 
den af Ringsjön och under tång vid Lomma i Skåne. 

Mycket distinct art, dubbelt så liten som föregående, af en 
kortare kroppsform, glesare punctur på elytra, gulbruna anten- 
ner, scutellen slutande mycket noga intill elytra, hvarigenom den 
blir svår alt se. 


P. punclatum: oblongum, depressiusculum, nigrum, nitidum, an- 
tennis pedibusque fuscis, pilis brevibus, rigidis, fulvis vestitum; 
capite thoraceque grosse-punctatis, linea media lexvi, hoc basi 
bifoveolato; elytris minus crebre, profunde punclalis, apice piceo- 
testaceis. Long. 4 lin. 

Scaphidium punctatum Gyur. Ins. Sv. IV. 293. 4—53. 

Trichopteryx alutacea Gin. 84. 1. TANDE IL/G bre 

Var. antennis pedibusque testaceis. 

Först funnen i Halland af Prof. Samteerc, sedan återfunnen 
derstädes af Prof. Bomemanz; sjelf har jag träffat den i mängd 
under uppkastad tång vid vestra kusten af Skåne. 

En genom sin grofva sculptur lätt uppfattlig art, som varie- 
rar något i afseende på benens och antennernas färg; hos några 
exemplar äro de alldeles gula (punctatum GyLu.), hos andra der- 
emot bruna, med antennspetsen och låren mörkare (alutacea GiLi.m). 


2 Gruppen SPHAERINA EriCHSON, 
Genus SPHAERIUS WaLtz. 


S. acaroides: fortiter convexus, niger, nitidus, levissimus, pedibus 
piceis, antennis medio testaceis. Long. $ lin. 

Waco, Isis 1838. 272. 20. — Er. Ins. Deut. 40. 1. 

Jag har en gång i Juli månad funnit denna art i mängd vid 
Vesums torfmosse nära Lund, der den lefde i den fina mossan 
nära vattenkanten. 


— 342 — 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af Hans Majestät Konungen. q 
Archiv fär wissenschaftliche Kunde von Russland. Bd. XIV: Heft. 14, 2. £ 


Af Kejserl. Franska Regeringen. 
Annales des Mines, 1854: Livr. 3, 4, 5. 


Af Linnean Society i London. 


Transactions, Vol. XXII: Part 3. 
Proceedings, Nr. 52—58. 

List of the Society, 1854, 
Address, 1854. 


Af Royal Geographical Society i London. 
Journal, Vol. XXIV. 1854. 


Af Geological Society i London. 


Quarterly Journal, Nr. 42. 15535. 


Af Royal Irish Academy i Dublin. 


Transactions, Vol. XXI: Part 5. 
Proceedings, Vol. VI: Part 4. 


Af Societe Geologique i Paris. 
Bulletin, T. XII: Feuilles 8—141. 


Af Academie Royale de Belgique i Bruxelles. 


Mémoires couronnés et des Savants étrangers, T. XXV. 
Ballefina Cs.XX: Partier, (3: AMUIIARFPA 1 
Annexe aux Bulletins, 1853, 1854. 
Annales de FP'Observatoire de Bruxelles, T. X. 
Annuaire de F'Académie, 20:e Année, 1854. 

— de P'Observatoire, 21:e Anné, 1854. 
Almanach séculaire de V'Observatoire. 1854. 


— 3JAJ — 


3. Entomologiska Notiser. — Af Studenten Hr 


Carr Står blefvo genom Herr Bomeman nedanstående uppsatser 
inlemnade: 


Ny art af Poecilomorpha. — Af det bland Megalopider- 
nas grupp så utmärkta slägtet Poecilomorpha, hvaraf LACORDAIRE 
i sin Monograplie des Phytophages upptager 6 arter, hem- 
förde Herr J. A. WaurisBerG från Cafferlandet 4, hvaribland 3, 
- nemligen P. tomentosa, afra och atripes förut voro kända. 
Den återstående nya tillika med en förut obeskrifven varietet 
af P. afra, jemte 3 arter af ett nytt, Poecilomorpha närstå—” 
ende slägte, tager jag mig friheten här beskrifva. 


POECILOMORPHA. Horze. 


1. P. afra, var. ce: — ÅA varietatibus prius descriptis differt: elytris 
fere totis luteis, absque fasciis et vitta basali bumerali nigro- 
fusca tantum ornatis. 


Patria: Port Natal, 


2. P. Fairmairei: oblonga, postice vix attenuata, nigrofusca; macu- 
lis 8 thoracis, scutello, maculis 10 elytrorum et subapicali fe- 
morum posticorum dense, dilute testaceoflavo-pubescentibns; un- 
guiculis  tarsorum rufopiceis. — Long. 91—411, Lat. 4—41 
Millim. 

Patria: Port Natal. 

Oblonga, subparalella, postice vix attenuata. Caput protho- 
race antico pon latius, fronte subdeplanata, disco concava, medio 
longitudinaliter sulcata ibique parce dilute testaceoflavo-pubescente, 
nigrum, dense punctatum, pilis brevibus fuscis sparsum; antennis 
palpisque = nigrofuscis, illis thorace sublongiorihus. Prothorax la- 
titudine brevior, convexus, antice magis, postice levius constric- 
lus, dense subrude punctatus, niger, fuscopuberulus, maculis la- 
terali ufrimque et 6 (3, 3) dorsi, interdum 2 et 2 longitudinaliler 
ronfluentibus dense dilute testaceoflavo-pubescentibus. Scutellum par- 
vum, subtransversum, apice truncatum, totum dense dilute testaceo- 
flavo-pubescens. — Elytra postice vix attenuata, nigro fusca, sed 
thorace nonnihil dilutiora, dense punctata, pilis brevibus subde- 
pressis fuscis sparsa, singulo macula una inter humerum et scutellum, 
tribus fere suluralibus unaque apicem versus ad marginem anteriorem 
oblique pone maculam suturalem mediam posita dense dilute testaceo- 
flavo-pubescentibus. Pectus nigrofuscum, maculis 3 utrimque densius 
discoque, hoc tamen sparsius, dilute testaceo-flavo-pubescentibus. Pe- 
des nigrofusci, breviter fuscopilosi, femoribus posticis crassis, ovali- 
bus, basin versus parce dilute testaceoflavo-pubescentibus, apicem 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 12 September 1855. 


— IA — 


versus macula densius dilute testaceoflavo-pubescente instructis, tibiis 
anterioribus subtus flavescente-, posticis subtus longius nigro-pilosis, 
his etiam subcurvatis; unguiculis tarsorum rufopiceis. 

Variat elytris fuscotestaceis. 


LUCASTEA. Står. 


Corpus subelongatum, parallelum, semper puberulum. 

Caput parum convexum, vel subplanum, postice quam medio 
nonnihil angustius. 

Oculi globosi, prominuli. 

Antenn&e thoracis cum capite fere longitudine, vel his sublon- 
giores, extus sensim crassiores, nondum pectinate, art. basali reliquis 
longiore. 

Ligula quadrata, cornea, apicem versus membranacea, apice 
sinuata. 

Palpi omnes art. ultimo elongato, conico, acuminato, maxillares 
labialibus crassiores. 

Thorax transversus, parum convexus, antice et postice subtrun- 
catus, ibique leviter constrictus, lateribus rotundatus. 

Scutellum parvum, subtriangulare, apice rotundatum. 

Elytra parallela, subplana, apicem versus subdehiscentia, tho- 
race latiora. . 

Pedes mediocres, femoribus posticis reliquis crassioribus, com- 
pressis, ovalibus, tibiis, presertim posticis, subcurvatis. 

A Poecilomorpha structura antennarum precipue distincta. 

Typus generis: L. Dohrni. 


1. L. Dohrni: sordide lutescens, breviterj pilosa; macula una frontis 
intraoculari, unaque thoracis utrimque laterali elytrisque nigri- 
cantibus; antennis, tibiis basi et a medio apicem versus, tarsis- 
que nigrofuscis. — Long. 83, Lat. 33 Millim. 

Patria: Port Natal. 

Caput nitidum, sordide lutescens, pilis brevibus, sub-erectis, fuscis 
instructum, macula frontis intraoculari antennisque, art. basali testaceo 
excepto, nigrofuscis. Thorax transversus, pone medium latior, parum 
convexus, nitidus, sordide lutescens, pilis brevibus fuscis parce in- 
structus, macula utrimque laterali nigrofusca ornatus. Scutellum tri- 
angulare, lutescens, hreviter lutescente-pilosum. Elytra parallela, sat 
dense, subrude, irregulariter punctata, supra humeros nonnihil im- 
pressa, nigra, subnitida, pilis brevibus fuscis, subdepressis instructa. 
Sublus cum pedibus sordide lutescens, parce, breviter, in tibiis tamen 
longius, albidopilosa, tibiis basi ipsa et a medio apicem versus taris- 
que fuscis. 


2. L. lugens: nigrofusca, subnitida, parce breviter pilosaz; clypei 
margine apicali labroque testaceoflavis; maculis 2 intraocularibus 
frontis testaceis; elytris fuscobrunneis. — Long. 8, Lat. 3 Millim. 

Patria: Port Natal. 
Caput 


— IHJ — 


Caput parum convexum, nigrum, nitidum, parce, breviter fusco- 
pilosum, maculis 2 intraocularibus testaceis ornatum, clypei margine 
apicali labroque testaceo-flavis; antennis nigrofuscis, parce fuscopilo- 
sis. Thorax transversus, lateribus rotundatus, pone medium latior, 
niger, nitidus, parce fuscopilosus. Scutellum triangulare, apice rotun- 
datum, nigrum. Elytra parallela, sat dense, subrude punctata, fusco- 
brunnea. pilis testaceoflavis instructa. Subtus nigra vel nigropicea, 
flavescentepilosa, abdominis margine maculis subtriangularibus flavis 
ornato. 


3. L. nana. Testaceoflava, fuscopilosa, pedibus nonnihil dilutioribus; 
oculis nigrofuscis; antennis, tibiis subtus articulisque tarsorum 
apice fuscis; elytris pectoreque postice fuscescentle-testaceis. — 
Long. 5, Lat. 2 Millim. 

Patria: Port Natal. 

Caput subplanum, parce punctatum, subnitidum, testaceoflavum, 
parce fuscopilosum; oculis nigrofuscis; antennis fuscis, parce, breviter 
fuscopilosis. Thorax transversus, lateribus rotundatus, medio latior, 
parce punctulatus, subnitidus, parce fuscopilosus. Scutellum parvum, 
apice latius rotundatum, fuscotestaceum. Elytra parallela, parum con- 
vexa, dense, rude punctata, fuscescente-testacea, flavescente-pilosa. 
Subtus cum pedibus dilute testaceoflava, albidopilosa, pectore posterius 
fuscobrunnescente, abdomine basi interdum fuscescente, femoribus basi, 
tibiis subtus articulisque tarsorum apice fuscis. 


Om Thunbergska Hemipterarter. —  Sistlidne vinter 
hade jag, genom Prof. LinseBorcs välvilja, tillfälle att undersöka 
de af Thungere i åtskilliga akademiska afhandlingar beskrifna 
Hemipterarter, hvilka nu jemte TaunBercs öfriga samlingar för- 
varas på Upsala Museum. Ehuru ännu åtskilligt återstår att 
utreda, torde likväl de anteckningar, som jag hittills gjort, lända 
till någon upplysning och nytta för synonymien, hvarföre de 
här meddelas. 


Species in ”Dissert. entom. novas Insectorum species 
sist.” descripte. 

Cimex villosus. TusG. loc. cit. p. 35. = Reduvius personatus. LInn. 

Cimex analis. TusG. loc. cit. p. 39. = Nematopus Indus. Linn. 

Cimexz transversus. Ture. loc. cit. p. 40.= Rhaphigaster torqualtus. 
FABR. 

Cimex fuscus. Ture. loc. cit. p. 44. = Spartocera moesta. FABR. 

Cimex brunneus. TusG. loc. cit. p. 45. = Aspongopus- obscurus. FABR. 

Cimez costatus. THec. loc. cit. p. 50. = Alydus id. Tuec. Hem. rostr. 
cap. P. III p. 4. = Cimex civilis. Ger. 


Öfvers. af EK. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 7. 2 


— 3AG — 


Cimex bilineatus. Tarc. loc. cit. p. 52, et Hem. rostr. cap. P. II, 
p. 2. = Cimezx costatus. Tuec. = Cimegx civilis. Gern. 

Cimex hexophthalmus. Tase. loc. cit. p. 54. = Lygeéeus id. Taec. Hem. 
rostr. cap. P. 4, p. 5. = Serinectha moesta. Står. Öfv. af K. Vet. 
Ac. Förhandl. 1855. p. 29. 

Cimex superstitiosus. Tarc. loc. cit. p. 55. = Lygeus id. Tarc. Hem. 
rostr. cap. P. IV, p. 2. = Lygeus cingulatus. FABrR. 

Cimex albidus. Tase. loc. cit. p. 56. — Lygeus id. Tase. Hem. rostr. 
cap. P. IV, p. 2. = Lygeus crudelis. FaAsr. 

Cimex purpureus. Tusc. loc. cit. p. 57. = Reduvius id. TarG. Hem, 
rostr. Cap. P. III, p. 4. = Harpactor milthinus. Herr. SCHEFFER. 

Cimex deuslus. TusG. loc. cit. p. 58. = Lygeus id. Tuec. Hem. rostr. 
cap. P. IV, p. 3. = Pyrrhocoris Forsteri. FAer. 

Cimex angustatus. Tue. loc. cit. p. 59. = Hydrometra stagnorum 
Linn. 

Species in ”Diss ent. de Hemipteris rostratis capen- 
sibus” descripte. 

Cercopis transversa. TusG. loc. cit. P. I, p. 4. = Monecphora fascicol- 
lis"). Står. Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 95. 

Cercopis maura. TusG. loc. cit. P. I, p. 4. = Rhinaulax lugens. Stå. 
Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 95. 

Cercopis trifurca. TusG. loc. cit. P. I, p. 4. = Rhinaulax analis. Fasr. 

Tettigonia crenata. Ture. loc. cit. P. I, p. 7. = Cicada catena. Far. = 
Cicada Aurora (?) WaLker. 

Cimex gastricus. TurG. loc. cit. P. Il, p. 1. = Paramecocoris gastricus. 
Står. Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 182. 

Cimex lugubris. Tase. loc. cit. P. Il, p. 2. = Acanthosoma impluviata. 
Geryu. = Rhaphigaster id. Darras. = Rhaphigaster fuscoirroratus. Står. 
Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1853. p. 221, 2! 

Cimex quadridens. Tusc. loc. cit. P. I, p. 5. = Cimex aberrdhis. Ger. 

Cimex dilatatus. TasG. loc. cit. P. II, p. 5. = Eurus rotundatus. DALLas, 

Cimex retusus. TusG. loc. cit. P. Il, p. 5. = Acanthosoma hemorrhoidale. 
LINNÉ. 

Tetyra marginata. TarG. loc. cit. P. II, p. 6. = Plataspis coracina. 
Wurz. = Heterocrates id. Am. & Serv. 

Copium cornulum. TusG. loc. cit. P. Il; p. 8. = Idem. TusG. Ins. hemel. 
tria gen. p. 9. = Laccometopus clavicornis. LinsÉ, FiEBER. 

Alydus scaber. TuseG. loc. cit. P. ill, p. 2. = Acanthocoris scabrator. 
FABR. 

Alydus maculatus. TaBG. loc. cit. P. Ill, p. 3. = Hypselopus linearis. 
Srån. 'Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855. p. 29. 

Alydus annulatus. Ture. loc. cit P. Ill, p. 4. = Homoeocerus nigripes, 
Burw., = Philonus id. Daurss. 

Reduvius ornatus. TueG. loc. cit. P. Ill, p. 4. = Acanthaspis id. Står. 
Öfv. af K. Vet. Ac. Förhandl. 1855, p. 187. 

Reduvius pallens. TuarG. loc: cit. P. IH, p. 5. = larva, 

Reduvius limbatus. TneG. loc. cit. P. III, p. 5. = larva. 


”) Errore typographico M. fuscicollis est impressum. 


— IAT — 


Lygeus immaculatus. TnaeG. loc. cit. P. IV, p. 1. = Pyrrhocoris car- 
nifex. FABR. 
Lygeus ater. TagG. loc. cit. P. IV, p. 3 = Rhyparochromus Echii. P.Asz. 
Pendulinus ater. Tase. loc. cit. P. IV, p. 5. = Larva Galesi hasticornis 
(2?) THBG., DALLAS. 
Species in ”Insectorum hemelytrorum tria genera 
instructa” descripte. 
Pendulinus bilineatus "). TaBG, loc. cit. p. 4. = Pachylis Pharaonis. FaAsr. 
Pendulinus quadrilineatus ”). Taee. loc. cit. p. 4. = Spatophora bicla- 


vata. FABR. 
Pendulinus maculatus. TuBG. loc. cit. p. 5. = Larva. 
Pendulinus gigas. TuBG. loc. cit. p. 7. = Pachylis laticornis. Fasr. 
Pendulinus bidentatus ”). TuBG. loc. cit. p. 6. = Pachylis laticornis. FArr. 
Pendulinus grossus. Tuaec. loc. cit. p. 7. = Pachylis laticornis. Far. 
nuper exclusus, pallidus. 
Pendulinus armatus. TurG. loc. cil. p. 8. = Chareisterus gracilis. Lar., 
ÅmM. & SERV. 


Copium maculatum. TusG. loc. cit. p. 8. = Copium guttatum. Tarc. loc. 
cit. p. 10. = Cimerx claviger. Herest. Gemeinnälzige Naturge- 
schichte des Thierreichs. P. VI, p. 260, Taf. 39. B. fig. 4. 
(1784.) 

Copium serratum. Tue. loc. cit. po Larvas 


Forficularie från Cafferlandet. — Herr J. A. WaAuuserG 
hemförde från Cafferlandet åtta till ifrågavarande familj hörande 
arter, af hvilka fyra hafva befunnits förut beskrifna, och bland 
dessa äfven den europeiska Forficesila gigantea, som är all- 
män omkring kusterna af Medelbafvet samt, ehuru sällsynt, blif- 
vit funnen ända vid Danzig. Den är sedan länge känd såsom 
äfven förekommande i Egypten, från Nubien finnas exemplar i 
Musei samling och nyligen har den blifvit uppgifven såsom fun- 
nen i Mozambique, hvarföre dess förekommande vid Port Natal 
förefaller mindre underligt. Här följa beskrifningar på de fyra 
nya arterna. 


FOÖRFICESILA. Larr. 


1.”F. liturata: dilute flavotestacea, pilosa; disco maculisque 5 basa- 
libus capitis, vittis 2 irregularibus lineaque longitudinali inter 
illas thoracis, maculis dorsalibus 2 segmenti singuli abdominis, 
nigrofuscis; antennis crassiusculis, articulis subglobosis, apicem 


”) He species in Museo TnauwBerci desunt, quare secundum figuras 
Stowu, ab auctore etiam citatas, tantum descriptas puto. 


3 MN — 


versus nonnihil elongatis; elytris fuscoverrucosis; alis elytris 
brevioribus; abdomine lateribus fuscescente, apicem versus nigro- 
ferrugineo; forcipe subrecta, crassa, basi sub-triquetra, intus cre- 
nulata, picea, basi testacea; femoribus, presertim posticis, la- 
tiusculis, compressis, medio tibiisque basi fuscescentibus. 9. 
Long +) 15, Lat. 23 Millim. — Port Natal. 


FORFICULA. Lis. 


1. F. 4-maculata: nigropicea, lateribus thoracis, elytris, alis pedi- 
busque dilutioribus; antennis fuscescente-teslaceis, articulis elon- 
gatis; macula humerali elytrorum maculaque alarum flavis; for- 
cipe ferruginea, basi obscuriore, apice subcurvata, intus parum 
crenulata, medio tuberculo instructa (0), vel mutica (Q); tibiis 
tarsisque dilute flavotestaceis. Af Q. Long. 8—9, Lat. 2 Mil- 
lim. — Port Natal. 

2. F. natalensis: fuscopicea; antennis articulis elongatis, marginibus 
lateralibus thoracis, elytrorum alarumque, pedibusque dilute fla- 
votestaceis; abdomine segmentis 4 et 5 dorsalibus utrimque tu- 
berculo instructis; forcipe subrecta, basi intus subdilatata, ibi- 
que crenata, rufoferruginea. &. Long. 8, Lat. 2 Millim. — 
Port Natal. 


3. F. ochropus: mnigropicea; anlennis articulis subelongatis, flavo- 
testaceis, apicem versus fuscescentibus; elytris fuscopiceis; alis, 
forcipe pedibusque flavescentibus; forcipe parva, subcurvata. & Q. 
Long. 5, Lat: 11 Millim. — Port Natal. 


Nya Orthoptera. I anledning af nyss föregående beskrif- 
ningar af Cafferländska Forficularier beskrifver jag här åtskilliga 
från andra länder i Musei samling befintliga nya arter af samma 
familj, hvartill äfven fogas några arter af andra grupper bland 
Orthoptera. 


FORFICULARIJE. Serv. 
FORFICESILA. Larr. 


1. F. elegans: nigropicea, nitida; antennis sordide flavotestaceis, ar- 
ticulis subelongatis; elytris luteis, basi apiceque nigris; alis ely- 
tris vix dimidio longioribus, fuscopiceis; pedibus lutescentibus; 
forcipe valida, basi triquetra, recta, apice subcurvata, inermi. Q-. 
Long. 23, Lat. 5 Millim. — Antiochia in Nova Granada. 


2. F. xanthopus: flavotestacea; articulis antennarum subglobosis, 
apicem versus parum elongatis; thorace posterius latiore, vitta 
= MT stR 
") Forcipe exepta. 


— 349 — 


Olrimque nigrofusca; elytris nigrofuscis, sutura testacea; alis 
elytris brevioribus; abdomine supra subtusque fuscescente, seg- 
mentis 5, 6 et 7 longitudinaliter valde rugosis; forcipe valida, 
cylindrica, apicem versus intus crenata, recurva, ibique fusca; 
pedibus sordide flavoalbidis. OMX Long. 214, Lat. 41 Millim. — 
Rio Janeiro. 


ANCISTROGASTER. Står. 


Corpus parum convexum, subpubescens. Caput subquadratum, 
clypeo emarginato; antennis corpore plus dimidio longioribus, articulis 
elongatis. Thorax quadratus, angulis anticis subrotundatis, posterius 
late rotundatus. Elytra et ale completa. Abdomen ovale, segmentis 
3, 4 et 5 dorsalibus utrimque spina retrorsum producta singulo ar- 
matis, segmentis ultimis dorsali et ventrali quadrato-transversis. Pe- 
des mediocres, tarsorum oarticulo 4 reliquis 2 ad unum longitudine 
equali, art. 2 brevissimo. 


1, ÅA. luctuosus: nigropiceus, pedibus nonnihil dilutioribus, fuscopu- 
bescens; antennarum art. 8 flavoalbido, basi fuscoz elytris tho- 
race vix dupplo longioribus; alis elytris dimidio longioribus; 
forcipe ante medium curvata, basi intus dente parvo armata, 
apice acuta, subcurvata. ibique supra sulcata. &A. Long. 11, Lat. 
3 Millim. — Rio Janeiro. 


PSALIDOPHORA. Serv. 


1. P. insignis: fuscotestacea; capite rufotestaceo; (antenn descut); 
thorace marginibus lateralibus favis; elytris obscure fuscotesta- 
ceis, thorace vix duplo longioribus; alis elytris dimidio longio- 
ribus, fuscobrunneis, macula flava ornatis; forcipe gracili, longa, 
intus medio bidentata, apice subdilatata, oblique emarginata; 
pedibus testaceoflavis, geniculis fuscis. OQO. Long. 11, Lat, 21 
Millim. — Antiochia in Nova Granada. 


FOÖRFICULA. Lin. 


1. FP. speculigera: nigropicea, nitida; antennis articulis oblongis, ar- 
ticulis basali, 10 et 11, marginibus thoracis, antico excepto, pe- 
dibusque testaceoflavis,; elytris thorace duplo longioribus, ma- 
cula oblonga media flava ornatis; alis elytris dimidio longioribus, 
flavis, sutura fuscopicea; forcipe basi triquetra, subcurva, intus 
crenulata; macula apicali femorum et annulo basali tibiarum 
fuscis. &. Long. 16, Lat. 4 Millim. — Antiochia in Nova 
Granada, 


2. F. geniculata: mnigropicea, nitida; clypeo fere toto, limbo labri, 
apice femorum tibiarumque tarsisque testaceoflavis; thorace lati- 
tudine nonnihil breviore; elytris thorace plus duplo, alis illis 
dimidio longioribus, his flavotestaceis, margine exteriore obscu- 
riore; foörcipe valida, subrecta, mutica, apice curvata. A. Long. 
21, Lat. 43 Millim, — Java. 


— 350 — 


3. F. vitticolis: nigropicea, opaca, parce pubescens; antennis fuscis, 
art. basali elongato, pallide testaceo, reliquis globosis; thorace 
cum pedibus pallide testaceoflavo, illo vittis 2 nigris; elytris 
thoracis longitudine, fuscopiceis, granulatis; alis mnullis; abdo- 
mine posterius latiore; forcipe brevi, valida, apice subcurvata. &. 
Long. 16, Lat. 21 Millim. — China. 


4. F. vigilans: mnigropicea, nitida; antennis articulis subelongatis, 9 
et 10 albidis; marginibus lateralibus thoracis, angulis humerali- 
bus elytrorum, sutura alarum, basi femorum, apice tibiarum tar- 
sisque  testaceoflavis; elytris thorace duplo, alis illis dimidio 
longioribus3 forcipe longa, gracili; supra visa recta, sed a latere 
visa mox pone basin subcurvata, ibique supra ramulum sat lon- 
sum, sursum productum emittente, intus parum crenulata, apice 
subcurva. &. Long. 8, Lat. 2 Millim. — Java. 


5. F. amoena: nigropicea, nitida; capite, abdomine pone medium 
forcipeque rufotestlaceis; antennis articulis oblongis, basalibus 
flavescentibus; vitta lata laterali utrimque elytrorum alarumque, 
geniculis, tibiis tarsisque dilute testaceoflavis; elytris thorace 
duplo, alis illis plus dimidio longioribus; forcipe subrecta, intus 
crenulata. 9. Long. 6, Lat. 43 Millim. — Java. 


CYLINDROGASTER., Står. 


Corpus elongatum, angustum, puberulum. Caput thorace latius, 
subquadratum, posterius subdepressum; oculis magnis, globosis; an- 
tennis corpore nonnihil brevioribus, articulis plerumque elongatis, 
2—4 subglobosis. Thorax quadratus, latidudine nonnibil longior, 
angulis anticis valde rotundatis. Elytra et ale completa. Abdomen 
elongatum, lineare, cylindricum, apice globosum, segmento ultimo 
ventrali fere semicirculari, medio impresso. 


1. C. gracilis: fuscotestaceus; marginibus lateralibus thoracis sordide 
albidis; elytris thorace duplo, alis illis dimidio longioribus, his 
albidis, parte coriacea fuscotestacea; forcipe recta, pubescente, 
apice subcurva; femoribus dilute fuscotestaceis, tibiis basi dilute 
testaceo-albidis. A. Long. 13, Lat. 23 Millim. — Rio Janeiro. 


SPARATTA. Seryv. 


1. S. rufina: nigropicea, nitida; antennis articulis subelongatis, fla- 
votestaceis, extus fuscescentibus; abdomine cum forcipe rufopiceo, 
hac recta, intus subcerenulata, apice curvataz elytris thorace 
duplo, alis illis vix dimidio longioribus; pedibus testaceoflavis. 
2. Long. 9, Lat. 2 Millim. — Rio Janeiro. 


2. S. nigrina: tota nigropicea, nitida; articulis antennarum oblon- 
gis; thorace longitudinaliter subcarinato; elytris thorace duplo, 
alis illis plus dimidio longioribus; abdomine, pedibus forcipe- 
que parce pilosis, hac recla, apice curvata. 9. Long. 6, Lat. 13 
Millim. — Rio Janeiro. 


= BA 


BLATTARIJE. SerV. 
BLABERA. SeryV. 


1. B. luctuosa: nigrofusca;=capite maculis ad antennas et frontis 4 
testaceis; antennarum art. 1:mo sequentibus 4 ad unum longi- 
tudine 2quali; thorace marginibus, postico medio exepto, flavo- 
testaceis, maculis 2 minutis testaceis postice ornato; tegminibus 
amplis, subparallelis, macula humerali, regione scutellari scutello- 
que ipso flavotestaceis; abdomine segmento singulo, ultima ex- 
cepto, fascia basali flavotestacea, medio abrupta, ornato. 9: Long. 
62, Lat. 314 Millim. — Mexico. 


2. B. monstrosa: fusca; labro flavoz antennis art. basali 4 sequen- 
tibus ad unum longitudine 2equali; thorace postice utringue le- 
viter emarginato, flavotestaceo, anterius transversim fusco, longi- 
tudinaliter valde rugoso, disco gibbo, posterius coriaceo, maculis 
pluribus fuscis instructo; scutellum flavotestaceum, nigromacula- 
tum; tegminibus amplis, subparallelis, lateribus praesertim basin 
versus deflexis; pedibus fuscopiceis. 9. Long. 55, Lat. 25 Mil- 


lim. — Brasilia. 
BLATTA. Linné. 


1. B. gloriosa: supra rufescente-ferruginea; capite, margine toto 
thoracis, maculis 2 costalibus tegminum, subtus pedibusque fla- 
vescens. Long. 23, Lat. 14 Millim. — Sierra Leona. 


GRYLLIDES. Senv. 
GRYLLUS. Ouiv. 


1. G. lugubris: mnigropiceus, nitidus, rugulosopunctatus; clypeo, ore, 
lineaque infra oculos testaceis; antennis corporis fere longitu- 
dine; thorace antice quam postice nonnihil latiore, postice utrim- 
que leviter sinuato, marginibus antico-lateralibus dilutioribus; 
tegminibus dilute flavotestaceis, alis illis dimidio longioribus, 


stylis analibus testacels, fuscopilosis; pedibus fuscoferrugineis. &. 
Long. 28, Lat. 9 Millim. — Sennaar ad Bahr el Abiad. 


HIRPINUS. Står. 


Caput parvum, supra convexum, intra antennas compresso-gib- 
bosum; oculis ovalibus, antennis corpore duplo longioribus, setaceis, 
articulo basali maximo, crasso; palpis maxillaribus longissimis, art. 
ultimo apice oblique truncato. Thorax subtransversus, lateribus de- 
flexus, dilatatus, supra anterius quam postice angustior. Tegmina 
ampla, plana, abdomine longiora et latiora, margine antico valde lato, 
deflexo. Styli anales abdominis fere longitudine. Pedes sat longi, 
subgraciles, femoribus posticis modice crassis, tibiis posticis subtus 
utrimque spinulosis, pone medium spinis 3 longioribus armatis; tar- 
sorum art. basali reliquis 2 ad unum duplo fere longiore. 

1. H. afer: nigropiceus; antennis flavo-annulatis; capite flavotesta- 
ceo, vilta infra oculos utrimgue, vittis 2 lateribusque verticis 


= 352 — 


 nigris; thorace obsolete testaceo-maculato. A. Long. 22, Lat. 11 
Millim. — Port Natal. 


LOCUSTARIE. Srry. > 
CLONIA. Står. 


Corpus valde elongatum, lineare. Caput supra visum subqua- 
dratum, convexiusculum, inter antennas acuto-subproductum, fronte 
reclinato-decliva; oculis globosis, prominentibus; antennis corpore lon- 
gioribus, crassiusculis, art. 2 basalibus reliquis crassioribus. Thorax 
latitudine duplo fere longior, convexus, utrimque declivis, posterius 
dilatatus, subsursum productus, disco utrimque oblique impressus. 
Tegmina abdomine vix duplo longiora, angusta, parallela. Ale am- 
ple, tegminibus nonnihil longiores. Pedes longi, crassiusculi, ante- 
riores subtus utrimque longe spinosi, femoribus anterioribus latius- 
culis, posticis illis nonnibil crassioribus, cum tibiis subtus utrimque, 
his etiam supra utrimque spinulosis; tarsis articulis utrimque late di- 
latatis, art. 4 parallelo, 2 subcordato, 3 parallelo, ultra medium in- 
ciso pro exceptione articuli apiealis. Meso- et metasternum bispi- 
nosa, Genus Listroscelidi affine. 


1. C. Wahlbergi: sordide flavescens (mortuus); tegminibus alboviridi- 
bus, maculis nonnullis et sutura late fuscis; alis sordide hyali- 
nis, maculis nigrofuscis sparsis, margine antico dilute flavovi- 
rescente. &. Long. 50, Lat. 6 Millim: — Port Natal. 


ACRIDITES. Seryv. 
POECILOCERUS,. Serv. , 


1. P, porosus: obscure olivaceo-viridis; ore tarsisque dilute sordide 
sanguineis; thorace anterius angustiore, antice bituberculato, 
disco tuberculis pluribus minoribus instructo, pone medium fo- 
veolato; alis croceis, apice dilute olivaceo-viridi hyalinis. 9. Long. 
45, Exp. al. 80 Millim. — Port Natal. 


PETASIA. = SERV. 


1. P. rubroornata: nigricans; annulis 2 antennarum, fascia apicali 
maculaque minuta basali frontis, macula utrimque verticis et 
thoracis, macula laterali fasciaque pectoris, fasciis abdominis, ma- 
culis femorum posteriorum annuloque tibiarum posticarum rubris3 
alis fuscis, basi ipsa rufescentibus. 9. Long. 34, Exp. al. 58 
Millim. — Port Natal. 


MONACHIDIUM. Seryv. 


1. M. superbum: sordide flavotestaceum; capite antennisque flavescen- 
tibus, borum art. basali supra, articulis 3 ultimis palpisque ni- 
grofuscis, verlice basi longitudinaliter leviter carinato, fronte inter 
antennas producta, parte producta sulcata, utrimque infra anten- 
nas longitudinaliter carinata; thorace anterius late triangulariter 
producto, dorso longitudinaliver valde cristato, crista medio valde 


— I33 —- 


emarginata, quare criste dux exstant, quarum antica bis leviter 
emarginata, pone medium utrimque valde crenulato-carinato, 
poslice supra tegmina valde producto; tegminibus flavis, maculis 

z nigris sparsis, apice nigrolimbatis; alis albidis, in dilute rosaceum 
migrantibus, antice et postice nigrofusco-limbatis, nervis, arexe 
basalis exceptis, fuscis; incisuris abdominis nigris; femoribus om- 
nibus, tibiisque anterioribus intus, tarsis, spinis tibiarum posti- 
carum, maculisque femorum nigris. Q. Long. 62, Lat. 14 Mil- 
lim. — Honduras. 


AMYCUS. Står. 


Corpus valde elongatum, lineare, parallelum. Caput thoracis lon- 
gitudine. parallelum, apice rotundatum, supra ante oculos subplanum, 
totum longitudinaliter carinatum; oculis ovalibus, medio utrimque po- 
”sitis; antennis brevibus, capitis longitudine, valde latis, triquetris, 
9-articulatis, ultra medium extus serratis, art. ultimo cylindrico. 
Thorax parallelus, totus longitudinaliter multicarinatns. Tegmina pa- 
rallela, apice acuta. Prosternum muticum. Pedes anteriores breves, 
postici longissimi, femoribus posticis apice supra bilobatis. "Mesops 
buic generi affinis. 


1. ÅA. xanthopterus: fuscotestacea, alis lutescentibus, hyalinis, apicem 
versus et limbo postico fuscohyalinis. & Q. Long. 23, (A) vel 
27 (9), Exp. al. 42 (0), vel 47 (Q). Millim. — Port Natal. 


2. ÅA. rhodiopterus: sordide flavotestaceus; alis roseis, apice limboque 
postico vinaceis. Q. Long. 28, Exp. al. 53 Millim. — Port Natal. 


TETEIIX: LAR: 


1. T. Mellerborgi: capite granulato, vertice transverso, vix ad medium 
oculorum globosorum producto, apice utrimque transversim valde 
impresso, -fronte convexa, medio inter antennas gibba, ibique 
valde longitudinaliter sulcata, carinis sulcum includentibus basi 
apiceque confluentibus, postice anticeque percurrenlibus; anten- 
nis femoribus posticis nonnihil longioribus, articulis elongatis, 3 
penultimis utrimque dilatatis, basali reliquis crassiore; pronoto 
granulato, per totam suam longitudinem utrimque declive-mar- 
ginato, apicem versus sensim angustato, dorso longitudinaliter 
Garinalo, carina basi magis, medio minus quam posterius elevata; 
carina basi magis, medio minus quam posterius elevata; carina 
snperiore femorum posticorum ante genu abrupta; colore totius 
corporis fuscotestaceo. &. Long. 10, Lat. 3 Millim. — Java. 


Forte ad proprium genus, structura antennarum distinctum, 
referendum. 


NN - RR PAR 
fo Sanger a minibar HÄPA or 
Kerie sipombiltiv. Ra Sj 

; petetnvilond dia entre 
Seusdingr. dd RE 


7 «NS, ng 
yt EO Sv RE PRE SH 
vunronalgdus: XOPAN VIE Jarvasstrbgeten ME Tra 
204 Bönen. ob Möddbr er ao 

Kör d pr. stef ADIGE HBA ib OT gr ad 
odkälr Öv ÖNA rs iRa er ere "rn MALA 
4 Fa AT SON PA Ta TN ol KRA 
6 sta ag BIS NU 34 Ja al Hr FORN KET LA 
fk SENOR RME Hg Vang ardiöragt 


VÄN 


aa Kd boj 


| , ; N VÄ ör K ; bon a 

ck VO TGN Nåd ana sttp | 
ör. (ÅR o TERES LÄ YMER REN SR o FLAT: aa 

Janv Kay 7 ja LA NR hd Np 3 


får käken it. CS Ta TER ARE LO (FOS sil Van 1 STA NP NR SA 
Jöle rv 0 MARS tT 24 SIT + slog - SE 
Ja 4 Lå g SM. Narde RA Tr : N i fn R 7 


+ Re dr KS jet Se TR 
PRCReN FÖRT RAR rs ga ”ölelhörga RADE SR 
HUS värt IR De su 3013 Lö. & 

2 | väpler TY RKO on rit bend NNE Så 

[4 TD 2 dera Re PR TENN anJallar Lök SR 

fe ALAT UCI GR EO sup BNLEON Ze di RNE 

då E' binta VANAN VAR AG V DUE ; 

kd Me hol RRD Anpplya FEET vink 

Ag RARE 5 Ob 5 AKTE ET [UEST RS 
TN Mtdispärgstot OLD SUklersn 

fu fdr fr RT ! 


vi Arr of; uu ; 


lås ek MYLLa S rel YOPE (NE AT Kaa ita 

lad sudo ÖR YE 2vÅnG ak R gt dd | 

Fökt sake VY Nga NE Ve PEN 

SR 4 SÖN a FRA OC 
PIL w 


— 355 — 


Akademiska angelägenheter. 


Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat, i tredje 
klassen, Bergshauptmannen i Sala Bergslag, R. N. O., J. H. AF 
Forsennes; i sjunde klassen, Professoren, Stadsläkaren i Gefle, 
R. W. O., GC. NorpoBuan; samt i nionde klassen, Erkebiskopen, 
Prokansleren, Ledamoten af Seraf. O., H. O: HoLMsTRÖM. 


Preses anmälte, att Hr Frih. Imre till Akademien förärat trehun- 
dradefemton bref och fem uppsatser af Linnés hand, 


Inlemnad afhandling. 


Af Herr A. E. Honmcres: Försök till uppställning och beskrifning af 
de i Sverige funna Tryphonider. 
Remitterades till Herrar WauLBErG och BoHEMAN. 


— 356 — 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänka 
till Velenskaps-Akudemiens Bibliothek. 
(Fortsättn. fr. sid. 342). 


Af Institut Royal Meteéorologique des Pays-Bas i Utrecht. 
Meteorologische Waarnemingen 1853, 1854. 


Af Bataviaasch Genootschap van Kunsten en wetenschapen in Neder- 
, landsch Indié i Batavia. 


Verhandeligen, Deel XXV. Batavia 1853. 

Tijdschrift voor Indische Taal- Land- en Volkenkunde. Jaarg. 1. 
Batavia 1852—1854. 

Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indiö. Jaarg. I[-—V. 


Af Wetterauische Gesellschaft fir die gesammte Naturkunde i Hanau. 
Jahresbericht 1850—51, 1851—53. 


Af K. K. Akademie der Wissenschaften in Wien. 


Denkschriften.  Math. Naturwissenschaftl. Classe, Bd. VIII 
Sitzungsberichte. — — -— —, 1854: H. 8—10. 1855: 
H. 1, 2. 

» » — Philos. Historische Classe. 1854: 8—10. 1855: 1. 
Archiv fär Kunde Oesterreichischer Geschichtsquellen. Bd. XIV: H. 4 
Notizenblatt, 1855: Nr. 1—12. 

Almanach der Akademie, 5:r Jahrg. 1855. 


Af K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 
Jahrbuch, Jabrg. 1854: H. 2, 3. 


Af Firstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. 
Preisschriften, nr. V. (Geinitz, Darstellung der Flora des Hainichen- 
Ebersdorfen und des Floehaer Kohlen-Bassins). Text in 8. At- 
las in fol. 
Af Naturforschende Gesellschaft i Halle. 
Abhandlungen, Bd II: H. 4. Bd. II: H. 4. 


Af Physikalisch-Medizinische Gesellschaft i Wirzburg. 
Verhandlungen. Bd. VI: H. 41. 


Aj KR. Sundhets-Collegiwm. 


Berättelse om Kolerafarsoten i Sverige 1853. 


- I57 — 


Af Författarne. 


GrecH Deucata, J. C., Flora Melitensis. Melite 1853. 8:0. 

Hem, J. G. P., Beiträge zur Ballistik. Ulm 1848. 4:0. 

— — — ” Beitrag zur Theorie der Bewegung der Räderfuhrwerke 
insbesondere der Dampfwagen. Cannstatt 1855. 4:0. 

Queteret, A., Observations des Phénoménes périodiques, (Extr. du 
Tome XXVIII des Mém. de F'Ac. de Belg.); sju st. småskrifter. 

SHAw, N., Geographical notice to the Royal illustrated Atlas. Lond. 
(1854) 8:0. 

StEENSTRUP, J. J. S., Om den i K. Christian III:s Tid i Öresund fangne 
Havmand, Sömunken kaldet. Kjöb. 1855. 8:0. 

Undersögelser i Geologisk-Antiqvarisk Retning. 

Nr. 3, 4. Kjöb. 1854, 1835. 8:0. 

ZettERsTEDT, J. W., Diptera Scandinavie. T. XII. Lunde 1855. 8:0. 


Af Hr Professor J. J. S. Steenstrup. 


Videnskabelige Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening i Kjö- 
benhavns AÅarg. 1854: Nr. 1—7. 


Af Hr C. B. Lilliehöök. 


Marwer, X., Histoire de la Scandinavie. Paris, 8:0. 

Rosert, E., Géologie, Minéralogie et Metallurgie. Paris, 8:0. 

GAmARD, Voyages en Scandinavie etc., Livr. 24--26. Atlas Livr. 
63.1 Fol. 


Af Kongl. Finans-Departementet. 


Aderton Kartor öfver Sveriges städer. 


— 358 — 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Musewm. 
Zoologiska afdelningen. 


Af H. M. Enkedrottningen. 


Ägg af Pavo cristatus, Gallus giganteus och Meleagris gallopavo. 


Af Löjtnant Sandeberg. 


En Vespertilio borealis. 
En Lacerta vivipara, 


Af Direktör Gauthier. 
En Struts (Struthio camelus). 

Af Controllör Svensson. 
Ett glas med ormar af flera arter från Brasilien. 

Af Kapten v. Hoffsten. 


En Strix aluco. 

En Picus viridis. 

En Columba oenas. 

En Garrulus glandarius. 


Af Professor Huss. 
En Fringilla amandava. 
Af Trädgårds-eleven Hjertstedt. 


En Vespertilio pipistrellus. 
En larv af Bombyx monacha. 


Af Herr C. J. von Linder. 


En albinosvarietet af Muscicapa grisola, 


Af Herr Lundström j:r. 


En Caprimulgus europeus. 


Af Studeranden Th. Kriper. 


Ed Muscicapa parva, tagen på hafvet utanför Landsort. 


Af Herr Öfverjägmästaren Segerdahl. 


Fossila hafsmusslor funna vid utgräfning af sjön Eldmörjan på Hunne- 
berg, 327 fot öfver hafvet. 


— 359 — 


Botaniska afdelningen. 


Af Professor Schimper i Strasburg. 


Omkring Etthundrade sydeuropeiska arter. 


Af Assistenten D. Lange i Köpenhamn. 


Omkring Tvåhundradefemtio arter från Spanien. 


Af D. Körnicke i Berlin. 


Nio arter af Pepalanthus, och Tonina fluviatilis, 


Af Studenten W. Stenhammar. 


Etthundradetrettiofyra arter från Gottland, hvaribland den såsom 
svensk under sommaren upptäckta Pulsatilla patens, samt, bland 
de sällsyntare, Cuscuta Trifolii, Euphrasia salisburgensis, Poten- 
tilla collina, Oenanthe fistulosa, Anemone sylvestris, Ulmus cam- 
pestris var. suberosa, Calamagrostis montana, Scolopendrium Phyl- 
litis, Polypodium calcareum m. m. fl. 


Af Studenten Brandelius. 


Trettiofyra arter från nejderna af Strömstad och de omgifvande öarna, 
serdeles Nord- och Sydkoster, hvaribland Eryngium maritimum, 
Stenhammaria maritima, Thalictrum minus, Alchemilla alpina, 
Lathyrus maritimus, Sagina subulata, Carex maritima och hexma- 
tolepis, Phleum arenarium m. fl. 


ÅR RSS 
STOCKHOLM, 1855. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


ök ar kablinisR ER 
ed FANSEN 


; pb 

Sn 

AS 

AM 

AN i NN år FLER ; 

d p AS LET | R Kb > ad 
Fe RE EIS öllaint änint 
UR GAR SER | 

+ 


lig i an a 


FO göra på SNistdisk. filel Kan a Me erat 
: borkb Jarek vumnng.stlaseta ToRARlygr FDR 
tislot MRS apr VisnRf, [ELCS TR ER Lärare 


2 FLER PSP ER RS RR SYRA 
RE FS mm mir sb golos sy ny. HISSEN 4 skinkor 


ip Senare RISE 


5 - PESTEN: KATT Fn bs Så SS 
Ke se - TON 
Z SKENET ab 0 botkinörå hy ena 
WW yrte MA DAMIDARAN AST Å 0587 

> säbdue BUMmNDA AON Te 
2 lar tf da Fm 


r CS 


gt ERAN dn , 
- neg a höjt SR 
. ar Me år 
; RN ry Lä 
SE HS FER FR Sot. 
. A 4 Ve Me d f w . 
ot RSK öar AES (Ne 
SPARAR SEDAN be Sn a ( 


An 


SETS TSAR ad Ksp Kao Sek NAS 


| ENE ar JÖRN 
Ross Cd ok 
faan 8 ARNRNESKRNR 4 27 10 RN 


ÄN Pe 


Mr 


väja 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENN 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 12. 183535. NM. 8. 


Onsdagen den 10 Oktober. 


Föredrag. 


1. Om larven till en art af slägtet Pelto- 
gaster "). — Hr Magister G. Linpsrtröw meddelade genom Hr 
S. Lovén följande: 

»Då jag tillbragte en del af nu förflutne sommar i Bo- 
huslänska skärgården i Professor S. Lovéiss sällskap, gjorde 
han mig uppmärksam på en art af den märkvärdiga parasit- 
form, som under slägtnamnet Peltogaster ej sällan anträffas på 
Pagurers abdomen. Om det utbildade djurets natur är jag ej 
i tillfälle att lemna några upplysningar, men i stället torde 
måhända det, som jag sett af dess larv, i någon mån kunna 
belysa detta gåtfulla djurs så mycket omtvistade systema- 
tiska plats. 

I medlet af Augusti träffade jag individer af en art, 
som dels fanns på Pagurus bernhardus, dels på en efter allt 
utseende ny art ”'), som kommer nära P. cuanensis THOmPson 
& Bert. Om ej identisk med Raruakes Peltogaster paguri, är 
den åtminstone mycket närstående. Dessa parasiter äro fyllda 
med en mängd rödgula ägg, hvilket öfverensstämmer med RatH- 


") Hörtill Tab. XI, B. 
”") På ett exemplar af denna art funnos ej mindre än sju Peltogaster- 
individer, de flesta af 10 millim. längd. 


— 362 — 


«rs ”) beskrifning; men med visshet har jag ej sett, att dessa 
ägg ligga i den allmänna näringshåligheten.  Larverne kommo 
i sigte dels genom pressning, dels ock derigenom, att de sjelf- 
mant kläcktes. 

Den nästan ovala kroppen är alldeles slät, icke delad 
i segmenter, och betäckes af en ganska klar hinna, så att 
de stora embryonela oljedropparne öfverallt skina igenom, 
utan att något spår till inelfvor synes emellan dem. Den hos 
Lerneeornas och Cirripediernas larver vanliga mörka fläcken, 
som i allmänhet anses för öga, finnes äfven här och är be- 
lägen vid kroppens främre rand. Den har en mörkviolett färg, 
och kan till sin form lämpligast liknas vid ett nyckelhål 
(fig 1, a). Hinnan, som omsluter kroppen, är vid sidokan- 
terna något ofvanföre det första extremitet-paret förlängd till 
tvenne midt emot hvarandra sittande korta horn, som i en 
högst påfallande grad (fig. 2 a, fig. 3) påminna om dem, 


Arek 


som både DARWIN ””) och Spence Bare ””) i sina arbeten om- 
nämna och afbilda hos Cirripediernas larver, men hvilka der- 
emot, såvidt hittills blifvit bekant, saknas hos Lerneeornas. 
Här, hos larven till Peltogaster, liksom äfven är fallet inom 
Cirripediernas grupp, innesluta dessa tvenne hornlika utskott i 
sitt inre, liksom i ett fodral, en tydligt tre-ledad extremitet 
(fig. 3), som möjligen efter det första hud-ombytet framstår 
som en antenn. Inom sitt hölje visar den sig bestående af två 
eller tre korta och tjocka leder och en smal, längre slutled, 
hvilken i spetsen är försedd med en kort och spetsig tagg, 
som geromtränger det hornlika höljet och synes utanföre det- 
samma. De öfriga extremitet-paren, med hvilkas tillbjelp den 
nykläckte larven lifligt rör sig fram, äro tre. Af dessa är det 
första enkelt, bestående af en lång grof basal-led och en kor- 
tare slut-led (fig. 1 by, från hvars spets två långa, styfva borst 
utgå, vid basen af hvilka sitta några mindre. De tvenne bakre 


”) Beiträge zur Fauna Norwegens p. 245. 
”) A Monograph of Cirripedia: Balanide p. 103. 
'""") Ann. and Magaz. of Nat, Hist. 1851, VIII, p. 324. 


— 363 — 


extremiteternas par äro tvågreniga, den öfra grenen något längre 
än den undra, och af en krökt form (fig. 4 c och d). Af- 
delning i särskilda leder är på dessa extremitet-par ganska 
otydligt antydd. Begge grenarne äro mot spetsarne försedde 
med långa borst, så ordnade, som af figuren kan inhemtas. 

Oaktadt all använd möda kunde icke något tecken till 
mundelar upptäckas, utan syntes den del af kroppen, der man 
kunde vänta att finna sådana, lika jemn och slät, som den 
motsatta delen af ryggsidan. 

Vid kroppens bakre kant, något in på buksidan, märker 
man tvenne korta och trubbiga taggar (fig. 1 e), som jag vå- 
gar anse homologa med dem man finner hos Cirriped-larver 
på deras första stadium, och som hos dem sedan tilltaga 1 längd 
och tjocklek. 

Peltogaster-larvens längd utgör vid denna tidpunkt 0,24 
millim. 

Vidare än nu beskrifvet är, lyckades det mig icke att 
fullfölja utvecklingsgången af denna besynnerliga form, som å 
ena sidan, i silt utvuxna tillstånd, genom sitt utseende (om ock 
på långt håll) och sitt lefnadssätt, låter förmoda en för- 
vandtskap med Lernéeornas grupp, men å andra sidan, såsom 
larv, så starkt påminner om larvformerna hos Cirripedierna i 
deras första stadium». 


Figurernas förklaring, Tab. XII, B. 

"Fig. 4. Larven sedd från buksidan; a, den ögonlika fläcken; b, 

c, d, första, andra och tredje extremitet-paren; e de korta tagglika 
bibangen. 

Fig. 2. Larven från ryggsidan; a, höljen för de blifvande an- 
tennerna. 

— Fig. 3. Ett sådant hölje sedt under större förstoring med en tyd- 

ligt ledad extremitet i det inre. 


— 364 — 


Akademiska angelägenheter. 


Preses anmälte. att Akademien denna dag genom döden förlorat 
sin ledamot i fjerde klassen, Öfverdirektören vid K. Teknologiska Insti- 
tutet, R. N. O., Hr L. J. WALLMARK. 

Akademien kallade, genom anstäldt val, till ledamöter i sin sjette 
klass, Professoren vid K. Universitetet i Christiania, Fr MicHaAEL Sars, 
samt Botanices Professoren vid Universitetet i Leyden Hr C. L. Buume, 
och Prinsen af Canino, CHArRLEs LUCIEN BONAPARTE. 

Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Société des 
sciences et des arts i Batavia, samt Wetterauische Gesellschaft fär die 


gesammte Naturkunde i Hanau. 


Inlemnade afhandlingar. 


Hr Sunpbevanis afbandling: Om fiskynglets utveckling, som varit remit- 
terad till Hrr ÅA. Retzius och SANTESSON, Samt 

Hr Mag. A. E. Horncress afbandling: Försök till uppställning och be- 
skrifning af de i Sverige funna Tryphonider, som varit remitterad 
till Hrr WanLiBErc och BonemAn, återlemnades med tillstyrkande af 
deras införande i Akademiens Handlingar, 


— 365 — 


2. Om utvecklingen af Serlularia pumila L. — 
Hr Mag. Linpsrröm hade insändt följande, som föredrogs af Ar 
S. Lovitn: 

»Vid Norges sydkust och i vår Bohuslänska skärgård är 
Sertularia pumila en ibland de allmännaste af de Hydrapolyper, 
som förekomma närmast under vattenytan, der de i mängd 
sitta fästade på Fucacéer. Under nu förflutne sommar fann 
jag henne ymnigt försedd med könskapslar på alla stadier af 
utbildning. 

Han- och hon-kapslar förekomma aldrig tillsamman på 
samma stånd af de könlösa polyperna, utan alltid på olika stånd. 

När dessa kapslar först börja framskjuta, är det i form 
af en liten uppåt böjd, i toppen svagt afrundad knopp (a fig. 
1). De äro fästade vid basen af de könlösa djurens celler, 
vanligen med ett mellanrum af två till tre celler mellan hvar- 
andra. Polypstammens näringskanal insänder i den unga knop- 
pen en stark gren, hvaraf den nästan helt och hållet blir fylld. 
Kapseln tillväxer, antager ett klock- eller snarare vinglas-for- 
migt utseende (fig. 2), och i toppen utbreder sig, som ett tjockt 
lager, den från hufvudstammen inskjutande näringskanalen. Efter- 
handen börjar kapseln närma sig den ovala formen, och tilltar 
alltjemt i längd (fig. 3 och 4), tills den uppnått sin slutliga 
form (fig. 8). Utbildad visar kapseln sig vanligen mera smal 
och långsträckt på hanstånden, på honstånden deremot mera 
kort och utsvälld. På en smal och kort skaftlik del sitter den 
päronformiga kapseln och slutar ofvantill i en jemnbred, upp- 
stående kant, som ringformigt omger kapselns öppning. Denna 
öppning betäckes af ett lock. I allmänhet är kapselns vägg 
slät och jemnt afrundad, blott någon gång finner man den oregel- 
bundet veckad (fig. 4). Rundtomkring den uppstående kanten, 
som omger kapselns öppning, sitter en oftast enkel rad trub- 
biga, i ändan oregelbundet tandade utskott, som utgå ifrån och 
äro bildade af samma horniga ämne, af hvilket hela kapseln 
består (fig. 7). I början är kapselns vägg klar och genom- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 10 Oktober 1855. 


— 366 -— 


skinlig, men blir efterhanden betäckt med åtskilliga främmande 
ämnen (såsom diatomacéer, algsporer, o. d.) så att dess färg 
blir gul och dunkel. På äldre kapslar synes väggarnes tjock- 
lek hafva något ökats derigenom, att flera smålager af det 
bildande ämnet afsatt si 


Led 
Sd 


Förändringar hafva emellertid försiggått i kapselns inre. 
Näringskanalen, som i det första stadiet sköt rakt midt igenom 
kapseln, följer nu, sedan denna uppnått sin utbildning, ett litet 
stycke i sned riktning med kapselväggens ena sida, går sedan 
(a, fig. 8) midt igenom kapseln och utbreder sig vid dess topp, 
som ett tätt och tjockt lager. Från sidorna af detta utsänder 
närings-kanalen ett obestämdt antal af ihåliga förgreningar. En 
sådan gren följer tätt med kapselns vägg. Den fortlöper van- 
ligen ett stycke odelad, innan den fördelar sig i sidogrenar, 
som afsmalna och försvinna. Stundom är förgreningen i hög grad 
invecklad och svår att utreda, och någon gång tyckes det, 
som om de ofvanifrån kommande grenarne möttes af andra dy- 
lika, som skjutit upp nedifrån vid näringskanalens bas. 


En klar och temligen fast hinna (fig. 8 etc., b) omgif- 
ver både hufvudgrenen och dess utskott. Hos dessa sednare 
(fig. 6) afsänder hinnan smala trådar, hvilka efter all sanno- 
likhet tjena till att fästa grenen vid kapselns vägg. 


I det inre af de nu beskrifna kanalerna försiggår en liflig 
strömning af den art, som äfven visar sig hos de öfriga Hydra- 
polyperna. De i kanalerna varande små runda kornen ses en 
stund i hastig fart strömma fram i uppåt gående riktning. 
Plötsligen stannar all rörelse, som efter ett kort uppehåll åter- 
igen börjar, men då åt alldeles motsatt håll mot nyss, eller 
nedåt.  Ciliers inverkan är väl här knappt tänkbar. EHRrEn- 
BErRGs och Lovtns förmodan, att strömningen skulle bero på 
väggarnes sammandragning, tyckes komma sanningen närmare. 

Att någon klar vätska fyller det öfriga af kapselns rum, 
som ej upptages af nu omtalade delar, har väl ej direkt kun- 
nat ses, men för den förmodan, att en sådan finnes, och att 


— 367 — 


den, efter att hafva blifvit utsatt för vattnets inverkan, blir af 
fast och gelatinös beskaffenhet, skola nedanföre skäl lemnas. 

Några små problematiska kroppar förekomma såväl hos de 
könlösa polyperna, som här inom kapseln i närings-kanalens 
yttre väggar, närmast; innanföre den klara hinnan, och dess- 
utom både inom hanens och honans kroppar och hos embryo. 
De äro klara och mandelformiga (fig. 5), och på ena långsidan 
visar sig en liten uppstående kant. Hafva de möjligen någon 
analogi med de »spicula», som blifvit beskrifna hos vissa An- 
thozoer, synnerligast Åctinier? 

Vid samma tid då närings-kanalens förgreningar börja 
synas, utskjuter på midten af kanalen en liten knopp, som är 
det blifvande köns-individet. Om vi till en början följa hanens 
utveckling, så finna vi, att han (fig. 8, f) först visar sig som 
en från närings-kanalens yttre lager utskjutande knöl, som 
ytterst omgifves af kanalens klara hinna. Innanföre märkas i 
hans kropp vid tilltagande utbildning tvenne skilda delar. Den 
yttre, närmast inom hinnan belägna, är ljus och af finkornig 
struktur, och inom den beredas spermatozoerna. Den omslutes, 
af en egen väf, som förmodligen, liksom den motsvarande hos 
honan, är sammansatt af celler (fig 46 m)”'). I midten af 
det sperm-beredande lagret inskjuter från närings-kanalens 
ihålighet en smal och mörk gren, som slutar utan öppning och 
hvilken är hanens mag-rör. Frigjordt visar det ett tätt lager 
af mörka korn, som omgifver sjelfva håligheten. Detta lager 
åter omslutes af en tunn och elastisk hinna. Inuti röret mär- 
ker man en lika liflig saftströmming, som hos det uppammande 
hufvud-röret. Mag-röret faller genast i ögonen genom sin 
mörka, i brunt stötande färg. 1 stället för det vanliga finger- 
lika slutet uppåt, ändar det stundom i ojemna, korta utskott. 

Efterhand  förlänges hanens kropp och skjuter uppåt, i 
riktning mot locket och kapselns öppning. Sädesmassan ökas 


+) I fall man får tyda köns-individerna hos Sertularia som lågt utbildade 7” 

Medusor, så är denna del af deras kropp homolog med den del af de 4, 
: Er 
MAN 
2 [ 


högre Medusornas kropp, som tyska författare kalla manteln. 


NR 


Å 


AT 


i 


— 368 -— 


betydligt och utspänner kroppen, så att den nästan fyller hela 
kapseln och tränger närings-kanalen på sidan. När hanen är 
utbildad, är han af långsträckt oval form (fig. 9 f), upptill 
något insnörd, så att han har en kort hals. Massans färg 
stöter i hvitt. Mag-röret (g) är långt, smalt och lätt S-formigt 
krökt, samt sträcker sig i det närmaste tvärtigenom hela krop- 
pen. Nu är tiden inne för sädesmassans uttömning. Genom 
att småningom utvidga sig uppåt, skjuter han undan det lock, 
som tillsluter kapsel-öppningen (fig. 10, 4, B, C), och hänger 
med sin öfre del utom kapseln. Motståndet mot det tillbaka- 
skjutna locket förminskas, detta faller mer och mer tillbaka 
på den del af hanens kropp, som är utanföre öppningen, hvaraf 
följden blir, att denna del så småningom afsnöres från den 
innanföre varande delen och till slut, när locket fallit nästan 
alldeles tillbaka på sin förra plats, endast sammanhänger med 
denna del genom en smal och trång hals. I spetsen af den 
utanför hängande säcklika delen uppstår nu en öppning, för- 
modligen i bufvudsaklig mån åvägabragt genom det i uppåt 
gående riktning verkande tryck, som det igenfallna locket utöfvar 
på densamma. Jag anser, att, i enlighet med hvad vi sedan 
få se hos honan, den del, som nyss kallats manteln, redan 
från början ej är sluten, utan öppen i sin spets, och tratt- 
likt förlängd utsänder sädesmassan genom den af trycket bri- 
stande klara hinnan, som är en fortsättning af den, hvilken 
äfven omgifver närings-kanalen. Utseendet af manteln hos 
hanar, som hafva befriat sig från all sädesmassa, motsäger ej 
heller ett sådant förhållande, såsom ses af fig. 16, der manteln 
synes kolflikt utsvälld, men en liten uppåt riktad hals omgifva 
det på dess botten hopfallna mag-röret. 


Genom nu omnämnde öppning utkommer (fig. 13) en mjölk- 
hvit massa af spermatozoer under en sakta och jemn rörelse, 
liksom en långsamt uppstigande rök. I ett fall räckte denna 
uttömning under en fjerdedels timmas tid. All sädesmassa 
uttömmes ej på en gång. Troligen sker detta i flera omgångar. 


— 369 — 


Hanar, som uttömt sin sädesmassa, visa det i fig. 16 tecknade, 
nyss beskrifna utseendet. 

Några gånger syntes hos kapslar, som innehöllo hanar, 
hvilka redan voro toma, ett utknoppande nytt individ högre 
upp på närings-kanalen. Aldrig syntes flera utbildade hanar 
tillsamman inom samma kapsel. 

Den utgjutna hvita sädesmassan består till största delen 
af spermatozoer (fig. 41). Dessa hafva en vanlig form: en 
oval, stundom på midten insnörd kropp, af halmfärgad oljelik 
glans, samt en ganska lång och smal svans, synlig endast 
under gynnsam belysning. Deras rörelser äro ej så lifliga, 
som man vanligen får se hos djur af andra klasser. 

Det återstår att omtala förloppet vid honans utveckling. 
Redan innan kapseln biifvit fullkomligt utbildad kan man på 


den i midten belägna närings-kanalens utseende — oafsedt den 
omständigheten, att fullt utbildade individer finnas i andra kaps- 
lar på samma stånd — med bestämdhet se, att de derpå ut- 


skjutande knopparne blifva honor. Man varseblifver nemligen, 
innanför den yttre klara hinnan (fig. 17), ett tätt lager af små 
ljusa cell-lika kroppar, som omgifva den innerst varande ka- 
nalen, inom hvilken synes lika liflig strömning af små korn, 
som i han-kapseln. Dessa ljusa celler finnas nästan öfverallt 
på närings-kanalens yta. Fig. 45 visar deras utseende, sådana 
de synas frigjorda och under svag pressning. Såväl till följe 
af deras struktur, som äfven och isynnerhet till följe af den 
utveckling, som de genomgå, är det tydligt, att de äro ägg, 
hvilkas bildning börjat förr än den utknoppande del, som kal- 
lats honan, ännu visat sig, men inom hvilkens kropp de nå sin 
utbildning och genom hvilken de frigöras. Alla de ägg, som 
jag såg inom närings-kanalens väggar, visade, från det minsta 
till det största, en klar (någon gång med små runda korn för- 
sedd, fig. 45), vesicula Purkinjei, som i sitt inre innesluter den 
betydligt mindre Wagnerska fläcken. Ett par gånger (en gång 
hos ett ägg, i en utbildad hona) märktes en liten kärnkropp i 
den Wagnerska fläcken (fig. 15). Sjelfva vitellus-massan är 


— 370 — 


ljust finkornig. Snart märkes på midten af närings-kanalen en 
utskjutande knöl (fig. 47), och denna är första tecknet till 
honan. Hos Campanularia geniculata omgifver, enligt Lovén, 
den yttre klara hinnan honan så länge hon är inom kapseln, 
på det sätt, att bon aldrig sträcker sig fritt utom närings- 
kanalen i kapselns hålighet, utan ständigt ligger täckt af samma 
hinna som kanalen. Här deremot, der visserligen ock den klara 
hinnan tätt omsluter honan, skjuter hon denna med sig fritt 
ut i kapseln, ifrån mnärings-kanalen, såsom en särskild hinna 
för henne sjelf. Hinnans sammanhang med den fortsättning, 
som omgifver närings-kanalen, upplöses nästan alldeles när tiden 
för äggläggningen är inne, och, som vi få se, får den ock då 
en särskild, vigtig betydelse. 

Honans mag-rör, som är kortare och tjockare än hannens, 
omgifves af äggen (fig. 49), som i sin ordning åter omslutas 
af den yttre fasta del, hvilken kan kallas manteln, och har 
en cellulös byggnad (fig. 42). Man kan stundom vid varsam 
pressning lyckas framställa den, medan den ännu är inom kap- 
seln, men tydligast är den synlig vid det naturliga förloppet 
af äggläggningen. Det synes då, att den upptill har en rund 
öppning, genom hvilken äggen komma ut (fig. 21). De man- 
delformiga småkropparne ligga spridda omkring i honans inre. 
Antalet af ägg, som hvarje hona innehåller, går i de flesta fallen 
till tio, sällan öfver, någon gång derunder, ända till blott tre. 
Vid påfallande ljus erbjuda de än rosenrödt, än hvitt färgade 
äggen med den dunkelt genomskinande vesicula Purkinjei en 
vacker anblick. Äggens vitell-massa har blifvit mera kompakt 
fipkornig och dunkel än den var utanför honan i närings- 
kanalens lager (fig. 14). Äggen ligga inom honan omgifna af 
en gulaktig vätska. 

Den nu af äggen uppsvällda honan uppfyller en stor del 
af kapseln och skjuter allt mer uppåt mot dennes öppning, un— 
der det att sambandet med närings-kanalen blir allt mindre, 
derigenom att, som redan är nämndt, den yttre, klara hinnan, 
som omgifver honans kropp, frigöres från sitt sammanhang med 


— 371 — 


den öfriga delen af hinnän, hvilken omsluter närings-kanalen, och 
blott genom smala trådlika utskott bänger tillsamman antingen 
med denna eller med kapselns vägg. Dessutom är honan blott 
förenad med närings-kanalen genom fortsättningen af sitt mag- 
rör, som likt ett smalt skaft skjuter in i densamma. Detta 
skaft tyckes vara i hög grad elastiskt, ty det förlänges i samma 
mån, som honan närmar sig kapselns öppning. 

Befruktningen måste inträffa vid denna tidpunkt, ty snart 
visa äggen alla de företeelser, som uppstå efter befruktningen. 
När tiden inträdt för honan, att afbörda sig sina ägg, skjuter 
hon undan locket för kapsel-öppningen genom sin påträngande 
kropp; den klara hinnan, som redan innanför i kapseln betydligt 
utvidgat sig omkring manteln (fig. 49), sväller ut öfver kapsel- 
mynningen och antager formen af en rund och klar blåsa. Man- 
teln utkommer äfven rörformigt förlängd (fig. 24), och tränger 
med sin rörlika mynning in i den hålighet, som bildats af den 
klara hinnan. Uti denna afläggas nu äggen, som skjutas fram 
med en långsamt glidande rörelse genom mantelns mynning. 
Hvad som härvid utgör den egentliga orsaken till rörelsen har 
jag ej kunnat se. Sedan äggen nu aflagts i blåsan, drages 
manteln så småningom tillbaka, och då bonans delar allt mer 
och mer skrumpna tillsamman, tyckes hon bortdö och försvinna. 
Mag-röret, som aldrig sträckes utom kapseln, ligger då hop- 
fallet på bottnen af den toma mantelsäcken. Man märker nu, 
att högre upp på närings-kanalen ett nytt individ börjar att 
skjuta ut. En gång har jag sett tvenne hon-individer på samma 
utbildnings-stadium inom samma kapsel. Med bestämdhet har 
jag ej sett ägg lagda af någon hona, som har ett sednare 
ursprung. 

Det nämndes, att den utanpå kapselns lock liggande blåsan 
är bildad genom en afsnörning af den klara hinnans öfre del. 
Denna blåsa, som man skulle kunna kalla en slags »Bruthöhle», 
står genom en smal hals i sammanhang med sin innanför va- 
rande fortsättning.  Blåsan ligger ibland stor och utsvälld öfver- 
täckande kapselns hela mynning, men merändels är den något 


— 372 — 


skjuten åt sidan af det igenfallna locket. Dess vägg består ej 
endast af den tunna hinnan, utan af flera koncentriska aflag- 
ringar (fig. 22), som hafva afsatt sig utanpå hinnan, efter all 
sannolikhet när den utträngde. Möjligen hafva dessa aflagringar 
sitt ursprung i någon klar vätska, som stelnar utom kapseln, 
sedan den kommit i beröring med vattnet. Ofta ser man både 
när hanen och honan undanskjuta locket, småklumpar af ett 
slemmigt ämne, som jemte dem trängt ut. De mandelformiga 
kropparne ligga strödda omkring bland blåsans lager. Dessas 
sammanhang blir med tiden lösare, hvilket i sin mån lättar 
larvens utträdande. 

Inom detta klara, genomskinliga hölje ligga nu äggen till 
dess de blifvit utbildade till larver. Sedan klyfnings-företeel- 
serna försiggått, hafva äggen en utdraget oval form. Man ser 
tillika en klar ring, som omgifver hvarje ägg (fig. 20 n). Är 
det en membran eller något från ägget afsöndradt slemmigt 
lager? Nu börja oregelbundna och långsamma rörelser visa sig, 
i det att embryonen än förlänger sig, än drager sig tillsamman 
och vänder sig omkring. Vid varsam pressning ser man, att 
han. består af två skilda lager (fig. 20): ett yttre, ljusare, 
som ringformigt innesluter en tät, mörkare massa. Rörelserna 
blifva något lifligare, och efter att hafva genomträngt hålans 
hölje, som nu blifvit lösare till sin sammansättning, utträder 
den fria larven. Denna har nu en utdraget cylindrisk form 
(fig. 23 p), afrundad i främre ändan, i den bakre något af- 
spetsad.  Talrika, korta flimmerhår kunde ses på främre delen 
af kroppen. Kroppsmassan är grynig och ogenomskinligt hvit, 
undantagande på den bakre spetsiga delen, der den är klar och 
der små korn skina igenom. Sönderpressas larven, synas i 
kroppsmassan, utom oregelbundna korn och de mandelformiga 
kropparne, små cellzartade bildningar (fig. 23 qg). Larven är 
långsam i sina rörelser och sitter stundtals fästad, under det 
han drar sig klotformigt tillsamman. Jag lyckades aldrig få se 
hans vidare utveckling, hvilken man väl, efter de utmärkta 
iakttagelser vi ega öfver Campanularia geniculata, lätt kan för- 


— 373 — 


moda.  Larver, som blefvo fria på förmiddagen den ena dagen, 
befunnos den följande morgonen alldeles upplösta. 

Bland förut kända utvecklings-serier erbjuder den hos 
Campanularia geniculata af Lovén och. Scrurrtze iakttagna åt- 
skilliga beröringspunkter med Sertularians. Hos begge utbildas 
de delar, som här kallas köns-individer, inom särskilda kapslar 
genom utknoppnoing från den utgrening af polyp-stammens nä- 
rings-kanal, som genomtränger kapseln ”) Hos begge arterna 
sitta han- och hon-kapslar på olika stånd, aldrig på ett och 
samma. Under det man hos Campanularian samtidigt ser flera 
hannar eller honor inom samma kapsel, så är den regelmässiga 
gången hos Sertularian den, att endast en hanne eller hona i 
sender når utveckling, och efter all sannolikhet uppstår ett nytt 
individ först då, när detta bortgått. Också innesluter hvarje 
hona hos Sertularian ett större antal ägg (omkring tio) än hos 
Campanularian (vanligen två), liksom äfven hannen en större 
sädesmassa, under det att kapseln hos den förra arten är något 
mindre än hos den-sednare. Närings-kanalens yttre hinna om- 
sluter hos Campanularian, såsom ett gemensamt hölje, alla inom 
kapseln varande individer, då hos Sertularian denna hinna fri- 
göres från sitt sammanhang med den öfriga delen, som omgifver 
närings-kanalen, och bildar, så att säga, en särskild, egen 
hinna omkring köns-individerna. Denna hinna får hos Sertularian, 
vid dessa individers delvisa utträdande, betydelsen af ett recepta- 
culum seminis, och en slags »Bruthöhle». Hos begge arterna un- 
dergå äggen sålunda sin slutliga förvandling till embryo och larv 
utom kapseln, hos Campanularian inom moderns fullkomligt ut- 
komna kropp, hos Sertularian inom en från henne afsnörd del. 

De delar inom Sertularians kapsel, som innesluta och till 
vidare utveckling bringa sädesmassan och äggen, äro således 
fullkomligt analoga med dem, som finnas hos Campanularia 
geniculata, och torde, liksom dessa, kunna anses för individer 


”) Framtida undersökningar måste kasta ljus öfver den skenbara mot- 
sägelse, som ligger deruti, att äggens bildning hos Sertularia pu- 
mila är påbörjad inom det yttre lagret af närings-kanalen, innan 
det ännu synes något tecken till hon-individ. 


2 MR 


af andra generationen, fastän varande på en jemförelsevis mycket 
lägre utbildningsgrad. Campanularians köns-individer visa en 
temligen påfallande likhet med Medusor, i det att de äro för- 
sedda med rand-cirrer och med kanaler, som utgå från mag- 
rörets basis, och tyckas gå in i ett vid cirrernas bas beläget 
ringkärl. Hos Sertularians köns-individer ser man deremot 
hvarken cirrer eller kärl i deras yttre väggar. Men då man 
tager i betraktande deras struktur i öfrigt, huru mag-röret är likt 
det, som förekommer hos flera Medusa-former, och huru manteln 
är starkt utbildad, samt vid sin spets öppen och omgifven af en 
tydlig kant, så torde man likväl komma till den åsigten, att 
dessa individer af andra generationen, i full öfverensstämmelse 
med hvad som är fallet hos så många former inom samma grupp, 
äro Medusor, fastän af en mycket låg utvecklingsgrad». 


Figurernas förklaring, Tab. XIII, ÅA. 


Följande bokstäfver hafva samma betydelse hos alla de figurer, vid 
hvilka de förekomma: a närings-kanalen, b dess yttre klara hinna, 
ce utskotten från toppen af närings-kanalen, d kapsel-locket. 

Figg. 1—4, köns-kapselns tillväxt-stadier; fig. 5, de mandelformiga 
kropparne; fig. 6, en af närings-kanalens utgreningar, starkt förstorad; 
e trådlika utskott från dess väggar; fig. 7, utskott från den ringformiga 
kanten kring kapsel-mynningen; fig. 8, han-kapsel, f den utknoppande 
hannen; fig. 9, han-kapsel med utbildad hanne, f hannen, g hans mag- 
rör; fig. 10, A,B,C, han-kapslar, der hannen till en del kommit utom 
kapseln, d locket, vid hvilket fästats en slem-klump; fig. 11, sperma- 
tozoer; fig. 12, mantelns struktur hos honan; fig. 13, ban-kapsel, der 
en massa spermatlozoer utgår från den utkomna hannens öfre del; fig. 14, 
äggets utseende inom honan, läggmassans utseende under stark förstoring; 
fig. 15, ägg från närings-kanalens lager; fig. 16, han-kapsel, b'- den del 
af närings-kanalens klara hinna, som omsluter hannen, m manteln med 
dess uppåt riktade mynning; fig. 17, hon-kapsel med ung hona, närings- 
kanalens yttre lager fylldt med ägg; fig. 18, kapsel med utbildad hona; 
fig. 19, hona ultagen ur kapseln, g mag-röret, m manteln, b' den klara 
hinnan, inom hvilken äggen afläggas, sedan den skjutits utom kapseln; 
fig. 20, larv sedd under pressning och visande tvenne olika lager, n ägg, 
omgifvet af ett klart hölje, såsom det visar sig inom den klara: blåsan 
utanför kapseln; fig. 24, hon-kapsel der honan afbördar sig äggen, bok- 
stäfvernas” betydelse densamma, som förut; fig. 22, kapsel med den 
blåsa, som innehåller äggen, utanpå; honan sammansjunken i det inre 
af kapseln, o fästelrådar, som utgå från honans frigjorda yttre hinna; 
fig. 23, p larven, q celler från densamma. 


— 375 — 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Af Kongl. Belgiska Regeringen. 
Carte géologique de la Belgique par AsprÉ Dumowt. Stor Atlas. 


Af Kön. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 
Abhandlungen. 1854. 
Monatsbericht. 1854: Aug.—Dec. 1855: Jan.—Juni. 


Af Kais. Akademie der Wissenschaften i Wien. 
Denkschriften. Mathem. CI. IX. 
AA Philos. CI VI. 
Jahrbächer f. Meteorologie u. Erdmagnetismus. III. 1854. 
Sitzungsherichte. Mathem. 1855: 3, 4. 
— HHH<- Philos. 1855: 2—4. 


Af Royal Society i London. 
Philos. Transactions. Vol. 151: 4. 
Proceedings. VII: 14. 
SwmitH, Supplement to the pract. rules. Lond. 1855. 8:0. 


Af Royal Society i Edinburgh. 
Transactions. XXI: 2. 
Proceedings. III: 45. 


Af Boy. Anatomical Society i London. 


Memoirs. XXI, 1, 2. XXI, XXIII 4:0. 
Notices. XII—XIV. 1851—54. 8:0. 


Af Kais. Geologische Reichsanstalt i Wien. 
Jahrbuch. 1854. 4:0. 


Af Académie Roy. des Sciences i Amsterdam. 
Verhandelingen. II. 1855. 4:0. 
'Verslagen en Mededeelingen. II: 3. III: 4, 2. 
Koninkl. Beshrit. 
Catalogus der Boekerij. Aflev. I. 


add Af Beale Academia della Scienze i Turin. 
Memorie. T. XIV. 1854. 


Af Zoologisch. Botanischer Verein i Wien. 
Verhandlungen, B. 1V. 1854. 


Af Societé Imp. des Naturalistes i Moskau. 
Bulletin. 185353: 3, 4. 1854: 4. 


Af Administration des Mines i Petersburg. 
Kurefer, Compte rendu annuel. 1853. 


— 376 — 


Af Museum of practical Geology i London. 

Memoirs of the geol. survey of the United Kingdom. Vol. I: 4, 2. II: 
1, 2. Lond. 1846—48. 8:o. — Figures and Descriptions, dec. 
1—4, 6—38. 4:0. 

DE tA Becee, Report on the geology of Cornwall. Lond. 1839. 8:0. 

Pmuiurs, F., Figures and descriptions of the fossils of Cornwall. LCond, 
1841. 3:0. 

Records of tbe school of Mines. Vol. I: 1, 3, 4. Jemte tvenne småskrifter. 

Af Sir Rod. Murchison. 
Morris, J., A catalogue of british fossils. Lond. 1854. 8:0. 


Af Hr Hausmann i Göttingen. 
Götting. Gelehrte Anzeigen. 1854. 
Nachrichten von der Universität. 1854. 
Af Författaren. 
Bonuemas, C. H., Monographia Cassididarum, T. III. Holm. 1855. 8:0. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Zoologiska afdelningen. 


Af Studenten Hr G. A. Lindberg. 
Fem st. foglar och en insjöfisk från Brasilien, samt en Lepas, parasi- 
tisk på en flygfisk, och två Syngnathi från Sargassum i Atl oceanen. 


Botaniska afdelningen. 


Af Hr RBådman P. J. Beurling. 


Tjugo arter från Bohuslänska skärgården, hvaribland: Centunculus mi- 
nimus L., Selaginella spinulosa A. Br., Arcbangelica officinalis 
Horrw. var. litoralis Beuri., Eryngium maritimum L., Thalictrum 
minus L. p- p-, Carex haematolepis Dr., C. maritima Mueur., Fe- 
stuca rubra var. litoralis G. F. W. Mevy., Glyceria maritima 
WauLnBG c. variet. violacescente, Calamagrostis pulchella SAnTt., 
Cal. Epigejos Rort v. angustifolia BEurL. 


Mineralogiska afdelningen. 
Af Hr L. J. Igelström. 
Två stuffer mineralier. 


Af Hr Conservator Meves. 
En stuff. 


Meteorologiska Observationer å Stockholms Observatorium 


Barometern 
reducerad till 0". 


Decimaltum. 


+ SM fa La 


f. m. e. m. 


e. mm. 


0 om 


OO MNI BR MM bRBW 


25,60 | 25,57 
25,52 | 25,49 
25,50 | 25,49 
25,48 | 25,45 


25,52 


Fr I IAI 


25,04 
25,22 
25,03 
25,17 


25,58 | 25,46 
25,12 | 25,04 


+ 
-— 
Så 
ov 


25,68 | 25,71 | 25,74 | +11,2 
25,76 | 25,73 | 25,72 | +112 
25,68 | 25,64 | 25,62 j +16,1 


25,33 | +16,7 
25,07 | +14,0 


i Juni 1855. 


Thermometern 
Celsius. 


22 SR dä RS IRL IAS Ita 


FA: 


e. m. 


25,82 | 25,78 | 25,74 | '+ SO] +120 1) + 80 
25,70 1 25,66 | 25,62 | +11,3 | +17,1 | +11,1 
25,58 1 25,55 1 25,51 | +12,2 | +20,21 +12,0 
25,44 125,56 | 25,32 | +12,3 | +16,1 | +12,6 
25,34 | 25,42 | 25,46 | +12,2 I +15,5 | +15,3 
25,54 | 25,62 | 25,64 | +14,3 I +20,0 | +415,0 
25,69 | 25,69 | 25,67 | +17,0 I +21,2 | +16,8 
25,68 1 25,63 | 25,61 | +17,2 I +23,5 | +17,1 


+24,0 | +17,0 


25,49 | +15,5 | +21,5 | +17,0 
25,52 | +14,0 | +20,6 | +14,0 
25,43 | +16,0 | +19,0 | +15,5 
25,37 | 25,31 | 25,30 | +13,5 | +21,6 | +16,0 
| 25,25 | 25,14 1 25,03 | +15,1 | +20,6 | +16,0 
25,08" | 25,17 | +14,8 | +17,0 | +14,3 
25,20 | 25,14 | +14,5 | +21,0] +15,5 
25,15 | 25,18 I +15,0 | +19,21 +14,7 
25,17 | 25,31 | +13,0 | +16,6 | +11,6 
25,44 | 25,52 | 25,58 | +11,0 


+17,0 I +10,8 
+16,0 | +12,1 
+18,5 | +15,0 
+20,6 | +16,5 
+21,0 | +15,5 
FaR 416,0 


25,17 | 25,26 | 25,33 | 410,0 | +17,0 | +12,0 
25,33 | 25,37 | 25,48 | +10,7 | +18,0 | +11,4 
25,60 | 25,63 | 25,63 | +12,7 | +19,2 | +13,9 
25,61 | 25,62 | 25,63 | +15,0 | +19,0| +14,0 
25,65 | 25,67 | 25,67 | +15,0 | +22,2 | +17,0 
125,68 | 25,69 | 25,68 | +15,1 | +22,7 | +19,5 


25,475 


25,476| 25,477| 25,474 | 413"73| 41928 | + 14"44 


+15"82 


- Vindarna. 


S.S. V. 
EES 
S 
S.Vv 
NV: 
N. 
N.N.O. 
O.N.O. 
0.S.0. 
N.N. V. 
S.S.V. 
N. 


O.N.O. | 
N. 


Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 8, 


N.N.Q. 


Nederbörden = 0,722 dec. je - | 


Q 
o 
-UTO FIRUUY 


Halfkl. 
Klart 


Halfkl. 
Klart 
Halfkl. 
Regn 
Halfkl. 
Regn 


Klart 


— 378 — 


i Juli 1855. 


—————--—2?2x =2=4==9em=====0=====—==—=————spvsvrseoess see 
a 2 > 
föder 0”. | Elersänmelena | Vindarna fa 2 
Decimaltum. | | = = 
Kl. 6 | KE SKE STEL GS TIEANKE IST KL 6 I EG 29 = 
f. m e. m e. mm Go e. m. | e. m. | Form e. m. e. m, | kh 
1 1 25,68 | 25,66 | 25,67 | +160 | +2501] +2000]| — | — S Klart 
2 125,65 | 25,59 I 25,57 | +18,1 | +27,5 I +19,5 I V.S.v. Si S.S.0. | — 
3 125,53 | 25,50 | 25,51 | +18,0 | +28,5 | +17,0 | S.S.V. | 8.5.0. | — | — 
4 125,52 | 25,53 | 25,55 | +18,0 | +28,0 | +20,5 | — | — | — 
5 125,57 | 25,57 | 25,55 | +1858 | +27,6 | +18,3 I N.N.O.] N.O. | O.N.O. | Halfkl. 
6 125,54 | 25,54 | 25,54 | +19,6 | +28,6 | +20,5 | N.O. |O.N.O. Klart 
7 125,54 | 25,58 1 25,58 | +19,9 I +24,2 | +18,0 | O.N.O. n. [Bo 
8 125,55 125,51 | 25,47 | +18,6 I +26,9 +17,6 I O.N-O- O.N O. | O.N.O.] —— 
9 | 25,37 | 25,36 | 25,35 | +18,4 | +23,4 | +18,5 | N.O. | NO. | — | Balfkl. 
25,35 | 25,36 | +17,8 | +24,5 | +16,9 | N.N.O. | N.N.O.] ON. Klart 
25,38 | 25,37 | +16,6 | +25,7 I +16,9 | N. | O.N.O. | O.N.O. 
| 25,38 | 25,40 | +18,0 | 4+28,3 | +19,6 | — | S.S.V. | S.S.V.] — 
H 25,46 | 25,55 | +192 +29,0 | +24,6 |] V. | V.S.V. |] O.N.O.] — 
25,58 1 25,56 | +418,6 | +29,0 | +20,0 | 0.S.0. | S.S.0. |] S. — 
| 25,45 | 25,41 | 421,0 | 4+29,2 | +20,8 i — | sS.S.v.] S. | Halfkl. 
25,30 | 25,28 | +19,0 RJ 21831 SS0:1 5 S. | Regn 
2547; | 2542 FADPA +19,9 | +18,0 I 0.5.0. | 0.5.0. | 0.5.0. | 
25,12 | 25,09 | +20, 0! +26,1 | +21,0 | V.S.V. | V.S:V. |] — | Halfkl. 
25,10 | 25,14 | +418,1 | +21,8 | +17,0 | N.N.O. | 0.S.0. | — | Regn 
25,17 | 25,23 -| +18,4 | +24,1 | +18,2 | O.N.O. | 0.S.0. | 0.S.0. | Klart 
| 25,36 | 25,43 | +18,2 | +28.0 | +20,0 | N.N.0. |0.N.0. | O.N O. 
| 25,57 | 25,63 | +18.4] +26,0 | +20,0 | N.N.0. | 0.5.0. | — | — 
| 25,60 | 25,55 | +19,0 | +27,0 | +21,4 | 0.5 0. | 0.N.O. | N.N.O. | Halfkl. 


25,49 | 25,45 | +418,2 | +26,9 | +20,2 | V.S.V. 1 S.S.V. |] S.S.0. 
324,8 I 4205-15.SN-) SSNsP$SY 
+29,0 | +20,0 | — | 5.8.0. | — | Klart 
+25,6 | +21,5 I N.N.O. ; O.N.O. | N.O. | Rega 
225,1 | 4+19,8 | O.N.O. I 0.5.0. | $.S.0. 
+28,3 | +20,5 | — | 0.5.0. | 0.5.0. Haifkl./ 
+30,0 | +21,3 | 0.5.0. 10.S:0.] — — 
+26,0 | +18,3 | N.N.O. | O.N.O. 


+26"40|+1951 
25,427 +24"57 


25,44 | 25,48 | +148,7 
25,52 | 25,50 | +19,0 
25,46 | 25,46 | +20,0 
25,43 | 25,46 | +19,8 
25,43 | 25,42 | +19,3 
25,31 | 25,30 | +21,0 
25,29 1 25,30 


Nederbörden = 0,280 dec. tums 


1 
2 
3 
+ 
& 
6 
7 
8 
9 


10 
11 
12 
13 
14 


45 
16 


-— 
SN 


BEVLPKLYELEBI 


res lekuave. SOA | Masson L Ez 
Decimaltum. = = 
Kl. 6 | KI. 2 | KL 91 KI. 6 | Kl. 2] KI. 9 TKI. 6 | KI. 21 KI. 9 = 
f.m. | e. m. | e. m. f. m. e. m. e. m. I f. m. | e.m.| e. m. | = 
25,25 | 25,30 | 25,27 | 41495 | +19'0 | +14"8 IN.N.O. | N.N.O. | S.0. | Regn 
25,18 | 25,19 | 25,21 | +17,0 | +22,0 | +19,0 4 V.S.V. | v.s.v.| Vv. 
25,24 | 25,24 | 25,24 | +15,9] +21,0 | +18,0 1 V.S.V. | V. | V.S.V. | Halfkl. 
25,20 | 25,13 | 24,94 | +16,0 | +18,01 +14,3 | V.S.V S. N.O. | Regn 
[2542 25,14 | 25.29 | +14,0 | +18,0 | +15,9 | S.V. | SV. | S.S.V. | — 
25,19 | 25,21 125,21 | 415,0 | +419,0 I -+14,2 | V.S.V & 8 9 rg 
25,25 ÄR 25,39 | +11,0 | +14,5 | +12,0 | V.N.V. | V.N.V. | N.N.O. |] — 
25,43 | 25,47 | 25,51 | +12,0 | +20,0 I 414,5] — I — O. I Halfkl. 
25,53 | 25,55 | 25,57 | +16,0 | +20,0 | +15,2 | 0.5.0. | 0.8.0. | 5.5.0. | Regn 
25,53 | 25,61 I 25,63 | +16,1 I +20,21 +16,1 | 0.5.0. I 0.3.0. I 0.5.0. | Halfkl. 
25,62 | 25,63 | 25,62 | +16,5 1 +23,8 1 +418,0 | O.N.O. I 0.5.0. | O 5.0. 
25,58 | 25754 125500] +17,04 2234 4160: $.S.0. 1 5.Sv. 1 sc Pp —L 
25/41 | 25,36 | 25,27 | +17,6 | +22,0) +47,2 | S.S.V. | S.V. |V.S.V. 
äs "25,10 | 25,08 | +14,01 419,0 | -+13,0 | V.S.v V. vå Regn 
25,03 | 25,08 | 25,19 | +11,6 | +18,0 1 441,9 I V.N.V.IV.NY.| ON. | Halfkl 
25,26 | 25,34 1 25,40 | -+10,6 | 413,21 441,3] N. N. NP 
25,40 | 25,43 | 25,45 | + 9,6 +1581 +11,7 IN.N.V.IN.N.V. | O.SO.| — 
25,47 | 25,50 | 25,55 I + 7,61 +418,0) -+12,5 IN.NiV. | V.Ny | — | — 
25,55 | 25,56 125,52 I +12,0 1 +22,0 | +14,2;| SS. S. S.S.0. | Klart 
25,44 | 25,42 | 25,20 | +15,0: +48,5 1 415,0] 5.$:0. | 8.5.0. | 5.5.0. | Regn 
25,17. | 25,03 1 24,87 | +13;0 +13,0 Fr Ma V.NV.] — 
25,88 1 0 ara +15,8 | +134 |Y-N.V. IV.N.V.] V. 
25,06 | 25,44 | 25,17 | +11,6 | +16,9 +14,0 | V.S.V.q Vv. Vv. Klart 
25723 1 25,34 | 25,47 | +11,1 1] +17,5 1) +11,9] Vv (V.Nv. | 0.50. | -— 
25,56 1 25,55 | 25,52 | +10,01] +21,0 +14,4 N. V.S.V.] V.S.V. | Halfkl. 
25,47 | 25,41 | 25,37 | +414j8 | +19,84 +14,21] — 1 s. $. | Regn 
1 25,36 | 25,37 | 25,44 | +12,01 -+17,01) +14,81) Vv. dv.s.y. | Vv. | — 
25,49 | 25,54 | 25,59 | +12,6 | +19,6 | +13,5 | V. v. Ås.s.v. | Klart 
25562 | 25,63 | 25,61 | +14;21 418,7 | +15/01] S.S.0.1 S.0. S. | Halfkl, 
1 25,58 125,58 | 25563 | +15)6 | +21,0 | +15,51) =S. S.V. I SN. 
25,71 | 25,76 | 25,75 | +44,9 | +47,5 | +41,0 | N. ÅN.N.O.]N:N:O. | Klart 


25,365 


25,372| 4 13"47 | +18"91 | 1440 
VV — — Ä >] 


i Augusti 1855. 


379 


+15"59 


— 


Nederbörden == 3,697 dec. tum. 


380 


i September 1855. 


Barometern Thermometern 3 
reducerad till 0". Cekias Vindarna. 3 
: ö . RR 5 
Decimaltum. 2 =: 

KL: 6 I Kl. £ Ki! 971 Kl. 6] Kl 21 Kl 9 E- 
. . . e. m. e. m. 1 


1 | 25,66 | 25,61 oh + 851 +197 | 4118 | — | — | 5.5.0. | Halfkl. 
2.1 25,58 | 25,65 | 25,71 | 411,1 | +13,9 | +11,3 | N. N. | N.N.O.| Regn 
3 | 25,73 | 25,71 | 25,68 | +'7,0.| +18,2 | +11,6| — J|v.n.v.| Vv. | Klart 
4 125,58 | 25,47 | 25,36 | +10,0 | +17,7 | +12,6 | S.S.v. | V.S.V. | V.S.V. 
| 5 | 25,23 | 25,28 | 25,33 | +11,0] + 9,7 | + 7,7 | V.S.V.]| NI /ÅN.N.V.] Regn 
I 6 125,43 | 25,53 | 25,60 | +14,6 | + 9,8) + 7,0) N. |N.N.V. |N.N.V.| Klart 
7 125,68 | 25,68 | 25,64 | + 4,0 | +13,8 | +11,0 | V.N.V. | V.N.V. Vv. 

8 | 25,53 | 25,46 | 25,38 | + 9,81 +16,2 | +10,9 | V.S.V.l V. | V.S.V. | Halfkl. 
9 | 25,20 |2543 25,15 +1221+110] + 9,6 | V.S.V. |N.N.V. |N.N.V. | Regn 
10 125,25 | 25,34 | 25,41 | +' 8,0 | +12,0.]| + 3,6 |N.N.V. | N.N.V.|N.N.V. 

11 | 25,45 | 25,47 | 25,44 | + 8,81 +13,9 | + 9,6 | N.V. | — | SS. | Malet 
12 125,34 | 25,31 [208 | +10,81 +15,0 | + 9,6 | sv. | v.s.v.] V. | Regn 
13 | 25,24 | 25,18 | 25,17 |+ 8,5) 1904-276) a MENS 

14 125,15 | 25,17 | 25,20 | + 4,6 | +14,0 | + 8,6 |V.N.V. |N.N.V. |N.N.V: | — 
15 |25.25 25,33 | 25,35 | + 8,0) + 9,6 | + 7,0] N. N. | N.N.V. | Halfkl. 
16 1 25,39 | 25,41 | 25,42 | + 3,4) + 9,0] + 5,3 IN.N.V. I V.N.V:] O: då 
17 | 25,35 | 25,38 | 25,38 | + 7,6 | +13,6 | +10,0 | 0.s.0. | 0. |0.S:0. | Regn 
18 | 25,30 I 25,32 | 25,36 | +10,0 | +15,1 I +10,8 | v.s.v.| ov. |S.S.V. | Halfkl. 
19 1 25,34 | 25,33 | 25,43 | +10,0 | +15,1 | +11,5 | S.S.V. | V.S.v. | V.S:V. | — 
20 | 25,50 | 25,58 | 25,59 | + 7,6 | +15,5 | +11,9 | v.s.v. | v.s.v. | V.S.v. | — 
21 | 25,58 | 25,52 | 25,43 | +11,3 | +16,4 | +16,0 | S.V. | V.s.v.]| Is.v. | — 
22 | 25,48 | 25,56 | 25,58 +14,6 | +20,5 | +16,4 | V.S.V. v. IV.N.V. | Klart 
23 | 25,57 | 25,62 | 25,63 | +14,0 | +18,0 | +12,0 | V.N.v.| — | NI Halfkl. 
24 | 25,67 | 25,70 | 25,76 | + 6,0 l'+ 9,51 + 5,6] N. N. ENN: HYS 
25 | 25,77 | 25,79 | 25,80 | + 1,7 | +10,4 | + 9,3 | V.N.V. |N.N.V: ] N.NV: | — 
26 | 25,78 | 25,74 | 25,67 | + 433 | +13,2 | +11,1 | — I v.s.v. | V.S.v: | — 
27 | 25,58 | 25,53 | 25,52 | +10,0 | +14,0 | + 9,0 | v.s.v.l V.S.v. I V.SV:| — 
28 | 25,46 | 25,39 | 25,37 | + 6,0 | +15,0 | 411,6 | S. |S.5.V. | S.S.v. | — 
29 | 25,31 | 25,33 | 25,39 | +10,0 | +19,0 I +14,0 | s.v. | sv. | —1I! — 
5 25,44 | 25,44 | 25,46 | +11,0 | +18,91 +13,0| — | — lIV.N.V.] — 
< $25.461] 251465] 25.470] + 848/+13:79] +10'40] Nederbörden = 0,294 dec. tum.” 

25,465 +1089 


STOCKHOLM, 1856. 


P. A. NORSTEDT & SÖNER. 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR, 


Årg. 12. 1835. HM I & 10. 


Onsdagarne den 14 November och 12 December. 


Föredrag. 


Den 14 November. 


1. Nya slägten och arter af Annelider. — 
Hr Dokt. J. G. H. KinserG hade insändt följande meddelande: 
ȁnimalia Annulata nova I. minus rite cognita recensuit 


J. G. H. KiNnBERG. 


I. APHRODITEA SAVIGNY. 


Fam. I. Aphroditacea. 
Gen, Halitea SaAv. Aphrodite Aup,. et M. EDw. 


Tuberculum faciale granulosum sub tentaculo ”) inter palpos va- 
lidos; antenn nulle; cirri tentaculares longi, buccales breves; ma- 
xille cartilaginex parum distincte; branchie humiles, parv&; ely- 
trorum paria quindecim in segmentis . . . 23, 25, 28. 


APHRODITA (L.) 


Oculi sessiles; dersum tela tomentosa tectum; sete pedum ven- 
> numerose, numquam glochidez. 


A. alta n. — Corpus altum; lobus cephalicus rotundatus; tentaculum 
breve, articulo basali quarta parte longitudinis capitis breviore3 
sete pedum dorsualium in tela tomentosa occulte; capilli bre- 
ves albidi. 

Hab. in mari atlantico long. occid. 40955”, lat. austr. 22930', 
prope Rio Janeiro, profund. 20—30 org. 


") Tentaculum = antenne impaire; antenne = antennes mitoyennes; 


palpi = antennes externes; cirri buccales = cirri ventrales paris 
secundi pedum. 


— 382 — 


A. aculeata L. — Corpus latum; lobus cephalicus spathulatus, parte 
basali tentaculi brevis duplo longior; sete pedum dorsualium va- 
lide, longe, telam tomentosam penetrantes; capilli viridi-xnei. 

Hah. ad oras Europe. 


/A. longicornis n. — Corpus latum; lobus cephalicus rotundatus; 

partem basalem tentaculi longissimi sequans; selx pedum dorsu- 

alium valide, longx, telam tomentosam penetrantes; capilli vi- 
ridi-2enei. 

Hab, in mari atlantico australi, extra ostium fluvii la Plata. 


HERMIONE BLynsy. 


Oculi pedunculis suffulti sub margine capitis affixis; tela tomen- 
tosa nulla; pedes elytra ferentes setis glochideis armati, ventrales 
setis paucis, bidentatis. 


H. hystrix Sav. Buarsv. (Aphrodita) Aup. et M. Eow. Ann. Sc. nat. 
xxvi, 416. — Lobus cephalicus rotundatus; elytra media reni- 
formia, canaliculis aliis divergentibus, aliis transversis, cellulisque 
magnis rotundatis; set pedum ventralium apice curve. 

Hab. oras Gallie, ad Cherbourg nobis obviaz; specimen scandi- 
navicum non vidimus. 


H. hystricella QvuatreFr.? Cuv. Regne animal, éd. 3, Annelides pl. 
19, sine descriptione. — Lobus cephalicus late rotundatus; elytra 
media oblique reniformia, margine antico interno producta, striis 
tenuissimis divergentibus, cellulis ovalibus sparsis; sete pedum 


ventralium apice recte. 
Hab. ad oras Svyrig, unde Museo Regio misit HEDENBORG. 


APHROGENIA n. 


Oculi parti basali tentaculi impositi, laterales; tela tomentosa 
nulla; setex pedum dorsualium uncinate, nec glochidex, pedum ven- 
tralium pauce, bidentatae. 


/A. alba n. — Lobus cephalicus latus, brevis; tentaculum palpis 
paullo brevius; elytra cellulis magnis dense radiata; sete pedum 


ventralium duze. 
Hab. ad insulam S:ti Thome Indix occidentalis, unde Museo 


regio attulit N. WERNGREN. 


L/ETMONICE n. 


Oculi pedunculis suffulti margini anteriori lobi cephalici adnatis; 
dorsum tela tomentosa tectum; setx pedum elytra ferentium glochi- 
dex, ventralium semipennatz. 


/ L filicornis n. — Lobus cephalicus rotundatus, sulcis duobus ar- 
cualis tripartitus; tentaculum filiforme, palpis longius; elytra me- 

Ne dia oblique reniformia, cellulis minimis, forma variis. 

Hab. ad oram Sueci&e occidentalem. Mus. reg. 


- Å 


Fam. II. Iphionea. 


Tuberculum faciale minutum, inter antennas binas, e superficie 
faciali productas; tentaculum nullum; palpi crassi, cirri tentaculares 
et buccales graciles; elytra reticulata. 


IPHIONE n. 


Eumolpae iphionse SAVv. 


Oculi quatuor; lobus cephalicus in articulos antennarum basales 
productus, lobo longiores; elytrorum paria tredecim; sete dorsuales 
subulate, ventralibus serratis approximate. 


ÅA. ovata n. — Antenne, palpi cirrique ciliati, apice attenuati, nec 
clavati, elytra margine laevia. 
Hab.. mare pacificum ad Honolulu. 
I. muricata (Polynoe) Sav. (Eumolpe) BrLawv. — Palpi cirrique ciliati, 
clavati; elytra margine ciliata. 
Hab. oras ins. Mauritii et mare rubrum (Sav.). 


Fam. III. Polynoina. 


Tuberculum faciale nullum; tentaculum longum, antenn bing; 
maxille magne cornex; oculi quatuor; elytrorum paria 12—35; seg- 
menta elytris carentia cirro predita dorsuali; branchixe nulle. 


LFPIDONOTUS (LeacH). 


Bases antennarum e margine anteriore lobi cephalici producta; 
elytrorum paria 12(—13!?), dorsum omnino tegentia; corpus breve. 


AL. Pomarer n. — Antenne, lobo cephalico duplo longiores, ten- 
taculum, cirrique dorsuales graciles infra apicem attenuatum in- 
flati; palpi validi, conici, carihnati, scabri. longitudine tenta- 
culi; sete inferiores longe, infra apicem spinose; elytra, paria 

--duodecim, margine clavato-fimbriata. 
Sf Hab. ad insulam Tahiti 
L. socialis n. — Antenn&e, lobo cephalico parum longiores, cirri 
tentaculares, buccales et dorsuales infra apicem subulatum inflati3 
palpi validi, carinati, ciliati, apiculati; sete inferiores longe, 
infra apicem spinoso-serrulate; elytrorum paria 12? 
Hab. ad insulam Eimeo maris pacifici. 


« Jacksoni n. — Antenn&e lobo cephalico longiores; tentaculum 
palpos superans validos, scabros et, ut appendices relique cir- 
rique dorsuales, infra apicem inflatos; sete inferiores infra api- 
cem profunde serrate; elytra, paria FORERRn margine ciliata. 

d Hab. ad Port Jacksobs 


/L margaritaceus n. — Antenn&e lobo cephalico parum longiores; 
tentaculum longitudine palporum levium; bases cirrorum dorsua- 
lium pedes longitudiue 2xequantes; sete inferiores brevissime, 
infra apicem serrulate; elytra, paria duodecim, margine ciliata. 

Hab. ad Guajaqvil Americe. 


/E. 


L. 


L. 


CL. 


384 — 


| | 


Johnstoni n. — Antenne lobo cephalico longiores; sete inferiores 


longe, superioribus tamen breviores, infra apicem acute serrate; 
elytra, paria duodecim, margine lxevia, parte externa elevata. 
Hab. litora insularum prope Panama. 


Wahlbergi n. — Antenn&e, lobo cephalico parum longiores, ten- 


taculum, Cirri tentaculares, buccales et dorsuales ante apicem at- 
tenuatum inflati; palpi leves, tentaculum longum superantes; 
set:e superiores divergentes, inferiores infra apicem serrate; ely- 
tra, paria duodecim, tuberculis predita magnis, rotundalis, mar- 
gine elevato. 

Hab. ad Port Natal, unde retulit J. Å. WAuLBERG. 


ceruleus n. — Antenne lobo cephalico parum longiores, palpis 


breviores scabris, validis; setex inferiores bidentate, infra apicem 
transverse striatim serrato-spinos&e; elytra, paria duodecim, tu- 
berculis pr&edita sparsis conicis; cirri ventrales apicem pedum 
altingentes. 

Hab. ad Rio Janeiro. 


havaicus n. — Antenne lobo cephalico breviores, palpos equan- 


tes, tentaculo longiore, sicut appendices omnes ante apicem su- 

bulatum vix inflate; elytra, paria duodecim, macula magna no- 

tata, margine ciliata; cirri ventrales pedum apices non attingen- 

gentes; sete inferiores sub apice dente minimo, infra arcte serrate. 
Hab. ad Honolulu. 


striatus n. — Åntenn&e, tentaculum Xquantes, lobo cephalico du- 
plo longiores, dimidiam palporum longitudinem attingentes, ut 
reliquXx appendices et cirri dorsuales, leves, cylindricg, apice at- 
tenuato; elylra, paria tredecim?, tenuiter granulata, late striata; 
sele inferiores bidentate, infra apicem serrulate et seriatim Wans- 
verse spinulose. 

Hab. ad Port Jackson. 
indicus n. — Antenn&e lobo cephalico vix duplo longiores, di- 


midiam palporum longitudinem attingentles, ut omnes appendices 

et cirri dorsales, ciliate, sensim attenuate; elytra, paria 132, 

spinis curvis aspera, margine breviter ciliata; sele superioreés an- 

nulatim arcte spinulose, inferiores bidentate, longe serrate. 
Hab. in freto Bangka. 


HALOSYDNA n, 


Bases antennarum e margine anteriore lobi cephalici producti; 


elytrorum paria 15—21, dorsum non omnino tegentia; corpus elon- 
gatum 


H. Virgini n. — Antenn&e, longitudine lobi cephalici, conice, apice 


attenuato; tentaculum, longitudine palporum, infra apicem su- 
bulatum inflatum; elytra, paria quindecim, margine brevifimbriata; 
sete superiores longe, serrulate, inferiores bidentate, infra api- 
cem serrulate et transverse seriatim spinulosze. 

Hab, ad Honolulu. 


= 385 — 


-H. australis n. — Antenne, palpis dimidio breviores, tentaculum, 
antennas superans, cirri tentaculares et dorsuales ante apicem 
subulatum inflati; elytra, paria 21, levia. 

Hab. in mari atlantico extra ostium fluvii La Plata. 


— H. patagonica n. — Åntenn& dimidiam palporum longitudinem vix 
attingentes, tentaculum antennas superans, cirri tentaculares et 
dorsuales ante apicem subulatum inflati; elytra, paria 18, tuber- 
culis rotundatis numerosis obsita; setx inferiores bidentatze, infra 
apicem serrate. 

Hab. in sinu York bay freti Magalhaensi. 


7 H. parva n. — Antenn&e tentaculum fere 2quantes, palpis parum 
breviores; cirri tentaculares longi, infra apicem subulatum inflati; 
elytra, paria 19, brevifimbriata; sete inferiores bidentate, infra 
apicem arcte serrulate et spinose. 

Hab. ad Valparaiso, ad insulam Chincha, et ad S. Lorenzo 
prope Callao. 


. brevisetosa n, — Tentaculum validum, palpi longi et cirri 
tentaculares incrassati, apice attenuato; elytra, paria 18, tuber- 
culis rotundis paucis predita, fimbriisque brevibus; sete infe- 
riores brevissim&e, infra apicem serratae. 

Hab. prope S. Francisco Californige, 


ANTINOE n. 


| Bases antennarum sub margine lobi cephalici, antice incisi, juxta 
tentaculum affixe; elytrorum paria 12—415, dorsum obtegentia3; cor- 


pus breve, 


OR Xequiseta n. — Antenne, lobo cephalico plus quam duplo lon- 
giores, palpi cirrique dorsales ciliati, nec incrassati; setie supe- 
riores inferioribus 2&quales, bidentatis, infra apicem serratis et 
annulatim spinulosis. 


fö Hab. ad Port Natal, unde retulit J. ÅA. WAHLBERG. 
A 


. Waahli n. — Antenn&e conice, lobo cephalico breviores, cum 
tentaculo duplo longiore, leviter inflato, cirris tentacularibus, buc- 
calibus et dorsualibus brevipilose; palpi validi leves; elytra, 
paria 15, macula magna notata, margine levi; sete inferiores, 
superioribus longiores, bidentatze, infra apicem serratae. 

Hab. ad Port Jackson. 


on pulchellus n. — Antenn&e lobo cephalico lato longiores, cum 
cirris tentacularibus et dorsalibus brevipilose; elytra, paria 13, 
tuberculis praedita minutis areolatis, margine breviter fimbriata; 
sele inferiores bidentate, infra apicem serrulate. — Tentaculum 
in specimine deest. 
Hab. mare atlanticum extra ostium fluminis la Plata, 


AM microps n. — Antenn&e lobo cephalico breviores, cum tentaculo 
duplo longiore, et cirris tentacularibus brevissime ciliate; palpi 
validi leves; oculi minuti; elytra, paria 14, macula nolata nigra, 


— 386 — 


semilunari, margine levi; sete inferiores infra apicem serrate, 
superiores profunde serrate. 
Hab. ad Rio Janeiro. 


of HARMOTHOE n. 


Bases antennarum, sub tentaculo affixe, incisuram lobi cephalici 
occupante; elytrorum paria 15, dorsum obtegentia; corpus haud longum. 


H. spinosa n. — Åntenn&e, longitudine capitis, tentaculo dimidio 
breviores; palpi crassi, validi, subarticulati; appendices omnes 
lobi cephbalici leves; elytra prope marginem posticum et exter- 
num spinulis armata conicis; sete inferiores paullum lengiores, 
bidentatze, infra apicem arcte et profunde serrate. Å 

Hab. fretum Magalhaensi. 


H. scabra (Aphrodita) O. Fazr. F. Gr. 311; (Lepidonote) Örsp. An- 
pul. dors. 12. — Antenna lobo cephalico longiores, tertie parti 
tentaculi scabri xequales; palpi longi, tenues, et, sicut cirri, sca- 
bris; spine elytrorum irregulares; sete inferiores uncinate, infra 
apicem serrate. 

Hab. mare atlanticum boreale. 


HERMADION n. 


Antenne ut in Harmothoe; elytrorum paria 15, partem mediam 
dorsi et segmenta posteriora non tegentia; sete inferiores infra apicem 
serrate; corpus elongatum. 


H. Magalhaensi n. — Bases antennarum ante marginem prominen- 
tes lobi cephalici, partem tentaculi basalem &quantis; appendices 
cephalici, cirri, elytra levia; margines elytrorum reflexi; sete 
superiores leves. 

Hab. fretum Magalhaensi. 


'H. longicirratus n. — Bases antennarum margine lobi cephalici 
occultate, parte tentaculi basali longioris; appendices cephalici 
cirrique omnes ciliatiz cirri anales elongati; elytra tuberculosa. 

Hab. fretum Magalbaensi. 


Fam. IV. Acoétenan. 


Tentaculum breve; oculi duo; maxille dentibus armate duobus 
mediis et pluribus lateralibus; elytrorum paria 39—93, in segmentis 
». +» 24, 26, 28, 30 .. .; segmenta elytris carentia cirris pradita 
dorsualibus. 


PANTHALIS n. 


Dentes medii contigui; pedunculi oculorum partem anticam lobi 
cephalici occupantes, longitudine tentaculiz elytrorum paria 39, primis 
tribus planis dorsum tegentibus, reliquis campanulatis, dorsum medium 
nudum relinquentibus. 


— I87 — 


AP. Oerstedi n. — Palpi Jlongi, leves; cirri tentaculares tentaculo 
longiores3; cirri dorsuales pede breviores; sete trium ordinum: su- 
bulate, serrulate: bipennato-penicillate: aristate; papille pe- 
dum nulle. 

Hab. ad oram SueciXe occidentalem. 


EUPOMPE n. 


Pedunculi oculorum partem anticam lobi cephalici occupantes, 
tentaculo parum breviores; elytrorum paria 93, plana, tenuia, in- 
verse s. antrorsum imbricata; pars antica et media dorsi nuda, po- 
stica tecta. 

VE. Grubei n, — Palpi longi subarticulatiz tentaculum cirris longi- 
tudine xXequale; sete quatuor ordinum: serrulate, subspirales: bi- 
pennato-penicillate: aristate: capillacex. 

Hab. prope Guayaquil. 


Fam. V. Sigzalionina. 
Sigalion AupDp. et M. Epw. 


Pedes, in segmentis anticis, aut elytro aut cirro dorsuali praeditiz 
in posticis elytro et cirri dorsuali. 


STHENELAIS n. 


Lobus cephalicus rotundatus, media parte impressa tentaculum 
excipiens validum, cujus basi antenn&e affixe; oculi quatuor; setae 
trium ordinum: setace&, serrulate : subulate, serrate: articulale, 
bidentate; papille elytrorum dorsum tegentium simplices. 


/ 

ÅS Helene n. — Oculi xXquales, postici pone medium lobi cepha- 
lici siti, invicem propiores quam antici; tentaculum cirris ten- 
tacularibus longiusculum; elytra subtus et + pedes leves. 

Hab. ad Valparaiso. 


Vs articulata n. — Oculi postici ante medium lobi cephalici siti, 
minores et inter se magis quam antici distantes; tentaculum et 
cirri tentaculares equali longitudine; palpi longi articulati; ely- 
tra subtus papillosa; pedes papillis prediti et tuberculis deplanatis. 

Hab. ad Rio Janeiro. 


SiGALION (Aupn. et M. Ebw.). 


Lobus cephalicus anlice latus; tentaculum nullum; antennae due 
breves in margine anteriore lobi cephalici; oculi duo (1. quatuor ?); 
sete bidentate composite et simplices serrate; elytra dorsum obte- 
entia margine ramoso-fimbriata. 

S. Edwardsi n. — Lobus cephalicus postice rotundatus, oculis ante 
medium sitis; cirri tentaculares quintam partem palporum Xxquan- 
tes; pedes inferne cirris ventralibus breviores, papillis predivi et 
tuberculis deplanatis. 

Hab. mare extra ostium fluvii La Plata. 


— 388 — 
LEANIRA on. 


Lobus cephalicus rotundatus, sulco medio tentaculum excipiens; 
antenn& nullx; palpi longissimiz oculi duo (1. quatuor); set& supe- 
riores spiraliter serrulate, inferiores subulatae, pectinato-canaliculate; 
/ elytra anteriora dorsum non omnino tegentia, papillis nullis. 


L. Quatrefagesi n. — Oculi juxta basem tentaculi minuti; palpi 
longissimi; pedes papillis przaditi filiformibus; cirri ventrales breves. 
Hab. mare extra ostium fluvii La Plata. 


PSAMMOLYCE n. 


Lobus cephalicus antice in basem. productus crassam tentaculi 
longi; antenn& nulle; oculi quatuor (duo?); sete superiores sim- 
plices, gracillimee, serrate; inferiores composite, apice bidentato-fissae; 
elytra medium dorsum non tegentia, arenosa, margine longe fimbriata. 


P. Petersi n. — Corpus latum, depressum; lobus cephalicus po- 
slice latus; oculi quatuor, quorum postici majores, inter se re- 
motiores; tentaculum et cirri tentaculares xequali longitudine; sete 
superiores bidentatle, apice curvato. 

Hab. ad Mossambique, unde Museo retulit G. v. DURBEN. 


P. flava n. — Corpus gracile, cylindricam; lobus cephalicus postice 
contractus; oculi duo ad basin tentaculi, cirros tentaculares su- 
perantis; setx superiores versus apicem extimum aduncum atte- 
nuate, fissura profunda, lineari. 

Hab. ad Rio Janeiro. 


P. Herminicx (Sigalion) Aun. et M. Ebow. 


— 389 — 


2. Om Cimex Stockerus (Lin.) och Cimex Au- 
gur (TaunB.) — Hr C. Står meddelade genom Hr Bonr- 
MAN följande: 

»Bland Hemiptera torde det finnas få arter, om hvilka 
författarne varit af så olika åsigter och så misskänt, som den 
af LinsÉ i Museum Ludovice Ulric beskrifna Cimex (Calli- 
dea) Stockerus. Den förste som efter LinsÉ upptog någon art 
under detta namn var FaBricius, men hvad han härmed menat 
är något helt annat än Linnés art. Sedermera hafva WorrF, 
LaTREILLE, GUÉRIN, BURMEISTER m. fl., och sednast DaLras ”) un- 
der detta namn omnämnt eller beskrifvit arter, utan att det 
lyckats dem hafva för ögonen den rätta Linneanska, knappast 
hafva de sinsemellan med detta namn betecknat samma art. 
Det finnes dock ett arbete, der en Callidea Stockerus är be- 
skrifven och hvilken verkligen är identisk med LinsÉs och det 
är i »Histoire naturelle des Hemiptéres» af Amxor och Ser- 
VILLE, ehuru ingen tycks vilja hafva medgifvit, att dessa för- 
fattare hade rätt. Att så likväl är förhållandet kan jag intyga, 
sedan jag varit i tillfälle att i Museum i Upsala, der typerna till 
Museum Ludovice Ulrice förvaras, undersöka det exemplar, 
som ligger till grund för Linnés beskrifning. Jag tror mig 
derföre göra Hemipterologerna en tjenst då jag här nedan lem- 
nar en riktig synonymi till ifrågavarande, så ofta omtvistade 
art, och, ehuru den är en ibland de allmännaste och kändaste 
i sitt slägte och äfven ganska ofta förekommer i samlingar, äf- 
ven meddelar dess beskrifning. 

Callidea Stockerus (LinsÉ). — Chalybea aut virescente-chalybea, 
nitida; capite impunctato, macula media nigra; thorace marginibus 


antico-lateralibus dilatatis, parce subtiliter, anterius tamen plerumque 
magis rudiusque, punctato, maculis 10 (3, 5, 2,) marginibusque antico- 


”) Jag torde få anmärka, att Darias i sin List of Hemiptera först 
uppför både LaArtreires och Guiriss Callidea Stockerus såsom sy- 
nonym under Callidea purpurea (Hope), och sedermera anför La- 
TREILLES art äfven under Callidea Stockerus (DALL.) samt Gurrins art 
under Callidea Stollii (Worrr.) så att hvardera dessa författares 
art upptages såsom synonym till två olika arter. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh., d. 14 November 1855. 


— 390 — 


lateralibus nigris; scutello dense, subprofunde punctato, basi impun- 
ctato, dorso longitudinaliter subliliter carinato, carina pone medium 
evanescente, maculis 9 nigris, quarum 4 basali transversa, 3 latera- 
libus utrimque, 1 apicali, orbicularibus, 1 media subcordata, interdum 
longitudinaliter divisa, ornato; abdomine marginibus rudius punctato, 
medio lutescente, maculis nigris, utvimque duplici serie positis, ornato, 
segmentoque penultimo medio nigro; femoribus lutescentibus, apice 
cum tibiis virescente-chalybeis; antennis tarsisque nigricantibus, 


Syn. Cimex Stockerus. Lin., Mus. Lud. Ulr. p. 167. (1764). 

Scutellera dilaticollis. Gutris. Voy. Coq. Zool. II. 160. 11 et 164. 
(1830). 

Chrysocoris Stollii. Haus. Wanz. Ins. II. 39. t. 44. fig. 136. (1834). 

Callidea abdominalis. Hort. Cat. 15. (1837); Germar. Zeitschr. I. 
112. 2. (1839). 

Galostha Stockerus. Am. et Serv. Hist. des Hem. 34. 2. (1843). 

Callidea dilaticollis. Darras. List of Hem, I. 28. 26. (1851). 


Patria: Java, Malacca, China meridionalis. 


Uti »Dissertatio entomologica novas insectorum species 
sistens» beskref TrunBEre bland många andra Hemiptera äfven 
en under namn af Cimex Augur, och upptog deraf fyra varie- 
teter. Vid den undersökning af typ-exemplaren, som jag varit 
i tillfälle att göra, hafva alla dessa fyra varieteter befunnits 
icke allenast utgöra olika arter, utan äfven böra föras under 
två olika slägten, hvarföre jag, som ett ringa bidrag till kän- 
nedomen af THunBeras Hemipter-arter, ansett mig böra lemna 
beskrifningar på de fyra af honom hopblandade arterna. 


1. Odontopus Coqueberti. (FaBr.) — Rufus, antennis, membrana, inci- 
suris abdominis, tibiis tarsisque nigrofuscis. A. Long. 16, lat. 
6 millim. 


Cimex Augur var. a«. TaunB. loc. supra cit. P. III. p. 58. (1784). 
Lygeus Coqueberti. FaBr. Syst. Ryng. p. 222. 86. (1803). 
Pyrrhocoris Coqueberti. Burm. Handb. der Ent. P. IL p. 284. 
2. UTSTI). 
Palriam in collectione non indicavit ThrusBerGus, sed specimen in 
Mus. Reg. Holm. ex India orient. adest. 

Caput triangulare, convexiusculum, impunctatum, rufum, tuber- 
culis antenniferis sat productis. Antenn& corporis plus dimidia fere 
longitudine, art. 1, 2 et 4 subequalibus, 3 his nonnihbil breviore. 
Thorax latitudine longitudini 2equali, antice truncatus, postice latis- 
sime rotundatns, marginibus lateralibus subelevatis, rufus, parce, irre- 
gulariter, subrude punctatus, antice callo transverso, subdeplanato, an- 
tice emarginato, omnino circumpunctatlo, instructus. Scutellum trian- 
gulare, convexiusculum, rufum. Hemelytra medio mnonnihil latiora, 


= 391 — 


parcius, irregulariter, rude punctata, rufa; membrana nigrofusca, limbo 
anguste sordide albido. Subtus impunctatus, nitidus, rufus, incisuris 
pectoris abdominisque fuscis, illius etiam punctatis. Femora rufa, ti- 
bie tarsique fusci. 


2. Dysdercus Augur. (TaunB.) — Rufus; antennis, rostro, basi excepta, 
membrana fere tota, pectoreque nigro-fuscis; abdomine flavescente; 
pedibus fuscopicescentibus. Long. 16, lat. 6 millim. 

Cimex Augur. var. B. Tuunss. loc. supra cit. P. II. p. 58. (1784). 

Specimen typicum in Mus. Ups. absque loco. Exemplum e Java 

possideo. 

Caput oblongotriangulare, sat convexum, vix punctatum, rufum, 
tuberculis antenniferis sat productis. Antenn&e nigrofusce, basi ipsa 
rufe, art. 1 capite nonnibil longiore, 2 et 3 hoc vix dimidio breviori- 
bus (art. 4 deest.). Rostrum corporis plus dimidia longitudine, vali- 
dum, nigrum, articulo basali, apice excepto, rufo. Thorax latitudine 
nonnihil brevior, antice quam postice dimidio angustior, antice leviter 
sinuatus, posterius subtruncatus, lateribus reflexis, medio subsinuatis, 
parce, irregulariter, subrude punctatus, anterius callo transverso, con- 
vexo, impunctato, antice sinuato, instructus, rufus. Scutellum trian- 
gulare, parum convexum, rufum, apice nigrum. <Hemelytra medio 
latiora, dense rudeque punctata, rufa; membrana fusca, fascia lata ba- 
sali, sordide albida ornata. Pectus nigrum, nitidum, margine postico 
flavescente. Abdomen flavum, incisuris fuscis. Pedes fuscopicescentes. 

Statura fere Dysd. Koenigii. 


3. Dysdercus Thunbergi. (Står). -— Lutescens, (vivus rufus2?); anten- 
narum art. 3 toto, 4 apice, rostro, callo thoracis, dimidio basali 
scutelli, pectore, abdomine basi, tibiis tarsisque nigrofuscis; mem- 
brana sordide albida, fusco-bipunctata. Long. 15, lat. 6 millim. 

Cimex Augur. var. y. TuunB. loc. supra cit. P. III. p. 58. fig. 
68. (1784). 

Patria: Coromandel, sec. Mus. THusB. 

Caput Häldnsplsiansnlarp, convexum, subimpunctatum, lutescens, 
tuberculis antenniferis productis. Antennze corporis plus dimidia lon- 
gitudine, lutescentes, art. 3 toto, 4 apice nigrofuscis, art. 1 capite 
longiore, 2 et 4 hoc brevioribus, 3 his adhuc breviore, Rostrum va- 
lidam, corporis dimidia longitudine, fuscopiceum. Thorax lutescens, 
latitudine subbrevior, antice parum sinuatus, postice latissime rotun- 
datus, marginibus lateralibus reflexis, medio subsinuatis, lateribus 
utrimque rude, irregulariter punctalus, anterius callo transverso, con- 
vexo, antlice sinuato, nigro instructus. Scutellum triangulare, con- 
vexum, dimidio basali nigro, apicali lutescente. Hemelytra medio la- 
tiora, lutescentia, dense rudeque punctata, membrana sordide albida, 
basin versus fusco-bipunctata. Pectus violacescente-nigrum, margine 
postico sordide albido. Abdomen lutescens, dimidio basali nigricante. 
Femora nigricantia, apice cum tibiis lutescentia, tarsi fusci. 


4, Dysdercus thoracicus. (Står). — Violacescente-niger; capile, hemely- 
tris, abdomineque apicem versus rufis; pedibus piceis. Long. 14, 
lat, 5 millim. 


= 3I92 — 


Cimex Augur. var. d. TausB. loc. supra cit. P, III, p. 58. fig. 
69. (1784). 

Patria? 

Statura precedentis. Caput triangulare, convexum, rufum, tu- 
berculis antenniferis productis. Antenn&e corporis plus dimidia longi- 
tudine, nigrofusce, art. 1 basi, 4 toto, apice excepto, rufis. Rostrum va- 
lidum, corporis dimidia longitudine, fuscopiceum. Thorax violacescente- 
niger, antice sinuatus, postice subtruncatus, marginibus lateralibus re- 
flexis, medio vix sinuatis, posterius irregulariter, rude punctatus, an- 
terius callo transverso, convexo, antice sinuato, instructus. Scutellum 
triangulare, convexiusculum, violacescente-nigrum. Hemelytra medio 
latiora, rufa, dense rudeque punctata; membrana sordide albida, basi 
macula minuta fusca ornata. Pectus violacescente-nigrum, margine 
postico albido. Abdomen nigricans, nitidum, marginibus et posterius 
rufum. Pedes fuscopicei. 


— 393 — 


Den 42 December. 


3. Pulsatilla patens funnen på Gottland. — 
Hr Wanuerc lemnade följande meddelande från Hrr J. C. W. 
StenHAmMarR och M. M. FLoperus: 

»Under den resa på Gottland, hvilken vi sistlidne som- 
mar i Doktor CuHr. Stestammars sällskap företagit, hafva vi varit 
nog lyckliga att träffa ett fynd för fäderneslandets phanero- 
gam-flora, som, ehuru ej fullkomligt oväntadt, såsom tillhö- 
rande våra närmaste grannländer i öster, likväl ej torde sakna 
ett särdeles intresse. 

Till de sju arter af LinsÉs slägte Anemone, hvilka i 
hans Svenska Flora upptagas, och hvilkas antal intill närvarande 
tid icke blifvit ökadt, får nu läggas en åttonde, Pulsatilla pa- 
tens Lin., hvilken vi den 21 Juli, ehuru då i öfverblomning 
kunde urskilja växande i Lojstad socken nära invid kyrkan på 
en torr för solen starkt utsatt sandkulle O.N.O. från densamma. 
Alt vi ej misstagit oss om arten, derom hafva vi vunnit full 
visshet genom jemförelse med utländska exemplar, hvartill Hr 
Professor Fries ynnestfullt lemnat oss tillfälle. 

Å samma växtställe, der Pulsatilla patens träffades, iakt- 
togo vi äfven rotbladen af en växt, hvilken vi ansågo till- 
höra någon annan inom Sverige hitintills icke anmärkt art af 
Linsés Anemone. Äfven denna vår förmodan har vunnit be- 
kräftelse genom de upplysningar Hr Professor Frizs behagat 
meddela oss. De af oss hemförda rotbladen öfverensstämma 
nemligen med dem af Pulsatilla Hackelii Tauscu., som af 
Kocn förenas med Pulsatilla Halleri (Taschnb. der Deutsch. 
und Schweiz. Flora s. 5), men blifvit ansedd såsom hybrid. 
Med nästan fullkomlig säkerhet torde då kunna antagas, att äf- 
ven Pulsatilla Hackelii är Gottlands-floran tillhörig. Härom 
lärer nästa vår gifva utslag, då den skarpsynte granskaren af 
Gottlands-floran, Hr Magister O. A. Wzsröö, vid blomnings- 
tiden ämnar besöka växtstöllet». 


Öfvers. af KE. Vel.-Akad. Förh., d. 12 December 1855. 


— IH — 
4. Nytt växtställe för den hvita tryffeln. — 


Hr WaucBerG anförde: 

»Det är icke längesedan Akademien genom ett meddelande 
från Hr Fries erhöll den oväntade underrättelsen, att den förut 
endast i norra Afrika och södra Europa funna hvita tryffeln 
(Terfez miveum) blifvit anträffad vid egendomen Cedersberg, ej 
långt från Linköping. Detta förhållande, intressant i och för 
sig, förtjenar ökad uppmärksamhet, sedan denna, som en ut- 
märkt läckerhet ansedda svamp, ej blott händelsevis synes före- 
komma i nyssnämnde trakt. Jag har nemligen i dessa dagar 
genom Hr Grefve Henrik FatrkenBerG erhållit samma tryffel 
art, under en plöjning d. 413 sistlidne November af honom 
påträffad i några exemplar å hans egendom Kuseboholm i 
Wårdnäs socken, äfvenledes i Linköpingstrakten, der svampen 
sannolikt bar en allmännare utbredning, ehuru den, såsom vä- 
xande under jordytan och troligen på större djup än det hvar- 
till vanlig plöjning verkställes, hittills blott ullfälligtvis blifvit 
funnen och ej gerna i större mängd kan bekommas, så länge 
till dess uppsökande inöfvade hundar saknas. Den egna krydd- 
artade lukt, som tryffeln, äfven i halftorkadt skick, starkt 
sprider omkring sig, gör det för hundarne möjligt att upp- 
täcka hvar den finnes». 


Öfvers. af K. Vet,-Akad. Förh., d. 12 December 1865. 


— 395 — 


Akademiska angelägenheter. 


Den 14 November. 
Preses tillkännagaf, att Akademien genom döden förlorat sin le- 
damot i sjunde klassen, Professoren vid École de Médecine i Paris, 


Hr F. MaGenpie. 

Akademien kallade, genom anstäldt val, till ledamot i andra klas- 
sen, Directorn för Observatorium i Paris Hr U. J. Le Verrier, samt i 
femte klassen, General-Directören öfver Geologiska undersökningen i 
Stor-Britannien Hr R. J. MurcHison. 


Den 42 December. 


Akademien kallade genom anstäldt val till ledamot i sin sjunde 
klass Öfverläkaren vid Seraphimerlazarettet, Professoren P. H. MALm- 
STEN, Samt i den nionde, Stats-Rådet, Chefen för Eccles.-Departe- 


mentet, Dr L. A: Anjou. 
Akademien beslöt att inleda utbyte af skrifter med Litterary and 


Philosophical Society i Manchester. 


Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta 
till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Den 414 November. 


Af Hans Maj:t Konungen. 


Natural History of New-York. P. V: Agriculture, vol. 3 with plates. 
P. VI: Paleontology, vol. 2. Albany 1851, 52. 4:0. 
WaGeser, G. R., Die Entwicklung der Cestoden nach eigenen Unter- 
suchungen. Breslau 1854. 4:o. (Aus den Verhandelungen der K. 
L. C. Akad.) 
Levrot, G., Tvenne ströskrifter. 
Af Academie des Sciences i Paris. 


Mémoires de Pacadémie. T. XXII, XXIII, XXIV. Paris 1850—1854. 4:0. 
Mémoires présentés par divers savants. Sciences mathém. et physiques. 
T. XI, XII, XIII. Paris 1851, 1852. 4:0. 
Åf British Association. 
Report of the 24th meeting at Liverpool 1854. Lond. 1855. 8:0. - 


Af Geological Society i London. 
The quarterly journal. Vol. XI. P. 3. Lond. 1855. 8:0. 


Af Royal Geographical Society i London. 
Address. May 1855. 8:0, 


— 396 = 


Af Chemical Society i London. 
The quarterly journal. Vol. VIII: 2. London 1855. 8:0. 


Af K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 


Jölitbuch. ”TIFST N:o. G:0. 
Abhandlungen, B. 2. Wien 1855. 4:0. 


Af RB. Academia della Scienze i Neapel. 
Rendiconto. 1854. N:o 7 et 8. 4:0. 


Af Académie Boyale de Belgique. 


Mémoires, T. 28, 29. Brux. 1854, 55. 4:0. 

Bulletins. T. XXI: 2. XXI: 1. Brux. 1854, 55. 8:0. 

Mcmoires couronnés. Collect. in 8:vo. T. VI: 2. Brux. 1855. 8:0. 
Annuaire de I'Acad. 1855. 8:0. 

Bibliographie académique, 1854. Brux. 1855. 8:0. 


Af Naturforschende Gesellschaft i Zirich. 
Mittheilungen. H. 8, 9. 1854, 55. 8:0. 


Af Société Vaudoise i Lausanne. 
Bulletin. T. IV. N:o 33. 1854. 8:0. 


Af Författarne. 


Benwsett, J. H., An investigation into the structure of the Torbanehill 
mineral. Edinb. 1854. 4:o. (From the Transact. of the Roy. Soc.) 


Foettenir, Fr., Geologische Ubersichtskarte des mittleren Theiles von 
Säd-Amerika. Wien 1854. 8:0. 

Owen, R., Principes d'ostéologie comparée. Paris 1855. 8:0. 

Festcia, S., Dissertazione sul Tifo Colerico. Nap. 1855. 8:0. 

SWELLENGREBEL, J. G. H., Analytisch-geometrische Untersuchungen. Bonn 
1855. 4:0. 


Af Utgifvarne. 

Results of astronom. observations made at Durham. By RB. C. CArR- 
RINGTON. Durham 1855. 8:0. 

Voyage en Islande et au Groenland. Journal de voyage, par E. MeGUuer. 
(Livr. suppl. et derniére). Paris 1852. 8:0. 

Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch Indiö. Deel VI: (N. Ser. 
II. 1—6. D. VII: 5, 6. D. VIII: 1—4, Batavia 1854, 55. 8:0. 

Catalogue of stars near the ecliptic. Vol. III, Dublin 1854. $8:0. 

Jahresbericht der k. Sternwarte bei Mänchen fär 1854. Von J. LAMOonT. 
Mänch, 1854. 8:0. 


Af Hr A. Quetelet. 
Annuaire de Yobservatoire roy. de Bruxelles. 1855. 412:0. 
Observations des phénoménes périodiques. (Extr. de T. 29 des Mém.) 
Plans 


— 397 — 


Plans et déscription des instruments de PFobservatoire roy. de Bru- 
xelles. 4:0. 

Sur la différence de longitude des observatoires de Bruxelles et de 
Greenwich. 4:0. 


Af Hr ÅA. Retzius. 
The natural history review. 1854, Apr. 1855, July. $8:0. 
Sex ströskrifter om och af vetenskapliga samfund i Dublin. 8:0. 
Af K. Sundhets-Kollegium. 
Underd. Berättelse om medicinalverket i riket år 1853. Sthm 1855. 4:0. 


Af Hr N. G. Bruzelius. 


Undersögelser i geologisk-antiquarisk Retning af FORCHHAMMER, STEEN- 
strup och Worsaar. (Af Oversigt over Vidensk.-Selsk. Forh. 1854). 


Af Hr OC. Palmstedt. 
Cosmos. Vol. VI. Livr. 25. (2 ex.) 


Den 12 December. 


Af Kongl. Norska Universitetet. 


Karter over den Norske Kyst. 417 blad in folio. Jemte dertill hörande 
Beskrivelser, 15 häften in 4:0. 

Kart over det nordlige Norge. Af P. A: Muscu. 2 blad in folio. 

K. CaristjAn den fjerdes norske Lovbog af 1604. Christ. 1855. 8:0. 

Kseruue, Tu., Das Christiania-Silurbecken. Christ. 1855. 4:0. 

Hocnsor, C. A., De prisca re monetaria Norvegisz. Christ. 1854. 8:0. 

Nyt Magaz. f. Naturvidensk. B. VIII. H. 4. Christ. 1855. 80. 

Aarberetning for 1853. Christ. 1855. 8:0. 

Sunp7, Eir., Om Dödeligheden i Norge. Christ. 1855. 8:0. 

DanwleLssen & Boeck, Traité de la Spédalskhed ou Eléphantiasis des 
Grecs. Paris 1848. 8:o. Med atlas in fol. 

Norske Stiftelser. B. I. H. 2.' B. II. H. 1. Christ. 1854, 55. $8:0. 

Beretning om Bodsfaengslets Virksomhet i Aaret 1854. Christ. 1855. 8:0. 

Ga Norvegica. Lief. 1—3. Christ. 1838—50. Fol. Med kartor. 

Beretning om Kongeriget Norges ökonomiske Tilstand i Åarene 
1846—1850. Christ. 1853. 4:0. 

Tvetue, M. Braun, Norges Statistik. H. 1, 2. Christ. 1848, 49: 8:0. 

Mindesmerker af Middelalderens Kunst i Norge. H. 1—5. Christ. 
1854—55. Tvärfol. 

Boeck og DAnwierssen, Samling af Iagttagelser om Hudens Sygdomme. 
1:ste Hefte. Christ. 1855. Fol. 

Borck, W., Recherches cliniques sur la syphilisation. (Extr. de la revue 
médico-chirurg. de Paris). 

Midlertidigt Reglement for Gaustad Sindssyge-Asyl. Christ. 1855 8:0. 


Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 9 & 10. 2 


— 398 — 


Muscu, P. A., Jus nauticum recentius quod inter Norvegos olim valuit. 
Christ. 1838. 4:o0. 
Om Revision af Bestemmelserne for Examen Artium, m. m. Christ. 
20505: OMS 
Index Scholarum. 41855. 2 bäften. Christ. 4:o. 
Af Societe Géeologique i Paris. 
Bulletin. T. XII. F. 24—32. 


Af Marinobservatorium i San Fernando. 
Almanaque Nåutico para el ao 1856. San Fernando 1854. 8:0. 


Af Författarne. « 


Hanssters, Car., Den magnetiske Inclinations Forandring i den nord- 
ligere tempererte Zone. Kiöbenh. 1855. 4:0. 

ScCHEERER, TH., Beiträge z. näheren Kentniss des polymeren Isomor- 
phismus. 2:te Fortsetzung. $8:o. Mit Nachtrag dazu. 8:0. (Aus 
PoGGENnD. Ann.) 

Af Svenska Trädgårdsföreningen. 


C. Lissevs. Ett handskrifvet ark af LisséÉ, innehållande några egen- 
händiga anteckningar om hans lefnadshändelser och utgifna ar- 
beten. 2 sidor in fol. 

Collection de curiosités naturelles. Tvenne häften handskrifter ifrån. 
grefve Tessins samlingar. Fol. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 


Den 14 November. 
Zoologiska afdelningen. 


Af Hr Westerman i Amsterdam. 
En Corytaix persa L., samt 
En Bucco mystacophanes Temm.z båda i sprit. 


Af Hr Doktor Carlsson. 
Ett skal af Dasypus tricinctus. 


Af Hr Professor A. Retzius. 
Yngel af lax från England, och 
Leptocephalus morrisi från Medelhafvet.. 
Af Hr Doktor Hamberg. 


Två glas med fiskar, amfibier och insekter i sprit från China; insam- 
lade af framl. Missionären Tu. HAMBERG. 


— 399 — 


Af Hr Grefve Armand D'Otrante. 
En skallerorm. 


Af Hr Jägmästar Jensen. 


Ägg och bon af flere Svenska fogel-arter. 


Ethnoografiska afdelningen. 


Af Hr Grefve Armand D'Otrante. 


En samling af vapen och andra föremål från Nord-Amerikanska 
Indianstammar, enl. följande förteckning: 


" Trois boules de pierre. Les traiteurs les appellent boulets. (Rivigre des 
boulets). On en trouve qui ont environ 2 alnar de diametre. 
Ces trois-ci sont ramassées dans les montagnes, entre les Rocky 
Mountains et le fort des Pieds-Noirs (Fort Chardon, Fort Clark). 

Une Casse-téte des ÅAssinyboins. 

Pipe donnée par un chef des Pieds-Noirs. La téte en pierre des 
Montagnes Rocheuses (Rocky Mountains). 

Moccasins des Pieds-Noirs. 

Étui de poignard d'un chef Assinyboin. 

Broderie en porc épic. 

Coutures en nerf de cerf. 

Pendans 4d'oreilles de sauvagesse Pieds-Noirs. 

Bandeau en herbe odoriférante, porté par un Pieds-Noirs. 

Légume sauvage que les Canadiens nomment pommes blanches. Les 
sauvages les mangent écrasés avec de la viande, å peu prås 
comme les köttbullar. Les ours creusent la terre pour en manger. 
Ils sont enfilés avec du nerf de grosse corn, élan, etc. 

Collier d'un chef dCorbeau, en griffes de grisly bear, avec peau de 
loutre, contures en nerf. Un collier de ce genre est estimé d'une 
grande valeur. On peut avoir en échange un bon cheval å 
courir le bison. år 

Peau d'élan préparée, portée VP'été sur le dos, par un indien. Pour 

— préparer la peau, on emploie la cervelle de Panimal. D'animal 
vivant pése environ 800 & (40 Lt). 

Pare-flåche ou bouclier d'un indien Ricaris. Cuir de bison qu'on 
fait raccornir avec des pierres chaudes. Garniture en peau de 
chevreuil. Dans les camps, les indiens suspendent ces pare- 
fléches au bout d'une pique, en les tournant du cöté du soleil. 

Serpent å sonnettes de la Louisiane. Les indiens font prendre des 
sonnelles broyées, pour faciliter les accouchemens. 


== M00 = 
Den 12 December. 


Botaniska afdelningen. 


Af Hr Adjunkt N. J. Andersson. 


Tre exsiccat-samlingar, neml.: 
SérinceE, Saules de la Suisse, 8 häften. 
Leiceton, Shropshire Rubi. 
Puers, Herbier des flores européennes; 
samt en mindre samling af sällsyntare arter från Frankrike, och Si- 
ciliens alla gräs-arter. 


Mineralogiska afdelningen. 


Af Hr Professor Scholander. 
En stuff med amethyster. 


401 


Meteorologiska Obser vationer å Stockholms Observatorium 


i Oktober 1855. 


Barometern : s > 
reducerad till 0". | FÖRRE = Vindarna. ER 
| Celsius. ga P2 
Decimaltum. FE => 
KING | Kly2 JEKE 9 | KIu6 4] KL2.| Kl:9 - i 9 E. 
öm: 1 em. fe. m; f. m. e. m. e. m. m. e. m, | Ti 


1 125,41 | 25,37 125,29 | +10:0 | +172 | +100 | — S. 0. |Dimma 
2 125,11 | 25,09 125,09 | +10,6 | +15,3 | +12,0 | 0.5.0. | V.S.V.| S.V. | Regn 
BI 25,21 1,25,29 I + 01801 F.9TCIN.N.O:]NNO] == 
4 125,32 | 25,38 | 25,36 | + 8,0 | +11,6 | +10,0 | N.N.O. | N.N.O. | N.N.O. | Mulet 
5 125,26 | 25,25 | 25,27 | +11,0 | +13,3 | +13,1 | N.N.O. | N. | S.S.V. |] Regn 
126,33. 125,36. 1 25,36 | +12,0 | 417,7 | -F12,3 I S.S.V. | S.S.V. | S.S.V..] Halfkl. 
7 125,21 | 25,13 | 25,13 I +13,0 | +15;0 | +14,0 |-S:S.0. | (Se V. | Mulet 
8 1 25,20 | 25,29 | 25,28 | +12,0 | +12,0 | + 7,5 | N.O. | N.O. N. | Regn 
9 |25,11 | 24595 | 24,86 | + 7,0 I +11,5 | +10,5 |] N. | 5.5.0. | — 
10 | 24,74 | 24,70 | 24,71 I + 9,0 I +11,7 I + 7,1 | O.N.O. 0. N. — 
11 | 24,73 | 24,81 | 24,84 I + 5,6 I + 5,7 | + 3,0 I N.N.V.| N.N.V.| N.NV | — 
12 [AS [2487 24,98 | + 3,0 | 4 5,0 | + 2,8 I N.N.V.] N. N. SEE 
13 125,05 25,16 | 25,19 | + 141 + 4,01] + 0,81 N. N. N. Snö 
Fr2531 | 25,36 | 25,36 | + 0,5 | + 454 | +, 2,5 I N.N.O.| | O: 0. 
15 125,24 | 25,14 125,00 | + 5,11 + 811 + 9,31 0.S.0. | 'S.0. | S.0. | Regn 
16 | 24,67 | 24,84 | 24,98 | + 9,1 [pA + 5,9 | S.V. I V.S.V. | V.S.V.| Storm 
725,06 125,17 | 25,24 I + 4,7 14 7,8 | + 4,1 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Klart 
18 | 25,22 | 25,17 | 25,07 | + 5,0 | + 9,9 | +10,3 | v.s.v. | v.s.v. | V.s.V. | Mulet 
19 125,03 | 25,10 | 25,17 | + 9,8 | +14,1 | + 6,6 | v.s.v. | v. Vv. | Klart 
20 125,25 125,38 | 25,44 | + 1,5 | + 4,4 | + 2,4 I N.N.V. | N.N.V. |] V.N.V. | Halfkl. 
21 |25,39 | 25,31 125,06 | + 0,7 | + 9,0 | + 9,6 | -— | 8.5.0. | 5.5.0. | Regn 
22 | 25,13 | 25,34 | 25,48 | + 60/| + 9,0 | + 4,5 | V.N.V.| N.V. | N.O. | Klart 
23 | 25,44 | 25,37 | 25,25 + 4,0 | +10,4 | + 9,4 | V.S.V. | V.S.V. | V.S.V. | Mulet 
24 | 25,07 | 24,98 | 24,96 | +11,1 | +10,8 | + 6,0 | S.S.v. | V.S.V.| V.S.V. | Halfkl. 
25 | 24,94 | 25,04 | 25,13 | + 4,8 | + 7,4 I + 4,0 | V.S.V. I V.N.V.] V.S.V.] Klart 
26 | 24,86 | 24,77 | 24,76 | + 8,0 | +10,0 I +10,0 | S.S.V. | V.S.V | S.S.V. | Regn 
27 | 24,88 125,02 | 25,20 | +10,0 | +13,0 I + 8,4 | S.S.v. | S.V. | V.S.V. | Halfkl. 
28 |25,28 | 25,32 | 25,34 | + 7,0 |-+ 5,6 | + 4,7 | V.S.V. | N.V. |N.N.V.] Regn 
29 125,39 | 25,46 | 25,51 I + 4,5 I + 6,0 | + 3,6 N. N.O. | N.O. | Halfkl. 
30 125,46 | 25,36 | 25,24 | + 51 | + 5,61 + 7,2 | N.O. | O.N.O. | O.N.O.| Storm 
25,05 | 25,00 | 24,98 | + 9,0 + 9,0 | N.N:V. | Dimma 


25,152| 25,156| 46'98 
25,146 


Nederbörden =1,813 dec. tum. 
+5"05 


re OO 


— 


- 


NS RA OR RB WW RB 


Oo 


— 402 — 


i November 1855. 


Barometern o Thermometern : 3 
reducerad till 0". CElStus: Vindarna. 4 
Decimaltum. FR : =, 
kl..6 | Kl. 2 | Kl. 9 | Kl 6 | Kl, 2 |, Kl. 9 1. 601 RR Rejonangr | | 2 
rr e. m. | e. m. f. m. e. m. e. m. f. m. 3 2 Så 
25,01 | 25,10 | 25,19 | + 60] + 54 | + 3'9|N.N.V.]N.N.O.]N.N.O.] Regn 
25,35 | 25,46 | 25,56 | + 201 + 1,0) + 0,5) N. |N.N.V:|N.N.V-| Mulet 
25,64 | 25,69 | 25,71 | — 1,0 | — 0,1 | — 0,1 I N.NV.]N.N.V.] ON. Snö 
25,70 | 25,68 | 25,66 | — 1,0 | + 1,0 | — 2,41 N. I N.N.O.|N.N.V.|] Halfkl. 
25,63 | 25,60 | 25,60 | — 5,0] — 3,0 | — 1,1 | N.:N.V.] V.N.V NS — 
25,64 | 25,65 | 25,69 0,0 14-401 47 1 VS VELNISNSTY.SY 
25,74 | 25,73 | 25,71 | + 201 + 6,41 + 4,5 I S.S.v. | S. | S:S.0:] Malet 
25,60 | 25,55 | 25,59 | + 7,0 | + 8,01 + 7,6 | 0.5.0: ] S.S.0.] S. I Regn 
25,58 |25,63 25:68” I 404,0 1 48,51 + våt SIST IS 
25,72 | 25,75 | 25,78 | + 7,0 | + 7,0] + 7,01] SS. | S.S.0.] $.S.0. | Mulet 
25,81 Jas 3 Fö RE SAOL fe steeen CE S. sl — 
25,92 | 25,94 125,96 | + 7,0] + 6,11 + 4,0 S. SS & LR 
26,00 | 26,01 25:90:17 1,01 OT 50 | a Ol Si Klart 
25,94 | 25,90 125,86 | + 3,0 | + 5,5 I + 5,21 0.N.0.] 0. 0.S.0 
25,84 ER 25,81 | + 5,6 | + 6.21 + 7,0 I 0.S.0. | 0.S.0. I 0.5.0 Mulet 
25,85 | 25,89 | 25,93 | + 6,0) + 6,0] + 5,21 0.5.0. | S.0. | SO. 
25,94 |2500 25,96 I + 401 + 3,0] + 221 S.0. — ll — I] — 
25,97 125,98 | 25,98 | + 20) + 32] + Bl —- | — IN.-N.V.-] Dimma 
25,97 | 25,93 | 25,88 | — 1,9 0,01—= "0,71 NV TON: VIEANSVS ola 
25,82 | 25,76 | 25,70 0 | — FOT — 261 N- VIT VEN VETVINSES ln 
25,57 | 25,49 | 25,45 År 2,6 | — 1,0 | — 2,0 | V.N.V.| V-N.V. i V.N.V-] Halfkl. 
25,50 | 25,48 |254s i— 20|— 0,5 | — 1,3] VN V.] — |v.n.v.] Målet 
25,50 | 25,45 | 25,40 | — 3,21 — 2,5 | — 2,0 | v.S.V.] V. Vv Klart 
25,44 | 25,44 | 25,44] — 2,0 | — 19 | IV GFP GR SATS Nah Mae 
25,55 | 25,64 | 25,63 | — 4,0 | — 6,6 i — 5,5 LÖO SI Vv. VE Hall 
25,42 | 25,16 ars = 412) + 2,0] + 0,1) IV. CI V.SM V:S] MiG 
24,86 [åska 2546 | + 1,0 | — 0,9 | — 1,£I N.N.O.| IN: N. Snö 
25,26 | 25,24 | 25,09 | — 1,6 | — 1,0 | + 1,6 | y.N.V.| V.S.V. | V.N.V 
Få gå — 1,0 | v.n.v.| v.n.v.| V.N V.| Klart 
ä = 25 GONMNNNI JAG N. 


41727 | +244 | 4127 KäesAle = 0,74 dec. tur 


+1"63 


STOCKHOLM, 1856. P. ÅA. NORSTEDT & SÖNER. 


Olversigt al KNVAkads Förhandl. 1855 


oa 


AT YC 
srtttID 

SN mod 
ser 


FEN 


TE oc 


RS TR 


Fre DR 


SS 


a AND äv 


Ofeersigt af HV Ak: börhandl: 1855. Tab IM 


/a 


= Öhersigt al Kongl. Vet. Akad. Förhandl. 1855. 


> 


Tab. 


IV. 


Ölversigt alk Va dkad. Förhondl, 1835. Tab. V. 


Öfversigt of Kor Tab. VI. 


= 
C=e 
ES 
Rd 
B AN FREE EE? 
= | 
Dp) 
å 
fat a 
a 
Fig.A 
boka — — — — — AA 
e& 
I 
- MESA 
SPAC: MET LJ 


BÖRSE mn NNE 
ELEVANINA [ a ON 
[JA TALA Zz 3005 ör TÄNT 


tad Lith Inr. 


Ölversigt ol Kougt Vet 


Akademiens förhandlingar 1855 


JG 


fab VI. 


ö b 
k dd B it 
i 
D D 

rp Pi 

ok F Pr Ive 
Fig I 
Fig3 
4 
4 
b 
Fig4 E ? I. K 0 
é | 
D 4 
Boer 
Lf. 
; " lp 

: J INR o 

R S, ( S( ISA 

Fig.2 


- 
2 
i 


fra 


OM 


rybedjnar. 


Tab NU 


vigt oc Kongl Vet Akademidus Förhandlingar 155 
I 
| 
y 
; 16 
40 : c 
; 
z 1 
u"u F d 
c 
DA " 
| 
k 
ALE 
; kd 
g 
: strö 
I 
/ 
2 å 
p t k 
N 5 
KO : 


A 


n 


A 


Ma 19. 


Fig 13 


h 


Pig. 19. 


Tab IX 


Ölversigt al Kongl. Vet Akademiens Förhandlingar 1855 Tal X 


Fig. 19. 
Fy 
b 
f 4. d 
h t få 7 
Fig. 
a b de 7 
KFrq 90. 
i n b 
b £ d 
dl. 
a b dl. e 
e £ 
Fig 22. 
5 a hb c d ec £ 
4. h 


n 


SM 
AES = ; 
EE 
LÅ i A a 
5 AN 
Fn 
år > 
FEED 
j 7 
;o 
si ÖT EA 
Prrse 
ER 
t 
/ fav ind, 
£ FER KAPA PR 
BA RR ne sag 
å SS 
av ve re Y EM 
in &å 
AS RENEE RAA He Sr 
FESNESSENSS ERE Kp - 
st 
: se Ki < PROSA Ar. - Te 
» ve RR srt 00 - 


- Obversigt af Kongl Tab. 


Svånska Aldnar 


gl. Ver Ahad Forhandl: (855 


Ofversigt at Kon 


ÅN ENSE TVO ET LT 


"9 


” då 6 


ST ar RA BRN KANT RB 
x NEN EK CRD 


Hr 
MI 


slyssiaåk 


tlgse str